Uppsala universitet Vårterminen 2016 Statsvetenskapliga institutionen Kandidatuppsats Författare: Anna Westerberg Handledare: Helena Wockelberg Antal sidor: 44 Antal ord: 11408 De policyprofessionella under granskning En frameanalys av svensk massmedias och konstitutionsutskottets granskningsprocess av de policyprofessionella i Nuonaffären
Abstract The policy professionals, a group of operators active in the center of the political sphere but which are hidden in the review process. In this bachelor thesis I will describe how the policy professional is treated in the review processes, in order to investigate this I choose to apply this in the case Nuonaffären. The review process in this study consists of the Swedish media and the Constitutional Committee, and it is from these two actors treatment of the policy professional will be examined. The purpose of this study is to describe how the media and the Swedish constitutional committee have treated the policy professional in the Nuonaffären. Frame analysis is used in this study to allow for a framing of the policy professionals treatment. In the analysis of the Swedish medias treatment of the policy professionals I can conclude that they are hardly mentioned. The analysis of the Constitutional Committee gives a different picture, the policy professionals are treated as important operators involved in the process that led to the purchase of Nuon. Keywords: Nuonaffären, frame analysis, framing, policy professional, Constitutional Committee, the Swedish media. 2
Sammanfattning De policyprofessionella, en grupp aktörer aktiva i centrum av den politiska sfären men som är dolda i granskningsprocesser. I denna kandidatuppsats kommer jag att beskriva hur de policyprofessionella behandlas i granskningsprocesser. För att kunna undersöka detta appliceras undersökningen på granskningen av fallet Nuonaffären där statliga Vattenfall år 2009 köpte det holländska energibolaget. Fyra år efter att affären hade gått igenom kommer det fram att ansvarigt statsråd hade blivit varnad om att priset var för högt. Affären betraktades som dålig på grund av de många nedskrivningar Vattenfall tvingades göra. Efter detta granskas Nuonaffären av både svensk massmedia och konstitutionsutskottet. Granskningsprocessen i denna undersökning utgörs då av svensk massmedia och konstitutionsutskottet och det är utifrån dessa två aktörer behandlingen av de policyprofessionella kommer att undersökas. Syfte med denna undersökning är att beskriva hur de policyprofessionella har behandlats av svensk massmedia och konstitutionsutskottet i Nuonaffären. Frameanalys används i undersökningen för att möjliggöra en inramning av de policyprofessionellas behandling. Analysen av hur de policyprofessionella har behandlats i svensk massmedia är att de inte har behandlats eftersom de sällan nämns i artiklarna. Analysen av konstitutionsutskottet ger en annan bild, här behandlas de policyprofessionella som delaktiga aktörer i processen som ledde fram till köpet av Nuon. Nyckelord: Nuonaffären, frameanalys, inramning, policyprofessionella, konstitutionsutskottet, svensk massmedia. 3
Innehållsförteckning 1. Inledning 6 1.1 Frågeställning 7 1.2 Syfte 7 1.3 Disposition 7 1.4 Bakgrund 8 1.5 Inomvetenskaplig relevans 9 1.6 Utomvetenskaplig relevans 10 2. Litteraturgenomgång 11 2.1 De policyprofessionella 11 2.2 Kontrollmakten 13 2.3 Granskningsmakten 15 3. Metod 16 3.1 Analysverktyg 16 3.2 Design 17 3.3 Val av fall 18 3.4 Material 18 3.5 Avgränsning 19 3.6 Källkritik 20 3.7 Validitets- och reliabilitetsdiskussion 20 3.8 Angreppssätt 21 4. Begrepp och operationalisering 22 4.1 Begrepp 22 4.1.1 De policyprofessionella 22 4.1.2 Konstitutionsutskottet 24 4.1.3 Svenska massmedia 24 4.2 Operationalisering 25 4.2.1 De policyprofessionella 25 4.2.2 Svensk massmedia 25 4.2.3 Konstitutionsutskottet 26 4
5. Resultat 28 5.1 Svensk massmedia 28 5.1.1 Dagens Nyheter 28 5.1.2 Svenska Dagbladet 29 5.1.3 Sammanfattning 31 5.2 Konstitutionsutskottet 32 6. Slutsats och diskussion 35 6.1 Slutsats 35 6.2 Diskussion 36 7. Referenser 39 5
1. Inledning Riksdagsledamöterna i utskottet, upplever du att du har mer kunskap än vad de har ibland? Alltid. Alltid? Jo, men det har jag, de får ju sin information och kunskap från mig. Så befinner du dig i något slags överläge gentemot dem? Jaja, absolut. Ja, och det är så det fungerar inom alla partier tror jag Har din syn på politiken förändras sedan du började jobba (som politiskt sakkunnig)? Det som chockade mig mest var att det är så toppstyrt även om riksdagsledamöterna är folkvalda så har jag nu som politisk sakkunnig så mycket mer att säga till om än vad riksdagsledamöterna har. (Garsten, Rothestein & Svallfors 2015, s 9). Citatet ovan kommer från en intervju från våren 2012 av en politisk sakkunnig som då jobbade på ett regeringsdepartement (ibid). Bilden som ges utifrån detta utdrag av intervjun är vilken stor makt de policyprofessionella har tillgång till och vilka möjligheter det har att påverka. Vi vet mycket lite om denna grupp, vart deras makt börjar och slutar och vilket ansvar de ställs inför. Mycket eftersom de policyprofessionella arbetar dolt i centrum för den politiska sfären, så väl i den privata som den offentliga sektorn. Vilka utgör då denna växande kategori aktörer som arbetar i centrum för den politiska makten och som kommer att stå i fokus i denna undersökning? Kortfattat kan de policyprofessionella beskrivas som aktörer som är anställda för att bedriva politik (ibid). Begreppet de policyprofessionella är ett samlingsnamn för en grupp aktörer som bedriver politik på olika sätt, dessa aktörer arbetar inom olika organisationer såsom Regeringskansliet, Riksdagen, fackförbund, intresseorganisationer, tankesmedjor, PR-byråer, Landsting och Kommuner (Garsten mfl 2015, s 40f). Mer specifika benämningar, yrkestitlar som de policyprofessionella kan ha är politiskt sakkunnig, statssekreterare, presskontakt, policyexpert, landstingsrådssekreterare m.m. (ibid). Vad är då skillnaden mellan gruppen policyprofessionella, politiker och vanliga tjänstemän? Skillnaden mellan de policyprofessionella och politiker är att de policyprofessionella inte är folkvalda och har med det inget mandat från folket (Garsten mfl 2015, s 99ff). När det kommer till de vanliga opolitiska tjänstemännen arbetar de ofta med utredningsarbete. De policyprofessionella beskriver skillnaden som att vanliga tjänstemän inte har möjlighet till att påverka och har inte samma tillgång till makt som de policyprofessionella har (ibid). 6
Gruppen policyprofessionella och hur denna grupp behandlas inom granskningsprocesser kommer i denna uppsats att undersökas med hjälp av fallet Nuonaffären. Nuonaffären började med att statliga Vattenfall köpte holländska Nuon i februari 2009 för nästan 100 miljarder kronor (2013/2014:KU20, s 132). Efter köpet av holländska Nuon har Vattenfall tvingats till nedskrivningar på nästan 53 miljarder kronor (Nilsson 2016). De kraftiga nedskrivningarna, och information om att det fanns en tjänsteman på Näringsdepartementet som menade att priset på Nuon var överskattat med 30 miljarder kronor resulterade i att svensk massmedia och konstitutionsutskottet granskade Nuonaffären. Fokus i granskningsprocessen har främst handlat om vilken information som fanns tillgänglig och vilka som hade tillgång till denna information innan köpet av Nuon. Hur har då gruppen policyprofessionella behandlats i granskningsprocessen av Nuon? En grupp som själva ser sig som överlägsna, är aktiva inom Regeringskansliet men är en grupp som vi vet lite om när det kommer till vilket mandat och vilket ansvar de har. 1.1 Frågeställning Hur behandlades de policyprofessionella av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären? 1.2 Syfte Frågeställningen i denna undersökning är deskriptiv. Syftet med undersökningen är att beskriva hur konstitutionsutskottet och svensk massmedia har behandlat de policyprofessionellas roll i Nuonaffären. Undersökningen kommer att genomföras med hjälp av en frameanalys, för att kunna göra en inramning av hur konstitutionsutskottet och svensk massmedia har behandlat de policyprofessionella. 1.3. Disposition Denna uppsats inleds med en överblick av det aktuella forskningsläget inom ämnet. Sedan kommer en genomgång av materialet och en presentation av analysverktyget frameanalys. Därefter ges en beskrivning av det tre huvudbegrepp för denna undersökning de policyprofessionella, konstitutionsutskottet och svensk massmedia. Sedan redovisas undersökningens resultat av hur konstitutionsutskottet och svensk massmedia har behandlat de policyprofessionella i Nuonaffären. Till sist kommer en slutsats och diskussion om undersökningens resultat. 7
1.4 Bakgrund I detta avsnitt presenteras bakgrunden till Nuonaffären i form av tre steg. Första steget beskriver Vattenfalls intresse och mål med köpet av Nuon. Andra steget behandlar själva affären och tredje steget beskriver vad som hände efter köpet av Nuon. 1995 beslutade Vattenfalls styrelse att företaget skulle ha en tillväxtstrategi som även riktade sig till den internationella marknaden (2013/14:KU20, s 134). I april 2005 fick statliga Vattenfall ett tillägg i bolagsordningen, Bolaget ska inom ramen för kravet på affärsmässighet vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning (2013/14:KU20, s 137). Dessa två steg gjorde att Vattenfall nu blev ett företag som var intresserad av den internationella marknaden med tydliga ekologiska och ekonomiska mål. Holländska Nuon sågs som ett företag som då passade in i Vattenfalls båda intressen. Holländska företaget N.V.Nuon Energy är ett företag med fokus på gas och vindkraft. Företaget är främst verksam i Holland men finns även i Storbritannien och Tyskland (nationalencyklopedin, N.V.Nuon Energy). I februari 2009 köpte statliga Vattenfall holländska Nuon för nästan 100 miljarder kronor, vilket gjorde affären till den största kontantuppgörelsen någonsin i Sverige (Eriksson & Hennel 2013). Köpet av holländska Nuon skedde i fyra etapper, 2009 köptes 49 procent av aktierna och resterande delen av Nuon köptes sedan i tre etapper 2011, 2013 och 2015 (2013/14:KU20, s 140). Köpet av Nuon var strategiskt bra genom att det följde styrelsens beslut från 1995 att rikta sig till den internationella marknaden och det följde bolagsordningen från 2005 att gå mot mer ekologisk energiförsörjning. Efter köpet av Nuon går näringsdepartement ut med ett mycket positivt pressmeddelande den 23 februari 2009 för att offentliggöra affären: - Vattenfall går bra och utvecklas starkt. Förvärvet av holländska Nuon är ett naturligt steg i att skapa ett ännu större värde i Vattenfall. Förvärvet ger Vattenfall både en bredare produktionsportfölj och starkare kompetens inom bland annat gas och förnybar energiproduktion, säger näringsminister Maud Olofsson. - I Vattenfalls planer ligger att sänka koldioxidutsläppen kraftigt från Nuons nuvarande produktion till år 2020, genom att bland annat byta ut fossila bränslen mot biobränsle samtidigt som de investerar offensivt i annan förnybar produktion. 8
Redan idag är det sammanslagna Vattenfall/Nuon det största bolaget i Europa på havsbaserad vindkraft och ytterligare utbyggnad av vind ligger i planerna, säger Maud Olofsson. - Det är glädjande att Nuons styrelse rekommenderar affären till ägarna, kommuner och regioner i Holland, eftersom den uppfattar Vattenfall som en god ägare som tar ett samhällsansvar och har en ledande roll i klimatomställningen i Europa, säger näringsminister Maud Olofsson. (2013/14:KU20, s 141). I februari 2013 fick Svenska Dagbladet reda på att dåvarande näringsministern Maud Olofsson blev varnad av tjänstemannen Elsa Widding att priset för Nuon var överskattat med 30 miljarder kronor (Garsten mfl 2015, s 224). Trots denna varning gick Vattenfalls köp av Nuon igenom. Efter att Nuonaffären blev aktuell i svensk massmedia gjordes en anmälning till konstitutionsutskottet. Miljöpartiets Per Bolund skickade in en anmälan den 7 februari 2013 som löd Begäran om granskning av förutvarande näringsministerns hantering av Vattenfall AB:s förvärv av Nuon (2013/24KU:20 bilaga A3.1.1, s 185). Flera anmälningar har skickats in till konstitutionsutskottet efter Per Bolunds men på grund av att anmälningarna skickades in efter den 1 februari 2013 så dröjde det ända till i april 2014 innan utfrågningarna och konstitutionsutskottets granskning påbörjades (Ekman 2013). Fokus i granskningsprocesserna från konstitutionsutskottet och svensk massmedia har varit vilken information som var tillgänglig och vilka aktörer som var informerade om det tänkta köpet av holländska Nuon. 1.5 Inomvetenskaplig relevans Forskningen kring gruppen policyprofessionella är ett ämne som ej har belysts så mycket. I boken Makt utan mandat skriven av Christina Garsten, Bo Rothstein och Stefan Svallfors belyses de policyprofessionellas roll inom den svenska politiken. Deras undersökning är en av få som berör detta ämne och som har fokuserat på hur det fungerar i Sverige. Eftersom att deras undersökning är en av sitt första i sitt slag läggs mycket kraft på att beskriva vilka de policyprofessionella är, men även andra aspekter av de policyprofessionella som grupp tas upp. En genomgående fråga i deras undersökning är ansvarsutkrävandet för de policyprofessionella, vem eller vilka är det som undersöker denna grupp och vilka konsekvenser har de policyprofessionella fått på grund av deras handlande? (Garsten mfl, 2015). Anna Ullström menar i sin forskning att ansvarsutkrävandet för de policyprofessionella inte är ett problem utan att de policyprofessionella (inom Regeringskansliet) sällan driver 9
egna dagordningar och att det står under indirekt ansvarutkrävande genom att de faller och står med sin minister (Ullström 2011). I den här undersökningen väljer jag att utveckla denna delade bild av de policyprofessionella och ansvarsutkrävande genom att undersöka hur de policyprofessionella har behandlats av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i hanteringen av Nuonaffären. Behandlas de policyprofessionella som ansvariga, som en källa eller behandlas de överhuvudtaget? Den här undersökningen ger en djupare beskrivning av behandlingen de policyprofessionella får inom olika granskningsprocesser. 1.6 Utomvetenskaplig relevans Intresset för att undersöka denna grupp, de policyprofessionella, kommer ifrån att gruppen får allt mer makt och växer i antal men att de är en grupp som inte diskuteras. De policyprofessionella lyckas med att vara en stor del av den politiska sfären utan allt för stor granskning. Undersökningens syfte är att se hur de policyprofessionella behandlas av konstitutionsutskottet och svenska massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären. Denna undersökning är relevant för att visa och beskriva hur denna växande grupp aktörer behandlas av kontroll och granskningsmakten i Sverige. Något som tidigare inte har gjorts i stor utsträckning. Det är viktigt att beskriva hur en så pass stor och betydelsefull grupp inom den politiska sfären behandlas i granskningsprocesser. 10
2. Litteraturgenomgång I detta avsnitt redogörs för hur forskningsläget ser ut i ämnet jag har valt att undersöka. Här kommer tidigare forskning som är relevant för undersökningen att tas upp. Jag har valt att dela upp denna genomgång i tre teman: de policyprofessionella, kontrollmakten och granskningsmakten. 2.1 De policyprofessionella De policyprofessionella är en grupp som varit i skuggan av forskningen, speciellt när det handlar om forskning som berör de policyprofessionella inom svensk politik. Här behandlas först forskningen som berör vad som sagts i stort om de policyprofessionella och därefter vad som sagts om de policyprofessionella inom svensk politik. Det var statsvetaren Hugh Heclo som lanserade begreppet policyprofessionella (Garsten mfl 2015). Hugo Heclo diskuterar i sin forskning om gruppen policy specialists och vilka dessa aktörer är, vilken makt aktörerna har och svårigheten för samhället att utkräva ansvar av dem (Heclo 1978, s 98). Eftersom aktörerna agerar i skuggan inom den politiska sfären och att det är svårt att ställa aktörerna till ansvar menar Heclo att det skapar problem för den demokratiska legitimiteten. Efter Heclos forskning som ledde fram till artikeln som skrevs 1978 har fokus inte varit på att studera gruppen policyprofessionella utan mer på nätverken de policyprofessionella har verkat inom (Garsten mfl 2015, s 54). Även statsvetaren Robert A Dahl har uttalat sig om de policyprofessionella, men han benämnde gruppen som politiska specialister, och menar att denna grupp kan skapa problem för den demokratiska legitimiteten (Dahl 1989). Dahl menar att ökningen av denna grupp intellektuella aktörer som engagerar sig och med stor sannolikhet även arbetar inom den politiska sfären, då både offentlig och privat sektor, utgör en fara för den representativa demokratin. Genom denna grupp så ökar komplexiteten i den representativa demokratin och det blir svårt för medborgarna att förstå hur allt fungerar och då även svårt att ställa aktörerna ansvariga (Dahl 1989). När det kommer till forskning som bedrivits kring de policyprofessionella inom svensk politik ska vi först behandla Anna Ullströms avhandling Styrning bakom kulisserna: regeringskansliets politiska staber och regeringens styrningskapacitet. Ullström har i sin forskning agerat som deltagande observatör genom att bedriva sin forskning samtidigt som hon arbetade som politisk sakkunnig på jordbruksdepartementet (Ullström 2011, s 13). I 11
hennes forskning lyfts de policyprofessionellas olika roller fram som statssekreterare, stabschef, planeringschef, politisk sakkunnig, talskrivare, pressekreterare och presschef. Ullström menar att de policyprofessionella inte driver fram deras egen dagordning eller agendor utan istället är de viktiga för att det politiska systemet ska fungera (Ullström 2011). De policyprofessionella medför inte någon ökad politisering av förvaltningen och att det policyprofessionella istället ger ökad klarhet i relationen mellan politiker och vanliga tjänstemän (Ullström 2011, s 319). Även när det kommer till ansvarsutkrävande, som ofta behandlas som ett orosmoment med de policyprofessionella, argumenterar Ullström för att de policyprofessionella indirekt ställs som ansvariga (ibid). Det indirekta ansvaret kommer genom det material och handlingar som de policyprofessionella tar fram och som används när statsrådet fattar ett beslut. Om detta beslut är felaktigt och konsekvensen blir att statsrådet avsätts, blir även konsekvensen för den policyprofessionella att den lämnar sin post (ibid). Boken Makt utan mandat: de policyprofessionella i svensk politik skriven av Christina Garsten professor i socialantropologi, Bo Rothstein professor i statsvetenskap och Stefan Svallfors professor i sociolog redovisar ett forskningsprojekt som påbörjades 2012. Forskningsprojektet är ett av de första i sitt slag, som tittar på de policyprofessionella som en hel grupp och då som ny politisk och social kategori (Garsten mfl 2015). Undersökningen dessa tre forskare har gjort kan ses som en fortsättning på Heclos forskning från 1978, genom att fokus ligger på själva gruppen policyprofessionella. Skillnaden är att deras forsknings görs i en helt annan kontext både geografiskt och tidsmässigt. I boken Makt utan mandat får vi en genomgång av hur gruppen policyprofessionella ser ut i Sverige, vilka det är, en del av deras arbetsuppgifter, varför gruppen finns till och för- och nackdelar med gruppens närvaro inom den svenska politiken. Ett av de stora problemen som tas upp i analysen och som även Heclo tar upp är frågan om möjligheten till ansvarsutkrävande på grund av att de policyprofessionella är verksamma i skuggan av kontrollmaktens och journalisternas granskning. När det kommer till massmedias granskning har Garsten mfl fått fram i sina intervjuer att de policyprofessionella ej vill vara politiker på grund av den hårda mediabevakning politiker får utstå. I intervjuerna som gjordes kommer det fram att de policyprofessionella får en kick när deras arbete uppmärksammas i massmedia, men de vill inte själva synas (Garsten mfl 2015, s 106). Här ser vi den komplexa relationen till massmedia som de policyprofessionella har, de vill påverka men de vill inte synas utan jobba hellre i skuggan. I den slutliga analysen som Garsten mfl gör diskuteras vikten av att de 12
policyprofessionella finns med i den svenska politiska sfären på grund av det stora antalet ungefär 2000-2500 personer de utgör (Garsten mfl 2015, s 44). Det stora antalet policyprofessionella och att de är nödvändiga för att det politiska systemet vi har ska fungera innebär att det konstitutionella tomrum som idag finns för gruppen måste täppas igen (Garsten mfl 2015, s 260f). För att täppa igen detta tomrum och få bukt med problemet med möjligheten till ansvarsutkrävande behöver de policyprofessionella få komma fram i ljuset, då genom lagändringar inom kontrollmakten och även komma fram i svensk massmedia (ibid). 2.2 Kontrollmakten, konstitutionsutskottet Det andra temat i denna litteraturgenomgång är konstitutionsutskottet. Ingvar Mattson och Olof Peterssons bok Svensk författningspolitik belyser det regler som finns inom det svenska politiska maktspelet (Mattson & Petersson 2008). Konstitutionsutskottet utgör en del av Sveriges kontrollmakt, den svenska kontrollmakten är reglerad i regeringsformens 13:e kapitel (RF 13). Kontrollmaktens syfte är att den ska befrämja laglighet, effektivitet och medborgerligt förtroende (Sterzel 2008, s 253). Kontrollmakten har tre typer av kontrollmedel, parlamentarisk, rättslig och ekonomisk kontroll (ibid). Konstitutionsutskottet rör sig främst inom de parlamentariska och rättsliga kontrollmedlen. Fredrik Sterzel diskuterar den dualism som oftast diskuteras när det kommer till konstitutionsutskottet, att konstitutionsutskottet ska granska både statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning (ibid). Dualismen menar Sterzel finns i att konstitutionsutskottet ska göra en objektiv bedömning i handläggningsprocessen från regeringskansliet medan granskningen av statsrådens tjänsteutövning blir mer politisk och är långt ifrån objektiv. Svårigheten för konstitutionsutskottet är att hålla isär dessa två moment och att det ofta finns en risk för att momenten glider ihop menar Sterzel. I Olof Peterssons artikel Riksdagen som granskare diskuteras brister i riksdagens kontrollmakt, som fall i denna forskning används Tsunamikatastrofen. Konstitutionsutskottets granskning räckte inte till i fallet Tsunamikatastrofen utan regeringen genomförde en egen granskning genom att tillsätta en Katastrofkommission och konstitutionsutskottets granskning hamnade vi sidan om (Petersson 2006, s 99). Peterson menar att riksdagens kontrollmakt har brister och är svag som granskare vilket gör det svårt för väljarna att utkräva ansvar. Att granskningsorganet som utgår från riksdagen, där folkets representanter sitter, har brister för med sig problem inte bara med ansvarsutkrävande utan även för att upprätthålla en fungerande representativ demokrati (ibid). Petersons förslag är att stärka folkets rätt till 13
ansvarsutkrävande och stärka den konstitutionella demokratin genom en folkvald senat. En folkvald senat innebär enligt Peterson en form av två kammarsystem, en senat som finns bredvid riksdagen. Denna folkvalda senat skulle ha som uppgift att fortlöpande granska och utveckla det demokratiska systemet. I Helena Wockelberg och Shirin Ahlbäck Öberg artikel Ansvarsfullt ansvarsutkrävande om bruk och missbruk av KU behandlas konstitutionsutskottets formella uppgift i den svenska kontrollmakten och även hur konstitutionsutskottet fungerar i verkligheten. Här diskuterar Wockelberg och Ahlbäck Öberg konstitutionsutskottets formella roll som granskare med fokus på statsråden och regeringen utifrån en administrativ och juridiskgranskning. Konstitutionsutskottets granskningar skulle inte gå mot att vara politiska, därför är det viktigt att upprätthålla trovärdighet genom opartiska och opolitiska granskningar (Wockelberg & Ahlbäck Öberg 2008, s 304). Den andra delen av deras forskning, i hur konstitutionsutskottet verkligen fungerar, grundar sig på de granskningsanmälningar som riksdagsledamöterna har skickat in till konstitutionsutskottet (ibid). De visar att granskningsanmälningarna succesivt har ökat och att en ökning av anmälningar även sker året före ett riksdagsval. De menar att konstitutionsutskottets granskning av statsråd och regering har övergått till att bli en mer politisk granskning än en administrativ och juridisk som är konstitutionsutskottets formella mål. I deras undersökning ställer de även frågan om konstitutionsutskottet tänjer på sitt mandat, här tas tsunamigranskningen upp och statssekreteraren (policyprofessionell) Lars Danielssons medverkan i granskningen (ibid). Här diskuteras konstitutionsutskottets granskning av Lars Danielsson och varför den blev så stor och omfattande, deras slutsats är att konstitutionsutskottet inte kunde komma åt det ansvariga statsrådet, Göran Persson. Då vände sig konstitutionsutskottet till statsrådets statssekreterare. Det finns två anledningar till konstitutionsutskottets intresse för statssekreteraren i deras granskning. Den första är att statssekreteraren kan visa på brister hos statsrådets hanterande, och den andra att det är statssekreteraren som har brustit i sitt hanterande och med det förhindrat att statsrådet skulle haft möjlighet att uppfylla sina plikter. I deras artikel refereras till ett citat från Lars Danielssons bok I skuggan av makten där en statssekreterares (policyprofessionell) syn på konstitutionsutskottets granskning beskrivs, För mig bekräftades en tendens vi sett under senare år, nämligen att KU:s offentliga utfrågningar utvecklats till politisk teater från att ha varit ett 14
seriöst forum för diskussion av konstitutionella frågor. Det är viktigt att komma ihåg att KU:s uppgift är att granska statsrådens ämbetsutövning, inte vad en statssekreterare haft för sig. Men i utfrågningen av mig saknades nästan helt denna distinktion. (Danielsson 2007 se Wockelberg & Ahlbäck Öberg 2008, s 310). 2.3 Granskningsmakten, svensk massmedia Tredje temat som belyses i denna undersökning är granskningsmakten, vilket i denna undersökning är svensk massmedia. I Jesper Strömbäcks bok Makt, medier och samhälle: en introduktion till politisk kommunikation görs en gedigen genomgång av samspelet medier, makt och samhället. Mediernas samspel med politiken beskriver Jesper Strömbäck i journalistikens gestaltningar av politiken (Strömbäck 2009, s 183). Där menar Strömbäck att medier väljer att beskriva den politiska sfären som ett spel, ett spel om makt. Där spelet är viktigare för media än att beskriva de olika förslagen som olika politiska partier presenterar. Att fokus ligger på maktspelet och inte på att undersöka de faktiska sakliga skillnaderna mellan olika politiker gör det svårare för medborgarna att få tillgång till och förstå vad olika politiska partier står i olika sakfrågor (ibid). 15
3. Metod 3.1 Analysverktyg, frameanalys Denna undersökning är en kvalitativstudie där en kvalitativ textanalys kommer att användas. Analysverktyget som jag kommer att använda mig av är frameanalys. En frame är en social konstruktion av ett fenomen, inom en frame finns ofta en idé och lösning på hur ett problem ska hanteras (Eriksson 2011, s 38). Frameanalys används ofta för att undersöka, analysera och rama in olika policyförslag (ibid). I den här undersökningen kommer jag inte att rama in och analysera olika policyförslag utan jag kommer att använda mig av frameanalys för att undersöka hur konstitutionsutskottet och svensk massmedia har ramat sin behandling av de policyprofessionella inom Nuonaffären. Konstitutionsutskottet och svensk massmedia är två olika aktörer men jag kommer att använda mig av en inramning, en frameanalys för hela materialet. Frameanalysen går till så att i min undersökning ställs frågor till materialet och det är genom dessa frågor en inramning, en frame av en diskussion skapas. Utgångspunkten i frameanalysen, de frågor som ställs till texten kan ses som tre steg. Först börjar vi med en problembeskrivning vad är problemet? Sedan en orsaksförklaring vad är orsaken till problemet? Till sist kommer ett lösningsförslag vad är lösningen på problemet? (Eriksson 2011, s 38). Eftersom utgångspunkten ligger i att jag ställer mina frågor till texten är frameanalysen flexibel och ett analysverktyg som jag själv kan forma. Eftersom frågeställningen i denna undersökning är deskriptiv, beskrivande och ska undersöka hur de policyprofessionella behandlats av konstitutionsutskottet och svensk massmedia ligger fokus i denna undersökning på att beskriva vad problemet är. Därför kommer jag inte att ha med en orsaksförklaring eller ett lösningsförslag i min frameanalys. Frameanalysen jag kommer att använda mig av redovisas nedan: Frameanalys Vad är problemet? Hur behandlas de policyprofessionella av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären? Denna fråga utgår från att jag vill fråga mitt material hur de policyprofessionella har behandlats i granskningsprocessen av Nuonaffären. Genom denna fråga vill jag då få ut vilka frames/inramningar som har används för att behandla de policyprofessionella. För att enklare förstå hur jag i min undersökning kommer att använda mig att mitt analysverktyg har jag skapat hypotetiska svar som min frameanalys skulle kunna ge. Jag har valt att visa detta 16
genom att de policyprofessionella behandlas på tre olika sätt, som makthavare, källor och osynliga. 1. Behandlas som makthavare Vad är problemet? Hur behandlas de policyprofessionella av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären? De policyprofessionella behandlas som makthavare som är delaktiga och ansvariga för processen som ledde fram till köpet av Nuon. Svensk massmedia tar då upp de policyprofessionella i sin granskning och visar vilken roll och vilket ansvar aktörerna hade under arbete som ledde fram till köpet av Nuon. I konstitutionsutskottet skulle då de policyprofessionella kunna behandlas som aktiva, delaktiga och ansvariga till beslutet om att köpa Nuon. 2. Behandlas som källa Vad är problemet? Hur behandlas de policyprofessionella av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären? De policyprofessionella behandlas som en källa till information om vad som hände i processen som ledde till köpet av Nuon. De policyprofessionella behandlas som en källa och de vet vilken information som fanns tillgänglig och vilka aktörer som blev informerade. 3. Behandlas som osynliga Vad är problemet? Hur behandlas de policyprofessionella av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären? Svensk massmedia och konstitutionsutskottet behandlar inte de policyprofessionella, de blir osynliga och faller mellan stolarna. Behandlingen de policyprofessionella får av svensk massmedia är helt enkelt att de inte nämns i artiklarna som behandlar Nuonaffären. Konstitutionsutskottet skulle då behandla de policyprofessionella genom att inte ha med dem i granskningsbetänkanden eller kalla dem till offentliga utfrågningar. 3.2 Design Designen för undersökningen är en jämförande studie. I undersökningen undersöks ett fall, Nuonaffären. I detta fall behandlas sedan de policyprofessionella i två olika fall, konstitutionsutskottet och svensk massmedia. På grund av de jämförande momenten väljer jag att se designen till denna undersökning som en jämförande studie. Jag väljer att inte definiera 17
designen för denna underökning som en fallstudie är på grund av det jämförande momentet. Skillnaden mellan dessa två designer, fallstudie och jämförande studie, är inte stora. Renodlade fallstudier är väldigt ovanliga och, vilket även är fallet i denna studie, kräver det flesta fallstudier en jämförelse och hamnar då under designen jämförande studie (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wängnerud 2012, s 109). 3.3 Val av fall Varför använda Nuonaffären som fall för att undersöka hur de policyprofessionella har behandlats i granskningsprocessen? I detta avsnitt redovisas anledningar till valet av Nuonaffären. Första anledningen är att det finns mycket material kring fallet Nuonaffären, med det menat att det är ett empiriskt rikt fall. Eftersom denna undersökning är en av det första i sitt slag är det en stor fördel att använda sig av ett empiriskt rikt fall på grund av att det inte finns så mycket tidigare forskning inom detta område. Den andra anledningen till valet av att använda Nuonaffären som fall är att i boken Makt utan mandat tas Nuonaffären upp som ett exempel för att belysa problematiken med de policyprofessionella. I och med att detta forskningsprojekt tar upp fallet Nuon, väckte det först och främst mitt intresse för att undersöka samspelet mellan de policyprofessionella och Nuonaffären. I Makt utan mandat ligger fokus på möjligt ansvarutkrävande de policyprofessionella kan få. Eftersom denna fråga undersöks och vi ej vet hur ansvarsutkrävandet ska hanteras, var det naturligt att välja att titta på den behandling de policyprofessionella fick i ett specifikt fall. Eftersom Nuonaffären hade nämnts som ett fall där de policyprofessionella hade en roll ansåg jag att det var ett fall värt att undersöka. 3.4 Material Jag kommer i denna undersökning att använda mig av min frameanalys två gånger därför att jag har två olika material. Först kommer frameanalysen användas på materialet från konstitutionsutskottet och sedan på materialet från svensk massmedia. Materialet jag kommer att använda mig av för denna undersökning är från konstitutionsutskottets granskningsbetänkande 2013/2014:KU20 och två tillhörande bilagor. Den första med utredningsmaterial och den andra där konstitutionsutskottets offentliga utfrågningar redovisas. I konstitutionsutskottets granskningsbetänkande behandlas Nuonaffären under avsnittet 18
Regeringens hantering av Vattenfall AB:s förvärv av Nuon (2013/2014:KU20, s 132). Materialet som kommer att hämtas från svensk massmedia är artiklar som antingen är från Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter. Valet att enbart använda mig av artiklar från dessa två tidningar är att de är ledande inom svensk massmedia och att jag på grund av praktiska och tidsmässiga skäl ej hinner behandla alla tidningar i Sverige. 3.5 Avgränsningar Denna undersöknings material är begränsat till åren 2013 och 2014, detta på grund av praktiska skäl men också av att det är under denna period som Nuonaffären står i fokus. Det är i februari 2013 som Nuonaffären kommer upp till ytan och det är även under februari 2013 som anmälan till konstitutionsutskottet skickas in (2013/24KU:20 bilaga A3.1.1, s 185). Anmälan till konstitutionsutskottet behandlas och utredds sedan under våren 2014. Jag kommer inte ta med något material från när själva affären av Nuon gick igenom i februari 2009 (2013/2014:KU20, s 140). Materialet som jag hämtar från svensk massmedia kommer från tidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, avgränsningen i att enbart hålla sig till dessa två tidningar är främst på grund av praktiska och tidsmässiga skäl och att dessa två tidningar är stora och ledande inom svensk massmedia när vi tittar på tidningsvärlden i Sverige. Jag har även avgränsningar i de artiklar jag har hämtat från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Artiklarna är skrivna mellan 2013-2014, artiklarna ska ha en författare och jag har ej tagit med artiklar som är skrivna i tidningars debattforum, ledarsidor eller liveartiklar 1. Materialet som kommer användas från konstitutionsutskottet är konstitutionsutskottets granskningsbetänkande 2013/14 KU:20. Till detta granskningsbetänkande har konstitutionsutskottet fått skriftliga svar och dessa skriftliga svar kommer att vara en del av materialet. Konstitutionsutskottet har även genomfört offentliga utfrågningar och dessa kommer även att tas med men genom transkriberingar av utfrågningarna, jag kommer därför inte att använda mig av de videoinspelningar som finns av de offentliga utfrågningarna. Utfrågningarna och de skriftliga svaren finns i bilagor till granskningsbetänkandet. 1 Live-artiklar är artiklar där en eller flera journalister rapporterar live under dagen eller händelsen och oftast direkt från den aktuella platsen. 19
3.6 Källkritik Det finns fyra källkritiska kriterier, äkthet, oberoende, samtidighet och tendens. Utifrån dessa fyra kriterier bedöms materialet som används i denna undersökning (Esaiasson mfl 2012, s 279ff). Äkthet: materialet från konstitutionsutskottet är hämtat från riksdagens hemsida och jag har med det inga argument för att inte behandla detta material som äkta. Materialet från Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter är hämtat från deras respektive hemsidor och jag ser inte heller här några argument för att inte behandla detta material som äkta. Oberoende: materialet från konstitutionsutskottet och svensk massmedia är oftast primärkällor och aktörerna som behandlats har varit delaktiga i processen och materialet har med det en hög grad av centralitet. Samtidighet: materialet från svensk massmedia rapporterades och skrevs under den tiden som Nuonaffären behandlades och ligger nära händelserna tidsmässigt. Materialet från konstitutionsutskottet granskades ett år efter att Nuonaffären uppmärksammades och har då något sämre grad av samtidighet. Tendens finns alltid i ett material och så även i detta. På grund av syftet av denna undersökning att titta på hur de policyprofessionella har behandlats av konstitutionsutskottet och svenska massmedia i granskningsprocessen ser jag inget problem med att materialet har tendens. Sammanfattningsvis är materialet som kommer att användas i denna undersökning bra utifrån dessa fyra källkritiska kriterier. 3.7 Validitets- och reliabilitetsdiskussion Validitet handlar om att vi mäter det vi faktiskt vill mäta (Esaiasson mfl 2012, s 63). När det kommer till validitet finns det två aspekter. Den första är att den teoretiska definitionen stämmer överens med operationaliseringen genom tydliga definitioner av begreppen, de policyprofessionella, konstitutionsutskottet och svensk massmedia. För att översättningen till operationaliseringen ska följa definitionen av begreppen så att vi då mäter det vi vill. Den andra aspekten av validitet berör risken för att systematiska fel uppkommer (Esaiasson mfl 2012, s 58). Eftersom denna undersökning är en kvalitativ studie och inte en kvantitativ med stora mängder data är risken för systematiska fel liten. Validiteten bedöms således vara god. Reliabilitet behandlar slump- och slarvfel under insamling av data (ibid). Eftersom denna undersökning är en kvalitativ studie och inte en kvantitativ med stor mängd data är risken för slump- och slarvfel liten. Reliabiliteten bedöms därför vara god. 20
3.8 Angreppssätt Angreppssättet för denna undersökning kommer genom en jämförande studie undersöka hur de policyprofessionella har granskats av konstitutionsutskottet och svenska massmedia i Nuonaffären. Undersökningen kommer inte att undersöka vad de policyprofessionella faktiskt gjorde för någonting när det kommer till Nuonaffären utan enbart hur dessa aktörer har behandlats i granskningsprocessen. 21
4. Begrepp och operationalisering 4.1 Begrepp 4.1.1 De policyprofessionella Aktörerna som står i fokus i undersökningen är de policyprofessionella och hur denna grupp har behandlats av konstitutionsutskottet och svensk massmedia. Därför ska vi redogöra för vilka som utgör sig vara gruppen policyprofessionella. De policyprofessionella kommer ifrån Stockholmsområdet, har utbildat sig och då främst på Uppsala universitet, Stockholms universitet eller Handelshögskolan i Stockholm. Under deras studietid har de policyprofessionella främst studerat statskunskap eller nationalekonomi. Gruppen är jämlik mellan kvinnor och män och vi ser en ungefärlig 50/50 fördelning, förutom på PR-byråer och tankesmedjor där män är överrepresenterade (Garsten mfl 2015, s 43ff). De policyprofessionella är en relativt ung grupp människor med en median ålder på något under 40 år. Deras anställningstid är inte så lång och de policyprofessionella stannar inte alltför länge på en och samma position, under 2012 var mediananställningsåret 2010. Det vi ser är att de policyprofessionella byter position men stannar ofta kvar inom samma bransch (ibid). Denna genomgång har gett oss en bild av de policyprofessionella inom den svenska politiska sfären. Fokus för denna undersökning ligger dock på de policyprofessionella inom regeringskansliet och här visas hur denna grupp policyprofessionella mer specifikt ser ut. Tabell 1: Policyprofessionella inom Regeringskansliet, 2012 (N) (Garsten mfl 2015 s 43). Organisationstyp Kvinnor % Ålder, median Universitet % Avancerad nivå % Anställd, median Regeringskansliet 2 49 (166) 37 (160) 100 (87) 55 (78) 2009 (162) 2 Regeringskansliet exklusive utrikesdepartementet. 22
Tabell 2: Policyprofessionella inom Regeringskansliet, 2012 (N) (Garsten mfl 2015 s 46ff). Organisationstyp Huvudämne % Stockholm/Uppsala Månadslön, median % Regeringskansliet 3 Nationalekonomi 25 (83) Statsvetenskap 24 55 (78) 47 500 I dessa två tabeller får vi en bild av de policyprofessionella inom Regeringskansliet. En skillnad som ej redovisats i tabellerna är när det kommer till de policyprofessionellas anställningsavtal. Anställningsavtalen skiljer sig om de policyprofessionella arbetar inom Regeringskansliet eller någon annan organisation. Policyprofessionella anställda inom Regeringskansliet har ingen vanlig tillsvidareanställning utan kan när som helst avsättas av sin minister om hen så vill, den policyprofessionella faller och står med sin minister (Garsten mfl 2015, s 33). De policyprofessionella som arbetar inom Regeringskansliet (exklusive utrikesdepartementet) har olika titlar och arbetsroller. Yrkestitlarna inom Regeringskansliet är, statssekreterare, stabschef, planeringschef, politisk sakkunnig, talskrivare, pressekreterare, mediesamordnare och presschef (Garsten mfl 2015, s 40). I denna studie kommer de policyprofessionella som undersöks ha yrkestitlarna statssekreterare, pressekreterare eller politisk sakkunnig och främst arbeta på närings- eller finansdepartementet. I denna undersökning står inte bara de policyprofessionella i fokus utan även aktörerna som har granskat de policyprofessionella. Jag har valt att betrakta hur de två aktörer konstitutionsutskottet och svensk massmedia, har behandlat de policyprofessionella i Nuonaffären. Konstitutionsutskottet som tillhör en del av Sveriges kontrollmakt och är den institution som främst har varit aktuell när det kommer till Nuonaffären, genom konstitutionsutskottets uppgift att granska statsråden och regeringens beslut (regeringsformen). Svensk massmedia är en annan sida utav den möjliga granskningen av de policyprofessionella. 3 Regeringskansliet exklusive utrikesdepartementet. 23
4.1.2 Konstitutionsutskottet. Konstitutionsutskottet har funnits sedan 1809 och har som uppgift att granska/kontrollerar regeringen (nationalencyklopedin, konstitutionsutskottet). Tittar vi på Regeringsformen så har konstitutionsutskottet som en del av kontrollmakten två uppdrag. Första uppdraget är att granska regeringen och dess statsråd, vilket står i den första paragrafen i kapitel 13 i Regeringsformen, 1 Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Utskottet har rätt att för granskningen få ut protokollen över beslut i regeringsärenden, handlingar som hör till dessa ärenden samt regeringens övriga handlingar som utskottet finner nödvändiga för sin granskning. Andra utskott och varje riksdagsledamot får hos konstitutionsutskottet skriftligen väcka frågor om statsrådens tjänsteutövning eller handläggningen av regeringsärenden. Lag (2010:1408). (Regeringsformen). Konstitutionsutskottets andra uppdrag är att årligen lägga fram ett granskningsbetänkande över ärenden de tycker ska lyftas fram, vilket står i den andra paragrafen i kapitel 13 i regeringsformen som vi ser nedan. 2 När det finns skäl till det, dock minst en gång om året, ska konstitutionsutskottet meddela riksdagen vad utskottet vid sin granskning har funnit värt att uppmärksamma. Riksdagen kan med anledning därav göra en framställning till regeringen. Lag (2010:1408). (Regeringsformen). Konstitutionsutskottet som kommer att behandlas i denna undersökning utgår ifrån deras första uppdrag av att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. 4.1.3 Svensk massmedia Svensk massmedia refererar i denna undersökning till tidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet. Svensk massmedia valdes som en av aktörerna inom granskningsprocessen på grund av den makt medierna har inom samhället, att det är en granskningsaktör som når ut till många medborgare och det komplicerade förhållande de policyprofessionella har till massmedia (Garsten mfl 2015, s 106). Materialet från Svenska 24
Dagbladet och Dagens Nyheter kommer från åren 2013 och 2014, har en författare, är ej debattartiklar, live-artiklar eller ledare och avhandlar ordet Nuonaffären. 4.2 Operationalisering Operationaliseringen som kommer att göras i denna undersökning utgår ifrån de policyprofessionella och frågeställningen är hur de policyprofessionella har behandlats utav konstitutionsutskottet och svensk massmedia. För att göra denna undersökning har jag använt mig av analysverktyget frameanalys och jag har genom detta analysverktyg skapat mig en alldeles egen frame/inramning att använda som verktyg. Det är genom detta verktyg jag kommer att grunda operationaliseringen. Först kommer en operationalisering av begreppet de policyprofessionella att göras för att sedan visa operationaliseringen av konstitutionsutskottet och sedan svensk massmedia. 4.2.1 De policyprofessionella Materialet i denna undersökning kommer från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och konstitutionsutskottet. Frågeställningen till denna undersökning är hur de policyprofessionella har behandlats i granskningsprocessen i Nuonaffären. För att undersöka hur de policyprofessionella har blivit behandlade i granskningsprocessen måste jag operationalisera min definition av begreppet policyprofessionella. Första steget för att lokalisera de policyprofessionella i materialet är på bredfront. Här belyses policyprofessionella som arbetar inom regeringskansliet, fackförbund, tankesmedjor, PR-byråer, intresseorganisationer, partier och riksdagskanslier (Garsten mfl 2015, s 34f). Efter att ha lokaliserat den stora gruppen av policyprofessionella är nästa steg att specificera vilka av dessa policyprofessionella som är av intresse för denna undersökning. De policyprofessionella som ligger i fokus i undersökningen är de aktörer som arbetar inom regeringskansliet. För att lokalisera policyprofessionella från regeringskansliet undersöks yrkestitlar. Yrkestitlar som policyprofessionella från regeringskansliet har är följande statssekreterare, stabschef, planeringschef, politisk sakkunnig, talskrivare, pressekreterare, mediasamordnare och presschef (Garsten mfl 2015, s 40). Om någon av dessa yrkestitlar behandlas i materialet har de policyprofessionella lokaliserats för denna undersökning. 4.2.2 Svensk massmedia Materialet från svensk massmedia utgörs av artiklar från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet mellan 2013-2014 som behandlar de policyprofessionella inom Nuonaffären. För 25
att jag ska kunna komma i kontakt med detta material måstes avgränsningar göras, det är omöjligt att gå igenom alla artiklar från dessa två dagstidningar som skrevs mellan 2013-2014. För att göra avgränsningen väljer jag att använda mig av tidningarnas sökfunktioner. Den kritiska punkten här är vilket sökord som väljs. Att använda begreppet de policyprofessionella går inte eftersom att begreppet ej används så frekvent i svensk massmedia och då speciellt inte för 2 till 3 år sedan. Därför skulle begreppet de policyprofessionella ge ett väldigt litet material. På grund av att jag inte kan använda mig av begreppet jag operationaliserar för att få tillgång till materialet väljer jag att gå till fallet jag undersöker, Nuonaffären. Genom att använda Nuonaffären som sökord ger det möjligheten att operationalisera begreppet de policyprofessionella. Det finns ett tredje alternativ till sökord, nämligen Nuon. Jag valde att inte använda Nuon som sökord eftersom jag då får ett för stort material och att jag får artiklar som inte är relevanta. Genom att istället använda mig av Nuonaffären som sökord får jag ett mer precist och relevant material för min operationalisering och undersökning. Det finns inte bara fördelar med att använda ordet Nuonaffären som sökord, en risk är att materialitet jag får fram är något partiskt. Jag är medveten om den risken men ser att fördelarna är större med att använda ordet Nuonaffären som sökord. Materialet som jag får fram genom användningen av sökordet Nuonaffären kommer sedan att läsas igenom och då gås igenom i de två stegen som jag redogjorde för i operationaliseringen av de policyprofessionella. Att först sortera ut artiklarna som nämner de policyprofessionella i någon form, för att sedan få fram artiklarna där de policyprofessionella som arbetar inom regeringskansliet nämns. Materialet jag då får fram är kopplat till Nuonaffären och de policyprofessionella i stort och de som är aktiva inom regeringskansliet. Fokus i operationaliseringen är hur det policyprofessionella har behandlats av svensk massmedia i Nuonaffären. För att göra denna undersökning kommer jag ställa mina två frameanalys frågor till texterna. Vad är problemet? Hur behandlas de policyprofessionella av konstitutionsutskottet och svensk massmedia i granskningsprocessen av Nuonaffären? 4.2.3 Konstitutionsutskottet Operationaliseringen som görs av de policyprofessionella i relation till konstitutionsutskottet är materialmässigt enklare än operationaliseringen av svensk massmedia. Materialet som 26