En kartläggning av användandet av aktivitet på ett antal av Stockholms äldreboenden

Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Vårterminen 2014 En kartläggning av användandet av aktivitet på ett antal av Stockholms äldreboenden - Vikten av aktivitet för ett hälsosamt åldrande A survey of the use of activity in a number of retirement homes in Stockholm - Importance of activity for healthy aging Författare: Malin Aldinge Moa Nilsson Innala Handledare: Anette Erikson

2 SAMMANFATTNING Bakgrund: Människan är av naturen en aktiv varelse där ett behov av betydelsefulla och meningsfulla aktiviteter finns. Aktiviteter i åldrandet har en betydelse för välbefinnandet och hälsan. Faktorer påverkar äldre personers livssituation och utförandekapaciteten minskar i takt med hälsotillståndet. Det är då väsentligt att finna värde och mening samt bevara aktiviteter genom åldrandet för en tillfredställande livskvalitet. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga användandet av aktiviteter på ett antal av Stockholms läns äldreboenden. Metod: Studien utfördes utifrån en kvantitativ design i form av en webbenkät. 43 arbetsterapeuter medverkade i studien, 16 från privata verksamheter och 27 från kommunala verksamheter. Insamlad data bearbetades i SPSS och en uppdelning av privata och kommunala verksamheter gjordes. Resultat: Kartläggningen av aktivitetsutbudet visade inte på någon statistisk signifikant skillnad mellan de privata och de kommunala verksamheterna. De vanligaste aktiviteterna som erbjöds var musik, sällskapsspel och sociala utrymmen. Resultatet av studien visade att majoriteten av verksamheterna hade både individuell och gruppträning. Verksamheterna erbjöd i snitt aktiviteter 5 dagar i veckan. 50 procent av de privata och 44 procent av de kommunala verksamheterna erbjöd endast schemalagda aktiviteter. 50 procent av de privata och 37 procent av de kommunala verksamheterna schemalade alla sina aktiviteter samtidigt som aktiviteterna gick att utföra på eget initiativ. Slutsats: Användandet av aktiviteter visade sig vara likt mellan verksamheterna, då få signifikanta skillnader hittades. Det indikerar på ett positivt resultat. Det finns ett behov av fler studier för att kunna dra generella slutsatser angående användandet av aktivitet på Stockholm läns äldreboenden. Sökord: Human activities, Occupational therapy, Retirement home

3 ABSTRACT Background: Man is by nature an active creature with a need to perform meaningful and purposeful activities. Activities in the aging process have an importance for the well-being and health. Different factors are affecting older people s lives and their performance capacity diminishes along with declining health status. It is essential to find value and meaning as well as preserve activities through the aging process for a satisfactory quality of life. Objective: The aim of this study was to survey the use of activities in a number of retirement homes in Stockholm County. Method: The study was based on a quantitative design using a web based survey. 43 occupational therapists participated in the study, 16 from a private retirement home and 27 a communal retirement home. Collected data were processed in SPSS and a separation between the organizations was made. Results: The survey of the activity range showed no statistically significant difference between the private and the communal retirement homes. The most common activities being offered was music, board games and social spaces. The result of the study showed that the majority of the retirement homes had both group and individual training. The retirement homes offered average activities 5 days a week. 50 percent of the private and 44 percent of the communal retirement homes had all their activities scheduled. 50 percent of the private and 37 percent of the communal retirement homes had their activities scheduled but the activities could be performed on the clients own initiative. Conclusion: The use of activities was found to be similar between the organizations, only a few significant differences were found. This indicates a positive result. There is a need for more studies in order to draw general conclusions about the use of activities on retirement homes in Stockholm County. Keywords: Human activities, Occupational therapy, Retirement home

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING... 2 ABSTRACT... 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 4 1. INLEDNING... 6 2. BAKGRUND... 6 2.1 Tidigare forskning... 6 2.2 Teorier genom historien om aktivitet i åldrandet... 7 2.3 Äldre och åldrandet... 8 2.4 Aktivitet och åldrandet... 9 2.5 Meningsfulla aktiviteter... 9 2.6 Motivering till studie... 10 3. SYFTE... 11 3.1 Frågeställningar... 11 4. METOD... 11 4.1 Design... 11 4.2 Urval... 11 4.2.1 Deltagare... 12 Tabell I. Sammanställning av studiens deltagare.... 12 4.3 Datainsamling... 12 4.4 Databearbetning... 13 5. ETISKA ASPEKTER... 14 6. RESULTAT... 15 6.1 Verksamheternas antal arbetsterapeuter och klienter... 15 Tabell II. Antal arbetsterapeuter och klienter indelat i privat och kommunal.... 15 6.2 Antal dagar som aktiviteter erbjuds per vecka... 16 Tabell III. Antal dagar som aktiviteter erbjuds per vecka.... 16 6.3 Verksamheternas aktivitetsutbud... 16 Figur 1. Kartläggning av verksamheternas aktivitetsutbud.... 16 6.4 Verksamheternas val av aktivitetsutbud... 17 Figur 2. Kartläggning av hur verksamheterna valt sitt aktivitetsutbud.... 17 6.5 Schemalagda aktiviteter... 18 Figur 3. Kartläggning av verksamheternas schemaläggning av aktivitet.... 18 6.6 Verksamheternas strategier för uppmuntran till aktivitet... 19 Figur 4. Procenttalet över hur verksamheterna uppmuntrar sina klienter till aktivitet.... 19 6.7 Sammanfattning av resultat... 19 7. DISKUSSION... 20

5 7.1 Resultatdiskussion... 20 7.2 Metoddiskussion... 22 7.2.1 Motivet till vald metod... 22 7.2.2 Motivet till den teoretiska referensramen... 22 7.2.3 Eventuella problem som har uppstått under datainsamling... 23 7.2.4 Tillförlitlighets- och trovärdighetsaspekter... 23 7.2.5 Studiens styrkor och eventuella begränsningar... 24 7.2.6 Aspekter som eventuellt har påverkat resultatet.... 25 7.3 Förslag på studier... 26 8. SLUTSATSER... 26 9. TACK... 27 REFERENSER... 28 Bilaga 1.... 31 Bilaga 2.... 33 Bilaga 3.... 34 Bilaga 4.... 35 Tabell V. Hela sammanställningen av hur verksamheterna uppmuntrar sina klienter till aktivitet.... 35

6 1. INLEDNING Under livets gång förändras och åldras människan, en förändring som innebär uppoffring och anpassning till händelser och upplevelser. Det kan vara förändringar och anpassningar som sker biologiskt, socialt eller genom psykologiska faktorer (Berg, 1996; Ernsth Bravell, 2013; Kristensson & Jakobson, 2010). Enligt Norling och Larsson (2004) finns idag kunskap om äldres sjukdomstillstånd samt åldersförändringar men ofta brister förståelsen för äldre personers vardag och hur de lever. Olika faktorer har en inverkan på äldre personers liv, det kan vara faktorer som slutligen kan påverka den äldres val av aktivitet och aktivitetsutförande. I genomsnitt försämras kapaciteter och förmågor under åldrandet, vilket innebär att aktivitetsnivån också försämras. Äldre personer är då i behov av varierande och regelbunden daglig stimulans utifrån en fysisk, psykisk och social utgångspunkt. Vår inspiration till studien uppkom genom egna erfarenheter och upplevelser från äldreboenden som visat brist på ett brett aktivitetsutbud samt den aktuella debatten inom media om brister inom äldreomsorgen. Därför valde vi att studera vikten av aktivitet i ålderdomen för att sedan kartlägga användningen av aktivitet på ett antal av Stockholms läns äldreboenden. 2. BAKGRUND 2.1 Tidigare forskning Vid sökning av tidigare forskning framkom en brist i ämnet av sambandet mellan arbetsterapi, äldre och aktivitet. Genom dagens forskning finns medvetenhet om de olika sjukdomar och förändringar som drabbar äldre, men inte hur detta påverkar deras vardag (Nilsson, 2004). Enligt Stanley och Cheek (2003) bör arbetsterapi för äldre inte enbart fokusera på att göra det möjligt att utföra sina aktivitetsbehov, utan även på känslan av hälsa och välbefinnande. Det är därför viktigt för arbetsterapeuter att förstå sambandet mellan välbefinnande och aktivitetsutförande. När Bonder (1997) beskriver arbetsterapi för äldre lägger hon stort fokus vid görandet. Hon menar att man som arbetsterapeut bör fokusera på vad den äldre kan göra, om den äldre utför de aktiviteter som den behöver utföra och om detta ger ökad meningsfullhet och tillfredsställelse för dem. Enligt Baum och Christiansen (1997) är detta fokus baserat på antagandet att meningsfulla aktiviteter är bra för välbefinnandet och kan bidra till ökad självtillit. Forskning fokuserar på hur aktiviteter kan påverka äldres välbefinnande, både fysiskt och psykiskt. Framtagen forskning visar att meningsfulla aktiviteter är väsentliga för bevarandet

7 av en tillfredsställande livskvalitet genom alla livets skeden och att det finns problematik med att upprätthålla aktivitetsutförandet vid ökad ålder (Matuska, Giles-Heinz, Neighbor & Bass- Haugen, 2003; Mountain, Mozley, Craig & Ball, 2008; Stanley & Cheek, 2003). Forskningsresultatet av Matuska et al. (2003) visade signifikant ökad livskvalitet hos deltagare som deltog i gruppaktiviteter varje vecka under en längre period. Deltagarna upplevde signifikanta skillnader i tre olika områden; deras vitalitet, deras sociala engagemang och deras mentala hälsa. Forskarna menar att dessa skillnader kan ha påverkats av att aktiviteterna var schemalagda och återkommande varje vecka eller månad, vilket medförde ökad delaktighet och att deltagarna hade någonting att se fram emot. I en studie av Mountain et al. (2008) med en liknande intervention som föregående visade resultatet på en ökad fysisk och psykisk hälsa hos deltagarna, men skillnaden var väldigt vag och därför inte signifikant. Deltagarna i studien påvisade däremot ett signifikant ökat självförtroende genom att delta i meningsfulla och hälsofrämjande aktiviteter över tid. Mountain et al. belyser därmed behovet av aktiviteter för äldre men framhäver även bristen av forskning i ämnet. Likväl Mountain et al. (2008) som Matuska et al. (2003) belyser vikten av att samhället skapar hälsofrämjande aktiviteter för äldre människor att delta i. Det är väsentligt att sådana aktiviteter finns i de äldres närområde, helst på det boende en bor i, för att öka deltagandet hos den äldre. 2.2 Teorier genom historien om aktivitet i åldrandet Under 1950-1960-talet studerades olika modeller för ett framgångsrikt åldrande. En av modellerna var den så kallade disengagemangsteorin som baserades på att äldre tenderar att minska i aktivitetsförmåga och dra sig tillbaka från samhället. Modellen menar att ett framgångsrikt åldrande infinner sig när den äldre individen och samhället ömsesidigt separerar sig från varandra, således att den äldre individen blir mer isolerad. Den här modellen har fått mycket negativ kritik och det finns inte mycket forskning som stödjer den (Berg, 1996). Enligt Malmberg och Ågren (2013) är aktivitetsteorin en modell som motsäger disengangemangsteorin. Istället menar den här modellen att fortsatt aktivitet i ålderdomen kan upplevas som ett gott åldrande. För att bevara egenvärde ska man försöka behålla sina sociala kontakter och aktiviteter så länge som möjligt. Förluster av olika roller, yrkesroller och aktiviteter ska ersättas mot nya kontakter och nya aktiviteter för att fortsätta leva som tidigare i livet. Modellen menar enligt Aitken (1998) att om man som äldre upprätthåller sina sociala

interaktioner och sin självständighet kan man bevara sitt självförtroende och få en bättre självbild. Enligt Malmberg och Ågren (2013) finns idag teorin delvis kvar inom vård och 8 omsorg men betonar mer på att aktiviteter även ska upplevas som meningsfulla för individen. Den här studien förankrar sig i Kielhofners (2012) teoretiska arbetsterapimodell Modell of Human Occupation (MOHO). MOHO publicerades för första gången 1980 med syftet att öka förståelsen för klientens motivation, livsstil och den miljömässiga kontexten. Den utvecklades med viljan att kunna förklara hur aktivitet motiveras och utförs. De relaterade komponenterna som modellen menar att människan består av är viljekraft, vanebildning och utförandekapacitet. Dessa komponenter samspelar med individers motivation, aktivitetsmönster och förmågor, modellen utgår också från att alla komponenterna är olika hos alla individer. MOHO lyfter även fram vikten av åldrandet och dess förändringar genom livet. Hur MOHO ser på åldrandet beskrivs mer i kommande avsnitt. 2.3 Äldre och åldrandet Enligt Kristensson och Jakobson (2010) räknas ålderdomen i genomsnitt börja efter 65 års ålder. En vanlig indelning inom forskning av åldrandet är yngre äldre och äldre äldre. Som yngre äldre räknas en ålder generellt mellan 65 och 80 år och äldre äldre räknas från 80 år och uppåt. Kronologisk ålder är det vanligaste sättet att ange sin ålder, det vill säga hur länge en person har levt. Eftersom åldrandet är olika mellan individer och skiljer i funktioner kan man istället dela upp ålder i tre olika typer. Dessa typer benämns som biologisk ålder, psykologisk ålder och social ålder. Biologisk ålder är ett mått på hur en person fungerar fysiologiskt, den utgör kapaciteten av organ och organsystem. Den psykologiska åldern uppger en persons förmåga att anpassa sig till miljö och förändringar. Social ålder anges som en liknelse av en människas kontakter med andra människor, den anger också personens position i samhället som helhet och i grupper (Berg, 1996; Ernsth Bravell, 2013; Kristensson & Jakobsson, 2010). Enligt Kielhofner (2012) minskar utförandekapaciteten generellt när man blir äldre i takt med hälsotillståndet. Även brist på kapacitet och möjlighet att utnyttja sina förmågor kan leda till att uppfattningen om sin egen aktivitetsförmåga minskar. Fristedt (2013) menar att om exempelvis den kognitiva förmågan försämras ökar risken för att de äldre blir mer beroende av hjälpinsatser och även att de upplever lägre livskvalité. Isolering och ensamhet hos äldre har visat en koppling till försämring av fysiska funktioner, svag hälsa samt ett beroende av andra (Malmberg & Ågren, 2013; Östlund, 2008). Andra

tillkommande faktorer vid ensamhet hos äldre kan vara depression, lidande, demens samt känslor av hopplöshet och tomhet (Malmberg & Ågren, 2013). Kielhofner (2012) förklarar även att vid förändring av förmågor måste äldre människor omvärdera normer och värderingar samt förstå hur det ska uppfyllas. Att vara engagerad i värdefulla aktiviteter är nödvändigt för att behålla styrka genom ålderdomen. 2.4 Aktivitet och åldrandet Aktivitet är ett centralt begrepp inom arbetsterapi (Molineux, 2010) och har bevisats vara betydelsefullt för både hälsa och välbefinnande inom olika forskningsstudier (Eklund, 2010; 9 Fänge & Carlsson, 2010; Matuska et al., 2003; Mountain et al., 2008; Stanley & Cheek, 2003). Enligt Kielhofner (2012) innebär åldrandet ofta en ökad förekomst av hälsotillstånd som ger en naturlig förminskning av utförandekapaciteten. Genom att den äldre fortsätter att vara aktiv går faktorer som har en inverkan på kapaciteten att undvika. Kielhofner menar även att en försämring i utförandekapaciteten kan lindras genom att individer anpassar vanor och miljö efter behov. Enligt Nilsson (2004) har äldres vision av livskvalitet identifierats med bland annat god hälsa och möjlighet till aktivitet. Socialtjänstlagens värdegrund inriktar sig på att äldre människor ska få känna välbefinnande och leva ett värdigt liv. För att förverkliga detta ska Socialnämnden arbeta för att ge äldre människor en fortsatt aktiv, meningsfull och social tillvaro (SFS 2010:427). Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA] (2005) beskriver att arbetsterapeuters mål är att genom arbetsterapi utveckla och förhindra nedsatt aktivitetsförmåga hos klienten och att vid behov kompensera aktivitetsförmågan. Detta för att bidra till ökad tillfredsställelse i klientens liv. 2.5 Meningsfulla aktiviteter En meningsfull aktivitet är en subjektiv upplevelse vilket innebär att en aktivitet kan vara meningsfull för en person och helt ointressant för en annan (Persson, Erlandsson, Eklund & Iwarsson, 2001). Att finna en upplevelse av mening och värde i livets aktiviteter är väsentligt för människan i alla livsfaser. I ålderdomen är dessa upplevelser viktiga faktorer för livskvaliteten, speciellt då ålderdomen ofta innebär att man förlorar sina naturliga miljöer för aktivitet och umgänge (Hagberg, 2004). Även Fristedt (2013) menar att det är viktigt att äldre personer ges möjlighet till delta i meningsfulla aktiviteter vilket bidrar till delaktighet och hälsa. Enligt Argentzell och Leufstadius (2010) är det inom arbetsterapi väsentligt att hitta en aktivitet som är meningsfull för klienten. En meningsfull aktivitet gör att interventionen blir terapeutisk och kan motivera klienten till att vara aktiv.

10 Kielhofner (2012) beskriver sambandet mellan en persons uppfattning av sin egen förmåga, intressen och värderingar. Värderingar syftar på det personen upplever som viktigt och meningsfullt att göra medan intressen är det personen tycker om eller upplever som stimulerande. Enligt Kielhofner kan utförandet av en aktivitet som stämmer överens med personens intressen och värderingar, som därmed är en meningsfull aktivitet, hjälpa personen att öka sin uppfattning av sin egen förmåga, kapacitet och effektivitet. 2.6 Motivering till studie Det finns mycket forskning om äldres sjukdomstillstånd men när det kommer till hur detta påverkar deras vardag brister forskningen (Norling & Larsson, 2004). Enligt litteraturen finns det olika faktorer som har en inverkan på äldre personers livssituation och utförandekapaciteten minskar i takt med försämrat hälsotillstånd. Dessa faktorer kan påverka deras aktivitetsutförande negativt och bidra till inaktivitet (Kielhofner, 2012; Norling & Larsson, 2004). Aktivitet är ett centralt begrepp inom arbetsterapi som är väsentligt för arbetsterapeuter att förmedla i sambandet mellan hälsa och aktivitet (Molineux, 2010). Tidigare redovisad litteratur och forskning enas om att aktivitet främjar hälsan för äldre, det kan öka deras vitalitet och sociala engagemang samt stärka deras självkänsla (Matuska et al., 2003; Mountain et al., 2008; Stanley & Cheek, 2003). Efter sökning av forskning framkommer det brister i sambandet mellan arbetsterapi, aktivitet och åldrande. Frågan kring aktivitet inom äldreomsorgen är ett aktuellt ämne i samhällsdebatter och media, vilket leder till att den här studien är relevant och kan bidra som ett tillägg i debatten.

11 3. SYFTE Syftet med studien är att kartlägga användandet av aktiviteter på ett antal av Stockholms läns äldreboenden. 3.1 Frågeställningar - Finns det något samband mellan äldreboendenas antal klienter per arbetsterapeut och antal dagar aktiviteter erbjuds per vecka? - Vad finns det för aktivitetsutbud på äldreboendena och varför finns just dessa? - Finns det möjlighet för klienterna att utföra aktiviteter på eget initiativ? - Hur uppmuntras klienterna att delta i aktiviteter? - Finns det någon skillnad mellan de privata och kommunala äldreboendena? 4. METOD 4.1 Design En kvantiativ metod valdes för att svara på studiens syfte. Valet gjordes i enlighet med Olsson och Sörensen (2011) och Trost (2012) som beskriver kvantitativ metod som lämplig vid en studie där syftet är att jämföra och undersöka en större population. I enlighet med Hultåker (2012) användes webbenkäter för insamling av data. Hultåker menar att webbenkäter är kostnadseffektivt och att så länge man har tillgång till mejladresser kan man nå ut till fler deltagare och på så vis öka deltagandet. 4.2 Urval I valet av deltagare användes ett icke slumpmässigt urval med lämplighetssampling, vilket innebär att forskaren fastställer inklusions- och exklusionskriterier för att sedan välja ut deltagare som stämmer in på inklusionskriterierna (DePoy & Gitlin, 1999). Det innebär även att forskarna samlar deltagare vartefter de blir tillgängliga och till dess att de har uppnått tillräckligt med deltagare (DePoy & Gitlin, 1999; Olsson & Sörensen, 2011). Studiens inklusionskriterier var: Legitimerade arbetsterapeuter verksamma inom antingen kommunala eller privata äldreboenden i Stockholms län. Olsson och Sörensen (2011) beskriver externt bortfall som de deltagare som antingen inte var tillgängliga eller som valde att inte delta i studien. Av studiens 114 tillfrågade verksamheter besvarades enkäten av 43 arbetsterapeuter. Detta gav ett externt bortfall på 71 verksamheter.

12 Internt bortfall beskrivs som de frågor som inte besvarats av alla deltagare, vilket innebär att uppgifter saknas (Olsson & Sörensen, 2011; Trost, 2012). Denna studie har ett internt bortfall på enkätfråga 7 (se bilaga 1). 4.2.1 Deltagare Nedan följer en redovisning av studiens deltagare. Antal deltagare: n(%) Totalt: 43 (100%) Privat sektor: 16 (37%) Kommunal sektor: 27 (63%) Tabell I. Sammanställning av studiens deltagare. Tabell I visar att sammanlagt svarade 43 arbetsterapeuter verksamma på äldreboenden inom Stockholms län på webbenkäten. 16 av dessa arbetade inom den privata och 27 inom den kommunala sektorn. Då de deltagande arbetsterapeuterna representerar sina verksamheter kommer hädanefter studiens deltagare även att benämnas som verksamheter. 4.3 Datainsamling Enkäten utformades med 14 frågor för att svara på syftet och frågeställningarna. Frågorna utformades korta, tydliga och utan negationer vilket enligt Trost (2012) kan minska missförstånd och felsvar. Utformningen av enkäten följde även riktlinjer gällande entydlighet och begriplighet samt ledande frågor eller förutsättande frågor (Olsson & Sörensen, 2011). För att få en faktisk bild av verksamheterna utformades enkäten med ett antal sakfrågor med nominalskala (Trost, 2012). Frågor med nominalskala har den lägsta mätnivån (Olsson & Sörensen, 2011). Samtidigt ger frågorna ingen given värdering eller ordning av variabeln (Trost, 2012) vilket bidrar till en tydligare bild av verksamheten istället för deltagarnas egen syn och värdering. Frågor med kvotskala användes till exempel för att besvara frågan om antal arbetsterapeuter och klienter. Kvotskalan är den högsta mätnivån och kännetecknas av att ha en absolut nollpunkt. För att stärka validiteten och reliabiliteten i undersökningen prövades enkäten av två verksamma arbetsterapeuter och handledaren innan utskick (Olsson & Sörensen, 2011). Missivbrevet utformades enligt rekommendationerna från Trost (2012) och innehöll bland annat studiens syfte och information om deltagarnas anonymitet (se bilaga 2 och 3). För att effektivisera arbetet användes en webbaserad enkät vars länk skickades med i missivbrevet i

mejlet till verksamhetscheferna. Detta gjorde att även verksamhetscheferna kunde ta del av vilka frågor som ställdes. Verksamhetscheferna ombads att svara på mejlet för att bekräfta medverkan. De fick alternativ att antingen bifoga den verksamma arbetsterapeutens 13 mejladress eller vidarebefordra missivbrevet till denne. Verksamheterna söktes och valdes ut med hjälp av Stockholms Stads hemsida (www.stockholm.se). Här finns alla Stockholms äldreboenden listade med beskrivning och kontaktinformation, vilka användes för att kontakta verksamhetscheferna. På hemsidan kan man dela upp äldreboendena i olika kategorier, till exempel privat eller kommunal, vilket gjordes för att effektivisera sökandet. Sammanlagt skickades missivbrev ut till 114 äldreboendes verksamhetschefer, varav 61 var privata och 53 kommunala verksamheter. Enligt Trost (2012) kan påminnelser uppmuntra och öka motivation till deltagande. En respektive två veckor efter första utskick skickades därför påminnelser ut till de verksamheter som inte svarat. 4.4 Databearbetning I enlighet med Wahlgren (2008) sammanställdes, kodades och matades det insamlade datamaterialet in i statistikprogrammet Statistical Package for the Social Science (SPSS). Microsoft Excel användes för att på ett enkelt sätt göra egna tabeller och diagram. För att kunna analysera data i ett statistikprogram som SPSS behöver man koda om svaren (Wahlgren, 2008). För att underlätta inläsning tilldelades därför varje enkät ett identitetsnummer (Trost, 2012) och därefter kodades de olika variablerna från enkäten om. Verksamheterna kodades in beroende på organisationsform, 1=privat och 2=kommunal. På fråga 8, 9, 11 och 13 (se bilaga 1) kunde deltagarna välja att svara med fler svarsalternativ. För att koda in dessa svar i SPSS gjordes först kategorier för alla olika svarskonstellationer. På grund av det stora antalet svarskonstellationer som bildades gick data från dessa frågor inte att använda för att besvara frågeställningarna. I enlighet med Olsson och Sörensen (2011) gjordes dessa frågor om till flera variabler, där varje variebel fick svarsalternativet ja och nej. För att få en bra överblick av materialet gjordes först en univariat bearbetning av datamaterialet, vilket innebär att man bearbetar, analyserar och beskriver varje variabel för sig (Olsson & Sörensen, 2011). I studien användes univariat bearbetning för att få en bra bild av fördelningen av deltagare från privata och kommunala verksamheter. Även en bivariat analys utfördes för att kunna jämföra två variabler (Olsson & Sörensen, 2011). I enlighet med Wahlgren (2008) utfördes Chi2-test på variablerna med nominalskala och T-test på

14 variablerna med kvotskala. Vid jämförelserna av variablerna användes i enlighet med Ejlertsson (2012) en signifikansnivå på p <0,05. Variablerna matades sedan in i Microsoft Excel för att skapa tabeller. Då deltagarantalet var ojämnt mellan verksamheterna redovisades den procentuella fördelningen i tabeller för en enklare tolkning. Diagram användes för att kartlägga och lyfta fram det essentiella i materialet (Olsson & Sörensen, 2011). De svar från frågor där annat eller övrigt var valda svarsalternativ skrevs ner i ett Word dokument tillsammans med deltagarnas synpunkter och tillägg från fråga 14. 5. ETISKA ASPEKTER Studien utfördes med utgångspunkt från Olsson och Sörensen (2011) och Esaiason, Gilljam, Oscarsson och Wängneruds (2004) etiska principer. Missivbrevet utformades i enlighet med informationskravet och samtyckeskravet med en tydlig beskrivning av studiens syfte, deltagarnas frivilliga deltagande samt information om och kontaktuppgifter till avsändarna. I enlighet med konfidentialitetskravet försäkrades deltagarna om deras anonymitet. Då enkäterna besvarades genom en webbenkät sparades varje enkät utan några personliga uppgifter, vilket gjorde det omöjligt att kunna härleda svaren till svarspersonen. Då endast författarna kunde logga in på webenkätens internetsida skyddades deltagarnas integritet då ingen utomstående kunde ta del av deltagarnas svar. Nyttjandekravet uppfylldes då de uppgifter som samlades in endast användes för att besvara studiens syfte. Missivbrevet skickades först till äldreboendenas verksamhetschefer för godkännande till medverkan, därefter kontaktades den verksamma arbetsterapeuten. Missivbreven går att se i sin helhet i bilaga 2 och 3. Under hela arbetets gång har författarna följt Karolinska Institutets etiska regler (Borell & Erikson, 2013).

6. RESULTAT Fortsättningsvis kommer de boende på verksamheterna att benämnas som klienter. 6.1 Verksamheternas antal arbetsterapeuter och klienter Nedan följer en redovisning av kartläggningen av antal arbetsterapeuter och klienter på de deltagande verksamheterna. Privat Kommunal n 16 27 Antal arbetsterapeuter per verksamhet m (SD) median min-max Antal klienter per verksamhet m (SD) median min-max Tabell II. Antal arbetsterapeuter och klienter indelat i privat och kommunal. 15 Tabell II visar att de privata verksamheterna i snitt har 54 klienter per arbetsterapeut medan de kommunala verksamheterna i snitt har 70 klienter på en arbetsterapeut. Tabellen visar att de privata verksamheterna har ett medelvärde (m) på 1,06 arbetsterapeuter och 61,44 klienter. De kommunala verksamheterna har ett medelvärde (m) på 1,30 arbetsterapeuter och 83,48 klienter. En jämförelse mellan verksamheternas antal arbetsterapeuter utfördes med ett T-test. Jämförelsen gav ett p-värde på 0,206 vilket inte visar på någon statistisk signifikant skillnad då p-värdet var högre än signifikansnivån på <0,05. Därmed finns det i snitt 1 arbetsterapeut per verksamhet (median: 1,00). 1,06 (0,250) 1,00 1-2 61,44 (32,942) 54,00 32-140 En jämförelse mellan verksamheternas antal klienter gav ett p-värde på 0,176 vilket inte visar på någon statistik signifikant skillnad. Dock visar tabellen en större spridning av klienter på de kommunala verksamheterna (min-max: 18-209). 1,30 (0,775) 1,00 1-4 83,48 (45,781) 70,00 18-209

6.2 Antal dagar som aktiviteter erbjuds per vecka Nedan redovisas hur många dagar i veckan verksamheterna erbjuder aktiviteter för sina 16 klienter. Tabellen är indelad i privat och kommunal verksamhet. Privat Kommunal n 16 27 m(sd) median min-max 4,88(1,544) 5,00 1-7 4,52(1,805) 5,00 1-7 Tabell III. Antal dagar som aktiviteter erbjuds per vecka. Tabell III visar ingen signifikant skillnad då både privata och kommunala verksamheter erbjuder aktiviteter i snitt fem dagar i veckan (median: 5,00). Både de privata och kommunala verksamheterna har en spridning från en till sju dagar i veckan. 6.3 Verksamheternas aktivitetsutbud Nedan följer en redovisning i procent av verksamheternas aktivitetsutbud, indelat i privat och kommunalt. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Privat (n=16) Kommunal (n=27) Figur 1. Kartläggning av verksamheternas aktivitetsutbud. Figur 1 visar att den aktivitet som alla verksamheter erbjuder sina klienter är musik. Deltagarna beskriver aktiviteten musik som allt från en bandspelare till liveuppträdande med tillhörande dans. Alla kommunala verksamheter erbjuder sällskapsspel och sociala utrymmen medan alla privata verksamheter erbjuder gruppträning. Under svarsalternativet annat nämner flera deltagare aktiviteter som utevistelse, promenad och utflykt, dans, traditionella firanden,

17 högläsning och film. En jämförelse av aktivitetsutbudet mellan verksamheterna visade inte på någon statistisk signifikant skillnad då inget p-värde var lägre än signifikansnivån <0,05. 6.4 Verksamheternas val av aktivitetsutbud Nedan följer en kartläggning av hur verksamheterna, indelat i privat och kommunalt, har valt sitt aktivitetsutbud. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% Privat (n=16) Kommunal (n=27) 20% 10% 0% Aktiviteterna är De boende har omtyckta av de själva varit med boende att bestämma utbudet Aktiviteterna kräver få resurser Aktiviteterna är inte tidskrävande för personalen Aktiviteterna tar inte mycket plats Annat Figur 2. Kartläggning av hur verksamheterna valt sitt aktivitetsutbud. Figur 2 visar att 94 procent av de privata samt 93 procent av de kommunala verksamheterna har valt sitt aktivitetsutbud då aktiviteterna är omtyckta av de boende. 75 procent av de privata samt 59 procent av de kommunala verksamheterna har svarat att de boende själva har varit med att bestämma utbudet. En jämförelse med ett chi2-test mellan verksamheterna vad gäller variabeln aktiviteterna kräver få resursen gav ett p-värde på 0,042 vilket visar på en statistisk signifikant skillnad då p-värdet var lägre än signifikansnivån <0,05.

18 6.5 Schemalagda aktiviteter Nedan följer en redovisning av verksamheternas val av att schemalägga sina aktiviteter och om aktiviteterna går att utföra på klienternas egna initiativ. Redovisningen är indelad i privat och kommunal. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% Privat (n=16) 30% Kommunal (n=27) 20% 10% 0% Alla aktiviteter är schemalagda (Utförs vid en speciell tid med personal) Alla aktiviteter är schemalagda men går även att utföra på eget initiativ Aktiviteterna är inte schemalagda utan utförs på eget initiativ. Annat Figur 3. Kartläggning av verksamheternas schemaläggning av aktivitet. Figur 3 visar att 50 procent av de privata och 44 procent av de kommunala verksamheterna schemalägger alla sina aktiviteter. 50 procent av de privata och 37 procent av de kommunala verksamheterna har svarat att alla deras aktiviteter är schemalagda men att de även går att utföra på klienternas egna initiativ. 19 procent av de kommunala verksamheterna har svarat med alternativet annat, där har samtliga skrivit att alla eller vissa aktiviteter är schemalagda och gett exempel på dessa.

19 6.6 Verksamheternas strategier för uppmuntran till aktivitet Nedan följer en redovisning av hur verksamheterna väljer att uppmuntra sina klienter till att delta i aktivitet, indelat i privat och kommunalt. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% 1 2 3 4 5 6 Privat (n=16) Kommunal (n=27) 1: Information från personal inför varje aktivitet. 2: Allmän information kring aktiviteterna från personalen men inte vid varje aktivitetstillfälle. 3: Informationsblad på anslagstavla. 4: Personal tar med/följer klienterna till aktiviteterna. 5: Anhöriga har ansvaret för att klienterna utför aktiviteter. 6: Annat. Figur 4. Procenttalet över hur verksamheterna uppmuntrar sina klienter till aktivitet. Figur 4 visar att de vanligaste uppmuntringsstrategierna till medverkan i aktivitet som används inom de båda verksamheterna är informationsblad på anslagstavla (privat: 100%, kommunal: 93%), personal tar med/följer klienterna till aktiviteterna (privat: 94%, kommunal: 89%) samt information från personal inför varje aktivitet (privat: 88%, kommunal: 74%). 44 procent (n:19) av det totala antalet verksamheter använder de här tre strategierna i kombination med varandra (se bilaga 4). En jämförelse av strategier för uppmuntran mellan verksamheterna visade inte på någon statistisk signifikant skillnad då inget p-värde var lägre än signifikansnivån <0,05. 6.7 Sammanfattning av resultat Kartläggningen av resultatet visade att det i snitt arbetar en arbetsterapeut på privata och kommunala äldreboenden i Stockholms län. De vanligaste aktiviteterna som förekom på kommunala verksamheter var musik, sällskapspel och sociala utrymmen och det vanligaste aktiviteterna på privata verksamheter var musik och gruppträning. Både de privata och kommunala verksamheterna erbjöd aktiviteter fem dagar i veckan och ett stort antal av de kommunala och privata verksamheterna valde aktiviteter för att de var omtyckta av de boende. De vanligaste sätten att uppmuntra klienterna till aktivitet på alla verksamheter var genom informationsblad på anslagstavla, personal tar med/följer klienterna till aktiviteterna samt information från personal inför varje aktivitet. Dessa tre uppmuntringsstrategier användes tillsammans för att uppmuntra klienter till aktivitet. Sammanfattningsvis resulterade kartläggningen endast i ett fynd av en signifikant skillnad mellan de privata respektive

20 kommunala verksamheterna i Stockholms län. Variabeln som visade en signifikant skillnad var aktiviteterna kräver få resurser, angående verksamheternas val av aktivitetsutbud. 7. DISKUSSION 7.1 Resultatdiskussion Ett centralt fynd i studien var att en majoritet av de medverkande verksamheterna erbjuder sina klienter både individuell och gruppträning. Enligt Andrews (2001) och Ernsth Bravell (2013) är det bevisat att regelbunden fysiskträning leder till ett hälsosamt åldrande. Muskelmassan minskar vid stigande ålder vilket leder till försvagning av muskelstyrka. Trots ökad ålder går det med hjälp av träning och fysisk aktivitet att öka både volymen och styrkan på kvarvarande muskelfibrer (Ernsth Bravell, 2013; Hommel, 2010). Äldre med en aktiv livsstil har därför bättre fysisk och psykisk hälsa och har större chans att påverka sin tillvaro än personer med en mer passiv livsstil (Andrews, 2001). På grund av flera olika skäl kan inte alla äldre vara aktiva i form av fysisk träning, men det finns aktiviteter som har träning och rörlighet som en biprodukt. Enligt Hommel (2010) är många vardagliga aktiviteter en utmärkt form av träning. Några exempel på sådana aktiviteter är trädgårdsarbete, hantverk, städning och köksarbete såsom matlagning och dukning. Dessa aktiviteter består bland annat av uppresningar, gång och finmotoriksövningar. Flera deltagare i studien beskrev att de uppmuntrar sina klienter att hjälpa till med kökssysslor och städning med anledningen att det bidrar till fysisk aktivitet. Detta stärks även av Kielhofner (2012) som menar att det går att undvika förluster av kapaciteten genom att fortsätta vara aktiv i ålderdomen. Han menar att genom anpassning av miljö och vanor kan försämringen av utförandekapaciteten minskas. Resultatet från studien indikerar på att de flesta aktiviteter som äldreboendena erbjuder utförs i grupp. Enligt Agahi (2008) finns det en skillnad mellan vilka sorters aktiviteter som är hälsofrämjande beroende på om personen är kvinna eller man. Kvinnor mår bättre av att utföra gruppaktiviteter medan individuella aktiviteter är mer hälsofrämjande för män. Samtidigt menar Malmberg och Ågren (2013) att det är vanligare att äldre män än kvinnor känner sig ensamma. De menar att känslan av ensamhet har ett samband med både den subjektiva och objektiva hälsan och att man genom umgänge med andra människor kan påverka sin hälsa positivt. Med detta i tanken är det, enligt författarna av studien, bra att så stor del av aktiviteterna utförs i grupp. Varför äldreboendena väljer att erbjuda i majoritet gruppaktiviteter kan bero på könsfördelningen av klienterna på äldreboendena. Kristensson och Jakobsson (2010) menar att det är väl känt att kvinnor lever längre än män, vilket bekräftas av Statistiska Centralbyrån

21 [SCB] som menar att kvinnor i Stockholm i snitt lever 3,9 år längre än män. Att kvinnor lever längre än män kan ha ett samband med att det bor en majoritet av kvinnor på Sveriges äldreboenden (Forskning & Framsteg, 2012). Att äldreboendena är kvinnodominerande och antagandet från författarna att gruppaktiviteter är mindre resurskrävande än enskilda aktiviteter kan vara förklaringen till varför äldreboenden erbjuder i majoritet aktiviteter i grupp. Ett ogrundat antagande från författarna var att det skulle finnas ett samband mellan antal aktiviteter i veckan och antal klienter per arbetsterapeut. Detta antagande visade sig inte stämma. Resultatet visade att de privata verksamheterna i snitt hade färre antal klienter per arbetsterapeut än de kommunala men ändå hade de båda verksamhetssorterna i snitt aktiviteter 5 dagar i veckan. Hur ofta äldreboenden erbjuder aktiviteter påverkar klienternas hälsotillstånd. Forskning visar att regelbundet deltagande i aktiviteter inte bara är betydelsefullt för den fysiska hälsan, utan även för den mentala (Matuska et al., 2003). Enligt Agahi (2008) är dödsrisken för äldre personer som endast deltar i ett fåtal aktiviteter per vecka dubbelt så hög som för dem som deltar i ett flertal aktiviteter. Att erbjuda aktiviteter i snitt fem dagar i veckan anser författarna vara rimligt och tillräckligt för att påverka klienternas välbefinnande positivt. Det bör dock uppmärksammas att spridningen av antal dagar är stor då de deltagande verksamheterna erbjuder aktiviteter från en dag upp till sju dagar i veckan. Detta tyder på att flera äldreboenden i Stockholms län behöver utöka sitt aktivitetsutbud. Studiens resultat visade att alla de privata verksamheternas och 81 procent av de kommunala verksamheternas aktiviteter var schemalagda. Enligt Matuska et al. (2003) kan den mentala hälsan och delaktigheten hos äldre påverkas positivt av att ha schemalagda aktiviteter då det ger klienterna något återkommande att se fram emot. Fortsättningsvis visade studiens resultat att resterande 50 procent av de privata och 37 procent av de kommunala verksamheterna schemalägger alla sina aktiviteter samtidigt som aktiviteterna går att utföra på klienternas egna initiativ. Författarna anser att det är viktigt att det finns aktiviteter på äldreboenden som går att utföra på eget initiativ för att öka och bidra till klienternas känsla av autonomi. Detta stärks av Bondevik (2004) som menar att personal inom vården ska arbeta aktivt för att upprätthålla människors autonomi. Om äldreboendena inte har aktiviteter som klienterna kan utföra när dem vill anser författarna att detta istället försämrar klienternas autonomi. Ännu ett intressant fynd i studien var att majoriteten av de deltagande verksamheterna uppgav att de valt sitt aktivitetsutbud på grund av att aktiviteterna var omtyckta av de boende och att de boende själva har varit med att bestämma utbudet. Dock säger resultatet emot sig själv när 30 respektive 22 procent av de kommunala verksamheterna även uppgav att aktivitetsutbudet

22 var valt för att aktiviteterna kräver få resurser och att de inte är tidskrävande för personalen. Enligt Olsson och Sörensen (2011) ska det inom hälso- och sjukvården finnas ett medbestämmande från klienterna, vilket innebär att dem ska få vara delaktiga i beslut som rör dem själva. Därför är det väsentligt att klienterna får vara delaktiga i beslut angående vilka aktiviteter som verksamheten ska erbjuda, för att på så vis öka deras autonomi. Om man ser till studiens resultat av vilka aktiviteter som var de vanligaste bland verksamheterna (sällskapsspel, musik, träning och sociala utrymmen) får författarna känslan av att dessa inte är valda utefter klienternas intressen, utan för att de är de klassiska aktiviteterna ett äldreboende brukar erbjuda. Kreativa aktiviteter såsom trädgårdsarbete, matlagning/bakning och hantverk som författarna anser kan vara aktiviteter som klienterna själva skulle uppskatta var inte alls lika vanliga. Studien visade att majoriteten av verksamheterna använde informationsblad på anslagstavla som den vanligaste strategin för uppmuntran till aktivitet. Författarnas erfarenheter från arbete på äldreboenden stärker detta resultat, uppfattningen är även att den här sortens uppmuntran inte räcker till. Det finns både kroppsliga och kognitiva funktioner som försämras vid åldrandet som kan påverka personers delaktighet i aktivitet (Dahl, 2013; Fristedt, 2013). De kroppsliga funktionerna som kan påverka delaktigheten är enligt Fristedt försämrad syn, hörsel och förflyttningsförmåga. Enligt Dahl innebär åldrandet en minnesförsämring som gör att den äldre personen generellt har svårare att lagra information i minnet än yngre personer. För att öka delaktigheten och medverkan i aktiviteter på ett äldreboende anser författarna att det är väsentligt att personalen uppmuntrar och påminner sina klienter om aktiviteter. Det var därför ett positivt resultat att de näst vanligaste uppmuntringsstrategierna var att personalen följer klienterna till aktiviteterna tätt följt av att personal ger information inför varje aktivitet. Dessa tre strategier tillsammans användes av hela 44,2 procent av verksamheterna. 7.2 Metoddiskussion 7.2.1 Motivet till vald metod En kvantitativ metod tillämpades för att möjliggöra en kartläggning av verksamheterna och även för att besvara syfte samt frågeställningar. Genom att använda en kvalitativ metod hade författarna inte fått svar på studiens syfte och frågeställningar. Det hade medfört en begränsning av deltagare och studien hade inte blivit lika bred. Då det inte finns tidigare studier om aktiviteter på Stockholms äldreboenden var inte en litteraturstudie relevant. 7.2.2 Motivet till den teoretiska referensramen Den teoretiska referensramen i studien utgår från MOHO (Kielhofner, 2012), där aktivitet är en utgångspunkt och innefattar ett viktigt samspel mellan människors vanor, viljor och roller.

23 Teorin benämner också viktiga teoretiska aspekter kring värderingar och intressen i samband med meningsfulla aktiviteter. Teorin passar in på studien då vikten av mänsklig aktivitet är i fokus genom hela arbetet. Teorin beskriver även andra närliggande aspekter som kan sammankopplas med studien, det kan exempelvis vara betydelsen för meningsfulla aktiviteter och utförandekapacitetens förändring genom åldrandet. 7.2.3 Eventuella problem som har uppstått under datainsamling På grund av låg svarsfrekvens tog insamlingen av enkäterna längre tid än beräknat och själva insamlingsmetoden drog ut på tiden. En faktor som förmodligen påverkade bortfallet i studien var att författarna var tvungna att kontakta verksamhetscheferna för godkännande för att sedan få kontakt med arbetsterapeuterna. Det kan då innebära att förfrågan om medverkan i studien inte kom fram till alla arbetsterapeuter. Under datainsamlingen kom det fram att många av de verksamma arbetsterapeuterna arbetade på flera verksamheter, detta visade sig ha en inverkan på antalet deltagare i studien. Trost (2012) beskriver att svarsfrekvensen ofta blir lägre via webbenkäter än vid postbrev eftersom att det är lättare att glömma bort mejl i datorn än ett brev som finns synligt. Trost menar att en annan faktor som kan påverka bortfallet i studien är att enkäten inte kommer fram till mottagaren på grund av att mejlet kan fastna på vägen, sorteras bort eller påverkas av andra mänskliga faktorer. Datainsamlingen visade att många av verksamheterna antingen hyrde in en arbetsterapeut vid specifika behov eller inte hade någon överhuvudtaget. Det framkom då att annan personal ansvarade för aktiviteterna eller att det utsågs någon i personalen till aktivitetsombud. Eftersom enkäterna inriktade sig på arbetsterapeuter kunde dessa personer inte medverka i studien. Antalet arbetsterapeuter på äldreboenden i Stockholms län var lägre än vad författarna förväntat sig. 7.2.4 Tillförlitlighets- och trovärdighetsaspekter Det externa bortfallet i studien påverkade tillförlitligheten. I enlighet med Olsson och Sörensen (2011) kan inga generella slutsatser dras i studien då den består av ett större externt bortfall på 62 procent. Insamlingsmaterialet organiserades och kodades in i dataprogrammet SPSS för att undvika felaktiga svar och egna tolkningar. Alla enkäter tilldelades ett identitetsnummer för att kunna identifieras vilket ökade tillförlitligheten i studien (Trost, 2012). Validitet innebär att mätinstrumentet mäter det som är avsett att mäta. Validiteten i studien kan ha påverkats av enkätens utformning samt misstolkning från deltagarna av enkätfrågorna

24 (Olsson & Sörensen, 2011). Författarna anser att studiens resultat svarar på dess syfte och frågeställningar, vilket ökar validiteten. Reliabilitet innebär att mätinstrumentet mäter lika vid olika tillfällen, det vill säga att varje mätning ska ge samma resultat (Olsson & Sörensen, 2011). En större del av frågorna i enkäten kan besvaras på samma sätt. Det innebär att frågorna har färdiga svarsalternativ och utformningen av frågorna är enkla och begripliga vilket kan leda till att reliabiliteten i studien stärks. I enlighet med Esaiasson et al. (2004) gick författarna igenom inkodningen av materialet en extra gång efter inmatning för att öka reliabiliteten. 7.2.5 Studiens styrkor och eventuella begränsningar Studien består av många styrkor. Trots ett externt bortfall på 62 procent svarar och relaterar studien till syfte samt frågeställningar. Studien har endast ett internt bortfall från en av frågorna i enkäten. Denna fråga kan inte besvaras av alla eftersom den vänder sig till deltagare som har en tjänst på flera boenden. Validiteten i studien kan enligt Ejvegård (1999) påverka det interna bortfallet mer än det externa bortfallet eftersom att svarsfrekvensen i studien måste vara hög för att bearbetningen ska vara meningsfull, vid låg svarsfrekvens är statistiken svår att bearbeta. En annan styrka i studien var att deltagarna fick möjlighet att uttrycka sig fritt i slutet av enkäten, vilket enligt Ejvegård (1999) är viktigt att ha med, speciellt om enkäten består av flera bundna svar. På grund av ojämnt antal deltagare i studien omvandlades antalet privata och kommunala verksamheter i frågorna till procent för att på ett likvärdigt sätt kunna jämföra verksamheterna. Trost (2012) menar att procentantal kan korrigera ojämnheter och göra jämförbarheten större. Även om flera av resultaten som redovisats i studien inte visar signifikanta skillnader mellan verksamheterna kan studien ändå presentera flera viktiga och positiva resultat. Redovisningen av resultatet tar upp de centrala frågorna i enkäten, det var resultat som författarna ansåg var intressanta och som besvarade studiens syfte samt frågeställningar. Analyser har även utförts på de andra frågorna i enkäten för att se och jämföra vad som är väsentlig och relevant fakta för studien. Studien består även av ett antal begränsningar. Något som författarna i efterhand har reflekterat över är att enkäten hade kunnat utformas med fler konkreta och varierande frågor för ytterligare fördjupad information. Som ett exempel saknar studien frågor på ordinalnivå vilket författarna upptäckte under inmatning av data. En begränsning med enkäten är att det finns en risk för att fråga 10 (se bilaga 1) kan ha misstolkats, vilket kan ha påverkat resultatet.

25 För att undvika den här sortens misstolkning hade författarna kunnat formulera frågan tydligare. Ett problem som uppstod under databearbetningen var att frågor där deltagarna kunde välja flera svarsalternativ behövdes kodas om. Detta på grund av att det blev för många olika svarskonstellationer. I enlighet med Olsson och Sörensen (2011) kodades ett antal frågor om till variabeln ja respektive nej som svarsalternativ då de tidigare variablerna i resultatet blev otydliga. Under databearbetningen framkom det att några av frågorna inte bidrog till syftet och frågeställningarna, frågorna användes då inte i analysdelen eller i redovisningen av resultatet. Det externa bortfallet kan ha påverkat studiens validitet och resultat samt medfört att de olika jämförelsegrupperna blev olika stora. En annan begränsning som författarna upptäckte i enkäten var saknaden av en beskrivning och ett förtydligande av författarnas definition av begreppet aktivitet, detta hade kunnat undvika deltagarnas egna tolkningar av begreppet. 7.2.6 Aspekter som eventuellt har påverkat resultatet. Det finns aspekter som eventuellt kan ha påverkat studiens resultat och som därför behövs iakttas för att öka studiens validitet. Enligt Esaiason et al. (2004) har forskarna vid enkätundersökningar ingen kontroll över svarssituationen. Detta innebär att författarna i denna studie inte kan veta om deltagarna svarade sanningsenligt på enkätfrågorna, utan det finns en risk att deltagarna försökte svara på ett sätt som ger ett positivt resultat för deras verksamhet. Det finns en risk för misstolkning av enkätfrågorna. Ett exempel på en fråga som kan ha misstolkats är frågan om schemaläggning av aktivitet. Resultatet av studien visade att endast 50 procent av de privata respektive 37 procent av de kommunala verksamheterna hade aktiviteter som gick att utföra på eget initiativ. Samtidigt visade resultatet att över 90 procent av de båda verksamhetsgrupperna erbjöd sociala utrymmen och sällskapsspel, vilka är aktiviteter som borde gå att utföra utanför schemalagda tider på eget initiativ. I frågan om verksamheternas aktivitetsutbud gavs ett flertal färdiga aktiviteter som svarsalternativ och ett öppet svarsalternativ. Aktiviteterna valdes utifrån författarnas egen erfarenhet då de ansåg att dessa var de vanligaste aktiviteterna äldreboenden erbjöd. I det öppna svarsalternativet kunde deltagarna själva lägga till egna aktiviteter. Då det var svårt att få med svaren i det öppna svarsalternativet i de statistiska beräkningarna kan detta ha påverkat studiens resultat. Ett bättre alternativ kan ha varit om deltagarna fått skriva ner alla de