Ledde Kommunals strejk år 2003 till ett överutnyttjande av tillfällig föräldrapenning för vård av barn?

NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet Uppsats fortsättningskurs D Författare: Martin Nilsson Handledare: Patrik Hesselius Termin och år: HT 2006 Ledde Kommunals strejk år 2003 till ett överutnyttjande av tillfällig föräldrapenning för vård av barn? - en empirisk undersökning

Sammanfattning I uppsatsen undersöks hur Svenska Kommunalarbetarförbundets strejk våren år 2003 påverkade uttaget av tillfällig föräldrapenning för vård av barn (VAB). Min hypotes är att denna strejk leder till ett överutnyttjande av förmånen. Uttaget av VAB jämförs mellan de kommuner där dagbarnvårdare och barnskötare gick ut i strejk och de kommuner där detta inte hände. Genom att använda en difference-in-difference metod som kontrollerar för kommunspecifika och tidsspecifika faktorer finner jag att det totala uttaget av VAB signifikant minskar i de strejkdrabbade kommunerna. Under vissa antaganden kan man dock visa på en signifikant ökning i överutnyttjandet av VAB-förmånen. Nyckelord: vård av barn (VAB), överutnyttjande, difference-in-difference. 1

1. Inledning... 3 2. Tidigare studier... 4 3. Teori arbetskraftsutbud... 6 3.1 Kortsiktigt arbetskraftsutbud... 6 3.2 Begränsade valmöjligheter... 8 3.3 Införande av tillfälligföräldrapenning i modellen... 9 3.4 Speciella tillfällen... 10 4. Samband mellan kommunalstrejk och tillfällig föräldrapenning... 11 4.1 Kort om tillfällig föräldrapenning... 11 4.2 Varför strejk skulle leda till ökat uttag av tillfällig föräldrapenning för vård av barn12 5. Kort beskrivning av strejken samt dess parter... 14 5.1 Om parterna... 14 5.2 Strejkförloppet... 15 6. Data... 17 7. Metod... 19 7.1 Strejken som naturligt experiment... 19 7.2 Modell... 19 8. Resultat... 23 9. Slutsats och avslutande kommentarer... 27 Källförteckning... 29 Appendix I: Strejkdrabbade kommuner... 31 Appendix II: Testspecifikationer och beräkningar... 32 2

1. Inledning Socialförsäkringen är en stor och integrerad del av det svenska offentliga trygghetssystemet. Försäkringens mål är att fungera som ett ekonomiskt skyddsnät vid sjukdom, arbetsskada eller vid ålderdom. Den ska även skydda familjer med barn och personer med funktionshinder. Socialförsäkringen har därmed en funktion i de flesta svenskars liv men den har också en viktig roll för den totala ekonomin. Av varje 100-lapp som spenderas på privat konsumtion i landet kommer närmare 25 kronor från socialförsäkringen. År 2005 omfattade socialförsäkringen närmare 435 miljarder (Försäkringskassan, 2006). Detta motsvarar nästan en sjättedel av Sveriges BNP. Med tanke på hur stora summor detta system omsätter är det viktigt att det används på rätt sätt. De senaste åren har det pågått en livlig debatt i Sverige huruvida socialförsäkringen används på ett korrekt sätt eller inte. Debatten har främst rört sig kring sjukförsäkringen och den stora ökning av antalet långtidssjuka som skedde under 1990-talets andra hälft (se Larsson m.fl. 2005 för genomgång). En rapport från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) som presenterades i september år 2006 satte strålkastarljuset på frågan om hur den tillfälliga föräldrapenningen för vård av barn används. Den tillfälliga föräldrapenningen för vård av barn (VAB) ger ekonomisk ersättning till en förälder, som är tvungen att avstå från förvärvsarbete, för att vårda ett barn som är under tolv år till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. I IFAUs undersökning fann man dock att 22,5 procent av alla utbetalningar för vård av barn härrör från överutnyttjande och fusk (Engström m.fl., 2006). Även Försäkringskassans egna kontroller visar att folk de facto fuskar med den tillfälliga föräldrapenningen. Dessa kontroller redovisar dock väsentligt lägre siffror än IFAU. Beroende på vilka man valt att kontrollera skiftar resultatet mellan 6,1 procent (RFV, 2002) och 8,5 procent (RFV, 2004a). Syftet med min uppsats är att undersöka effekten av en specifik händelse på uttaget av tillfällig föräldrapenning. Detta är ett angreppssätt som i Sverige bland annat tidigare har använts för att undersöka effekten av olika sportevenemang på sjukskrivningsgraden. Den specifika händelse jag avser att undersöka är kommunals storstrejk våren 2003. Under denna strejk gick bland annat ett stort antal dagbarnvårdare och barnskötare i strejk något som resulterade i att ett stort antal dagis var tvungna att stänga. Detta innebar att en stor grupp föräldrar plötsligt saknade barnomsorg. Min hypotes är att många av dessa föräldrar valde 3

eller kände sig tvingade att välja att ta ut VAB för att lösa den uppkomna situationen. Strejken borde därmed leda till att överutnyttjandet av VAB-förmånen ökade då ersättning vid frånvaro på grund av utebliven barnomsorg ej är förenlig med reglerna för tillfällig föräldrapenning. Med överutnyttjande av förmån avses allt, av förmånstagaren orsakat, uttag av förmånen som inte ligger i linje med försäkringens intentioner. Med förmånstagare avses i detta fall föräldern. Varför är då detta intressant att undersöka? Om strejken ledde till ett ökat överutnyttjande ökade också statens utgifter för att betala ut ersättningen. Genom att studera förändringar i uttag av tillfällig föräldrapenning som ett resultat av kommunals strejk är det möjligt att beräkna statens direkta kostnad av strejken. Den frågeställning jag avser att besvara är därmed: Ledde kommunals strejk 2003 till en ökning av överutnyttjandet av tillfällig föräldrapenning. Om så var fallet, vad innebär det för samhällets kostnad av strejken? Uppsatsen inleds med en genomgång av tidigare liknande studier då man studerat hur individer förändrat sitt arbetsutbud på grund av en speciell händelse. Jag kommer sedan att gå igenom de teoretiska aspekter som bestämmer en individs val mellan arbete och fritid. Här presenteras också uppkomsten av incitament för frånvaro. Därefter följer en kort genomgång av strejkens förlopp samt av de stridande parterna. Därpå beskriver jag hur den tillfälliga föräldrapenningen är utformad samt går grundligt igenom varför kommunals strejk kan leda till ett överutnyttjande av ersättningen. Kapitlet efter behandlar den data jag använt. I sjätte kapitlet beskriver jag min metod. Denna metod används och resultatet presenteras och tolkas i de två sista kapitlen. 2. Tidigare studier Det har gjorts en del tidigare studier då man använts sig av ett naturligt experiment för att studera effekterna av en speciell händelse på arbetskraftsutbudet. Dessa studier har dock tittat på förändringar i den kortvariga sjukfrånvaron. Peter Skogman-Thoursie (2004) har med hjälp av en difference-in-difference analys undersökt huruvida män sjukskriver sig för att kunna följa sportevenemang via radio eller tv på arbetstid eller annan tid som skulle störa arbetsförmågan. För att testa detta jämför 4

författaren skillnaden i andel män med andel kvinnor som sjukskriver sig i samband med två specifika sportevenemang. Det första evenemanget som undersöks är herrarnas lopp över 30 kilometer under VM i längdskidåkning i tyska Oberstdorf 1987. Loppet kördes på förmiddagen den 12 februari 1987 och direktsändes i Sveriges Television. I uppsatsen analyseras de sjukskrivningar som varade mellan en till två dagar. Det andra tillfället som författaren undersöker är vinter-os i Calgary, Kanada 1988. Spelen pågick mellan den 13-28 februari 1988 och direktsändes nattetid via Sveriges Radio. Under denna period analyserar Skogman-Thoursie sjukskrivningar som varade mellan en till fjorton dagar. Som kontrollgrupp i sin studie använder sig författaren av kvinnor vilka han, med hänvisning till empiri, menar ser mindre på sport än vad män gör. Resultaten av studien ger att mäns sjukskrivningar ökade i bägge fallen i förhållande till kvinnors. Skogman-Thoursie finner att effekten är starkare för yngre män (20-44 år) och att den inte är signifikant för äldre män (45-64 år). I Persson (2005) jämförs den korta sjukfrånvaron för män respektive kvinnor under tiden för fotbolls-vm i Japan och Korea år 2002 med tidigare och senare perioder. Efter att ha kontrollerat för säsongseffekter, långsiktiga trender och tillfälliga sjukdomseffekter finner författaren att mäns sjukfrånvaro ökade signifikant i förhållande till kvinnors under den nämnda perioden. Persson menar att detta beror på att fotbolls-vm fungerade som exogen händelse vilken ökade mäns nytta av fritid i så stor utsträckning att de ändrade sitt beteende. Malmström och Tsiobanelis (2006) tittar också på hur den kortsiktiga sjukfrånvaron ändras vid en speciell händelse. Som exogen händelse använder de sig av sportlovet som innebär en veckas ledighet för alla barn i skolåldern vilket därmed indirekt även berör deras föräldrar. Hypotesen de vill testa är huruvida föräldrars nytta av fritid ökar om den sammanfaller med deras barns ledighet. I sin undersökning finner de att sjukskrivningarna i genomsnitt ökar i medellängd i samband med sportlovet. Detta menar författarna indikerar på att folk tenderar att sjukskriva sig på felaktiga grunder. När man jämför dessa tidigare studier med min studie är det värt att notera en sak. Fallen ovan är alla speciella händelser kända sedan lång tid tillbaka. Varslen i Kommunals strejk kom mellan en och två veckor innan den faktiska strejken. Detta är något som bör påverka individens valmöjligheter. Den som är intresserad av ett speciellt sportevenemang eller vill umgås med sina barn när de är lediga från skolan har möjligheten att planera sin semester 5

utifrån detta. Samma möjlighet fanns inte i samband med kommunalstrejken. Därmed bör överutnyttjandet av socialförsäkringssystemet bli större under denna tid. 3. Teori arbetskraftsutbud Arbetskraftsteorin jag presenterar är inriktad på det kortsiktiga arbetsutbudet vilket är det relevanta för min uppsats. Kapitlet ger en teoretisk plattform för att förstå individens val mellan arbete och fritid i såväl generella termer som under vissa specifika antaganden. 3.1 Kortsiktigt arbetskraftsutbud I den klassiska förenklade arbetskraftsutbudsteorin har en individ nyttofunktionen där nyttan (U) beror på konsumtion (k) och fritid (f). U=f(k,f) (1) Teorin ger att individen är tvungen att anpassa sin nytta till två restriktioner, budget- och tidsrestriktionen. Budgetrestriktionen begränsar hur mycket individen kan konsumera givet inkomsten. PK=WH+Y=W(T-f) + Y (2) P är priset på konsumtion, K är kvantiteten varor, W är lön per tidsenhet, H är antal arbetade tidsenheter och Y är den arbetsfria inkomsten. Som arbetsfri inkomst räknas till exempel ränteinkomster och bidrag. Tidsrestriktionen bestämmer hur mycket tid individen har att disponera på arbete (h) respektive fritid (f). T = f + h (3) Där T är totalt antal tidsenheter under en given period, f antal tidsenheter som används till fritid och h antal tidsenheter som används till lönearbete. Budgetrestriktionen visar den konsumtion som är möjlig för individen att uppnå. I figur 1 illustreras den av linjen som går mellan K max och T. Lutningen på budgetlinjen bestäms av 6

w/p. U 1, U 2 och U 3 är indifferenskurvor som visar olika kombinationer av fritid och konsumtion vid tre givna nyttonivåer. Individen är indifferent till var på dessa kurvor han/hon 1 befinner sig, nyttan är lika stor överallt. Då mer konsumtion och fritid alltid antas vara att föredra framför mindre ökar nyttan ju längre bort från origo kurvan ligger U 3 >U 2 >U 1. Kurvans konvexa form beror på att avtagande marginalnytta av fritid och konsumtion antas gälla. Kurvornas utseende bestäms av individens preferenser. En del individer värdesätter fritid högre än konsumtion medan andra i högre utsträckning tycker om att jobba mycket för att på så sätt kunna konsumera mer. Konsumtionsvaror K max E* U 3 U 2 U 1 Arbetstid f* h* T H=0 Fritid Figur 1: Nyttomaximering under budgetrestriktion Källa: Modifierad figur från Björklund m.fl., 2000, s.27. Då en individ vill maximera sin nytta kommer hon att välja en kombination av fritid och konsumtion som ger största möjliga nytta givet en viss inkomst. I figur 1 inträffar detta i punkten E*. Nyttan blir där U 2. Alla övriga punkter som är möjliga att uppnå i figuren ger individen en lägre nytta än E* då de ligger på indifferenskurvor lägre än U 2. Kurvor högre upp än U 2, till exempel U 3, skulle förvisso ge en högre nytta men då de ligger utanför budgetrestriktionen är de omöjliga att nå. I fallet ovan kommer individen att arbeta h* tidsenheter och vara ledig f* tidsenheter (stycke 3.1 bygger på Björklund m.fl., 2000 och Brown & Session, 1996). 1 Hädanefter kommer individen endast benämnas med hon. 7

3.2 Begränsade valmöjligheter Resultatet i figur 1 bygger på att individen själv kan välja exakt hur mycket hon vill arbeta. Detta är dock sällan fallet. När individen skriver kontrakt med en arbetsgivare bestäms hur mycket individen förväntas jobba. Oftast står valet mellan att jobba heltid, deltid eller att inte jobba alls (Brown & Session, 1996). Figur 2 illustrerar hur individens arbetsutbud påverkas av dessa begränsningar. Konsumtionsvaror K f E c K c E** U 3 U 2 U 1 Arbetstid f c h c f f h f T H=0 Fritid Figur 2: Arbetskraftsutbud vid specificerad arbetstid Källa: Brown & Session, 1996, s. 25. I figur 2 är arbetstiden specificerad till h c tidsenheter. Detta är mer än vad som egentligen vore optimalt för individen. Trots att nyttan inte maximeras accepterar individen detta eftersom det garanterar en nytta av U 2 vilket är större än nyttan av att inte arbeta alls, U 1. Som vi ser i figur 2 är punkten E* ingen tangent till budgetrestriktionen och är därmed ingen optimal lösning. Detta är en situation som ger individen incitament att vara frånvarande från jobbet. Genom att röra sig längs med budgetrestriktionen, och därmed minska sin arbetstid, till en punkt där en högre indifferenskurva är tangent ökar individens nytta. Om individen är frånvarande h c -h f tidsenheter av dem hon är anställd för att arbeta blir hennes faktiska arbetstid h f tidsenheter. Denna arbetstid leder till en optimal lösning i punkten E**. Individen 8

kommer visserligen att förlora en inkomst motsvarande k c -k f konsumtionsvaror men nyttan är ändock högre än vid 100 procentig närvaro på arbetsplatsen (Brown & Session, 1996). 3.3 Införande av tillfälligföräldrapenning i modellen En förälder som vill ta del av den tillfälliga föräldrapenningen för barn yngre än 12 år måste kontakta försäkringskassan senast samma dag som han/hon vill ha ersättning för. Den tillfälliga föräldrapenningen ersätter 80 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten från första vårddagen. Efter sjunde dagen krävs läkarintyg för att ersättningen ska fortsätta betalas ut (Försäkringskassan, 2006). Konsumtionsvaror K f E c K** E** U 1 U 2 Arbetstid f c h c f** h** T H=0 Fritid Figur 3: Arbetskraftsutbud vid införande av tillfällig föräldrapenning Källa: Modifierad figur från: Brown & Session, 1996, s. 27. Införandet av en 80 procentig löneersättning för föräldrar som stannar hemma från jobbet för att ta hand om sjukt barn innebär att en ny budgetrestriktion kan ritas ut. Eftersom förmånen ifråga endast ersätter 80 procent av lönen kommer den nya budgetrestriktionen vara flackare än den tidigare (-w/p > (-w*0,8)/p ) och illustreras i figur 3 av den något grövre linjen som går mellan E c och T. Som vi ser i figuren finns det nu en möjlighet för individen att öka sin nytta. Genom att stanna hemma och söka ersättning för vård av barn under perioden h c -h** och arbeta h** tidsenheter kan hon nå punkten E** vilken är tangent till indifferenskurvan U 1 (Brown & Session, 1996). Som jag visar i figuren innebär detta att mängden fritid ökar utan 9

att inkomstbortfallet blir speciellt stort. I figur 3 antas nyttan av en dag för vård av barn vara lika stor som nyttan av en dags fritid. Om detta verkligen är fallet diskuterar jag i stycke 4.2. 3.4 Speciella tillfällen En individs preferenser är inte oföränderliga utan kan ändras beroende på vilka situationer individen ställs inför. Nyttan av fritid kan vara högre under vissa perioder då speciella händelser inträffar. Exempel på sådana händelser kan vara familjehögtider, andra högtider, hobbyaktiviteter eller strejk bland barnomsorgspersonal som gör att individen står utan barnpassning. Detta gäller givetvis även för föräldrar vars barn är sjuka. Då individen vid dessa händelser värderar fritid högre kommer deras respektive indifferenskurva att ändra lutning och bli brantare, individen vill ha en större konsumtionskompensation för att ge upp en tidsenhet av fritid (Brown & Session, 1996). I figur 4 illustreras vad som händer med individens arbetsutbud under en sådan speciell period. Konsumtionsvaror U 3 K f E c K** E** E 0 U 2 U 1 Arbetstid f c h c f** h** T H=0 Fritid Figur 4: Arbetskraftsutbud vid speciellt tillfälle då det finns tillfällig föräldrapenning Källa: Modifierad figur från: Brown & Session, 1996, s. 27. Indifferenskurvorna U 1 och U 2 är baserade på individens nya preferenser. Som jämförelse har jag även tagit med U 3, den kurva som tangerade budgetrestriktionen i figur 3. I figur 4 är dock ingen av de nya indifferenskurvorna tangent i punkt E** och punkten är därmed inte 10

längre optimal. Ny optimal lösning kommer istället vara i E 0. När vi jämför denna punkt med E** ser vi att individen med preferenser enligt ovan kommer att välja en högre frånvaro vid denna typ av perioder jämfört en vanlig period. Som jag visat i figurerna ovan finns det i teorin ekonomiska incitament för individen att vara frånvarande från sitt arbete om anställningskontraktet specificerar arbetstiden till mer än vad som egentligen vore optimalt. Tillfällig föräldrapenning kan öka incitamenten att vara frånvarande och frånvaroincitamenten ökar under perioder då fritid värderas högre än normalt. 4. Samband mellan kommunalstrejk och tillfällig föräldrapenning 4.1 Kort om tillfällig föräldrapenning Den tillfälliga föräldrapenningen för vård av barn (VAB) ger ekonomisk ersättning till en förälder 2 som är tvungen att avstå från förvärvsarbete för att vårda ett barn, som är under tolv år och minimum 240 dagar gammalt, till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare. Ersättning ges även till förälder som behöver avstå arbete för att besöka den förebyggande barnhälsovården. Det kan även finnas rätt till tillfällig föräldrapenning för vård av barn som är mellan 12 och 16 år gamla. Detta gäller dock bara barn som, tillfälligt eller kontinuerligt, har särskilda behov av vård och tillsyn. Detta vårdbehov måste styrkas med läkarintyg eller utlåtande från en sjuksköterska från första sjukdagen. Föräldrarna kan få ersättning för maximalt 60 dagar per barn och år. Om dessa dagar använts upp kan ersättning ges för ytterligare 60 dagar per barn och år. Dessa dagar kan dock inte användas om den ordinarie vårdaren är sjuk (Försäkringskassan, 2006). Det finns dock vissa undantag. Tillfällig föräldrapenning betalas inte ut till förälder som får sjuklön, sjukpenning, har semester, utför repetitionsutbildning, är häktad eller intagen i kriminalvården. Inte heller vid en arbetskonflikt (strejk eller lockout) har föräldrar rätt till tillfällig föräldrapenning (Försäkringskassan, 2001). Uppsatsen avser att studera effekter i den tillfälliga föräldrapenningen för vård av barn. Förutom vid dessa tillfällen betalas tillfällig föräldrapenning ut i två fall. Den ges till pappor i 2 Med förälder avses förutom biologiska föräldrar och adoptivföräldrar, en som bor tillsammans med förälder, den som med socialnämndens medgivande tar emot barn i syfte att adoptera det, rättslig vårdnadshavare som utan att vara förälder har vårdnaden om barnet, fosterföräldrar samt de som bor tillsammans och är eller har varit gifta eller har haft eller har haft gemensamma barn. 11

samband med barnafödsel (de så kallade pappadagarna). Det ges även för kontaktdagar när en förälder till ett funktionshindrat barn besöker barnets skola, annan inrättning eller deltar i föräldrautbildning som anordnas av sjukvårdshuvudman. Pappadagarna är tio till antalet och de måste tas ut inom 60 dagar från barnets födelse. För kontaktdagar gäller att ersättning betalas ut för högst tio dagar per barn och år fram till dess att barnet är 16 år gammalt (Försäkringskassan, 2001). Ersättningsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen uppgår till 80 procent av den fastställda sjukpenninggrundade inkomsten (SGI). Till grund för SGI ligger vanligtvis individens årsinkomst. Som anställd beräknas årsinkomsten som den totala lönen innan skatt men även andra inkomster såsom ob-ersättning och provision kan tas med i inkomsten. Det finns ett övre tak i hur mycket SGI:n ersätter och inkomster över detta belopp ersätts ej. Taket är sedan 1 juli, 2006 10 prisbasbelopp. Innan dess var det 7,5 prisbasbelopp (Försäkringskassan, 2006). Prisbasbeloppet är ett belopp som varje år fastställs av regeringen efter en beräkning av Statistiska centralbyrån. År 2006 är ett prisbasbelopp lika med 39 700 SEK. År 2003 låg det på 38 600 SEK (SCB, 2006). Ersättningen kan tas ut för hel, tre fjärdedels, halv, en fjärdedels eller en åttondels dag och betalas ut efter den arbetstid som föräldern fått avstå. Denna ersättning administreras och betalas ut av Försäkringskassan. En förälder som tar ut en halv dags VAB får alltså lön från sin arbetsgivare för halva dagen och 80 procent av SGI för resten av dagen (Försäkringskassan, 2006). År 2003 betalades det ut VAB-ersättning för 4 746 643 nettodagar till en summa av ca 3,2 miljarder SEK. Den genomsnittliga ersättningen per person låg på ca 679,65 kronor/dag. 4.2 Varför strejk skulle leda till ökat uttag av tillfällig föräldrapenning för vård av barn Som jag visat i stycke 3.4 kan en individs nytta av fritid öka under kortare perioder på grund av en speciell händelse. Jag menar att Kommunals strejk är en typisk sådan händelse. Strejken ledde till att ett stort antal föräldrar i Sverige under en eller två veckor blev utan barnomsorg. Min hypotes är att detta ledde till en ökning i uttaget av tillfällig föräldrapenning. Vad är det som får mig att tro det? Att barnomsorgen plötsligt försvinner innebär inte med automatik att föräldrar måste ta ut tillfällig föräldrapenning. Föräldrar kan ta hjälp av exempelvis släkt och vänner för att lösa barnpassningen. Detta är dock en lösning som inte är möjlig för alla. Att strejken varade i minst en vecka i varje kommun bör försvåra denna lösning ytterligare. 12

Det finns även andra möjligheter för individen att lösa det uppkomna problemet. Om hon har möjlighet att ta ut semester är det ett alternativ. Nackdelen med detta är att individen oftast bara har ett visst antal betalda semesterdagar per år. Flexibla arbetstider kan göra det möjligt för individen att arbete på tider som bättre passar den rådande situationen. Det samma gäller ifall individen har möjlighet att utföra sina arbetsuppgifter hemifrån istället (Brown & Session, 1996). Om individen har möjlighet att ta med sig barnet till arbetsplatsen kan detta också vara ett möjligt alternativ att lösa situationen. Individen har även möjlighet att sjukskriva sig. Precis som i fallet med tillfällig föräldrapenning ersätter sjuklönen 80 procent av den sjukpenninggrundand inkomsten. Sjuklönen betalas dock inte ut förrän från den andra sjukdagen (Försäkringskassan, 2006). I jämförelse med sjuklön kan tillfällig föräldrapenning för vård av barn te sig som ett ekonomiskt mer attraktivt alternativ. Att föräldrar till barn under tolv år inte behöver visa sjukintyg förrän på den åttonde vårddagen innebär att VAB förmånen kan synas vara ett bra sätt att lösa kortvariga preferensförändringar. I förhållandet mellan försäkringskassan och den vårdande föräldern finns ett problem med asymmetrisk information, den ena parten har mer information än den andre. Huruvida barnet är sjukt eller inte är svårt att verifiera för annan än den sjuka samt dess vårdnadshavare. Så länge det inte krävs ett läkarintyg är det upp till föräldern att gå i god för barnets tillstånd. Tidigare studier har funnit att tiden när ett läkarintyg måste lämnas har en signifikant effekt på individens sjukskrivningsperiod. Längre tid mellan första sjukdagen och dag då läkarintyg måste lämnas ger en signifikant längre sjukskrivningstid. (Hesselius m.fl., 2005 ) Det finns alltså en viss förtjänst i att utnyttja den tillfälliga föräldrapenningen då exogena händelser under en kortare period ändrar individens preferenser. När en individ fattar beslut om att ta ut tillfällig föräldrapennig måste hon dock även beakta de sociala kostnader som uppstår på grund av beslutet. Det inte är socialt accepterat att vara frånvarande från arbetsplatsen utan ett giltigt skäl. I det aktuella fallet är såväl arbetskamrater som arbetsgivare men också grannar, vänner etc. medvetna om den rådande situationen inom barnomsorgen. Därmed är det tänkbart att de misstänker individen för att fuska till sig en ledig dag för att ta hand om ett fullt friskt barn. Detta brott mot samhällets normer bör leda till att den sociala kostnaden i form av misstänksamhet från omgivningen gentemot individen ökar. 13

Undersökningar om attityder till sjukskrivningar tyder på att många svenskar anser sig ha rätt att sjukskriva sig utan att vara sjuka. Exempelvis anser sju av tio att man har rätt att sjukskriva sig för att ta hand om någon i familjen (Boberg och Modig, 2002). Det är rimligt att anta att en sådan attityd även påverkar hur man ser på rätten till uttag av VAB då detta är en förmån som de facto har till uppgift ersätta förlorad inkomst när föräldern måste vara hemma och vårda sjukt barn. Om så verkligen är fallet bör individens sociala kostnad minska. Kostnaden för individen att vara frånvarande kan också bero på vilka hennes arbetsuppgifter är. Individens frånvaro kan leda till att arbetskamraternas arbetsbörda ökar, något som kan resultera i dålig stämning på arbetsplatsen. Dessutom kan individen känna skuldkänslor gentemot sina arbetskamrater som hon vet får en högre arbetsbelastning på grund av hennes frånvaro. I vissa fall kan hela produktionsprocessen störas av en persons frånvaro. Om arbetsuppgifterna är sådana att de inte kan överföras till någon annan på arbetsplatsen kommer arbetet istället att samlas på hög fram till dess hon återkommer i arbete. Detta innebär att hennes arbetsbörda kommer att öka under senare perioder. Allt detta är aspekter som gör att kostnaden för individen att vara hemma med tillfällig föräldrapenning ökar. Tidigare studier har funnit att tillfälligt anställda är signifikant mindre frånvarande än de med fast anställning. Detta är något som man menar kan bero på rädsla att inte få sin anställning förlängd (Nyman m.fl., 2002). Om detta beteende stämmer även vid frånvaro på grund av vård av barn kan individen känna att nyttan av fritiden vid dessa tillfällen minskar. Hon kan även vara rädd att frånvaron minskar hennes chanser till befordran. 5. Kort beskrivning av strejken samt dess parter Kommunalstrejken 2003 är en av de större konflikterna på den svenska arbetsmarknaden de senaste 30 åren. Strejken varade mellan den 23 april 28 maj, 2003, sammanlagt 36 dagar. Under denna tid deltog över 73 000 arbetstagare i någon stridsåtgärd och närmare 600 000 arbetsdagar gick förlorade (Medlingsinstitutet, 2004). Nedan följer en kort beskrivning över konfliktens förlopp. Fokus ligger på hur strejken påverkade barnomsorgen. Först presenterar jag konfliktens parter. 5.1 Om parterna Svenska kommunalarbetarförbundet (Kommunal) är Sveriges största fackförbund med närmare 570 000 medlemmar. Kommunals främsta uppgift är att tillvarata medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden. Av förbundets medlemmar var över 85 procent kommunal- 14

eller landstingsanställda vid tiden för konflikten. Av resterande medlemmar var 13 procent anställda i den privata sektorn och resterande var kyrkoanställda. Närmare 80 procent av alla kommunal och landstingsanställda var år 2004 medlemmar i Kommunal. De största branscherna för Kommunal var vid tiden för strejken äldreomsorgen med ca 206 000 medlemmar, sjukvården med ca 106 000, barnomsorgen med ca 90 000 (Svenska kommunalarbetarförbundet, 2004). Kommunalförbundet företräder Sveriges 290 kommuner. Förbundet har som huvuduppgift att utveckla den kommunala självstyrelsen. Detta gör man genom att bevaka och driva frågor i sina medlemmars intressen gentemot stat, EU samt andra samhällsorgan och organisationer. Man fungerar även som central arbetsgivarorganisation för landets kommuner och det var som sådan man fungerade i 2003 års konflikt. Landstingsförbundet fungerar i princip på samma sätt som kommunalförbundet med den skillnaden att man företräder landets 18 landsting, regionerna Västra Götaland och Skåne samt Gotlands kommun. Till år 2007 kommer dessa bägge förbund gå ihop och bilda ett gemensamt förbund, Sveriges Kommuner och Landsting (Sveriges Kommuner och Landsting, 2006). 5.2 Strejkförloppet Den 11 maj 2001 skrev Kommunal, Landstingsförbundet och Kommunförbundet på ett treårigt löneavtal för perioden 1 april, 2001 till 31 mars, 2004. Avtalet omfattade över 450 000 arbetstagare och innehöll bland annat beräkningar över löneutrymme samt regler för årliga lönerevisionstillfällen. Parterna gavs också rätten att ensidigt säga upp avtalet senast den 31 oktober 2002. I händelse av detta skulle avtalet upphöra från och med den första april, 2003. Kommunal utnyttjade denna möjlighet. Som skäl till att säga upp avtalet uppgav man framförallt missnöje med hur de två tidigare avtalsåren utfallit (Medlingsinstitutet, 2004, s. 122 ff.). Förhandlingar mellan parterna kom i gång efter årsskiftet 2002/2003. Arbetsgivarnas främsta argument för att inte gå med på några ytterligare lönehöjningar var kommunernas och landstingens ansträngda ekonomi. Förhandlingarna pågick under januari utan att man nådde fram till någon lösning. Efter att Kommunal avfärdat arbetsgivarnas bud i slutet av januari enades parterna om att utse tre förhandlingsmedlare. Den 21 mars 2003 presenterade medlarna en första hemställan till parterna. Bägge sidorna hade invändningar om innehållet i hemställan men samtidigt ansåg de det som fruktsamt att fortsätta diskutera. Den 7 april 15

lämnade medlarna sitt slutliga avtalsförslag till parterna. Detta slutbud kunde bara antas eller förkastas i sin helhet. Såväl arbetsgivarna som Kommunal avfärdade budet. Kommunal tyckte att de förslagna löneförhöjningarna var för små medan arbetsgivarna tyckte att avtalet skulle bli för dyrt. Då parterna avfärdade avtalet och dessutom stod långt ifrån varandra såg medlarna det som meningslöst att omedelbart inleda nya förhandlingar (Medlingsinstitutet, 2004, s. 123 f). Den 8 april varslade Kommunal om stridsåtgärder. Stridsåtgärderna bestod av strejk, nyanställnings- och övertidsblockad. Dessa åtgärder skulle gälla från den 23 april 2003. Åtgärderna var dels generella då de berörde vissa personalkategorier i samtliga kommuner och landsting. Dels selektiva på så sätt att de avsåg särskilt angivna verksamheter, däribland barnomsorgen, i vissa specifika kommuner och landsting. Dessutom varierade längden på stridsåtgärderna. De generella åtgärderna var obegränsade i tiden medan de selektiva gällde under en vecka. Totalt omfattades ca 9000 arbetstagare av detta första varsel. För anställda inom barnomsorgen innebar varslet att alla dagbarnvårdare och barnskötare i åtta kommuner deltog i stridsåtgärderna 3. Nästa varsel som berörde dagbarnvårdare och barnskötare lades fram den 16 april 2003. Åtgärderna omfattade ungefär 9000 arbetstagare och skulle börja gälla från den 5 maj och en vecka framåt. Samtliga dagbarnvårdare och barnskötare i sju kommuner omfattades av varslet. Dessutom gällde total arbetsnedläggning för samtliga Kommunals medlemmar i ytterligare sju kommuner. Detta varsel innebar att samtliga dagbarnvårdare och barnskötare i 14 kommuner skulle gå ut i strejk. Deras arbetsuppgifter förklarades dessutom i blockad (Medlingsinstitutet, 2004, s. 124 ff). Den 25 april 2003 varslade Kommunal ytterligare 46 000 medlemmar, en kraftig utvidgning av strejken. Åtgärderna innebar att samtliga Kommunals medlemmar i 60 kommuner skulle lägga ner arbetet under två veckor. Förutom detta gick samtliga barnskötare och dagbarnvårdare i Stockholm och Uppsala ut i strejk. I fyra kommuner undantogs dagbarnvårdare och barnskötare från varslet. För barnomsorgen innebar det att all verksamhet i 58 kommuner drabbades av strejken. Detta varsel skulle träda i kraft den 12 maj 2003 (Kommunal, 2003). Kommunals sista varsel i konflikten lades den 6 maj 2003. Denna gång varslades det om strejk och blockad mot 137 kommuner. Med vissa undantag innebar varslet att samtliga av Kommunals medlemmar i dessa kommuner gick ut i strejk. I fjorton av kommunerna 3 Arbetsuppgifterna förklarades ej i blockad. Undantag gjordes för arbetstagare inom de särskilda omsorgerna om intellektuellt funktionshindrade, inom handikappomsorgen. Och för barnskötare/dagbarnvårdare som var särskilt anställda för omsorg om barn med särskilda behov. Dessa undantag gjordes vid samtliga varsel. 16

undantogs barnskötare och dagbarnvårdare från varslet. Att dessa kommuner undantogs berodde på att barnskötare och dagbarnvårdare hade strejkat i ett tidigare skede av konflikten. Ur ett barnomsorgsperspektiv innebar det att 123 kommuner drabbades av strejken. Strejken skulle påbörjas den 26 maj 2003 och till skillnad från tidigare varsel var stridsåtgärderna denna gång inte tidsbegränsade (Medlingsinstitutet, 2004, s. 125). Ett första försök från medlarna att få ett slut på konflikten togs i samband med det varsel Kommunal la fram den 16 april. Trots medlingsförsök lyckades man inte komma fram till någon lösning och den 11 maj avbröts förhandlingarna. Dessa återupptogs sedan inte förrän den 26 maj 2003. Två dagar senare, den 28 maj 2003, presenterade medlarna sitt korrigerade slutbud. Detta bud accepterades av parterna. Stridsåtgärderna avbröts omedelbart och de varsel som lagts drogs tillbaka (Medlingsinstituet, 2004). Under konfliktens gång hade strejken bland dagbarnvårdare och barnskötare berört 203 av Sveriges 290 kommuner. För denna grupp varade strejken totalt 30 dagar varav 22 var arbetsdagar (måndag-fredag). 6. Data I den empiriska delen använder jag mig utav falldata från Försäkringskassan. Datan sträcker sig över tre månader, från 1 april 2003 till 30 juni 2003, och är insamlat på kommunnivå. Datan beskriver på daglig basis prevalensen, det totala antalet individer som nyttjar den tillfälliga föräldrapenningen, i var och en av Sveriges 290 kommuner. Dessa data kombineras med befolkningsdata över antalet biologiska föräldrar till barn som är mellan 240 dagar och 12 år gamla i varje kommun. Därmed ges uttaget av VAB som en andel av det totala antalet föräldrar i respektive kommun. Information ges även angående åldern på det sjuka barnet. Åldersvariabeln har jag delat upp i två kategorier, barn som är sex år eller yngre eller barn som är sju till elva år gamla. Att jag gjort denna uppdelning är av två skäl. Ett, det krävs inte något läkarintyg för barn under tolv år förrän på åttonde vårddagen. För äldre barn krävs läkarintyg vid första vårddagen. Ett eventuellt överutnyttjande kan därmed främst misstänkas förekomma hos föräldrar till barn yngre än tolv år. Två, en strejk bland dagbarnvårdare och barnskötare påverkar i första hand barn som går på dagis, det vill säga är yngre än sex år. Barn som är sex år eller äldre går antingen på sexårsverksamhet eller i grundskolan, verksamheter som ej berörs av strejken. Incitamenten för frånvaro från arbetsplatsen ökar därmed inte för föräldrar till barn som är sex år eller äldre. Ett potentiellt problem med detta antagande är att även fritidsverksamheten kan ha påverkats av strejken i vissa kommuner. Till 17

följd av det skulle även de äldre barnens barnomsorg minska och deras föräldrar skulle få ökade incitament att frånvara från jobbet. Jag har tyvärr inte haft möjlighet att kolla upp i hur stor utsträckning detta var fallet. Denna effekt torde dock vara liten och jämnt fördelad över populationen. Därmed bör den inte få någon inverkan på estimatets förväntansriktighet. För att jämförelsen mellan behandlingsgruppen och kontrollgruppen skall vara relevant krävs det att gruppernas konstitution är så lika varandra som möjligt. Att så är fallet kontrollerar jag genom att deskriptiv statistik tas fram för respektive grupp. Tabell 1: Deskriptiv statistik för behandlings- och kontrollgruppens sammansättning. 95% konfidensintervall inom parentes. Behandlingsgrupp Kontrollgrupp Andel kvinnor 49,85 % 49,73% [49,78% 49,91%] [49,63% 49,83%] Andel föräldrar med endast barn 6 28,86 % 27,92 % [28,50% 29,22%] [27,35 % 28,50%] Andel föräldrar med endast 6 år <barn 50,10 % 50,77 % 11 år [49,75% 50,45%] [50,19% 51,36%] Andel förälder till 6 år <barn 11 år + 21,04 % 21,30 % barn 6 år [20,83% 21,25%] [20,93% 21,68%] Andel kvinnor med endast barn 6 år 28,57 % [28,19% 28,95%] Andel kvinnor med endast 6 år <barn 11 år Andel kvinnor 6 år <barn 11 år + barn 21,48 % 6 år [21,25% 21,70%] 27,61 % [27,00% 28,22%] 49,95 % 50,59 % [49,60% 50,29%] [50,01% 51,18%] 21,80 % [21,40% 22,22%] Andel män med endast barn 6 29,15% 28,23 % [28,80% 29,50%] [27,67% 28,80%] Andel män med endast 6 år <barn 11 år 50,25 % 50,95% [49,90 % 50,60%] [50,35% 51,54%] Andel män 6 år <barn 11 år + barn 6 20,60% 20,82% år [20,39% 20,81%] [20,46% 21,18%] Källa: Egen bearbetning av data från Försäkringskassan Utifrån tabell 1 framgår att det inte finns någon signifikant skillnad mellan kontrollgruppen och behandlingsgruppen vad gäller de faktorer jag kan kontrollera för. 18

7. Metod Strejken är att betrakta som ett naturligt experiment. Ett naturligt experiment innebär att en grupp har upplevt en förändring, i det här fallet en omfattande strejk, medan en annan jämförbar grupp inte har det. De kommuner vars dagbarnvårdare och barnskötare gick ut i strejk tillhör behandlingsgruppen medan övriga kommuner fungerar som kontrollgrupp. För att estimera effekten av behandlingen, strejken, på uttagen mängd VAB kommer en difference-indifference (DiD) metod att användas. Uttaget av VAB i behandlingsgruppen under strejken kommer att jämföras med uttaget i kontrollgruppen, samt mot tidigare och senare perioder. DiDestimatet kommer då att visa skillnaden i uttagen mängd VAB under strejken med det uttag som annars borde föreligga. Jag antar att strejken inte förändrar ett barns sannolikhet att bli sjuk. En förändring i uttagen mängd VAB mellan kontroll och behandlingsgrupp beror därmed på ett förändrat beteende, exempelvis ett överutnyttjande av förmånen, i behandlingsgruppen. 7.1 Strejken som naturligt experiment När det gällde strejk bland barnomsorgspersonal så gick all personal 4 i berörda kommuner ut i strejk. Detta innebär att endast min behandlingsgrupp, det vill säga de kommuner vars barnomsorgspersonal gick ut i strejk, påverkas av den aktuella händelsen. Då dagbarnvårdare och förskolepersonal strejkade i 195 av Sveriges 290 kommuner anser jag att man bör kunna dra generella slutsatser om hur individer reagerar på en händelse av detta slag. Min undersökningsperiod är relativt kort, strejken varade från 23 april till 28 maj. Därmed bör inte heller några underliggande gruppspecifika faktorer ändras i sådan utsträckning att estimaten inte ska bli förväntningsriktiga. Ett exempel på en sådan gruppspecifik faktor är andelen föräldrar som har rätt till VAB i populationen. Om andelen föräldrar i behandlings- eller kontrollgruppen skulle förändras kraftigt under den period jag studerar skulle mina estimat inte längre vara förväntansriktiga. 7.2 Modell För att få fram difference-in-difference-estimatet (DiD) används en fixed-effekt-modell. Genom att använda sig av en dylik modell kan hänsyn tas till specifika konstanta egenskaper för kommunerna som inte går att observera men som likväl kan tänkas påverka den oberoende variabeln. I detta fall rör det sig framförallt om grundläggande regionala skillnader som till 4 Med undantag för arbetstagare inom de särskilda omsorgerna om intellektuellt funktionshindrade, inom handikappomsorgen. Och för barnskötare/dagbarnvårdare som var särskilt anställda för omsorg om barn med särskilda behov. 19

exempel läget på den lokala arbetsmarknaden. Även skillnader i attityden till socialförsäkringssystemet kan påverka nivån av uttagen tillfällig föräldrapenning. Nedan följer en enkel beskrivning av fixed-effekt-modellen och hur DiD-estimatorn erhålls. Antag två tidsperioder, tidsperiod 1 och tidsperiod 0. Period(0) är kontrollperiod medan period(1) representerar experimentperioden, i mitt fall de dagar då det strejkas. Antag att en kommun som tillhör grupp g=(s,k), där S indikerar behandlingsgruppen och K anger kontrollgruppen, har följande uttagsmönster vad gäller tillfällig föräldrapenning: V t g = ε, (4) t t α g + T + S gφ + t g t V g avser uttaget av VAB i kommun (g) vid tidsperiod (t), α g är kommunspecifik uttagskomponent, T t är en tidsspecifik uttagskomponent, och t S g Φ ger behandlingseffekten. S är en indikatorvariabel som antar värdet 1 om g=s och t=1, annars tar den värdet noll. Behandlingseffekten bestäms därmed av Φ. Feltermen, t ε g, har väntevärdet noll och en varians som kan variera över tiden. För att få fram DiD-estimatorn jämförs differensen i uttag av VAB mellan behandlingsperioden och kontrollperioden. För kommun (i) som tillhör behandlingsgruppen beräknas skillnaden i uttag av VAB mellan behandlingsperioden och kontrollperioden som: ΔV = 1 1 0 0 1 1 0 0 ( a + T + Φ + ) ( a + T + ε ) = ( T + ε ) ( T + ε ) + Φ ε. (5) s, i s i s i i i Genom att utnyttja information om tidigare uttag kan den tidskonstanta kommuneffekten a g elimineras redan i detta skede. Motsvarande beräkning för kommun (j) som ingår i kontrollgruppen blir: 1 1 0 0 1 1 0 0 ( a + T + ε ) ( a + T + ε ) = ( T + ε ) ( T + ε ) Δ V =. (6) k, j k j k j j j DiD estimatet visar skillnaden i utfall under behandlingsperioden, och det utfall som i annat fall borde föreligga, och kan därmed tolkas som den totala behandlingseffekten. Estimatet erhålls genom differensen av ovanstående differenser räknas ut. ΔV ΔV = 1 1 0 0 1 1 0 0 ( T + ) ( T + ε ) + Φ ( T + ε ) ( T + ε ) = Φ ε. (7) s, i k, j i i j j Den estimerade modellen ges av t = + ˆ t t V aˆ T + S Φˆ. (8) g g g 20

Tabell 2 visar hur estimatet räknas ut vid en jämförelse mellan kommun (i) tillhörande behandlingsgruppen samt kommun (j) som ingår i kontrollgruppen: Tabell 2: Difference-in-Difference Period då det Period då det är Efter- Före ej är strejk strejk (t=1) (t=0) Behandlingskommun 0 0 1 V ˆ s, i = α i + Tˆ = + ˆ 1 ˆ + Φˆ 1 0 Vs, i α i T = ˆ 1 ˆ 0 V + Φˆ s, i Vs, i T T Kontrollkommun (Strejk=0) V ˆ Tˆ 0 k, j = α j + 0 V ˆ Tˆ 1 k, j = α j + 1 V 1 k, j V 0 k, j = 1 0 Tˆ Tˆ Difference-in- Difference ( ˆ 1 ˆ 0 + Φˆ ) ( ˆ 1 ˆ 0 T T T T ) = Φˆ Förutsättningarna för detta test är att stickprovet är utvalt med slumpmässigt, stratifierat, systematiskt urval ur en representativ population. Stickproven är stora. Testfunktion och uträkningar finns redovisade i Appendix II. Engström m.fl. (2006) finner i sin rapport en signifikant skillnad i överutnyttjande mellan kvinnor och män där män tycks överutnyttja den tillfälliga föräldrapenningen i högre utsträckning än kvinnor. Huruvida detta mönster även gällde under min undersökningsperiod avser jag att undersöka genom att jämföra DiD-estimatet för kvinnor med DiD-estimatet för män. DiD m DiD k = DDD där m=män och k = kvinnor DDD är en difference-in-difference-in-difference estimator som bestämmer skillnaden av DiD estimaten för män med DiD estimatet för kvinnor. Testfunktion och uträkningar finns redovisade i Appendix II. Ett potentiellt problem med att bara se till den totala effekten på uttag av VAB är att inte tillräcklig hänsyn tas till de föräldrar som inte väljer att utnyttja ersättningen för att lösa barnpassningen under den tid strejken pågick. Som jag visat ovan finns det en rad olika sätt för en förälder att lösa barnpassningen på under strejkperioden. En del kan ha använt sig av sitt sociala skyddsnät i form av mor- och farföräldrar, vänner och bekanta. Andra kan ha tagit 21

ut semester och några kan ha sjukskrivit sig. Oavsett vilket sätt man löst problemet på får det effekter på uttaget av tillfällig föräldrapenning. Grundantagandet jag gör i denna uppsats är att sannolikheten att ett barn ska bli sjukt inte påverkas av att det pågår en strejk. Barn antas bli sjuka i lika stor utsträckning oavsett om det pågår en strejk i kommunen eller inte. Deras föräldrar skulle som ett resultat av detta ha rätt till tillfällig föräldrapenning. Om nu föräldrarna redan har löst barnomsorgen, antingen det är genom det sociala nätverket eller genom att någon av dem tagit ut semester, finns det inte ett lika stort behov för dem att använda sig av VAB-förmånen. Uttaget av tillfällig föräldrapenning blir därmed lägre än det skulle ha blivit om strejken inte ägde rum för denna del av populationen. Detta leder till att den eventuella ökningen i uttagen mängd tillfällig föräldrapenning som jag satte upp i min hypotes, kan komma att blandas med ett motsatt uttagsmönster, en semestereffekt, för de föräldrar som ej valde att ta utnyttja VAB-förmånen. Om jag kopplar detta resonemang till hur DiD-estimatorn räknas fram i tabell 2 innebär det att behandlingseffekten, dvs Φˆ i själva verket är två effekter. Dels en strejkeffekt som ökar uttaget av VAB. Dels en semestereffekt som minskar uttaget av VAB. Utifrån givna data kan jag inte direkt observera dessa effekter var för sig. Därmed kan jag inte heller säga något om storleken på det eventuella överutnyttjandet av VAB-förmånen som strejken ledde till. För att isolera strejkeffekten, och därigenom det eventuella överutnyttjandet, från strejkens totala effekt studerar jag DiD-estimatet för två specifika grupper av populationen. Dessa består av föräldrar som har minst ett barn som är mellan 240 dagar och sex år gammalt och föräldrar som har minst två barn, ett som är mellan 240 dagar och sex år gammalt samt ett som är mellan sju och elva år gammalt. Då jag utifrån data inte kan få reda på det exakta uttaget av VAB för gruppen föräldrar med ett barn i varje åldersintervall är jag tvungen att skatta detta utifrån vissa antaganden. Jag antar således att barn som är äldre än sex år inte berördes av strejken på ett sådant sätt att deras dagliga verksamhet ställdes in. Barn som är sju år gamla eller äldre går i sexårsverksamhet eller grundskola. Dessa verksamheter påverkades ej av att dagbarnvårdare och barnskötare gick ut i strejk. Då de äldre barnen inte berörs av strejken bör deras föräldrars behov av att använda sig utav VAB vara detsamma som innan och efter strejken. De som antas bli berörda av strejken, barn sex år eller yngre, är representerade i bägge föräldragrupperna. Om mitt antagande angående strejkens effekter för de äldre barnen håller, bör jag inte finna någon signifikant skillnad i nyttjad mängd VAB mellan de bägge grupperna förutsatt att förmånen används på ett korrekt sätt. Denna förväntning bygger på att varje förälder reagerar oberoende av varandra. Det är dock 22

antagligen inte fallet eftersom föräldrar i de flesta fallen lever i och agerar som familjer. De familjer som har ett barn eller fler som är yngre än sju år, och minst ett som är mellan sju och tolv år gammalt, är det rimligt att tänka att sättet man löser det yngre syskonets barnpassning även påverkar föräldrarnas beteende ifall det äldre syskonet skulle bli sjukt. I de eventuella fall som en förälder väljer/känner sig nödgad att ta ut VAB för att lösa omsorgen av det yngre syskonet minskar behovet att ta ut VAB i de fall det äldre syskonet blir sjukt. En större minskning i uttagen mängd VAB för föräldrar som har minst ett barn i varje åldersintervall skulle därmed vara ett tecken på att förmånen överutnyttjades under strejken. För att isolera strejkeffekten och undersöka huruvida det föreligger ett överutnyttjande eller inte testas genom att Difference-in-Difference-in-Difference-estimatorn (DDD) tas fram. DiD y DiD b = DDD Där y = barn 6 år och b= 6 år <barn 11 år + syskon 6 år Enligt tabell 2 är DiD y = Φˆ y och DiDb = Φˆ b. Som jag visat ovan består Φˆ av två motverkande effekter vilket innebär att DiD y = Φˆ y = strejky sem, (9) DiD b = Φˆ = - strejky sem, (10) b där strejk y är strejkeffekten för barn 6 år. Strejkeffekten för barn 11 år, strejk b, antas vara noll och tas därför inte med i uttrycket. Sem är semestereffekten. Genom att skriva om (9) enligt, strejk y - Φˆ = sem (11) y och substituera in (11) i (10) är det nu möjligt att isolera strejk- och semestereffekten från varandra. Den betingade DDD-estimatorn ges av -2strejk = Φˆ - Φˆ. (12) b y Om antagandet om strejkens påverkan för barn som är äldre än sex år är korrekt, skulle ett signifikant positivt värde på DDD-estimatorn härröra från ett överutnyttjande av VAB. 8. Resultat I detta avsnitt redovisar jag resultaten från min undersökning. För att underlätta tolkningen av resultaten är uttagsvariabeln logaritmerad. Detta gör att DiD-estimaten kan tolkas som procentuella förändringar. För att ta hänsyn till seriell korrelation inom kommunerna har jag 23

använt mig av klusterestimerade standardfel. Då uttaget av VAB är starkt koncentrerat till vardagar har jag valt att ta bort lördagar och söndagar från analysen. Däremot ingår helgdagar såsom Kristihimmelfärdsdagen och 1:a maj då effekten av att ta med dessa dagar är ytterst liten. Tabell 3: Resultat för hela populationens difference-in-difference estimat. DiD Standardfel P-värde Hela populationen -0,105 0,010 0,000 Kvinnor -0,136 0,012 0,000 Män -0,053 0,013 0,000 Av tabell 3 framgår att det totala uttaget av VAB minskar med -0,11 för behandlingsgruppen jämfört med kontrollgruppen. Estimatet har en standaravvikelse på ca 0,01. Denna sänkning är signifikant skild från noll oavsett konfidensnivå. Detta resultat innebär att uttaget av VAB minskade med ca 11 procentenheter i de kommuner dagbarnvårdare och barnskötare strejkade. Tabell 2 redovisar även förändringen uppdelad på kön. För kvinnor blir DiDestimatet ca -0,14 med ett standardfel på 0,01. Innebörden av detta är att det kvinnliga uttaget av VAB minskade med ca 14 procentenheter för behandlingsgruppen. Denna minskning är signifikant skild från noll oavsett konfidensnivå. Även för män blir DiD-estimatet negativt, -0,05. Standardfelet är 0,01. Resultatet är signifikant skilt från noll på en procents konfidensnivå. Dessa resultat går tvärtemot min uppsatta hypotes om att strejk bland dagbarnvårdare och barnskötare skulle leda till ett ökat uttag av VAB. Istället tycks det som att uttaget minskade. Ersättningen för VAB betalas ut av Försäkringskassan. Ett minskat uttag av VAB innebär också färre utbetalda VAB-kronor. Vad som estimeras ovan är dock den totala effekten som strejken gav på uttaget av VAB. För att försöka isolera ett eventuellt överutnyttjande fortsätter jag och tittar på uttaget uppdelat på barnets ålder. I tabell 4 presenteras difference-in-difference estimaten för uttagen mängd VAB för föräldrar till barn som är sex år gamla eller yngre och för föräldrar till minst ett barn yngre än sju år och ett som är mellan sju och tolv år gammalt. 24