Förhandlingar om pojkighet och normalitet i förskolan Anette Hellman, FD Universitets lektor, IPKL Göteborgs Universitet
Alla vill ju leka Batman och det är ok. Men det finns barn som passar bättre till Batman än andra. Till exempel, när tjejerna är med och leker Batman, ja, då rör de sig inte så som en Batman ska röra sig. En Batman rör sig snabbt, runt, runt och så gör inte tjejerna. Lisa till exempel, när hon är Batman så springer hon mycket långsammare på tårna och hon hoppar mycket kortare. Lisa säger alltid att det är för att hon har en trång kjol som hon inte kan springa snabbare eller hoppa längre. Det tror jag är sant och jag har alltid mjukisbyxor på mig så jag ska kunna springa snabbt.
Ständiga förhandlingar Ja, en del av tjejerna alltså När dom är Batman, det är verkligen irriterande. En rosa Batman, har du nån gång sett en rosa Batman?! Men Ann tjatar om att Batman på hennes DVD i hennes hus faktiskt är rosa, men det tror jag bara inte är sant. Hon säger hela tiden att Batman bara är svart när Batmans kläder är smutsiga, det är verkligen irriterande!
Bakgrund varför skrev jag om pojkighet, normalitet och förskola? En ambivalens vad gäller pojkar som bröt normer Vilka pojkar beskrivs? Hur har maskulinitetsbegreppet använts?
Några analytiska utgångspunkter Kön görs performativt genom upprepade handlingar (Butler, 1990) Intersektionell analys. Ålder - kön Var får köns/ålders stereotyper relevans? Var ges de mindre betydelse? Styrka, hierarki och räckvidd (Thurén, 1996)
Att göras till riktig" pojke Etnografisk undersökning: 2 förskolor i 2 år. Intervjuer, observationer, samtal, deltagande. Förskola skola, fritidsmiljö och hemmiljö. Hur görs individer till flickor och pojkar. Hur går det till då barn lär sig genusnormer? Vilka sätt att vara pojke eller flicka görs tillgängliga? Vilka sätt normaliseras, vilka görs avvikande eller osynliggörs? Vad händer då normer bryts? Att beskriva både reproducerande och normbrytande processer.
Förskolan Björkvägen 6, Avdelning Ringblomman År ett År två Barn: 5 6 år: 7 pojkar 4 5 år: 4 pojkar, 6 flickor 3 4 år: 2 flickor, 1 pojke Pedagoger: Katarina, heltid (föräldraledig efter en termin) Eva, deltid (börjar strax innan Katarina slutar) Tommy, deltid, börjar då Katarina slutar Hanna, heltid, Ritva, deltid, Annica, heltid Barn: 5 6 år: 7 flickor, 3 pojkar 4 5 år: 3 flickor, 1 pojke 3 4 år: 2 flickor, 1 pojke (3 yngre 2-3 åriga barn inte med i studien under detta år) Pedagoger: Annica, heltid, Tommy, deltid, Sofia, deltid, Hanna, heltid
Några övergripande resultat En huvudpoäng är att av barns många handlingar, görs vissa synliga och kategoriseras, av andra barn och vuxna, som flickiga eller pojkiga. Det som förstås som tydligt könat normaliseras för flickor och pojkar och ger inflytande över förskolans verksamhetsplanering.
Kön skapas genom förhandlingar samtidigt som det existerar föreställningar om naturlig könstillhörighet och handlingar som anses typiska för flickor respektive pojkar. Barnen använder sig i sina förhandlingar om pojkighet och flickighet vanligtvis av vissa markörer, såsom frisyrer eller färg, vilka kan ses som representationer av kön, snarare än att använda sig av könskategorierna i sig.
Den position som verkar ges högst status i förskolan av både pedagoger och barn är det självgående kompetenta barnet. Denna kommer inte till synligt uttryck i verksamhetsplaneringen, men verkar ändå finnas med i verksamheten som en grundläggande förutsättning för att den ska fungera. Barn som tillskrivs eller intar denna position ges stort utrymme till egna val, samtidigt som positionen förutsätter att förskolans normer vad gäller hur barn bör uppträda, redan är internaliserade.
Samtidigt ges vissa könade positioner, i synnerhet positionen typisk pojke, låg status bland pedagoger och barn vilket innebär att den ges låg grad av inflytande i sociala rum både mellan barn och mellan pedagoger och barn. Vem kallas bråkig? Vem riskerar att glömmas och inte bli sedd?
Rum ger olika erbjudanden. I rum där man riskerade att bli sedd och granskad, liksom i rutinsituationer, vid stress och i interaktion med normer om ålder, accentuerades normer om kön. Normerande blickar och diskurser om heteronormativ romans försatte ibland flickor och pojkar i positioner där de riskerade att trakasseras. Genom att skapa egna rum, såsom kojor eller rum av vänskap försökte de undgå detta.
När kön och ålders stereotyper I barns kamratrelationer och i gemensamma projekt över genus och åldersgränser blir genusstereotyper mindre viktigt En känsla av trygghet och rättvisa som gör det möjligt för barn att pröva andra handlingar än de som förväntas för flickor och pojkar tonas ner
Barns kamratrelationer: En praktik där jämställdhet görs möjlig, för de barn som inkluderas Vilka grupper exkluderas? Gemensamma projekt över ålder och könsgränser: Initieras av både pedagoger och barn Små grupper som arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål: Att lära sig nödvändig kunskap för projektet (Barrie Thorne, 1993)