Leia Accelerator Hur utvärdera acceleration av jämställt företagande? Malin Lindberg Avdelningen för genus och innovation Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle Luleå tekniska universitet www.ltu.se/arb/gi malin.lindberg@ltu.se Abstract I detta paper utforskas den metod för att accelerera jämställt företagande som lanserats i projektet Leia Accelerator kan och bör utvärderas i ljuset av befintliga erfarenheter om lärande utvärdering och följeforskning, såsom de presenteras i boken Lärande utvärdering genom följeforskning (Svensson m.fl. 2009). I papperet analyseras hur utvärderingen/följeforskningen i Leia Accelerator genomförs, vilken typ av utvärderingsmetod som har valts, samt vilka styrkor och svagheter som finns med den valda metoden. Analysen ligger sedan till grund för slutsatser om de möjligheter och fallgropar som finns i följeforskning som utvärderingsansats. Syftet med projektet Leia Accelerator är att skapa en metod för att accelerera jämställt företagande där begreppet jämställt definieras som företag till minst hälften ägda av en kvinna och begreppet accelerator som tillväxt i etablerade företag. En av de slutsatser som kan dras är att projektdeltagarnas behov påverkat vilka typer av utvärdering som använts. Det var projektledningens önskan att utröna om deras metod fick önskad effekt. Denna koppling mellan process och resultat gjorde att både en summativ och en formativ utvärdering var nödvändig, inklusive en effektutvärdering för att påvisa ett orsakssamband mellan metod och acceleration. Under utförandet av dessa typer av utvärdering drogs slutsatsen att flera olika former för datainsamling kan användas för att väga upp varandras svagheter. Genom att använda både kvantitativa insamlingsformer (indikatorer och enkäter) och kvalitativa sådana (deltagande observation, reflektionssamtal och dialogseminarier) har följeforskningen kunnat bidra både till projektets uppsatta mål och till en kritisk reflektion kring målen i sig kopplat till de tillvägagångssätt som använts. En annan slutsats är att de förutsättningar som enligt Svensson m.fl. (2009) måste vara uppfyllda för att följeforskning ska fungera inte alltid är möjliga att uppfylla i praktiken, men att det ändå går att bedriva en givande följeforskning. I Leia Accelerator var två av fyra förutsättningar uppfyllda det vill säga öppenhet och engagemang hos deltagarna samt en följeforskare med vana att arbeta interaktivt. Dessa två förutsättningar bidrog troligen till att följeforskningen i Leia Accelerator avspeglade de tre element som framhålls som centrala av Svensson m.fl. (2009): närhet och kontinuitet mellan deltagare och utvärderare, löpande återkoppling av data, samt gemensam analys och slutsatser. Frånvaron av de övriga två förutsättningarna tid och resurser samt stora och långsiktiga projekt begränsade visserligen möjligheten att på ett fullödigt sätt kombinera en summativ och en formativ utvärdering, men stod inte i vägen för följeforskningens nytta. Introduktion Detta paper syftar till att öka förståelsen för hur den metod för att accelerera jämställt företagande som lanserats i projektet Leia Accelerator kan och bör utvärderas i ljuset av befintliga erfarenheter om lärande utvärdering och följeforskning. Med hjälp av boken Lärande utvärdering genom följeforskning (Svensson m.fl. 2009) analyseras hur utvärderingen/följeforskningen i Leia Accelerator genomförs, vilken typ av utvärderingsmetod som har valts, samt vilka styrkor och svagheter som finns med den valda metoden. Analysen ligger sedan till grund för generella slutsatser om de möjligheter och fallgropar som finns i följeforskning som utvärderingsansats. Inom det Operativa programmet för Regional konkurrenskraft och sysselsättning i Övre norrland finns ett särskilt insatsområde för Entreprenörskap och nyföretagande. Europeiska regionala utvecklingsfonden gör det därigenom möjligt för olika aktörer att 1
ansöka om projektmedel till att utveckla det regionala näringslivet. Leia Accelerator i Umeå är ett av de projekt som beviljats medel inom detta insatsområde. I detta paper analyseras hur erfarenheterna från detta projekt kan belysa förutsättningarna för följeforskning i regionala utvecklingsprojekt. Rapporten inleds med en bakgrundbeskrivning till projektet Leia Accelerator. Där beskrivs projektets syfte, strategi och aktiviteter. Även motivet till att anlita följeforskare i projektet presenteras. Det efterföljande avsnittet diskuterar följeforskning som process och metod med utgångspunkt i Svensson m.fl. (2009). Därefter förs de två delarna samman i en analys av hur litteraturens perspektiv om följeforskning speglas i Leia Accelerators följeforskning. Till sist dras några slutsatser om vilka lärdomar som gjorts om följeforskning i teori och praktik. Bakgrund Projektet Leia Accelerator pågår från slutet av 2009 till och med december 2012. Efter projektets slut är förhoppningen att Leia Accelerators verksamhet blir permanent. Finansieringen till projektet kommer från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Insatsområde 1.1, Entreprenörskap och nyföretagande), Region Västerbotten och Umeå kommun. Leia Accelerator drivs, enligt projektbeskrivningen, utifrån ett nytt koncept som ska bidra till att öka jämställdheten i näringslivet. Syftet är att skapa en metod för att accelerera jämställt företagande. Begreppet jämställt företagande syftar på att Leia Accelerator ska ge stöd till företag som är till minst hälften ägda av en kvinna. Begreppet accelerator betyder i detta sammanhang att etablerade företag (minst tre år gamla) ska ges förutsättningar att växa det vill säga accelerera i såväl antal anställda som i omsättning. Till skillnad från andra acceleratorer i Sverige sträcker sig Leia Accelerator bortom de traditionella stöden till företagare, vilka främst bestått av riskkapital. Detta manifestas i att Leia Accelerator förser företagarna med en mötesplats där de ges möjlighet att utbyta erfarenheter med andra företagare på daglig basis. Mötesplatsen utgörs av ett företagshotell beläget i centrala Umeå där företagare kan hyra kontorsrum alternativt abonnera på konferensrum och samtalsrum. Driften av själva företagshotellet ingår dock inte i projektet, utan det är enbart den metod för acceleration som företagarna erbjuds via projektet som omfattas av projektet. Det dagliga umgänget med andra företagare är tänkt ska generera ny kunskap, nya samarbetspartners, affärsidéer och kunder. Utöver själva mötesplatsen erbjuder Leia Accelerator seminarier, workshops och föreläsningar, kombinerat med affärscoachning individuellt och i grupp. En handfull personer är anställda i projektet för att ge stöd till företagarna. Bland dessa finns en projektledare, en verksamhetschef, en affärsutvecklare och en projektassistent. Hösten 2009 öppnades företagshotellets första våning. Ett år senare öppnades ytterligare en våning. Hyresgästerna består till största delen av enmansföretag verksamma inom hälsa, coachning och journalistik. Nästan samtliga av företagarna är kvinnor. Den ideella föreningen Magma Västerbotten är projektägare i Leia Accelerator. I projektets styrgrupp ingår bland andra kommunala näringslivschefer och representanter för näringsliv och inkubatorer. Styrgruppen ansvarar för projektets övergripande strategier och har ett Råd kopplat till sig. Rådet består av personer från en rad olika branscher, vars uppgift är att ge goda råd och konstruktiv kritik till förmån för projektets genomförande och resultat. De resultat som projektet ska utmynna i är kvantifierade på följande sätt: 15 stycken företag ägda till minst hälften av kvinnor har accelererat (det vill säga ökat personal- eller omsättningsmässigt) Minst tre företag som ägs av utlandsfödda kvinnor har expanderat Antalet företag i Västerbotten, som till minst hälften ägs av en kvinna, har ökat med minst 10 2
Leia Accelerator har skapat och utvecklat ett nätverk bestående av minst 150 aktiva kvinnliga företagare i Västerbotten, 40 lokalprenumeranter från Västerbottensregionen samt etablerade samarbetspartners i Europa Anledningen till att projektet valt att anlita följeforskare är enligt projektbeskrivningen att löpande kunna utvärdera projektets aktiviteter och resultat i syfte att vidta åtgärder för att projektet ska utvecklas i önskvärd riktning. Tre aspekter ska utvärderas i följeforskningen: Resultat, Process och Metod. Följeforskningen förväntas bidra till att utveckla den nya metoden för att accelerera jämställt företagande. Som utförare av följeforskningen anlitades först en konsult med vana av utvärdering och jämställdhetsarbete. En bit in i projektet fick projektägaren lov att göra om upphandlingen av följeforskare, vilket resulterade i att uppdraget gick till en annan följeforskare med bas inom akademin. Som forskare inom genus och innovation med erfarenhet av kvinnors företagande blev mitt uppdrag som ny följeforskare att tillföra ett mer vetenskapligt perspektiv till Leia Accelerators verksamhet. För att få en bild av projektledningens förväntningar på följeforskningen ägnades den första planeringsträffen åt att diskutera vad som de ansåg var viktigast att följeforskningen fokuserade på. Två saker framställdes som särskilt viktiga: Att säkerställa att projektledningen lägger sin tid och energi på rätt aktiviteter och att undersöka om Leia Accelerators metod för att accelerera jämställt företagande fungerar. Att öka genusmedvetenheten hos Leia Accelerators olika intressenter framhölls som ytterligare en viktig funktion i följeforskningen. Förmågan att använda ett genustänk i vardagen på Leia Accelerator skulle kunna ökas, bland annat genom att i följeforskningen uppmärksamma de härskartekniker som används, inte minst kvinnor emellan. Förhoppningen är att det ska få alla att växa och minska konflikter. Följeforskning i litteraturen I detta avsnitt diskuteras följeforskning som process och metod, med avstamp i antologin Lärande utvärdering genom följeforskning, med redaktörerna Lennart Svensson, Göran Brulin, Sven Jansson och Karin Sjöberg (Studentlitteratur 2009). Enligt antologin är huvudfrågan för all sorts följeforskning hur ansvariga och deltagare kan lära av ett utvecklingsarbete under tiden som det pågår. Tre element framhålls som centrala i all följeforskning: Närhet och kontinuitet mellan deltagare och utvärderare Löpande återkoppling av data Gemensam analys och slutsatser Följeforskning är en sorts styrmedel i och med att det krävs kunskap om mål, förutsättningar, resultat och effekter för att kunna styra ett projekt eller program. Deltagare behöver lära av gjorda erfarenheter för att kunna rätta till saker och veta att de är på rätt väg. Finansiärer behöver lära sig av projekt och program, både under och mellan programperioderna. Utvärdering har överhuvudtaget blivit viktigare i EU:s strukturfonder, inte minst i Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska Socialfonden. De halvtidsutvärderingar som tillämpades tidigare kom ofta för sent för vara till nytta i programmen. Den nya metodiken med följeforskning innebär en löpande återkoppling som kan bidra till ständig förbättring. Enligt Svensson m.fl. (2009) måste vissa förutsättningar vara uppfyllda för att följeforskning ska fungera. Det krävs öppenhet och engagemang hos deltagarna när det gäller att lära av och dela med sig av sina erfarenheter. Vidare krävs det tid och resurser för forskning och utvärdering. Det krävs även forskare och utvärderare som är vana att arbeta interaktivt och som kan skapa förtroende hos deltagarna och få dem att engagera sig i en gemensam lärprocess. Till sist krävs det stora och långsiktiga utvecklingsprogram, som ger ekonomiskt och organisatoriskt utrymme för en omfattande utvärderingsinsats. 3
En av följeforskarens uppgifter är att identifiera olika intressenter i projektet/programmet och skapa en dialog mellan dem. Detta är nödvändigt för att åstadkomma en organiserad lärprocess. I lärandet ska deltagare, projektledare, projektägare, finansiärer m.fl. involveras. Det är enligt Svensson m.fl. (2009) särskilt viktigt att styrgrupp och projektägare deltar i det gemensamma lärandet, eftersom det gör det lättare att fatta strategiska beslut baserat på det som följeforskningen kommer fram till. Genom att ge utrymme åt flera olika aktörer betonas komplexiteten i projektets process och resultat. Det blir tydligt hur en situation kan uppfattas ur olika perspektiv. På så sätt förespråkas ett mer relativistiskt och post-modernt förhållningssätt där flera olika verkligheter speglas i utvärderingen. Att sammanföra olika aktörers perspektiv innebär att maktrelationer och konflikter blir synliga. Det kan finnas skilda intressen som vill driva projektet åt olika håll. Hur följeforskaren ska förhålla sig till olika intressentgrupper blir då en utmaning. Vilka aktörer i projektet tillåts definiera vad som är ett problem och hur ska det uppfattas? När det gäller metoder för utvärdering bör följeforskningen uppmärksamma både resultat (summativ utvärdering) och processer (formativ utvärdering). I en summativ utvärdering mäts resultat i relation till projektets mål. En formativ utvärdering innebär reflektion kring hur projektet har genomförts. Där tillåts man ställa nya frågor och kritiskt granska vedertagna arbetssätt och attityder. Experiment och misslyckanden ligger till grund för viktiga lärdomar i projektet. För att kunna utvärdera projektets resultat (summativ utvärdering) krävs ett uppföljningssystem med väl definierade indikatorer. Ett sådant system innebär också en trygghet för ledning och uppdragsgivare. Det finns flera tekniker att ta till för att utvärdera resultat. En måluppfyllelseutvärdering ställer frågan: Uppnås målen för verksamheten? Med hjälp av indikatorer kan följeforskaren visa om de mål som satts upp i projektet har uppnåtts. Det är en fördel om målformuleringarna i projektplanen är sådana att det finns en möjlighet att följa upp dem. Om målen formulerats i kvantitativa termer redan i projektplanen är de lätta att omvandla till indikatorer. Om målen är mer vagt formulerade måste följeforskaren nöja sig med att försöka ge indikationer på i vilken grad de har uppnåtts. En viktig fråga är vid vilken tidpunkt projektets resultat kan urskiljas. I ett projekt vars syfte är att ändra attityder eller värderingar är tidshorisonten troligen ganska lång. Syftar däremot projektet till att öka en formell kompetens kan resultatet avläsas relativt snart. Utöver en måluppfyllelseutvärdering kan en effektutvärdering utföras. En sådan undersöker förekomsten av ett orsakssamband mellan medel och mål. Det är inte självklart att det är just projektets aktiviteter som har lett till att målen uppfyllts (eller inte uppfyllts). Risken finns att projektgenomförarna fastnar i görandet att aktiviteterna blir ett mål i sig och glömmer de mål som verksamheten syftar till att uppnå. Utvärderaren bör dock inte enbart förhålla sig till projektets uppsatta mål. Även förutsättningarna för projektet bör studeras. Det vill säga hur projektet motiverades, vilka överväganden, bedömningar och eventuella studier som låg till grund för projektet, samt vad man hoppades uppnå. Detta är en viktig pusselbit i utvärderingen av projektets process (formativ utvärdering). Det finns flera tekniker att ta till för att utvärdera processen. En effektivitetsutvärdering bedömer om de möjligheter som funnits att förverkliga projektets mål har tagits till vara på bästa sätt. En sådan utvärdering innebär även att strålkastarljuset riktas mot alternativa sätt att uppnå målen. En genomförandeutvärdering granskar vad som har fungerat bra respektive dåligt i projektets genomförande. Där kartläggs projektets organisation, det vill säga vilka aktörer, aktiviteter och områden som involverats och på vilket sätt. Även intressekonflikter mellan olika aktörer kan uppmärksammas. För att kunna utvärdera processen krävs att projektdeltagarna delger följeforskaren sina erfarenheter och att följeforskaren gör deltagande observationer vid möten och andra aktiviteter i projektet. En systematisk återkoppling av följeforskarens erfarenheter är också 4
avgörande för att skapa ett kontinuerligt lärande om projektets genomförande. Medel, mål och förutsättningarna för att genomföra projektet analyseras och omprövas då kontinuerligt. Frågan är till vem eller vilka som resultaten av följeforskningen ska återföras. Återkopplingen kan utöver rena observationer bestå i att följeforskaren delar med sig av sina insikter i befintlig forskning och relevanta teorier. Detta tillför ett vetenskapligt perspektiv till den gemensamma reflektionen kring projektets process. Teorierna ska vara ett stöd för projektdeltagarnas handlande, en hjälp för dem att orientera sig. Följeforskarens förser projektdeltagarna med teoretisk kunskap som bidrar till att de kan agera och göra strategiska val. Ambitionen med följeforskning är också att bidra till en långsiktig teoriutveckling, där målgruppen inte är avgränsad till dem som berörs av följeforskningen. Följeforskning i Leia Accelerator I detta avsnitt förs de två delarna i detta paper samman i en analys av hur perspektiven i boken Lärande utvärdering genom följeforskning (Svensson m.fl. 2009) speglas i Leia Accelerators följeforskning. Med hjälp av litteraturen analyseras Leia Accelerators följeforskning och diskuterar hur den genomförs, vilken typ av utvärdering som har valts, samt vilka styrkor och svagheter som finns med detta val. Följeforskningen i Leia Accelerator utförs av Luleå tekniska universitet på uppdrag av projektägaren Magma Västerbotten. Tanken är att följeforskningen ska hjälpa projektdeltagarna att reflektera kring projektets process och resultat för att bättre kunna styra projektet mot dess uppsatta mål. Detta stämmer överens med Svensson m.fl. (2009) som beskriver följeforskning som ett styrmedel i projekt och program. Projektledningens önskan är att följeforskningen ska säkerställa att projektledningen lägger sin tid och energi på rätt aktiviteter, samt undersöka om Leia Accelerators metod för att accelerera jämställt företagande fungerar. Att öka genusmedvetenheten hos Leia Accelerators olika intressenter är ytterligare en viktig funktion i följeforskningen enligt projektledningen. Följeforskningen i Leia Accelerator är därmed inriktad på två aspekter: resultat och process. Dessa aspekter granskas med hjälp av en summativ respektive formativ utvärdering, vilket överensstämmer med Svensson m.fl. (2009). I den summativa utvärderingen används både en måluppfyllelseutvärdering (för att mäta i vilken utsträckning projektet nått sina mål) och en effektutvärdering (för att bedöma om de genomförda aktiviteterna bidragit till att uppfylla målen). I den formativa utvärderingen används både en genomförandeutvärdering (för att granska vad som har fungerat bra respektive dåligt i projektets genomförande) och en effektivitetsutvärdering (för att bedöma om de möjligheter som funnits att förverkliga projektets mål har tagits till vara på bästa sätt). I den summativa utvärderingen av projektets resultat används flera tekniker. Dessa består av indikatorer, enkäter, reflektionssamtal och deltagande observationer. Tack vare att projektets mål formulerats i kvantitativa termer redan i projektplanen har ett indikatorsystem kunnat utvecklas på ett enkelt sätt. Indikatorerna mäter bland annat antalet jämställda företag som accelererat, ökning av antalet jämställda företag i länet, samt antalet deltagare i det nätverk som ska skapas. Indikatorsystemet fylls med data från enkäter som företagarna vid Leia Accelerator regelbundet fyller i. I enkäten ingår frågor om bland annat omsättning, antal anställda/praktikanter, samt interaktion med andra aktörer inom och utom Leia Accelerator. Begreppen jämställda företag och acceleration skulle kunna ställa till med problem i utvärderingen eftersom de går att tolka på flera sätt. I projektplanen anges dock tydligt hur jämställda företag ska definieras, vilket underlättar bedömningen av projektets resultat. Begreppet definieras i projektplanen som företag ägda till minst hälften av kvinnor. Att knyta definitionen till just ägandeskap är enligt projektledningen en strategi för att förändra maktrelationerna i näringslivet. Även om många kvinnor bidrar till utvecklingen i företag har de inte alltid tagit steget att bli delägare i dessa. Fler kvinnor som äger företag skulle innebära en ökad synlighet och därmed en ökad möjlighet att kunna utgöra en förebild för andra. Det skulle också innebära att fler kvinnor får juridisk och organisatorisk makt över de företag som de hjälper till att bygga upp. Leia Accelerators vilja att främja jämställda företag kan 5
även bidra till att fler män väljer att dela ägarskapet i sitt företag med en kvinna, samt vice versa. Begreppet acceleration är även det definierat i projektplanen. Där beskrivs det i termer av ökad omsättning och ökat antal anställda, vilket är relativt lätt att utvärdera. Vid samtal med projektledningen har det dock framkommit att accelerationen i företagen borde mätas på ett bredare vis, som även fångar andra aspekter av hur företag och företagare utvecklas på ett positivt sätt. Därför har enkäten utvidgats för att rymma frågor som går utöver omsättning och anställda. Att företagen har börjat anlita praktikanter kan ses som ett första steg mot att anställda. Att företagarna har ingått samarbeten med aktörer inom och utom Leia Accelerator kan ses som ett tecken på att de utökat sin verksamhet. Att låta företagarna själva beskriva sina senaste framgångar är ytterligare ett sätt att anpassa enkäten till en bredare syn på acceleration. För att fullständigt kunna utvärdera om och hur de företag som ingår i projektet har accelererat behövs dock ytterligare tekniker. Utöver indikatorer och enkäter används därför reflektionssamtal och deltagande observationer. Reflektionssamtal och deltagande observationer fångar upp de resultat som indikatorerna och enkäterna missat. Acceleration i företagande kan mätas på flera olika sätt och ur flera olika aktörers perspektiv, vilket samtalen och observationerna tar hänsyn till. Reflektionssamtalen genomförs regelbundet mellan mig som följeforskare och enskilda aktörer i projektet. Tanken är att skapa utrymme för reflektion kring olika aspekter i projektet. Samtalsformen gör att diskussionen blir mer informell än om den skulle ha ägt rum vid ett formellt möte med flera deltagare. Vid reflektionssamtalen utbyter följeforskaren och projektdeltagarna tankar kring projektets mål och genomförande. För att garantera att alla olika intressentgrupper får göra sina röster hörda via reflektionssamtal fördelas samtalen mellan projektägare, styrgrupp, projektledning och målgrupp. Deltagande observationer utförs av mig som följeforskare vid projektets olika aktiviteter (t.ex. möten med projektägare, styrgrupp, projektledning och företagare samt seminarier, föreläsningar och gruppcoachning). Genom att vara närvarande kan jag som följeforskare observera och kommentera ytterligare aspekter av hur acceleration i företagande kan mätas och vilka resultat som olika aktörer uppfattar att projektet åstadkommit. Även i den formativa utvärderingen av projektets process används flera tekniker. Utvärderingen av processen fokuserar hur projektet har genomförts och de tekniker som används för att bedöma detta består av reflektionssamtal, deltagande observationer och dialogseminarier. Funktionen med reflektionssamtalen liknar det som beskrivs i Svensson m.fl. (2009, sid 187) kring intervjuer: Ett viktigt inslag i min följeforskning har varit intervjuer med representanter för styrgruppen, idélotsar och innovationsrådgivare ( ) Efterhand har jag lärt mig se att intervjuerna fyller flera viktiga funktioner. En viktig funktion har varit att sprida information inom projektet mellan olika aktörer. Genom att ställa frågor och konfrontera argument finns det en möjlighet att få fram och stärka tankar som inte är uppenbara på andra sätt. På det sättet underlättas ibland kunskapsbildningen och kunskapsspridningen inom projektet och sätter fokus på frågor som annars inte skulle uppmärksammas ( ) En annan funktion med intervjuerna är att ge projektet och individerna något tillbaka. En lyckad intervju ska fungera som ett samtal efter vilket båda ska känna att man går därifrån med mer information och med nya tankar. Reflektionssamtalen bidrar alltså till att bedöma hur projektet har genomförts genom att fungera som tillfällen för informationsutbyte, kunskapsbildning och återkoppling. Även de deltagande observationerna har enligt min uppfattning en liknande funktion. Som följeforskare finns jag då på plats i projektdeltagarnas vardag för att observera och kommentera det som sker. Utöver dessa två tekniker har det även anordnats dialogseminarier inom ramen för följeforskningen. Tanken med dessa seminarier har varit att skapa en dialog mellan olika aktörer i projektet kring något av de teman som 6
uppmärksammats i följeforskningen. Den gemensamma reflektionen har även berikats med följeforskarens kunskaper om aktuell forskning på området. Därmed har dialogseminarierna fungerat på ett sätt som liknar det som beskrivs i Svensson m.fl. (2009, sid 145) kring analysseminarier: Analysseminarier är en viktig del i vår interaktiva forskning. Det är ett sätt att organisera en gemensam kunskapsbildning mellan deltagare och forskare så att ny kunskap, som är både praktiskt användbar och teoretiskt förankrad kan växa fram. Det första dialogseminariet i Leia Accelerator hade temat Hälsa en framtidsbransch för jämställt företagande?. Detta tema uppstod ur två observationer inom följeforskningen. Dels projektledningens önskan att följeforskningen ska undersöka om Leia Accelerators metod för att accelerera jämställt företagande fungerar. Dels det faktum att flera av företagarna på Leia Accelerator inlett ett strukturerat samarbete under det gemensamma namnet Hållbar Hälsa. Den fråga som diskuterades vid dialogseminariet var om detta samarbete var ett tecken på att Leia Accelerators metod för att accelerera jämställt företagande fungerar. Kombinationen av en summativ och en formativ utvärdering har gjort att följeforskningen omfattat alla de tre element som i Svensson m.fl. (2009) anges vara basen för all följeforskning, det vill säga närhet och kontinuitet mellan deltagare och utvärderare, löpande återkoppling av data, samt gemensam analys och slutsatser. Närheten och kontinuiteten mellan deltagare och utvärderare har åstadkommits tack vare den kontakt som ägt rum vid de deltagande observationerna, dialogseminarierna och reflektionssamtalen. Det är också vid dessa tillfällen som löpande återkoppling av data från följeforskningen till projektdeltagarna har skett. Gemensamma analyser och slutsatser har främst utarbetats vid dialogseminarierna, reflektionssamtalen och vid vissa möten i projektet. Förekomsten av dessa tre element i Leia Accelerators följeforskning har dock inte varit helt problemfria. Närheten till projektdeltagarna har visserligen utgjort en förutsättning för att följeforskningen ska vara till nytta. Samtidigt har närheten gjort att det vissa gånger varit svårt för mig som följeforskare att hantera de åsiktsskillnader som funnits mellan olika aktörer i projektet. Strävan har varit att maximera nyttan av följeforskningen för alla deltagare (inklusive mig själv som forskare) vilket ibland har krockat med önskemål om att följeforskningen ska prioritera vissa aktörers behov framför andras. Detta dilemma avspeglas i Svensson m.fl. (2009) som skildrar framväxten av ett relativistiskt och post-modernt förhållningssätt inom utvärdering, där flera olika verkligheter speglas. Att uppmärksamma flera olika aktörers perspektiv innebär att maktrelationer och konflikter blir synliga, vilket är fallet i Leia Accelerator följeforskning. Precis som i det scenario som presenteras i Svensson m.fl. (2009) finns det skilda intressen som vill driva projektet åt olika håll. Hur följeforskaren ska förhålla sig till de olika intressentgrupperna blir då en central utmaning. Återkopplingen av följeforskningens resultat har inte heller varit självklar. Till vem ska resultaten återkopplas och på vilket sätt? Enligt Svensson m.fl. (2009) är det följeforskarens uppgift att identifiera olika intressenter i projektet. I Leia Accelerator identifierade jag fyra huvudsakliga grupper av aktörer: projektägare, styrgrupp, projektledning och företagare. Strävan har varit att återkoppla följeforskningens resultat till alla aktörer i projektet, helst vid personliga möten (t.ex. vid dialogseminarier och projektaktiviteter) men även i skrift när ett möte inte kunnat åstadkommas. Företagarna har paradoxalt nog varit svårast att nå fram med återkopplingen till. Kanske beroende på att de inte har utgjort en enhetlig grupp på samma sätt som projektägare, styrgrupp och projektledning. Att få till stånd gemensamma analyser och slutsatser har också varit en utmaning. Det är ofta en förväntan från projektdeltagare att följeforskaren själv ska göra analysen av det material som de hjälpt till att ta fram. Dessutom är det ju följeforskaren som har tid avsatt till detta, inte projektdeltagarna. Samtidigt har dialogseminarierna och reflektionssamtalen skapat utrymme för projektdeltagarna att bidra till analysen i dialog med mig som följeforskare, vilket har förbättrat utsikterna för en gemensam kunskapsbildning. Dialogseminarierna har även haft som syfte att skapa en dialog internt, mellan de olika aktörerna i projektet. På så 7
sätt har dialogen kring den gemensamma kunskapsbildningen förts projektdeltagarna emellan likväl som mellan forskare och projektdeltagare. Enligt Svensson m.fl. (2009) måste vissa förutsättningar vara uppfyllda för att följeforskningen ska vara framgångsrik. Det krävs öppenhet och engagemang hos deltagarna när det gäller att lära av och dela med sig av sina erfarenheter. Vidare krävs det tid och resurser för forskning och utvärdering. Det krävs även forskare och utvärderare som är vana att arbeta interaktivt och som kan skapa förtroende hos deltagarna och få dem att engagera sig i en gemensam lärprocess. Till sist krävs det stora och långsiktiga utvecklingsprogram, som ger ekonomiskt och organisatoriskt utrymme för en omfattande utvärderingsinsats. Det är bara delvis som dessa förutsättningar har funnits i Leia Accelerators följeforskning. Projektet har varken varit stort eller långsiktigt. Det har heller inte funnits särskilt mycket tid och resurser för forskning och utvärdering. Budgeten för projektet har omfattat totalt cirka 6 miljoner kronor, varav cirka 350 000 kronor varit avsatta för följeforskning. Enligt Tillväxtverkets riktlinjer bör följeforskning omfatta 33-50 procent av en heltid, vilket kan jämföras med de 10 procent av en heltid som jag haft till förfogande. Detta har märkts av i genomförandet av följeforskningen, där mina 2 arbetsdagar per månad inte räckt till för att genomföra utvärderingens alla moment på ett fullödigt sätt. Samtidigt är det en ynnest att följeforskning överhuvudtaget anlitats i projektet, tack vare att denna post tilläts stå kvar i budgeten trots rejäla nedskärningar i projektbudgeten under ansökningsförfarandet. Projekttiden har omfattat drygt 2 år, vilket inte är en särskilt lång tidsperiod med tanke på de effekter som projektet förväntas åstadkomma. Dessa effekter består bland annat i fler arbetstillfallen, nya företagsidéer, fler acceleratorer, en mer kreativ företagskultur och lika omfattande företagande bland kvinnor och män. Enligt Svensson m.fl. (2009) är det en viktig fråga vid vilken tidpunkt som resultaten i ett projekt kan urskiljas. I ett projekt vars syfte är att ändra attityder eller värderingar är tidshorisonten längre än i projekt som exempelvis syftar till att öka en formell kompetens. Jag bedömer att projektet Leia Accelerator bedrivs utifrån en blandning av långsiktiga och kortsiktiga syften, vilket gör att effekterna inte kan avläsas efter en så pass kort tidsperiod som 2 år. Detta försvårar såväl måluppfyllelseutvärderingen som effektutvärderingen i projektet. Däremot har Leia Accelerator uppfyllt de andra två förutsättningarna i större utsträckning. Det har funnits en öppenhet och engagemang hos projektdeltagarna när det gäller att lära av och dela med sig av sina erfarenheter. Som följeforskare har jag bjudits in att delta på de flesta av projektets aktiviteter och jag har givits utrymme att delge mina reflektioner vid de möten jag närvarat vid. Projektledningen har tagit sig tid till att delta vid reflektionssamtal och dialogseminarier. Även företagare, styrgrupp och projektägare har deltagit i den mån de haft möjlighet. En annan god förutsättning är att det har funnits en forskare och utvärderare med vana att arbeta interaktivt. De senaste tio åren har jag ägnat åt samarbeten mellan akademi och omvärld i olika former. Hurivida jag lyckats skapa förtroende hos deltagarna och få dem att engagera sig i en gemensam lärprocess är naturligtvis svårt för mig att bedöma på egen hand. Mitt intryck är dock att detta uppfyllts åtminstone till viss del. Projektdeltagarna har välvilligt bidragit med sina erfarenheter såväl positiva som negativa och de har visat entusiasm över flera av de förslag och tankar jag presenterat utifrån följeforskningen. Som ett led i att engagera projektdeltagarna i följeforskningen har jag försökt bidra med mina insikter i befintlig forskning och relevanta teorier på ett sätt som hjälpt dem att orientera sig och fatta strategiska beslut. Vid ett flertal tillfällen har jag kunnat relatera projektdeltagarnas dilemman till befintliga teorier om företagande, organisation och jämställdhet. Samtidigt har jag begränsat de teoretiska inspelen för att inte bli alltför långrandig och irrelevant i projektdeltagarnas ögon. Ambitionen med följeforskning har också varit att bidra till en långsiktig teoriutveckling, där målgruppen inte är avgränsad till dem som berörs av följeforskningen. Detta kommer att ske i form av vetenskapliga artiklar skrivna utifrån det empiriska material jag samlat i projektet. I ovanstående analys av hur perspektiven i Svensson m.fl. (2009) speglas i Leia Accelerators följeforskning skymtar ett antal styrkor och svagheter fram med de valda typerna av 8
utvärdering. Svagheten med en summativ utvärdering i form av måluppfyllelseutvärdering är att det bara är vissa resultat som mäts, det vill säga de som är kvantitativt formulerade i förväg. Andra aspekter av den acceleration som Leia Accelerator ska bidra till förblir outforskade. Att kombinera enkäter och indikatorer med deltagande observation och reflektionssamtal vänder dock denna svaghet till en styrka genom att uppmärksamma en rad olika perspektiv på hur acceleration i företagen kan uppfattas. En annan svaghet är att den summativa utvärderingen enbart utvärderar projektet i relation till de mål som satts upp, det vill säga att i Leia Accelerators fall öka antalet jämställda företag i regionen och få dessa att accelerera. Denna svaghet uppvägs av kombinationen av en summativ och en formativ utvärdering i Leia Accelerators följeforskning. Den formativa utvärderingen skapar ett utrymme för reflektion kring själva utformningen av målen och kring den process som ska leda till att dessa uppfylls. Samtidigt är den formativa utvärderingens olika moment väldigt tid- och resurskrävande, vilket gör att det varit svårt för mig som följeforskare att disponera den lilla tid och de begränsade medel jag haft till förfogande. Det finns all anledning att vara självkritisk till förfarandet att ha så pass stora ambitioner med följeforskningen när resurserna varit knappa. Kanske hade det varit bättre att avgränsa insatserna till att enbart utvärdera projektets resultat för att på så sätt optimera min tidsanvändning. Samtidigt har jag velat maximera nyttan av följeforskningen, vilket enligt min bedömning krävde en löpande utvärdering av såväl resultat som process. Utfallet av denna kombination har dessutom varit tillfredsställande på så sätt att projektdeltagarna ökat sin förmåga att kritiskt granska arbetssätt, attityder och uppsatta mål för att vid behov kunna förändra dem under projektets gång. Att kombinationen av summativ och formativ utvärdering skulle vara fördelaktig bygger dock i grund och botten på uppfattningen att projektets process otvivelaktigt leder till projektets resultat. En av de huvudfrågor som projektledningen ville att följeforskningen skulle besvara var ju om Leia Accelerators metod för att accelerera jämställt företagande fungerar, det vill säga om den ökar antalet jämställda företag och om den får dessa företag att accelerera. Det enda som kombinationen av en summativ och en formativ utvärdering mäter är ju egentligen respektive variabel för sig: resultatet respektive metoden. Sambandet mellan dessa två förblir höljt i dunkel. Det är här som effektutvärdering kommer in i bilden. En sådan utvärdering undersöker förekomsten av ett orsakssamband mellan medel och mål. Det är inte en enkel operation. Eftersom samhällsvetenskaplig forskning sällan kan isolera variabler i kontrollerade experiment finns det i praktiken en rad alternativa variabler (utöver Leia Accelerators metod) som kan påverka utfallet (acceleration i jämställda företag). Det är heller inte säkert att alla utfall av metoden täcks in av existerande målformuleringar. Kanske ger metoden upphov till en rad oväntade effekter? Mitt sätt att tackla denna svårighet är att försöka identifiera vilka samband mellan metod och acceleration som olika aktörer i projektet själva tyckt sig se. Genom att samla erfarenheter från flera olika aktörer, tillhörande projektets alla olika intressentgrupper, målas en mångfacetterad bild upp av hur sambandet har gestaltat sig i de berördas ögon. Jag kommer som samhällsvetenskaplig forskare aldrig på ett objektivt sätt kunna bevisa att det existerar ett samband, men jag kan utifrån ett mer relativistiskt och post-modernt förhållningssätt åtminstone spegla flera olika verkligheter. Det samband som upplevts av företagarna kan då exempelvis jämföras med det samband som uppfattats av projektledningen. Jämförelsen kan sedan ligga till grund för givande diskussioner om hur metoden gynnar eller försummar olika aktörers intressen och behov. Slutsatser Till sist dras här några slutsatser om vilka lärdomar som gjorts om följeforskning i teori och praktik i Leia Accelerator. Den första lärdomen som gjorts är att projektdeltagarnas behov påverkar vilka typer av utvärdering som bör användas. I fallet med Leia Accelerator var det projektledningens önskan att utröna om deras metod fick önskad effekt. Denna koppling mellan process och resultat gjorde att både en summativ och en formativ utvärdering var nödvändig, inklusive en effektutvärdering för att påvisa ett orsakssamband. Under utförandet av dessa två typer av utvärdering gjordes en lärdom om att flera olika former för 9
datainsamling kan användas för att väga upp varandras svagheter. Genom att använda både kvantitativa insamlingsformer (indikatorer och enkäter) och kvalitativa sådana (deltagande observation, reflektionssamtal och dialogseminarier) har följeforskningen kunnat bidra både till projektets uppsatta mål och till en kritisk reflektion kring målen i sig kopplat till de tillvägagångssätt som använts. En annan lärdom är att de förutsättningar som enligt av Svensson m.fl. (2009) måste vara uppfyllda för att följeforskning ska fungera inte alltid är möjliga att uppfylla i praktiken, men att det ändå går att bedriva en givande följeforskning. I projektet Leia Accelerator var två av fyra förutsättningar uppfyllda det vill säga öppenhet och engagemang hos deltagarna samt en följeforskare med vana att arbeta interaktivt. Dessa två förutsättningar bidrog troligen till att följeforskningen i Leia Accelerator avspeglade de tre element som framhålls som centrala av Svensson m.fl. (2009): närhet och kontinuitet mellan deltagare och utvärderare, löpande återkoppling av data, samt gemensam analys och slutsatser. Samtidigt vill jag påstå att en av lärdomarna i Leia Accelerator består i att dessa tre element i första hand ska betraktas som ideal och riktmärken, istället för som realistiska parametrar möjliga att förverkliga fullt ut. Följeforskningens interaktivitet varierar i praktiken över tid och gentemot olika grupper av intressenter. Frånvaron av de övriga två förutsättningarna tid och resurser samt stora och långsiktiga projekt begränsade visserligen möjligheten att på ett fullödigt sätt kombinera en summativ och en formativ utvärdering, men stod inte i vägen för följeforskningens nytta. De teorier om lärande utvärdering och följeforskning som presenteras av Svensson m.fl. (2009) och den praktik som bedrivits i Leia Accelerators följeforskning interagerar med varandra på ett sätt som bidrar till att öka förståelsen för följeforskningens möjligheter och fallgropar. De generella slutsatser som kan dras om möjligheter och fallgropar i följeforskning som utvärderingsansats är att det finns en rad olika typer och tekniker för utvärdering att tillgå i befintlig litteratur. Samtidigt måste valet av typ och teknik avgöras i den kontext som utvärderingen gäller. En sådan kontext är den ökade efterfrågan på följeforskning där utvärderingen ska ske med hjälp av ett kontinuerligt kunskapsutbyte under hela projektets förlopp. Detta kontinuerliga utbyte ställer särskilda krav på utvärderingens genomförande, vilket har skildrats i detta paper. Referenser Svensson Lennart, Brulin Göran, Jansson Sven, Sjöberg Karin red (2009). Lärande utvärdering genom följeforskning. Studentlitteratur. 10