Resecentrum är den viktigaste noden för kommunikation i Uppsala. Här möts tåg, buss, cykel och gångtrafik. I resecentrums förlängning ingår även Vretgränd och Kungsgatan på den västra sidan och Stationsgatan och platsen vid båghusen på den östra sidan. Centralpassagen är en viktig länk i staden som måste upplevas som rationell, ljus och trygg under dygnets alla timmar. En kontinuerlig ström av människor passerar resecentrumområdet, vana pendlare som förväntar sig framkomlighet och nya besökare som möter Uppsala för första gången. Många resenärer byter mellan olika trafikslag vid resecentrum. Här finns cykelparkeringar, busshållsplatser, parkeringshus, bil- och taxiangöring. En så komplex plats kräver ett stort mått av ordning för att underlätta orientering inom området, detta gäller även områdets ljussättning. Orientering och säkerhetsaspekter bör därför få extra fokus vid ljussättningen. Busshållplatserna och tågens plattformar är viktiga målpunkter som ska var lätta att hitta och trygga att uppehålla sig på. Men ljussättningen av resecentrum är inte bara en fråga om praktisk funktion, den är också en viktig del av gestaltningen av en av Uppsalas mest centrala platser. Kopplingen mellan gamla stationshuset och slottet som fondbyggnader i varsin ände av Bangårdsgatan kan förstärkas, liksom det faktum att några av stadens mest märkvärdiga skulpturer finns på området. I anknytning till resecentrum finns också kommersiell verksamhet, bland annat i den nya terminalbyggnaden och i nya kommersiella lokaler på den östra sidan. Det är naturligt att dessa verksamheter syns och sätter sin prägel på resecentrum, men kommersiellt ljus och skyltning får inte ta uppmärksamhet på ett sätt som gör att orienterbarheten försämras.
Gatorna och gränderna tvärs åsens och åns huvudriktning är betydelsefulla för orienteringen i staden. De binder samman innerstadens olika delar: domkyrkoområdet, årummet och shoppingkvarteren. De tvärgående gränderna är i många fall underordnade huvudstråken men de ger mycket karaktär åt innerstadens miljöer. Det är främst de öst-västliga gaturummens förlängningar som bjuder på vyer mot landmärken som slottet och Carolina och det är även i denna riktning som natthimlen kan vara närvarande inne i staden. Drottninggatan/Vaksalagatan är en överordnad öst-västlig axel i staden. Principen om fri sikt och utblickar, i detta fall mot Carolina och UKK, är lika starkt prioriterad som i gränderna men då Drottninggatan är ett viktigt kommersiellt stråk kan ljusnivån på delar av sträckan vara relativt hög. Möjligheten att med ljussättning förstärka axelns karaktär bör prövas. Axeln passerar ett antal viktiga platser i staden: Vaksalatorg, Stadshuset, Stora torget och årummet. Vid dessa platser bör axeln underordna sig platsernas ljussättning. Kontrasten mellan de nord-sydliga huvudgatornas starka belysning och grändernas mer nedtonade ljus är en överordnad princip som understryker innerstadens struktur. I gränderna prioriteras fri sikt framför stark belysning. Reklamskyltar och andra objekt som bryter sikten bör undvikas. Likaså ska gränderna hållas fria från linspända armaturer och bländande ljus.
En god ljussättning innebär att alla kan ta sig fram på ett säkert sätt. Säkerhet i trafiken handlar framför allt om samspel mellan olika trafikanter. Bilister, cyklister och fotgängare rör sig i olika hastigheter, upplever staden på olika sätt och kan därför ha behov av olika typer av ljussättning. Bilister kan behöva visuell ledning, där ljuspunkter följer ett stråk och markerar dess riktning, och tydlig belysning av korsningar och landmärken. Fotgängare och cyklister rör sig långsammare och lägger mer märke till detaljer. De har ett annat behov av att kunna uppfatta stadens atmosfär liksom att känna sig trygga i stadsmiljön. Ljusmiljön i innerstaden ska uppfylla en god belysning för oskyddade trafikanter och tillräcklig belysning för biltrafik. I Uppsalas innerstad ska fotgängare och cyklister få särskild omtanke i ljusplaneringen av den allmänna miljön. Stadens gator och stråk har alla olika karaktär och funktion. Det är viktigt att ta hänsyn till omgivande ljus och att undvika överbelysning. Belysningen och belysningsprinciperna kan användas för att förtydliga en hierarki mellan olika typer av gator. På så sätt kan man styra trafikflöden. Linspännsarmaturer och belysningsstolpar med långa armar som hänger ut i gaturummet bör användas sparsamt. På tvärgående gator och gränder ska de inte förkomma.