10 Gaturummets innehåll

Transkript

1 10 Gaturummets innehåll I gaturummet utgörs ofta rummets väggar av bebyggelsen längs vägen. Även träd eller högre häckar kan bilda väggar i gaturummet. Vanligen skiljs trafikantslagen åt av en liten höjdskillnad, t.ex. trottoarkant. Gaturummet har ofta ett symmetriskt tvärsnitt. Gaturummet gestaltas med utgångspunkt från omgivningens karaktär. Karaktär är en egenskap som är en del av gaturumsbeskrivningen som normalt hämtas från TRAST, se avsnitt 1.3. Placeringen av utrustningen i gaturummet samordnas så långt som möjligt i en möbleringszon. En samordnad placering underlättar tillgängligheten mycket för funktionshindrade, särskilt synskadade, och ger gaturummet stadga och bidrar till harmoni i rummet. Med utgångspunkt för gaturumsbeskrivningen från TRAST formuleras ett mål för gestaltningen av gaturummet. Målet kan även ha formulerats i TRAST. Människor som rör sig långsamt i gaturummet ställer högre krav på utformning och finish av detaljer i rummet. Det gäller allt från beläggning till armaturer. Förutom finishen på utrustningen är funktionen väsentlig. Gaturummet måste fungera för alla trafikantgrupper även om någon grupp prioriteras vid utformningen. Vid utformningen av gaturummet är det vanligen människans, dvs. den gående eller cyklistens skala som är utgångspunkt Vegetation I Kommunförbundets skrift Träd i stadsmiljö - Goda exempel för fler och friskare träd i våra tätorter (januari 2003), finns ytterligare information att hämta. Ett brett gatu-/vägrum kan delas upp i flera mer intima rum med hjälp av träd. För att få plats med träd i gaturummet krävs att de finns med i planeringen från början. Alla gaturum lämpar sig inte för trädplanteringar. Finns inte plats att ge träden goda förutsättningar för att växa är det bättre att avstå från träd och i stället arbeta med annan vegetation, material, belysning och övrig utrustning. Vid val av arter bör allergikers besvär av vissa arter beaktas. Som nyplanterade behöver träd tillgång till m 3 jordvolym, varav minst 4 m 3 växtjord. Den större mängden om man arbetar med skelettjord. Vartefter trädet växer ökar behovet av tillgänglig jordvolym. I Malmö 1 har man tagit fram en grovt förenklad formel för att beräkna träds behov av jordvolym. Formeln utgår från trädkronans area. Trädets krav på jordvolym är 0,5-0,75 m 3 per m 2 krona. En parklind med en kronarea på 170 m 2 skulle enligt formeln behöva tillgång till minst 225 m 3 jordvolym. I gaturum finns inte möjlighet att ge träd tillgång till så stora jordvolymer, platsutrymmet i marken är begränsat. Genom 1 Gatusektioner Råd och exempel vid utformning av gaturmiljöer. Gatukontoret. Koncept augusti 2003 VGU VV publikation 2004:

2 att arbeta med s.k. skelettjordar, som även kan fungera som överbyggnad, kan träden kompenseras för den dåliga tillgången på jord. Tillgången till planteringsyta styr därför vilka arter som är aktuella. Trädets slutstorlek ska också passa det tillgängliga utrymmet. Förutom jordvolym är tillgången till luft och vatten väsentligt för trädens välbefinnande. Närmast trädet måste en genomsläpplig yta finnas. Den kan t.ex. vara täckt med trädgaller eller sorterat grus. Ytan bör vara så stor som möjligt, men minst med diameter 1,5 m. För att ge trädrötterna en möjlighet att utnyttja även marken under beläggningen, förutsatt att förutsättningarna för detta finns t.ex. genom att skelettjord används, väljs en genomsläpplig beläggning med stor andel fog. Träd bör inte stå för nära vare sig fasader eller kantstöd. I smala gaturum används smalkroniga träd. Ett vanligt träd bör inte placeras närmare fasad än 7 m (5,5 m om man räknar med återkommande beskärningar). Smalkroniga träd bör inte stå närmare fasad än 4 m (3 m om man räknar med återkommande beskärningar). Träden bör placeras på ett sådant avstånd från kantstöd att snöupplag får plats. På gator som saltas bör inte träden stå närmare kantstöd än 2 m. Övrig möblering som t.ex. belysningsstolpar inordnas i samma zon som träden. Står träden mer än 4 m från kantstöd eller vägkant försvagas trädens rumsbildande verkan betydligt. Låga buskar och perenner kan placeras ända in till fasad, vid plantering av höga buskar och buskträd måste hänsyn till fönster på fasaden tas. Planteringar i breda urbana vägrum med storskalig bebyggelse behöver ha en volym i höjd och bredd som balanserar proportionerna. FIGUR 10-1 Olika stora träds behov av yta Kommentar: I befintligt gaturum kan de önskvärda måtten vara svåra att uppnå. Är det ont om plats bör man överväga om små träd kan vara lämpliga eller om träd ska väljas bort helt och hållet. 76 VGU VV publikation 2004:

3 FIGUR 10-2 Exempel på trädplacering i gaturum 10.2 Trygghet Trygghet är ett komplext begrepp som i trafiksammanhang ofta handlar om upplevd olycksrisk eller våldsrisk. Föreställningen om olycksrisker överensstämmer inte alltid med verkliga olycksrisker. Trygghet i gatu- och vägrummet hänför sig till olika saker för olika trafikanter. Gemensamt är att en begriplig, överblickbar och orienterbar miljö stärker känslan av trygghet. För gående, funktionshindrade (i synnerhet synskadade) och äldre är det en trygghet att veta att man är skild från övriga trafikantslag. Kvälls- och nattetid stärker väl belysta och överblickbara miljöer utan dolda prång känslan av trygghet. På ensliga ställen kan dock många känna en otrygghet i att stå VGU VV publikation 2004:

4 ensamma i en upplyst busskur när allt är mörkt omkring. Både gångare och cyklister vill se andra trafikanter när det är mörkt och väljer därför ofta bilvägen för att känna sig mindre hotade. För cyklister är det både en fråga om trygghet och tillgänglighet att färdas på egen bana. Bana skild från bilarna med kantstöd kan kännas tryggare än bana markerad på vägbanan. Parkerade bilar längs cykelbanan är ett riskmoment eftersom cyklisten hela tiden måste räkna med att en bildörr kan slås upp. Upplevd otrygghet kan hindra människor från att genomföra resor på det sätt man helst vill. Bristande genomsikt och bristfällig belysning i gångtunnlar och av gc-vägar på närmaste vägen mellan två målpunkter kan leda till att en omväg via bättre upplysta stråk väljs. Många äldre upplever trafiksituationer som komplicerade och riskfyllda. Många äldre är som exempel oroliga för att inte hinna över gatan, att bli påkörd av bilar, mopeder eller cyklar eller att falla. Föräldrar känner oro för att barn ska skadas i trafiken. Oron handlar både om att barnen inte är aktsamma och att bilister inte är uppmärksamma. Även barn oroar sig för att inte bilister följer trafikreglerna eller för att de inte syns bakom häckar, parkerade bilar eller snövallar. Vid en förändring av gatu- eller vägmiljön ska trygghetsläget behandlas. Föreslagna åtgärder ska öka tryggheten för trafikanterna. Upplevs trafikmiljön som trygg och väl omhändertagen av dem som är mest sårbara eller mest otrygga gynnas sannolikt alla trafikanter Belysning Belysning beskrivs närmare i del Väg- och gatubelysning. Belysningsstolpar, armaturer och ljuset från lamporna är påtagliga element i gaturummet. Belysningsstolpar kan placeras så att de har en rumsavgränsande effekt. Stolphöjd och typ av armatur har stor betydelse för uppfattningen av gaturummet. Låga stolpar med en omsorgsfullt utformad armatur uppfattas vanligen som mer intima än höga stolpar med en armatur utan formmässiga kvaliteter. Låga stolpar medför att avståndet mellan stolparna är kortare än vid höga stolpar. Fler stolpar behövs vilket förstärker den rumsbildande effekten. Belysningsstolparnas placering samordnas med andra typer av stolpar. Alla stolpar bör stå på samma linje så långt det är möjligt. Val och placering av belysning och växtlighet ska göras med hänsyn till fullt utvuxna träd och buskar. Belysningsstolpar bör om möjligt placeras så att de kontrasterar mot bakgrunden, annars måste de förses med kontrasterande markering. Belysningen ska vara jämn och bländfri. Färgåtergivning och färgtemperatur (ljusfärg) är viktiga faktorer vid belysning i tätort. Människor, hus och vegetation bör uppfattas med rätt färgåtergivning. En blandning av ljuskällor med olika färgtemperatur kan upplevas som rörigt och 78 VGU VV publikation 2004:

5 störande om det inte är ett mycket tydligt system, t.ex. att gator är belysta med en färgtemperatur och parker med en annan. Belysning av gaturummet omfattar mer än att uppnå en funktionell kvalitet. För att beskriva att belysningen av gaturummet är en del av helhetsmiljö kan begreppet ljussättning användas. Vid en lyckad ljussättning av gaturummet uppnås de sökta gestaltningskvaliteterna, trafiksäkerhet och trygghet samtidigt som anläggningen är långsiktigt hållbar. Se vidare kapitel 1 i del Väg- och gatubelysning Material Val av beläggningsmaterial har stor betydelse för hur man uppfattar gaturummet. Beläggningsmaterialen kan antingen stödja den arkitektoniska gestaltningen eller bidra till att gaturummet uppfattas som rörigt. Trafikanter som rör sig med låg hastighet har möjlighet att uppfatta detaljer som färger och ytkvaliteter hos olika material. Olika material ger också gaturummet olika karaktär. Dess egenskaper och uttryck skiljer sig åt. Ett markmaterial som är rätt på en plats kan vara helt fel på en annan. En blandning av olika material och färger kan ge ett oroligt intryck, men kan, om det görs på rätt sätt, vara ett sätt att markera olika zoner t.ex. en cykelbana som korsar en yta för gående. Det är en fördel om struktur och ljushet kan varieras så att hinder lättare uppmärksammas och orienteringen underlättas. Gående, cyklister och rullstolsburna föredrar att gå och cykla på relativt släta material. Gatsten har visuella kvaliteter och en ojämn yta som kan vara lämplig att använda när man vill skilja trafikantgrupper eller väcka uppmärksamhet. Asfalt är slätt och lätt att lägga men ser lätt tråkigt ut när den lappas och lagas. Beläggning på gångytor ska utformas så att risken för att snubbla eller halka begränsas. Ljusa beläggningar är en fördel vid dåliga ljusförhållanden. Material av hög kvalitet kan vara dyra i inköp, men håller bättre än billiga material och blir därför ofta långsiktigt billigare Gatuutrustning Gatuutrustningen består dels av väg- eller trafikutrustning (skyltar, informationstavlor, gatubelysning, parkeringsmätare etc.), dels av gatumöbler (soffor, papperskorgar, träd med trädgaller och stamskydd, cykelställ, kiosker, skulpturer etc.). En okoordinerad utplacering av gatuutrustningen ger ett rörigt intryck och kan ställa till problem för funktionshindrade samt för drift- och underhållsåtgärder. Om gatuutrustningen istället så långt det är möjligt samordnas i en möbleringszon skapas goda förutsättningar för ett visuellt lugnt gaturum. En möbleringszon bidrar till ökad tillgänglighet för gående och kan fungera som avskiljare mellan gående och cykel- och biltrafik. Lokalisering av gatuutrustning till en möbleringszon är särskilt viktig för synskadade som behöver en zon fri från hindrande föremål. Samordning av gatuutrustning kan VGU VV publikation 2004:

6 också innebära att antalet saker minimeras t.ex. genom att vägmärken placeras på belysningsstolpar. Gatuutrustning, i synnerhet gatumöbler där det finns många olika gestaltningsuttryck att välja på, väljs så den stämmer överens med gaturumsbeskrivningen och de mål för gatans karaktär som satts upp för projektet. Det finns flera intressenter i gaturummet: väghållaren, kommunen (om annan än kommunen är väghållare), trafikanter (bl.a. barn, äldre och funktionshindrade), handel och andra privata intressen samt trafikplanerare, arkitekter och landskapsarkitekter, drift- och underhållsansvariga som alla har olika syn på vad som ska prioriteras vid utformningen och val av utrustning i av gaturummet. För att uppnå en fungerande helhet är det viktigt att samtliga intressen är delaktiga i utformningen av gaturummet. Ett övergripande program, för en stad, tätort eller område i staden/tätorten, för gaturummets utrustning kan vara ett stöd vid diskussioner kring gaturummets innehåll. Se även kapitel Utrustning för GCtrafik i del Väg- och gatuutrustning. 80 VGU VV publikation 2004: