EMOT RÖTSVAMPAR HOS TALLKÄRN~ VEDENS FENOLISKA BESTÅNDSDELAR

UNDERSÖ~NINGAR OVER TOXICITETEN EMOT RÖTSVAMPAR HOS TALLKÄRN~ VEDENS FENOLISKA BESTÅNDSDELAR UNTERSUCHUNGEN OBER DIE TOXIZITÄT DER PHENOLISCHEN INHALTSSTOFFE DES KIEFERNKERNHOLZES GEGENOBER FÄULNISPILZEN AV ERIK RENNERFELT MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HÄFTE 33 N:r 6 Centratr., Essete stockham 1943 ~41945

MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE 33 1942-43 MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 33.HEFT REPOR TS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENTATION FORESTIERE DE SUEDE CENTRAI.TRYC..:KERIET, ESSELTE, STOCKHOLM 1944.

REDAKTÖR: PROFESSOR HENRIK PETTERSON

INNEHÅLL: NAsLUND, MANFRED: Den gama norrändska granskogens reaktionsförmåga efter genomhuggning......... Die Reaktionsfähigkeit des aten norrändischen Fichtenwades nach Durchhauung... I94 PETRINI, SvEN: Boniteringstabeer och ti växtöversikter för ek... 2 I 3 Bonitierung~- und Ertragstafen fiir schwedische Eichenbestände... 244 PETRINI, SvEN: De internationea taproveniensförsöken av år 1907. Den svenska försöksyteserien på Hässeby kronopark 247 Die internationaen Kiefernprovenienzversuche vom J ah re I 9 o 7 (I 9 o 8). Die schwedische Versuchsfächenreihe im Staatspark von Hässeby 2 6I BuTOVITSCH, VIKTOR: Undersökning över en härjning av videspinnaren (Stipnotia saicis L.) i västra Uppand... 267 U ntersuchung ii ber einen Fras s des W eidenspinners ( Stipnvtia saids L.) in \\'est-uppand... 292 LANGLET, OLOF: Photoperiodismus und Provenienz bei der gemeinen Kiefer (Pinus sivestris L.)... 295 Fotoperiodism och proveniens hos taen................................... 3 2 8 RENNER~'ELT, ERIK: Undersökningar över toxiciteten emot rötsvampar hos takärnvedens fenoiska beståndsdear... 33 I U ntersuchungen ii ber die Toxizität der phenoischen Inhatsstoffe des Kiefernkernhozes gegeniiber Fäunispizen.............................. 3 6 2 Sid. I

ERIK RENNERFEL T UNDERSÖKNINGAR ÖVER TOXICI TETEN EMOT RÖTSVAMPAR HOS T ALLKÄRNVEDENs FENOLISKA BEST ÅNDSDELAR. D et är en amänt bekant erfarenhet, att vissa trädsag äga en större motståndskraft emot angrepp av röt- och båytesvampar än andra trädsag, såvä när det gäer det växande trädet som när det är fråga om virke därav. Hos trädsag, innehåande både spint- och kärnved, är det den vanigen mörkare färgade kärn veden, som är mest motståndskraftig. Så är t. ex. faet hos vår ta ti skinad från granen, som ätt angripes av kärnröta. Att ett trädsag äger större motståndskraft emot rötsvampar än ett annat har man sökt förkara på fera oika sätt. Några forskare, t. ex. ZELLER (I9I7), ägga stor vikt vid voymvikten. Ju högre voymvikt ett trädsag har, desto större skue dess motståndskraft vara. Detta kan vara riktigt för ett och samma trädsag, men annars är det icke någon genere rege. HUBERT (I93I p. 464) har gjort en indening i oika grupper av åtskiiga trädsag atefter deras resistens emot rötsvampar. Något samband mean resistens och voymvikt finnes icke. Ett av de ara motståndskraftigaste trädsagen, Thuia picata, har en voymvikt av endast 0,31, medan väsentigt mindre resistenta Pinus-arter ha en voymvikt av 0,36--o,so. FALCK (Igog) visade.. att Lenzites saepiaria ättare angrep vårveden än höstveden, och ZELLER (I9I7) framhö, att frodvuxen ved var mer utsatt för angrepp än senvuxen ved. Kärnveden hos barrträden är i rege betydigt rikare på hartsbeståndsdear än spintveden (MAYR I894). Häri har man veat finna en viktig orsak ti kärnvedens större resistens emot svampangrepp. ZELLER (I9I7) har refererat den ädre itteraturen i denna fråga och även sjäv ingående undersökt densamma. Han företräder den uppfattningen, att hartset skyddar, icke på grund av toxiska egenskaper, utan därigenom att det verkar som ett impregneringsmede, viket försvårar både vattenupptagandet och hyfernas framträngande. Hindret skue atså mera vara av mekanisk än fysioogisk art. Otviveaktigt 22..Medde. fr/in Statens Skogsfö, söksanstat. Häfte 33

332 ERIK RENNERFEL T kan så vara faet, i synnerhet när det är fråga om vissa amerikanska taar (Pinus echinata, P. paustris), som enigt ZELLER i kärnveden kunna ha en hartshat på ända upp ti 35 % av torrsubstansen. Han styrktes i denna sin uppfattning av det förhåandet, att Lenzites saepiaria ganska obehindrat tiväxte på agar, innehåande 50 %harts från Pinus paustris (ZELLER 1916). Harts och kåda äro emeertid icke några enhetiga substanser. Vissa beståndsdear däri spea sannoikt icke någon ro som antiseptika, medan andra ha en högst avsevärd fungicid effekt. Fera undersökningar, sammanstäda av HUBERT (1931 p. 460) och BAVENDAMM (1939 p. 1075) ha gjorts, som visa, at1 åtminstone vissa trädsag i sin kärnved innehåa beståndsdear, antingen harts och ojor eer vattenösiga ämnen, som besitta toxiska egenskaper. Mean spint- och kärnved hos taen (Pinus sivestris J finnes en betydande skinad i fråga om hartshaten. Enigt SYLVEN (1916 p. 184) kan hartshaten i kärnan uppgå ti mer än 8 % av torrsubstansen, medan spintens i medeta bott utgör z 2/ 3 %. Även om såunda enbart den kvantitativa skinaden kan vara betydande, föreigger emeertid även en kvaitativ skinad i fråga om hartsbeståndsdearna. Förutom att kärnveden är mera resistent emot svampangrepp, har den en för vår ceuosaindustri betydesefu egenskap. I motsats ti spintveden går den icke att uppsuta enigt den normaa sufitmetoden. Detta förhaande har gjort, att vedkemisterna närmare undersökt hartsbeståndsdearna i takärnveden. HÄGGLUND, HoLMBERG och johnson (1936). extraherade dyik ved först med eter och sedan med aceton. Acetonextraktet var ti stor de ånyo ösigt i eter, och det visade sig, att det var just denna. eterösiga de av >>acetonhartset», som förhindrade uppsutningen av kärnved enigt sufitmetoden. Ur denna eterösiga de av acetonextraktet isoerade ERDTMAN (1939 a} tvenne kristaina ämnen av fenoisk natur: pinasyvin eer trans-3: 5- dioxy-stiben och pinosyvinmonometyet~r eer trans-3-oxy-s-methoxystiben. Föreningarnas struktur framgår av nedanstående former.: \ )-c-h 1! 1 \OH H-C-(\ / Pinasyvin ~OH ~--\_C-H \ / I /OCH3 - \ H C-\ / --~OH Pinosyvinmonometyeter ERDTMAN (1939 b) har visat, att det är dessa kärnvedsfenoer, vika tisammans utgöra ungefär o,s% av vedens torrsubstans, som hindra den normaa uppsutningen av takärnveden, och han har även påvisat, att de besitta toxiska egenskaper.

UNDERsöKNINGAR ÖVER TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 333 För att få dessa ämnen närmare undersökta beträffande toxiciteten gentemot rötsvampar överämnade ERDTMAN ti mig sina originapreparat. En de föreöpande resutat ha pubicerats tidigare (RENNERFELT I943); i det föjande ska en utförigare redogörese ämnas. I. FörsöksmateriaL Försöken ha utförts des. i matextraktagar, des med impregnerade träkotsar. Då skinaden i motståndskraft kan variera i hög grad hos oika svampar, är det nödvändigt att undersöka ett ferta oika arter för att få en närmare uppfattning om dessa kärnfenoers giftighet. På grund av svårigheten att isoera dessa ämnen i större mängd- av pinasyvin har endast omkring 2 g stått ti förfogande -ha dock vid försöken med träkotsar, där en reativt stor kvantitet av ämnena erfordras, ej ika många svampar kunnat provas som i matextraktagarförsöken. I de sistnämnda ha föjande I2 svampar närmare undersökts: Svamp Coniophora cerebea Ab. et Schw. Corticium aeve Pers. Fomes annosus Fr. Lentinus squamosus Schaeff. Poyporus betuinus (Bu.) Fr. >> marginatus Fr. >> vaporarius (Pers.) Fr. Poystictus hirsutus (Wuf) Fr. >> versicoor (L.) Fr. Schizophyum commune Fr. Stereum purpurcum Fr. Trametes pini Fr. Förekomstsätt på virke av gran och ta )) )) )) )) saprofyt (parasit), huvudsakigen på barrträd på virke av ta saprofyt (parasit) på björk >> >> på barr och övträd på virke av gran och ta saprofyt på övträd )) )) )) saprofyt (parasit) på övträd» )) )) )) )) )) >> barrträd Som av ovanstående uppstäning framgår, äro ett ferta typer representerade. En deeva utesutande såsom saprofyter på virke av barr- eer övträd. Hit höra t. ex. Coniophora cerebea och de båda Poystictus-arterna. Några av svamparna, t. ex. Fomes annosus och Trametes pini, växa visserigen i evande träd, men nästan utesutande i den döda kärnveden, och för att infektion över huvud taget ska äga rum, måste död eer sårad ved vara exponerad. Dessa svampar uppträda såunda såsom saprofyter. Under vissa förhåanden kan emeertid Fomes annosus uppträda som fakutativ parasit och döda såvä gran som ta. Samma förhåande gäer för Poyporus marginatus (JöRSTAD och JuuL I939, p. 344) och för Trametes pini (samma förf., p. 40I). Poyporus betuinus kan så ~måningom döda arter tihörande säktet

334 ERIK RENNERFEL T Betua, men infektionen sker genom sår, grenbrott o. dy. (FERDINANDSEN och jörgensen 1938, p. 409). Schizophyum commune förekommer vanigen som saprofyt på övträdsved, men den har även vid ett tifäe påträffats på evande, av frost försvagade fruktträd (ANDERssoN 1940). ANDERssoN har också funnit svampen på gran. Stereum purpureum är vanigen saprofyt på oika sag av övträd, men förorsakar dessutom den under namnet sivergans bekanta sjukdomen på våra fruktträd. 2. Försök i matextraktagar. a. Metodik. I ikhet med fera andra hartsämnen har pinasyvin och dess derivat en mycket iten ösighet i vatten. Redan vid ca o,o2 % torde en mättad pinasyvinösning vara för handen. Morrometyetern har en ännu mindre ösighet. Under arbetets gång visade det sig, att en koncentration av o,o2 % av dessa fenoer icke var tiräckig för att förhindra eer i högre grad hämma tiväxten av en de av de undersökta svamparna. Många försök ha därför gjorts för att få en högre koncentration i agarn, men de ha aa strandat på grund av utfäning, kristabidning o. dy. Visserigen kunna o,r-0,2% agaremusioner göras, där pinasyvinet omedebart efter det att agarn stenat kan iakttagas i form av tarika >>droppan>, i storek växande mean ro och roo p. Men redan efter några timmar börjar pinasyvinet att kristaisera ut, varvid kristaer av växande form och storek uppträda i agarn (fig. r). Genom utfäning och kristaisation förändras den >>verksamma koncentrationen», den bir ägre än vad som motsvaras av den invägda mängden substans. Detta avspegas även tydigt i försöksserier, där högre tisatser av pinasyvin och pinosyvinmonometyeter använts. På fig. z återgives en serie med Stereum purpureum på agar, innehåande o,r-o,oos% pinosyvinmonometyeter. Vid tisats av o,r och o,os% är kristabidningen rikig och samtidigt oregebundet uppträdande i skåarna. I o,o2% förekommer bott ett mindre anta kristaer och i o,or några få stycken. Vid den sistnämnda koncentrationen befinner sig såunda nästan hea den tiförda mängden pinosyvinmonometyeter i öst, d. v. s. >>verksamt» tistånd. I fråga om Stereum purpureum har den hämmande koncentrationen uppnåtts vid ca o,o2 % pinosyvinmonometyeter (fig. z). Andra svampar, såsom Fomes annosus och Schizophyum commune, hämmades icke vid denna koncentration, men det visade sig, att fuständig hämning inträffade vid högre tisatser, upp ti o,s-r,o% (RENNERFELT 1943). Det tyder på att pinasyvinet på ett eer annat sätt förbrukas eer inaktiveras i kuturskåarnas agar och att dess hat av aktivt pinasyvin betingas" av ett dynamiskt föropp.

UNDERsöKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMP AR 335 Utkristaisationen av pinasyvin kunde från den ena gången ti den andra ~;;ke ganska oika, även vid samma tisats, utan att ti synes någon yttre orsak föreåg. Vid ett tifäe bidades reativt få stora, vid ett annat tarika små kristaer, eer också förbev en större eer mindre de av pinasyvinet i form av en mjökiknande suspension. Denna nyckfuhet i pinasyvinets uppträdande inverkade även på svamparna. Någon reproducerbarhet i häm- Fig. I. Mikrofotografi av 3 timmar gamma matextraktagarpatta med o, z % pinosyvinmonometyeter. Droppar av pinosyvin:monometyeter förekomma, men kristabidning har redan börjat. Förstoring rso ggr. Mikrophotographie von 3 Stunden ater Mazextrakta garpatte mit 0.2 % Pinosyvin-monomethyäther. Tröpfchen von Pinosyvin-monomethyäther kommen vor, aber die Kristabidung hat schon angefangen. Vergrösserung I 5o ma. ningsvärdena vid högre tisats, o,os % och däröver, kunde icke erhåas. Som högsta koncentration har därför o,o2% tagits, ungefär motsvarande en o,oor-moar ösning. Vid denna koncentration erhös med pinasyvin icke någon och med monametyetern i tege mycket obetydig kristabidning. Ur fera synpunkter är det icke ämpigt att tisätta pinasyvinet i fast form direkt ti matextraktagarn. I stäet har en ösning gjorts i abs. akoho, där utan svårighet en 20 %-ig ösning kan erhåas. I rege framstädes en standardösning, innehåande roo mg substans i 5 m akoho. I m av denna ösning i roo m matextraktagar gav en o,o2 %-ig ösning med avseende på

336 ERIK RENNERFELT Fig. 2. I4 dagar gama kuturer av Stereum purpureum i agar, innehåande pinosyvinmonometyeter. I= kontro, 2 =o, r, 3 = o,o5, 4 = o,oz, 5 = o,or och 6 = o,oo5% pinosyvinmonometyeter. I4 Tage ate Kuturen von Stereum purpureum in Pinosyvin- monomethyäther enthatendem Agar. pinosyvin och en r %-ig med avseende på akoho. Framstäningen av de oika ti försöken använda, o,o2-o,oor %ösningarna framgår f. ö. av nedanstående tabe. Tabe I. Utspädningsschema för tisättning av pinasyvin ti matextraktagar. Verdiinnungsschema bei Hinzuftigung von Pinasyvin zu Mazextraktagar. m standard- kon c. i a garn Akoho rm=mg ösning1 Konz. im Agar m Pinosyvin2 m standardösung % I - 20 o,oz I I ro O, OI I 3 5 o, o os 0,5 4,5 2 o, o o z 0,5 9,5 I O, ODI 1 IOO mg pinasyvin i 5 mi akoho. 2 r mi tisättes ti IOO m matextraktagar.

UNDERSÖKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 337 Matextraktagar (5 % Liebigs matextrakt och I,5 % agar) steriiserades 30 minuter vid I,5 atm. Pinasyvinet tisattes efter steriiseringen vid en temperatur av ca 60-70 C. Då akoho i och för sig kan hämma tiväxten av svamparna, sattes ti Ioo m av kontrosubstratet I m akoho. Akohohaten utgjorde därigenom i samtiga prov I %- Huvudparten av försöken ha utförts i provrör, ca I8 X I50 mm, innehåande 5 m substrat. På den sneda agarytan kunde svamparna växa ca 50-60 mm, innan de nådde rörets botten. De mest snabbväxande svamparna, t. ex. Coniophora cerebea och Schizophyum commune, ti~ryggaade i kontrorören denna sträcka på 5 a 6 dagar, medan en så ångsamt växande svamp som Yrametes pini behövde minst 20 dagar för samma väg. Rören förvarades i termostat vid 22 C. En de försöksserier ha även utförts i petriskåar. Som ett mått på giftigheten hos pinosyvinsubstanserna har den hämmande förmågan på mycetiväxten tagits. Tiväxten i rören mättes med några dagars meanrum, och i tabeerna har medetaet av två paraeer återgivits. I det övervägande antaet fa ha emeertid försöken dupicerats, varigenom siffrorna äro beräknade ur fyra tiväxtvärden. b. Försök med pinosyvin. För samtiga I2 undersökta svampar ha tiväxtmätningar gjorts med några dagars meanrum. Det skue emeertid taga atför stort utrymme i anspråk att framägga at detta materia, det må räcka med ett par exempe (tab. 2-4). Tabe z. Inverkan av pinasyvin på tiväxten av Coniophora cerebea. Einwirkung von Pinasyvin auf das Wachstum von Coniophora cerebea. - % Pinasyvin -... 0,02 o o. o o o o o, o x... o. o o o,oos.. o. o o o o,oo2... O,OOI.... Kuturen utvuxen. 2 Ympen död. 3 JO - - 3 6 8 6 24 - - 6 I 20 mm tiväxt efter dagar mm Wachstum nach Tagen 8 JO 13 17 34 ~ - -- - - - - 2_ 9 12 16 21 27 41 ~ 32 47 ~ Av tabeerna framgår, att de undersökta svamparna reagera ganska oika för pinosyvinet. Coniophora cerebea (tab. 2) är den känsigaste, tiväxten hindras av o,ox %- Vid överföring ti matextraktagar av ympbitarna i rören med nämnda koncentration, visade det sig, att svampen var död. En 20-26

338 ERIK RENNERFEL T Tabe J. Inverkan av pinasyvin på tiväxten av Fomes annosus. Einwirkung von Pinasyvin auf das \Vachstum von Fomes annosus. - mm tiväxt efter dagar % mm Wachstum nach Tagen Pinasyvin 3 6 8 IO I3 I7 o. o o 5 I3 2I ~ 30 0,02. o o - - - + + 6 o, or... 4 IO I6 ~ 29 ~ o, o os... + 6 I5 26 45 o, o o z o o o ~ "+ 5 I7 30 O,OOI... 3 7 20 ~ 32 Tiväxt på ympen. 20 7 Tabe 4 Inverkan av pinasyvin på tiväxten av Lentinus squamosus. Einwirkung von Pinasyvin auf das Wachstum von Lentinus squamosus. - o % Pinasyvin mm tiväxt efter dagar mm Wachstum nach Tagen 3 6 8 IO I3 I7 20 o o ~ 3 9 I7 29 42 46 0,02... o o - - - - - o, or... - + 2 4 7 I3 I5 o,oos... I 6 I2 I6 23 34 4I <J:,ooz....... 3 IO I8 25 36 44 47 o, o or... 3 IO 20 29 39 45 47 Ympen död. tisats av o,oo5 % pinasyvin hämmade svampen mycket kraftigt, medan o,oo2 och o,ooi % bott hade obetydig verkan. Rotrötesvampen (tab. 3) har icke fuständigt hämmats vid någon av de här nämnda koncentrationerna. Tidigare har visats (RENNERFELT 1943), att fuständig hämning ägde rum först vid en tisats av o, I % pinosyvin. Den verksamma mängden därav kan emeertid på grund av utfäning icke gärna ha uppgått ti o,i %- Vid o,o2% var tiväxten mycket obetydig och först efter 17 dygn var den mätbar. På fig. 3 har en pinasyvin-serie med Fomes annosus i petriskåar återgivits. Efter 10 dagar hade icke någon tiväxt ägt rum i skåen, innehåande o,o2 % pinosyvin. Vid de övriga undersökta koncentrationerna, o,oi-o,ooi %, var en hämning fut tydig utom vid den ägsta koncentrationen. Sysvampen, Lentinus squamosus, (tab. 4), intar en meanstäning mean de båda föregående svamparna. En tisats av o,o2% pinasyvin hämmade tiväxten fuständigt, och ymparnavoro efter 13 dygn döda. I o, o I %ösning började svampen sakta tiväxa, och med avtagande koncentration bev

UNDERSÖKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 339 Fig. 3 ro dagar gama kuturer av Fomes annosus i agar, innehåande pinosyvin. I =kontro, 2 = o,oz, 3 = o,or, 4 = o,oo5, 5 = o,ooz och 6 = o,oor% pinasy vin. ro Tage ate Kuturen von Fome$ annosus in Pinasyvin enthatendem Agar. tiväxten at kraftigare. I o,oor % pinosyvinösning kunde icke någon hämning iakttagas. På fig. 4 har tiväxten hos Poyporus marginatus återgivits i form av kurvor. Tiväxten hämmades kraftigt av o,or % pinosyvin, medan o,ooz% bott hade en ringa verkan. I tab. 5 har ett sammandrag av tiväxten för samtiga undersökta svampar gjorts. I denna tabe har tiväxten i r % akoho vid den tidpunkt, då sista mätningen därstädes kunnat göras (för Poyporus marginatus inträffade detta enigt fig. 4 efter 17 dagar), satts = roo. Tiväxtvärdena i pinosyvinösningarna vid motsvarande tidpunkt ha omräknats i reation ti detta värde. Av tabeen framgår, att o,or-o,oz % pinosyvin är tiräckigt för att förhindra tiväxten hos de festa undersökta svamparna. Bott Fomes annosus och Schizophyum commune visade svag tiväxt på sjäva ympen ännu vid en koncentration av o,oz % Som framgick av tab. 3, började Fomes annosus så småningom att växa i o,oz% ösning, och även hos Schizophyum commune

340 ERIK RENNERFEL T! Tabe s. Den reativa tiväxten av rötsvampar i agar, innehåande pinosyvin. Försök i provrör vid 22 C. Das reative Wachstum von Fäunispizen in Pinosyvin enthatendem Agar. Versuche in Proberöhrchen bei 22 C. Svampar r% Pize Akoho o,oz O, OI % Pinosyvin Coniophora cerebea....!00 - _ z6 Corticium aeve... )) - _!7 Fomes annosus...,... )) 3+ 52 87 Lentinus squamosus... :... )) _ z8 74 Poyporus betuinus.... ) - _ 48 ) marginatus.... )) _ 38 65 )) vaporarius... ) - 2(+) 72 Poystictus hirsutus.... )) _ - 35 ) versicoor.... ) - 66 go Schizophyum commune.... ) 3+ 3+ sr Stereum purpureum... >) - 2(+) 59 Trametes pini...... ) _ - 83 o,oos/ o,oo2/ 1 Ympen död efter överfyttning ti matextraktagar. 2 Ympen evande efter överfyttning ti matextraktagar. 3 Tiväxt på ympen. 8o 55!00 g6 87 94 8g 48!00 65 8z gr Anta försöksdagar Anzah o, o or Versuchs tag e 94 8 gr!07 I7 ro g8!00!7 IO!03!7 87 17 sr ro!00 ro 8z ro g8 6 99 17 mm so 30 20 IO Fig. 4 3 6 8 ro 13!7 20 dagar Tiväxtkurvor av Poyporus marginatus i matextraktagar, innehåande pinosyvin. a= r% akoho, b= o,oo2, c= o,oos och d= o, or% pinosyvin. Wachstumskurven von Poyponts marginatus in Pinosyvinhatigem Agar.

UNDERSÖKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 341 inträdde efter 13-17 dagar en svag tiväxt. De festa övriga svamparna icke bott hämmades av o,or-o,o2% pinosyvin utan det visade sig även, att ympbitarna efter 10-13 dagars förvaring i rören med pinosyvin-agar hade dödats. Bott Poyporus vaporarius och Stereum purpureum växte ut efter överfyttning ti matextraktagar. c. Försök med pinosyvinmonometyeter. På samma sätt som pinasyvinet har dess morrometyeter provats. I tab. 6 och 7 ha tiväxtvärdena för Fomes annosus och Stereum purpur,eum sammanstäts. Fomes annosus har växt i samtiga koncentrationer, även om en betydande hämning har ägt rum. Stereum purpureum däremot växte icke i o,o2-o,or % och hämmades mycket starkt i o,oos och o,oo2 % ösning (jfr även fig. z). Av kurvorna på fig. 5 framgår, att Poyporus marginatus avsevärt hämmades, särskit i högre koncentrationer. I tabe 8 har en sammanstäning av den reativa tiväxten hos aa svamparna gjorts. Jämförd med pinosyvin har morrometyetern i genomsnitt en Tabe 6. Inverkan av pinosyvinmonometyeter på tiväxten av Fomes annosus. Einwirkung von Pinosyvin-monomethyäther auf das Wachstum von Fomes annosus. mm tiväxt efter dagar % mm Wachstum nach Tagen Pinosyvinmonometyeter - 3 7 8 ro 13 17 o o o o o 6 28 ~ 44 o,oa... I s I7 23 37 sr o, or... I 6 17 27 42 so o,oos... o o o I s r6 ~ 2S 40 o,ooz... ~ 2 7 19 29 44 o,oor... 3 12 27 39 sr Tabe 7 Inverkan av pinosyvinmonometyeter på tiväxten av Stereum purpureum. Einwirkung von Pinosyvin-monomethyäther auf das Wachstum von Stereum purpureum. mm tiväxt efter dagar % mm Wachstum nach Tagen Pinosyvinmonometyeter 3 6 8 ro 13 I7 ~ - o o o o o. o 14 40 _ o,oz... o o o o - - - - - _ o, or... - - -- - - ~ o,oos.. o o o 3 12 22 29 46 ~ o,ooz.. o o o o o o 4 IS 2S 33 47 ~ o,oor... o o o o 8 27 41 Ympen död. ~

342 ERIK RENNERFEL T Tabe 8. Den reativa tiväxten av rötsvampar i agar, innehåande pinosyvinmonometyeter. Försök i provrör vid 22 C. Das Teative Wachstum von Fäunispizen in Pinosyvin-monomethyätheT enthatendem Agar. Versuche in Proberöhrchen bei 22 C. Svampar Pi z e Coniophora cerebea.... Corticium aeve.... Fomes annosus... Lentinus squamosus.... Poyporus betuinus.... )) marginatus.... >} vaporarius.... Poystictus hirsutus.... >} versicoor.... Schizophyum commune.... Sterettm purpureum.... Trametes pini...... J och 2 se tab. 5- a Tiväxt efter S dagar. mm so r% Akoho IOO >} )) )} >} )) )) >} >} >} )} >} Anta % Pinosyvinmonometyeter försöksdagar! ' Anzah o,oz o, or o,oos o,ooz/ o, o or Versuchs tag e - 3-38 6 19 28 39 43 53 17 39 39 36 43 6! 8 14 48 6o S6 102 17 - - 4 9 54 IO _ 5 28 43 7S 13-4 21 47 S6 13 36 53 ss ss 87 IO 37 41 67 69 102 s 31 35 29 27 71 s - 1-30 3S 6S 6 "(+) 43 79 ss 93 17 a 20 IO Fig. 5 3 6 s IO 17 dagar Tiiväxtkurvor av Poyporus marginatus i matextraktagar, innehåande pinosyvinmonometyeter. a= r% akoho, b= o,oor, c= o,oos och d= o,or% pinosyvinmonometyeter. Wachstumskurven von Poyporus marginatus in Pinosyvin-monomethyäther-hatigem Agar.. ägre toxicitet. Endast emot en av svamparna, Coniophora cerebea (fig. 6),. var den giftigare än pinosyvin. Ett par av svamparna, nämigen Poyponts betuinus, P. marginatus och Stereum purpureum, voro ika känsiga för båda.

UNDERsöKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMP AR 343 Fig. 6. 12 dagar gama kuturer av Coniophora cerebea i agar, innehåande pinosyvinmonometyeter. I =kontro, 2 = o,oos, 3 = o,ooz och 4 = o,oor% pinosyvinmonometyeter. 12 Tag~ ate Kuturen von Coniophora cerebea in Pinosyvin-monomethyäther enthatendem Agar. substanserna. De festa svamparna voro emeertid mindre känsiga, och fera av dem ha icke hämmats i o,o2 % ösning. Försök att genom större tisats ti agarn uppnå den tiväxtförhindrande koncentrationen ha icke yckats. Som tidigare omtaats, fö pinosyvinmonometyetern då ut i form av kristaer, varigenom mängden >>verksam>> substans i ösningen sjönk. d. Försök med pinosyvindimetyeter. I kärnveden hos en de Pinus-arter (P. nigra, P. paustris) förekommer även pinosyvindimetyeter, C 14 H 10 (0CH 3 ) 2, (ERDTMAN 1943). Som framgår av tab. g, är denna förening föga verksam. De sex undersökta svamparna tiväxte aa i o,or-o,o2 % ösning. Mest hämmades Poyporus betuinus,

344 ERIK RENNERFEL T som även i fråga om pinasyvin och pinosyvinmonometyeter hörde ti de känsigaste svamparna. Praktiskt taget samma hämningsvärden ha erhåits. i båda koncentrationerna av dimetyetern, viket tyder på att ösningen varit så gott som mättad redan vid o,or %- Kristabidningen var emeertid obetydig i båda koncentrationerna. Tabe 9 Den reativa tiväxten. av rötsvampar i agar, innehåande pinosyvindimetyeter. Försök i provrör vid 22 o C. Das reative Wachstum von Fäunispizen in Pinosyvin-dimethyäther enthatendem_ Agar. Versuche in Proberöhrchen bei 22 C. Anta % Pinosyvin- försök se Svampar I% dimetyeter dagar Pize Akoho Anzah Versuchstag 0,02 o, or e Corticium aeve..... IOO 6o 6r I7 Fomes annosus... )) 63 6r 6 Poyporus betuinus.... )) 30 29 IO >) vaporarius.... )) 6I 73 I7 Schizophytum commune... )) 66 70 8 J Yrametes pini... )) 75 75 I7 i' e. Försök med feno. Som standardgift vid taximetriska undersökningar användes feno. En jämförese därmed har desto större intresse, eftersom pinasyvin och dess. derivat sjäva tihöra fenogruppen. I tabe ro har den reativa tiväxten av rötsvamparna i matextraktagar, försatt med feno, sammanstäts. Därav framgår, att feno för de undersökta svamparna är ett mycket ikvärdigt gift. De festa hämmades i 0,1% ösning, de återstående i 0,2 %- Dessa värden visa god överensstämmese med de av FALCK (rgrz) erhåna hämnings- värdena, nämigen o, r % feno för Coniophora cerebea och Poyporus vaporarius. Vid överföring ti matextraktagar av ympstycken, som icke vuxit ut i rören, visade det sig, att fertaet svampar växte ut. Myceet var såunda vid. iv, viket i amänhet icke var faet med de mycestycken, som förvarats på agar, innehåande pinasyvin eer pinosyvinmonometyeter (tab. 5 och 8). I tabe ro har även fenotaet angivits. Detta, som kan bestämmas enigt fera oika metoder (J ärgensen rg4o, p. g6), har i föreiggande fa beräknatsur förhåandet mean de koncentrationer av resp. feno och pinasyvin eer pinosyvinmonometyeter, i vika fuständig hämning ägt rum. Den hämmande koncentrationen för feno har satts = r. Pinasyvin är genomgående giftigare än feno, fenotaen variera mean 5 och zo. Pinosyvinmonometyeter upp- visar en betydigt större variation. För Stereum purpureum, Trametes pini och Poyporus-arterna är den s-ro gånger giftigare, för Coniophora cerebea icke mindre än 50 gånger giftigare än feno. För de återstående svamparna.

UNDERsöKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 345 Tabe IO. Den reativa tiväxten av rötsvampar i agar, innehåande feno. Försök i provrör vid 22 C. Das reative Wachstum von Fäunispizen in Pheno enthatendem Agar. Versuche in Proberöhrchen bei ZZ C. Svampar Pize I o;!o Ako- %feno P hena! Anta försöksdagar ho Anzah 0,21 Fenota Phenozah Pin o- sy vm- Pin o- Versuchs- mon o- o, r syvin o,os 0,02 o,or tage metyeter Coniophora cerebea.... IOO - 2 (+) z z s z 88 8 IO so Corticium aeve... )\ _ (+) II 43 45 13 IO - Fomes annosus... )) - (+) 7 83 106 IO 3 5 (o, r) Lentinus squamosus....... >) (+) z 6s!00 g8 I7 IO - Poyporus betuinus.... >) - _ z Z 34 IO IO IO )) marginatus.... >) -- (+) ZI z6 43 17 5 5 )) vaporarius.... >) - (+) z s 59 95 13 IO 5 Poystictus hirsutus.... >) (+) (+) 41 7I 78 IO IO (o, s) )) versicoor.... >) _ II 55 70 So 8 5 (o, z) Schizophyum commune... )) (+) II 63 95 99 O z o (o, z) Stereum purpureum.... )) - (+) 48 97 91 8 IO IO Yrametes pini..... J )\ (+) II 70 Sz ss z o z o IO 1 och 2 se tab. 5 3 Värden inom parantes osäkra och sannoikt för åga ti föjd av kristabidning o. dy. däremot är fenoen den giftigare substansen. Fenotaet har i dessa fa icke kunnat beräknas med någon säkerhet, emedan pinosyvinmonometyetern i högre koncentrationer devis fö ut i kristaisk form. Dyika värden ha i tabe Io satts inom parentes. f. Diskussion av försöken i matextraktagar. A v de i takärnveden förekommande fenoiska beståndsdearna är pinosyvinet i rege det mest verksamma, därnäst dess monometyeter, medan dimetyetern är minst verksam. Den genomsnittiga hämmande koncentrationen hos de undersökta ämnena framgår av nedanstående uppstäning: genomsnittig hämmande koncentration Pinasyvin....................... o,oi - o,oz % >> -monometyeter... o,oos-o,oz - > o,oz 0 / 0 >> -dimetyeter........... > o,oz % Feno... o, r.- o, z 0 /o Några barrträdssvampar, som i försöken visade stor resistens, ha under naturiga förhåanden förmåga att åtminstone i viss grad angripa takärnved och kunna troigen även i veden på ett eer annat sätt bryta ned dessa kärn-

346 ERIK RENNERFEL T ienoer. Exempe härpå utgör Fomes annosus, som var den resistentaste av aa svamparna. Den tiväxte i o,o2 % pinosyvinösning, även om det dröjde 17 dagar, innan myceet växte ut. Något genomgående samband mean de undersökta svamparnas känsighet i försöken och deras naturiga förekomstsätt kan å andra sidan icke spåras. Sysvampen, Lentinus squamosus, som svårt kan angripa takärnved, uthärdade tämigen höga koncentrationer. Tatickan, som obehindrat växer i takärn veden, hörde ti de minst resistenta :.svamparna i matextraktagarförsöken. Coniophora cerebea, en av de svåraste Yirkesförstörarna, ehuru kanske övervägande på spintved, var den känsigaste av aa svamparna. Liknande förhåanden möta band de svampar, som i naturen uppträda på övträd eer virke därav. Möjigen kunde man förestäa sig, att dessa.svampar genomgående skue vara känsiga för dessa kärnfenoer. Mycket känsiga voro Poyporus betutinus och Stereum purpureum, båda saprofyter och under vissa förhåanden parasiter på övträd. De båda Poystictus-arterna.däremot, särskit P. versicoor, voro motståndskraftiga. En så utprägad övträdssaprofyt, som Schizophyum commune var nästan ika resistent som F omes annosus. För en de av de undersökta svamparna kan förmågan eer oförmågan att angripa takärnveden såunda möjigen stå i samband med deras större -eer mindre känsighet för fenoerna i takärnveden, för andra däremot icke. För svamparnas sätt att uppträda under naturiga förhåanden måste även många andra faktorer än giftämnen i veden spea en viktig ro, och det är icke gärna tänkbart, att man ska kunna förkara det naturiga förekomstsättet enbart av försök i agar. Utesutet är dock icke, att ett något vackrare resutat skue erhåits, om fera stammar hade provats av varje svamp. Förmågan att motstå gifter är en fysioogisk egenskap, som kan variera från -en stam ti en annan ika vä som tiväxthastighet, agressivitet m. m. De båda svampar, som visade sig motståndskraftigast mot kärnfenoerna, nämigen Fomes annosus och Schizophyum commune, höra emeertid ti de.svampar, som ha en hög amän motståndskraft emot gifter (RrcHARDS I924, rgzs). Feno, C 6 H 5 0H, är ganska giftigt för svampar och bakterier. En o,r-0,2% ösning har i amänhet en fuständigt hämmande inverkan. Med införande av ytterigare OH-grupper avtar giftigheten. Resorcin och hydrokinon, C 6 H 4 (0H) 2, ha gentemot Coniophora cerebea fenotaet o,r-0,2 (FALCK rgrz). Ännu mindre verksamma torde forogucin och pyrogao, C 6 H 3 (0H) 3, vara (BoKORNY rgr6). Genom att substituera väteatomerna i fenoen med kor eer nitrogrupper ökas däremot giftigheten högst betydigt. Pentakorfeno,.som har fått vidsträckt användning såsom skydd mot båyta på virke, har

UNDERSöKNINGAR ÖVER TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 347 fenotaet 165, och dinitrofenonatrium hämmar tiväxten av svampar i o,or-o,os % ösningar (BoRZINI 1938). Även genom att införa en sidakedja kan giftigheten ökas i mycket hög grad. Åtskiiga resorcinderivat, uppbyggda enigt vidstående schema, ha visat sig besitta högst anmärkningsvärda antiseptiska egenskaper. Så har 4-hexyresorcin, C 6H 3(0HMCH2) 0CH 3, gentemot vissa mögesvampar fenotaet 46-56,3 emot resorcinets 0,3 (HoUBEN och WoLLENWEBER 1929), och 5-heptyresorcin har mot Staphyococcus aureus ett så högt fenota som z8o (R= sidokedja) (SUTER och WESTON 1939). Den större giftigheten hos pinosyvin, jämfört med feno och resorcin, måste bero på sidokedjan. Som framgår av nedanstående former är ikheten i strukturet hänseende mean pinasyvin och 4-fenyetyresorcin påfaande. /OH (-)-CH = CH-(-) (-)-CH2-CH2-\)-0H Pinasyvin -\OH -- ~-- OH 4-F en y etyresorcin Sistnämnda förening har fenotaet 41-43 och hämmar Graphium umi och Peniciium sp. i o,or6% ösning (HouBEN och WoLLENWEBER 1929). Skinaden i toxicitet hos de oika pinosyvinsubstanserna hänger tydigen samman med förekomsten av hydroxygrupperna. Pinosyvin, som i genomsnitt är den giftigaste substansen, innehåer två hydroxygrupper, medan morrometyetern har en, och dimetyetern saknar OH-grupp. Beträffande toxiciteten visa såunda pinosyvinsubstanserna ett förhåande, som egendomigt nog är rakt motsatt de osubstituerade fenoernas, där som nyss påpekats feno är giftigast. Ett reativt stort anta naturprodukter av fenoisk eer kinoid natur ha isoerats, huvudsakigen ur trädsag med färgad, motståndskraftig ved (ERDT MAN 1939 c). Ti sin kemiska struktur ha de karagts, men deras fysioogiska verkan gentemot rötsvampar har icke undersökts. Någon jämförese i detta hänseende med pinasyvin kan därför icke anstäas. Åtskiiga undersökningar med icke närmare definierade substanser eer extrakt ha emeertid utförts. Det i J apan inhemska Hibaträdet, Thujopsis doabrata, har en kärn ved, som är mycket motståndskraftig gentemot de festa svampar, men den angripes av Fomes robust~ts. Genom destiation av kärnved från detta trädsag erhö KITAJIMA (1931, 1933) en oja, sannoikt tihörande fenoserien. Denna oja hade en starkt antiseptisk verkan. En tisats ti agar av o,os % var nog för 23. Medde. från Staens Skogsförsfiesanstat. Häfte 33

348 ERIK RENNERFEL'r att fuständigt hämma tiväxten av Poyporus vaporarius. Såvä pinasyvin som dess monametyeter äro ikvä effektivare (tab. 5 och 8). Att Fomes robustus kan angripa Thujopsis-veden, anser KrTAJIMA bero på att denna svamp förfogar över enzym, som kunna bryta ned fenogruppen i den skyddande ojan. Extrakt av Chamaecyparis obtusa, sannoikt ti stor de bestående av hinokinin (ERDTMAN 1939 c), hämmade icke ens i 0,35% ösning. Kärnveden av >>western red cedan>, Thuja picata, är synnerigen resistent emot rötsvampar (HuBERT 1931 p. 467). Gentemot Lentinus squamosus var extrakt av kärnveden starkt toxiskt, medan extrakt av spintveden icke eer bott föga hämmade tiväxten (SowDER 1929). En närmare undersökning av den verksamma beståndsdeen i kärnveden hos Thuja picata har verkstäts av ANDERsON och SHERRARD (1933). De isoerade ur kärnveden tvenne föreningar. Den ena var dehydroperiasyra, C 10 H 1 p 2, som visade sig toxiskt overksam. Den andra tihör fenoserien och har möjigen samma bruttosammansättning som dehydroperiasyran. I matextraktagar hämmade denna substans Fomes annosus i en koncentration av o,oos-o,oo7 % Den är såunda avsevärt giftigare än pinosyvin, varav ca o,oz % ösning erfordras för att hämma samma svamp. HAWLEY, FLECK och RICHARDS (1924) och ANDERSON (1931) gjorde varmoch kavattenextrakt av spint- och kärnved från oika amerikanska trädsag och bandade dem i agar, som sedan ympades med Fomes annosus resp. Lenzites saepiaria. I rege visade det_ sig, att varmvattenextrakten voro mer toxiska än kavattenextrakten, och att extrakt från kärnved var rikare på toxiska ämnen än dyikt från spintved. Närmare undersökningar i kemiskt hänseende över de verksamma ämnena i dessa extrakt ha emeertid icke utförts. BAVENDAMM (1928) har gjort en ingående undersökning över inverkan av tannin och andra garvämnen på rötsvampar. En tanninkoncentration av z% hämmade tiväxten hos de festa undersökta svamparna. Vid tisats av naturiga garvämnen visade sig några svampar, t. ex. Meruius acrymans, reativt känsiga, medan andra fördroga betydigt högre koncentrationer eer t. o. m. stimuerades av en tisats. Fomes annosus och Trametes pini växte såunda i agar, innehåande 12% garvämne från granbark. Garvämne från ek- och kastanjeved kunde fördragas i koncentrationer av samma storeksordning. BAVENDAMM drar därav den sutsatsen, att garvämnen icke spea någon ro som skyddsmede emot parasitiska svampar. >>Garvämnen>> äro dock icke några enhetiga substanser. I dem kunna i ringa mängd substanser ingå, som ha antiseptisk verkan. Åtskiiga iakttageser ha såunda gjorts, som visa att kärnved från resistenta trädsag innehåer toxiska substanser. Beträffande dessa ämnens kemiska natur är emeertid mycket itet känt. Så vitt jag kunnat finna av itteraturen

UNDERSÖKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 349 i hithörande frågor, är det av i kemiskt hänseende kart definierade substanser endast pinasyvin och dess derivat, som genom föreiggande undersökning bivit närmare undersökta i fråga om deras verkan emot rötsvampar. Ti fenogruppen höra med a sannoikhet även de verksamma beståndsdearna i kärnveden av Thuja picata och Thujopsis doabrata iksom även många verksamma ämnen i extrakt från andra resistenta trädsag. Den strukturkemiska utredningen av dessa substanser är i hög grad önskvärd. 3 Försök med impregnerade kotsar av ta. I syfte att mer efterikna de naturiga förhåandena ha även en de försök utförts, där svamparna fått angripa impregnerade kotsar av spint- och kärnved av ta. Enär dyika försök äro mer tidskrävande än matextraktagarförsöken, ha de bott utförts med några av svamparna, nämigen med Fomes annosus, Lentinus squamosus och Trametes pini. Då försöken dessutom kräva rätt stor tigång på fenoerna, ha de endast kunnat utföras med pinosyvinmonometyeter. A v det giftigare pinasyvinet har tyvärr ej tiräckig kvantitet stått ti förfogande. a. Metodik. I huvudsak har den metodik använts, som utexperimenterats för att prova giftigheten hos träkonserveringsmede emot rötsvampar (LIESE, NowAK, PETERS och RABANUS I935). Kotsar med dimensionerna 5 X 2,5 X I cm förfärdigades av spint- resp. kärnved av en ta vuxen på Boxhoms bruks marker. Den abs. torrvikten på kotsarna bestämdes på I mg när genom torkning vid I05 C under 4 timmar. Medetaet av voymvikten på 30 st. kotsar utgjorde för spintveden 0,45 (0,43-0,48) och för kärnveden o,4r (0,39-0,44), atså något ägre för den sistnämnda. Hartshaten hos kotsarna bestämdes genom att väga de vid I05 C torkade kotsarna före och efter extrahering. Spintvedskotsar, kontinuerigt extraherade med aceton under 3 x 24 timmar, hade en hartshat, som varierade mean 2,6 och 3,4% av torrsubstansen, i medeta 2,9 %- På samma sätt behandade kärnvedskotsar hade en hartshat varierande mean 4,8 och 7,8 %, i medeta 5,8 % av torrsubstansen. Tivägagångssättet vid impregneringen med pinosyvinmonometyeter var föjande: Kotsarna extraherades, vanigen med aceton under 3 X 24 timmar, i ett fa med en bandning av akoho och benso under ~n vecka. För att kontroera extraktionens effektivitet spjäkades några av kotsarna och beströkos med en ösning av tetrazoterat benzidin, som är ett reagens på kärnvedsfenoer (KocH och KRIEG I938). En svag rödfärgning av kärnvedskot-

350 ERIK RENNERFEL T sarna antydde, att extraktionen icke var fuständig.1 Skinaden i färg mean en icke extraherad och en extraherad kots var emeertid mycket tydig. De extraherade kotsarna ades ned i en gasburk försedd med anordningar för evakuering och påfyning och agom stor att rymma rz st. kotsar. Medest vattensug sögs uften ut ur cehåigheterna så mycket som möjigt, och därpå nedfördes genom en skijetratt zoo m g6 % akoho innehåande pinosyvinmonometyeter. Kotsarna fingo igga i akohoösning ca r8 timmar, under viken tid de bevo fuimpregnerade. Genom särskida försök konstaterades, att kotsarna, vikas voym utgjorde ca rz,s cm3, togo upp mean 6 och 7 m akoho pr kots. Genom vägning av kotsen före och efter akohoimpregneringen kunde den voym akoho, som upptagits pr kots, ätt beräknas och med edning därav den exakta mängden pinosyvinmonometyeter pr kots. I tabeerna rz-14 har den angivits, des i mg, des i% av kotsens torr- Genom att impregnera kotsarna med akoho, innehåande oika mängd pinosyvinmonometyeter, kunde kotsar med oika hat av detta ämne erhåas. Föjande serier gjordes. Serie nr I: I 200 mg pinosyvinmonometyeter i 200 m g6 %j akoho = o.7---o.8 % 1. _.. nos Vnk h 01 1 a o o = I.I-I.2. 10 _.. r sene. p akoho = r.6-r.8 % Sene nr 2: I Soo mg pmosyvmmonometyeter 1 200 m 96 o/o p y t monorne y 1 e t er Sene nr 3: 2 400 mg pmosyvmmonometyeter 1 200 m g6 o/o På grund av individuea oikheter hos kotsarna bev upptagningen icke adees ikformig inom resp. serier. I de ägre koncentrationernavoro variationerna i upptagningen ganska små, i den högsta, r,6-r,s% pinosyvinmonometyeter pr kots, något större. Önskvärt hade varit att sortera ut de mest avvikande kotsarna. På grund av nödvändigheten att spara med materiaet ät detta sig emeertid icke göra. Kotsar, avsedda att tjänstgöra som kontro, extraherades tisammans med de övriga kotsarna. Därefter impregnerades de med g6 % akoho utan pinosyvinmonometyeter. Kotsar av såvä spint- som kärnved användes ti kontroproven. Efter impregneringen fingo kotsarna ufttorka ungefär en vecka för att bereda akohoen tifäe att avdunsta. Under tiden gjordes svampkuturerna i ordning. Svamparna odades i Koekovar, innehåande 50 m z% matextraktagar. Så snart svamparna vuxit ut över hea agarytan, ades träkotsarna, som steriiserats i strömmande ånga under 30 minuter, in på små 1 Enigt H. ERDTMAN ger även puver av kärnved, som fuständigt extraherats med t. ex. aceton, en dyik svagt röd färgreaktion, möjigen förorsakad av vid igninet bundet pinasyvin eer av oextraherbara fenoer av annan typ.

UNDERsöKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 351 U-formiga gasbänkar. I varje kov inades en impregnerad och en oimpregnerad kots. Efter 3 månaders kutur vid 22 C togos kotsarna ut ur kovarna, och genom förnyad torrviktsbestämning bestämdes den av svampen förorsakade viktförusten. Av varje försöksserie gjordes 4 st paraeer. b. Försök med naturig spint- och kärnved. Ti en början gjordes ett försök för att utröna svamparnas angreppsförmåga på kotsar av naturig spint- och kärnved. Försöket, som utfördes med Fomes annosus och Lentinus squamosus, har sammanstäts i tab. rr. Angreppsintensiteten var mycket oika hos de båda svamparna. Fomes annosus angrep veden ganska obetydigt (jfr. LIESE och medarbetare 1935), spintvedskotsarna mera än kärnvedskotsarna. Lentinus squamosus förstörde en betydande de av vedsubstansen, ikaedes mera av spintveden än av kärnveden. Hartsbeståndsdearna i kärnveden ha såunda icke förmått hindra ett angrepp av svamparna, men de ha ti en viss grad hämmat deras tiväxt. Liknande resutat erhö RoBAK (1942) vid oding av ett anta rötsvampar på spånor och kotsar av kärnved resp. spintved av ta. Kärnveden angreps betydigt mindre, särskit i kovar, innehåande svampar med stor nedbrytningsförmåga, såsom Lenzites saepiaria och Trameies seriais. Även ZELLER (1917) fick vid försök med Lenzites saepiaria i genomsnitt mindre angrepp Tabe II. Rötangrepp på kotsar av spint- och kärnved av ta. Försökstid 3 månader vid 22 C. Fäunisangriff auf Kötzchen aus Kiefernspint- und Kiefernkernhoz. Versuchszeit 3 Morrate bei 22 C. Svampar Pi z e Ved Hoz g torrvikt pr kots g Trockengewicht pro Kötzchen viktförust Gewichtsverust före efter pr kots Ii medeta rötning rötning pro Kötzchen im Mitte vor Fäunis nach Fäunis '!~ % Fomes annosus.... spint 5,45 4,74 13, I 5,47 4,7I!3, 8!3,2 5,54 4,83 12,8 5,45 4,73 13,2 ) )... kärna 5,I5 4,63!0,2 5, I I 4, 6o g, 8 ro, 5 5,09 4. 54 10,9 5,04 4,48 II, o Lentinus squamosus.... spint s, 35 3,1o 42, I s, so 3, I 6 42,5 41,5.'), 4 8 3,3 39,8 s, 55.3,24 41,7 ),,. o. kärna s,o7 3,79 25,3 5,30 3,47 34,6 3.3, 2 s,:;6 3,4I 36,4 4,8o 3,05 36,5

352 ERIK RENNERFEL T Tabe I2. Angrepp av Fomes annosus på kotsar impregnerade med oika mängd pinosyvinmonometyeter. Försökstid 3 månader vid 22 o C. Angriff von Fomes annosus auf mit verschiedenen Mengen von Pinosyvin-monomethyäther imprägnierte Kötzchen. Versuchszeit 3 Mona te bei 22 o C. Nr Materia Pinosyvin- Viktförust Torrvikt monomety- Kontrokotpr kots1 Viktförust eter sar Trockengewicht Gewichtsverust Ex- Gewichtsverust pro Kötzchen pr kots trakt Kontrokötz pro Kötzchen ch en före efter pr f i me- pr i merötning rötning kots deta kots deta vor nach Fäunis Fäunis % mg % pro Kötz im Mitte pro Kötzim Mitte c hen c hen g g % % % % ra spintved.. s. 45 4.94 2 3,0 3g, 6 0,73 g, I II, 6 s. 65 s, os 2,6 37,6 0,67!0,7 II, 2 s, z g 4.94 2,7 37.3 0,71 6,6 8, 8 rs,o 12,6 s. 35 4 88 2,7 35.9 0,68 8,8!2,5 I b kärnved... 5, I 3 4,58 2 s. 8 41,4 o, Sr ro, 7 13,6 4.99 4, 62 4,8 3g,s o, Bo 7.4 g, 6 4,7I 4,I3 5.3 40,0 o, 86!2, 3!0,4 14,2!2,6 4,87 4.33 7 8 37.9 0,78 I I, I 13,0 2 spintved... s. 52 s. o+ 3 3. 6 64,7 I, I 8 8, s rs,z s. 50 5, I 7 0,9 sg,o I, o8 6, 2 15,7 s. 38 4 97 I,z 57.3 I, I7 7.5 7.4 15,7 r6, I s. 82 5,4I I, o 63,9 I, I I?,o 17,6 3a spintved... 5,64 5,03 2 4.9 g7. 2 I, 76!0,5 r8,o 5,65 4.99 0,9 g6, 5 I, 74 II, 8 17, I 3b 5.47 4,8o 2,2 go, o I, 68!2, I II, 6 17, I 17,5 s. 52 4,86 I,o g7,7 I, 8 o I2,o 17,6 kärnved... 4.95 4.39 2 3, 2 78,o I, 6o II, 3 15,6 4.7I 4 29 3. 2 8g,2 I, 93 g, z 17,3 5.32 4, 8 I 4.3 ros, s 2,02 g, 6 ro, r 17,0 r6, 3 j,i3 2, 6r 4,2 87,2 I, 73 ro, r 15,4 1 Kotsen + pinosyvinmonometyeter. 2 Kontinuerig extraktion med aceton 3 X 24 timmar. akoho+ benso under 6 x 24 timmar. på ko.sar, tiverkade av kärnved av amerikanska Pinus-arter. Han stäer dock detta i samband med högre voymvikt hos kärnveden och timäter i varje fa icke hartsbeståndsdearna några toxiska egenskaper. LIESE (rgz8) fann, att fera virkesförstörande svampar, särskit Meruius-arterna, förorsakad~ mycket små angrepp, 6-8% viktförust, på kärnveden, medan av spintveden ända upp ti 44% förstördes. c. Försök med kotsar impregnerade med pinosyvinmonometyeter. Resutaten av försöken med Fomes annosus ha sammanstäts i tabe rz. Viktförusten är genomgående tämigen iten. För de extraherade kontrokotsarna varierar den mean rz och 17 %, för de impregnerade mean 7

UNDERsöKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 353 och rz %- I ett fa (serie I b) är skinaden i viktförust mean impregnerade och icke impregnerade kotsar obetydig, i de andra serierna påtagig. Fig. 7 En månad gamma kutur av Lentinus squamosus. Kots nr 7 innehåer r,bz% pinosyvinmonometyeter, kots nr 19 är extraherad spintved. Einen Monat ate Kutur von Lentinus squamosus. Das Kötzchen Nr. 7 enthät 1.82 % Pinosyvin-monomethyäther, das Kötzchen Nr. 19 ist extrahiertes Spinthoz. Pinosyvinmonometyetern har såunda i viss grad hämmat angrepps förmågan hos Fomes annosus. Någon tydig skinad mean de oika kon centrationerna därav kan däremot icke märkas. Sannoikt råda ungefär

354 ERIK RENNERFEL T Tabe IJ. Angrepp av Lentinus squamosus på kotsar impregnerade med oika mängder pinosyvinmonometyeter. Försökstid 3 månader vid 22 o C. Augriff von Lentinus squamosus auf mit verschiedenen Mengen von Pinosyvin-monomethyäther imprägnierte Kötzchen. Versuchszeit 3 Mona te bei 22 C. Pinosyvin- Viktförust Torrvikt monomety- Kontrokotpr kots Viktförust eter sar Trockengewich t Gewichtsverust Ex- Gewichtsverust pro Kötzchen pr kots trakt Kontrokötzpro Kötzchen ch en Nr Materia före efter pr i me- pr i merötning rötning kots deta kots deta vor nach Fäunis Fäunis % mg % pro Kötzim Mitte pro Kötzim Mitte c hen ch en g g % % % % I a spintved... s. 56 3,88 2,6 40,6 0,74 30,2 44, I S,47 3,73 3, I 43. 2 o, Bo 31,8 43,8 S,32 4,08 3,4 40,3 0,76 23,5 30,4 3S,o 40,8 5,64 3,6o 2,9 38, I 0,68 36,3 40,3 I b kärnved... 4 74 4,38 S,8 44.3 o, g z J, 6 29,6 4,93 4,54 S,3 40,4 o,83 J, B 40,6 4,92 4,3I 6, 3 4r,3 o,8s IZ,3 I4,o 40,5 40,o 4,89 3,47 s,z 38,6 o, Bo 29, I 49, I 2 spintved... S,4I 3.79 I,6 63,7 I, I 9 30,0 37.7 S,6I 4.30 2,o 6I,8 I, I 2 23,4 35> 2 S,46 3.99 I,6 62,9 I, 14 26,7 z6,6 40,0 37, 2 S,65 4, I6 I, 6 63,3 I, I 3 26,4 3S,8 3a spintved... S,4I 3,72 2,7 99,4 I, 87 3I,5 40,3 S,50 3, 8 I I, I 99,8 I, 85 30,8 44 0 S,76 4, I2 I,g 102,8 I, 8z 28,4 30,3 44 0 S,38 - I, I 93,2 I, 7 2-48,8 44,3 3b kärnved... s,o4 3,77 3,6 8s,o I, 72 25, I 37,8 S,24 4,02 s, I 78,8 r, 53 23,4 36, I s,og 4,01 s,i 82,7 r, 65 2I,4 24,0 36,4 37, I s,o3 3,/I 3,3 83,5 I, 69 26, I 38,o samma förhåanden i veden som i matextraktagar, där svampen hämmades i samma utsträckning inom ett jämföresevis stort koncentrationsinterva (RENNERFELT 1943). Även vid den ägsta av de använda koncentrationerna, 0,7-0,8% pinosyvinmonometyeter, bör större deen därav förekomma i utfäd kristain form. Den de, som är öst i vattnet i veden, är icke tiräckig för att hindra svampens tiväxt, den endast försvårar den. I tabe 13 återfinnas försöken med sysvampen, Lentinus squamosus. Kontrokotsarna, atså extraherade kotsar, uppvisa samtiga en hög viktförust, mean 37 och 44% av torrsubstansen. Dessa procentsiffror överensstämma vä med värdena på viktförusten för naturig spint, 4r,s % (tabe rr). De impregnerade kotsarna ha samtiga angripits betydigt mindre. Viktförusten utgör mean I4 och 30 %, i de festa fa zs a 30 %- Impregneringen har såunda ej heer i detta fa kunnat förhindra ett angrepp, men det har avsevärt midrats. Det vi synas, som om sysvampen behövde en

UNDERSöKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RÖTSVAMPAR 355 viss tid för att bryta ned pinosyvinmonometyetern eer på annat sätt oskadiggöra den. Som framgår av figur J, höo sig de impregnerade kotsarna ängre tid fria från svampmyceet än de oimpregnerade, som snabbt bevo övervuxna. Fig. 8. Tre månader gamma kutur av Trametes pini. Ti vänster en kots med I, 6 3 % pinasy vinmonometyeter, ti höger en kots av extraherad kärnved. Drei Morrate ate Kutur von Trametes pini. Links ein Kötzchen mit 1.63 o/0 Pinosyvinmonomethyäther, rechts ein Kötzchen von extrabiertern Kernhoz. I kovar, innehåande Trametes pini, var angreppet på kotsarna genomgående mycket itet. Viktförusten uppgick endast ti g-iz% (tab. I4) Skinaden mean extraherade och impregnerade kotsar var även ytterst

356 ERIK RENNERFEL T Tabe I4. Angrepp av Trametes pini på kotsar impregnerade med oika mängder pinosyvinmonometyeter. Försökstid 3 månader vid 22 o C. Augriff von Yrametes pini auf mit verschiecienen Mengen von Pinosyvin-monomethyäther imprägnierte Kötzchen. Versuchszeit 3 Morrate bei 22 C.,j Nr Materia Viktförust Kontrokot- sar Gewichtsverust Kontrokötzch en Torrvikt pr kots Trockengewicht pro Kötzchen Extrakt Pinosyvinmonometyeter pr kots pro Kötzchen Viktförust Gewichtsverust före i efter pr i me- pr i merötning rötning kots deta kots deta vor pro im pro im Fäunis nach % mg Fä;nis % Kötz- Mitte Kötz- Mitte c hen c hen O g % % % /O ' 2 spintved... S,8g - I,g 64,2 I, I I - - s,65 s,o7 I, 3 sg,5 I, 07 IO, 3 I I, I S,47 s,oo 2,I 65,9 I, 22 8,5 g, 2 10,9 II, 3 s,6g s, r8 I,6 6s, 8 I, I 7 8, 8 II, 8 3a spintved... S,73 S, I4 2,4 g8,5 I, 75 ro, r 12,3 S,47 4,79 I, g I00,7 I, 88 I2, 5 J4,5 s, 52 4,96 2,6 gi,8 I, 69 ro, r I I, I g,3 12, I S,47 4,82 2,2 IOI,3 I, 89 II,8 I2,3 3b kärnved... 5,oo 4,56 3,I 7g,8 I, 63 8,7 g, 5 S;20 4,56 2,8 7g,o I, 54 12,2 IZ,o s,o9 4,49 6,o 83,2 I, 66 II, 7 II, 3 9,5 II,o s, so 4> 66 4,4 g4,g I, 8 I 12, I I3,0 obetydig, i sene nr 3 b så gott som ingen. Ti det yttre föreföo t. o. m. impregnerade kotsar att vara kraftigare angripna än icke impregnerade (se fig. 8). Av försöken i matextraktagar att döma borde tatickan ha mindre förmåga att angripa ved, som impregnerats med pinosyvinmonometyeter än både Fomes annosus och Lentinus squamosus. Som framgår av tab. 8, var nämigen Trametes pini känsigare för denna substans än båda de nyss nämnda svamparna. Någon förkaring ti dessa motsägande resutat kan f. n. icke ämnas. Det är emeertid en gamma erfarenhet, att toxiska substanser ofta uppvisa het oika hämningseffekt i oika substrat. Vanigen äro gifter betydigt verksammare i matextraktagar än i ved, där avsevärt högre koncentrationer erfordras för att åstadkomma en hämning (RABANUS 1931, RENNERFELT 1941). d. Diskussion av försöken med impregnerade kotsar. Resistensen hos oika trädsag mot angrepp av rötsvampar är ett synnerigen kompicerat probem, som beror på ett ferta faktorer. Gemensamt för det övervägande antaet rötsvampar, som förekomma på evande träd i våra skogar, är att de uppträda som saprofyter eer fakutativa parasiter ti skinad från sådana svampar som skytte och rostsvampar, vika äro obigata parasiter, d. v. s. äro beroende av trädets evande ceer för sin existens.

UNDERsöKNINGAR över TOXICITETEN EMOT RöTSVAMPAR 357 A v rötsvamparna uppträda bott ett fåta som direkta parasiter. Dit kunna räknas honungsskivingen och under vissa förhåanden rotrötesvampen. I amänhet kunna rötsvamparna icke skaffa sig titräde ti värdträdet annat än genom sår eer döda partier, t. ex. grenbrott eer döda rötter. Inne i trädet växa de antingen i det döda centraa partiet eer i starkt försvagade partier av den evande spinten. Även om rötsvamparna kunna vara den direkta orsaken ti trädets död, äro de oftare den indirekta därigenom att trädet knäckes eer stormfäes ti föjd av ångt framskriden röta i trädets inre, redan förut döda dear. Rena saprofyter äro aa de rötsvampar, som uppträda på timmer, upparbetat virke m. m. I amänhet sakna de förmåga att angripa växande träd, egendomigt nog även döda partier. Den hos oss på syar o. dy. vanigt förekommande sysvampen uppges emeertid i U. S. A. även förorsaka kärnröta i Pinus-arter (W A GENER 1929). De ara festa rötsvampar gå med ätthet att oda på oika konstgjorda substrat, såsom matextrakt- och potatisagar eer sockerösningar tydande på att de äro föga nogräknade i fråga om näringens sammansättning. Trots detta kan ofta en ångt gående speciaisering urskijas beträffande deras uppträdande i naturen. En de rötsvampar angripa endast övträdsved, t. ex. Poystictus hirsutus och P. versicoor. Andra angripa bott virke från barrträd, t. ex. Lentinus squamosus. Utesutande på Betua-arter påträffas Poyporus betuinus. Under aboratorieförhåanden kan den dock i hög grad förstöra även spintved av ta (LIESE 1928). Trametes pini är en extrem saprofyt på barrträd. PERCIVAL (1933) uppger den från ett 50-ta oika barrträd, medan bott ett fåta enstaka fynd registrerats på övträd. Fomes annosus och Poyporus marginatus förekomma på både barr- och övträd, men de vanigaste värdträden höra hemma inom barrträdsgruppen. Dessa oikartade förhåanden torde vä bero på fera omständigheter. A ena sidan är det sannoikt fråga om förekomsten av vissa ämnen i träden, som svampen behöver för att kunna växa normat. Det kan vara vitaminer eer andra tiväxtbefrämjande ämnen av specie natur, som ännu icke närmare utforskats eer i varje fa icke undersökts med hänsyn ti inverkan på svamparna. A andra sidan innehåa åtminstone vissa trädsag, i synnerhet.sådana med tydigt utbidad kärnved, substanser med fungicida egenskaper, vika kunna utgöra ett direkt hinder för sådana svampar, som äro särskit känsiga.för dessa ämnen. I kapite 3 har en redogörese för försök med dyika substanser i matextraktagar ämnats. Därav framgick, att pinasyvin hörde ti de effektivaste band dyika ämnen. Endast den icke närmare definierade fenoiska substansen i kärnveden av Thufa picata var giftigare än pinasyvin.emot Fomes annosus. Om vi närmare jämföra uppträdandet av rotrötan på gran och ta, kunna

358 ERIK RENNERFELT en de oikheter urskijas, som med stor sannoikhet måste sättas i samband med förekomsten av pinasyvin och pinosyvinmonometyeter i takärnveden. Fomes annosus härjar mycket svårt på granen, där särskit ädre mogna individ biva angripna. Taen däremot angripes i avsevärt mindre utsträckning. Antingen är det yngre individ utan kärnved eer ädre försvagade träd, som angripas. I Skåne anstäer svampen ferstädes svåra skador på panterad ta, ikaså i Danmark. Svampangreppet är dock vanigen okaiserat ti de yttre partierna, vid stambasen och på rötterna, och på så sätt kan svampen uppträda som en dödsbringande parasit. Centraa rötor ha emeertid beskrivits både från Danmark (FERDINANDSEN och JöRGENSEN 1938) och Tyskand (HARTIG r878). Rötan går dock säan mer än o, s-r m upp i stammen, medan den hos granen kan tränga upp 5 a 6 m. Takärnveden är såunda avsevärt mera svårforcerad än granveden. Att detta åtminstone devis sammanhänger med förekomsten av de fenoiska beståndsdearna i takärnveden torde få anses sannoikt. Visserigen ha försök icke kunnat göras med kotsar, impregnerade med det mycket verksamma pinosyvinet, men redan den mindre toxiska monametyetern kunde i en viss grad försvåra svampens angrepp. Fenoer tihörande pinosyvingruppen ha icke påvisats inom Picea-säktet. De synas enigt ERDTMAN (1943) utmärka Pinus-arterna. Granen producerar däremot ett par andra fenoiska substanser (ERDTMAN 1939 c). Den ena är den av B. HoLMBERG studerade sufituts-aktonen, conidendrinet. Det utgör ungefär I 0/ 00 av granvedens torrsubstans. Den andra substansen är pinoresinoen, som i växande mängder ingår i övervaningsharts. Dessa ämnen ha ännu icke närmare undersökts beträffande verkan emot rötsvampar, men någon hämmande effekt på de ungefär ika resistenta båytesvamparna ha de icke. 1 Det förefaer såunda som om granen i motsats ti taen i sin ved saknade ämnen med toxisk verkan emot rötsvampar. Även om andra oikheter finnas, är detta förhåande säkerigen en faktor av största betydese vid bedömandet av rotrötans svårare uppträdande på gran än på ta. Den mycket agressiva sysvampen är känd som en svår skadegörare särskit på tavirke. Enigt LIESE (1928) angriper den huvudsakigen kärnveden. På impregnerade syar kan det inträffa, att kärnveden, som icke går att impregnera, är het förstörd ti föjd av sysvampens angrepp, medan spintveden är intakt. Kärnveden angripes dock ångsammare än spintveden (tab. rr) och det vi synas, som om detta beror på förekomsten av kärnfenoerna (tab. 13). Tatickan förekommer som bekant hos taen nästan utesutande i kärnveden. För att en infektion ska äga rum måste dyik ved bottäggas, t. ex. genom ett sår eer ett grenbrott. I och för sig kan den växa även i spintved, men att det icke inträffar i naturen, beror antingen på att spinten är evande 1 Enigt ännu icke pubicerade undersökningar.