Lathund för utformning av gång- och cykelvägar i Gällivare

Transkript

1 Lathund för utformning av gång- och cykelvägar i Gällivare Alla exempel och förslag i lathunden är tagna från GCM-handbok: utformning, drift och underhåll med gång-, cykel- och mopedtrafik i fokus. Boken är utgiven av Sveriges kommuner och landsting. Gångbanor Gångbanor bör finnas då bilarna kör fortare än 30 km/h eller om bilflödet överstiger 100 bilar/dimensionerande timme. Gångbanor är nödvändiga för fotgängare och därför ställs höga krav på deras tillgänglighet. Gångytorna ska utformas så att personer med nedsatt rörelseeller orienteringsförmåga kan ta sig fram och så att personer med rullstol kan förflytta sig utan hjälp. I tätort bör gångbana alltid finnas på båda sidor om vägbanan. Nedan syns en tabell med rekommenderad bredd på gångytan: Rekommenderat minsta mått Tillåtet minsta mått Nybyggnation 2,0 meter 1,8 meter med vändzoner Bebyggd miljö 1,75 meter 1,2 meter Kort avsmalning 1,3 meter 0,9 meter Lutningen i längsled på gångbanan bör inte överstiga 1:40-1:50 för att rullstolsburna och personer med rörelsehinder ska kunna ta sig fram. Tvärfallet bör också vara litet och det bör heller inte överstiga 1:50. Det är viktigt att det längs med gångbanan finns möjlighet att sätta sig ned och vila. Extra viktigt är det i anslutning till backar, på vilplan och vid mötespunkter. Samtidigt är det viktigt att gatumöbler inte skapar hinder för fotgängare. För att hindra detta kan en möbleringszon anläggas. Möbleringszonen bör placeras så att 0,6 meter från gatan räknat och 2,5 meter från fasaden räknat hålls fria. Zonen bör också avgränsas så att det är taktilt kännbart för personer med synnedsättning och möblerna bör vara i ljusa färger eftersom det är lättare att se, särskilt i mörker. Rekommenderade avstånd för mellanrum mellan bänkar: Typ av område Avstånd mellan bänkar Parkområden 250 meter 1 av 12

2 Bostadsområden Centrumområden med många fotgängare 100 meter. 25 meter. Beläggningen på gångbanan ska vara plan, halkfri och hårdgjord. Asfalt är mest lämpligt, men av estetiska skäl används ofta andra material. Då är betongplattor och huggen natursten i stora block att föredra. Smågatsten är omlämplig eftersom det blir ojämnt och vid snö och regn halt. Vid ledstråk kan andra material användas för att uppmärksamma hinder. Löst grus är ingen bra lösning för personer med funktionsnedsättning eller barnvagn. Stenmjöl kan användas istället, till exempel på gångbanor i naturområden och parker. Vegetation bör beskäras så att den inte sticker ut över gångbanan eller över vägbanan. Gågata På gågator är motorfordonstrafik förbjuden, förutom varuleveranser, transport för boende, hotellgäster eller sjuka eller personer med rörelsehinder. All fordonstrafik skall färdas i gångfart och har väjningsplikt mot fotgängare. Mopedtrafik är aldrig tillåtet. Om det är lämpligt med cykeltrafik på gågatan beror främst på gång- och cykelflödets storlek och gågatans utformning och funktion. Gågatans möblering bör ge utrymme för spontana möten, att sitta ned och vila och att långsamt strosa fram och fönstershoppa. Serveringar är ett uppskattat inslag och papperskorgar, belysning, växtlighet och konstnärlig utsmyckning är också viktigt för helhetsintrycket. Passiva fasader bör undvikas och möbleringen längs gågatan bör vara enhetlig. En ogenomtänkt möblering ger inte bara ett rörigt intryck utan leder också till framkomlighetsproblem, särskilt för personer med funktionsnedsättning. Möbleringszoner är att föredra, men dessa bör också vara konsekvent utformade. För att ytterligare skapa en livfull miljö på gågatan bör den ses som en yta att anordna aktiviteter av olika slag på. Gågatan som ju är en offentlig plats, kan till exempel utnyttjas till konserter, uppträdanden, utställningar och dylikt. Under vintern kan till exempel gågatans aktiviteter vara skridskoåkning, isskulpturtävling eller servering av varma drycker. 2 av 12

3 Det är också viktigt att tänka på att det finns vind- och solskydd längs med gågatan. Gångfartsområde Gångfartsområdet är en s.k. shared space, men här har fordonsförare väjningsplikt mot fotgängare och hastigheten får inte överskrida gångfart. I ett gångfartsområde är alla trafikslag välkomna, men det sker på fotgängarnas villkor. Gångfartsområdena kan tillämpas på många olika platser varför utformningen måste anpassas till platsen. Några exempel på hur utformningen kan göras är att ändra markbeläggningen, sänka hastigheten för både bilister, mopedister och cyklister och att ändra nivån på markytan så att den skiljer sig från anslutande vägar. För att underlätta för personer med synnedsättning behövs en särskild form av ledstråk anläggas genom området. Gångfartsområdet är inte bara en gata, utan snarare en form av uppehållsrum och ett rum för aktiviteter, därför behövs det ofta någon form av möblering. Möblering bör ske inom särskilda zoner samt märkas ut tydligt så att personer med synnedsättning kan ta sig fram. Möbleringen kan med fördel samlas i gruppvis zoner, om de placeras väl kan de bidra till att sänka hastigheten i området. Gång- och cykelbana Cykelbanor är i grunden dubbelriktade. För att enkelrikta cykelbanor krävs lokal trafikföreskrift och utmärkning med tilläggstavla. Valet mellan om det ska vara en enkel- eller dubbelriktad cykelbana bör baseras på det utrymme som finns tillgängligt. Friliggande gång- och cykelvägar bör göras attraktiva så att fler människor väljer dessa framför att använda bilvägen. Den ska alltså inte vara en omväg, utan istället en genväg med en miljö som är mer attraktiv än bilvägens. Den friliggande gång- och cykelvägen får inte heller innebära fler backar eller lutningar jämfört med bilvägen och den bör också följa bilvägens linjeföring. Lutningen bör i allmänhet inte vara mer än 2%. Vilken bredd som är lämplig beror på antal fotgängare och cyklister samt på vilken standard som ska uppnås. Hänsyn behöver även tas till om det exempelvis är mycket barn eller äldre längs med stråket. 3 av 12

4 Rekommenderade bredder på gång- och cykelbanor: Typ av bana Litet cykelflöde Stort cykelflöde Separerad enkelriktad cykelbana Gångbana: 1,8 meter Cykelbana: 1,6 meter. Gångbana: 1,8 meter. Cykelbana: 2,0 meter. Separerad dubbelriktad cykelbana Gångbana: 1,8 meter. Cykelbana: 2,25 meter. Gångbana: 1,8 meter. Cykelbana: >2,5 meter (avgörs från fall till fall). Oseparerad dubbelriktad 3,0 meter. 4,0 meter. cykelbana Stort cykelflöde: enkelriktad bana: >200/maxtimme eller /dygn. dubbelriktad bana: >300 c/maxtimme eller /dygn. För att cyklisterna ska kunna använda cykelbanan på ett säkert sätt bör den minsta kurvradien som accepteras vara 5 meter. Eftersom cyklister kan komma upp i höga hastigheter är det viktigt att området närmast utanför cykelbanan inte innehåller hårda föremål såsom vägmärken eller belysningsstolpar som cyklisten kan skada sig på. Rekommenderade minsta avstånd till sidohinder som krävs vid friliggande cykelbanor, vid innerkurvor bör avstånden ökas ytterligare: Rekommendation för sidoområden Avstånd raksträcka Sidohinder 0,6 meter. Parksoffor 1 meter. Träd 2 meter. Kompakta hinder* 1,25 meter. * Kompakta hinder uppvuxet buskage, häck, stängsel eller liknande längre än 3 meter. När en cykelbana passerar en busshållplats finns flera lösningar för att hindra konflikter mellan passerande cyklister och väntande busspassagerare. För att undvika konflikter kan till exempel cykelbanan dras bakom busshållsplatsen, framför busshållsplatsen eller dras ut i blandtrafik eller cykelfält. Valet av lösning bör styras av tillgängligt utrymme, cykelflödet och 4 av 12

5 om cykelbanan är enkelriktad eller dubbelriktad. Lösningen att föredra är att cykelbanan dras bakom busshållsplatsen. Om gång- och cykelvägsområdet inklusive hållplatsområdet är smalare än 5 meter brukar man i regel låta cykeltrafiken gå i cykelfält eller blandtrafik, men denna lösning fungerar förstås endast vid enkelriktad cykeltrafik. Om det inte finns utrymme för någon av ovanstående lösningar är den sista lösningen att överväga att dra en cykelbana framför hållplatsen. Det kräver dock att utformningen bidrar till ett gott samspel mellan cyklister och avstigande busspassagerare. Antalet avstigande och antalet cyklister bör inte heller vara för stort. Väntområdet för busspassagerare bör vara minst 2 meter brett, beroende på antalet påstigande. Finns det ett väderskydd så ökas bredden till 2,5 meter och väderskyddet bör inte heller skymma cyklisternas sikt. Eftersom utrymmet ofta är begränsat är det viktigt att anpassa lösningen för den specifika platsen. Vid utfarter från fastigheter över gång- och cykelbana bör det vara tydligt att bilisterna ska lämna företräde. För att uppmärksamma detta kan till exempel gång- och cykelbanans utformning behållas samt addera cykel- och fotgängarsymboler i gatan, nivåskillnader bör också behållas och vid starkt trafikerade utfarter kan cykelbanan få en avvikande färg. Det viktigaste på gång- och cykelbanan i huvudnätet är att beläggningen är jämn och friktionen tillräcklig. Asfalt är det lämpligaste valet för cykelbanor, men detta väljs ibland bort av estetiska skäl. På gångbanor är asfalt också det mest lämpliga men det väljs även här ibland bort av estetiska skäl, istället görs en sten- eller plattläggning. En uppdelning i asfalt och plattor blir en tydlig markering för separeringen mellan fotgängare och cyklister. Eftersom plattornas fogar ofta lätt blir ojämna är plattor inte lämpliga ur personer med rörelsehinders synvinkel. Att skilja trafikslag åt genom friliggande gång- och cykelbanor leder till en utglesning av närvarande människor i stadsrummet. Nattetid och efter mörkrets inbrott kan detta upplevas som otryggt varför det noga bör kontrolleras hur gång- och cykelbanan används. Gång- och cykelstråk som används nattetid bör placeras så att det finns människor i närheten, antingen andra trafikanter eller bebyggelse, så att den sociala kontrollen blir påtaglig. Kan inte dessa krav uppfyllas bör det finnas alternativa, trygga och säkra vägar för gång- och cykeltrafiken nattetid. 5 av 12

6 Friliggande gång- och cykelbanor kan göra att det är svårt att orientera sig, därför bör det vara tydliga markeringar varje gång ett vägval måste göras. Varierade cykelstråk leder till en större upplevelserikedom och det gör att cykelfärden inte enbart blir en transportsträcka, utan även tillfälle för rekreation och avkoppling. En varierad miljö bidrar också till att den cyklade sträckan känns kortare. Exempel på åtgärder som kan höja upplevelsen är växling mellan öppet-slutet och sol-skugga, ridåer, alléer, träd och vegetation med tydlig årstidsväxling. I vissa fall krävs hinder för att hindra biltrafik från att ta sig in på cykelbanan, hindren bör i så fall vara väl synliga även i mörker så att cyklister inte riskerar att köra på dem och skada sig. Sopningen av gång- och cykelbanor är viktig för att förhindra punkteringar och minska antalet singelolyckor bland cyklister och mopedister. Överblivna sand- och grusrester från vinterunderhållet, nedfallna löv och annan smuts försämrar ytans friktion vilket leder till öka risk för omkullkörningar. Glassplitter och vassa stenar kan orsaka punktering. Cykelfält Cykelfält är ett särskilt körfält som genom vägmarkering anvisats för cyklande och förare av moped klass II. Hastigheten på sträckor som har cykelfält brukar vara km/h. Vanligtvis finns det trottoarer på vardera sidan av gatan, det är en förutsättning för att cykelfälten ska fungera bra. Cykelfält är normalt alltid enkelriktade och anläggs på båda sidor av vägen. Cykelsymboler är viktiga inte bara för cyklisterna, utan också för att bilisterna ska se var cyklisterna färdas och bli påminda av dem. Oavsett om det är en komplicerad trafikmiljö eller inte bör cykelsymbolerna finnas på de platser där cykelfält börjar och slutar, efter korsningar eller busshållplatser och vid infarter till fastigheter med mera. I en komplicerad trafikmiljö bör cykelsymbolerna upprepas var 25:e meter, i en mindre komplicerad miljö räcker det med var 50:e-100:e meter. 6 av 12

7 Det finns olika sätt att märka ut cykelfält, till exempel med en cykelfältslinje (streckad) eller en heldragen linje, förstås i kombination med ett vägmärke för cykel. En streckad eller en heldragen kantlinje anger körbanans yttre gräns och meningen är att en väggren skapas. Cyklisterna ska i dessa fall cykla på väggrenen. Det är av betydande vikt att linjerna underhålls så att de inte nöts bort. En annan markerande åtgärd som framförallt är vanlig utomlands, till exempel i Holland, är att cykelfälten får en avvikande färg. Den avvikande färgen antas öka trafiksäkerheten, men det finns inga studier gjorda på detta. För cyklister är det viktigt med en bra markbeläggning som är jämn samt har god friktion och dränering. Om cykelfältet anläggs in till kantsten kan vattenpölar bli ett problem. Cykelfält är endast lämpliga längs med en sträcka med parkeringar om parkeringarna är längsgående. Vid diagonala eller tvärgående parkeringar ökar olycksrisken markant och därför är cykelfält omlämpliga vid denna parkeringslösning. Separering av fotgängare och cyklister från bil Längs huvudnätet bör cyklister och fotgängare separeras från biltrafiken eftersom både bilisternas och cyklisternas hastighet i regel är hög. Trafikflödena av cyklar och bilar är ofta också höga. I tätbebyggt område separeras fotgängare från bilister med trottoar/gångbana och separering för cyklisterna görs genom cykelbanor eller cykelfält. Cykelbanorna kan vara både enkeleller dubbelriktade. Det finns också gång- och cykelbanor som är helt friliggande från biltrafiken med en rejält tilltagen skiljeremsa och räcke eller dylikt. Separeringsgraden har stor betydelse för fotgängares och cyklisters säkerhet, trygghet och komfort. Ovan nämnda faktorer förbättras om avståndet till biltrafiken ökar. Samtidigt kan separeringen ge negativa effekter i form av oöverskådliga gaturum, omvägar och försämrad framkomlighet och säkerhet vid korsningar. Fotgängare har högre behov av trygghet och säkerhet än cyklister eftersom gruppen fotgängare innehåller större andel äldre och barn och därför bör fotgängarna få en högre separeringsgrad genom till exempel gångbana för fotgängarna och cykelfält för cyklister. 7 av 12

8 Skyltad hastighet Lämplig separering av gående från bil 70 km/h eller mer Avskiljd gångbana med räcke och bred skiljeremsa. Gångbana utan avskiljning ger väsentligt mindre god standard vid km/h Gångbana 30 km/h Gångbana. Blandtrafik kan tillämpas vid bilflöden på bilar per dimensionerande timme, men detta ger då mindre god standard. Gångfart Ingen separering krävs i till exempel ett gångfartsområde. Motorfordonens hastighet och flöde ska vara vägledande vid val av separeringsform mellan bilister och cyklister. I ett bilnät med max 30km/h går blandtrafik bra, men vid hastigheter på mer än 30 km/h bör andra åtgärder sättas in. Cyklisternas säkerhet och komfort beror också på andra saker, som till exempel förekomst av parkeringar längs med vägen. Cykelfält rekommenderas om sträckan tillhör huvudnätet och främst används av vuxna cyklister som prioriterar framkomlighet eftersom cykelfält oftast tillåter en högre hastighet än en kombinerad gång- och cykelbana. Cykelfält rekommenderas inte för de delar av Sverige som har snörika vintrar, här bör cykelbana användas istället för att öka cyklisternas säkerhet och framkomlighet. Cykelbanor används främst om sträckan är en del av lokalnätet för cyklister och om de trafikanter som använder cykelbanan är en mer blandad grupp av cyklister. Cykelbanor ökar antalet cykelolyckor i korsningar varför cykelfält är att föredra i korsningar eftersom de synliggör cyklisterna för bilisterna och för att samma trafikregler gäller för både cyklister och fotgängare. Problemen med korsningsolyckor med cykelbanor kan avhjälpas genom utformningen av korsningarna. Skyltad hastighet Lämplig separering av cyklister från bil 70 km/h eller mer Avskiljd cykelbana med räcke och bred skiljeremsa eller dylikt. 60 km/h Cykelbana 50 km/h Cykelbana eller cykelfält. 8 av 12

9 Cykelbana används i lokalnätet samt vid bilflöden över 600 bilar/dimensionerad timme. Cykelfält används i huvudnätet där främst vuxna cyklar och vid bilflöden under 600 bilar/dimensionerad timme 40 km/h Cykelbana eller cykelfält. Cykelbana används vid bilflöden över 900 bilar/dimensionerad timme samt i lokalnätet. Cykelfält används vid bilflöden under 900 bilar/dimensionerad timme i huvudnätet, där främst vuxna cyklar. Blandtrafik kan användas vid bilflöden under 300 bilar7dimensionerad timme men det ger mindre god standard. 30 km/h Blandtrafik. Separering av fotgängare från cykel Separering av fotgängare från cyklister leder till ökad trygghet för fotgängarna, särskilt för de som är äldre, och till ökad framkomlighet för cyklisterna. Det får däremot ingen särskild betydelse för trafiksäkerheten. Separering av fotgängare från cykel bör bedömas utifrån följande tre faktorer: Om förbindelsen ingår i huvudnätet eller används av många med höga krav på tillgängligheten rekommenderas separering. Om länken används av fler än 200 cyklister och 200 fotgängare per timme eller fler än 300 cyklister och 50 fotgängare per timme rekommenderas separering. Om cyklisterna genom utformningen kan hålla en hastighet på uppåt 30 km/h rekommenderas separering. Vid nybyggnationer ska separering mellan fotgängare och cyklister alltid eftersträvas. Utformningen är allra viktigast i miljöer där äldre, personer med funktionsnedsättning och barn rör sig eller om sikten är dålig. Den enklaste separeringen av fotgängare och cyklister är en vägmarkering i form av en heldragen vit linje. För att även personer med nedsatt syn eller blinda ska uppmärksamma den bör den göras kännbar. Separering kan till exempel också göras med en skiljeremsa eller med olika material och färger på gång- respektive cykelbanan samt genom fysisk separering i form av höjdskillnad, kantsten, eller staket, pollare. Hänsyn behöver dock tas till att det vid fysisk separering blir svårare att sköta vinterväghållning och andra driftåtgärder. Det är också viktigt att tänka på att nivåskillnader, räcken och pollare kan 9 av 12

10 medföra snubbelrisk och påkörningsrisk och därför kräver att gång- och cykelbanorna är breda. Vinterväghållning av gång- och cykelvägar Kvalitetskraven för snöröjning av gång- och cykelvägar bör avgöras beroende på yttre förhållanden, särskilda omständigheter och vilka prioriteringar som görs. Standard och insatsnivåer bör fastställas när kommunen formulerar mål för väghållningen. Målen kan se ut på olika sätt men för att hålla en god standard när behovet är som störst bör gång- och cykelvägar vara åtgärdade till klockan 06:30 respektive till klockan 16:30, på vardagar. Standarden ska vara hög på de högst prioriterade gång- och cykelvägarna och snödjupet bör ej överstiga 3 centimeter, det är en ungefärlig gräns för vad en cyklist, beroende på snöns konsistens, klarar. Det finns starka motiv till att aldrig låta snödjupet på gång- och cykelvägarna vara mer än 5 centimeter. En studie har till exempel visat att vid mer än 5 centimeter snö tenderar cyklisterna att använda den plogade körbanan som löper parallellt med cykelbanan, istället för cykelbanan. Detta indikerar också att cykelbanorna bör snöröjas före den parallella vägbanan. Då kan man däremot riskera att snön som plogas bort från vägbanan kastas in på cykelbanan, om inte skiljeremsan är tillräcklig bred. I Trafikverkets regelverk står att: Det i korsningar eller vid övergångsställen inte får förekomma snövallar som kan vara till hinder för personer med funktionsnedsättning. Sopning och sandupptagning ska utföras på hela det belagda nätet inklusive gång- och cykelvägar och att det ska göras på ett sådant sätt så att trafikanter och omgivning ej utsätts för damm. Stenstorleken vid mekanisk halkbekämpning maximalt får uppgå till 6 millimeter. Som exempel på hur man kan göra i en norrlandskommun tas Umeå kommun upp. Vinterväghållningskrav i Umeå: Startkriterium Åtgärdstid för respektive standardklass Prioriterade Övriga Snöröjning, vid 2 cm lös snö 4 timmar 10 timmar Halkbekämpning vid 4 timmar 5 timmar 10 av 12

11 halkrisk Startkriteriet anpassas i vissa fall med hänsyn till temperatur och snökvalitet. Vidare gäller i Umeå att en plogad yta aldrig får understiga 2 meters bredd och vid halkbekämpning av gångoch cykelvägar används krossmaterial 2-4 millimeter. En del problemställen sandas dagligen, med start kl 05:00 och avslutade senast kl 08:00. Målsättnignen är att alla prioriterade gångoch cykelvägar ska vara åtgärdade/snöröjda senast kl 06:30 på vardagar. En mängd olika material kan användas vid halkbekämpning. Det lämpligaste är kubiskt stenkross i intervallet 2-6 millimeter. Det kubiska materialet blir visserligen dyrare men sparar in på punkteringar och såriga hundtassar. Saltlösning är en annan metod som kan användas i kombination med att snön först borstas bort. Saltlösningen kan spridas med munstycken eller med tallriksspridare. Vid riklig förekomst av modd ska särskild moddning/plogning utföras så att vägen kan torka upp. De saltade vägsträckorna får barmark under längre tid än osaltade vägar och de är också fria från sand vilket gör att sandupptagningen sparas in på och att man slipper de negativa effekter som sand på barmark för med sig. En tredje metod som kan användas på till exempel torgytor och i centrum är att använda sig av markvärme. Det går ut på att hålla marktemperaturen några grader över noll för att smälta is och snö innan det hinner ge upphov till halka. Kostnaderna kan hållas nere genom att man använder returvärme i fjärrvärmesystem eller olika typer av spillvärme Det är viktigt att snövallar i korsningar inte skymmer sikten för gång- och cykeltrafikanter eller att de skymmer för bilförarna så att de inte ser gång- och cykeltrafikanterna. Tryckknappar vid övergångsställen och cykelöverfarter får inte heller vara blockerade av snövallar. Personer med rörelsehinder ställer högre krav på vinterväghållningen och personer med synnedsättning har höga krav på att det finns tydliga kanter att följa, vilket man behöver tänka på vid plogningen. Att det inte dyker upp oväntade hinder i form av snöklumpar och snösträngar är också mycket viktigt. Gång- och cykeltrafikanter förflyttar sig ofta fram till kollektivtrafik, varför det är viktigt att hållplatser och anslutande vägar är väl snöröjda och halkbekämpade. En snövall utanför en väntkur kan för en rörelsehindrad person vara oöverkomlig, samtidigt är det viktigt att 11 av 12

12 turlistan är väl tillgänglig och att bänken inne i kuren är rensopad från snö. Sten- och plattläggning kan i vissa fall bli väldigt hala vintertid, samtidigt som asfalten inte blir det. Detta är viktigt att tänka på vid beslut om vilket material markbeläggningen ska vara i. 12 av 12