ALSACE GRAND CRU Terroir och Karaktär Mauri Sourander
Revision: 0 Första utkastet. Revision: 1 Till följd av Clas Hardebäcks kommentarer är följande förändringar och nya avsnitt inkluderade: Undertitel reviderad, ett kapitel (3.3) infört för beskrivning av uppdateringsprocedurer för Alsace Grand Cru, en översikt av olika terroirers inverkan på de olika druvvinernas egenskaper (8.2) samt en lathund införd till slutet för att hjälpa till studier av smakprofiltabellerna (8.3). Revision: 2 Nya kartor från CIVAs byrå Les Explorateurs har inkluderats och ett antal errata har korrigerats. Slutlig indelning i kortare stycken och övrig editering har genomförts. Alla kartor och ett antal fotografier, som inte är mina egna, publiceras här med CIVAs välvilliga tillstånd. Kartorna har skapats av CIVAs PR byrå Les Explorateurs, vartill jag riktar mitt varmaste tack. Copyright Mauri Sourander 2009 2
Förord - varför tillkom detta arbete För mången som är intresserad av vinernas kvalitet och ursprung har Alsace visat sig vara en hård nöt att knäcka. Jag hör till dem, som har upplevt vinvärlden i Alsace utmanande men också ytterst fascinerande. Vinerna i Alsace ändras numera i så snabb takt att det har varit svårt att följa med, även en del av de säkra vinerna har ändrat karaktär. Det finns hela 119 byar vilkas vingårdar ligger på en ovanligt splittrad mosaik av jordmån med mycket varierande kemisk sammansättning och åtskilligt varierande betingelser även i fråga om temperatur, lutning, dränering, vind, soltimmar och nederbörd. En annan svårighet jag mött är mängden producenter, närmare tusen självständiga med egna etiketter, som i genomsnitt har ett tjugotal olika vintyper var. Dessutom är det förstås frågan om årgången, vinet som var ypperligt ett år kan vara en besvikelse ett annat år. Det har hänt mig flera gånger, att Alsace-vinet som jag köpt på Alko eller Systemet var helt annorlunda än väntat, i synnerhet gällande dess passlighet till olika maträtter. Vin med alla kännetecken till hög kvalitet har inte alltid tilltalat, för att smaken avviker från det jag tycker om. När jag besökt Alsace har det varit praxis för mig att alltid provsmaka före uppköp, men jag har funnit det irriterande att ingen handledning i smakprofil mellan de olika vingårdarna har funnits för att lättare hitta fram till den önskvärda vintypen. Jag har faktiskt längtat efter en vägkarta och förenklande riktlinjer för Alsace, men att jag själv kom att skriva ett försök till sådan hade jag aldrig föreställt mig. Jag riktar mitt varmaste tack till Munskänkarna för att jag blev uppmanad att skriva denna uppsats på Alsace Grand Cru. Sedan den grundläggande Alsace-tegelstenen av Tom Stevenson utkom år 1993 har mycket hänt, och en uppdaterande översikt till Alsace Grand Cru borde rimligen ha ett mera allmänt intresse, i väntan på ett motsvarande jätteverk för dagens Alsace. Jag avser att förenkla översikten på Alsace Grand Crus för att hjälpa vinentusiasten att lättare finna viner av den typ han eller hon bäst gillar. Till min stora glädje har CIVA storartat hjälpt till att samla in allehanda material (även i elektronisk format) samt lovat bistå också under arbetet. Jag vill tacka speciellt Lena Martin, Séverine Lelievre och Anna Freyder, vilka jag hade tillfälle att träffa under min angenäma visit till CIVA. Under arbetets gång har jag studerat bortom trettio olika verk, otaliga internetsidor och kollat mina egna anteckningar från gångna år. Den tillgängliga informationen visade sig på många sätt ihålig, osystematisk och bristfällig, vilket gjorde att jag valde att insamla fakta från olika källor i avsikten att systematisera beskrivningen av samtliga GC-lägen. Ämnet visade sig så fascinerande och intressant, att arbetet trots begränsningen, har svällt ut till proportioner vida större än ursprungligen tänkt. Kapitlen 5-7 har nu fått formen närmast av ett uppslagsverk, så att man kan kolla vilket GC som helst utan att behöva läsa igenom hela verket. Jag tackar varmt alla dem som hjälpt mig under arbetets gång, speciellt Torgny Almgren som av Munskänkarna utsetts till kontaktperson samt Clas Hardebäck, som granskat arbetet samt föreslagit ett antal värdefulla förbättringar. Jag riktar mitt varmaste tack till Meg Löthner, som bistått med värdefulla råd och språkgranskning. Att arbetet har kunnat komma till är nog i högsta grad min hustru Sointu Souranders förtjänst, det var hon som med beundransvärt tålamod hjälpte mig då jag skrev om Alsace hela hösten 2009. Helsingfors 30.12.2009 Mauri Sourander Suomen Munskänkarna Helsingin Osasto 3
Förkortningar och ofta förekommande uttryck AOC: Appellation d Origine Controlée, Ursprungscertifikat i Frankrike GC: Grand Cru, Högsta kvalitetsklass inom AOC, Pluralis är GCs. PC: Premièr Cru, Näst högsta kvalitetsklass inom AOC INAO: Institut National des Appellations d Origine, Institut National de l Origine et de la Qualité Institutet som i Frankrike sköter ärenden angående ursprungscertifieringar, bland vilka också finns AOC systemet. AVA: Association des Viticulteurs d Alsace, Organisation för administration och försvar av AOC OIAL: Organisme d Inspection des Appellations d Origine d Alsace et de Lorraine, Inspektions- och kontrollorganisation för AOC i Alsace. CREA: Le Comité Régional d Experts des Vins d Alsace, en permanent expertgrupp som ger råd och anvisningar till INAOs lokala organisation. CIVA: Conseil Interprofessionel des Vins d Alsace, Informationscentrum för viner i Alsace Lieu-dit: Namngiven, officiellt avgränsad växtplats för odling av vinranka, vanligen bestående av ett antal vingårdar och parceller. Detta översätts vanligen som vingård, men lieu-dit kan innehålla flere vingårdar med egennamn. Pluralis är lieux-dits. En annan ofta förekommande stavning är lieudit, med pluralis lieudits. Flera lieux-dits har normalt sammanslagits vid processen att skapa vart och ett av GC-lägena, som i sin tur blir, efter delimiteringen offentliggjorts, ett nytt lieu-dit (av högre kategori). Exempelvis lieu-dit (Grand Cru) Kaefferkopf på 72 ha innehåller 16 olika lieux-dits (bland vilka en som egendomligt nog också heter Kaefferkopf), vidare indelade till totalt 249 numrerade parceller. Läge: Lieu-dit för GCs på svenska (förkortat uttryck i detta arbete) som betyder samma som GC. Terroir: Alla faktorer, sammanbundna till GC ifråga, som har betydelse för vinrankans välmående, såsom jordmån, lutning, klimat, sol, vind, nederbörd, etc. I glaset, en känsla av ursprunget. PLC: Plafond Limite de Classement, reservvolymen på max. 20 % eller max. 11hl/ha för höjning av avkastningen vid behov, som fastställs årligen av INAO VT: Vendange Tardive, sen skörd, vanligtvis för söta viner SGN: Sélection de Grains Nobles, mycket sen skörd, vanligtvis på druvor som angripits av ädelröta, för mycket söta viner. Botrytis: Ädelröta (Botrytis Cinerea), samt de typiska särdrag i smak och doft som vinet får då det innehåller druvor angripna av ädelröta. Fotkulle: Kulle vid foten av bergkedjan Vogeserna 4
Negociant: Vinhandlare, grossist, som vid sidan av sin egen produktion från egna odlingar, köper vin eller vindruvor (som firman vinifierar) från omgivningen samt marknadsför blandningar av dessa under sitt eget varumärke. Exempel Trimbach. CV: Cave Vinicole, Kooperativ Smakprofil: En beskrivning om vad man förnimmer i näsan och munnen vid prov, med betoning på aromer och helhetskänsla. Charmfull, charmerande: fr. séduisant, (bokstavligen förförisk) och fr. charmant, vin charmeur Fet, fetma: fr. gras, fondu, souple, i smaktriangeln sensationer av kombinerad halvsötma, diskret syrlighet och tyngd (extrakt), vilket ofta känns oljig eller viskös i munnen. Exempel: ofta Gewurztraminer och Pinot Gris. Opulens: stor fetma, fett och mycket extraktrikt vin Ryggrad: fr. charpente, vin charpenté, bokstavligen skelett, ramverk, i smaktriangeln vin med sammanhållande kraft, som är välbalanserat mellan lätthet och tyngd samt syra och sötma. Det är huvudsakligen tanninerna som åstadkommer känslan. Exempel: ofta Riesling. Struktur: vin med god struktur har alla nödvändiga element för god balans närvarande, fast nödvändigtvis ännu inte integrerade tillsammans, vin med ryggrad. Rik: vin med mångfacetterat smak Komplex: vin med stor och mångfaldig aromrikedom både i näsan och i munnen, ofta utvecklas olika nyanser i glaset som lager efter lager. Generös: Vin med stort intensitet i olika aromer, särskilt i näsan. Rättfram: fr. direct, franc, avser vin som ger ett omedelbart intryck vid prov. Detta betyder inte att vinet skulle vara endimensionellt eller utan mångfald av aromer, fast så kan det förstås också vara. Ordet hänvisar främst till vinets beteende i tidsrymden. I vissa fall kan dylika viner efter lagring utvecklas och mogna till stora komplexa viner. 5
Contents 1. Inledning och indelning... 10 2. Alsace i mitt hjärta, låt mig besjunga... 12 2.1. Historien om Alsace... 12 2.2. Viner och druvor... 13 2.3. AOC Alsace tillkommer... 14 2.4. Alsace i dag... 14 2.5. Där de härliga druvorna gror... 15 3. Alsace Grand Cru systemet... 17 3.1. Vad krävs av Alsace GC... 17 3.1.1. Deklarering... 18 3.1.2. Vingårdens arkitektur... 18 3.1.3. Skörd... 18 3.1.4. Musten... 19 3.1.5. Certifiering... 19 3.1.6. Söta viner... 20 3.1.7. Sammanfattning... 20 3.2. Alsace Grand Cru terroir... 21 3.2.1. Alsace GC-lägen för faille de Rouffach... 21 3.2.2. Alsace GC-lägen för faille de Ribeauvillé... 21 3.2.3. Alsace GC-lägen för faille de Saverne... 22 3.3. AOC Alsace Grand Cru under förändringar... 22 3.3.1. Delimiteringsprocessen... 23 4. Geologi, jordmån och terroir... 25 4.1. Hur Alsace kom till... 25 4.2. Jordarternas sammansättning och beskaffenhet... 27 4.3. Jordmånens egenskaper... 27 4.4. Jordmånstyper i Alsace... 30 4.4.1. Typ 1, Vulkanisk jordmån... 30 4.4.2. Typ 2, Skiffer... 30 4.4.3. Typ3, Granit... 31 4.4.4. Typ 4, Sandsten... 31 4.4.5. Typ 5, Kalksten... 31 4.4.6. Typ 6, Kalksandsten... 32 6
4.4.7. Typ 7, Märgel... 32 4.4.8. Typ 8, Märgelkalksandsten... 33 4.4.9. Typ 9, Märgellera... 33 4.4.10. Typ10, Övriga... 34 4.5. Jordmånens inverkan på vinernas karaktär... 34 4.6. Terroir och Alsace GC... 35 4.6.1. Sol och exponering... 35 4.6.2. Väderleken... 36 4.6.3. Variation mellan årgångar... 36 4.6.4. På hurudant terroir trivs de olika druvorna bäst?... 36 5. Faille de Rouffach... 38 5.1. Rangen... 39 5.2. Ollwiller... 40 5.3. Saering... 41 5.4. Kitterlé... 42 5.5. Kessler... 43 5.6. Spiegel... 43 5.7. Pfingstberg... 44 5.8. Zinnkoepflé... 45 5.9. Vorbourg... 46 5.10. Steinert... 48 5.11. Goldert... 49 5.12. Hatschbourg... 50 5.13. Pfersigberg... 51 5.14. Eichberg... 52 5.15. Steingrubler... 53 5.16. Hengst... 54 6. Faille de Ribeauvillé... 56 6.1. Brand... 57 6.2. Florimont... 58 6.3. Sommerberg... 59 6.4. Wineck-Schlossberg... 60 6.5. Kaefferkopf... 61 6.6. Schlossberg... 63 6.7. Furstentum... 64 6.8. Mambourg... 65 7
6.9. Marckrain... 67 6.10. Mandelberg... 67 6.11. Sonnenglanz... 68 6.12. Sporen... 69 6.13. Schoenenbourg... 71 6.14. Froehn... 72 6.15. Rosacker... 73 6.16. Osterberg... 75 6.17. Kirchberg... 76 6.18. Geisberg... 77 6.19. Kanzlerberg... 78 6.20. Altenberg... 79 6.21. Gloeckelberg... 81 7. Faille de Saverne... 83 7.1. Praelatenberg... 84 7.2. Frankstein... 85 7.3. Winzenberg... 86 7.4. Muenchberg... 87 7.5. Moenchberg... 88 7.6. Wiebelsberg... 89 7.7. Kastelberg... 90 7.8. Zotzenberg... 92 7.9. Kirchberg de Barr... 93 7.10. Bruderthal... 94 7.11. Altenberg de Wolxheim... 95 7.12. Altenberg de Bergbieten... 96 7.13. Engelberg... 97 7.14. Steinklotz... 98 8. Slutsatser och sammanfattning... 100 8.1 Smakprofiler för olika jordmånstyper... 100 8.1.1. Typ1, Vulkanisk... 100 8.1.2. Typ2, Skiffer... 100 8.1.3. Typ3, Granit... 100 8.1.4. Typ 4. Sandsten... 101 8.1.5. Typ 5. Kalksten... 102 8.1.6. Typ 6. Kalksandsten... 103 8
8.1.7. Typ 7. Märgel... 103 8.1.8. Typ 8. Märgelkalksandsten... 105 8.1.9. Typ 9. Märgellera... 106 8.2 Druvor, vinstilar och terroir... 109 8.1.10. Riesling... 110 8.1.11. Gewurztraminer... 112 8.1.12. Pinot Gris... 115 8.1.13. Muscat... 118 8.3 Vinprovarens Lathund... 120 8.4 Fortsatta studier... 126 9. Litteraturförteckning... 127 9
1. Inledning och indelning Syftet med detta arbete är att utge en grov vägkarta för att hjälpa intresserade att navigera inom det enorma utbudet av synnerligen olika och olikvärda viner från Alsace. För att få en översikt av hela Alsace, har jag valt att studera Alsace Grands Crus, som tillsammans kan tänkas representera ett genomsnitt av Alsace, för att GC-lägen sprider sig tämligen jämnt utöver hela längden av Alsace på alla intressanta jordarter och har gott rykte om jämn kvalitet av viner. Ett fullgott vin med hög kvalitet kan ha en sådan smakprofil att det inte alls behagar konsumenten eller att vinet inte passar till maträtterna. Därför är det viktigt att beskriva hurudan doft och smak kan förväntas för viner från de olika GC-lägena med mycket olika terroir. Denna översikt på smakprofiler är den vägkarta som jag avser. Varför vinerna från de olika GCs blir så olika, beskrivs utgående från faktorerna som väsentligast påverkar terroir, jordmånen, topografin, klimatet och människans inverkan. Geologiskt sett ligger vingårdarna på en ovanligt splittrad förkastning till en gravsänka, fylld av vittrade jordarter från olika geologiska perioder med mycket varierande kemisk sammansättning. På kullarna och sluttningarna vid foten av Vogeserna finns de bästa vinodlingsmarkerna, med åtskilligt varierande förhållanden i fråga om jordmån, lutning, dränering, vind, soltimmar och nederbörd. Det finns totalt nästan 5000 exploatörer i Alsace, varav närmare tusen saluför vin under husets egen etikett på flaskorna. CIVAs katalog l Annuaire du Vignoble d Alsace anger 674 producenter (hemsidan anger 724 [16]) och det finns nästa lika många som inte ingår i katalogen. Varje kvalitetsmedveten producent bjuder på 10 30 olika viner. Man kan med skäl fråga sig hur en så komplex mosaik kan beskrivas och klassificeras för att ge uttryck åt den produkt som konsumenten slutligen finner i glaset: vinet. Konsumenten här i Norden har ju oftast endast slutprodukten (i flaskan) tillhands och ett antal skriftliga bedömningar av några producenters specifika viner. När INAO år 1983 införde Alsace Grand Cru, fanns det hopp om en förenkling av denna komplexitet så att man lättare kunde navigera inom denna djungel av viner. Det visade sig snabbt, att denna skapelse inte nämnvärt hjälpte konsumenten. Fast en del av blivande Grand Cru lägen hade uppvisat föga skäl för benämningen infördes dessvärre inget Premier Cru. I dag finns icke färre än 51 olika Grand Cru lägen, som delas av 47 kommuner. Frågan är, återspeglar de 51 Grand Cru lägena verkligen 51 olika väldefinierade terroirer. En jämförelse mellan dessa kan tyvärr förbli aktuell och giltig endast för en relativt kort tid till följd av dynamismen i Alsace. I detta arbete har jag valt att begränsa ämnet till att endast gälla de torra vinerna för appellationen AOC Alsace Grand Cru. Således kommer de söta vinerna vendange tardive, sélection de grains nobles, vin de glace, och vin de paille att helt förbigås för att hålla arbetet inom rimliga proportioner. Viner som faller endast under AOC Alsace och AOC Crémant d Alsace behandlas inte heller. Jag avser inte heller att behandla odlingstekniken, de årliga arbetsskedena i vingården, skörden eller vinifikationstekniken, varom det finns så goda beskrivningar i litteraturen. Etiketterna och buteljeringen förbigås också. Verket är indelat i nio kapitel med följande innehåll: 10
1. Inledning 2. En kort översikt av Alsace och AOC ges tillsammans med kartor i ett kapitel. Referens görs till Mikael Mölstad, Jancis Robinson, Hugh Johnson, Tom Stevenson, Larousse, Wikipedia m.fl. 3. Alsace Grand Cru systemet såsom definierat av INAO beskrivs i ett kapitel med tillhjälp av diverse tabeller sådant som det var i början av 2009. De senaste förändringarna samt förväntningar diskuteras. De viktigaste referenserna utgörs av själva lagstiftningen såsom den har publicerats av INAO, CIVA och förekommer på www-sidan Vinsalsace.com. 4. Geologin och andra betydelsefulla faktorer bakom terroir beskrivs i ett kapitel med avsikten att i de följande kapitlen kunna placera de flesta Grand Cru lägen inom enbart tio olika karakteristiska jordmånstyper med åtminstone statistiskt betydelsefult inflytande på själva slutprodukternas smakprofil. I detta avsitt utgör J. Wilsons Terroir, Stevensons The Wines of Alsace, samt CIVAs publikationer såsom Les Grands Crus d Alsace de viktigaste referenserna. 5 7. I tre kapitel beskrivs de olika Grand Cru lägena och deras indelning till de tio karakteristiska jordmånstyperna systematiseras. Ordningsföljden är från syd till nord: förkastningsbunten Rouffach syd om Colmar i kapitel 5, förkastningsbunten Ribeauvillé norr om Colmar i kapitel 6, samt förkastningsbunten Saverne i Bas-Rhin i kapitel 7. Viktigaste producenter samt deras stil att producera viner diskuteras, i synnerhet om produkterna avviker från det typiska för terroir. Omdöme i fråga om vinernas kvalitet och särdrag diskuteras. Dessa grundar sig på egna iakttagelser i vinprover i Finland och i Alsace samt med tillhjälp av bl.a. Hachette, Oz Clarke, Stevenson, Parker, Bettane & Desseauve, Johnson och Mikael Mölstad, samt www-sidorna warfvinge.net och vinsalsace.com. Referens görs också till tre böcker med ypperliga fotografier samt en livlig beskrivning av Alsace: Kurt-Inge Eklunds Mina viner i Alsace, Håkan Nilsons provsmakning i Alsace samt Jacques-Louis Delpals Les vins d Alsace. Diverse kartor med tillstånd från CIVA presenteras. 8. Till sist presenteras slutsatserna från föregående, den grova vägkartan presenteras, en översikt av olika terroirers inverkan på de olika druvvinernas egenskaper införs samt en lathund presenteras till slutet för att hjälpa till studier av smakprofiltabellerna. Slutligen diskuteras frågan om vilka fortsatta studier angående Alsace Grand Cru vore av betydelse eller önskvärda. 9. Litteraturförteckning 11
2. Alsace i mitt hjärta, låt mig besjunga Det är sannerligen slående hur många för vinframställning viktiga faktorer samtidigt kommer till mötes i Alsace i en klädsam och förförisk förening. Man kan inte fullt förstå sig på vinerna från Alsace utan att samtidigt ta i beaktande geologin, geografin, klimatet, och människans inverkan, d.v.s. historien för Alsace och dess viner. Samtidigt har man den mest komplicerade geologiska mosaiken av jordmån i Frankrike med det största antalet olika druvspecifika viner. Geografin och historien samspelar genom att Alsace alltid varit utsatt för vandringar av och an till följd av dess läge i en korspunkt av floden Rhin (Rhein) och de urgamla handelsvägarna norr om Alperna mellan frankernas och alemannernas länder så här metaforiskt sagt. Numera är Alsace indelat i två departement enligt det franska systemet: Bas-Rhin i norr och Haut-Rhin i söder. Att kvalitetsviner med framgång kan produceras på så nordliga breddgrader (47.5 49), beror på det märkliga klimatet, som uppstår p.g.a. den speciella geografin som en gravsänka mellan två bergsystem. Vinodlingen koncentreras till en smal remsa vid foten av Vogeserna som är endast drygt 3 km bred men hela 120 km lång, vilket man lätt kan konstatera på kartan nedan. Geologin behandlas mera ingående i kapitel 4. 2.1. Historien om Alsace Liksom på så många orter i Mellaneuropa var det SPQR och dess legioner som medförde konsten att göra vin till Alsace. Efter folkvandringarna kom först merovinger och senare karolinger som stödde vinodlingen efter att ha blivit kristna. På 800-talet blev Alsace en del av det tyska kungariket under det schwabiska hertigdömet. Redan då fanns det 119 vinbyar i Alsace, lika många som i dag. Under tidig medeltid fanns det 40 kloster i Alsace och på trettonhundratalet hela 300. Vinodlingen blomstrade, man behövde ju vin till nattvarden, och överskottet exporterades längs floden Rhen och blev berömt. Tom Stevenson [2] berättar livligt hur vinodlingsarealen under senmedeltid var mycket större än i dag, det fanns hela 430 vinbyar och Colmar allena exporterade 100,000 hektoliter vin årligen. Hela Alsace kom upp till samma produktion så sent som år 1975. Tiderna var osäkra även då, växelvis år med missväxt och år med sådant överflöd att vin användes till murbruk. Den gyllene perioden inföll under senmedeltid och 1500-talet. Alsace var då splittrat i 12
ett antal fristäder, samt i kyrkliga och världsliga territorier. Ursprungligen år 1581 inrättades vinbrödraskapet Herrenstubengesellschaft, som sedermera blev det sägenomspunna Confrérie St. Etienne, som än i dag varje år håller möte på annandag Jul i Château de Kientzheim. Denna lyckliga tillvaro fortsatte till 30-åriga kriget, då allt bokstavligen gick under. Den sinande marknaden, decimerade befolkningen och osäkra perioden härefter förorsakade att Alsace, som nu blivit del av Frankrike, för lång tid sjönk till massproducent av vardagsvin. Först efter första världskriget blev det renässans, då det Alsace som vinentusiasten nu känner långsamt började ta form. Andra världskrigets härjande skonade inte Alsace utan man fick börja om från början. Fastän INAO snabbt inledde arbetet redan 1945 och grundläggande författning snabbt kom ut, fick Alsace sin egen appellation AOC Alsace så sent som år 1962. Härefter har utvecklingen varit synnerligen dynamisk och medfört förvånande resultat. Numera åtnjuter vinerna från Alsace igen allmän respekt, acceptans och beröm. För dagens besökare bjuder Alsace på oerhört förtjusande vyer och städer med historiska minnemärken och typiska fackverkhus väl bevarade och renoverade. 2.2. Viner och druvor Vilka druvor man kultiverade förr kan inte helt rekonstrueras, men Stevenson [2] omnämner att Pinot Noir möjligen skulle odlats redan på romerska tiden. Säkrare besked får man efter år 1477, då Rissling blev nedskriven [4], på 1500-talet omnämns Burger (alias Elbling), Muscat, Pinot Blanc och Gewurztraminer, medan Grauklevner (Pinot Gris) omnämns först på 1600-talet. På 1700-talet förekommer Knipperlé, Chasselas, Sylvaner och Klevener (de Heiligenstein) i räkenskaper men endast 1870 blev ett druvvin av Sylvaner med säkerhet dokumenterat. Det är inte osannolikt att Riesling förekommer så tidigt i Alsace, då det finns omnämnt i Rheingau redan år 1435. DNAfingeravtrycksanalysen i Davis, CA har fastställt att Riesling är en korsning mellan Gouais Blanc (Weisser Heunish) och en korsning mellan Traminer och Vitis Vinifera Silvestris (Vild vinranka). Fast Gouais Blanc har åtminstone från och med 1600 varit högst underskattad då myndigheterna gav order att utrota densamma, har den synbarligen ändå varit mycket aktiv i fortplantning med ett tjugotal välkända avkommor, bland dem de ytterst förnäma Riesling och Chardonnay samt de för Alsace intressanta druvorna Knipperlé (alias Räuschling) och Auxerrois. Gouais Blanc omnämns inte direkt i gamla skrifter, men det är dock sannolikt redan p.g.a. antalet korsningar, att den varit mycket utbredd just här i nordöstra Frankrike och södra Tyskland under medeltiden. Blandad odling var ju då helt vanlig, ja regel. Det beklämmande är att den redan från senmedeltiden berömda och blomstrande vinodlingen med ett stort antal fina druvsorter efter 1600-talet blev bara ett sorligt minne: massproduktion med mycket produktiva sorter dominerade. Vid slutet av 1700-talet var 75 % av vinodlingsarealen planterad med Elbling och resten huvudsakligen Sylvaner och Gutedel (Chasselas); år 1850 var det ännu värre, hela 80 % var planterat med Knipperlé! Efter Preussiska kriget blev Alsace en del av Tyskland och två katastrofer, först oidium, och sedan phylloxera fick fotfäste och spred sig. Då blev det väldigt vanligt med resistenta hybrider, som de tyska myndigheterna föredrog till ympning. Det var verkligen så vanligt att så sent som år 1942 var mer än 30 % fortfarande hybrider i Alsace! Bottennoteringen är väl ändå det då helt lagliga [sic!] konstjorda vinet på russin, socker och 13
vinsyra. Sorter, sådana som Elbling, Knipperlé, Schwarzriesling (Pinot Meunier) och Müller- Thurgau fanns det så gott om speciellt på löss- och lerjordar, att de ännu år 1980 var tillåtna i blandningar; det påstås i trakten att det ännu finns någon planta kvar av dessa. 2.3. AOC Alsace tillkommer Numera är läget helt förändrat, men man kan lätt inse vilka jättelika insatser behövts för att återbygga vingårdarna och återvinna ryktet för Alsace, ja man kan med skäl säja att det dröjde mer än ett halvt sekel. Detta fordrade väldiga investeringar och arbeten i vingården och vinkällaren; moderna anläggningar har installerats och är numera regel hos de bättre producenterna, vilket på intet sätt hindrar att man följer traditionen. Flera vinodlingskutymer har helt förändrats tack vare bättre förståelse på vegetationscykeln och vinifikationen. Man bekämpar inte mera ogräset med kemikalier utan plöjer istället, man begränsar avkastningen genom beskärning och gallring (vendange vert), komposterad växtgödsel används mer och mer, man utnyttjar principerna för bio eller organiskt bruk o.s.v. Många eminenta personers tro på Alsace har varit avgörande, såsom exempelvis de gamla familjernas Beyer, Dopff, Hugel, Muré, Schlumberger, Trimbach, insatser; det påstås t.ex. att Jean-Frédéric Johnnie Hugel varit något av en ambassadör för Alsace och dess viner. AOC Alsace blev det visserligen först år 1962, men grundläggande författning fastställdes redan år 1945 av ingen mindre än general de Gaulle själv: Ordonnance No 45-2675 du 2 novembre 1945 relative à la définition des Appellations d Origine des vins d Alsace. Denna författning har sedermera modifierats med olika tillägg år 1970 (lag), 1971, 1974 och 1997. Först år 1976 blev AOC Crémant d Alsace till, fast exempelvis Dopff au Moulin hade framställt skum sedan år 1900. År 1983 tillkom sedan AOC Alsace Grand Cru, som beskrivs mera ingående i kapitel 3. 2.4. Alsace i dag I dag är 15535 ha under AOC vinodling, medan över 20000 ha har avgränsats till AOC Alsace. Sedan år 1969 har odlingsarealen stigit med 65 %. Nästan all vinodling vars druvor går till vin är under AOC, medan något går till eget bruk, vindruvor, saft, destillation och andra industriella ändamål. Alsace producerar årligen i medeltal 1,15 miljoner hl vin under AOC, varav 90 % är vitt (hela 18% av Frankrikes alla vita). Av denna totalproduktion är 74% AOC Alsace, 22% AOC Cremant d Alsace och endast 4% AOC Alsace Grand Cru. Sedan år 1969 har 5-års medelproduktion stigit med 40%, vilket betyder att medelavkastningen har sjunkit från 85hl/ha till 75hl/ha. Enligt lagen skall allt AOC vin buteljeras inom regionen och för de stilla vinerna är flasktypen la flûte d Alsace (la flûte du Rhin) obligatorisk. Numera är följande 11 druvsorter odlade och tillåtna för åtminstone någon AOC för Alsace: Riesling, Gewurztraminer, Pinot Gris, Muscat (egentligen 3 sorter Muscat Ottonel, Muscat à petits grains, Muscat à petits grains rosé), Pinot Noir, Pinot Blanc, Auxerrois, Sylvaner, Chasselas, Klevener de Heiligenstein och Chardonnay. Huvudprincipen för AOC i Alsace är att endast rena druvviner är tillåtna, där druvan tydligt skall anges på flaskan efter AOC:n. Som undantag härtill tillåts blandningar för crémant och edelzwicker (gentil) samt för speciella lägen. Pinot Blanc och 14
Auxerrois kan båda förekomma som blandningar i vilka proportioner som helst under benämningarna Pinot Blanc (teoretiskt borde det dock vara ren Pinot Blanc) och Pinot, i den sistnämnda kan även Pinot Gris och Pinot Noir vara med. Då man efter första världskriget blev tillåten att använda ympade rankor blev fortfarande mycket av alluviala och lössjordar under Sylvaner, Chasselas och de gamla sorterna vilket syntes ännu långt efter andra världskriget. Det är intressant att jämföra hur odlingsarealen var planterad i % år 1969 och år 2008: Druvsort Andel (%) 1969 Andel (%) 2008 Förändring ha Förändring % Riesling 12.7 21.7 +2177 280 Gewurztraminer 20.6 18.6 +952 +48.9 Pinot Gris 4.1 15.2 +1968 610 Muscat 3.6 2.3 +11 +3.2 Pinot Blanc, Auxerrois 11.0 21.2 +2264 +320 Sylvaner 27.3 8.9-1201 -46.6 Chasselas 10.6 0.6-901 -90.0 Blandat 8.0 0.6-663 -87.8 Pinot Noir 2.1 9.7 +1311 760 Chardonnay - 1.1 +134 Total areal (ha) 9441 15535 +6094 65.5 Man ser lätt att Chasselas har blivit nästan utrotad och andelen Sylvaner har sjunkit till en tredje del av det som fanns år 1969. Riesling odlingen har nästan tredubblats, Gewurztraminer odlingen har ökat med hälften och alla Pinot-arter har haft enorm popularitet med flera hundra % ökning. Blandodling förekommer numera mycket sällan. Muscat, som det alltid har funnits litet av har inte nämnvärt förändrats. Chardonnay har blivit en viktig komponent i crémant, som numera utgör hela 22 % av total Alsace vin och 30 % av alla musserande viner i Frankrike (utom Champagne); numera är Alsace verkligen störst i crémant för hela Frankrike. I början av 2009 var antalet registrerade vinbönder (viticulteurs) 4930, varav endast 1840 ägde mer än 2 ha. Alsace är ett lovat land för kooperativ, det första grundades redan 1895. I dag finns det 2374 (48 %) vinbönder som säljer druvorna enbart till kooperativ samt 610 som säljer endast en del av sina druvor till kooperativen. Motsvarande arealer är 5495 ha (35.4 %) och 4900 ha. Kvaliteten på viner från kooperativen i Alsace är i medeltal hög jämfört med övriga Frankrike. Det största kooperativet är Wolfberger i Eguisheim, som också har en ultramodern anläggning för crémant i Colmar. Numera finns det endast 187 självständiga vinbönder (3.8 %), men dessa har 2011 ha (12.9 %) vinodlingar. Efter kooperativen är den näst största gruppen druvproducenterna (bönder som säljer sina druvor till vinproducenter) med 1699 bönder (34.5 %), som sammanlagt har 2465 ha (15.9 %) under odling. År 2008 fanns det endast 43 negocianter i Alsace med 552 ha egna vingårdar (3.6%). 2.5. Där de härliga druvorna gror Vingårdarna i Alsace befinner sig vid foten av Vogeserna på en smal remsa, som mäter endast drygt 3 km där den är som bredast men är hela 120 km lång. Denna terräng uppstod till följd av ett antal av förkastningar, som på tertiärtiden utformade den nuvarande Rheingravsänkan. Den västra förkastningslinjen vid Vogeserna blev emellertid splittrad, vilket åstadkom tre stycken linsformiga (sedda från sidan) buntar av förkastningar (liasse de failles eller champ de failles), som sjönk till mindre djup än huvudsänkan och genom erosion blottade en del av sina äldre sedimentavlagringar. 15
Dessa tre förkastningsbuntar utgör de viktigaste lägen för vinodling vid fotkullarna och lägre sluttningarna av Vogeserna. Räknade från syd är dessa: faille de Rouffach (från Thann till Colmar), faille de Ribeauvillé (från Colmar till St. Hippolyte), och faille de Saverne (hela Bas-Rhin). I kapitel 5 behandlas de 16 GC-lägen (från Rangen till Hengst) för faille de Rouffach, i kapitel 6 de 21 GClägen (från Brandt till Gloeckelberg) för faille de Ribeauvillé, och i kapitel 7 de 14 GC-lägen (från Praelatenberg till Steinklotz) för faille de Saverne. Gränsen mellan Haut-Rhin och Bas-Rhin går mellan Gloeckelberg och Praelatenberg. Bild 1. Karta över Alsace vingårdar: med CIVAs välvilliga tillstånd 16
3. Alsace Grand Cru systemet I Frankrike har INAO (Institut National des Appellations d Origine), grundad 1935, kontroll över och initiativet till lagstiftning angående systemet för ursprungscertifieringen AOC (Appellation d Origine Contrôlée), så viktig i vinindustrin. Alsace fick sin egen appellation AOC Alsace så sent som 1962 och det var inte förrän 1975 INAO gjorde beslut att införa appellationen AOC Alsace Grand Cru, som först från och med 1983 förverkligades. Då var det 25 lägen som avgränsades och klassificerades som Grand Cru (GC) lägen, år 1990 blev ytterligare 25 lägen införda och i dag finns det 51 GC lägen i Alsace. Vart och ett av dessa vinodlingsområden är namngivet läge (lieu-dit), såsom nästan varje fläck med någon växande vinstock på sig i Alsace. Största delen av dessa är berömda vingårdar sedan medeltiden (dessvärre för en del endast anor från fornstora dagar), medan många är nyligen införda uppstickare till följd av några producenters gigantiska insatser, flertalet med skäl. Härvidlag kan det påminnas, att några verkligen fina producenter i toppklass har valt att strunta i GC systemet, då de har sina egna väldefinierade vinklassificeringar och viner, välkända, uppskattade och hyllade av vinskribenterna, såsom Trimbach, Hugel, Leon Beyer, Marcel Deiss, etc. Det finns två egenheter i Alsace GC, som har lett till att lämna några av de allra förnämsta lägen utanför GC systemet, nämligen förbud på monopol och krav på enhetlig geologisk jordmån. Än i dag är t.ex. Clos de Capucines och Clos Windsbuhl utanför GC systemet (monopol) och det dröjde till januari 2007 innan det högt berömda läget Kaefferkopf blev GC (geologiskt oenhetlig). Vidare frågar man sig var dröjer AOC Alsace Première Cru, då ett flertal av nuvarande GC lägen rimligen borde vara i denna klass och ett antal exceptionella lägen utan GC borde upphöjas till densamma. INAO har behållit rätten att modifiera reglerna efter konsultation hos den regionala expertkommittén angående druvorna och traditionell vinframställning inklusive blandningar. 3.1. Vad krävs av Alsace GC Det absolut viktigaste är att druvorna för ett GC kommer enbart från en lieu-dit, av INAO godkänd, i en officiell delimiteringsprocess avgränsad vinodlingsarea, som härvid namngivits och deklarerats Alsace GC. INAO utfärdar lagakraftvunna förordningar (décret) och dessas uppdateringar, som beskriver fordringarna för GC status. Den gällande förordningen är: Décret du 24 janvier 2001 relatif à l appellation d origine contrôlée Alsace Grand Cru med modifikationer från 26 november 2003, 21 mars 2005 och 12 januari 2007, som gäller för 47 kommuner och två departement (Bas Rhin och Haut Rhin) i Alsace. De nuvarande 51 godkända GC-lägena med egennamn (lieux-dits) ges i tabellform i följande kapitel. Tankegången bakom denna avgränsning är att vinet bör reflektera lägets specifika terroir 17
och man har för detta ändamål avskilt lägen som har de tillräckligt enhetliga geologiska och klimatmässiga förutsättningarna att producera högklassiga viner typiska för terroir (och druva) i fråga. Men det gäller endast förutsättningarna, ingen garanti finns att vinet från GC läget skulle vara bättre än motsvarande AOC Alsace, fast så ofta är fallet, speciellt för viner från kvalitetsmedvetna producenter. Att göra vin av verklig GC kvalitet beror härefter helt på producenten. 3.1.1. Deklarering Före första Mars varje år måste varje vinbonde deklarera druvorna och parcellerna (inklusive arealen) han eller hon ämnar producera vin på i klassen Alsace GC. De i princip tillåtna druvorna är Riesling B, Gewurztraminer Rs, Pinot Gris G, Muscat Ottonel B, Muscat à petits grains B och Muscat à petits grains Rs, men detta gäller inte alla GC-lägen utan några har särskilda bestämmelser som framgår nedan. Varje vin med GC status måste vara gjort enbart på en av de ovan nämnda druvsorterna (alla tre Muscat druvor kan dock blandas sinsemellan) från druvor som härstammar från ett GC-läge. Det finns dock numera tre GC med undantag. Grundtanken bakom de följande bestämmelserna är att man bör följa god tradition och praxis. Nästan allt som är av betydelse för vingården är reglerat, från plantering till vinifikation, som beskrivs nedan. 3.1.2. Vingårdens arkitektur Planteringstätheten bestäms som minimum 4500 stockar (pieds) per hektar (i Altenberg de Bergheim 5500), medan vissa samvetsgranna producenter använder ännu mera. Avståndet mellan raderna får inte överstiga 2m. Lövverket skall uppbindas på spaljéer, som i höjd skall överstiga 0.675 gånger avståndet mellan raderna, uppmätt mellan lägsta uppbindningsvajer och högsta stödtråden plus 20cm. Avståndet mellan uppbindningsvajrar får inte överstiga 30cm. Fast det verkligen är viktigt att uppbinda, beskära och tukta rankan rätt, kan man fråga sig om dessa bestämmelser lämpar sig på alla växtplatser. Beskärningen sker enligt Guyot simple eller double med 10 ögon/m 2 för Gewurztraminer Rs och 8 för de övriga sorterna. Detta gäller för vinstockarna planterade efter 2000, för äldre planteringar ända till 2025 gäller hela 22 knoppar per stock. Åldern på vinstockarna måste vara högre än tre år efter planteringen för GC-status. Detta anses av kritikerna vara på tok för lågt; det tar 7 10 år innan vinrankans rötter har utvecklats tillräckligt att återspegla GC-terroir. Igen hänger allt ihop endast genom goda producenter, som frivilligt underklassificerar unga planteringar för att behålla kvaliteten. 3.1.3. Skörd Skörden skall plockas manuellt. Varje år fastslås början av skördetiden (vendanges) för varje druvsort och GC-läge skilt för sig genom påbud från prefektens kansli. 18
Avkastningen får inte överstiga 55hl/ha. Den kan emellertid höjas med 20 % eller högst till 66hl/ha genom att använda bufferten R. 641-76 avsedd i jordbrukslagen (code rural); detta är samma som PLC= Plafond Limite de Classement, m.a.o. reservvolymen fastställd årligen av INAO. Totalavkastningen för vart GC-läge för alla druvsorter tillsammans, inklusive eventuell industrianvändning utöver GC-viner, får inte överstiga 77hl/ha; om så sker förlorar man rätten till GC. Själva decréten säger ändå, att den agronomiska övre gränsen för alla skördade druvor är 10,1 ton/ha. Man kan ytterligare tillgodoräkna ett fixerat belopp på 25 % för döda eller felande stockar. Själva förordningen tycks sålunda tillåta nästan vilken avkastning man behagar; till all lycka har de verkligen goda producenterna redan för länge sedan kommit ner till nivån 30 40hl/ha. 3.1.4. Musten Musten för GC måste vara gjord på mogna druvor med en naturlig sockerhalt motsvarande 12.5 vol-% potentiell alkoholhalt för Pinot Gris G och Gewurztraminer Rs samt 11.0 vol-% för de övriga. Ingen enhetlig parcell kan dock anses ha mogna druvor ifall musten uppvisar en lägre sockerhalt än 193 g/l för Pinot Gris G och Gewurztraminer Rs samt 168 g/l för de övriga. INAOs regionala expertkommitté kan dock föreslå att höja dessa gränsvärden vid behov. Chaptalisering upp till 1.5vol-% tillägg i alkoholhalten kan tillåtas vid behov. De bästa producenterna chaptaliserar inte. För GC Altenberg de Bergheim gäller emellertid följande: Man kan antingen framställa druvviner från druvorna Gewurztraminer Rs, Pinot Gris G och Riesling B, eller blandningsviner med Riesling B (50 70 %), Pinot Gris G (10 25 %) och Gewurztraminer Rs (10 25 %) samt från 0 till 10 % av någon, några eller alla av följande druvor: Pinot Blanc B, Pinot Noir N, Chasselas B och de tre Muscat druvorna. Åtminstone de tre första druvsorterna måste pressas tillsammans. Druvmusten måste uppvisa 14 vol-% potentiell alkohol eller 218 g/l socker för Pinot Gris G och Gewurztraminer Rs, samt 12 vol-% alkohol eller 185 g/l socker för de övriga druvorna. För blandningar krävs 14 vol- % alkohol. För GC Kaefferkopf gäller i sin tur följande: Man kan antingen framställa druvviner från druvorna Gewurztraminer Rs, Pinot Gris G och Riesling B, eller blandningsviner med Gewurztraminer Rs (60 80 %), Riesling B (10 40 %) och Pinot Gris G (0 30 %) samt Muscat Ottonel B, Muscat à petits grains B och Muscat à Petits Grains Roses Rs (tillsammans 0 10 %). Dessa druvsorter kan pressas tillsammans eller druvviner kan kombineras senare. Druvmusten måste uppvisa 12.5 vol- % potentiell alkohol eller 193 g/l socker för Pinot Gris G och Gewurztraminer Rs, samt 11 vol-% alkohol eller 168 g/l socker för de övriga druvorna. För blandningar krävs 12 vol-% alkohol. För GC Zotzenberg gäller i sin tur följande: Man kan framställa druvviner från druvorna Gewurztraminer Rs, Pinot Gris G, Riesling B och Sylvaner B. Märkväl att på ingen av undantagslägen ovan kan ren Muscat GC produceras. 3.1.5. Certifiering Vart vin med benämningen Alsace GC måste ha ett officiellt numrerat certifikat från INAO att det har blivit godkänt genom laboratorieanalys, klarat en provsmakning och i övrigt uppfyllt kraven på GC. Certifikatet gäller naturligtvis endast för året, druvan och GC läget i fråga. I provsmakningen fastställer man endast huruvida vinet är defektfritt och ingen hänsyn tas till om vinet reflekterar terroir eller dess kvalitet utöver detta minimum. 19
Då vinhuset har krävt Alsace Grand Cru status för ett vin måste all dokumentering inklusive etiketten på flaskorna uppfylla petnoga regler. All dokumentering måste innehålla termen Appellation Contrôlée samt året mycket tydligt utsatt. Etiketterna måste innehålla appellationens namn inklusive GC-lägets egennamn med bokstäver som i alla dimensioner är minst hälften av den största bokstavstypen på etiketten. Allt missbruk av Alsace GC eller namn av GC-lägen efterföljs och INAO hotar åklaga den olycklige med all den arsenal, som lag och författningar om bedrägeri särskilt påbjuder. 3.1.6. Söta viner För de söta vintyperna vendange tardive (VT), d.v.s. sen skörd och sélection de grains nobles (SGN) (druvor angripna av botrytis) gäller ett antal tilläggskrav, som kursoriskt beskrivs nedan även om detta verk inte behandlar dessa vintyper. Manuell skörd Endast druvviner Ingen chaptalisering Obligatorisk förhandsdeklaration Klarat prov och analys inom 18 månader Sockerhalten i musten i g/l måste vara minimum som följer: Druvsort VT SGN Gewurztraminer 243 279 Pinot Gris 243 279 Riesling 220 256 Muscat 220 256 Det som är förvånande, är att det inte krävs direkt att SGN druvorna skall vara angripna av botrytis så länge sockerhalten är tillräcklig. 3.1.7. Sammanfattning Sammanfattningsvis kan man konstatera att byråkratin inte i hög grad hjälper att verkligen skapa kvalitet. Det låter som om bestämmelserna i dekreten skulle släpa efter verkligheten. Där det verkligen skulle gälla, fattas förordningen helt (t.ex. gödsling) eller är full av kryphål som gör förordningen tom i praktiken (t.ex. avkastningen), medan många helt bagateller (t.ex. etikettens bokstavstyp) är väldefinierade. Sockerhaltskraven för skörden är dock väl utformade, men inte ett ord om syrahalten, kvaliteten, smaken och doften. Man skulle nog vara glad för något ord i dekreten om krav på endast välmående druvor utan gråmögel. Vinifikation har minst bestämmelser, här har framsteg gjorts på frivillig basis. Numera har rostfritt stål i hög grad undanträngt äldre bassänger av cement och trä för jäsning. Men det har också visat sig, att mikrooxidation har sina fördelar, speciellt vid mogningsprocessen av vin. I Alsace är de gamla väldiga ekfaten (foudres) fortfarande med framgång i bruk; i dem kan en ytterst långsam och begränsad syretillförsel ske. 20
3.2. Alsace Grand Cru terroir De av INAO 2008 godkända Grand Cru lägena i början av år 2009 finns i tabellerna nedan. 3.2.1. Alsace GC-lägen för faille de Rouffach (från Rangen till Hengst) i Haut-Rhin: nr Lieu-dit Kommun Jordmån Obs. Area ha 1 Rangen Thann, Vieux-Thann (1)Vulkanisk terrasserad 22 2 Ollwiller Wuenheim (7) Märgel + sandsten +lera 36 3 Saering Guebwiller (7) Märgel + sandsten 27 4 Kitterlé Guebwiller (4) Sandsten terrasserad 26 5 Kessler Guebwiller (4) Sandsten +lera 29 6 Spiegel Bergholtz, Guebwiller (7) Märgel + sandsten 18 7 Pfingstberg Orschwihr (6) Kalksandsten terrasser 28 8 Zinnkoepflé Soultzmatt, Westhalten (6) Kalksandsten + kalk 71 9 Vorbourg Rouffach, Westhalten (7) Märgel + sandsten Löss, terras. 74 10 Steinert Pfaffenheim, Westhalten (5) Kalksten Stark lutning 39 11 Goldert Gueberschwihr (7) Märgel 45 12 Hatschbourg Hattstatt, Voegtlinshoffen (7) Märgel + löss 47 13 Pfersigberg Eguisheim, Wettolsheim (7) Märgel + sandsten +kalk ph 8 75 14 Eichberg Eguisheim (7) Märgel 58 15 Steingrubler Wettolsheim (7) Märgel +granitsand 23 16 Hengst Winzenheim (7) Märgel 76 3.2.2. Alsace GC-lägen för faille de Ribeauvillé (från Brand till Gloeckelberg) i Haut-Rhin: nr Lieu-dit Kommun Jordmån Obs. Area ha 17 Brand Turckheim (3) Granit 58 18 Florimont Ingersheim, Katzenthal (7) Märgel + kalk 21 19 Sommerberg Niedermorschwihr, (3) Granit Terrasser 28 Katzenthal tunt skikt 20 Wineck- Katzenthal, Ammerschwihr (3) Granit 27 Schlossberg 21 Kaefferkopf Ammerschwihr (10) Blandat 4 delar 72 22 Schlossberg Kientzheim (3) Granit 80 23 Furstentum Kientzheim, Sigolsheim (8)Märgelkalksand. 31 24 Mambourg Sigolsheim (7) Märgel 62 25 Marckrain Bennwihr, Sigolsheim (7) Märgel 53 26 Mandelberg Mittelwihr, Beblenheim (7) Märgel Tunt skikt 22 27 Sonnenglanz Beblenheim (7) Märgel 33 28 Sporen Riquewihr (9) Märgellera fosfor 24 29 Schoenenbourg Riquewihr, Zellenberg (9) Märgellera Gips + kalk 53 30 Froehn Zellenberg (9) Märgellera 15 31 Rosacker Hunawihr (5) Kalksten 26 32 Osterberg Ribeauvillé (8) Märgelkalksand. 25 33 Kirchberg Ribeauvillé (8) Märgelkalksand. 11 34 Geisberg Ribeauvillé (8) Märgelkalksand. terrasser 9 35 Kanzlerberg Bergheim (9) Märgellera gips 3 21
36 Altenberg Bergheim (8) Märgelkalksand. 35 37 Gloeckelberg Rodern, St. Hippolyte (3) Granit + lera 23 3.2.3. Alsace GC-lägen för faille de Saverne (från Praelatenberg till Steinklotz) i Bas-Rhin. nr Lieu-dit Kommun Jordmån Obs. Area ha 38 Praelatenberg Kintzheim (3) Granit Gnejs 19 39 Frankstein Dambach-la-Ville (3) Granit 56 40 Winzenberg Blienschwiller (3) Granit 19 41 Muenchberg Nothalten (4) Sandsten + tuff Vulkaniskt 18 42 Moenchberg Andlau, Eichhoffen (7) Märgel + silt +sand 12 43 Wiebelsberg Andlau (4) Sandsten 13 44 Kastelberg Andlau (2) Skiffer Terrasser 6 45 Zotzenberg Mittelbergheim (8)Märgelkalksandsten Sylvaner! 36 46 Kirchberg Barr (7) Märgel 41 46 Bruderthal Molsheim (5) Kalksten 18 48 Altenberg Wolxheim (8)Märgelkalksandsten 31 49 Altenberg Bergbieten (9)Märgellera+dolomit + gips 29 50 Engelberg Dahlenheim, (8)Märgelkalksandsten 15 Scharrachbergheim 51 Steinklotz Marlenheim (5) Kalksten Tunt skikt 41 I tabellerna ovan hänvisar siffrorna i spalten jordmån till den numrering för de olika typerna av jordmån, som framförs i kapitel 4. I tabellerna ovan ser man också, att närbelägna ställen har ofta likartade jordmånstyper. 3.3. AOC Alsace Grand Cru under förändringar Ett regionalt AOC såsom Alsace GC är ingalunda ett statiskt system, det kan utvecklas och upprätthållas för att motsvara dynamiska förändringar i vinernas efterfrågan och kvalitetskrav. AOC systemet som övervakas av INAO (numera Institut National de l Origine et de la Qualité) är dessvärre mycket byråkratiskt. Varje förändring i större skala, som man inte på förhand har delegerat till lokala myndigheter eller instanser, måste bearbetas som en lagförändring till den lagakraftvunna författningen som gäller för AOC i fråga. Sådana förändringar tar alltid så lång tid att förverkligas, att ny praxis som är under bearbetning ofta tolereras av INAO redan före dekretet blivit fullbordat. Att skapa ett nytt AOC är en mycket invecklad och tidskrävande process och att göra omfattande förändringar till ett existerande AOC är inte mycket lättare. Hit hör t.ex. sådana förändringar som medför en geografisk avgränsningsprocess eller en förändring av en existerande area. Mycket mindre besvär är att vänta ifall det blir fråga om förändring i reglerna gällande existerande områden, såsom tillåtna druvor eller bestämmelser angående odlingspraxis, uppbindning, skörd eller motsvarande. Den franska lagen om ursprungscertifiering förutsätter en dialog mellan centralorganisationen INAO och en grupp av odlare som representeras av en organisation för förvaltning och försvar av AOC i fråga (Organisme de Défense et Gestion, ODG )[23]. För varje AOC i Alsace är denna ODG 22
organisation Alsacevinodlarnas förbund AVA (Association des Viticulteurs d Alsace). AVA är väl representerad inom CIVA med minst fyra medlemmar i bolagsstämman. I vinsammanhang är inom INAO den gällande avdelningen Le Comité National des Vins et Eaux-de-vie. INAO och specifikt denna avdelning representeras lokalt av sin regionala byrå (Centre INAO d Alsace) i Colmar. Det som underlättar samtalet är att INAO, AVA och CIVA alla finns i samma förnäma byggnadskomplex: Maison des vins d Alsace, 12, avenue de la Foire aux Vins, i Colmar. Lokalt har INAO i Colmar till sitt förfogande en permanent organisation (Commission Permanente) för att underlätta sitt kontinuerliga arbete: Le Comité Régional de l INAO, som i sin tur kan konsultera en permanent expertgrupp: CREA, Le Comité Régional d Experts des Vins d Alsace, i frågor som kräver lokal kännedom. För mycket stora projekt tillsätts ytterligare kommittéer, speciellt för delimiteringsprocessen, såsom var fallet då skapandet av Alsace GC inleddes år 1975 och odlarna anhöll GC för hela 94 lägen. Att det drar ut på tiden kan man lätt förstå från det, att första försöket till GC delimitering för de första lägena kom ut tre år senare år 1978, med resultatet att kommittén upplöstes och en ny tillsattes. De första 25 GC kom sedan till så sent som 1983, åtta år efter inledningen. På initiativ av olika intressegrupper har ett antal olika förslag gjorts till förändringar, stora och små, vilka nu ligger i olika arbetsskeden under bearbetning i olika arbetsgrupper med olika prioriteter. Som exempel på de verkligen stora kan nämnas propositionen för införandet av en mellanklass mellan AOC och AOC GC samt frågan om restsötman i torra viner. Också hela AOC systemet står numera inför en större omorganisering till följd av en ny EU-förordning, som i nära framtid medför en övergång från AOC till AOP (Appellation d Origine Protégée), som skall gälla inom hela EU. I det följande ges en grov översikt av etapperna i proceduren hur en ny GC i princip kan komma till. 3.3.1. Delimiteringsprocessen Då man önskar skapa en ny GC, innebär detta framför allt att åstadkomma samförstånd mellan de olika intressegrupperna. Varifrån den ursprungliga idén kommer är oväsentligt, själva processen börjar officiellt genom att AVA gör en anhållan om skapandet av en ny GC till INAO och lämnar anhållan in på INAOs regionala byrå i Colmar. Själva anhållan är rätt komplicerad och utförlig, innehållande bl.a. redan ett utkast till den nya GCs gränser på en detaljerad karta. Detta betyder att AVA redan betydligt tidigare måste ha utsett eller godkänt en arbetsgrupp och inlett ett mycket tidskrävande arbete samt åstadkommit så stor enighet bland odlarna att propositionen kan godkännas inom AVA. Det är klart att INAOs lokala expertgrupp CREA i god tid dessförinnan har konsulterats och diskussioner har förts mellan AVA, CIVA, INAO samt kommunfullmäktige och borgmästaren kansli (la mairie) för den berörda kommunen. De allmänna principerna som gäller för Alsace GC måste respekteras också för den enskilda nya GC. I synnerhet skall GC vara unik och gränserna skall läggas omkring en geologiskt enhetlig jordmån. Också exponeringen och orienteringen skall vara enhetliga och sådana att särskilt förmånliga betingelser uppstår just inom detta område. Därtill måste läget redan ha ett odiskutabelt gott rykte för exceptionella viner värda benämningen Grand Cru. Speciella regler för denna nya GC kan föreslås i samma anhållan. INAOs lokala kansli hjälper, genom ett antal konsulteringar, att utforma anhållan så att den är formellt korrekt och innehållsmässigt tillräcklig. 23