Meningsfulla aktiviteter och dess betydelse The significance of meaningful activities

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för arbetsterapi Examensarbete, 15Hp Vårterminen 2014 Meningsfulla aktiviteter och dess betydelse The significance of meaningful activities Författare: Martina Björk Clara Mosesson Handledare: Anette Erikson

2 2 Sammanfattning Bakgrund: Andelen äldre i samhället blir större och med åldrandet kan individens aktivitetsförmåga förändras. Åldrandet medför en risk att bli borträknad i sociala sammanhang och därför blir det mer viktigt att kunna utföra aktiviteter som är meningsfulla för individen. Inom arbetsterapi ligger fokus på aktivitetens betydelse för att främja hälsa och delaktighet. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vilken betydelse meningsfulla aktiviteter har för äldre personer som bor kvar i sina hem samt att beskriva vilka aktiviteter de faktiskt gör. Metod: Studien gjordes utifrån en kvalitativ metod och en halvstrukturerad intervjuguide användes för att enskilt intervjua sju personer mellan 70 och 94 år om deras meningsfulla aktiviteter. Under databearbetningen låg fokus på att ta reda på den underliggande meningen i intervjuerna. Resultat: Följande tre teman blev resultatet av databearbetning: ett behov av meningsfulla aktiviteter, att dela upplevelser med andra och personlig inställning och fysik är avgörande. Majoriteten av deltagarna ansåg att det var betydelsefullt att kunna dela sina intressen med andra som var likasinnade. Slutsats: Känslan av meningsfulla aktiviteter upplevs på liknande sätt hos olika människor men vilka aktiviteter det är som upplevs som meningsfullt är individuellt. Att ha meningsfulla aktiviteter i sin vardag är av betydelse då det bidrar till livslust och glädje i tillvaron. Sökord: Elderly, Meaningful activities, Occupational therapy.

3 3 Abstract Background: The proportion of elderly in society is increasing and with aging, the individual's ability to perform activities changes. Aging causes a risk of being excluded from a social context and therefore it becomes important to be able to perform activities that are meaningful to the individual. Occupational therapy focuses on the meaning of activity to promote health and participation. Objective: The aim of the study was to describe the significance of meaningful activities for elderly who are still living in their home and also to describe the activities they are actually doing. Method: A qualitative design was used and semi-structured interviews were conducted and seven participants between 70 and 94 years old were interviewed about their meaningful activities. The main focus during the processing of data was to find the implicit meaning of the interviews. Results: The following themes resulted after the processing of data: the need of meaningful activities, to share experiences with others and personal approach and physique is of great meaning. To engage in activities with others who share similar interests were considered to be significant to the majority of the participants. Conclusion: All participants experience the significance of meaningful activities in similar ways but the activities that are experienced as meaningful differ between individuals. To have meaningful activities in everyday life is significant to the joy of living. Keywords: Elderly, Meaningful activities, Occupational therapy.

4 4 Innehållsförteckning Sammanfattning... 2 Abstract... 3 Inledning... 6 Bakgrund... 6 Åldrande... 6 Tidigare forskning... 6 Aktivitet och arbetsterapi... 7 Arbetsterapeutens roll... 7 Arbetsterapeutiska teorier... 8 Definitioner av begrepp... 8 Definition av meningsfull aktivitet i denna studie... 9 Motivering till studien... 9 Syfte... 9 Material och metod Design Urval Datainsamling Databearbetning Etiska aspekter Resultat Ett behov av meningsfulla aktiviteter Resor - för nya perspektiv Fysisk aktivitet för en fungerande kropp och välmående Egentid genom handarbete Dator - inte bara för unga Kultur - en stor del av livet Att ge till någon annan Aktivitet ger mening Att dela upplevelser med andra Personlig inställning och fysik är avgörande Diskussion Sammanfattning av resultat Resultatdiskussion Metoddiskussion Styrkor och svagheter Förslag på studier... 22

5 5 Slutsatser Tack! Referenser Bilagor Bilaga Bilaga Bilaga

6 6 Inledning För att arbetsterapeuter ska kunna hjälpa de äldre personer som de möter tycker vi att det är viktigt att man har förståelse för de som bor hemma. Genom att förstå de äldre som bor hemma och vilka aktiviteter de prioriterar, anser vi att det ger kunskap om hur man som arbetsterapeut ska lägga upp en anpassad behandlingsplan för att hjälpa personen skapa en meningsfull vardag i enlighet med dennes önskemål. Vi anser att det är viktigt att öka kunskapen kring äldre då skillnaden mellan dem är stor. I dagsläget saknas det kunskap inom ett område där aktiviteter för äldre är i fokus och mer forskning behövs även för att förstå hur man genom meningsfulla aktiviteter kan främja äldres hälsa. Åldrande Bakgrund Åldrande innebär förändringar på det biologiska, psykiska och det sociala planet, vilket ställer högre krav på individen när det kommer till aktivitetsutförande. Äldre har en ökad risk att drabbas av sjukdomar eller funktionsnedsättningar så som minskad rörlighet och mobilitet (Fristedt, 2013). Bortgång av vänner och anhöriga påverkar personens psykiska välmående. Det ligger även en risk för äldre att bli exkluderade ur olika sociala sammanhang då de inte längre anses ha kapaciteten för att delta endast på grund av hög ålder (Almberg & Jansson, 2011; Fristedt, 2013). Det är viktigt att se äldre som en mångfald och att ha i åtanke att varje individ har olika förutsättningar (Fristedt, 2013). Enligt Kielhofner (2012) medför ålderdom generellt minskad kapacitet och begränsade resurser. Han visar på vikten av engagemang i värdesatta och meningsfulla aktiviteter för att behålla fysisk och mental styrka under ålderdomen. Med ålderdom kommer också frihet från förpliktelser vilket gör att många äldre känner möjlighet att ägna sig åt sina intressen på ett djupare plan. Andra kan däremot uppleva att en förminskad kapacitet på grund av hög ålder står i vägen för ett större engagemang av intressen (Kielhofner, 2012). Tidigare forskning Av den forskning som finns på äldre är deltagarna i många fall fördelade över ett stort åldersspann, där deltagarna exempelvis är mellan år gamla. I flera fall är personer över 65 år indelade som en enhetlig grupp. När forskningen fokuserar på den äldre generationen är den oftast riktad mot olika diagnoser, hur diagnosen ter sig i olika åldrar och vad följderna blir. Ett fåtal av dessa studier tar upp ett aktivitetsperspektiv och aktivitetsnedsättningar om

7 7 det är till en följd av diagnosen. Vid sökning efter studier inom ämnet hittades få studier där aktivitetsperspektivet hos äldre primärt är i fokus. Enligt resultatet i studien av McKenna, Broome och Liddle (2007) ägnar en stor del av äldre sin tid åt vänner och volontärarbete. Chivers, Corr och Singlehurst (2010) påpekar i sin studie att mer forskning behövs inom området för att visa på vad äldre män och kvinnor ägnar sig åt och varför. I en studie av Bryant, Corbett och Kutner (2001) visar resultatet att äldre ser på hälsa som att kunna utföra meningsfulla aktiviteter. Enligt resultatet i studien av Tatzer, van Nes och Jonsson (2012) bidrog meningsfulla aktiviteter till individens identitet och att engagera sig i meningsfulla aktiviteter sågs som ett mått på åldrandet och bidrog till känslan av vitalitet trots åldrande. Häggblom-Kronlöf, Hultberg, Eriksson och Sonn (2007) nämner i sin avhandling att en persons mentala funktion och fysiska möjligheter endast visar på vad individen har för potential till aktivitet. Utifrån denna potential går det däremot inte att avgöra vad personen faktiskt gör eller hur personen upplever sin aktivitetsförmåga i sina vardagliga aktiviteter. Studien är gjord på de allra äldsta för att undersöka hur de upplever sina dagliga aktiviteter. Det finns fortfarande mycket kvar att forska om kring de äldre i vårt samhälle (Ernsth Bravell, 2013; Häggblom-Kronlöv et al. 2007). Aktivitet och arbetsterapi Begreppet aktivitet är centralt inom arbetsterapi. Kielhofner (2012) beskriver aktivitet som det vi gör i vardagen såsom arbete, lek och dagliga aktiviteter. Tillsammans påverkas dessa av olika faktorer i omgivningen. Inom arbetsterapi används aktivitet som en behandlingsform, detta för att främja personers förmåga till att utföra de aktiviteter som klienterna vill. Att besitta förmågan att utföra aktiviteter som har en meningsfull betydelse är viktigt för både det psykiska och det fysiska välbefinnandet för alla människor (Christiansen & Townsend, 2010; Kielhofner, 2012). Fristedt (2013) menar att sociala aktiviteter eller aktiviteter som inte kräver någon större ansträngning är en förutsättning för god hälsa. Arbetsterapeutens roll Arbetsterapeutens roll är att se till varje enskild individ och dess önskningar och mål. Utifrån individens förutsättningar, både fysiska, psykiska och omgivningen som denne befinner sig i, ska arbetsterapeuten i största möjliga mån möjliggöra för aktivitet (Förbundet Sveriges arbetsterapeuter [FSA], 2005). Då varje person är unik blir varje intervention eller behandling olik en annan. Den specifika aktiviteten som personen vill kunna utföra är individuell och

8 8 tillsammans med arbetsterapeuten skapas en plan och ett tillvägagångssätt för att nå dit. Arbetsterapeuten ser då till helheten för att kunna stödja klienten att nå sina mål. Arbetsterapeutiska teorier Ett sätt att se människan som helhet är genom teorin den levda kroppen som påverkas av subjektiva och objektiva komponenter. Den objektiva komponenten kan beskrivas som när människan fysiskt sträcker sig efter ett vattenglas, då muskler och leder används, medan den subjektiva komponenten kan förklaras som den bestämda tanken: jag ska ta glaset och hur det sedan känns. Detta ligger till grund för utförandet och hur individen använder sina förmågor (Kielhofner, Tham, Baz och Hutson, 2012). När Kielhofner, et al. (2012) beskriver människans utförandekapacitet är det någonting som påverkas av individens objektiva, fysiska, psykiska samt subjektiva förhållanden. Alla aktiviteter som en människa utför, både stora och små, utgör komplexa sammanhang som påverkas av tidigare nämnda förhållanden. För att en aktivitet ska vara möjlig är det olika faktorer som påverkar. Letts, Rigby och Stewart (2003) förklarar detta med Person - Environment - Occupation (PEO)- modellen. De visar också på att yttre och inre faktorer spelar en viktig roll för att möjliggöra aktivitet. Modellen visar även graden av aktivitetsutförandet beroende på hur de yttre- och inre faktorerna överensstämmer med aktiviteten. Definitioner av begrepp Fristedt (2013) definierar begreppet aktivitet och delaktighet som ett resultat av det samspel som uppstår mellan människa, miljö och den aktivitet som utförs. Ju bättre samspel mellan de olika faktorerna desto bättre aktivitetsförmåga (Letts, Rigby, & Stewart, 2003). Kielhofner (2012) beskriver begreppet delaktighet i termen delaktighet i aktivitet, vilket innebär att vara engagerad i arbete, lek eller i önskade aktiviteter som är nödvändiga för välbefinnandet och sociokulturella sammanhang. Han beskriver att engagemanget är kopplat till den subjektiva upplevelsen. Detta innebär att delaktighet och engagemang hör ihop med att utföra något som har ett personligt eller socialt värde. Världshälsoorganisationen (WHO) definierar delaktighet som människors engagemang i livssituationer (Socialstyrelsen, 2003). Fristedt (2013) beskriver meningsfull aktivitet som någonting som tillför mening för individen och som är kopplat till vad denne identifierar sig med. Det är endast individen själv som kan avgöra vad en meningsfull aktivitet är. När en individ engagerar sig i en aktivitet som upplevs nöjesfyllt blir denne mer intresserad av att utföra aktiviteten igen. När man blir mer kunnig i det man gör, ökar viljan av att fortsätta utföra aktiviteten. Enligt Fristedt (2013) är aktivitet

9 9 och delaktighet en viktig faktor då det främjar hälsa och kan påverka individens funktionella åldrande positivt. Delaktighet i meningsfulla aktiviteter bidrar till förbättrade kroppsliga och mentala funktioner. Personer som deltar i socialt engagerande och meningsfulla aktiviteter lever dessutom generellt längre än dem med mindre eller inget engagemang (Fristedt, 2013). En meningsfull aktivitet enligt Pierce (2003) är en aktivitet som har ett personligt syfte, är rolig att utföra och som innebär utmaning i balans med individens färdigheter. Definition av meningsfull aktivitet i denna studie En meningsfull aktivitet är någonting som upplevs glädjande och som tillför energi. Dessa aktiviteter är individuella och kan variera från aktiviteter av vardaglig karaktär, hobbys eller sporter. Det är viktigt att se aktiviteten i sitt sammanhang vilket innefattar tid, miljö, och den sociala kontexten. Motivering till studien Medellivslängden ökar i vårt samhälle och andelen äldre blir fler (Hane & Wennberg, 2003; Larsson & Thorslund, 2006) vilket innebär att den yrkesverksamma arbetsterapeuten möter många äldre personer. Fler personer i samhället går i pension och att undersöka vad dessa personer gör i sin vardag efter pensionering är enligt författarna, intressant inom arbetsterapi. Enligt Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA, 2013) arbetar nästan var tredje yrkesverksam arbetsterapeut med äldre. Detta visar på vikten av att arbetsterapeuter har en god förståelse och en rättvis bild av vad äldre ägnar sig åt för att sedan kunna hjälpa dem. I framförallt västvärlden växer den äldre populationen och därmed också kraven om ökad kunskap angående äldres aktivitet och hälsa (Ernsth Bravell, 2013). McKenna, Broome och Liddle (2007) menar att kunskap om hur äldre spenderar sin tid, hur de prioriterar samt vilka viljor de har gällande aktiviteter, kan hjälpa arbetsterapeuten i den kliniska verksamheten. Enligt Ernsth Bravell (2013) och författarna för denna studie finns lite forskning inom ämnet äldre och aktivitet, vilket gör det till ett aktuellt undersökningsområde. Syfte Syftet med studien är att beskriva vilken betydelse meningsfulla aktiviteter har för äldre personer som bor kvar i sina hem samt att beskriva vilka aktiviteter de faktiskt gör.

10 Design 10 Material och metod Studien är utifrån syftet genomförd med en kvalitativ metod. Metoden valdes då den möjliggör ökad förståelse för den enskilda individens upplevelser och erfarenheter (Holme & Solvang, 1997). Därför lämpar sig metoden för att besvara studiens syfte. Urval Urvalet genomfördes på ett strategiskt sätt vilket enligt Holme och Solvang (1997) är lämpligt om en stor variation av deltagare eftersträvas. Inklusionskriterierna för studien var att deltagarna skulle bo hemma i egen bostad samt ha förmåga att uttrycka sig i tal. Denna strategiska bredd av kriterierna möjliggjorde en variation mellan ålder, kön samt tidigare erfarenheter hos deltagarna. Deltagarna kontaktades genom Pensionärernas riksorganisation (PRO). Efter överenskommelse per telefon bestämdes träff i PROs lokaler för att delge information om studien samt för att söka deltagare. Efter informationen anmälde sig sju frivilliga personer till studien. Ett informationsbrev delades ut till de personer som anmält sig till att delta. Brevet förklarade studiens syfte, metod för datainsamling samt villkoren för deltagandet (se bilaga 1). Deltagarna i studien var två män och fem kvinnor mellan 70 och 94 år, samtliga var bosatta i Stockholmsområdet. Datainsamling Inför intervjuerna gav samtliga deltagarna förslag på tid och plats för intervjutillfällena som sedan genomfördes i PROs lokaler. Intervjuerna genomfördes enskilt med varje deltagare i ett lugnt rum och pågick i cirka 45 minuter. Samtliga intervjuer ljudinspelades och bägge författarna var närvarande. För att hålla fokus mot syftet och samtidigt ge deltagarna möjlighet att berätta fritt, användes en halvstrukturerad intervjuguide (Kvale & Brinkmann, 2009; Lantz, 2007). Stor vikt lades vid utformandet av intervjuguiden för att frågorna skulle ge svar till studiens syfte. En testintervju genomfördes med en oberoende person som inte deltog i studien för att testa om frågorna gav de svar som önskades. En trovärdig intervjuguide ökar tillförlitligheten för studien (Kvale & Brinkmann, 2009; Lantz, 2007). Efter testintervjun fick författarna återkoppling på intervjuns struktur och författarnas förhållningssätt samt om frågorna som ställts var relevanta för syftet, vilket ökade tillförlitligheten för studien enligt Malterud (2009). Ett ömsesidigt samspel sker mellan intervjuaren och deltagaren där intervjuarens förmågor och tidigare erfarenheter har betydelse

11 11 för hur frågorna ställs, vilket i sin tur påverkar datainsamlingen (Kvale & Brinkmann, 2009; Lantz, 2007). Genom att utföra en testintervju fick författarna öva sina förmågor i en intervjusituation. Efter återkopplingen från testpersonen erhöll författarna nya erfarenheter och verktyg som tillämpades under datainsamlingen. Om intervjuaren fokuserar på att ställa rätt sorts frågor kan detta leda in intervjupersonen på ett specifikt ämne (Holme & Solvang, 1997). I enlighet med Trost (2005) användes intervjuguiden vid samtliga intervjuer, dock varierade ordningsföljden av frågorna beroende på deltagarnas berättelser. Intervjuguiden (Bilaga 2) inleddes med bakgrundsfrågor om ålder, boende och tidigare arbetserfarenheter. På detta sätt får intervjuaren en bild av den livssituation som deltagaren befinner sig i samt skapar en naturlig ingång för intervjun (Lantz, 2007). För att leda in deltagaren på intervjuns ämne berättade författarna om deras syn på meningsfull aktivitet för att sedan ställa frågan: Kan du beskriva en meningsfull aktivitet för dig?. Relevanta tankar hos deltagarna följdes upp och viktiga begrepp för studien belystes genom att direkta och specificerande frågor ställdes (Lantz, 2007). Exempel på en sådan fråga är: Är det viktigt för dig? eller: Varför tror du att du känner som du gör när du utför aktiviteten?. Intervjuaren använde tystnad och pauser för att ge deltagaren utrymme för möjlighet att fördjupa sig (Kvale & Brinkmann, 2009). Databearbetning För att få en översikt och kunna bearbeta materialet transkriberades intervjuerna (Dahlberg, 1997; Kvale & Brinkmann, 2009). Författarna delade upp intervjuerna och transkriberade tre respektive fyra var. För att stärka studiens trovärdighet kontrollerade båda författarna att transkriberingen överensstämde med det deltagarna uttryckt under intervjun (Lantz, 2007). Under transkriberingen noterades även eventuella skratt, suckar, pauser samt tydliga gestikulationer för att fånga den rätta innebörden av uttrycken (Lantz, 2007). Båda författarna deltog under hela databearbetningen vilket stärker studiens tillförlitlighet (Kvale & Brinkmann, 2009). Efter transkriberingen lästes samtliga intervjuer flera gånger tills det att en djupare förståelse av innehållet erhållits (Dahlberg, 1997; Lantz, 2007). Intervjuerna skrevs ut och datareduktionen påbörjades. Meningar och stycken som var relevanta för syftet markerades i utskrifterna (Lantz, 2007). När detta genomförts i samtliga intervjuer togs dessa stycken ut för att sedan läggas över i ett nytt dokument på datorn. Detta nya dokument med utvald data skrevs ut för att sedan klippas ut i segment för att få en överblick och för att kunna koda materialet. Under arbetets gång framkom det att en del segment hade förlorat sin fulla innebörd. Enligt Lantz (2007) är det lätt att för mycket information tas bort. Författarna

12 12 behövde därför gå tillbaka till rådatan för att läsa grundcitatet och rätta till segmentet så att dess rätta innebörd framkom. Segmenten delades sedan in i olika grupper med liknande innebörd. I enlighet med Lantz (2007) formulerades en kortare mening eller ett ord som förklarade innebörden i de olika grupperna som bildades. Exempel på en sådan formulering var ett behov av meningsfulla aktiviteter vilket sedan blev ett huvudtema. Genom meningskoncentrering formulerades kortare meningar ur längre uttalanden för att få fram det centrala ur segmenten (Kvale & Brinkmann, 2009; Lantz, 2007). En av författarna läste upp ett uttalande och tillsammans diskuterade författarna vad kärnan i de enskilda uttalandena var. En deltagare talade om att resa och följande är ett exempel på när en kod skapades: Ja man har ju den där friheten. Att nu och viljan att upptäcka någonting annat. Ja man har ju inga krav på sig. Är jag hemma här så har man ju alltid något man måste göra. Men då är man ju fri. Och man lever det livet som ges. Denna mening formulerades om till koden frihetskänsla vid resa. Dessa nya koder dokumenterades för att få en tydlig överblick innan det skrevs in på ett nytt dokument på datorn med teman som förklarade mönstren. Exemplet som beskrivits ovan hamnade under huvudtemat ett behov av meningsfulla aktiviteter och sedan undertemat resa - för nya perspektiv. När samtliga intervjuer bearbetats och de nya formuleringarna skrivits in på datorn skrevs dessa dokument ut. Under varje huvudtema gick det nu att urskilja underteman där flera deltagare beskrivit liknande företeelser men med olika ord. I undertemat fysisk aktivitet för en fungerande kropp och välmående hamnade mönster såsom välmående i utförande, avkoppling, tänka på något annat och tillfredsställelse av sysselsättning. Dessa ord beskriver alla en känsla som deltagarna upplevde när de utförde sina aktiviteter. Efter att koder formulerats av deltagarnas beskrivningar kontrollerades dessa till de ursprungliga intervjuerna för att innebörden inte skulle ha ändrats, detta är något som Lantz (2007) rekommenderar. Det fanns koder som inte passade in i någon av mönsterbeskrivningarna och dessa hamnade i en egen grupp som benämndes övrigt. När alla koder lästs igenom återgick författarna till koderna som hamnat i gruppen övrigt. Några av dessa kunde placeras ut till de befintliga beskrivningarna av mönster och några togs bort. När citat togs ut från utskrifterna kontrollerades dessa med inspelningarna för att säkerställa dess innebörd gentemot intervjuerna (Lantz, 2007).

13 13 Etiska aspekter Karolinska Institutets etiska regler ( ; Borell & Erikson, 2013) har följts genom detta arbete. Deltagarna fick möjlighet att läsa igenom informationsbrevet de erhöll vid första mötet till dess att intervjutillfället ägde rum. Samtliga fick information om att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande i studien och att ingen anledning behövde ges. Information om ljudupptagning samt behandling av insamlad data gavs till deltagarna. All insamlad data samt ljudinspelningar raderades efter färdigställt arbete. Författarna erhöll ett skriftligt godkännande (se Bilaga 3) från varje deltagare innan intervjun startade (Borell & Erikson, 2013). Alla intervjuer avidentifierades efter att renskrivningen genomförts, detta för att skydda deltagarnas identitet. Under arbetets gång växte etiska dilemman fram angående deltagarnas integritet och om hur deras berättelser redovisas i studien (Kvale & Brinkmann, 2009). Då syftet med studien var att undersöka betydelsen av meningsfulla aktiviteter berördes ämnen som var av privat karaktär. Detta är någonting författarna har tagit hänsyn till under arbetets gång och har därför hanterat materialet med försiktighet. Resultat Under databearbetningen kom tre teman fram, dessa var: ett behov av meningsfulla aktiviteter, att dela upplevelser med andra och personlig inställning och fysik var avgörande. Under redovisningen av resultatet kommer intervjupersonerna att benämnas som deltagare. Ett behov av meningsfulla aktiviteter Att vara aktiv och ha ett flertal aktiviteter i vardagen var betydelsefullt för alla deltagare. Att ha någon aktivitet att se fram emot såsom att träna, åka på en resa eller träffa goda vänner och äta middag ansåg flera av deltagarna var viktigt. Deltagarna beskrev utförandet av meningsfulla aktiviteter och att det gav känslor av tillfredsställelse, frihet, avkoppling och allmänt välbefinnande. De underteman som växte fram var: resor - för nya perspektiv, fysisk aktivitet för en fungerande kropp och välmående, egentid genom handarbete, dator - inte bara för unga, kultur - en stor del av livet samt aktivitet ger mening. Resor - för nya perspektiv Samtliga deltagare berättade att de tyckte om att resa vilket gav dem tid för avkoppling eller möjlighet att tänka på annat. Några talade om att resa utomlands och glädjen de fann i att

14 14 uppleva andra miljöer och testa på ett liv som inte går att leva i Sverige. En del deltagare berättade att de efter pensionen fick tid över att göra de aktiviteter de ville och att de inte behövde ta hänsyn till semesterdagar utan kunde resa iväg när det passade. Deltagarna beskrev en känsla av frihet av att kunna lämna kraven i vardagen och rå om sig själva. En deltagare berättade att resandet var värdefullt och gav nya perspektiv på livet vilket uttrycktes på följande sätt: Ja men det är ju det att man träffar andra människor, man får se hur andra lever. Inte bara, vi har ju det fantastiskt bra i det här landet, men hur illa det är på andra ställen, så man sätter lite värde på hur man har det Ja, man har ju inga krav på sig. Är jag hemma här så har man ju alltid något man måste göra. Men då är man ju fri. En del av deltagarna berättade att även kortare resor och utflykter i närområdet eller i staden var roligt och många använde sig då utav kommunaltrafiken som transport och beskrev det som ett uppskattat sätt att ta sig fram då de kom ut bland folk. Flera av deltagarna reste mycket inom Sverige. Det innebar bland annat att resa till städer där det finns historiska berättelser, för att byta miljö eller besöka en plats där man vuxit upp vilket förklarades så här av en deltagare: Det är ju några dagar bara men upp till min födelsebyggd och det ska ju bli spännande, så att det behöver ju inte vara en lång resa. Fysisk aktivitet för en fungerande kropp och välmående De flesta deltagare beskrev att det var viktigt för dem att vara fysiskt aktiva. Nästan alla deltagare promenerade medan några få cyklade, simmade, gick på gympa eller orienterade. För samtliga deltagare förknippades de fysiska aktiviteterna med en känsla av välmående. En deltagare beskrev en fysisk aktivitet som att kunna koppla av och kunna tänka på någonting annat vilket upplevdes som värdefullt. Flera av deltagarna berättade att anledningen till varför de ägnade sig åt fysisk aktivitet var för att behålla kroppsfunktioner och för att orka utföra andra aktiviteter. En deltagare beskrev detta på följande sätt: Alltså det viktigaste är ju att kroppen är igång va det tycker jag är viktigt att man, ja, kroppen funkar va Men jag känner, jag är ju bra i kroppen jag är så tacksam att jag är så bra i kroppen som jag är. Och det får man väl vara glad över, det har väl med gener att göra också kanske. Och hur man har levt livet och så där.

15 15 Egentid genom handarbete Några av deltagarna uttryckte att de tyckte om att arbeta med händerna i olika aktiviteter och att få arbeta med kroppen på olika sätt var både roligt och avkopplande. Aktiviteterna som utfördes var textilarbete såsom att sy, väva, knyppla och brodera. För en av deltagarna innebar pensionen tid över till sådant som inte hunnits med tidigare och nu fanns tid till att prioritera de aktiviteter som var roliga. En deltagare menade att stressen försvann och att det var en harmonisk känsla som infann sig vilket uttrycktes på följande sätt: Jag tycker om att, jag tycker det är rogivande att jobba med mina händer... man coolar ned, man stressar av och sitter och mediterar och det kan man ju göra när du håller på med händerna och sådär och det andra det kommer per automatik. Så ja, jag får ro i själen. En annan deltagare förklarade att det behövde finnas en utmaning med uppgiften och som krävde fokus och tankeverksamhet för att aktiviteten skulle anses vara meningsfull. Under en aktivitet kunde några av deltagarna bli uppslukade av uppgiften och glädjen i utförandet tog över så att tiden flög iväg och eventuell smärta glömdes bort, det beskrevs på följande sätt: Det är riktigt för just det här när jag broderar, då anstränger jag ju den här armen, jag är väldigt högerhänt, det går ju inte på annat sätt och då kan jag ju få ont nästa dag. men just när jag håller på, då försvinner värken och då känns det ju inte utan det kommer efter sen så jag brukar tänka att åh jag ska inte hålla på så länge varje gång men sen nästa gång då är det ju så roligt så då fortsätter jag ju utan att märka det iallafall. Att arbeta med händerna på ett annat sätt var genom bakning. Det var en aktivitet som upplevdes som rolig och det gav en känsla av tillfredsställelse och lycka efter att aktiviteten var utförd samt att det gav uppskattning från andra. En deltagare beskrev det på följande sätt: Det är ju uppskattning som man får också, för jag kan ju inte äta upp allt själv och så kände jag alltså jag var så lycklig jag var alldeles, åh jag har liksom sådär Jo men du vet, för jag sa jag känner mig rik sa jag. Dator - inte bara för unga Nästan alla deltagare hade en eller flera sysselsättningar som inkluderade datorn. Det var blandade aktiviteter med allt från att spela spel såsom patiens eller backgammon till att lägga in fotografier och se på bilder, googla, göra gratulationskort, inbjudningar och reklamblad

16 16 samt att hålla kontakt med släkt och vänner. De flesta deltagare ville kunna bidra med någonting till andra personer i sin närhet och med datorn kunde deltagarna utföra detta. En av deltagarna beskrev sin syn på datoranvändning och inställning till att lära sig nya saker på detta sätt: Jag förstår inte de här som säger att de inte ens har en dator. Nej, jag gör inte det. Man kan inte sätta upp en vägg och säga nej det ska jag inte lära mig bara för att det är nytt och man lärde sig det när man var ung. Det går alldeles utmärkt att lära sig när man blir gammal med. En deltagare berättade att en stor del av tiden vid datorn gick åt till att sortera fotografier. Deltagaren tyckte att det var roligt att sätta ihop mappar med bilder för att sedan dela med sig av det till de anhöriga. Några av deltagarna hade släkt och vänner i utlandet och internet var då ett lättillgängligt sätt att kommunicera. Kultur - en stor del av livet Intresset för konst och kultur var någonting som flera av deltagarna ansåg var en stor del av deras liv. Många uppskattade utelivet så som att gå på bio, teater, museum och utställningar, både själva eller med andra. Att gå på teater tillsammans med andra personer gav en känsla av samhörighet och deltagarna uppskattade att diskutera gemensamma intressen. Många deltagare tyckte även om att ta det lugnt i sina hem och att läsa böcker, se på TV eller lyssna på musik. Deltagarna beskrev dessa aktiviteter som rogivande, avkopplande samt tillfredsställande då de utfördes på egen hand. Att ge till någon annan Flera av deltagarna hade aktiviteter i sin vardag som på något sätt gav någonting till en annan människa eller grupp av människor. Det kunde exempelvis innebära att vara barnvakt till barnbarnen, hämta på förskolan eller att vara hundvakt. Förutom att samtliga deltagare var medlemmar i PRO var även några med i andra föreningar eller klubbar där de hade ett specifikt ansvarsområde eller utförde någon form utav volontärarbete. Volontärsarbetet beskrevs som mycket betydelsefullt där deltagarna kände att de bidrog med någonting till samhället och andra människor. En deltagare beskrev det så här: Den bästa aktiviteten jag har varje vecka det är när jag är volontär många saker man hjälper till med där och där vi får så mycket uppskattning av alla som kommer. Man känner att vad bra jag gör. Man känner att man gjort något bra den där dagen va.

17 17 Aktivitet ger mening Flera deltagare funderade på andra aktiviteter som de skulle kunna utföra istället för sina nuvarande aktiviteter om någonting skulle hända dem, vilket kunde vara att se på TV. Om deltagarna helt plötsligt inte kunde utföra sina aktiviteter beskrevs det som att vardagen skulle bli tråkig, tom och att man skulle förlora sitt aktiva liv. En deltagare uttryckte hopplöshet inför situationen och beskrev det på följande sätt: Ja, nej men då kommer den där känslan igen, som jag faktiskt har haft ibland, kortare stunder att det är meningslöst, livet är meningslöst om man inte kan göra någonting eller utföra någonting som ger en någonting, det tror jag. Att dela upplevelser med andra Familj och vänner visade sig ha stor betydelse för samtliga deltagare och för många deltagare var det viktigt att kunna vara delaktiga i sina barns liv. Att umgås med sina syskon, sina barn och barnbarn var någonting som prioriterades. Flera av deltagarna berättade att de, några gånger per år, träffade tidigare arbetskollegor eller barndomsvänner. De flesta deltagarna uppskattade att utföra aktiviteter i grupp med andra människor samt att dela och diskutera gemensamma intressen. Sociala kontakter gav en känsla av gemenskap och flera av deltagarna beskrev att det gav dem livslust, att de kände sig betydelsefulla och stärkta. En deltagare beskrev det på följande sätt: Det betyder ju att jag har lust att fortsätta leva, ibland händer det när jag är riktigt nere att jag tänker nä sjutton ingenting är roligt, vad ska man leva för. Men sen när man kommer in i en sådan här period igen när man börjar gå lite mer på teater och träffar folk och sådant där då betyder ju livet någonting igen va så det betyder ju väldigt mycket, det gör det ju. Det sociala utbytet betydde mycket för samtliga deltagare och flera beskrev det som stimulerande att träffa nya människor vilket gav dem nya perspektiv. Att ha ett socialt umgänge medförde en känsla av uppskattning från andra personer. Många deltagare fann glädje i att dela med sig av kunskap och erfarenheter till andra. En av deltagarna beskrev att aktivitet tillsammans med en vän kan bidra till att fördjupa relationen vilket sågs som mycket

18 18 positivt medan en annan deltagare berättade på följande sätt att aktiviteter i grupp och föreningsliv motverkade isolering: Jag var tvungen att aktivera mig för att ja men annars tangerar du om du inte håller på med någonting och du blir väldigt isolerad om du faktiskt inte aktivt tar del av saker. Personlig inställning och fysik är avgörande Samtliga deltagare beskrev vilka förutsättningar som krävdes för utförande av meningsfulla aktiviteter. Det kunde handla om personlig inställning till att vilja lära sig någonting nytt, få perspektiv på tillvaron, kunna utföra saker på egen hand samt att få utmaning i aktiviteten. Flera deltagare beskrev vilka fysiska funktioner som krävdes för utförandet av aktivitet så som att ha god grundfysik, en fungerande kropp samt att ha god mental förmåga. Exempelvis beskrevs rollatorn som ett bra hjälpmedel och som en förutsättning för att kunna ta sig ut på ett säkert sätt. En av deltagarna uppmärksammade att en förutsättning för att baka bröd var att kunna använda sina händer. Deltagaren berättade att när detta blev ett problem löstes det genom att införskaffa en köksmaskin som kunde knåda degen istället och på så sätt kunde deltagaren fortsätta att baka bröd. Deltagaren reflekterade över detta på följande sätt: Alltså när man pratar om det, jag har ju inte tänkt på det så där, så djupt på det så men jag kan fortfarande göra, jag skaffade den för att jag ville baka va. För att jag kanske inte kommer att kunna baka alls, men jag kommer att kunna baka så länge som jag har den. Flera av deltagarna berättade om upplevda begränsningar för aktivitet där problem i rygg, nacke, knä och axel samt tidigare sjukdom i livet påverkade aktivitetsutförandet. Faktorer som trötthet och oförmåga att utföra aktiviteter beskrevs som ytterligare begränsningar. Det framkom att anhöriga med sjukdom påverkade deltagarnas ork och dagliga rutiner vilket en av deltagarna beskrev på följande sätt: Och det är klart att det där påverkar mig också, jag blir så trött så när han går och lägger sig och vilar på dagen så går jag och lägger mig och vilar på dagen och det där har jag insett nu såsmåningom att det är ju förödande för jag orkar ju ingenting då.

19 19 Diskussion Sammanfattning av resultat Deltagarna beskrev att en meningsfull aktivitet skulle upplevas som tillfredsställande, glädjande och utmanande. Meningsfullhet i aktivitet uttrycktes med en känsla av frihet. Frihet att göra det man vill - när man vill och frihetskänslan vid resor då man kan lämna vardagen hemma. Resultatet visade att de aktiviteter som värderades högst av flest deltagare var att umgås med andra människor, ägna sig åt handarbete samt resa. Att utföra aktiviteter i grupp var betydelsefullt både för det sociala utbytet men också för att få uppskattning från andra. När deltagarna reflekterade över avsaknad av aktivitet beskrevs det som jobbigt, tråkigt och tomt. Deltagarna uttryckte begränsningar vilka framförallt var fysiska problem eller smärta. Resultatdiskussion Ett centralt fynd i studien var att deltagarna ville dela upplevelser med andra människor och aktiviteter som innefattade familj och vänner prioriterades vilket stämmer överens med resultatet i studien av McKenna et.al (2007). De beskrev även att de ville uppleva saker tillsammans med andra och kunna dela gemensamma intressen, kunskaper och erfarenheter. Enligt Kielhofner (2012) och Pierce (2003) förstärks upplevelsen av en aktivitet när den utförs tillsammans med likasinnade. Att tillhöra en grupp stärker även individens identitet (Pierce, 2003). I arbetsterapeutens roll ingår det att se till hela individen och därmed även individens sociala sammanhang (FSA, 2005). Ett holistiskt synsätt medför en lyhördhet för det individuella och är viktigt för ett lyckat samarbete mellan klient och arbetsterapeut. I enlighet med FSA (2005) är det viktigt att arbetsterapeuten ser till klientens styrkor och förmågor och har detta i beaktande i utformandet av en intervention. Om en aktivitet har ett tydligt mål där klienten upplever att det finns en balans mellan aktivitetens utmaning och den egna förmågan är chansen större att flow uppstår (Pierce, 2003). Arbetsterapeuten kan med fördel använda flow-teorin som stöd i utformandet av en intervention eller behandlingsplan för att motivera klienten till aktivitetsutförande. En del av deltagarna beskrev upplevelser av att förlora sig i aktivitet vilket kan kopplas till flow. Det kunde handla om att sitta med ett handarbete eller fixa med ett projekt vid datorn där deltagarna glömde bort tid och rum då de utförde något som var roligt. Det framkom i resultatet att i utförande av aktivitet försvann tiden och upplevd smärta glömdes bort.

20 20 Flera av deltagarna reflekterade över vad som möjliggjorde utförandet av meningsfulla aktiviteter och tog dels upp fysiska aspekter. Smärta, nedsatta förmågor och tidigare sjukdomar som ännu inverkar på individens aktivitetsförmåga beskrevs som hinder för utförande av aktivitet. Några av deltagarna har funnit lösningar på dessa problem med bland annat en rollator och en bakmaskin. På detta sätt har occupational deprivation (Christiansen & Townsend, 2010), aktivitetsförlust, undvikits. Hög ålder riskerar att medföra nedsatt kapacitet och fysiska funktioner (Kielhofner, 2012) vilket i sin tur kan orsaka aktivitetsförlust. Några av deltagarna beskrev aktiviteter som de inte längre kunde utföra på grund av tidigare sjukdomar vilket troligtvis kan härledas till aktivitetsförlust. Arbetsterapeuten ska se till klientens vilja och förmåga för att stödja klienten att förbättra eller vidmakthålla aktiviteter som klienten uppskattar (FSA, 2005). Det kan innebära att utförandet av aktiviteten blir förändrat men det betyder ändå att individen kan fortsätta utföra sin aktivitet, vilket i sin tur kan öka klientens engagemang och delaktighet. Enligt Eklund, Gunnarsson och Leufstadius (2010) kan engagemang i aktivitet öka en individs välbefinnande och hälsa. Utifrån resultatet kan man utläsa att meningsfulla aktiviteter är viktiga för livslusten. Om en person drabbas av ett funktionshinder eller en sjukdom är det av stor vikt att personen har möjlighet att utföra betydelsefulla aktiviteter. En arbetsterapeut har verktyg och kunskap för att hjälpa och underlätta aktivitetsutförande om svårigheterna för personen är för stora för att klara av på egen hand. I dagsläget upplever författarna att det i praktiken ges för lite utrymme för meningsfulla aktiviteter vilket är någonting som arbetsterapeuter behöver arbeta mer mot. Deltagarna fick frågan om hur de skulle känna om de plötsligt inte kunde utföra de värderade aktiviteterna. Frågan öppnande upp för ett mer fördjupat resonemang där deltagarna fick möjlighet att se betydelsen av aktiviteterna ur en annan vinkel. Resultatet visade att de aktiviteter som deltagarna fyllde sin vardag med var av högsta betydelse och förknippades med deltagarnas identitet och roller samt påverkade livsglädjen. Kielhofner (2012) menar att individens roller är starkt bundna till identiteten och hjälper till att forma individens attityd och livssyn. Meningsfulla aktiviteter var starkt bundna till identiteten och att förlora en aktivitet beskrevs som att förlora en del av sig själv vilket går att koppla till det resonemang Kielhofner (2012) för kring rollernas betydelse. Resultatet visade att flera av deltagarna upplevde att de hade mer tid att ägna sig åt sina intressen efter pensionering. Detta överensstämmer med det Kielhofner (2012) beskriver gällande äldre och att de kan känna

21 21 ökade möjligheter till att utföra de aktiviteter som önskas. Resultatet av studien visade att de aktiviteter som upplevdes meningsfulla var individuellt men betydelsen av dessa beskrevs på ett liknande sätt bland samtliga deltagare vilket innebär att ålder eller kön inte hade någon betydelse. Metoddiskussion Kvalitativ metod med intervjuer användes för att besvara studiens syfte och för att få deltagare till studien diskuterades möjliga alternativ till hur dessa skulle kontaktas. Det var till en fördel om deltagarna var aktiva vilket medlemmar från olika pensionärsförbund förmodades vara. Därför kontaktades Sveriges Pensionärsförbund (SPF) och PRO. Det ansågs inte ha någon betydelse för studiens resultat från vilken förening deltagarna kom ifrån. Att deltagarna i studien var ojämnt fördelade mellan könen visade sig inte ha någon betydelse då beskrivningen av meningsfulla aktiviteter visade sig vara densamma. Under intervjuerna användes en halvstrukturerad intervjuguide (Kvale & Brinkmann, 2009; Lantz, 2007) vilket gav författarna en struktur att gå efter som samtidigt deltagarna gavs möjlighet att tala fritt om erfarenheter och upplevelser inom ramen för syftet. Detta bidrog till ett fördjupat resultat då betydelsen av meningsfulla aktiviteter beskrevs genom deltagarnas berättelser. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) ska intervjuaren skapa en situation där deltagaren känner sig bekväm att berätta om personliga ämnen och därför fick deltagarna möjlighet att bestämma tid och plats för intervjuerna. Intervjuguiden inleddes med bakgrundsfrågor vilka inte hade någon större betydelse för resultatet men det var viktigt för att skapa en ingång för intervjun. Samtliga intervjuer genomfördes inom tidsramen av två dagar. På grund av det korta tidsintervallet blev risken att deltagarna pratade med varandra och inverkade på varandras svar liten. Detta stärker den interna validiteten enligt DePoy och Gitlin (1999). Under databearbetningen upptäckte författarna att deltagarnas svar ibland var otillräckliga vilket kan ha berott på otydlighet då frågan ställts. Kvale och Brinkmann (2009) menar att ett fungerande samspel mellan deltagare och intervjuare är fördelaktigt då deltagaren blir mer benägen att berätta utförligt om sina upplevelser vilket visade sig stämma. Ytterligare en anledning till att deltagarna kan ha begränsat sina svar är att det är en ovan situation och att det som berättas skulle offentliggöras (Kvale och Brinkmann, 2009). Om svaren varit otillräckliga och deltagaren inte uttryckt den egentliga betydelsen av en aktivitet kan det ha påverkat resultatet. Båda författarna deltog under intervjuerna och den som inte var

22 22 huvudintervjuare kunde följa med i intervjuguiden och fick i slutet av intervjun möjlighet att lägga till en fråga om ett svar uppfattats otydligt. Tillvägagångssättet har tydligt beskrivits för att studien ska kunna utföras utan författarnas medverkan vilket stärker studiens reliabilitet (Kvale & Brinkmann, 2009). Studiens resultat kan inte överföras på en större population eller på en liknande grupp då resultatet är baserat på deltagarnas individuella upplevelser. Studien kunde ha gjorts på en större grupp deltagare där resultatet förmodligen skulle visat på en större variation av meningsfulla aktiviteter men den beskrivna betydelsen av aktiviteterna hade troligen inte varit annorlunda. Styrkor och svagheter En av studiens styrkor är att den bidrar med viss kunskap om aktiviteter som några av de äldre i samhället utför. Studien bidrar även med en förståelse för varför vissa aktiviteter kan upplevas som meningsfulla. För arbetsterapeuter kan denna studie ge ökad kunskap om äldres aktivitetsbehov vilket kan hjälpa i olika interventioner. Studien visade sig även ha några svagheter och en av dessa var svårigheten att framföra och beskriva betydelsen av de meningsfulla aktiviteterna utifrån det som deltagarna beskrev. En ytterligare svaghet är att författarna ibland inte uppmärksammat vissa svar under intervjuerna och därför även missat att följa upp med följdfrågor vilket kan ha bidragit med att vissa svar blivit otillräckliga. Förslag på studier Under arbetets gång har flera tankar uppkommit om fortsatta studier och då ett centralt fynd i denna studie var att sociala kontakter hade stor betydelse för välbefinnandet vore det intressant att undersöka det närmare. Det skulle vara intressant att se hur sambandet mellan flow och meningsfulla aktiviteter ser ut och genom det fördjupa yrkesverksamma arbetsterapeuters kunskap om aktivitet. En kvantitativ studie inom detta område kan kartlägga vilka meningsfulla aktiviteter som utförs på olika platser. Ytterligare studier behövs för att på ett djupare plan undersöka vad meningsfulla aktiviteter har för inverkan på hälsa.

23 23 Slutsatser Genom att förstå vad som karaktäriserar en meningsfull aktivitet ökar det kunskapen om vad som är viktigt att fokusera på när vårdpersonal planerar interventioner. För att främja hälsa och välbefinnande och samtidigt motverka aktivitetsförlust hos personerna man träffar är det bra att uppmuntra dessa personer till att utforska vad de tycker om att sysselsätta sig med. Vilka aktiviteter som upplevs som meningsfulla skiljer sig mellan individer men betydelsen är densamma och det bidrar i de flesta fall till livslust och glädje.

24 24 Tack! Vi vill ägna ett stort tack till våra deltagare som ställt upp på våra intervjuer, utan er hade inte den här studien varit möjlig att genomföra. Vi vill även tacka vår handledare Anette Erikson som har stöttat oss och bidragit med god handledning genom hela arbetet. Tack även till vår handledningsgrupp som bidragit med god återkoppling. Slutligen vill vi tacka Jens Kjellström och Simon Berglund för korrekturläsning och stöd genom arbetet.

25 25 Referenser Borell, L. & Erikson, A. (2013) Policy för hantering av etiska frågor i samband med genomförandet av examensarbeten, kandidatnivå, 15 hp, inom Arbetsterapeutprogrammet vid Karolinska Institutet. Huddinge: Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Sektionen för arbetsterapi. Bryant, L.L., Corbett, K.K., & Kutner, J.S. (2001). Older people perceived health as going and doing something meaningful. Social Science & Medicin Journal, 53, Chivers, R., Corr, S., & Singlehurst, H. (2010). Investigation into the occupational lives of healthy older people through their use of time. Australian Occupational Therapy Journal, 57, Christiansen, C.H. & Townsend, E.A. (red.) (2010). Introduction to occupation: the art and science of living; new multidisciplinary perspectives for understanding human occupation as a central feature of individual experience and social organization. (2nd ed.) Upper Saddle River, NJ: Pearson. Dahlberg, K. (1997). Kvalitativa metoder för vårdvetare (2 uppl.) Lund: Studentlitteratur. DePoy, E. & Gitlin, L-N. (1999). Forsking - en introduktion. Lund: Studentlitteratur. Eklund, M., Gunnarsson, B. & Leufstadius, C. (2010). Aktivitet & relation: mål och medel inom psykosocial rehabilitering. Lund: Studentlitteratur. Ernsth Bravell, M. (2013). Gerontologi vad är det? I B Ernsth Bravell, M. (2013). Äldre och åldrande: grundbok i gerontologi. (s ). Malmö: Gleerup. Fristedt, S. (2013). Funktionellt åldrande. I B Ernsth Bravell, M. (2013). Äldre och åldrande: grundbok i gerontologi. (s ). Malmö: Gleerup. FSA. (2013). Äldrevård. Hämtad 18 september, 2013, från FSAs webbplats, Hane, M. & Wennberg, B. (2003). Starkare arbetsterapi - bättre primärvård: tre berättelser om relevant kunskapsutveckling och kunskapsspridning för arbetsterapeuter i dagens och framtidens primärvård. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Holme, I.M., & Solvang, B.K. (1997). Forskningsmetodik: om kvalitativa och kvantitativa metoder (2 uppl.) Lund: Studentlitteratur. Häggblom-Kronlöv, G., Hultberg, J., Eriksson, B.G., & Sonn, U. (2007). Experiences of daily occupations at 99 years of age. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 14, Jansson,W., & Almberg, B. (2011). Gerontologi och geriatrik (1 uppl.) Stockholm: Liber.

26 26 Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning (1 uppl.) Lund: Studentlitteratur. Kielhofner, G., Tham, K., Baz, T., & Hutson, J. (2012). Utförandekapacitet och den levda kroppen. I B Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning. (s ). Lund: Studentlitteratur. Kvale, S., & Brinkman, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun (2 uppl.) Lund: Studentlitteratur AB. Lantz, A. (2007). Intervjumetodik (2 uppl.) Lund: Studentlitteratur. Larsson, K., & Thorslund, M. (2006). Old people s health. Scandinavian Journal Of Public Health Supplement, 34, Letts, L., Rigby, P. & Stewart, D. (2003). Using environments to enable occupational performance. Thorofare, N.J.: Slack. Malterud, K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning: en introduktion (2 uppl.) Lund: Studentlitteratur. McKenna, K., Broome, K., & Liddle, J. (2007). What older people do: Time use and exploring the link between role participation and life satisfaction in people aged 65 years and over. Australian Occupational Therapy Journal, 54, Pierce, D. (2003). Occupation by design: building therapeutic power. Philadelphia: F.A. Davis. Socialstyrelsen. World Health Organization [WHO]. (2003). Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa: svensk version av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Stockholm: Socialstyrelsen. Tatzer, V.C, van Nes, F., & Jonsson, H. (2012). Understanding the role of occupation in aging: Four life stories of older viennese women. Journal of Occupational Science, 19, Trost, J. (2005). Kvalitativa intervjuer (3. uppl.) Lund: Studentlitteratur.