folkbildning.net en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet andra reviderade upplagan SÄRTRYCK

folkbildning.net en antologi om folkbildningen och det flexibla lärandet andra reviderade upplagan SÄRTRYCK Folkbildningsrådet & Nationellt centrum för flexibelt lärande Stockholm 2003

Det flexibla lärandets dramaturgi av Ronny Schueler Stora krav ställs på folkbildningens kurs- och cirkelanordnare för att uppnå framgångsrika kurser och studiecirklar på distans. Hur hålls en levande och lärande dialog igång? Hur blir alla sedda och hörda? Hur upprätthålls intresset och spänningen genom hela kursen? Hur utvecklas gruppdynamiken när deltagarna som regel inte ses i det fysiska rummet? Hur gör man för att undvika avhopp från kursen? Inom teatern och filmen liksom i det dramatiska berättandet finns sedan antiken regler och sedvänjor för detta. Det kallas dramaturgi. Det är inte så vanligt att idag tänka kring lärandets dramaturgi, i synnerhet i folkbildningens flexibla lärprocess, än mindre att konkret omsätta det i praktiken. Men det finns anledning att fundera kring och utveckla tankarna om den dramaturgiska processen i distansutbildning. Inom cfl (Nationellt centrum för flexibelt lärande), där frågan uppmärksammats, kommer ytterligare utvecklingsarbete att genomföras kring lärandets dramaturgi med siktet inställt på att producera en skrift i cfl:s folkbildningsenhets rapportserie kring frågan. Vad är dramaturgi? Definitionen av dramaturgi varierar lite i sin uttrycksform: Begreppet dramaturgi brukar beskrivas som konsten att berätta en historia. * (se not nästa sida) dramaturgi (motsvarar grek. dramatourgi a 'författande av drama'), folkbildning.net 133

numera ofta: dramatiskt berättande, eller läran om det dramatiska berättandet. Dramaturgin är enligt detta språkbruk dels ett redskap för analys av drama, dels ett hjälpmedel vid uppbyggandet av ett drama. I överförd bemärkelse talar man också om t.ex. filmens, massmediernas, reklamens och idrottens dramaturgi. ** Dramaturgin är läran om dramats teori och formproblem, eller om man så vill, läran om dramatiskt berättande. Om vi ser på det ur ett mer praktiskt perspektiv så handlar det hela om att fånga åskådarens/användarens intresse. *** Ett klassiskt drama handlar om konflikter och dess lösning. Där finns en huvudperson, också kallad protagonist, där finns en antagonist, den som driver handlingen framåt, och där finns hjälten. Hjälten är nödvändigtvis inte densamma som huvudpersonen utan den rollfigur som bäst representerar det ideal som vill uppnås. Inom dramat och filmen förhåller man sig alltid till dramaturgi. Bryter man mot de spelreglerna görs det medvetet och med ett bestämt syfte, men oftast följer man den etablerade, västerländska dramaturgins regler, helt enkelt för att det har visat sig bäst motsvara publikens krav. Klassisk dramaturgi räknar sina dagar från Aristoteles och hans viktiga verk Poetik, 330 före vår tid. Dramaturgins regler omfattar följande faser: anslag, presentation, vändpunkt 1, fördjupning, konfliktupptrappning, vändpunkt 2, konfliktupplösning, samt avtoning.**** Enligt denna dramaturgiska modell består dramat eller filmen av tre akter där vändpunkterna, som är tillfällen för viktiga och avgörande förändringar, fungerar som övergångar till nästa akt. Dramaturgi och lärande Dramaturgi handlar om form, eller om man så vill, metod. Dramaturgi är inte innehåll utan hur innehåll presenteras. I grund och botten hand- * Mellander, Klas, Länge leve lärandet, lmi, Malmö 1991, sidan 98. ** Nationalencyklopedin, www.ne.se/jsp/search/artile.jsp?i_art_id=156171, 030723. *** Källa: Dramaturgi och manus, www.masda.vxu.se/multimedia/00.01.27. **** Se vidare Granath, Thomas, Manus och dramaturgi för film, 2 upplagan, Liber, Malmö 2003. 134 folkbildning.net

lar det om att fånga publikens intresse. Som kuriosa i sammanhanget kan nämnas att dramaturgins anslag i en tv-film skiljer sig från biograffilmens. I tv-filmen, där det gäller att förhindra att tittarna zappar över till en annan kanal, måste anslaget vara mer direkt på och fängslande än i biograffilmen där publiken, som betalt en dyr biobiljett, har större tålamod med filmens inledning. När vi försöker definiera lärandets dramaturgi i distansprocessen handlar det inte heller om lärandets innehåll utan om dess form, metodupplägg och process. Vad har klassisk dramaturgi med folkbildningens flexibla lärande att göra? Ett medvetet användande av tillämpliga dramaturgiska regler handlar om att fånga publikens intresse, dvs göra kurser och cirklar så intressanta, spännande och utmanande att vi behåller flertalet av de distansstuderande i våra kurser och cirklar. Nu är inte avhopp från folkbildningens distanskurser ett stort problem. Det är sannolikt så att distanskurser som kombinerar nätburen undervisning med fysiska träffar har färre avhopp än traditionella kurser på allmän linje. Ser jag bara till min egen distanskursomgivning och från min praktik som fortbildare i flexibelt lärande är det få kurser som har avhopp. I de för de distansstuderande svårare, helt virtuella kurserna är avhoppen större. Knappt 40 procent av deltagarna i undersökta kurser arrangerade av Nätbildarna år 2000 hoppade av kurserna. * Samtidigt är folkbildningen fortfarande, med cirka 7-8 års erfarenheter av distansutbildning, bara i början; verksamheten hålls fortfarande uppe av eldsjälar. Det flexibla lärandet inom folkbildningen kommer dock att öka. Helt enkelt för att det är en studieform som passar folkbildningens pedagogik väl och därför att det kommer att efterfrågas allt mer i det kunskapsintensiva samhälle vi lever i. Det finns också demokratiska skäl till att det flexibla lärandet kommer att öka; folkbildningens målgrupper, inte minst de studieovana grupperna, måste också få chans att välja att studera på distans. * Dahlgren, Ethel, Hult, Agneta, Olofsson, Anders, Folkbildning på distans? en utvärdering, Umeå universitet, Pedagogiska institutionen 2001 s. 45. folkbildning.net 135

Men verktygen måste vässas. Att utveckla lärandets dramaturgi kan vara ett verkningsfullt sätt. Dramaturgiska element har alltid använts av duktiga pedagoger. En cliffhanger mellan olika lektionspass, ett anslag som skapar spänning och förväntningar, vändpunkter som vänder upp och ned på begrepp och för lektionen framåt, samtal som blottlägger konflikter och för dem till förlösning med ny kunskap förvärvad. Ofta har nog sådana processer skett utan att snegla på den klassiska dramaturgins regler. Det beror säkert på att vi är så vana vid att ta del av dramaturgi genom teater och film att det är naturligt att delar av den inkorporeras i den egna pedagogiska och metodiska arsenalen. Sannolikt beror det också på att dramaturgins regler ligger nära inlärningsprocessen. Klas Mellander gör i boken Länge leve lärandet en intressant jämförelse i en uppställning mellan inlärningsprocessen i allmänhet och dramaturgin.* INLÄRNINGSPROCESS Uppmärksamhet Mental beredskap Mottaglighet Information Fakta (data) tillförs och blir information Bearbetning Information blir erfarenhet/insikt Slutledning Erfarenhet och insikt blir kunskap Tillämpning Kunskap blir färdigheter och attityder och kompetenser DRAMATURGI Anslag Presenterar filmens huvudkonflikt, t.ex. - det onda versus det goda - det kända versus det okända Presentation och fördjupning Vem är vem? Vilket är problemet? Vilka är styrkeförhållandena? Konfliktupptrappning Tvekampen: Hur ska det gå? Konfliktförlösning Dramats klimax upplösningen Det var så det gick Avtoning En erfarenhet rikare Att följa de dramaturgiska spelreglerna inom dramat, filmen och berät- * Mellander, 1991, s. 103. 136 folkbildning.net

tandets värld har visat sig vara av avgörande betydelse för att fånga och bibehålla publikens intresse. Är det på liknande sätt inom lärandet? Anslag och presentation anses vara de avgörande stegen inom dramaturgin där det avgörs om publiken är med eller inte. Likadant är det troligen inom distanslärandet. Lyckas vi inte med att skapa förväntningar på kursen och göra deltagarna mottagliga blir det svårare att behålla deltagarna. Vi vet också vilken betydelse det har att kursens innehåll och uppgifter noga presenteras i ett inledande skede. Detta av åtminstone två skäl: För att deltagarna ska känna att kursens innehåll överensstämmer med förväntningarna, det här är den kurs jag anmält mig till!. Och för att fördjupade kunskaper om kursens innehåll ger möjlighet till delaktighet och påverkan. Konfliktupptrappning i filmen och dramat blir bearbetning i lärandets värld, där informationen deltagarna tagit del av blir till insikt och erfarenhet genom bearbetning i samtalets och dialogens form. Meningsutbytet, med deltagarnas olika uppfattningar och tolkningar av stoffet, är en länk till dramaturgins konfliktupptrappning. Rätt och fel i lärandeprocessen är inte lika enkelt som i dramats värld där konfliktförlösningen ställer det mesta till rätta för publiken. Istället handlar lärandeprocessen om nya insikter, fördjupad kunskap av den information deltagarna tagit del av och den bearbetning som gjorts genom samtal och dialog. Avtoningen i filmen och dramat handlar om att publiken under ett ganska kort ögonblick ska få en chans till att ta in och smälta filmens upplösning eller få svar på ännu olösta frågor. Motsvarande avtoning i kursen är deltagarnas möjlighet att få kursens innehåll att sjunka in, både genom de redskap för tillämpning som Mellander tar upp i sin graf men också genom deltagarnas möjlighet till reflektion och återkoppling till förväntningar och krav på kursen som ofta tar sitt uttryck i form av olika utvärderingar. Det som faller sig naturligt och självklart i det fysiska mötet i klassrummet är inte lika enkelt när lärare och studerande möts virtuellt. Det som kan göras spontant och på ingivelse och känsla i det fysiska rummet måste planeras och organiseras i förväg i distanssituationen. folkbildning.net 137

Det är här den väl förberedda och genomtänkta dramaturgiska processen kommer in. Dramaturgiska element i distansprocessen För att hålla en hög kvalitet i folkbildningens flexibla lärande strävar vi efter kurser som är intresseskapande, där överraskande saker kan hända som ger lust och märg i processen och där deltagarna därför förväntansfullt loggar in sig för att se vad som hänt sedan sist, kurser som tar in omvärlden, kurser som ser till deltagarnas gruppdynamiska utveckling och skapar delaktighet. Denna strävan är naturligtvis inget nytt; det är en ambitionen som finns hos alla. Ett medvetet användande av dramaturgiskt tänkande, som gäller både kursens eller studiecirkelns hela förlopp och varje delmoment, kan bli ett viktigt redskap för att hålla den höga kvalitet vi eftersträvar. Mats Ödeen skriver i sin mycket intressanta bok Dramatiskt berättande om konsten att strukturera ett drama: Dramaturgi handlar om konsten att iscensätta sceniska handlingar Överfört till vår scen, den nätburna distansprocessen, handlar det om att använda sig av en omväxlande arsenal metoder, kalla det gärna dramaturgiska grepp eller element, för att kunna förverkliga kvalitetskraven. Det som nu följer är ett antal sådana metoder, dramaturgiska element som idag används inom folkbildningens flexibla lärande. Somligt har jag egen erfarenhet av, annat har jag tagit del av från kolleger som arbetar med distansutbildning. Var för sig är de endast goda exempel på metoder som sprungit ur erfarenheterna från distansverksamhet inom folkbildningen. Dramaturgiska element blir de först när de sätts in i ett sammanhang och flöde i distansprocessen. En individuell uppgift kan t.ex. med fördel avlösas av ett online-seminarium, vid ett längre pararbete kan en gemensam avbrytare sättas in. Det kan vara olämpligt att ett grupparbete avlöses av ett nytt grupparbete. När den gruppdynamiska så kallade smekmånaden börjar ta slut en bit in på kursen kanske man ska sträva efter en vändpunkt, kanske en fysisk träff eller en uppgift där del- 138 folkbildning.net

tagarna ska ut i sin omvärld på studiebesök eller liknande. Poängen är inte bara att man ska sträva efter variation, vilket i sig självfallet är bra, utan att hitta en rytm, ett dramaturgiskt flöde, som passar den aktuella kursen eller cirkeln. Finns sådana dramaturgiska flöden, som är mer allmängiltiga för folkbildningens flexibla lärande? Det är, enligt min mening, för tidigt att uttala sig om. Ännu så länge räcker det långt att pröva detta förhållningssätt till flexibelt lärande. Dramaturgiska element innan kursen startar. Strax innan kursstart är det klokt att sända ut en enkät till deltagarna. Enkätens syfte, förutom att upprätta en digital kontakt med kursdeltagarna, är att få kunskap om deltagarnas datorvana och eventuell erfarenhet av den aktuella digitala lärplattformen. Det är helt avgörande att snabbt undanröja de teknikproblem som kursdeltagarna eventuellt har. Det kan också vara av värde om enkäten innehåller frågor kring deltagarnas förväntningar på kursen. Mycket information kan läsas ur svaren vilka kursledarna kan använda sig av när kursen formellt körs igång. Redan här anges ett anslag för kursen verkar kursen spännande och givande, vilket förtroende inger den? kursstart. Anslaget fortsätter över kursstarten, men här övergår säkert anslaget också till nästa steg: presentationen. Ett kritisk skede: är deltagarna med eller ej? Starten av en kurs är därför av helt avgörande betydelse för intresse och motivation hos kursdeltagarna. Erfarenheten visar att en kursinledning med en fysisk träff har stor positiv betydelse för kursutvecklingen. Saknar kursen fysiska träffar måste presentationsfasen göras digitalt. God tid måste då användas till detta moment så att deltagarna lär känna varandra och så att kursens innehåll presenteras och diskuteras. Fördelen med att detta moment är nätburet är att alla deltagare snabbt kommer igång med den textbaserade kommunikationen. caféets betydelse. Fråga: Vad är det för likhet mellan dagens ungdom och Jesus? Svar: De bor hemma tills de fyllt 30 och gör de något är det ett under! Historien är hämtad från ett kurscafé. Kursdeltagaren som bidragit folkbildning.net 139

med historien skriver: Från en predikstol har jag hört följande historia, som jag tycker är ganska trevlig, trots att jag själv är en i skrået. Här användes kurscaféet på ett sätt som lättar upp, lockar till skratt och kursdeltagaren bjuder på sig själv. Men inte bara det, en god historia kan också vara ett betydelsefullt element att ta till när det känns lite trögt, ett dramaturgiskt element således. Cafékonferensen är både ett andningshål och en viktig del i kursens gruppdynamiska utveckling. Inte sällan är det kurscaféet som blir något av navet i sammanhållningen mellan deltagarna. I många kurser fungerar också caféet som det viktigaste forumet för att komma igång; den lättare prägeln på detta forum gör att kursdeltagarna här kan skaka av sig osäkerhet i sitt skrivande. Jag tror man kan säga att kurscaféet i sig är ett dramaturgiskt redskap, såväl för kursledaren som för deltagarna. variation i grupparbete. I det fysiska rummet är det självklart att man som lärare växlar mellan olika gruppkonstellationer för att anpassa metoderna i syfte att vid varje tillfälle optimalt stimulera till lärande. Oftast känner läraren in, mer eller mindre spontant, vad som passar sig bäst såväl vad gäller uppgiftens innehåll som det mentala läget i gruppen vid den givna situationen. Lika viktigt är det att variera kursgruppens sammansättning i distanslärandet. Väljer man att variera deltagarnas sätt att arbeta tillsammans måste det vara strukturerat från början och deltagarna ska vara informerade och förberedda. En viktig erfarenhet i grupparbete på distans är att det tar tid att komma igång. Ska gruppen själva bestämma om mål och inriktning på grupparbetet och kanske också utse moderator för gruppen går gärna en eller ett par veckor bara för att organisera arbetet. Därför kan det vara bra att detta görs redan vid en fysisk träff innan momentet med grupparbete genomförs. Genomförs kursen helt virtuellt kan det vara skäl till att kursledningen spelar en mer aktiv roll i gruppsammansättningen, utser moderator för gruppen och också aktivt hjälper till med att formulera mål och innehåll om det behövs. Pararbete är en intressant form av samarbete över nätet. I cfl:s Påbyggnadskurs i flexibelt lärande genomförs ett moment i fördjupa- 140 folkbildning.net

de litteraturstudier som pararbete. Intressanta och berikande möten kan uppnås här, inte minst om paren väljs på grund av olikheter i bakgrund och inriktning. Vid alla dessa olika kollaborativa metoder kan det uppfattas som att det är tyst i kurskonferensen och tystnad i den gemensamma kurskonferensen gör alltid kursledaren nervös I själva verket är det bra att den gemensamma aktiviteten växlar i tempo under kurstiden. Planerade tempoväxlingar är en viktig del i ett dramaturgiskt upplägg. Är de olika grupparbetsmomenten långa kan man alltid lägga in någon mer lättsam gemensam uppgift parallellt med de olika formerna av grupparbete. online-seminariet. Syftet med ett online-seminarium är att samla kraft och fokusera kring något viktigt ämne eller tema. Online-seminariet sker inte i realtid men med krav på hög intensitet i deltagarnas uppkoppling på nätet. Poängen är att online-seminariet pågår intensivt under en kort period, från en dag till maximalt en vecka. Det är viktigt att seminariet förbereds i så god tid som möjligt så deltagarna är väl förberedda. Men online-seminariet kan också vid givna tillfällen användas som en vändpunkt eller ett avbrott i kursen. Sannolikt får man då göra avkall på förberedelsetiden, men i ett läge då kursen kanske börjar gå i stå kan online-seminariets metod vara ett sätt att samla kursens deltagare för nya grepp. avbrytare. Ett verkningsfullt dramaturgiskt element om det råder stiltje i gruppen, eller om den står och stampar på samma fläck, är det vi kan kalla avbrytare. På följande sätt beskriver en distanspedagog en avbrytare som fungerade utmärkt: Vi läste ekonomi för ett tag sedan i vår allmänna kurs. Ekonomi riskerar ju att bli oändligt skinntorrt och en diskussion om nationalekonomin är svår att få till. Att diskutera privatekonomi är en helt annan sak. Nå, jag ville att eleverna skulle ta reda på vad inflation är för något, vad det finns för risker med det osv. De gjorde det men livet saknades i diskussionen och i uppgiften. Det kändes på meddelandena att eleverna mest rabblade fakta som de hittat någonstans. Dessutom dog det hela folkbildning.net 141

då en elev redovisade hela sitt material som den hittat. Det fanns liksom inget att tillägga för de andra. Då var det dags för en avbrytare för att verkliggöra och få igång eleverna. Jag letade upp en klassisk bild på tyska barn som leker med sedelbuntar (de bygger ett jättetorn) under den hyperinflationen som föregick Hitlers maktövertagande. Scannade den och klistrade in den i ett meddelande. Som text till bilden skrev jag bara ungefär vad är det här, tror ni?. Då tog diskussionen fart. Det var inte en alltför tydlig bild men någon såg att Det är ju pengar de leker med!!!. Och sedan tog det ordentlig fart. Man tittade på kläderna på bilden och försökte bestämma tiden. När bilden togs. Någon hade läst (i den trista faktaredovisningen som hade föregått avbrytaren) om att Tyskland haft en hyperinflation och att ett ägg kunde kosta en skottkärra full med mark. Det hela ledde till slut in på Hitlers maktövertagande som ju i mångt och mycket underlättades av ekonomin och inflationen. Bilden gjorde att inflation som begrepp gick från något tråkigt som Bosse Ringholm och andra pratar om till något verkligt påtagligt som gäller även barnfamiljer. Poängen med en avbrytare är att den dels ska överraska och ställa frågan ur en helt ny och intressant vinkel, dels kan användas när det behövs ett avbrott av en eller annan orsak i kurslunken. bild och ljud. Ännu så länge har folkbildningen i begränsad utsträckning arbetat med ljud och bild i det flexibla lärandet. Det finns förklaringar till det; många av folkbildningens målgrupper saknar datavana och är spridda över landet och har endast tillgång till modem för att koppla upp sig till nätet. Men tekniken blir alltmer användarvänlig och tekniktröskeln behöver inte vara så hög för pedagogen som vill använda sig av möjligheten att kommunicera genom ljud och bild. Det kan behövas extra utrustning och programvara, som t.ex. en digital videokamera, ett videoredigeringsprogram och ganska gott om plats på hårddisken för den som vill använda rörlig bild. Vi ska inte glömma bort stillbilden. Kameran är ett verkningsfullt redskap i det flexibla lärandet. I de distanskurser som jag arbetat med 142 folkbildning.net

har vi tagit en bild på gruppen och lagt in den i kursens konferens. I en helt virtuell kurs kan deltagarna skicka in bilder på sig själv och kanske några bilder från platsen de bor på för att levandegöra presentationen av sig själva. Om deltagarna har i uppgift att göra studiebesök på sina hemorter kan digitala bilder ge extra dimension till texterna. Görs en intervju, ta en bild av den intervjuade osv. På Folkbildningsnätet är det enkelt att använda möjligheterna att spela in ljud, t.ex. vid språkundervisning eller för en kortare introduktion av en fråga eller bara för omväxlings skull.* ta in omvärlden. En kollega berättar att i hans kurs, en utbildning i drogförebyggande arbete, fick deltagarna i uppgift att gå in på en organisations hemsida där en öppen diskussion förekom om drogpolicy. Där skulle de ta del av debatten och delta i den, därefter rapportera och reflektera kring sakfrågorna och debatten. Detta är ett sätt att ta in omvärlden direkt i kursen, få impulser och nya infallsvinklar och att nyttja de möjligheter Internet för med sig. Världen har ju som bekant på ett sätt blivit mycket närmare och mer tillgänglig genom Internet. Sannolikheten att få svar från snart när vem som helst genom e-posten är förvånande stor. Ett annat sätt är att bjuda in aktuella kurslitteraturförfattare till digitala diskussioner kring litteraturfrågor. Författare till denna antologis första version har många gånger deltagit i sådana diskussioner. Det har uppskattats mycket av deltagarna och gett ett mervärde till kursen. Men man behöver kanske inte alltid gå så långt. Så här skriver en distanspedagog som arbetar med helt virtuella och behörighetsgivande kurser: Ett grepp med lyckat resultat testade vi nyligen i vår engelska-kurs. Det ordinarie arbetet avbröts och en ny kursledare gick in och gjorde ett poesiprojekt med läsning, diskussion och praktiska skrivövningar i poesi. * Folkbildningens pedagogiska resurssidor, www.resurs.folkbildning.net, har i sin verktygslåda många tips och idéer om hur ljud och bild kan användas i det pedagogiska arbetet. Multimediabyrån, www.multimedia.skolverket.se, för ungdomsskolan är också ett riktigt smultronställe för alla som är intresserade av att utveckla kunskaperna kring ljud- och bildanvändning i det flexibla lärandet. folkbildning.net 143

Deltagarna uppskattade avbrottet och tyckte det var kul med en gästföreläsare. Det blev en mycket livlig aktivitet i gruppen. Omvärlden är det tredje benet i det mötesbaserade lärandet, där de två första utgörs av dialogen mellan lärare och deltagarna och mellan deltagarna sinsemellan. Endast fantasin begränsar oss när det gäller möjligheten att ta in omvärlden i distansprocessen. Lärande är framåtrörelse Framåtrörelse, drivkraft, identifikation, rytm och vändpunkt är alla dramaturgiska nyckelbegrepp. Varje enskild scenisk framställning handlar om att hitta den rätta framåtrörelsen, identifiera drivkrafterna och finna den rytm i dramat som publiken kan följa och identifiera sig med. Här är det lätt att se likheterna med lärprocessen. Vi har konstaterat tidigare att all hittillsvarande erfarenhet visar att distansutbildningar kräver struktur och planering. Spontanitet, frihet och äkta deltagarinflytande springer ur den goda strukturen och den välplanerade kursen. Är det inte här vi har mycket att lära av den klassiska dramaturgin? Det mesta är ännu oskrivet om lärandets dramaturgi i distansprocessen. Folkbildningen har chansen att gå i spetsen under de kommande åren på detta område. Referenslitteratur Dahlgren, Ethel, Hult, Agneta, Olofsson, Anders, Folkbildning på distans? en utvärdering, Umeå universitet, Pedagogiska institutionen 2001. Granath, Thomas, Manus och dramaturgi för film, 2 upplagan, Liber, Malmö 2003. Häggstrand, Peter, Dramaturgi och manus, MultiMediaLab, Växjö universitet - Uppdaterad: 2000.01.27. Mellander, Klas, Länge leve lärandet, lmi, Malmö 1991. Ödeen, Mats, Dramatiskt berättande. Om konsten att strukturera ett drama, Carlssons, Smedjebackan 1995. Grönte, Veronica, Pennvässaren. Dramaturgin som verktyg för bra berättelser, Argument förlag, 2002. Filmbibeln 2002, http://www.voodoofilm.org, 20030621. 144 folkbildning.net