Dokumentation av konferenserna den 6 och 19 september 2012 i Göteborg

Dokumentation av konferenserna den 6 och 19 september 2012 i Göteborg 1

Dokumentation av konferenserna Nationella kvalitetsregister verktyg för att förbättra demensvård och omsorg 6 september och Från registrering till verksamhetsutveckling 19 september Sedan 2010 har regeringen och SKL ingått årliga överenskommelser kring vård och omsorg om de mest sjuka äldre. En del i satsningen är att genom prestationsbaserade bidrag och utvecklingsmedel främja användandet av nationella kvalitetsregister. I ett kvalitetsregister registreras personbundna uppgifter om problem/diagnos, behandling, och resultat. Detta gör att varje enhet kan följa sin verksamhet och när ett register är fullt utbyggt är det möjligt att följa upp hur vården ser ut för alla patienter i landet inom det område registret omfattar. Kvalitetsregistren kan vara ett verktyg för lärande och förbättringsarbete, men vad krävs för att gå från enbart registrering till verksamhetsutveckling? Denna fråga var i fokus på konferenserna den 6 och den 19 september. SveDem Register för att förbättra kvaliteten av demensvården i Sverige. www.ucr.uu.se/svedem SveDem Svenska Demensregistret BPSD Register för beteendemässiga och psykiska symptom vid demens. www.bpsd.se Svenska palliativregistret Register för alla som vårdar människor i livets slut. www.palliativ.se Senior alert Register inom områdena fall, undernäring, trycksår och munhälsa för att utveckla nya förebyggande arbetssätt som ökar möjligheten till bästa möjliga vård för personer över 65 år. www.senioralert.se 2

Sammanhållen vård och omsorg om de mest sjuka äldre Pär Levander är länssamordnare på Västkom, där han arbetar med överenskommelsen om sammanhållen vård och omsorg för de mest sjuka äldre. Det är en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som syftar till att med de mest sjuka äldres behov i centrum, uppmuntra, stärka och intensifiera samverkan mellan kommuner och landsting. Målet är också att effektivisera användandet av resurser så att vården och omsorgen i högre grad utgår från de mest sjuka äldres behov. Inom ramen för överenskommelsen finns prestationsersättningar inom tre områden, varav kvalitetsregister är ett. Pär beskriver bakgrunden till satsningen såhär: Staten pekar på brister där vi behöver bli bättre: patienter som vårdas på sjukhus fastän de borde vårdas på annat sätt, olämplig läkemedelsbehandling, flera psykofarmaka samtidigt, gruppen mest sjuka äldre missgynnas av vårdvalet om de inte har en stark företrädare och många saknar individuell vårdplan. Men hur vill målgruppen själv ha det? De tycker att information är svårt, att den måste vara sammanhållen och tillgänglig. De undrar varför inget görs innan man blir sjuk, de efterlyser hälsofrämjande och förebyggande arbete på vårdcentralerna. Äldre tycker att de är duktiga på teknik så var inte rädda för det! De vill vara med i planering och utfö- Pär Levander, länssamordnare på Västkom. Ann-Christine Baar, moderator för de båda konferenserna och projektledare för Det goda livet för sjuka äldre i Västra Götaland. rande av vård och omsorg, säger Pär. Han poängterar att överenskommelsen kräver gemensam styrning och ledning på alla nivåer, att kommunerna och sjukvården jobbar ihop. Gemensam kompetensutveckling som här idag är viktigt för både kommunerna och sjukvården. Om vi ska lyckas med en sammanhållen vård och omsorg måste vi träffas och diskutera och få ansikten på varandra, säger Pär. Moderator för de båda konferenserna är Ann-Christine Baar. Hon är projektledare för Det goda livet för sjuka äldre i Västra Götaland. Mest sjuka äldre är 65+ och har omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd på grund av åldrande, skada eller sjukdom. I hela landet finns det 300 000 personer som hör till gruppen, i Västra Götaland handlar det om 50 000 personer, säger Ann-Christine. l 3

Demenssjukdomar utredning och uppföljning Ulla-Britt Mattson är överläkare vid Minnesmottagningen, Sahlgrenska universitetssjukhuset. Det kan vara svårt att veta om någon är åldrad och gammal eller dement. Demens är en medicinsk diagnos, en symptomdiagnos där man kan ha lite symptom utan att uppfylla kriterierna för en medicinsk diagnos. Demens är när man får försämrad minnesoch tankeförmåga på ett sätt som går utöver vanlig åldersglömska, säger hon. För att skilja försämrade förmågor som kan ha med demenssjukdom att göra från försämringar relaterade till normalt åldrande så behöver man veta vad som är normalt och inte. Relativt tidigt försämras vår intellektuella snabbhet, vårt arbetsminne och vårt episodiska närminne. Detta är normalt. Men jag glömmer inte bort att jag har fått ett barnbarn i förra veckan men kanske glömmer jag att den och den har en bekant som fått ett barnbarn förra månaden. Man glömmer inte väsentliga saker, det man glömmer går att reda ut, säger Ulla-Britt för att illustrera skillnaden. En definition av demens är ett förvärvat varaktigt tillstånd (minst sex månader) med försämring av minnesförmåga och andra kognitiva funktioner som tydligt påverkar arbetsförmåga, social aktivitet och så småningom förmågan till ett självständigt liv. Ulla-Britt Mattson, överläkare vid Minnesmottagningen, Sahlgrenska universitetssjukhuset. 4

Symptomen på demens tar sig olika uttryck beroende på var i hjärnan skadan sitter. Vanligt är kognitiva symptom som exempelvis minnesproblem, afasi (ordglömska), svårigheter att utföra praktiska göromål (apraxi) eller svårigheter att tolka sinnesintryck (agnosi). När man själv eller anhöriga upplever att symptomen blir ett problem, exempelvis om man fortfarande arbetar och upplever svårigheter i samband med detta, då bör man göra en utredning. Förr ifrågasattes ibland varför man skulle utreda det finns ju ändå ingen bot. Men numera ser vi att man måste förstå vad det är en person inte klarar av, närstående måste förstå vad det handlar om. Det händer inte sällan att par separerar för att den ena partnern börjat bete sig annorlunda och så förstår man inte att det rör sig om demens, säger Ulla-Britt. Vid en utredning bedömer man symptomen och undersöker om det finns någon annan (somatisk) sjukdom som kan vara förklaringen. En basal demensutredning görs i primärvården. Då intervjuar man patient och närstående och får en sjukhistoria om vad patienten har klarat av och inte tidigare och vad vederbörande nu kan. Man bedömer både psykiskt och fysiskt tillstånd och testar och observerar kognitiva förmågor. Om man lever ensam och/eller om det är svårt att få en historisk bild av vad patienten har kunnat, så kan en arbetsterapeut eller sjuksköterska genom observationer i hemmet sluta sig till vad en person klarar och inte hemma. Man talar om olika grad av demenstillstånd: mild, måttlig respektive svår. Detta hänförs bland annat till förmågan att leva ett självständigt liv. Det finns flera olika demenstyper, varav Alzheimers sjukdom (AD) och Vaskulär demens (VaD) är de två vanligaste. Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen. Typiskt för AD är dess smygande förlopp där personen tidigt blir glömsk, har svårt att koncentrera sig, känner nedstämdhet och oro, språkstörningar och orienteringssvårigheter. Vaskulär demens (VaD) är näst vanligast. Förloppet skiljer sig från Alzheimers bland annat genom att personen kan bli hastigt sämre, för att därefter bli bättre och sedan sämre igen. Till skillnad från Alzheimers kan minnesnedsättningen komma senare. Ett vanligt symptom är istället att man inte får något gjort, fast man egentligen kan. Ulla-Britt betonar vikten av omvårdnad och stöd. Ingen sjukvård eller läkemedel i världen kan matcha omvårdnad och stöd. Det är otroligt när man ser personer som har bott hemma själva komma till dagcenter och få hemtjänst, vad det kan göra med dem! Men tänk på att personer med demens är osäkra vid förändringar och benägna att tacka nej till det som är nytt! Demensläkemedel har ingen effekt på sjukdomsförloppet men kan leda till förbättrad uppmärksamhet, koncentrationsförmåga, initiativförmåga och social funktion. Man bör långtidsbehandla om effekten bedöms vara positiv för patienten. Om man inte tycker att man får någon effekt ska man trappa ut och se om patienten blir sämre igen och kanske sätta in läkemedlet igen. Man bör behandla så länge man har någon ADL-förmåga, något utbyte av sin omgivning. Får man svåra biverkningar, exempelvis om läkemedlen blir för aktiverande, så bör de sättas ut, säger Ulla-Britt. l 5

Vad är kvalitetsregistret SveDem och hur kan man använda det? Christina Carlsson och Trine Johansson är regionala koordinatorer i Västra Götalandsregionen för det nationella kvalitetsregistret Svenska Demensregistret SveDem. Registret för demenssjukdomar har funnits sedan 2007 och finansieras av SKL och Swedish Brain Power. Syftet är att förbättra kvaliteten av demensvården i Sverige genom att samla in data för att kunna följa upp förändringar i patientpopulationer, diagnoser och behandling vid demenssjukdomar. Vi ska använda vår kompetens istället för att bara trycka i patienterna olika läkemedel, säger Christina. SveDem är ett webbaserat register där bland annat patienternas diagnos, läkemedelsbehandling och årliga uppföljning registreras. Det är kostnadsfritt att använda och i Västra Götaland får man en prestationsersättning för varje ny registrering fram till och med 30 september 2012. Vi är glada att jobba för Västra Götaland då andra län inte alls är lika generösa, säger Trine. Trine och Christina pekar på flera fördelar med SveDem. En av fördelarna är att det är ett flerhändelseregister där det görs en årlig uppföljning från grundregistreringen till livets slut. Patienten följs alltså under en lång tid och under olika huvudmän. En annan fördel är att man kan använda registret till att jobba med förbättringsarbete lokalt då statistiken presenteras på enhetsnivå. De kvalitetsindikationer som vi tittar på är de samma som i de nationella riktlinjerna. Det är en kvalitetssäkring på att patienterna får den vård de har rätt till, säger Trine. Idag har SveDem hög täckningsgrad bland specialistenheterna men låg täckningsgrad i primärvården. Det är viktigt att öka täckningsgraden inom primärvården för att få en likvärdig och hög kvalitet av vården och behandlingen av demenssjuka. I Västra Götaland är endast två kommuner och 143 av 199 vårdcentraler anslutna till SveDem. l Christina Carlsson och Trine Johansson är regionala koordinatorer i Västra Götalandsregionen för det nationella kvalitetsregistret Svenska Demensregistret SveDem. 6

Övergripande om kvalitetsarbete hur kan man använda uppgifterna och statistiken i SveDem? Jag är stolt över att Västra Götalandsregionen är bäst i landet på att registrera i SveDem. Här finns en organisation för att få det riktigt, riktigt bra, säger Ulla-Britt Mattson, som har suttit i styrgruppen för SveDem sedan registret startade. Ulla-Britt menar att ett viktigt motiv till att registrera i SveDem är verksamhetsutveckling. Statistiken kan visa på förhållanden som man bör diskutera på sin enhet, det kan röra sig om väntetider innan utredning görs, fördelning på diagnoser, läkemedelsbehandling, stödåtgärder etc. Det är också möjligt att göra jämförelser med andra. När det handlar om att bedöma en persons kognitiva förmågor kan man gå tillväga på olika vis. Samtal med patient och närstående är ett sätt. Observation ett annat. Ett tredje sätt är kognitiva tester enligt nationella riktlinjer. Världens mest använda kognitiva undersökningsinstrument vid demenssjukdom är Mini Mental Test (MMT). Det är enkelt att administrera och ger en grov skattning av en persons kognitiva funktioner. Det går till så att man utser några personer på enheten som arbetar med testet (till exempel en sjuksköterska, arbetsterapeut, läkare eller annan tränad sjukvårdspersonal). Läs mer på Svenskt Demenscentrums webbplats www.demenscentrum.se. I våras publicerades MMSE-SR, ett nationellt enhetligt MMT. Läs mer på Svensk förening för kognitiva sjukdomars hemsida www.fks.se. Ett annat test är klocktestet, där testpersonen ombeds rita en urtavla med alla siffror och sätta visarna på tio minuter över elva. Man testar då konstruktionsförmåga, tidsuppfattning, abstraktions- och planeringsförmåga. l Ulla-Britt Mattson, med i SveDems styrgrupp. Intervju Emelie Lundgren, distriktsjuksköterska, Backa Vårdcentral Hur länge har ni använt SveDem på Backa vårdcentral? Vi började använda registret i år, 2012. Många anser att de inte hinner med att börja använda registret, hur har ni gjort för att få det att fungera i er verksamhet? Jag har en chef som är intresserad och tycker att demens är ett viktigt område att prioritera. Min chef har gett mig tid för att jobba med SveDem. Sen är det klart att det är upp till mig att prioritera min tid så att jag hinner med att göra registreringarna. Det är viktigt att chefen ger någon som är intresserad ansvar och tid att jobba med registret. Vilka fördelar ser du med registret? Vi har inte kommit så långt i vårt arbete än, så vi har inte börjat ta ut statistik ur registret. Men idag har jag lärt mig och fått bra tips på vad man kan använda SveDem till. Även om vi inte hunnit så långt i vårt arbete med SveDem har vi jobbat med uppföljning i andra former tidigare, själva uppföljningsarbetet är alltså inget nytt för oss. Vad är nyttan med att kunna ställa en diagnos? Nyttan för patienten och anhöriga är framför allt att man får ett svar och det blir ofta en lättnad. För personalen handlar det om att det är lättare att ge en god vård när man har ställt en diagnos. Samtidigt finns det patienter som inte vill utredas, och då får vi ge dem den hjälp vi kan utifrån det vi vet om patienten. Vad skulle du vilja ge för tips till dem som ännu inte börjat använda registret? Gör ingen stor affär av det! Med det menar jag att när du väl har satt dig in i hur registret fungerar och hur själva registreringen går till tar det inte så lång tid som du först tror. 7

Intervju Helena Johansson, en av arrangörerna till konferenserna Helena är regional projektledare för demenssjukvård i Västra Götalandsregionen. Hennes uppdrag är att implementera de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom. Hon är en av arrangörerna till dessa två konferenser. Målet med riktlinjerna är en likvärdig vård och behandling utan regionala skillnader. Vi har bland annat utarbetat regionala riktlinjer, ordnat kunskapsseminarier med mera. I Helenas uppdrag ingår också att verka för att det nationella kvalitetsregistret SveDem sprids. Det har skett en stor ökning av enheter som ansluter sig till SveDem sedan i januari i år. Vi har arbetat oerhört aktivt med utbildning i Västra Götalandsregionen och de statliga pengarna har naturligtvis skyndat på utvecklingen. 72 procent av vårdcentralerna i länet har anslutit sig till SveDem och vi är bäst i Sverige. Men vi kan bli bättre på att registrera, samtidigt måste det få ta tid då många vårdcentraler nyligen har gått med i registret. Detta är ett långsiktigt arbete och det är viktigt att man fortsätter att registrera. Syftet med SveDem är att förbättra kvaliteten på demensvården genom att samla in data för att kunna följa upp förändringar i patientpopulationer, diagnoser och behandling vid demenssjukdomar. Helena Johansson, regional projektledare för demenssjukvård i Västra Götalandsregionen. Registret ger en bra struktur för utredning, uppföljning och behandling och man kan se verksamhetens följsamhet till de nationella riktlinjerna. Målet är att få en likvärdig, optimerad vård och behandling. För något år sedan räknade vi med att det fanns cirka 23 000 demenssjuka personer i Västra Götaland, men bara 13 000 hade fått diagnosen. Och mörkertalet är ett problem! Med rätt diagnos får man lättare rätt stödinsatser från kommunen och de hjälpmedel som behövs, säger Helena. KONTAKT Kontakta gärna Helena om du är intresserad av kunskapsseminarier och utbildningar kring basal demensutredning, behandling och uppföljning, patient- och närståendeutbildningar eller på annat sätt vill samverka kring de nationella riktlinjerna. Helena Johansson, regional projektledare demenssjukvård helena.am.johansson@vgregion.se Tel: 0769-49 51 98 Läs mer på www.vgregion.se/sv/vastra-gotalandsregionen/startsida/vard-och-halsa/ Sa-styrs-varden/Halso--och-sjukvardsavdelningen/Enheter-och-medarbetare/Strategiskutvecklingsenhet/Projekt-demenssjukvard/ Alla utbildningar och konferenser läggs ut på regionkalendern på Västra Götalandsregionens hemsida www.vgregion.se 8

BPSD-registret, vad är det? Och hur kan registret bidra till verksamhetsutveckling och lärande? Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens (BPSD) delas in i affektiva symptom (till exempel depression eller mani/hypomani), psykossymptom (till exempel hallucinationer), hyperaktivitet (till exempel vandringsbeteende) respektive apati (till exempel initiativlöshet). Det man gör med BPSD är att systematiskt kartlägga symptom och därefter bestämma lämpliga åtgärder, säger Linda Sköld, certifierad utbildare i BPSD och utlånad till Kommunalförbundet i Skaraborg. Till vardags är hon distriktssköterska i Tidaholms kommun. Hon beskriver att orsakerna till BPSD kan sökas i vårdmiljön, hos vårdgivaren respektive hos vårdtagaren. Linda Sköld, certifierad utbildare i BPSD. Till vardags distriktssköterska i Tidaholms kommun. Hur noga är vi i vårdmiljön och tänker på att inte plocka in disk i diskmaskinen och slamra medan några fortfarande äter? Skapar vi lugn och ro? Har vi gemenskap i gemenskapsutrymmena, frågar hon publiken. Linda påminner om hur snabbt tankarna går hos en frisk människa jämfört med hos en person med exempelvis medelsvår Alzheimer. Det vet vi nog. Men kommer vi ihåg det? Det är viktigt att ta hänsyn och att ha tålamod. 9

Och så är frågan hur vi uppträder som vårdgivare. Säger vi hej då när vi går hem? Står vi och suckar över att vi har för lite personal ikväll? Vårt uppträdande, mottagande, behandling, tonfall, kroppsspråk, ögonkontakt och beröring är så viktigt, säger Linda. När det gäller vårdtagaren själv måste personalen ställa sig flera frågor. Är de basala behoven tillfredsställda? Annars kan det vara orsaken till BPSD. Finns det tecken på somatiska sjukdomar? Hur är det med levnadsberättelsen? Vad tar vi reda på? Där hittar vi nyckeln till vad de tycker om, hur vi ska avleda dem. Vilka intressen har de? Om registrering i BPSD ska fungera poängterar Linda att ledarskapet har en nyckelroll. Det krävs personligt engagemang, att det skapas förutsättningar för förbättringsarbete, att man uppmuntrar och ger mandat att uppfylla rimliga mål, att man bryr sig om och efterfrågar resultat och att de förbättringar som görs säkras. För att medarbetarna ska bli motiverade krävs att man har gemensamma syften och tydliga mål, att man känner att strukturerade arbetsmetoder förenklar och skapar trygghet, att det finns ett förändringstryck och att tillräckligt många vill förändra, att man är nyfiken och tittar på hur andra har gjort, att det finns en öppen dialog, att tid avsätts, att det skapas en mätkultur så att förändringarna syns och att man jobbar långsiktigt. Det krävs uthållighet. Vi ger en god vård. Vi vet att vi är bra. Vi behöver inte mäta. Det går inte att mäta. Har ni hört det förr? Så går det inte att ha det, säger Linda. Den så kallade NPI-skalan ligger till grund för vad man skattar i BPSD. De symptom man skattar är vanföreställningar, hallucinationer, agitation/upprördhet, depression/nedstämdhet, ångest, upprymdhet/eufori, apati/likgiltighet, hämningslöshet, lättretlighet/ labilitet, motorisk rastlöshet, sömnstörningar samt matlust och ätstörningar. Och så skattar man hur ofta symptomen förekommer och hur allvarliga de är. Skattningarna görs av en administratör som är utbildad i BPSD och av en kontaktman som står personen nära, samt sjuksköterskan och eventuellt andra professioner. I nästa steg funderar man över tänkbara orsaker till symptomen. Är de basala behoven tillfredsställda? Finns det några somatiska sjukdomstecken? Hur är det med läkemedel? Och så upprättar man en multiprofessionell vårdplan utifrån de nationella riktlinjerna. Linda exemplifierar med Kalle, som fick höga BPSDpoäng vid en första skattning. Därefter började man spela dansbandsmusik för honom på morgonen, han fick vistas ute oftare och fick extra mellanmål på föroch eftermiddagen. Vid den andra skattningen hade hans BPSD-poäng sjunkit drastiskt. l 10

Bemötande och förhållningssätt vid BPSD De här patienterna är urkul att jobba med, om man lär sig att jobba på rätt sätt, inleder Rose-Marie Dellgård-Johansson. Rose-Marie och Mona Larsson jobbar som mentalskötare i BPSD-teamet i Mölndal, en konsultverksamhet med syfte att vägleda och ge rekommendationer till personal och närstående till personer med BPSD-problematik. Deras upptagningsområde är Göteborg och kranskommunerna Mölndal, Partille, Härryda och Öckerö. De kan även ta patienter utanför detta område om det är en psykiatriker som skriver remissen. BPSD-teamet jobbar med patienter med demenssjukdom och svåra beteendeproblem, där primärvården, efter egen utredning och behandlingsförsök, bedömer det nödvändigt med specialistinsats. Utöver Mona och Rose-Marie består BPSD-teamet av ytterligare en mentalskötare samt en överläkare i psykiatri, en sjuksköterska och en kurator. Vi är en ren konsultverksamhet och tar aldrig över ärenden. Vi vill vägleda och inte gå ut med pekpinnar, säger Mona. Teamet kopplas in när de får en remiss från primärvårdsläkare. Då görs hembesök, och en bedömning av problemen. Bedömningen sker utifrån olika tester och skattningar. Man tittar även på miljön runt patienten, kompetensen hos personalen och hur kontakten med närstående ser ut. Utifrån detta ges vägledning och rekommendationer till personalen kring hur de ska jobba med patienten. Syftet är att patienterna inte ska läggas in på sjukhus utan att åtgärda på plats för patientens bästa. Vårt mål är att inte lägga in mer än 10 procent av de patienter där vi är inblandade. Ibland är det dock nödvändigt att lägga in och vi kan vara behjälpliga vid en direktinläggning, säger Rose-Marie. BPSD går oftast inte att ta bort eller minskas med enbart medicinering, det allra viktigaste är att finna bakomliggande orsaker och förändra eller ta hänsyn till dessa. Rose-Marie och Mona betonar vikten av Rose-Marie och Mona Larsson jobbar som mentalskötare i BPSD-teamet i Mölndal. personalens förhållningssätt gentemot patienten. Det är viktigt att utgå från ett salutogent och holistiskt synsätt för att skapa ett ökat välbefinnande hos patienten. De menar också att kompetens och intresse hos personalen är två viktiga faktorer att ta hänsyn till vid vård av demenssjuka. Att jobba med demenssjuka kräver en stor och bred kompetens. Dessa patienter är ofta multisjuka och kräver därför personal som kan lite av varje. Det är också viktigt att personer som är intresserade av demenssjukdomar får jobba med dessa patienter och att personer som inte är intresserade får jobba med något annat, menar Rose-Marie. Aggressivitet och oro uppstår ofta i ADL-situationer och vid ensamhet, det är därför viktigt att ta hänsyn till hur patienten föredrar att göra saker. Är det exempelvis så att patienten alltid har badat istället för att duscha kan man försöka att göra likadant nu. Det kan vara små saker som är viktiga att ta hänsyn till för att på ett relativt enkelt sätt öka välbefinnandet hos personen. Men då måste man känna personen bakom sjukdomen och här spelar kontakten med anhöriga en stor roll, eftersom att patienten själv ofta har svårt att berätta. Med hjälp av anhöriga kan man få patientens levnadsberättelse och därigenom ge en bättre vård och ett bättre bemötande. På så sätt kan man minska oron och aggressiviteten som uppstår hos patienten. Tänk er själva, att bli matad med en maträtt som man inte tycker om, det är klart att man blir förbannad, säger Rose-Marie. l 11

Anna Andersson, undersköterska, äldreomsorgen Ulricehamns kommun Jag tar med mig mycket, men föreläsningen om BPSD var väldigt bra och relevant för mig som jobbar som undersköterska. Jag fick bra tips på hur man ska bete sig och vad man ska tänka på när man arbetar med demenssjuka. Vad tar du med dig från dagen? Eva Dornerus, MAS, Social resursförvaltning I och med att jag jobbar extra som vårdlärare så är det väldigt bra att få uppdateringar på området. Jag tar med mig mycket från dagen. Föreläsningen om BPSD gav mig bra konkreta tips. Något jag saknade var framtidsaspekten. Det skulle vara intressant att höra om vad som är på gång inom ämnet, vad forskarna har kommit fram till. Doris Hagen Enziger, biträdande vårdenhetschef, vårdcentralen Angered Föreläsningen om BPSD var givande. De lyckades prata på ett positivt sätt om ett så tungt ämne. Jättebra berättat om hur det är att vara demenssjuk. 12

Vad är god palliativ vård och omsorg utifrån det nationella vårdprogrammet? Palliativ vård bygger på ett förhållningssätt som syftar till att förbättra livskvaliteten för patienter och familjer som drabbas av problem som kan uppstå vid livshotande sjukdom. Ordet palliativ kommer från pallium som betyder mantel. Det ska vara som en omslutande helhetsvård. Vi kan inte bryta ut smärtan och bara ta hand om den, vi måste ta hand om hela människan, säger Kristina Palmberg, sjuksköterska på Regionalt cancercentrum väst. Hon berättar att man för tio år sedan främst kopplade ihop palliativ vård med cancersjukdomar. Men det är mycket mer än det, även om majoriteten är cancerpatienter. Varje år avlider drygt 90 000 personer i Sverige och ungefär 80 % av dem är i behov av palliativ vård, berättar Kristina. 2012 har ett nationellt vårdprogram för palliativ vård lanserats. Det omfattar all palliativ vård, oberoende av diagnos, ålder eller andra faktorer. På Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) hemsida finns programmet att ladda ner, både som kortversion och långversion. Det har även kommit ut nationella riktlinjer för god palliativ vård från Socialstyrelsen som består av vägledning, riktlinjer och indikatorer av hur vården i livets slutskede ser ut idag. Vi jobbar också med att ta fram ett regionalt vårdprogram för palliativ vård, som ska vara klart i börjar på nästa år, säger Kristina. Vad är då god palliativ vård utifrån det nationella vårdprogrammet? Kristina lyfter upp några punkter: En vård där närstående har en självklar plats och erbjuds stöd En vård där samverkan mellan vårdgivare är en förutsättning och möjlighet Samtal med den sjuke är en förutsättning för patientens delaktighet i vården En kvalitativt god vård som ges av kompetent personal som får arbeta i en verksamhet som erbjuder fortbildning och handledning. l Kristina Palmberg, sjuksköterska på Regionalt cancercentrum väst. 13

Svenska palliativregistret ett kraftfullt verktyg för att förbättra i livets slut Maria Taranger, överläkare och sektionschef på medicin- och geriatrikavdelningen på Östra sjukhuset, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Varför måste man arbeta med palliativ vård på ett akutsjukhus? Många slutar sina dagar på akutsjukhus. En del dör en förväntad död, men många av dem har inte vårdats med ett palliativt synsätt. De hade på ett enkelt sätt kunnat få bättre livskvalitet, säger Maria Taranger, överläkare och sektionschef på medicin- och geriatrikavdelningen på Östra sjukhuset, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Flera i personalen saknar kunskap om basal palliativ medicin och många arbetar inte personcentrerat eller får tillfälle att reflektera över sin insats, fortsätter hon. Svenska palliativregistret är ett nationellt kvalitetsregister med syfte att förbättra vården i livets slutskede. Målgruppen utgörs av alla döende patienter oavsett diagnos eller vårdgivare. Marias avdelning på Östra sjukhuset engagerade sig tidigt i palliativregistret, redan 2007. Några av indikatorerna som man försöker fånga i registerenkäten är: Jag och mina närstående är informerade om min situation Jag är smärtlindrad Jag är lindrad från övriga symptom Jag vårdas där jag vill dö Jag behöver inte dö ensam Jag vet att mina närstående får stöd. Vi blev förskräckta när vi fick se våra första resultat, vi trodde att vi var ganska bra på vård av döende. Men vi fick inget bra resultat, säger Maria. De började jobba med symptomlindring och införde ordinationsmallar för läkemedel mot illamående, ångest och smärtlindring. Det tittade också närmare på hur många som dör ensamma på sjukhus. Sjukhus är den vårdform där det är störst chans att man dör ensam. Det är en stor fråga men man måste fundera på vad man kan göra här och nu och inte bara fokusera på mer ekonomiska resurser. Är det ett extravak eller är det en närstående man vill ha om man ska dö? Extrasängar var en enkel åtgärd som vi kom på och köpte in, till de närstående. Vi har bättre siffror nu men det finns mycket kvar att göra, berättar Maria. Hon menar att det är först när man börjar kartlägga hur människor har det när de är döende, som man kan hoppas på en ökad rättvisa kring fördelning av ekonomiska resurser, forskning och utbildning. Det har inte upplevts som jobbigt utan intressant att följa datan som matas in, man kan följa från vecka till vecka online. Det är enkelt att mata in data och det som ska rapporteras har betydelse i vardagen för rapportören, säger Maria. l Intervju Birgitta Olofsson, medicinskt ansvarig sjuksköterska, Kungälvs kommun Hur länge har ni använt palliativregistret? - Vi började 2011 men det är först nu vi har kommit igång på riktigt och kan få underlag och resultat. Vad ser du för fördelar med registret? - Man får en tydlig bild av hur det ser ut i verksamheten och man kan rikta insatserna dit de behövs. Allt nytt är svårt i början och man måste ge det tid, men det är ett väldigt bra verktyg för förändringsarbete. Det är viktigt att primär- och sjukvården också är med i detta arbete. 14

Senior alert fakta, mål och resultat Susanne Lundblad arbetar på Qulturum, en utvecklingsenhet på landstinget i Jönköpings län, och är projektledare för nationella spridningen av Senior alert. Susanne Lundblad arbetar på Qulturum, en utvecklingsenhet på landstinget i Jönköpings län, och är projektledare för nationella spridningen av Senior alert. Senior alert är en del av SKL:s satsning Bättre liv för sjuka äldre och har tillkommit för att jobba med det vårdpreventiva arbetet. Det är ett kvalitetsregister som finns tillgängligt via webben där varje person, 65 år eller äldre, registreras med riskbedömning, vidtagna åtgärder och resultat inom områdena fall, undernäring, trycksår och munhälsa. Med hjälp av Senior alert vill man utveckla nya förebyggande arbetssätt som ökar möjligheten till bästa möjliga vård och omsorg oavsett vem som tillhandahåller den. Vi får inte glömma människan bakom alla register, det är han eller hon som är syftet med det här, säger Susanne. Hon beskriver Senior alert som fyra olika processer: registrering, förbättringsarbete, ett systematiskt arbetssätt i vardagen och reflektion över resultat. 279 kommuner och alla landsting använder Senior alert, och det görs 15-18 000 riskbedömningar varje månad. Det är en fantastisk kunskap vi börjar få om risker, säger Susanne. Det finns riktade resurser till de kommuner och landsting som kommer upp till en viss nivå och 2012 är prestationsersättningarna 15 miljoner som fördelas mellan landstingen och 35 miljoner som fördelas mellan kommunerna som anslutit sig till Senior alert. Medlen fördelas utifrån antal registrerade riskbedömningar. Om vi ska veta om det förebyggande arbetet har effekt, så måste vi följa upp resultatet och utfallet. Små förändringar kan leda till stora förändringar men det är viktigt att sätta mål så man vet vart man är på väg, menar Susanne. Avslutningsvis berättar Susanne om några nya grejer som är på gång i Senior alert. Vi jobbar med journalkoppling, inkontinens, spridning av munhälsobedömning och appen Livli. Det är en app som ska stödja den äldres hälsa genom att man själv gör sina egna riskbedömningar. l 15

Att arbeta förebyggande med trycksår, fall och nutrition Anette Larsson, sjuksköterska, och Malena Mandelholm, sjuksköterska, arbetar på MÄVA, som är en medicinsk äldrevårdsavdelning på Uddevalla sjukhus. För att få komma till MÄVA ska man vara över 75 år, ha en eller flera kroniska medicinska sjukdomar, återkommande behov av sjukhusvård och inte vara i behov av specialistvård. De har en teamrond varje morgon med överläkare, underläkare, sjuksköterska, undersköterska, kurator och sjukgymnast. Där påbörjas det preventiva arbetet. När de började arbeta med Senior alert tyckte de att de var invecklat och ganska svårt. Men vi bildade en grupp som arbetade med detta för att få en bra grund, och sen utbildade vi alla. Alla ska kunna registrera, det tyckte vi var viktigt, säger Malena. Genom Senior alert började vi tänka preventivt. Mål nummer ett var att bedömningen av patienten ska göras inom 24 timmar. Då kan vi sätta in åtgärder direkt. Tidigare var vi så fokuserade på det akuta så vi missade massa andra saker, säger Anette. De skapade en checklista för kontroll av nya patienter som innehåller genomgång av akuta saker, hudkostym, fallrisk, hjälpmedel, kostvanor och munstatus. Vi arbetade också fram standardvårdplaner för fallprevention och trycksår. Där har vi blivit mycket bättre. Vi går igenom patienterna varje morgon och ser var vi kan sätta in åtgärder. Inköp av halksockor, larmmattor och luftmadrasser har hjälpt jättemycket, berättar Malena. När det gäller nutrition finns det mycket kvar att arbeta med. De har kortat nattfastan genom senare kvällsmål och tidigare frukost och har tätare mellanmål och möjlighet att beställa önskekost. Vi ger också medicin tidigare på morgonen och det har lett till att de orkar mobilisera och äta. Men det är svårt med de äldre, många har ingen hunger och det hänger ihop med illamående och munhälsan, säger Malena. Det som de tycker är viktigast för att Senior alert ska fungera är att alla är med. För oss har det varit ett bra verktyg för att komma igång. Det har förändrat vårt tankesätt, men det kräver att alla på avdelningen är delaktiga, säger Malena. l Anette Larsson, sjuksköterska, och Malena Mandelholm, sjuksköterska, arbetar på MÄVA, en medicinsk äldrevårdsavdelning på Uddevalla sjukhus. 16

Hur kan Senior alert bidra till lärande och verksamhetsutveckling? Weronica Nilsen, distriktssjuksköterska, och Mariell Rodhe, sjukgymnast, från Tranemo berättar hur de arbetat med införandet av Senior alert. De började arbetet i januari i år genom att skapa en pilotgrupp på ett boende men målsättningen var att registrera alla vårdtagare innan 1 oktober i år. Vi använde våra befintliga omvårdnadsplaneringsmöten som plattform för utförandet och vi har försökt satsa på kvalitativt arbete istället för kvantitativt, säger Weronica. Tillsammans med Mariell har hon åkt runt och informerat om Senior alert. Införandet har fungerar olika på olika ställen, alla har ju olika förutsättningar. Vissa tycker att det är tidskrävande med ytterligare ett papper att fylla i, medan andra ser de positiva effekterna av att få mätvärden att jämföra över tid, säger Weronica. Nu har de kommit igång med risk, åtgärder och uppföljning, men har mycket arbete kvar med själva förbättringsprocessen. Susanne Lundblad går igenom några framgångsfaktorer som identifierats i de kommuner som kommit igång med Senior alert. Gemensamt för de kommuner där det går bra är att det finns en förståelse för varför man ska arbeta preventivt. Det finns chefer som stöttar och efterfrågar arbetssätt och resultat, och många är delaktiga i arbetet. Det finns en tydlig rollfördelning och man vågar börja även om inte alla rutiner är klara. Det är viktigt att det blir en vardagsrutin och att man har uthållighet i arbetet. Publiken får till uppgift att instruera grannen hur man knyter en rosett, utan att använda händerna. Varför är det så svårt? Vi vet ju hur man gör! Det är samma sak med det här, det går inte att tänka sig in i ett nytt agerande utan man måste agera sig in i ett nytt tänkande. Våga börja testa och informera lagom är mitt råd, säger Susanne. l Weronica Nilsen, distriktssjuksköterska, och Mariell Rodhe, sjukgymnast, från Tranemo. 17

Rosita Gustafsson, sjuksköterska, Borås Stad Jag arbetar med både palliativregistret och Senior alert och det är bra att det tydliggörs en sådan här dag, och att man får se vad resultaten av att använda registren kan bli. Vad tar du med dig från dagen? Markku Nikula, MAS, Skövde Det är bra med tips om hur andra verksamheter kämpar med att införa dessa register. Sedan får man mycket matnyttigt med sig att lyfta in i diskussioner på hemmaplan. Ann-Kristin Andrén, MAR, Tibro kommun Jag åkte främst hit för att höra om Senior alert, jag har jobbat med det i ett år. Det är viktigt att få se nyttan av att använda det. Jag har fått inspiration som jag ska ta med mig hem och förmedla till arbetsgruppen. 18

Vill du veta mer? Föreläsarnas presentationer från konferenserna finns på: www.grkom.se/fouivast www.grkom.se/sociala Information om aktuella konferenser och publikationer: www.grkom.se/fouivast www.grkom.se/kurser Kontakt: Sara Nordenhielm 0734-34 50 01 Charlotte Bliesener 033-430 10 11 Helena Johansson 076-949 51 98 Text och foto: Märit Malmberg Nord, Klara Andersson och Maja Sabelsjö, GR Layout: Tony Dahl, GR 19