Kriminologiska institutionen

Kriminologiska institutionen Fyllan och friheten om ungdomars attityder till alkohol som förklaring till alkoholrelaterat våld C-uppsats i kriminologi Vårterminen 2006 Kerstin Nelander

Sammanfattning Forskningen kring alkohol har ofta handlat om människors beteende vid alkoholberusning, där det farmakologiska perspektivet har konkurrerat med det sociologiska. Denna studie har en sociologisk utgångspunkt och huvudtesen är att det alkoholrelaterade beteendet är socialt betingat, det vill säga att det styrs av de normer samhället skapat för berusat beteende. Den teoretiska utgångspunkten är MacAndrew och Edgertons (1969) bok Drunken comportment. A social explanation, ett verk som har fått en stor betydelse inom alkoholforskningen för att förstå alkoholrelaterat beteende. Författarna menar att det beteende som uppträder vid alkoholberusning beror på vilka förväntningar alkoholkonsumenten har och de normer som råder för berusning i den kontext alkoholen förtärs. Författarna har genom antropologiska studier kunnat visa att det alkoholrelaterade beteendet skiljer sig mellan olika kulturer och kontexter samt att det ofta innefattar särskilda normer (så kallade limits clause) som aldrig får överskridas, inte ens vid kraftig berusning. Alkoholen sågs även i många fall som ett sätt att uppleva frihet från de vardagliga kraven och rådande normerna, något som MacAndrew och Edgerton kallade för en time out-situation Syftet med denna studie är att undersöka om det finns något samband mellan unga människors frekvens av berusningsdrickande och erfarenheten av alkoholrelaterat våld och om detta samband till någon del är beroende av de attityder som individen har till alkohol. De attityder som denna undersökning valt att fokusera på är dels inställningen att alkoholen ses som en ursäkt för handlingar som begås under berusning, dels att alkoholen ändrar betydelsen i händelser som inträffar under berusning. I undersökningen används sekundärdata som samlats in av Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning (SoRAD) genom telefonintervjuer med 1004 stycken unga vuxna mellan 16 till 25 år. Resultaten i denna undersökning presenteras med hjälp av korstabeller och signifikanstestet Chi 2 -test. För att specificera hur skillnaderna mellan grupperna ser ut används sambandsmåtten gamma, γ och tau-c. Undersökningen visar att det finns ett samband mellan berusningsdrickande och erfarenhet av alkoholrelaterat våld, och att attityden till alkohol som en time out-situation (att alkoholen ses som en ursäkt) har effekter på sambandet. Däremot visar sig inte attityden till alkohol som ett sätt att ändra mening ha lika stor betydelse för förklaringen av alkoholrelaterat våld.

INNEHÅLL 1. Inledning... 4 2. Tidigare forskning... 6 3 Metod... 11 3.1 Operationaliseringar... 11 3.1.1 Operationalisering av berusningsdrickande... 12 3.2. Undersökningens genomförande... 18 3.3 Etiska överväganden... 19 3.4 Presentation av analysmetoder... 20 3.5 Mätfel... 21 4 Resultatredovisning... 27 4.1 Deskriptiv redovisning... 27 4.2 Prövningar av undersökningens hypoteser... 29 4.2.1 Alkoholkonsumtion relaterat till alkoholrelaterat våld... 29 4.2.2 Alkoholkonsumtion relaterat till alkoholrelaterat våld med hänsyn till attityd till alkohol... 31 4. 3 Diskussion... 35 Litteraturlista... 38 Bilaga 1... 40 2

3

1. Inledning Alkohol (etanol, C2H5OH) har haft en varierad betydelse i olika kulturer och kontexter. Alkohol har samtidigt setts som en hyllad dryck och som ett gift, den har använts i såväl medicinskt syfte (till exempel som smärtstillande medel) som beroendeframkallande drog. Den har använts som både energiförhöjande och sömnmedel, hyllad av en del för att den kan hjälpa människor att bli mer sociala, medan andra menar att drycken gör dem mer tillbakadragna. Berusning har i rättsliga sammanhang både setts som förmildrande och förvärrande när gärningsmannens skuld ska bedömas (MacAndrew & Edgerton 1969). Forskningen kring alkohol har ofta handlat om människors beteende vid alkoholberusning. I den vetenskapliga debatten har framförallt två perspektiv ansetts särskilt viktiga. Dessa synsätt är dels det farmakologiska, där alkoholen och dess effekter ses som förklaring till att människor exempelvis uppträder aggressivt när de dricker alkohol. Det andra synsättet är det sociologiska, som istället lägger fokus på den kontext i vilken alkohol förtärs, förväntningarna hos den som dricker alkohol och normerna kring alkoholrelaterat beteende (Lenke 1989, s. 50). Denna undersökning är främst baserad på MacAndrew och Edgertons teori som publicerats i boken Drunken comportment. A social explanation. Tesen som författarna driver är att beteendet som uppträder vid alkoholberusning är inlärt och beror på vilka förväntningar alkoholkonsumenten har och de normer som råder för berusning i den kontext alkoholen förtärs. Författarna var några av de första som förklarade alkohol enligt det sociologiska perspektivet och teorin fick en stor genomslagskraft när den publicerades 1969. De menade vidare att många handlingar, till exempel våld, som inträffar när människor är berusade beror på att alkoholen ofta ses som ett sätt att uppleva frihet från de vardagliga kraven och rådande normerna, något som författarna kallade för en time out-situation (MacAndrew & Edgerton 1969, s. 88-90). Syftet med denna studie är att undersöka om det finns något samband mellan individers frekvens av berusningsdrickande och erfarenheten av alkoholrelaterat våld och om individens inställning till alkohol påverkar erfarenheten av alkoholrelaterat våld. Individens attityd till alkoholen är avgränsade till att mäta inställningen till att alkoholen ses som en time out- 4

situation, det vill säga ett avsteg från rådande normer (och att handlingar som begås under ruset av alkohol därmed kan ursäktas) samt en inställning till om att alkoholen ändrar mening, det vill säga att handlingar som begås under berusning inte betyder detsamma som dem som begås i nyktert tillstånd. Detta syfte grundar sig i en vilja att försöka förklara och förstå alkoholrelaterat våld. Genom att urskilja en faktor som gör individer överrepresenterade för våldsbrott, i detta fall ett tänkbart högfrekvent dryckesmönster samt en viss attityd till alkohol, skapas en möjlighet att minska dessa brott genom olika brottsförebyggande åtgärder. Sverige går idag mot en allt liberalare alkoholpolitik, något som exemplifieras med flera alkoholpolitiska händelser sedan millennieskiftet. Den 1 juli 2001 öppnades Systembolaget i hela Sverige på lördagar efter en tidigare regional försöksverksamhet. Bara några månader senare (december, 2001) sänkes vinskatten efter önskemål från EU. Införselkvoterna för alkohol började höjas gradvis efter millennieskiftet och år 2004 ökade gränserna rejält för vad en privatperson får föra in till Sverige från ett annat EU-land utan att beskattas för detta. De höga införselkvoterna, tillsammans med den upplevda konkurrensen från länder med lägre alkoholskatt ledde år 2004 till att det så kallade Alkoholinförselutredningen (SOU 2004:86) föreslog en 40%-ig minskning av den svenska spritskatten (CAN 2004, s. 33). Man vet idag att alkohol är närvarande vid många våldsbrott. Man räknar med att ca 70-80 % av gärningsmännen och 40-50 % av offren i polisanmälningarna som gäller våld är alkoholpåverkade. Studier av alkoholutvecklingen och dess betydelse på brottsligheten har visat att det finns en stark koppling mellan alkoholkonsumtion och framförallt våldsbrott (CAN 2004, s. 57). Den liberala synen på alkohol, parallellt med en hög alkoholkonsumtion, riskerar därmed en samhällsutveckling med fler våldsbrott. Det är särskilt allvarligt om individerna som begår brotten inte tillskrivs någon skuld på grund av sitt föregående alkoholintag, eller att brott som begås under alkoholberusning inte kommer till polisens kännedom för att de inte anses lika allvarliga på grund av att gärningsman eller offer var berusade. 5

2. Tidigare forskning Det finns mycket forskning som visar ett starkt samband mellan alkoholkonsumtion och brott. Detta samband är särskilt starkt för våldsbrott. Dessa statistiska samband kan dock inte förklara varför det finns ett samband. Studier visar att olika grupper kan uppvisa ett liknande dryckesmönster, samtidigt som om det alkoholrelaterade våldet varierar kraftigt i frekvens, likväl som att grupper som uppvisar höga våldsnivåer kan ha olika alkoholmönster (Lenke 1989, s. 49). Naturliga experiment har visat att det finns en relation mellan förändringar i alkoholkonsumtionen och våldsbrottens utveckling. Detta samband innebär att variationer i alkoholens tillgänglighet samt befolkningens alkoholkonsumtion påverkade våldsnivåerna. (Ibid., s. 103). Studier har även visat att erfarenhet av alkoholrelaterat våld är vanligare i grupper med en hög alkoholkonsumtion (Tryggvesson 2005 s. 5, som refererat till bl.a. Rossow 1996). En av de viktigaste frågorna i den vetenskapliga debatten kring alkoholrelaterat beteende är varför människors beteende ändras vid alkoholberusning. Olika forskningsdiscipliner har bidragit med olika förklaringar till sambandet mellan alkoholkonsumtion och våld. Länge har olika biologiska och farmakologiska förklaringar varit dominerande. Inom farmakologin har alkoholen beskrivits som en substans som påverkar kroppens centrala nervsystem. Detta genom att alkohol ökar transmissionen av signalsubstansen GABA i kroppen. GABA är kroppens huvudsakliga inhibitoriska transmittor och utgör en viktig faktor i hämning och balansering av nervcellernas funktionstillstånd (där för lite GABA leder till hyperaktivitet och för mycket GABA leder till extrem passivitet). När GABA ökar till följd av alkohol reagerar kroppen med sänkt hjärtfrekvens, motoriska svårigheter, dåligt omdöme etc. The effects produced by ethanol intoxication in humans are well known and included slurred speach, motor incoordination, increased self-confidence and euphoria. The effect on mood varies among individuals, most becoming louder and more outgoing, but some becoming morose and withdrawn. At higher levels of intoxication, the mood tends to become highly labile, with euphoria and melancholy, aggression and submission, often occurring successively. The association between alcohol and violence is well documented. (Rang m.fl. 2003, s. 603). Relationen mellan alkohol och våld förklaras enligt farmakologin genom att alkohol även kan leda till en ökning av aggression. Studier har visat att alkohol inte enbart påverkar GABA- 6

systemet genom att göra människan lugn, utan detta kan också bli satt ur spel och förorsaka ökade nivåer av aggression och minskade hämningar (Miczek m.fl. 2003). Även de psykologiska teorierna har utgått från de farmakologiska förklaringarna. De har exempelvis (likt de farmakologiska teorierna) menat att de förändrade GABA-nivåerna i kroppen minskar individens hämningar. Det har inom psykologin även hävdats att alkoholen leder till förändrade attityder, där experimentdeltagare som vid mättillfället haft alkohol motsvarande 0,02 0,03 % i kroppen visat sig ha mindre ansvarstagande attityder än vad de var vid första mättillfället, när de inte hade druckit någon alkohol (Nordström 1999, s. 58). Utöver dessa två har det sociologiska perspektivet haft en viktig roll, där fokus lagts på hur normerna påverkas av alkohol, till exempel att alkohol fungerar som en ursäkt för våldsamt beteende (Lenke 1989, s. 50). Forskning kring den mening som människor tillskriver alkohol har vuxit sig särskilt stark i Sverige under de senaste tio åren, där de etnografiska studierna blivit särskilt populära (Tryggvesson 2005, s. 3). Ett forskningsperspektiv inom ramen för det sociologiska perspektivet är kulturteorierna, som bland annat fokuserar på hur förväntningarna kring berusat beteende skiljer sig mellan olika kulturer, vilket förklarar den variation i beteende människor i olika kulturer visar efter alkoholintag. Den teoretiska utgångspunkten i denna underökning är främst baserad på MacAndrew och Edgertons kulturteori som publicerats i boken Drunken comportment. A social explanation. MacAndrews och Edgertons bok var ett viktigt bidrag till alkoholforskningen. De traditionella teorierna för att förklara alkoholrelaterat beteende fokuserat på alkoholens farmakologiska effekter ersattes av författarna av en teori om att beteendet som inträder efter alkoholkonsumtion är inlärt. De menade att det inte är någon tvekan om att alkohol påverkar kroppens funktioner, dock finns det inte lika starka bevis som stöder att det förändrade beteendet beror på alkoholen. Genom antropologiska studier i olika samhällen konstaterade författarna att beteendet som inträder vid alkoholberusning skiljer sig åt mellan olika kulturer, en variation de förklarar med att människor under socialiseringen lär sig vilka normer som gäller under berusning (MacAndrew & Edgerton 1969, s. 88). Studier av olika indianstammar har exempelvis visat att trots intag av avsevärda mängder alkohol skedde inte några förändringar av konsumentens beteende som skulle kunna uppfattas som våldsamt eller fritt från hämningar. Det farmakologiska synsättet, att alkoholen som substans är förklaringen till 7

människors förändrade beteende, menar författarna har ett begränsat förklaringsvärde, då detta borde leda till att alla människor reagerar lika (Ibid., s. 17-36). I de fall där människor ändå uppvisade ett normöverskridande beteende vid alkoholintag upptäckte forskarna att alla normer inte var accepterade att överträda, även vid kraftig berusning. Detta kan tolkas som ett ytterligare argument till de traditionella farmakologiska teoriernas begränsningar, om alkoholen leder till att hämningar släpper borde detta innebära ett överskridande av alla normer (Ibid., s. 67). MacAndrew och Edgerton kallade dessa begränsningar för limits clause och menade att vad som betraktas som accepterat skiljer sig åt mellan olika samhällen. De antropologiska studierna visade att det exempelvis kunde finnas skillnader mellan anständiga och oanständiga bråk, eller finnas normer kring vilka man inte bör inleda en sexuell relation med (exempelvis olika definitioner av incest), normer som inte överträddes hur berusade samhällsmedlemmarna än var (Ibid., s. 73, 80-82). En kritik mot MacAndrew och Edgertons teori skulle kunna vara att skillnaderna mellan människors beteende vid alkoholberusning beror på att människor i olika kulturer har en olikartad genetik som gör att de reagerar olika på alkohol. Denna förklaring förkastas dock av författarna, som menar att det alkoholrelaterade beteendet till och med kan skilja sig mellan olika grannstammar, där genetiken borde vara likartad. I grupper där normöverskridanden var vanliga var ofta även dessa överträdelser accepterade av allmänheten. Om en individ begick ett brott under alkoholberusning var det inte säkert att han eller hon straffades. Alkoholen sågs i många fall som ett sätt att uppleva frihet från de vardagliga kraven och rådande normerna, något som MacAndrew och Edgerton kallade för en time out-situation. Att alkoholen fungerade som en time out-situation innebar bland annat att många av bråken som inträffade under alkoholberusning glömdes bort till nästa dag (så länge dem inte lett till allvarliga skador hos offret). Ett exempel är Tahumaraindianerna i Mexico, där forskare uppskattade att 90 procent av alla sociala överträdelser sker under berusning av alkohol. Centralt var att invånarna skyllde dessa överträdelser på berusningen, varpå de också blev ursäktade (MacAndrew och Edgerton 1969, s. 87-90, 92-94). Mac Andrew och Edgerton menar att alkohol har en särskilt viktig roll som time out-situation i samhällen där människor inte kan eller vill efterleva alla de normer och krav som samhället ställer. De menar att det aldrig i ett samhälle går att undvika en diskrepans mellan ideal och verklighet, något som resulterar i normbrott. Genom att detta inte går att undvika måste 8

samhället finna olika sätt att hantera detta. Ett sätt är således att tillåta alkoholen ursäkta normbrotten (Ibid., s.166-168). Att överträda normer vid alkoholberusning kan således ses som ett sätt att på ett accepterat sätt överträda de rådande normerna. MacAndrew och Edgerton vill dock poängtera att trots att många människor dricker alkohol för att öka sin frihet från vardagens krav, betyder inte detta att alla gör normöverträdelser när de är berusade (Ibid., s. 171). Även om Drunken comportment publicerades i det sena 1960-talet har den haft en stor betydelse som motvikt till de traditionella biologiska och genetiska förklaringarna (Tryggvesson 2005, s. 17-18). I många studier har man försökt undersöka de förväntningar människor har och de normer som finns kring berusat beteende. I fokusgruppsintervjuer genomförda med ungdomar mellan 18 20 år, som genomfördes i några utvalda skolor i Stockholm, visades att ungdomarna i hög utsträckning ser alkohol som en orsak till våld. Anledningen till detta beskrivs genom att alkohol som substans påverkar människors beteende, till exempel att man vågar mer, inte ser konsekvenserna av sitt handlande, blir mer aggressiva etc. Alkohol beskrivs också förändra konsumentens perspektiv genom att få konsumenten att tro att man blir utsatt för provokation. Andra förklaringar var att man lättare faller för grupptrycket om man är berusad. Det som ungdomarna beskriver kan ses som ett exempel på det farmakologiska synsättet. Dock beskriver ungdomarna olika kontextuella faktorer som tycks spela stor roll i våldets orsaker. En av dem är den krogmiljö där våldet ofta utspelar sig, en miljö som karaktäriseras av trånga och överfulla lokaler, där individer (som en del av alkoholens effekter) har ökat självförtroende. I interaktionen mellan män och kvinnor tenderar männen ofta, enligt intervjudeltagarna, vilja visa sig särskilt maskulina, vilket ökar risken för våld (Tryggvesson 2005, s. 105-106). I intervjuerna med ungdomarna framträder en bild av att alkohol ofta används för att ursäkta ett beteende. Samtidigt hävdas av ungdomarna att alkohol inte utgör någon godtagbar förklaring. En av intervjudeltagarna menar exempelvis att man innerst inne vet vad som hände och att grupptrycket egentligen är en viktigare orsak till våld än alkohol. Dock menar densamme att alkohol är lättare att skylla på för att det är mer accepterat. Det ovanstående sagda visar en bild av att det är accepterat att använda alkohol som ursäkt, även fast man i själva verket vet att det inte var alkoholen som orsakade händelsen. Detta får även stöd i den ökade förståelse ungdomarna verkade ha för olika beteenden och handlingar utförda av en 9

berusad person, jämfört med om personen skulle ha varit nykter. Dock verkar inte alla handlingar kunna ursäktas, i intervjuerna framkom en bild av att det enbart var de mildare handlingarna som kunde ursäktas (Tryggvesson 2005, s. 109-110, 112). Vignettstudier med syfte att se om berusning är en ursäkt för provocerad misshandel mellan män har gett mer komplexa och svårtolkade resultat. Många av männen verkade anse att offrets fylla var viktigare än gärningsmannens när skuld skulle utdömas, där offrets fylla minskade gärningsmannens skuld. För kvinnor var däremot offrets drickande inte av lika stor betydelse. Resultatet pekade även på ett synsätt hos många män som innebär att alkoholberusning kan ursäkta mer allvarligare handlingar. För oprovocerad misshandel kunde alkoholens förmildrande effekter för gärningsmannen ges ett visst stöd. Både kvinnor och män gav mindre skuld till gärningsmannen om han var full än om han var lullig (Ibid., s. 131-132, 166). I Stina Jeffners avhandling (1998) intervjuas ungdomar om synen på våldtäkt. I resultatet framkommer att alkoholen kan användas som ursäkt för handlingar som skulle kunna klassificeras som våldtäkt, både genom att reducera gärningsmannens skuld och öka offrets om denna varit berusad. En flicka i intervjun berättar exempelvis att det är accepterat att strula med någon när man är alkoholpåverkad, även om strula innebär att den berörda tjejen inte är med på det fullt ut. Om detta ska definieras som ett brott beror enligt den tillfrågade flickan bland annat på omständigheter om den berörda pojken är berusad eller inte. Att inte kunna säga nej på grund av berusning är vidare en ansvarsbefriande omständighet för om en handling ska kunna ses som våldtäkt eller inte, om killen är full är det en ytterligare omständighet som förmildrar (Jeffner 1998, s. 197-198). Alkohol har i flera studier tolkats som ett sätt att skapa frihet genom att fly vardagens rutiner. Detta tillstånd, där vardagens normer har överskridits, har av Turner (1969) kallats liminalitet. Begreppet liminalitet har använts av flera alkoholforskare för att förklara alkoholens effekter på mänskligt beteende. Det liminala tillståndet karaktäriseras av ett avsteg från rådande normer och där handlingar som annars vore otänkbara att genomföra accepteras. Lalander som använder begreppet liminalitet menar att tillståndet är särskilt vanligt bland vissa grupper som upplever större frustration än andra, till exempel ungdomar, som kan tänkas vilja fly från de vuxnas krav (Lalander 1998, s. 37-40, 43). 10

Hypoteser I denna undersökning undersöks sambandet mellan individens frekvens av berusningsdrickande och erfarenheten av alkoholrelaterat våld. Att det i denna undersökning fokuseras på själva berusningsdrickandet (och inte övrig alkoholkonsumtion) beror bland annat på att flera studier (till exempel Rossow 1996) pekar på att grupper med en hög alkoholkonsumtion i högre utsträckning tenderar att ha erfarenhet av alkoholrelaterat våld (Tryggvesson 2005, s. 5). Hypotesen i denna undersökning är att sambandet mellan berusningsdrickande och alkoholrelaterat våld är beroende av vilken attityd människan har till alkohol, där individer som i hög grad instämmer i påståenden att alkohol är en time outsituation eller som i hög grad anser att alkohol ändrar betydelse, i större utsträckning varit inblandad i alkoholrelaterat våld. Denna hypotes bygger på MacAndrews och Edgertons teori om att människor begår handlingar under berusning som de annars inte skulle göra på grund av att man i vissa kulturer anser att alkoholen ursäktar handlingen. 3 Metod 3.1 Operationaliseringar Operationalisering är en beskrivning av mätförfarandet vid en undersökning, det vill säga olika sätt att mäta ett teoretiskt begrepp med en eller flera indikatorer. Operationalisering innebär att hypoteserna omformas till frågor som respondenten får besvara. Operationalisering är även en beskrivning av kodningen, där de exakta gränsvärdena är angivna. Operationella definitioner kan bestå av enskilda frågor, sammansatta mått eller konstruerade index, vars syfte är att precisera hur det teoretiska begreppet ska mätas (Björkman 2000, s. 26; May 2001, s. 116). I detta avsnitt presenteras noggranna definitioner av samtliga av undersökningens begrepp samt tillvägagångssättet att mäta dessa. 11

3.1.1 Operationalisering av berusningsdrickande I denna undersökning är berusningsdrickande mätt genom frågan: Hur ofta har det hänt att du druckit tillräckligt mycket för att känna dig lite småberusad, skulle du säga? Dagligen 4 5 dagar i veckan 2 3 dagar i veckan En gång i veckan 2 3 dagar i veckan En gång i veckan 2 3 gånger i månaden Ungefär en gång i månaden Några få gånger (2 9 gånger) Endast en gång om året Aldrig Tillståndet småberusad definierades inför respondenterna som att man fortfarande känner att man har kontroll, dock att man känner en större avslappning, är upprymd, glad, pratig och/eller talar lite slirigt. En viktig fråga man bör ställa sig är om intresset ligger i att mäta en faktisk eller upplevd berusningsgrad, då det kan finnas en diskrepans mellan dessa. En faktisk berusningsgrad skulle kunna innebära att individen druckit så mycket alkohol att berusning rent fysiskt föreligger, men att han eller hon ändå inte uppfattar sig särskilt berusad. En annan tänkbar situation är att individen uppfattar sig berusad, trots att den tillfrågade rent fysiskt inte är det. Det är svårt att hitta ett bra mått för att mäta intervjupersonernas faktiska berusningsgrad, för detta krävs kännedom om betydligt fler faktorer än vad som är möjligt att samla in inom ramen för denna undersökning. En tänkbar variabel från datamaterialet för att mäta frekvensen av den faktiska berusningen var hur ofta individen under det senaste året druckit alkohol som motsvarar minst 3 burkar starköl under en och samma dag. Då gränserna för vad varje person klarar av att dricka innan berusning inträder valdes denna variabel bort. Denna undersökning syftar istället till att mäta berusningsdrickandet efter en upplevd berusning. Detta val grundar sig på en av huvudteserna, det vill säga att förändringar i människans beteende vid alkoholberusning inte beror på de farmakologiska effekterna (den faktiska berusningen) utan på förväntningarna och normerna kring alkoholintag. 12

För att mäta den upplevda berusningen skulle ett alternativ kunnat vara att använda frågan om hur ofta individen druckit sig jättefull, vilket definierades som att koordinationen gick förlorad, svårt att gå rakt, att tala och tänka klart, att se dubbelt eller känna sig spyfärdig. Denna variabel valdes inte som indikator för att mäta berusningsdrickande på grund av att det var väldigt få (endast 80 individer) som upplevt sig varit så berusad mer än några få gånger det senaste året, något som skulle omöjliggöra analyserna. Svaren klassindelades på följande sätt: Aldrig En gång om året Högst en gång Några få ggr (2 9 gånger) En några få gånger Ungefär 1 gång i månaden 1 gång i månaden 2 3 gånger i månaden 1 gång i veckan 2 3 dagar i veckan 2 gånger i månaden eller mer 4 5 dagar i veckan Dagligen (6 eller fler gånger i veckan) Den valda frågan är en följdfråga till frågorna har du någon gång i ditt liv druckit minst ett glas av en alkoholhaltig dryck? och hur ofta har du druckit någon alkoholhaltig dryck under de senaste 12 månaderna? De individer som svarat att de aldrig någonsin druckit minst ett glas alkoholhaltig dryck, (72 individer) och därmed ombads att hoppa över fortsatta frågor om deras alkoholkonsumtion, blev bortfall på variabeln om berusningsfrekvensen. På nästföljande fråga, om individen druckit alkohol de senaste 12 månaderna, svarade 37 personer nej, vilket innebär att dessa inte heller besvarar frågan om individens frekvens av berusningsdrickande. Detta resulterade i att frågan (som mäter hur ofta individerna druckit alkohol och känt sig småberusade) fick ett bortfall på 109 individer. För att undvika bortfall placerades dessa individer i gruppen som aldrig eller högst en gång under det senaste året druckit sig småberusade. Som observant läsare får man således inte glömma att den grupp som högst en 13

gång under det senaste året druckit sig småberusade även innefattar de individer som aldrig någonsin druckit alkohol samt de som har druckit alkohol, men inte under de senaste 12 månaderna. 1 3.1.2 Operationalisering av alkoholrelaterat våld Variabeln erfarenhet av alkoholrelaterat våld är baserat på frågan: I hur stor andel av dessa incidenter hade du druckit alkohol? Skulle du säga 4. alla eller nästan alla av dem 3. mer än hälften av dem 2. mindre av hälften av dem 1. endast ett fåtal av dem 0. ingen av dem 98. vet inte 99. vill inte svara Svarsalternativ 1 till 4 kategoriserades som att individen har erfarenhet av att ha medverkat i alkoholrelaterat våld under de senaste 12 månaderna. Svarsalternativ 0 kodades som att individen inte har någon erfarenhet av alkoholrelaterat våld under de senaste 12 månaderna. Den valda frågan är en följdfråga till frågorna har du varit inblandad i fysisk aggression? och hur ofta har du de senaste 12 månaderna varit inblandad i någon fysisk aggression? Fysisk aggression beskrevs för intervjupersonerna som alla former av fysiskt våld, till exempel incidenter som inkluderar puttande, knuffande, slag, misshandel eller andra former av fysiskt eller sexuellt våld. Alkoholrelaterat våld innebär i denna undersökning således en erfarenhet av fysisk aggression, där respondenten uppgett sig ha druckit alkohol. På den första frågan svarade 586 stycken av de 1004 intervjuade ungdomarna att de aldrig någonsin varit inblandade i fysisk aggression (och slapp därmed besvara de följande frågorna kring detta ämne). Dessa kategoriserades som att de inte har erfarenhet av alkoholrelaterat våld under de senaste 12 månaderna. Det gjorde även de 205 ungdomar som uppgett att de inte hade medverkat i fysisk aggression under de senaste 12 månaderna (de kan således ha medverkat i fysisk aggression, men inte under det senaste året). Läsaren bör därför hålla i 1 För enkelhetens skull kommer hädanefter variabeln småberusad kallas för berusad. 14

minnet att denna kategori innefattar (förutom de som inte medverkat i fysisk aggression där de själva druckit alkohol under de senaste 12 månaderna) även de individer som aldrig medverkat i fysisk aggression överhuvudtaget och de som medverkat i detta, men inte under de senaste 12 månaderna. 2 3.1.3 Operationalisering av attityder till alkohol Attitydbegreppet har används på samma sätt som det gör idag sedan 1920-talet, företrädelsevis inom socialpsykologin och andra socialvetenskaper. De amerikanska sociologerna W.J Thomas och Florian Znaniecki var några av de första som använde begreppet och definierade det då som ett sätt att tänka baserat på våra erfarenheter och som styr vårt handlande (Nationalencyklopedin 1990, s. 104). Då attitydbegreppet på 1920-talet allt mer frekvent började användas i vetenskapliga studier krävdes en utveckling av de statistiska verktygen man hade för att mäta attityderna. Detta ledde till att olika attitydskalor började skapas, till exempel Thurstoneskalan 1929. Denna var konstruerad som ett kontinuum av olika grader av en viss attityd till ett objekt. Skalans grundare L.L Thurstone poängterade dock att även om en viss attityd kunde påverka en individs handlingsmönster var det ej determinerat att en viss attityd ledde till ett visst beteende (Ibid., s. 14-15). Kort därefter skapades enklare sätt att mäta attityder, exempelvis den så kallade Likertskalan som utgavs 1932. Denna var en skala som gick ut på att summera individens svar på en skala där neutrala eller ambivalenta påståenden tagits bort. Vanligtvis användes en femgradig skala, där individens sammanlagda värden summerades och behandlades som individens attityd till ett visst objekt (Ibid., s. 16). Tidiga studier visade att attityder kunde förklara mänskligt beteende, ett antagande som var oförändrat till det sena 1960-talet (Ajzen & Fisherbein 1980, s. 13). Än idag riktas kritik mot attitydundersökningar för att det råder en diskrepans mellan attityd och handling, och att en attityd till ett fenomen inte behöver leda till att individen handlar i enighet med attityden (May 2001, s. 143). 2 Kategorin innefattar även en individ som av någon anledning inte svarade på frågan. Detta bortfall uppskattas dock vara för litet för att kunna påverka hela slutresultatet. 15

Idag brukar attityder definieras som en varaktig inställning till ett så kallat attitydobjekt, något som byggts upp genom erfarenheter. Ett attitydobjekt kan utgöras av det mesta i samhället, exempelvis en person, en sport, ett varumärke eller en religion. Ofta delas attitydobjektet in i tre komponenter; en kognitiv, affektiv och en intentionell del. Den kognitiva delen innefattar det en person tror eller tror sig veta om attitydobjektet, den affektiva delen är den inställning man har till attitydobjektet och den intentionella delen hur man väljer att handla (Nationalencyklopedin 1990, s. 104). De dimensioner av attityder till alkohol som studeras i denna undersökning är dels om alkohol kan fungera som en time out-situation, det vill säga ett avsteg från de rådande normerna, dels om alkohol ändrar mening, det vill säga att alkohol gör att händelser som inträffar vid alkoholberusning har en annan betydelse än om de inträffar i nyktert tillstånd. Valet att fokusera på attityden att alkohol ses som en time out-situation motiveras av den teoretiska bakgrunden, där alkoholrelaterat beteende anses vara inlärt genom normerat beteende för berusningssituationer. MacAndrew och Edgerton visade i sina etnografiska studier att i samhällen där alkoholintag ofta ledde till normöverträdanden, till exempel våld, var det mycket vanligt att alkoholen sågs som ursäkt till dessa handlingar. Då alkoholen sågs som ett sätt att uppleva frihet från vardagens krav visste samhällets medlemmar att de inte skulle ges någon skuld för sitt beteende när de var berusade (MacAndrew och Edgerton 1969, s. 89-94). Denna teoretiska bakgrund ligger till grund för denna undersöknings hypotes, att individer som i hög grad instämmer i att alkohol är en time out-situation i högre utsträckning varit inblandande i alkoholrelaterat våld (då dessa ofta anser att de inte har någon skuld i de inträffade). Valet att fokusera på attityden att alkohol ändrar mening motiveras av forskning som visar att människor tolkar händelser som inträffar under berusning annorlunda än om de inträffar i nyktert tillstånd. I Stina Jeffners avhandling, där ungdomar intervjuas om sin syn på våldtäkt, visas en tydlig bild av att vilka händelser som ska definieras som våldtäkt beror på ett antal omständigheter, där alkohol är ett exempel på en förmildrande omständighet (Jeffner 1998, s. 197-198). Att alkoholen i många fall ses förmildrade bekräftas även i vinjettstudier, där offrets fylla ofta ansågs reducera gärningsmannens skuld och att gärningsmannens skuld ofta ansågs lägre om denne var full (Tryggvesson 2005, s. 132-132). 16

Det finns stora likheter mellan de två dimensionerna av attityder. Att hålla dimensionerna åtskilda beror på att de (trots de stora likheterna) inte mäter samma underliggande fenomen. Detta kan också urskiljas i faktoranalysen i bilaga 1. Att se alkohol som en frihetsskapande situation (time out-situation) behöver nödvändigtvis inte betyda att händelser som inträffar (till exempel en kyss) under berusning har en annan betydelse än om de inträffar i nyktert tillstånd. En person som anser att händelser som inträffar under berusning har en annan mening, behöver inte anse att betydelsen förändras för att alkoholen ses som frihetsskapande. Attityderna till alkohol mäts i denna undersökning genom att använda attitydskalor. Attitydskalor är uppbyggda av så kallade items, vilka har av Björkman (2000) definieras som ett kortfattat påstående som är psykologiskt relaterat till attitydobjektet och som kan antas differentiera svaren mellan personer med olika attityder till det studerade attitydobjektet. Respondenten ombeds att besvara dessa påståenden utifrån olika svarsalternativ (Björkman 2000, s. 97; May 2001, s. 132). I denna undersökning används Likertskalan, som är en mycket vanlig skala för att mäta attityder. Den går ut på att respondenternas svar summeras till en totalsumma som får utgöra individens attityd, en anledning till varför den även kallas för den summerande skattningsskalan (Björkman 2000, s. 98; Frankfort-Nachmias & Nachmias 2005, s. 465). Då attityder är svåra att mäta med en enda indikator har de två attityderna mätts genom varsitt index. Index konstrueras genom att man kombinerar två eller flera indikatorer som tillsammans får utgöra mätinstrumentet (Frankfort-Nachmias & Nachmias 2005, s. 457-458). Indexet som syftar till att mäta individens attityd till alkohol som en time out-situation innefattar påståendena: Om en person har druckit ska man ha lite överseende med deras stökiga beteende Jag skulle förlåta en väns dåliga uppträdande för att jag visste att han eller hon varit full Om jag har haft sex med någon som mina kompisar inte förstår att jag kunde ha sex med så skulle det kännas skönt att kunna säga att det hände för att jag var full Jag skulle förlåta en väns dåliga uppträdande om de förklarade att de var fulla när de hände 17

Indexet som syftar till att mäta individens attityd till att alkohol ändrar mening innefattar påståendena: Om jag kysser någon när jag är full betyder det mindre än om jag kysser någon nykter Om jag säger något elakt när jag är full betyder det mindre än om jag säger något elakt när jag är nykter Om jag slår till någon när jag är full betyder det mindre än om jag slår någon när jag är nykter Indexen är skapade genom att de ingående variablerna adderats med varandra och sedan dividerats, där svarens medelvärde fått utgöra den tillfrågade individens attityd. Ett bortfallsproblem riskerar att uppkomma då individer undviker att svara på någon av frågorna i indexet, vilket gör att de räknas som bortfall även för de resterande av indexets påståenden. För att undvika detta accepteras i denna undersökning även de individer som undvikit att svara på en av frågorna, där datorn istället räknar ut medelvärdet för de övriga svaren. Undviker individen att svara på fler än ett av indexets påståenden räknas han eller hon dock som bortfall. Båda indexen är klassindelade efter sin kumulativa frekvens, i tre grader av instämmande till attityden. Metoden för klassindelningen kan motiveras med att försöka skapa så jämnstora grupper som möjligt, vilket underlättar analysarbetet. 3.2. Undersökningens genomförande I detta avsnitt beskrivs datamaterialet som ligger till underlag för denna studie. I denna undersökning används sekundärdata som samlats in genom telefonintervjuer med ett standardiserat frågeformulär. Datamaterialet samlades in av Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, SoRAD, år 2004. Telefonintervju är en relativt ny statistisk metod, vars användbarhet förr sågs betydligt mer begränsad, då telefoninnehav inte var jämnt fördelat över befolkningen. I en jämförelse med de andra vanligt förekommande datainsamlingsmetoderna enkät och besöksintervju har telefonintervju fördelarna att det är billigare än besöksintervju samtidigt som att svarsfrekvensen är högre än i en enkät. Andra fördelar är att svarsfrekvensen brukar vara 18

relativt hög (ofta på grund av att många människor tycker att det är lättare att tala med människor på telefon än vid exempelvis en besöksintervju) och att det är enkelt att dra ett slumpmässigt urval med metoden. Nackdelen är att respondenten enkelt kan avsluta intervjun när de själva vill, att vissa tycker att det är svårt att diskutera känsliga ämnen över telefon samt att forskaren gå miste om information som respondentens omgivande miljö etc. (Frankfort-Nachmias & Nachmias 2005, s. 242-244; May 2001, s.126). Intervjudeltagarna bestod av unga vuxna i åldersintervallet 16 till 25 år. Telefonnumren valdes ut slumpmässigt och om mer än en person i hushållet uppfyllde villkoren valdes den personen i hushållet med senaste födelsedag. Detta resulterade i ett stickprov på 1004 individer, varav 485 var män och 519 var kvinnor med en medelålder på 19,7 år. Intervjuerna varade i snitt 22,5 minuter och svarsfrekvensen var 73,8 procent (Tryggvesson 2005, s. 34). 3.3 Etiska överväganden I detta avsnitt presenteras hur de forskningsetiska huvudkraven har tillgodosetts i denna undersökning. För att skydda samhällets medlemmar krävs en anpassning till olika forskningsetiska riktlinjer som skyddar individen mot allt för mycket insyn i sina liv, förödmjukelse etc. Att helt undvika forskning vore dock att frångå det viktiga forskningskravet, då forskning i många fall kan leda till en förbättring för människa och samhälle. En av de fyra huvudkraven för etiskt korrekt forskning är informationskravet, som går ut på att forskaren ska informera undersökningsenheterna om syftet med undersökningen och att det är frivilligt att delta. I informationen som går ut till respondenterna bör även den projektansvariges och institutionens namn uppges. I denna undersökning tillgodosågs informationskravet genom att respondenterna innan intervjun startade informerades om studiens namn och att den var gjord på uppdrag av Stockholms universitet. Även syftet med undersökningen, det vill säga att studera unga människors attityder och förväntningar kring alkohol och våld, beskrevs innan intervjun satte igång. Ett annat av de fyra huvudkraven är samtyckeskravet, som går ut på att medverkan i undersökningen ska vara frivillig (om inte särskilda skäl föreligger). Deltagare ska när som 19

helst kunna avbryta sin medverkan. Respondenterna i denna undersökning informerades om att frågorna i intervjun tidvis kunde uppfattas som känsliga och fick efter denna information själva avgöra om de ville medverka. Ett tredje huvudkrav är konfidentialitetskravet, som innebär att deltagarnas personuppgifter inte ska hamna i orätta händer, det vill säga användas i ovetenskapliga syften, samt att personuppgifterna inte ska kunna urskiljas i materialet. I denna undersökning garanterades intervjupersonerna att inga svar på något sätt skulle kunna kopplas till den svarandes person. Det fjärde och sista huvudkravet är nyttjandekravet, som innebär att det insamlade datamaterialet enbart får användas i forskningsändamål. Datamaterialet får inte heller användas emot personen, till exempel ligga grund för tvångsintagning utan att den berörda själv önskar detta. Då datamaterialet som används i denna undersökning är baserad på sekundärdata ligger det största ansvaret att inte ge det till personer med helt andra syften än vetenskapliga, hos dem som samlat in det. Då intervjupersonerna i sekundärmaterialet är avidentifierade finns inte heller någon möjlighet att koppla några svar till en viss person, vilket minskar risken för missbruk (Esaiasson m.fl. s. 441). 3.4 Presentation av analysmetoder Denna undersökning avser att studera sambandet mellan berusningsdrickande och erfarenhet av alkoholrelaterat våld. I ett senare led inkluderas även individens attityd till alkohol i analysen. I undersökningen har de ingående variablerna behandlas på ordinalskalenivå, detta trots att attitydskalor ofta tillåter sig att behandlas på intervallskalenivå. Detta görs med fördel i attitydundersökningar med en bredare skala med fler svarsalternativ än i denna undersökning. Ordinalskala innebär att värdena kan rangordnas, dock saknar skalnivån ekvidistans och en absolut nollpunkt (Aronsson 1997, s. 102; Esaiasson m.fl. 2002, s. 373). Ordinalskalan rangordnar respondenternas svar, en egenskap som gör den särskilt lämplig för Likertskalans kontinuum av grad av instämmande i de olika påståendena (May 2001, s. 138). Resultaten är presenterade med hjälp av korstabeller, där den oberoende variabeln utgör kolumnen och den beroende variabeln utgör raderna. Den statistiska signifikansen, det vill 20

säga hur stor sannolikhet det är att vårt resultat beror på slumpens inverkan, är mätt med signifikanstestet Chi 2 -test, ett test som används då en variabel inte uppskattas vara normalfördelad över populationen, för variabler på en lägre skalnivå än intervallskala och/eller för icke slumpmässiga urval. Chi 2 används för att testa om två fördelningar skiljer sig från varandra och om sambanden är signifikanta. Testet går ut på att den observerade fördelningen jämförs med en hypotetisk nollfördelning (Edling & Hedström 2003, s. 80; Esaiasson m.fl. 2002, s. 414). I denna undersökning anses resultatet vara signifikant då p- värdet inte överstiger 0,05 (5-procentsnivån), vilket betyder att resultatet i 5 av 100 fall kan bero på slumpen. I undersökningen används ensidiga hypoteser, till exempel att individer som ofta dricker sig berusade har en större erfarenhet av alkoholrelaterat våld. I en tvåsidig hypotes är skillnaderna mellan grupperna inte lika specificerade. Genom att halvera p-värdet (signifikansmåttet för den tvåsidiga hypotesen) urskiljs signifikansen för de ensidiga hypoteserna. För att specificera hur skillnaderna mellan grupperna ser ut används delvis sambandsmåttet gamma, γ. Gamma varierar i styrka mellan -1 och +1 och används lägst på ordinalskalenivå, vilket är fallet i denna undersökning (Frankfort-Nachmias & Nachmias 1996, s. 412-413). Då det kan vara negativt att använda gamma som ett sambandsmått om många av observationerna ligger i ett fåtal kategorier, används i denna undersökning sambandsmåttet tau-c som komplement. Tau-c är ett sambandsmått som anger både styrkan och riktningen i ett samband (och varierar mellan -1 och +1) och är särskilt anpassat för asymmetriska korstabeller. (Esaiasson m.fl. 2002, s. 397; Frankfort-Nachmias & Nachmias 1996, s.412-413). 3.5 Mätfel Ett mätfel innebär att det finns fel och osäkerhet i det insamlade materialet. Detta uppstår exempelvis då forskaren ska överföra sin teoretiska förståelse till mätverktyg och att dessa inte till fullo lyckas mäta det som forskaren avsett (Björkman 2002, s.33). Mätfel kan delas in i underkategorierna validitet och reliabilitet, vilka kommer behandlas i detta avsnitt. Vidare kommer en validitetsprövning göras för undersökningens olika index. Avsnittet avslutas med en beskrivning av bortfall. 21

3.5.1 Validitet Validitet i en undersökning eller ett test av något slag brukar handla om hur meningsfull och relevant undersökningen eller testet är. Validitet definieras som om forskaren verkligen mäter det som avser att mätas, något som beror på definitionerna av begreppen och frågeställningarna och hur forskaren valt att operationalisera dessa, det vill säga bryta ner dem till mätbara frågor (Frankfort-Nachmias & Nachmias 1996, s.155). Validitet kan enligt Esaiasson m.fl. definieras som 1) överensstämmelse mellan teoretisk definition och operationell indikator, 2) frånvaro av systematiska fel och 3) att vi verkligen undersöker det vi påstår att vi undersöker. Dessa förklaringar kan även ses som synonymer (Esaiasson m.fl. 2002, s. 61). Exempel på faktorer som i denna undersökning riskerar att ha en negativ inverkan på validiteten är de slutna och förutbestämda svarsalternativ som erbjuds respondenterna. Om svarsalternativen inte stämmer överens med det respondenten önskar svara, finns en risk att vi inte mäter det vi avser att mäta, det vill säga vi får en lägre validitet. Det kan vara svårt att avgöra validiteten i exempelvis attitydskalor, då det inte finns något sant värde att jämföra med (Björkman 2000, s. 44) Det finns flera typer av validitet. Ett exempel på validitet som är intressant för denna undersökning är urvalsvaliditet, vilket ställer frågan om urvalet verkligen representerar populationen, i detta fall unga människor i Sverige (Frankfort-Nachmias & Nachmias, s. 166). För att avgöra urvalsvaliditeten i denna undersökning är det en viktig fråga huruvida urvalsramen överensstämmer med populationen, om en stor del av populationen saknas (undertäckning) eller omfattar enheter som egentligen inte hör till populationen (övertäckning) (Djurfeldt 2003, s. 107). Då numren valdes ut slumpmässigt kan urvalsvaliditeten anses vara god. En annan typ av validitet är begreppsvaliditet som handlar om frågorna verkligen är formulerade så att de mäter den teoretiska definitionen av ämnet de berör (Frankfort- Nachmias & Nachmias, s. 168). För att i denna undersökning avgöra validiteten är det av stor vikt att bestämma de operationella indikatorerna, det vill säga att de valda variablerna för att mäta berusningsdrickande, alkoholrelaterat våld samt indexens delkomponenter, verkligen mäter det som de avser att mäta. 22

Validitet för variabeln berusningsdrickande Det är svårt att empiriskt avgöra validiteten för om den valda variabeln för berusningsdrickande är en bra variabel. Som beskrevs under operationaliseringarna ovan är det svårt att avgöra på vilket sätt man bör mäta berusningsdrickandet, om man bör definiera fenomenet berusning som en faktisk (rent fysisk) inverkan på kroppen eller som en upplevd känsla. Hypotesen i denna undersökning är att individer som dricker sig berusade ofta samt har en inställning att alkohol är frihetsskapande samt ändrar mening, i högre utsträckning har erfarenhet av alkoholrelaterat våld, än individer med samma frekvens av berusning, men inte samma attityd till alkohol. Att mäta berusningsfrekvens med frågan hur ofta individerna alkohol så de känt sig småberusade kan ifrågasättas ur validitetssynpunkt, där så pass lätt berusning inte kan tänkas vara tillräcklig för att våldsamt beteende ska uppstå, det finns kanske inte heller en acceptans för våldshandlingar om de inblandade enbart är lätt berusade. För att få en bättre koppling mellan den teoretiska förförståelsen och operationaliseringarna skulle den upplevda berusningen med fördel ha mätts genom frågan hur ofta individerna druckit så mycket att han eller hon känt sig jättefull. Denna variabel gick dock inte att använda på grund fördelningen i dessa svar, där vissa cellfrekvenser blev väldigt små. Det finns alltid en risk att individer avger socialt önskvärda svar (se närmare beskrivning under Reliabilitet), det vill säga att det sker en underrapportering av känsliga ämnen och en överrapportering av det behagliga (Wärnerud & Bergman 1982, s. 147-148). Att endast cirka 8 procent av de tillfrågade uppgett sig fler än några enstaka gånger under det senaste året varit väldigt berusade, kan vara en indikator på viss underrapportering. Detta motsäger annan forskning som bland annat visat att hela 26 procent av pojkarna och 23 procent av flickorna uppgett sig ha druckit åtminstone en flaska vin eller motsvarande minst en gång i månaden (CAN 2004, s. 45). På grund av att den alternativa frågan som mäter hur ofta de tillfrågade ungdomarna känt sig jättefulla inte kunde användas (på grund av variabelns fördelningar) samt att det finns indikatorer som skulle kunna peka på en viss underrapportering vad gäller berusningsdrickandet används frågan hur ofta de tillfrågade druckit alkohol så att de känt sig småberusade. Validitet för variabeln alkoholrelaterat våld Variabeln alkoholrelaterat våld mäts, som tidigare nämnts, genom frågan om individen haft erfarenhet av fysisk aggression (alla incidenter som innefattar fysiskt våld) där de själva druckit alkohol. Valet av variabeln, att individerna själva måste ha druckit alkohol, motiveras med att det i detta fall finns en bättre överensstämmelse med time out-teorin, vilken även 23