NYARE FALTFöRSöKSMETODIK, BELYST GENOM NÅGRA SKOGSODLINGAR PÅ KULBACKSLIDENS FöRSöKSPARK

Transkript

1 Medföjer Skogsvardsföreningens Tidskrift. Häfte NYARE FALTFöRSöKSMETODIK, BELYST GENOM NÅGRA SKOGSODLINGAR PÅ KULBACKSLIDENS FöRSöKSPARK MORE RECENT METHODS OF FIELD EXPERIMENTs ILLUSTRATED BY FOREST CULn VATION IN KULBACKSLIDEN EXPERIMENTAL FOREST AV LARS TIREN ETT 25::ÅRIGT FöRSöK MED NATURFÖRYNGRING I NORRLANDSK RÅHUMUSGRANSKOG NORRFLOOMRÅDET, HAVERO S:N MEDELPAD EIN 25=]AHRIGER VERSUCH MIT NATORLICHER VER]ONGUNG IN NORRLANDISCHEM ROHHUMUSFICHTENWALD AV SVEN PETRINI OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR OBER MECHANISCHE ANALYSE VON SCHWEDISCHEN W ALDBODEN AV OLOF T AMM Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under femårs perioden jämte försag ti program Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1931 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1932 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1933 Innehåsfortecking ti häfte 27 MED.DELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HÄFTE 27 N:R 6-12 (SLUT) C E N T R A L T R Y C K E R I E T, S T O C K H O L M

2 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANSTALT SCHWEDENS 27. HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N:o 27 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENTATION FORESTIERE DE SUEDE N:o 27 CENTRALTRYCKERIET STOCKHOLM 1934

3 REDAKTÖR: PROFESSOR DR HENRIK HESSELMAN

4 INNEHÅLL: TAMM, OLOF: Uber die Oxaatmethode in der chemischen 3ode:Qanayse. Om oxaatmetodens användning vid kemisk jordanays I 9 TRÄGÅRDH, IVAR och FORSSLUND, KARL-HERMAN: studier över insam= Ungstekniken vid undersökningar över markens djuriv I Untersuchungen iiber die Ausesemethoden beim Studium. der Bodenfauna... ~...: MALMSTRÖM, CARL och MALMGÅRD, MARTIN: Om skogsdikningspa= ners upprättande i övre Norrand. Synpunkter och försag framkomna i samband med en skogsdikningspans upprättande för Grankattaiden på Örå revir Uber die Aufsteung von Waddränierungspänen im oberen Norrand I 20 MALMSTRÖM, CARL: Om resutaten av en 70-årig myrdikning i Västerbotten I 2 3 Uber die Resutate einer 70-jährigen Moorentwässerung in Wästerbotten (Nordschweden)... I42 HESSELMAN, HENRIK: Några studier över fröspridningen hos gran och ta och kahyggets besåning... I45 Einige Beobachtungen iiber die Beziehung zwischen der Samenproduktion von Fichte und Kiefer und der Besamung der Kahhiebe I 74 TIREN, LAR.s: N y are fä tförsöksmetodik, beyst genom några skogsodingar på Kubäcksidens försökspark I 8 3 More recent methods of :fied experiments iustrated by forest cutivation in Kubäcksiden experimenta forest PETRINI, SvEN: Ett 25-årigt försök med naturföryngring i norrändsk råhumusgranskog: Norrf.oområdet, Haverö s:n, Medepad 223 Ein 25 -jähriger Versuch mit natiiricher Verjiingung in norrändischem Rohhumus:fichtenwad TAMM, OLOF: Om mekanisk anays av svenska skogsjordar Uber die mechanische Anayse von schwedischen Wadböden... 3I I Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under femårsperioden I927-I93I jämte försag ti arbetsprogram. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsa:ifstatcSchwedens während der Periode J ; Account of the' work at -the Swedish Institute of Experimenta Farestry in the period I927~H)3'r). I. Gemensamma angeägenheter (Gemeinsame Angeegen~ h~iten.; Common topics) av HENRIK HESSELMAN...:. 3I3 tr. Sko gsavdeningen (Forstiche Abteiung; Farestry division) av. HENRIK PETTERSON...:... 3I5 Sid.

5 III. N a turvetenskap iga a vd eningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) av HENRIK HEssEL- MAN IV. Skogsen tomoogiska avdeningen (ForstentomoogischeAbteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH V. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fir Verjiingungsversuche in Norrand; Division for Afforestation in Norrand) av EDVARD WIBECK..., 339 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre I 93 I; Report on the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry in I 93 I). Amän redogörese av HENRIK HEssELMAN I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) av HENRIK HEssELMAN 3 59 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH... 36o IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fiir die Verjiingungsversuche in Norrand; Division for Afforestation in Norrand) av EDVARD WIBECK... 36I Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre I932; Report on the work öf the Swedish Institute of Experimenta Forestry in I 93 2 ). Amän redogörese av HENRIK HESSELMAN I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) av HENRIK HEssEL- MAN III. Sko g sen tomoogiska a vd eningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH IV. Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fiir die V erjiingungsversuche in Norrand; Division for Afforestation in Norrand) av EDVARD WIBECK Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 1933; Report on the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry in 1933). Arriän redogörese av HENRIK HESSELMAN I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry division) av HENRIK PETTERSON..., Sid.

6 II. N a turvetenskapig a avdeningen (N aturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica division) av HENRIK HEssEL- MAN...; III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) av I VAR TRÄGÅRD H IV, Avdeningen för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fur die Verjiingungsversuche in Norrand; Division for Afforestation in Norrand) av EDVARD WIBECK Sid.

7 c ====~=O==L==O=F==T=A==M==M=======~ OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR. EN METODGRANSKNING. Den mekaniska jordanaysens betydese vid undersökning av skogsmarken är stor. Den ger uppysning des om egenskaper hos jorden som betinga dess vattenhåande förmåga och genomsäppighet och des i viss mån om kemiska förhåanden, nämigen i den mån som dessa äro orsakade av en högre eer ägre hat av erbeståndsdear. I förening med mineraogisk jordartsgranskning (se TAMM 1934) och bestämning av jordens hat av humus och utiockade oorganiska kooider (betr. de senare se TAMM 1922 och 1932) ger den mekci.niska anaysen såunda en möjighet att bedöma en he kompex av viktiga egenskaper hos marken, vika vid jämförese med humusens tifäiga mikrobioogiska tistånd och haten av aktuet tigängiga växtnäringsämnen äro mera primära och permanenta. Genom mekanisk jordanays i förening med mineraogisk jordartsgranskning kan, om man bortser från terränger med högt grundvattenstånd, markens geoogiskt givna fruktbarhet för skog inom ensartade kimatgebit någorunda bedömas. Förutsättningen för att den mekaniska anaysen i detta sammanhang ska kunna få någon vidsträcktare användning är dock att snabbmetoder, som stäa sig biiga i utförandet, komma ti användning. Den metodgranskning, vars resutat här nedan ska framäggas, avser ej att bringa något principiet nytt i fråga om den mekaniska jordanaysens metodik. Dess ändamå har endast varit att av befintiga förfaringssätt utväja dem, som för svenska skogsjordar äro de ämpigaste genom snabbhet i utförandet i förening med tiräckig noggrannhet i resutatet. Laboratoriearbetet har under min edning utförts å statens skogsförsöksanstats aboratorium av fröken MARGARETA JoHANssoN, för vars gedigna medverkan jag härmed uttaar min stora tacksamhet. Den mekaniska jordanaysen sönderfaer i tvenne huvudmoment: de grövre minerapartikarnas behanding och de finares. Beträffande de grövre är siktning genom siktar av oika håstorek den enda framkomiga vägen. Den erbjuder ingen principen svårighet, sedan man vä faststät vika korngrup~

8 290 OLOF TAMM per, som skoa avskijas, d. v. s. vika håstorekar i siktarna som skoa väjas. I det föjande ska beskrivas huru siktningen ämpigen utföres på ett tidsbesparande och ikvä noggrannt sätt. De finare partikarnas behanding grundar sig på deras faande i en vätska, vanigen vatten, varvid oika fahastigheter motsvara oika partikedimensioner enigt STOKES ag. Man suspenderar partikarna i vatten och utför en s. k. samningsanays. Samningsanaysen har under de senaste decennierna varit föremå för ett intensivt forskningsarbete och har därvid undergått en snabb utvecking. Impusen ti denna utvecking torde ha givits genom ODENs konstruktion av den sjävregistrerande sedimentationsvågen (ODEN I9IS),. För första gången begagnades här sedimentation med registrering av de faande partikarna utan att skija dem från varandran. ODEN utarbetade även metoder för dispergering av jordpartikarna i vatten (ODEN Igig). Det torde ej här vara nödvändigt att referera den vidyftiga itteratur som utkommit efter ODENs undersökning, det är tiräckigt att nämna WIEG NERS metod (WIEGNER Igi8), CROWTHERS metod (CROWTHER Ig28) och pipettmetoden samt att hänvisa ti några sammanfattande framstäningar i ämnet, i första hand GESSNER (I93I), KEEN (I93I), DENSCH (I930). Av de anförda metoderna har jag vat pipettmetoden, men den kan, om så befinnes ämpigt, utbytas mot någon av de andra nämnda metoderna, som ger en fuständig fakurva. Pipettmetoden iksom de oika fakurvmetoderna kunna, om så erfordras, användas för kornstorekar ned ti I p., ehuru 2 p. är den gräns, som man vanigen sätter. Jag har i amänhet nöjt mig med att bestämma de hävdvunna ATTERBERGSKA korngrupperna d. v. s. o,o6--o,oz mm, o,oz-o,oo6 mm, o,oo6-o,ooz mm och < o,ooz mm. I vissa speciea fa har jag dessutom bestämt fraktionen o,ooz-o,ooi mm (2 p.-i p.) och < o,ooi mm (<I p.), varefter även medediametern på fraktionen < I p. bestämts genom räkning av partikarna under utramikroskop. Här nedan föje:t: en redogörese för anaysens gång vid undersökning av ett moränprov, viket innehåer minerapartikar av aa tänkbara storekskasser. Den mekaniska anaysens. utförande. Avsamningen av de finare jordpartikarna. Jordprovet, som ara först fått passera en 2 mm:s rundhåssikt (sedan ev. befintiga kumpar och större aggregat försiktigt tryckts sönder med en pisti), varvid atså grus och grövre korn avskijts, befinner sig i uppsammat och fuständigt dispergerat tistånd. J ordsuspensionens voym är cm3, och den innehåer något ammoniak. Huru jorden på ämpigaste sett bringas i detta tistånd, ska nedan utredas. J ordsuspensionen överföres i en vanig samcyinder enigt ATTERBERG och sammas med användning av en fatid

9 OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR 291 av so sekunder och en fahöjd av IO cm. Samningen upprepas med destierat vatten tis den avgående vätskan är fut kar. At det avgående, som pägar ha en sammanagd voym av närmare I,5, uppsamas i en stor, vid cyinder med insipad propp (pipettcyindern), och vätskans voym ökas upp med destierat vatten ti precis I,5 iter genom vägning. Aterstoden i ATTERBERGs-cyindern torkas och väges. Pipettanaysen. Genom den utförda samningen har jordprovet, som före dispergeringen befriats från humusämnen och utfäda, oorganiska kooider, om sådana i större mängd förefunnits, uppdeats i en portion, som är större än o,o6 mm, och en som är mindre. Den senare bringas genomkraftigskakning av pipettcyindern i ikformig suspension och ämnas att sedimentera. Denna sedimentation bör hest ske i ett rum med konstant temperatur. Då ett sådant ej stått ti mitt förfogande, har jag fått nöja mig med vanig rumstemperatur. För att undvika snabba temperaturväxingar och därav förorsakade konvektionsströmmar i suspensionerna ha pipettcyindrarna omgivits med tjock fit. Det destierade vattnet har atid stått änge i rumsuften och antagit dennas temperatur, innan det har använts. Den använda pipetten har en voym av IS kbcm samt är något ängre än vaniga pipetter. Den är försedd med inetsade ringar på so, IOO och ISO mm:s höjd från spetsen räknat. Den är instucken i en pan korkskiva, som kan paceras på cyindern, sedan gasproppen borttagits, varefter pipetten kan skjutas ned ti det önskade djupet so, IOO eer ISO mm. Om något annat djup varit önskvärt, har ett tifäigt märke anbragts med hjäp av miimetermått och färgpenna. Med pipetten kan uttagas en hundrade av suspensionens voym. Suspensionen är högst I-procentig (det ursprungiga provets mängd bör vara 20 gram, om en betydande de av detsamma utgöres av korn över o,o6 mm, annars IS gr). Genom denna ringa koncentration hos suspensionen eimineras enigt On :EN {I9IS, s. 276) ett störande infytande av de faande partikarna på varandra under sedimentationens gång. Denna företeese, d. v. s. partikarnas aggregation under faet, orsakat av deras ensidiga rörese under tyngdkraftens infytande, har senare som bekant av WIEGNER benämnts artakinetisk koaguation. Vidsamningsanays medfördennaatt större, hastigare faande partikar meddraga finare partikar, vikas mängd därigenom bir underskattad. Den artakinetiska koaguationens infytande ska nedan, sid. 304, närmare diskuteras. Sedan suspensionen sedimenterat under 7,5 minuter i pipettcyindern, uttages ett pipettprov å IO cm:s djup och uppsamas i en vägd porsinsdege om drygt IS kbcm:s voym. Degeinnehået indunstas på vattenbad, torkas i eektrisk termostat vid IOS och väges på en noggrann anaysvåg. Innehåets vikt mutipicerad med mo ger mängden minerapartikar < o,oz 0 mm.

10 292 OLOF TAMM Pipettcyindern omskakas ånyo kraftigt och ämnas att sedimentera under 6o minuter. Ett pipettprov uttages härefter på IO cm:s djup och bestämmes på sätt som ovan beskrivits. Mutipicerat med IOO ger det mängden minerapartikar av storeken < o,oo6 mm. Pipettcyindern omskakas ånyo och får sedimentera under 4 timmar. Härefter uttages ett pipettprov på 5 cm:s djup och_ bestämmes. Härvid fås mängden partikar < o,ooz mm. Av praktiska skä är det ämpigt att i detta fa arbeta med 5 cm:s fahöjd, för att hea anaysen må kunna utföras på en dag om 7-8 timmars arbetstid. Om dessutom mängden partikar < I p. skoa bestämmas, omskakas pipettcyindern ännu en gång och ämnas ti sedimentering under IJ timmar (d. v. s. över natten). Efter denna tid (nästa dag) uttages ett pipettprov vid ett djup av 5,5 cm och bestämmes. Härigenom fås mängden partikar < I f. Samtidigt uttages ämpigen ännu ett pipettprov på samma nivå, omskakas och användes för räkning av partikarna under utramikroskop. Differensen mean de oika pipettprovens vikt, mutipicerad med Ioo, ger de enskida kornfraktionernas mängd; det sist uttagna pipettprovet, mutipicerat med Ioo, ger direkt den finaste kornfraktionens mängd. Den utramikropiska undersökningen. Denna går ti på föjande sätt: Ett mikroskop av vanig typ (LEITz) med 3 mm:s apachrornat försågs med en >>Condensor fi.ir He-Dunkefed>> samt ett okuar med rutnät, vars sida bestämmes vid den givna förstoringen med hjäp av en objektmikrometer. En s. k. räknekammare, evererad av LEITZ med ett djup av IO p. användes. En droppe av den suspension, som ska undersökas, paceras i kammaren, som täckes med ett täckgas, som tryckes ti vä. Ett paraet stråknippe från en ämpig projektionsampa riktas mot mikroskopets pana spege, som refekterar detsamma in i kondensorn. Partikarna, som visa en ivig Brownsk rörese, biva härvid sjävysande. Man räknar deras anta med jämna tidsinterva med hjäp av en metronom, t. ex. IOO ggr inom en viss vätskevoym, vars storek är bestämd av rutans storek och kammarens djup. För att kunna räkna partikarna fordras, att deras anta ej är för stort; det bör ej finnas mer än högst 5-6 partikar samtidigt inom en ruta. För att uppnå detta måste det uttagna pipettprovet eventuet utspädas med kända mängder rent dest. vatten tiämpig hat. Om man antager, att partikarnas form är sfärisk, viket ej är rätt, men som är försvarigt, eftersom hea samningsanaysen (i enighet med STOKES ag) grundar sig på detta antagande, erhåes deras radie, r i cm, ur föjande ekvation: r- V J a v 47r s n a är mängden partikar i gram per kbcm v är den iakttagna voymen i mm3

11 OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR 293 s är partikarnas sp. vikt, den torde i amänhet kunna sättas = 2,65 utan större fe. n är det iakttagna antaet partikar. Bestämning av gruppen o,o6-o,oz mm. Genom det angivna förfarings,;ättet ha aa komgrupper < o, o2 mm bivit bestämda. Gruppen o, o6-0,o2 eer finmo ska kunna beräknas ur differensen mean provets totaa vikt å ena sidan och summan a v de grövre och de finare fraktionernas vikt å andra sidan. Detta är emeertid mindre ämpigt, b. a. på grund av humushaten m. m. Det bekvämaste sättet är att omedebart efter sedan suspensionen omskakats i pipettcyindern uttaga ett prov på godtyckigt djup och därmed bestämma den totaa mängden suspenderade minerapartikar av aa oika storekar. På grund av att de största partikarna, vikas storek igger nära o,o6 mm, faa mycket hastigt, är det emeertid svårt att med denna metod få goda värden vid arbete med jordar, som hava hög hat av finmo. Jag använder i dessa fa därför i stäet föjande metod: Efter sedan den finaste fraktionen bivit bestämd medest ett pipettprov, avsifoneras hea vätskan i pipettcyindern i en annan cyinder, vatten påfyes ti r,s L och det hea omskakas. Ett pipettprov uttages omedebart på godtyckigt djup, avdunstas, torkas och väges. Det ger, mutipicerat med roo, mängden avsifonerad jordsubstans. Aterstoden i pipettcyindern överföres i en vägd skå, indunstas, torkas vid I05 och väges (på centigramvåg). Den erhåna vikten ökas med vikten av den avsifonerade substansen samt korrigeras genom tiägg av viktema på de tidigare uttagna pipettproven. På så sätt erhåes ett noggrant värde för den från början i pipettcyindern suspenderade substansen. Differensen mean denna och fraktionen < o,oz mm ger gruppen o,o6-o,o2 mm. Behandingen av jordprovets grövre de. Den grövre deen av jordprovet, som kvarstannade i ATTERBERGscyindern och därefter torkades, överföres i en dubbesikt, som kan anbringas i en motordriven skakapparat med fram- och återgående horisontarörese. Den övre siktens skiva är av mässingspåt med cirkuära hå av diametern o,6 mm. Den undre består av ett fosforbronsnät med kvadratiska hå av o,r7 mm:s sida. Enigt Svenska väginstitutets undersökningar (muntig uppgift), böra kvadratiska hå ha en sida av o, r 6 mm om håen skoa säppa igenom korn av o, 2 mm:s storek. Det yckades mig ej att i handen uppdriva ett dyikt nät, utan jag fick nöja mig med det som kom närmast, nämigen o,r7 mm. Denna skinad spear ingen nämnvärd ro; somiga kom äro ångsträckta och gå genom sikten trots att deras ängd kan vara avsevärt större än 0,2 mm. En mikroskopisk granskning av de korn, som gått igenom sikten, visar ett fut tifredsstäande resutat.r) 1) Sedan detta skrivits, har jag anskaffat en rundhåssikt med en hådiameter av 0,2 mm. Denna sikt stäer sig emeertid avsevärt dyrbarare'.

12 294 OLOF TAMM Genom motorn försättes sikten i häftig rörese; genom försök har utrönts att på fem minuter passerar ungefär så mycket som kan gå igenom. För att få så jämföriga resutat som möjigt, siktas atid under precis fem minuter )ed i möjigaste mån ika stor hastighet hos motorn. Efter siktningen rensas den grövre sikten med hjäp av en skrivmaskinsborste (underifrån) och det som har fastnat i sikten ägges ti den grövre fraktionen. Den finare sikten rensas i möjigaste mån genom att man på undersidan försiktigt för fingret fram och tibaka utmed sikten, varvid det mesta ossnar. Ett itet anta korn, viket dock ej nämnvärt inverkar på fraktionens vikt (o, r% är o,oz gr), stannar stundom i sikten trots omsorgsfut arbete. Genom siktningen har den grövre deen av provet atså uppdeats i trenne fraktioner av storeken 2-0,6 mm eer grovsand, o,6-o,z mm eer meansand, o,z-o,o6 mm eer grovmo. Grusmateriaet, d. v. s. korn > 2 mm har avskits före dispergeringen (se ovan) genom siktning i siktmaskinen under 5 minuter. Detta grovmateria siktas därefter genom rundhåssiktar av 20 resp. 6 mm:s håstorek och uppdeas därmed i sten: > 20 mm, grovgrus 20-6 mm och fingrus 6-2 mm. Stenhaten, bestämd på detta sätt, ger dock ej någon användbar siffra med mindre än mycket stora jordkvantiteter behandas; den uppskattas därför bättre i fät. Exempe på mekaniska anayser. En mekanisk anays av en morän, utförd på ovan beskrivna sätt ter sig som föjande exempe: anays av en morän från Kubäcksiden, Västerbotten. Sten mindre än normat, (fätiakttagese), Grovgrus 20-6 mm.... Fingrus 6-2 mm.... Grovsand 2-0,6 mm.... Meansand 0,6-o,z mm.... Grovmo o,z-o,o6 mm.... Finmo o,o6---:-o,oz mm.... Grovmjäa o,oz-o,oo6 mm.... Finmjäa o,oo6---o,ooz.... Ler < o,ooz mm.... S:a g,s% 9)4% IS,o% I4,4% I5,9% I5,5% g,6% 6,o% 4,4% IOO,o% Då aa fraktionerna äro vägda efter torkning vid I05 kan man beräkna anaysen på deras sammanagda vikt, varvid procentsuniman bir IOo,o. Det är då jordens ursprungiga minerabeståndsdear, soin äro bestämda, eftersom humushaten och de utfäda kooiderna, om nämnvärda mängder sådana funnos förhanden, förut voro borttagna. Naturigtvis bör i många fa en dyik anays kompetteras med humusbestämning, hest utförd me-

13 OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR 295 deist förbränningsanays, samt bestämning av de sekundärt utfäda kooiderna. Om det bott gäer att granska en geoogisk avagrings ursprungiga mekaniska sammansättning är dock detta onödigt. Om ett prov ej innehåer partikar av dimensioner > o,o6, mm är uppdeningen av provet i en grövre och en finare de genom samning i Atterbergscyindern onödig. Man gör då enbart en samning i pipettcyindern, i viken man direkt nedför det dispergerade provet. Som exempe på en dyik anays må här anföras en undersökning av ca r gram partikar, som erhåits genom desintegration av kaifätspat: Partikar > o,oo6 mm >> o,oo6--'-o,ooz mm >> )) o,ooz-o,oor )) o o o o o o o o o o o o o o o o 21 )) < o,oor mm 69 )) IOO% Den finaste fraktionens genomsnittiga partikediameter, bestämd i utramikroskopet var o,ooo8o mm (medeta av fem bestämningar, faande mean o,ooo78 mm och o,ooo8z mm). Om dispergering av jordprov för mekanisk jordanays. Dispersionen av jordprov i och för mekanisk anays har ansetts vara en fråga av den betydenhet, att en särskid internatione kommission fått i uppdrag att söka utarbeta tifredsstäande och så vitt möjigt enhetiga metoder för detta ändamå, på det att anayser, utförda å oika institut måtte bi jämförbara (se NovAK, 1932). De arbeten som i detta syfte utförts å oika aboratorier ha givit resutat och synpunkter av stort värde, utan att man kan säga att därur någon enhetig, för aa förhåanden användbar metod har framkommit. Orsaken härti är ganska påtagig. Det är nämigen rätt svårt att få fram enhetiga metoder vid behanding av exempevis tvenne så oikartade jordar som en typisk, rysk svartjord (tschernosem) med dess ganska höga kakhat och dess basmättade humus och en svensk karbonatfri morän, vars minerabeståndsdear redan ti stor de befinna. sig i enkekornstruktur. En sådan metod beve i fråga om moränen sannoikt. adees onödigt arbetskrävande. Vad som begäres av en god dispersionsmetod är, att minerabeståndsdearna dispergeras fuständigt ti primärpartikar, d. v. s. att aa sekundära aggregat sönderdeas. Är detta må uppnått, ger en riktigt utförd mekanisk anays. samma resutat, viken dispersionsmetod som än använts. EKsTRÖM (1927) har granskat de mekaniska anaysmetoderna med hänsyn ti deras ämpighet för svenska. jordarter. Vad $jäva anaysmetoden beträffar har han stannat vid den Atterbergska samningsmetoden i förening 2 Medde. från Statens Skogsförsöksanstat. Häft ~7.

14 2~6 OLOF TAMM med såning av de grövre minerakornen. Dispersionen har han utfört på föjande sätt: jorden behandas först med stark vätesuperoxid (r5 %) på vattenbad för bortskaffande av humusbeståndsdear. Detta förfaringssätt är först angivet av RoBINSON (1922). Härefter borstas jorden omsorgsfut med en r6 mm bred borstpense under successiv tisättning av ammoniakhatigt vatten. Borstningen upprepas sedan r eer fera gånger under samningsanaysens gång, sedan större deen av det från början frigjorda eret avsammats. Borstmetoden har ursprungigen uppfunnits av BEAM och har sedan tiämpats av ATTEKBERG (r9rz, s. 314) och ODEN (1919), viken senare visat, att omsorgsfu borstning av en styv era i förening med skakning i o,or n. ammoniak eder ti en fuständig dispersion av eran i primärpartikar. Mot borstningsmetoden i den av EKsTRÖM anbefada formen (upprepad borstning) kan invändas, att den är onödigt arbetskrävande; den förutsätter ju även upprepade samningar. I Engand ha också oika dispersionsmetoder granskats med hänsyn ti där förekommande jordarter. På så sätt har den officiea, brittiska metoden tikommit (se KEEN 1931, s. 79). I denna metod ingår först behanding med stark vätesuperoxid. Härefter tisättes o,z n. satsyra samt omröres, varvid uppnås en utösning av förhandenvarande kaciumkarbonat samt även en uppösning av utiockade Fez0 3 - och AzOrkooider, vika gärna kitta ihop minerapartikarna ti aggregat. Efter fitrering och tvättning och frånskijande av de grövre beståndsdearna skakas de finare 24 timmar med utspädd ammoniak (r procents). Härefter befinna sig minerapartikarna i fuständigt dispergerat tistånd. Mot metoden kan invändas, att satsyrebehandingen är ett ganska kraftigt ingrepp, som torde reativt starkt påverka de finaste partikarna, samt att den torde vara onödig i fråga om karbonatfria jordar, d. v. s. de som band våra skogsjordar äro adees dominerande. I fråga om dessa ät det då bättre att använda en bandning av surt och neutrat ammoniumoxaat, som med ett reativt högt PH förenar en kraftigt ösande effekt på utiockade Fez0 3- och AzOrkooider (TAMM 1922, 1931, 1932, LUNDBLAD 1924) i den form som dessa hava i svenska skogsjordar. Oxasyra har för iknande ändamå tidigare använts av DuMONT (1905,!909, r9rr). EKSTRÖM (1927, s. 8z) förordar mättad ösning av surt kaiumoxaat. Dessa båda senare reagens äro betydigt surare än den av mig införda oxaatösningen och verka därför starkare uppösande på minerapartikarna än denna. Band enkare dispersionsmetoder nämner KEEN (1931, s, 76-77) enbar skakning med ammoniakhatigt vatten, en metod, som dock ej atid eder ti fu dispersion. Dock erhö ODEN (1919) en ganska tifredsstäande dispersion av en styv era med denna behanding av provet, föregången av >>wenig sorgfätige Zerreibung mit dem Pinseh>.

15 O'vf MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR 297 Utom de nämnda dispersionsmetoderna nämnas i itteraturen ett anta andra, vika dock synas vara mindre goda. Det gäde nu att söka få fram sådana metoder, som äro för svenska skogsjordar speciet ämpiga, d. v. s. i första hand för våra karbonatfria sand-, mo- och normaa moränjordar, i andra hand även för mjäor, eror och errika moräner. Man kunde tänka sig en förenkad dispersionsmetod för sandjordar och erfattiga moränjordar, om de äro opåverkade eer nästan opåverkade av de jordmånsbidande processerna, medan man för mo, mjäa och era, ävensom kooidrika skikt ur markprofier på morän- och sandunderag finge tigripa en effektivare och mera tidsödande dispersionsmetod. Det åg nära ti hands att i fråga om kooidfattiga sand- och moränavagringar försöka med vätesuperoxidbehanding i förening med skakning med ammoniakvatten. Vätesuperoxidens mission är att borttaga humusämnen; även på stort djup i våra mineraa jordarter finnas icke adees obetydiga mängder sådana (TAMM 1920, tab. 9 a och 9 b, s. 247, 248). En effektiv skakning med ammoniakvatten innebär, när grövre beståndsdear (sand) finnas närvarande, även en direkt, mekanisk gnidningsinverkan på ev. förekommande partikeaggregat, viken inverkan måhända ifråga om sandhatiga jordar kunde tänkas ersätta borstningen. I fråga om sandfria jordsag är denna mekaniska inverkan däremot ej så stark. I detta fa borde ämpigen skakningen med ammoniakvatten föregås av behanding med någon ämpig oxaatösning i och för bortskaffande av sekundärt utfockade kooider, vika bidraga att sammankitta partikeaggregaten. Detsamma gäer vid undersökning av sandrika jordskikt, som äro särskit rika på dyika kooider, d. v. s. rostjordar, brunjordar o. d. För att utreda, vika metoder, som i de oika faen borde vara tiämpiga, har jag anstät en jämförande prövning av en serie dispersionsmetoder, aa varianter och kombinationer av de ovan omtaade. Oika dispersionsmetoder, som varit föremå för prövning. Metod r gram av finmateriaet (< 2 mm) behandas på vattenbad i en hög bägare (6oo-8oo kbcm) med 50 kbcm 15-procentig vätesuperoxid. (Proverna voro humusfattiga.) Sedan reaktionen inträtt och åter avstannat eer avsaktat, tisättes vatten och överbiven vätesuperoxid kokas bort. Större deen av vattnet får indunsta, så att en grötiknande massa uppstår. Denna spoas över medest kbcm ammoniakvatten (8 kbcm konc. NH 3 per iter vatten) i en 400 kbcm:s gasburk med insipad propp. Denna får rotera ti föjande dag (under ca 17 timmar). Härefter nedföres suspensionen i samcyindern såsom ovan (sid. 290) beskrivits. Metod 2 a gr jord behandas med vätesuperoxid som under r. Härefter tisättes ti jordgröten, sedan vätesuperoxiden kokats bort och det hea indunstat något, 100 cm3 av en ösning av surt och neutrat

16 298 OLOF TAMM ammoniumoxaat enigt TAMM (Igzz). Denna ösning beredes genom att ösa Z5 gr. neutrat ammoniumoxaat, (NH 4)zCz0 4 + HzO, och IZ,5 gr. oxasyra, HzCz0 4 +z HzO i vatten, varefter ösningen utspädes ti I. Dess ph igger mean j;zo och 3,30. Om en mycket hög hat av oorganiska, sekundärt utfockade kooider befaras, bör större voym av oxaatösningen tagas, t. ex. zoo a 300 cm3. Bandningen av jord och oxaatösning omskakas i bägaren då och då under ca 3 timmar och får sedan stå över natten. Härefter avhäes ösningen på ett grovporigt membranfitrum (från Membranfirergeseschaft in Göttingen), och återstoden tvättas tre gånger medest dekantering, Härvid medföjer at finare materia och stannar på fitret. Sammet på detta tvättas ytterigare 3 ggr med dest. vatten. Såvä återstoden på fitret som bägarinnehået nedspoas därefter med ammoniakvatten i en gasburk med insipad propp a 400 cm3. Suspensionen får därvid en voym av z cm3. Den får rotera ti nästa morgon (ca I7 timmar) och är då färdig att nedföras i samningscyindern. Metod z b. Denna skijer sig från z a endast däri, att ösningen av surt ammoniumoxaat utbyttes mot en ösning av surt natriumoxaat. En ösning av surt natriumoxaat bereddes genom att ösa neutrat natriumoxaat och oxasyra i dest. vatten. Enär det sura oxaatet är ganska svårösigt, bev ösningen mättad i avseende på detta sat, som devis kristaiserade ut, men innehö samtidigt ett överskott av neutrat oxaat. Dess ph var 3, 7. Lösningen var atså mindre sur än ammoniumoxaatösningen och hade dessutom över huvud taget ägre hat av sater. Metod 3 ZO-I5 gr jord behandas med vätesuperoxid på samma sätt som under I och därefter med samma natriumoxaatösning som under z b. Sedan jorden tvättats på fitret på sätt, som beskrivits under z a, suspenderades den i ca 300 kbcm dest. vatten och överfördes i en burk om 400 kbcm. Härefter tisattes något fenoftaein samt droppvis o,r moär NaOH tis vätskan antog skär färg. Suspensionen fick sedan skaka i en rotationsapparat ti nästa morgon, ca I7 timmar och var nu färdig för samning. Metod 4 a. zo-i5 gr jord behandades med vätesuperoxid som under I. Härefter indunstades provet ti grötkonsistens och borstades under tisats av något ammoniakvatten med en styv borstpense under I5 minuter. Efter borstningen överfördes provet med hjäp av ammoniakvatten i en burk om 400 cm3, suspensionens voym ökades med ammoniakvatten ti z cm3, varefter det hea fick skaka i rotationsapparaten ca I7 timmar. Suspensionen var nu färdig för samning. M e t o d 4 b. Som 4 a, men borstningen pågick under z o minuter. M e t o d 4 c. Som 4 a, men borstningen pågick under Z5 minuter. M e t o d 4 d. Som 4 a, men borstningen pågick under 6o minuter.

17 OM MEKANISK ANALYS A V SVENSKA SKOGSJORDAR 299 Metod 5. Vätesuperoxidbehanding som under I, borstning I5 minuter som 4 a, behanding med sur ösning av N a-oxaat som under 2 b samt skakning under ca IJ timmar med ammoniakvatten. Provet är härefter färdigt för samning. Jordprov, som användes vid dispergeringsförsöken. De egentiga försöken utfördes des med en karbonatfri, styv era, des med tvänne moränprov a v oika erhat. Därti gjordes anays å tvänne moränprov med användning av de dispersionsmetoder, som vid prövningen be funnits vara ämpigast. I. S t y v e r a. Provet är taget å ca I,5 m: s djup i ertaget vid ett tegebruk, Bonäs, Häsingand. Leran syntes vara adees opåverkad av markprofiprocesserna. Procenten hygroskopiskt vatten i ufttorrt tistånd var I,74 %- Leran torde vara adees humusfri. Den är en finvarvig gaciaera som huvudsakigen är bidad av urbergets gnejser och iknande bergarter. Ammoniumoxaatösningen utöste vid en extraktion ur eran I, s%, natriumoxaatösningen o, s%- Det utösta består huvudsakigen av Az0 3 och Fez0 3 Leran har undersökts ingående kemiskt tidigare (TAMM I932 s. 8-g). 2. M o r ä n. Provet är taget å cm:s djup i en järnpodsoprofi; närmast under rostjorden, invid statens skogsförsöksanstats försöksfät i Österjörn, Västerbotten. För undersökningen användes endast finmateriaet, d. v. s. den mängd, som passerat en rundhåssikt med 2 mm:s hå. Det vid I05 torkade provets förust vid rödgödning var 0,63 %- Amnwniumoxaatösningen utöser ur provet o,gz% (huvudsakigen Az0 3 + Fez0 3 ). 3 M o r ä n. Provet är taget å 40 cm:s djup i en järnhumuspodsoprofi närmast under rostjorden, Brandiden, Maå revir, Lappand. För undersökningen användes endast finmateriaet. Det vid I05 torkade provets förust vid gödning var 3,56 %- Ammoniumoxaatösningen utöser ut provet 2,33 % Detta var atså tämigen rikt på utfockade kooider, det närmar sig ti sin sammansättning en rostjord. 4 M o r ä n. Prov från cm:s djup i en järnpodsoprofi, närmast under rostjorden. Vid Skeppsträskån, Maå revir, Lappand. Endast finmateriaet användes. 5 M o r ä n. Prov från 40 cm:s djup i en järnpodsoprofi. Brandiden, Maå revir, Lappand. Endast finmateriaet användes. Resutatet av dispersionsförsöken. Tabeerna I-4 innehåa anaysserier, som framvisa resutaten av disperw sionsförsöken. Den funna haten av er ( < o,ooz mm) kan anses utgöra en index på om dispersionen av.ett prov har varit fuständig eer ej.

18 300 OLOF TAMM r. Lerpro ve t. På aetta prov, som är det ur dispersionssynpunkt intressantaste, har det största arbetet nedagts, se tabe r. Av denna framgår det att metoden nr r, d. v. s. vätesuperoxidbehanding och skakning med ammoniakvatten icke har medfört fu dispersion av eran. (An. I). Metod nr 5 (An. X) inbegriper såvä behanding med vätesuperoxid och med oxaatösning som borstning och skakning med ammoniakvatfen. Denna metod får därför antagas ha ett ti fuständig dispersion av erprovet. Om detta antagande är riktigt, ha också aa de övriga metoderna utom nr r givit ett mycket gott resutat. Skinader mean de oika bestämningarna föreigga visserigen, men de äro så små, att de faa inom försöksfeen. Dessa bi vid mekanisk jordanays atid ganska stora; det gäer ju ej att avskija ämnen med bestämda, kemiska egenskaper utan att sätta en konventione gräns mean två fraktioner, som fukomigt övergå i varandra.- Om någon av de oika metoderna kan sägas ha givit sämre resutat än de övriga, så är det borstningsmetoden (An. VI-IX). I sjäva verket borde borstningsmetoden, när den arbetar utan oxaatbehanding, ha givit n å g o t h ö g r e erprocenter än de oxaatbehandade proven, eftersom itet av erets ara finaste beståndsdear öser sig i oxaatösningen. Man skue ha väntat sig I a r,s % mera er i borstningsanayserna än i de andra. Emeertid torde saken ej vara så adees enke. De oxaatösiga kooiderna bida hinnor ~mkring minerapartikarna och de ossna antagigen ej het från dessa vid en enke borstning. Ejest är det svårt att förkara, speciet i fråga om moränproven (Tab. 2-4), att de icke oxaatbehandade proven ge samma värden på erhaten som de oxaatbehandade. Däremot är det nog troigt att upprepad borstning ösgör en de av hinnorna. Är haten av utfäda kooider betydande, kan emeertid enigt EKsTRÖM (r927, s. 82) borstningsmetoden ej fuständigt dispergera dem. En anmärkningsvärd omständighet må påpekas. Den för anaysen använda eran befann sig i ufttorrt tistånd och hö därvid r, 7 % hygroskopiskt vatten. De oika vid anaysen bestämda fraktionerna voro torkade vid I05, och procenterna beräknades, som ovan nämnts, på deras sammanagda mängd, varigenom summan av de oika procenttaen bir exakt roo. Om de oika fraktionernas vikt i stäet beräknas på det uppvägda ufttorra provet, borde procentsumman bi mindre än roo,o. I fråga om de icke oxaat- behandade proven borde den bi ika mycket mindre som procenten hygroskopiskt vatten, eer r,7 %. I fråga om de Am-oxaatbehandade borde summan bi ännu mindre, eer 3,2 %, d. v. s. summan av det hygroskopiska vattnet och de genom oxaatbehandingen avägsnade kooiderna. I fråga om de Na-oxaatbehandade borde summan av samma skä bi 2,5% ägre än roo. I tabe r har under rubriken föruster angivits de verkigen funna differenserna mean roo och summan av de oika fraktionernas procentta, be,.

19 OM MEKANISK ANALYS A V SVENSKA SKOGSJORDAR 30 Tabe I. Styv era r. Mekaniska anayser med dispersion enigt oika metoder. Ton.. Mechanische Anaysen. Dispersion nach verschiedenen Methoden. 2-0,6 mm 0,4%1 o,s% O.J%1 o,s% 0,7%1 o,s% o,s% 0,3%1 o,z% 0,2% 0,6-0,2 > o,s 0,3 0,4 0,4 0,4 O,J 0,4 O.J ' O,J 0,3 o,z -o,o6 > I,8 I,z I,r. I,o I,r 0,7 I, I 0,9 0,9 0,9 o,o6 -o,oz > I6,s 7.9 6,3 I,o 6,s 5,9 7,z 7.9 7,9 6,s o,oz -o,oo6 " 23,7 I6,7 I 7,9 14,4 I7,r Ig,s I8,6 I6,r I7,4 I7,o o,oo6-0,oo2 29,4 29,r < " 29,4 28,7 ' 29,2 31,o JO,r 29,o 30,r 29,7 o,ooz 27,7 " ,6 44,0 45,o 42,1 42,r , Summa roo,o% IOO,o% roo,o% roo,o% IOO,o% roo,o% IOO,o% roo,o% Ioo,o% IOO,o% Anays nr... I II III IV v VI VII VIII IX x i Dispersions- metod...:... I 2a 2b 3 3 ' 4a 4b 4C 4d 5 Förust (hygroskopiskt vatten ve:~,t~;:;~;. -~~~~ u. a.) o,s% z,r,_~ o,s% o,s% 0,7% 0,9% o,s% 2,o% z,o% 0,7% räknade på det ufttorra provet. Det visar sig, att dessa differenser så gott som genomgående äro ägre, än vad man skue ha förmodat. För de icke oxaatbehandade proven är differensen i medeta 1,2% i stäet för 1,7 % För det Am-oxaatbehandade är den z, r% i stäet för 3,2 %, för de Naoxaat- och NaOHbehandade i medeta o,6% i stäet för z,s %- Orsaken ti denna bristande överensstämmese kan ej bero på tifäigheter och försöksfel Den måste bero på att erpartikarna ökat något i vikt under samningen genom att upptaga vatten, som ej åter avgivits vid 105. En dyik adsorption av vatten har jag tidigare konstaterat hos fina fätspatpartikar (TAMM rgzg, s. 5). Man kan avde angivna siffrorna få ett grovt mått på jordens viktökning genom vattenadsorption. Den är i genomsnitt för de icke oxaatbehandade proven o,s %- För det Am-oxaatbehandade provet bir den 1,r %- För de med Na-oxaat och NaOH behandade bir viktökningen i medeta 1,9 %- Siffermateriaet är för itet för att draga säkra sutsatser, viket speciet gäer det enda Am-oxaatbehandade provet. Det vi dock synas betr. dena-oxaatbehandade proven att det föreigger ett resutat av Na-jonens kända förmåga att öka erkooidernas vattenupptagning. Detta vattenupptagande innebär en iten fekäa i samningsanaysen: ermängden ter sig på grund av densamma något större än vad den verkigen är i dennaturiga jorden. Det är härav tydigt, att Na-metoden ur denna synpunkt är mindre ämpig än Am-metoden, även om den angivna fekäan ej spear någon större ro; den utgör ca 1-3 % av erets vikt. Betr. erfattiga jordarter bir den het betydeseös. Den skue kunna undvikas genom att torka pipettproven vid en något högre temperatur än 105. För att utröna den

20 302 OLOF TAMM mest ämpiga temperaturen härför (viken åter det mera öst adsorberade vattnet avgå men ej det s. k. konstitutionsvattnet i exempevis gimmermineraerna) fordras dock en specie undersökning. En annan fråga av intress~ är Na-jonens inverkan på dispergeringen. Metod 3 försöktes just emedan det kunde antagas, att Na-jonen skue dispergera jordpartikarna ännu effektivare än Am-jonen på grund av densammas specifika karaktär. Anaysresutatet framvisar dock ingen skinad härutinnan, viket visar, att redan Am-oxaatbehandingen måste ha ett ti fuständig dispersion. Därmed bortfaa aa skä för att övergå ti N a-oxaat och N aoh, särskit som dessa, som ovan visats, gynna erets vattenupptagande och dessutom ur anaysteknisk synpunkt'.äro besvärigare att arbeta med än Amoxaat och NH 4 0H. 2. Moränproven. Tabeerna 2 och 3 ge resutatenavoikadispergeringsmetoder. En granskning av dessa båda tabeer visar, att samtiga de använda dispergeringsmetoderna ha givit praktiskt taget samma resutat. Även metod nr I (vätesuperoxidbehanding och skakning med ammoniakvatten) har tydigen ett ti fuständig dispersion. Metod 5 bev adrig försökt, men då i fråga om den styva eran metod 2, 3 och 4 eda ti samma resutat som nr 5, torde i fråga om en morän med dess ringa erhat ej behöva befaras att dessa 3 metoder ej skue ha fört ti fu dispersion. De båda.tabeerna visa såunda, att i fråga om moräner kan man nöja sig med. den ganska enka metoden nr I. Detta gäer t. o. m. om moränprovet från Maå,. som innehåer 2,3 % utfockade (oxaatösiga) kooider. De skinader mean oika anayser, som förekomma, äro bott normaa försöksfel Tabeerna ge såunda en ganska god bid av de försöksfe, som äro oundvikiga vid utförande(av mekaniska anayser. För att ytterigare beysa användbarheten av metod I ha anayserna i tab. 4 utförts. Moränproven nr 4 och 5 ha vardera dispergerats enigt metod I och 2 a och därefter anayserats. Såsom framgår av tabe4 är överenstämmesen mean de båda dispersionsmetodernas resutat mycket god. Man kan atså vid anays av moräner (och naturigtvis även sand) i fera fa använda dispersionsmetod nr I: vätesuperoxidbehanding och skakning med ammoniakvatten. Vid hög erhat, som ätt bedömes med edning av provets amänna. karaktär, bör m au tigripa metod 2 a, d. v. s. behanding först med vätesuperoxid, därefter med ammoniumoxaatösning och sedan skakning med ammoniakvatten. Denna senare metod bör atid användas vid anays av rostjordar, brunjordar och matjordsprov med deras betydande hat a v sekundärt utiockade kooider. - De nämnda båda metoderna äro bekvämast och angenämast att arbeta med och böra däi.-för föredragas framför andra. Borstningsmetoden bör användas i sådana fa, där man ej vi utsätta jorden för ett så pass

21 OM MEKANISK ANAL YS A V SVENSKA SKOGSJORDAR 303 Tabe 2. Morän 2. (Materia < 2 mm). Mekaniska anayser med dispersion enigt oika metoder. Morän I. Mechanische Anaysen. Dispersion nach verschiedenen Methoden. Anays nr! XI XII XIII XIV XV XVI Dispersionsmetod... i 2a 2a 2b 3 4a 2-0,6 mm... rs,s% I5,s% IS,s% I7,3% I6,3% I6,4% 0,6 -o,z 2I,3 I9,7 20,5 20,9 2I,o 22,2 0,2 -o,o6...,... 27,8 33,r 30,9 28,2 28,s 28,8 o,o6 -o,oz... 20,8 I9,o IS,r 20,2 20,8 2I,o o,oz -o,oo6 > ,o 7,z 7,o S,r S,r 6,9 o,oo6-o,ooz. 2,5 3,2 3,r 3,o 2,9 2,6 < o,oo2 > 2,r 2,3 I,9 2,3 2,4 2,r ~~~~~-~ IOO,o% Ioo,o% Ioo,o% IOO,o% Ioo,o% roo,o% Tabe 3. Morän 3 (Materia< 2 mm). Mekaniska anayser med dispersion enigt oika metoder. Moräne. 3 Mechanische Anaysen. Dispersion nach verschiedenen. Methoden. Anays nr Dispersionsmetod 2-0,6 mm.....! 0,6 -o,z > o,z -o,o6 )) o,o6 -o,oz )) o,oz -o,oo6 > o,oo6-0,ooz }) < o,ooz )) ' '... ' ::::::::::::::::::1 XVIII XVIII I 2a II,9% I3,2 I9,s 2I,S I 7,8 9,r 6,4 II,r % I3,5 21,z 23,4 I6,s 7.7 6,6 Summa Ioo,o % Ioo,o % XIX z a I4,r% I3,9 20,9 20,9 I6,r S,o 6,r Ioo,o% XX z b II,r% I4,3 I8,r 22,7 I8,o 8,8 7,o XXI 3 I2,r% 13,8 I8,4 22,7 I7 o4 8,7 6,9 XXII 4b I2,7% 13,9 I9,7 23,2 I5,8 S,o 6,7 IOO,o%! IOO,o % Ioo,o% Tabe 4 Morän 4 och 5 (Materia < 2 mm). Mekaniska anayser med dispersion enigt metod I och 2 a. Moräne 4 und 5. Mechanische Anaysen. Dispersion nach Methode I und 2 a. ~~::::::::::: :::::::::1 Anays nr XXIII XXIV XXV XXVI Morän prov, Dispersionsmetod... 2a 2a 2-0,6 mm % 36,6% I5,4% I7,6% o,6-0, ,6 I9,9 I8.9 I 7,5 o,z -o,o6 23,2 23,o 27,9 27,r o,o6 -O;oz... 12;8 I I,6 I8,o I8,7 o,oz -o,oo6 "... 6,r 6,r 9.7 9,3 o,oo6-o,ooz» 2,2 I,8 5,2 4,8 < o,ooz ))... 0,9 I,o 4,9 s,o Summa Ioo,o% IOO,o% Ioo,o% IOO,o%

22 304 OLOF TAMM kraftigt kemiskt ingrepp, som oxaatbehandingen innebär. Man kan {se EK STRÖM, s. 8z) med borstningsmetoden även dispergera jordarter, rika på kaciumkarbonat, utan att först avägsna karbonatet. Undersökning av den artakinetiska koaguationens infytande vid samning enigt pipettmetoden under samtidig kontro av dispersionen. För att visa, att något störande infytande av artakinetisk koaguation (se sid. zgi) icke förekommer i pipettcyindrarna vid anayser enigt ovan beskrivna. metod, gjordes föjande undersökning. GEssNER (I93I, s ) diskuterar ingående den artakinetiska koaguationens infytande vid samningsanays på grundva av omfattande teoretiska forskningar av TuoRILA (I927). Han framhåer, att dess infytande är en funktion av proportionerna mean mängden av stora och små partikar. Reativ stor bir den artakinetiska koaguationens inverkan när partikar av radien 5-20 p. (diameter o,oi-o,o4 mm) finnas förhanden tisammans med :t;nindre partikar. Litet eer omärkigt bir detsamma vid åg koncentration hos suspensionen. I detta fa må även hänvisas ti ODENs undersökningsresutat (se ovan sid. zgi). Som maxima koncentration anbefaer denne IO gram per iter, en gräns, som amänt användes vid samningsanayser medest pipettmetoden. De jordprov, som anayserats (se tab. I-3), innehåa rikigt med de kornstorekar, som enigt GEssNER och TuoRILA äro ägnade att befrämja den ortokinetiska koaguationen, och äro såunda ämpiga för prövande av dennas inverkan. Denna prövning har utförts på så sätt, att den även evererar ett bevis för att dispersionen i de ursprungiga anayserna har varit fuständig. Efter bestämningen av erfraktionen i en pipettanays, befinner sig provet i devis uppsammat, devis sedimenterat tistånd i en cyinder. Fem av de anayser, som äro återgivna i tab. I-3, nämigen ur II, V, VII, XIII och XIX, avbrötos på denna punkt, och de resp. proven användes ti undersökning. Denna tigick på föjande sätt: Vätskehöjden i de oika pipettcyindrarna uppmättes i mm och en ämpig gashävert iordninggjordes, varmed vätskan kunde avtappas ti en viss, nära inti bottnen iggande nivå. Cyinderinnehået omskakades vä och ämnades att sedimentera. Efter en viss tid, som avpassades så, att aa partikar > o,oo2 mm hade sjunkit under den nivå, som bestämdes av häverten, avsifonerades suspensionen genom denna. Den uppsamades i en stor gascyinder, vatten tisattes ti I,s :s voym, det hea omskakades vä och haten av er bestämdes medest ett pipettprov. Bottensatsen, d. v. s. det som hade hunnit sedimentera på pipettcyinderns botten,

23 OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR 305 innehö tydigen: I) aa partikar > o,ooz mm, utom de små mängder, som borttagits genom tidigare pipettprov och vikas mängd var känd, 2) de erpartikar, som hunnit sedimentera från reativt åga nivåer i cyindern, 3) de erpartikar, som ev. meddragits av grövre partikar på grund av ortokinetisk koaguation, 4) de erpartikar, som eventuet adrig hade dispergerats vid den ursprungiga dispersionen, om denna ej var fuständig. Den nämnda bottensatsen underkastades nu förnyad dispersion. Härvid användes oika metoder. Nr II, XIII och XIX suspenderades i ammoniakvatten och fingo skaka i rotationsmaskin över natten. (Voymen var c:a 300 kbcm.) Nr V suspenderades i dest. vatten, något fenoftaein tisattes och se,dan NaOH ti skär färg, varefter vätskan fick skaka i rotationsmaskinen över natten. Nr VII borstades I5 minuter med ammoniakvatten och skakades sedan med dyikt över natten i rotationsmaskinen. Nästa dag gjordes på vanigt sätt en ny pipettanays på de fem bottensatserna. Därvid var det i pipettcyindrarna suspenderade eret endast en bråkde (ca %) av den ursprungiga mängden. Ettdera av tvenne fa borde nu inträffa: t. Den ortokinetiska koaguationen har ingen betydese, och dispersionen före den första pipettanaysen (tab. I-3) var fuständig. I så famåste mängden er i bottensatsen, ökad med mängden er i den avsifonerade suspensionen +den ia mängd er, som borttagits med de tidigare pipettproven och vars mängd är noga känd, vara ika stor som den mängd er' som erhös vid den första pipettanaysen. Den ovan nämnda sammanagda ermängden är i tab. V och det föjande benämnd summa er. 2. Den artakinetiska koaguationen utövar ett märkbart infytande på samningsresutatet eer den ursprungiga dispersionen (som föregick den första pipettanaysen) var ofuständig. I så fa måste mängden er i bottensatsen, ökad med mängden er i den avsifonerade suspensionen ( + den ia mängd er, som borttagits med pipettproven), d. v. s. summa ervarastörre än den mängd er, som erhös vid den första pipettanaysen. Tabe 5 ger resutatet av den utförda undersökningen. En granskning av densamma visar tydigt, att den ortokinetiska koaguationen ej kan ha haft något märkbart infytande på samningsresutetet. I fråga om anayserna II, V, XIII och XIX äro differenserna mean summa er och er, bestämt genom den första pipettanaysen o eer ytterst små (o,z %, 0,3 %). Detta oevisar även att den ursprungiga dispersionen i dessa fa har varit fuständig. Betr. nr. VII har en iten differens mean summa er och den ursprungiga erbestämningen framkommit. Denna differens måste bero på, att i detta speciea fa har icke den ursprungiga dispersionen varit riktigt fuständig. Såsom framgår av tabe I har just denna anays (nr VII) givit ett något ägre ervärde från början än de andra (42,r %). Skinaden är dock obetydig. Den förnyade dispersionen har tydigen ösgjort den reste-

24 306 OLOF TAMM Tabe s. Undersökning av återstoden i pipettcyindern, sedan huvudmassan av eret avsifonerats. Untersuchung des Riickstandes in dem Pipettenzyinder nach der Abschämmung der Hauptmasse des Tones. Anays nr II v VII XIII XIX Återstoden i pipettcyindern: Der Riickstand o,o2 -o~oo6 mm ,4% 17,2% 17,9% 6,5% 15,3% o,oo6-0,oo2»... 28,3 28,8 28,4 2,9 7.7 <o,oo2» 11,6 10,6 IJ,I 0,5 1,8. Det avsifonerade eret... 32,9% 34.7% 31,5% 1,4% 4,3% Der abgeschämmte Ton.Summa er , ,6 I,9 6,r Summe Ton Ler, förut bestämt (se ta b. 1-3) ,o 42,r,9 6,i ~~~e!~::r. ~.~s,ti~~t ,2 + o,3 + 2,5 + o,o + o,o Differenz rande ermängden, varför stimma er bivit av samma storek som i anays II och V (tab. 5). Tabe V bevisar såunda des att den ortokinetiska koaguationen icke har utövat något infytande på samningsresutatet, des att dispersionsmetoderna 2a och 3 havå ett ti fuständig, dispersion av de undersökta jordproveri. Orsaken ti att den ortokinetiska koaguationen ej speat någon ro är tydigen den, att suspensionerna ha varit i betrygg,ande grad utspädda:. Jämförese mean erhaten bestämd. medest pipettmetoden och ATTERBERGS metod i förening med dispersion genom upprepad borstning. Samma era, som ovan beskrivits (tab. r), vades ti undersökningsobjekt. Dess hat av hygroskopiskt vatten bestämdes ånyo, den var nu 1,5 % 15,oo gr av eran uppvägdes och borstades 15 minuter under tisats av ammoniakvatten. Dyikt tisattes småningom ti c:a 300 kbcm:s voym, varefter suspensionen fick skaka över natten i en rotationsapparat. Härefter utspäddes den ti 1,5 voym i en stor cyinder. Denna omskakades och fick sedimentera under 16 timmar och 48 minuter. Denna tid motsvarar en fahöjd av 21 cm för partikar av dimensionen o,oo2 mm, d. v. s. erpartikar. En hävert hade från början iordninggjorts med viken man säkert och bekvämt kunde uttappa vattnet just ti ett djup av 21 cm. Efter den angivna tiden avsifonerades ersuspensionen. Dennas erhat bestämdes efter omskakning medest ett pipett-

25 OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR 307 prov, den befanns vara ungefär 2 / 3 av hea ermängden. Aterstoden i cyindern borstades I5 minuter med ammoniakvatten, skakades över natten och avsammades igen på samma sätt som förra gången. Den nu erhåna återstoden borstades ånyo, skakades och avsammades. Detta upprepades med den senast erhåna återstoden ännu en gång, dock uteämnades nu skakningen under natten. Inaes hade atså dispergerats 4 ggr genom borstning med ammoniakvatten. Efter den sista avsamningen skakades cyindern om vä, och en avsamning gjordes på nytt. Härmed fortsattes tis at er var avsammat, d. v. s. tis vätskan från o-zi cm:s djup var kar efter I6 timmar och 48 minuter. Resten i cyindern uppsamades nu, torkades vid I05 och vägdes. Differensen mean IS,oo gr och den så erhåna vikten + vikten av det hygroskopiska vattnet ger då erhaten. Denna bev 46,o %, beräknad å vid I05 torkat prov. Detta värde stämmer nära med de i tabe I funna ervärdena. Då vid den nu utförda anaysen provet har bivit upprepade gånger behandat med borstning, är det sannoikt, att de kooidhinnor, som vid oxaatbehanding päga gå i ösning, här åtminstone ti en de ingå i eret. Lerprocenten skue då vara något för hög och minskas med I-I,S% för att bi jämförig med erprocenten i de oxaatbehandade proven. Överensstämmesen bir i så fa ännu bättre. A andra sidan är det troigt, att erprocenterna i tab. I skue behöva minskas något på grund av vattenadsorptionen under samningen (se sid. 30I). Denna minskning torde betr. de oxaatbehandade proven uppgå ti högst I-2 %- I så fa skue överensstämmesen bi något mindre god. I aa händeser är den emeertid så god, att man kan säga att pipettmetoden och Atterbergsmetoden ha inom försöksfeen givit samma resutat. Detta visar även att de dispersionsmetoder, (utom nr I och ti en viss grad 4a o. 4b) som kommo ti användning vid pipettanayserna, måste hava ett ti fuständig dispersion av den styva eran. Vid jämförese mean samningsanayser enigt ATTERBERG med pipettanayserr får man ej förbise, att en viss skinad i erhaten, som anayserna utvisa, kan vara skenbar. I ATTERBERG-anaysen bestämmes erhaten som en differens, i pipettanaysen bestämmes den direkt. Om i provet förefinnes en iten hat av svagt färgade eer ofärgade humusämnen (jfr. sid. 297), vika ätt undandraga sig uppmärksamheten och därför icke bi bestämda, ökas erhaten i ATTERBERG-anaysen med humusens mängd. Humushaten har ej noggrannt bestämts å de ovan nämnda proven. Lerprovet var humusfritt, medan moränprovet z (tab. z) som har en gödförust av 0,63% torde innehåa c:a o, s% humus. Provet är nämigen taget nära under rostjorden. En Atterberganays av detta prov bör då ge r/z% högre erhat än en pipettanays. Morän- I) De oika metodernas resp. företräden äro f. n. under debatt. Fere forskare ha fått något högre erhater med ATTERBERGS metod än med pipettmetoden.

26 308 OLOF TAMM provet 3, tab. 3, har en gödförust av 3,56 %. Sannoikt är humushaten då c:a 3 %. Provet är taget nära under rostjorden i en järn-humuspödsoprofi. En Atterberganays bör i detta fa ge ej mindre än 3% för hög erhat, om ej humushaten bivit bestämd och fråndragen. Även kunna små differenser, orsa:kade av de oxaatösiga kooidhinnorna tänkas uppstå. Sannoikt dispergeras dessa devis och öka ut erhaten mer eer mindre vid upprepad, energisk borstning, medan så bott i ringa grad är faet vid en enke borstning eer skakning med ammoniakvatten. Om denna sutsats är riktig, komme en Atterberganays med upprepad borstning att ge något högre värde på erhaten än en pipettanays. I fråga om erprovet, nr I, skue en differens av inti I,S % kunna tänkas uppstå på detta sätt, i fråga om moränprovet nr 2 0,9 %, i fråga om moränprov nr 3 2,3 % De anförda omständigheterna torde giva förkaringen ti att Atterbergsanayser i vissa fa ha gett något högre erprocenter än pipettanayser. - Man skue emeertid kunna finna just den omständigheten fördeaktig, att de oxaatösiga kooidhinnorna komma med i erbestämningen. Emeertid är det des mycket osannoikt, att man fåt med dem fuständigt och des bandar man då ihop tvenne skida saker, nämigen jordens ursprungiga, geoogiskt bestämda hat av erbeståndsdear och dess hat av sekundärt utfäda kooider. Dessa senare böra hest bestämmas i ett särskit prov genom oxaatanays. Översikt av resutaten. I. Efter granskning av den mekaniska jordanaysens nuvarande ståndpunkt med hänsyn ti de krav, som vid skogsjordsanayser böra uppstäas, har en ämpig anaysmetodik utarbetats, avsedd för massanays av skogs~ jordar. Denna metodik grundar sig på kombinerad samning enigt ATTERBERG och pipettanays samt siktning i motordriven skakapparat. Med densamma kunna 5 a 6 fuständiga mekaniska anayser utföras per dag av en person medan två andra provserier samtidigt dispergeras ti resp. nästa och därnäst föjande dags anayser. 2. Metodiken för dispersion av jordprov i och för mekanisk anays har ikaedes granskats. Därvid har prövats sura ammonium- resp. natriumoxaat-.ösningar för att sönderdea partikeaggregaten. Resutatet bev, att behanding av ett jordprov med stark vätesuperoxid på vattenbad och därefter med surt ammoniumoxaat samt skakning c:a I7 timmar med ammoniakhatigt vatten (metod 2 a) eder ti fuständig dispersion. I fråga om sand- och moränprov, som ej äro sär-' skit rika på er, d. v. s. våra vaniga moräner i urbergstrakter, eer hava en hög hat av sekundärt utfäda kooider, kan oxaatbehandingen uteämnas (metod I).

27 OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR 309 s. Den ortokinetiska koaguationens infytande vid samningsanays enigt pipettmetoden vid användning av r-procentiga suspensioner har befunnits vara utan betydese. 4 Lerhaten i den med pipettmetoden undersökta eran har bestämts jämvä medest avsamning enigt ATTERBERGS metod i förening med fyra ggr upprepad dispergering medest borstningsmetoden. Inom försöksfeen erhös samma resutat med ATTERBERGS metod som med pipettmetoden. s. Sedan nu förfaringssättet vid mekanisk skogsjordsanays utarbetats ti snabbmetod, är -det möjigt att använda densamma på stora provserier. I samband med den mekaniska anaysen bör då ämpigen jordens mineraogiska karaktär bedömas medest basmineraindexmetoden (TAMM 1934). På så sätt kan man i fera fa hastigt överbicka markens geoogiskt bestämda fruktbarhet för skogsväxt.

28 310 OLOF TAMM Använd itteratur. ATTERBERG, A Die mechanische Bodenanayse und die Kassifikation der Mineraböden Schwedens. Internahonae Mitteiungen fiir Bodenkunde II. S Berin. DENSCH, A Der mechanische Aufbau des Bodens. Handbuch der Bodenehre VI. S Berin. EKsTRÖM, G Kassifikation av svenska åkerjordar. Sveriges Geoogiska Undersöknings Årsbok 20. Stockhom. GESSNER, H Die Schämmanayse. Leipzig. KEEN, B. A The Physica Properties of the Soi. London. LUNDBLAD, K Ett bidrag ti kännedomen om brunjords- eer mujordstypens egenskaper och degeneration i södra Sverige. Meddeanden fr. Statens skogsförsöksanstat 21. Stockhom. NovAK, V Preparation of Soi Sampes for Mechanica Anayses. Proceectings and Papers of the Second Internationa Congress of Soi Science. Moscow. On:E:N, S Eine neue Methode zur mechanischen Bodenanayse. Internahonae Mitteungen fiir Bodenkunde. V, S rr. Berin Uber die Vorbehandung der Bodenproben zur mechanischen Anayse. Buetin of the Geoogka Institution of the University of Upsaa. XVI. p. I25-I34 TAMM, O Markstudier i det nordsvenska barrskogsområdet. Mit deutschem Resiimee: Bodenstudien in der nordschwedischen Nadewadregion. Meddeanden fr. Statens skogsförsöksanstat r7. S Stockhom Eine Methode zur Bestimmung der anorganischen Komporren te des Gekompexes im Boden. Meddeanden fr. Statens Skogsförsöksanstat, r9, S Stockhom An Experimenta Study on Cay Formation and Weathering of Fespars. Meddeanden fr. statens Skogsförsöksanstat, 25, s. I-28. Stockhom Studier över jordmånstyper och deras förhåande ti markens hydroogi i nordsvenska skogsterränger. Medd. fr. Statens skogsförsöksanstat 26, s. ro3-4o8. Stockhom Uber die Oxaatmethode in der chemischen Bodenanayse. Medd. fr. statens skogsförsöksanstat 27. S Stockhom En snabbmetod för mineraogisk jordartsgranskning. Svenska skogsvårdsföreningens tidskrift 1934, s Stockhom. TuORILA, P Uber orthokinetische und perikinetische Koaguation. Kooidchemische Beihefte r. 24, S. r-122. Dresden u. Leipzig.

29 OM MEKANISK ANALYS AV SVENSKA SKOGSJORDAR 311 ZUSAMMENFASSUNG. _ Uber die mechanische Anayse von schwedischen Wadböden. Die Fragen der mechanischen Bodenanayse und der Dispersion der Bodenproben :zur mechanischen Bodenanayse sindin Schweden jetzt sehr aktue. Es git unter -den vieen iibichen Methoden zu wähen, darnit man die fiir unsere Böden besten findet. Verf. gibt hier einen Bericht iiber die Methode, die jetzt im Laboratorium der forstichen Versuchsanstat angewandt wird. Beigefiigt wird das Resutat einer Untersuchung iiber die Dispergierung der Proben zur mechanischen Anayse. Die mechanischen Bodenanaysen werden durch Kombination von Siebung, Abschämmung nach ATTERBERG und Pipettenanayse ausgefiihrt. Die Bodenprobe wird zuerst nach Zerdriicken von vorhandenen Kiimpchen durch ein 2 mm Rundochsieb 5 Minuten ang in einer Schiittemaschine gesiebt. Die dabei er :hatene, gröbere Fraktion wird durch zwei Rundochsiebe mit Löchern von 20 bzw. 6 mm Durchmesser in Grobkies (2o-6 mm) und Keinkies (6-2 mm) zeregt. Was grösser as 20 mm ist, wird as Steine bezeichnet. Der Gehat an Steinen wird am.besten im Fede geschätzt. Die Körner, die das 2 mm-sieb passierten, werden as Feinerde bezeichnet. Da von wird 20 g zur Schämmanayse abgewogen, wenn der Boden vie Körner von -der Grösse > o,o6 mm enthät, sonst I5 g. Das Abgewogene wird vaständig dispergiert (Methode s. weiter unten) und dann in einen Schämmzyinder nach ATTERBERG gebracht. Durch wiederhates Abschämmen (Fahöhe ro cm, Fazeit 50 Sekunden) wird die Probe jetzt in zwei Fraktionen geteit. Die eine beibt im Zyinder zuriick, sie hat die Korngrösse > o, o6 mm. Die andere (<o, o6 mm) ist in vie Wasser suspendiert. Die Suspensionwirdin einem grossen Zyinder gesammet und genau auf I,5 verdiinnt. Die Fraktion> o,o6 mm wird bei!05 getrocknet, gewogen und auf einem Doppesieb 5 Minuten ang in der Schiittemaschine geschiittet und dabei in drei Frak tionen aufgeteit: kiesiger Sand (2-0,6 mm), gewöhnicher Sand (o,6-o,2 mm) 1und Feinsand (o,2-o,o6 mm). Die Suspension im grossen Zyinder wird gut durchgeschiittet und darauf zum 'Sedimentieren stehen geassen. Nach 7,5 Minuten wird eine Pipettenprobe in -einer Tiefe von Ioo mm herausgenommen. Der Zyinder wird darauf wieder geschiittet, und einepipettenpro be wird nach 6o Minuten in derseben Tiefe herausgenommen. Nach nachmaigem Umschiitten wird eine Pipettenprobe nach 4 Stunden -in einer Tiefe von 50 mm herausgenommen. Durch das angegebene Verfahren werden die Menge des Tons (<o,oo2 mm), die des feinen Schuffes (o,oo6-o,oo2 mm) und die des groben Schuffes (o,o2-o,oo6 mm) bestimmt. Man kann au ch bequem, wenn gewiinscht, die Menge der Partiken <I f be stimmen, wenn man den Zyinder noch einma schiittet und iiber Nacht sedimentieren ässt. Den nächsten Tag kann man dann eine Pipettenprobe aus der -der sedimentationszeit entsprechenden Tiefe (z. B. 5,5 cm, I7 Stdn.) herausnehmen. Es empfieht sich dabei, zwei Proben zu nehmen und die zweite zur Bestimroung des durchschnittichen Durchmessers der feinsten Partiken unter dem Utra -mikroskop zu verwenden..22, Medde. från Statens Skogsförsöksnnstat. Häft. 27.

30 312 OLOF TAMM Um genau die Menge des Mehsandes (o,o6-o,oz mm) zu ermitten, wird die ganze Menge suspendierter Partiken im grossen Zyinder in fagender Weise bestimmt. Nach der Tonbestimmung wird die Suspension abgehebert, geschiittet und ihr Gehat an Bodenpartiken mittes einer Pipettenprobe bestimmt, während der Riickstand im Zyinder getrocknet (105 ) und gewogen wird. Dadurch wird, nachdem eine keine Korrektur wegen der friiber herausgenommenen Pipettenproben angebracht worden ist, die ganze Menge des Mehsandes einfach as Differenz berechnet. Das Dispergieren. Verf. hat verschiedene Methoden gepriift (s. Tab. r-4). As die beste fiirschwe~ dische Böden wird nach dem Resutat dieser Priifung die fogende (Methode 2a der Tabeen) empfohen: Die abgewogene Probe (20-15 g) wird auf dem Wasserbad in einem hohen Bechergas mit Wasserstoffsuperoxyd (nach RoBINSON 1922) behandet, bis der Humus oxydiert ist. Das Wasserstoffsuperoxyd wird weggekocht und roo bis 300 ccm (die etztere Menge, wenn die Probe sehr vie von ausgefäten Eisen- und Auminiumkooiden enthät) einer Lösung von saurem und neutraem Ammoniumoxaat nach TAMM (1922) hinzugefiigt. Die Oxaatösung wird durch Lösen von 25 g (NH 4 ) 2 C H 2 0 und 12,5 g H 2 C H 2 0 in Wasser und Verdiinnung auf r ooo ccm bereitet. Die Mischung von Boden und Oxaatösung wird dann und wann geschiittet und iiber Nacht stehen geassen. Dann wird die kare Lösung auf ein grobes Membranfiter gegossen. Der Riickstand wird dreima gewaschen, das Feinste wird auf das Fiter genommen und noch dreima gewaschen. Das Ganze wird jetzt in eine Fasche gespiit, auf za. 300 ccm verdiinnt, mit etwas Ammoniak versetzt (ro ccm konz. Ammoniak pro Liter) und iiber Nacht (r7 Stdn.) in einer Maschine rotieren geassen. Nach dieser Behandung ist die Probe vonständig dispergiert. Wenn der Boden sandig ist und nicht vie Ton oder sekundär ausgefäte Kooide enthät, kann man auf die Oxaatbehandung verzichten (Methode r der Tabeen). Das Resutat der Schämmanayse wird trotzdem richtig. Tabee 5 gibt die Resutate einer Untersuchung ii ber den Einfuss der orthokinetischen Koaguation bei der Schämmanayse. Der Tongehat einiger Bodenproben wurde zuerst mittes Pipettenanayse bestimmt. Darauf wurde die Hauptmenge des Tons abgeschämmt und bestimmt. Der Riickstand wurde noch einma dispergiert und dessen Tongehat mittes Pipettenanayse bestimmt. Es zeigte sich, dass die Surorne des abgeschämmten Tones und der Tongehat des Ruekstands (Summe Ton) genau dem zuerst gefundenen Tongehat der Pro be entspricht. Die orthokinetische Koaguation hat somit keinen merkbaren Einfuss. Auch beweist das Resutat, dass die Dispersion, die vor der ersten Pipettenanayse gemacht wurde, vonständig war. Zuetzt wurde zum Vergeich die intabeer untersuchte Tonprobe auch mittes. Schämmung nach ATTERBERG und vierma wiederhotem Dispergieren durch Zerreiben mit einem Pinse nach ATTERBERG und EKsTRÖM anaysiert. Diese Anayse gab 46,o % Ton, während mit der Pipettenmethode und Dispergierung nach 2 a (Tabee r) 44,3 gefunden wurde. Die Ubereinstimmung ist aso gut.'