Hon var ju bara sjuk i huvudet

Kriminologiska institutionen Hon var ju bara sjuk i huvudet En kvalitativ intervjustudie om hur brottsliga kvinnor konstrueras som avvikande. Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2015 Ava Faramarzi

Sammanfattning Denna studie avser att undersöka hur individer i sin förståelse av brottslighet och dess orsaker kan reproducera föreställningar om könsnormer, och konstruera föreställningar om kvinnliga gärningspersoner som avvikande. Studien använder kvalitativa intervjuer med ungdomar mellan 18-20 år, 2 kvinnor och 2 män. Materialet analyseras genom en tematisk textanalys, där det teoretiska ramverket används som tolkningsram för att underlätta min förståelse för ungdomarnas utsagor. Studien är att betrakta som induktiv eftersom tematisering gjorts utifrån transkriberingarna, dock har dessa gjorts inom ramen för det teoretiska ramverket. Studiens kunskapsteoretiska utgångspunkt är socialkonstruktivistisk, vilket innebär att verkligheten är att betrakta som subjektiv, och att verkligheten, lika så olika sociala företeelser så som kön och brottslighet, är beroende av mänskligt interagerande för att existera och reproduceras. Resutaten visar att det finns ett stereotypt tänkande bland informanterna, där det verkar råda föreställningar styrda av en mansnorm och heterosexualitetsnorm. Dessa föreställningarna tycks påverka ungdomarnas tolkning av kvinnor som skilda från män utifrån kroppsliga faktorer, och brottslighet som förknippat med maskulinitet. Vidare visar resultaten att informanterna också verkar identifiera sig med de egenskaper och beteenden som är förknippade med femininitet respektive maskulinitet. Nyckelord: kön, genus, brottslighet, femininitet, maskulinitet, norm, avvikelse

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 1 1.1 Problemformulering... 1 1.2 Syfte... 2 1.3 Studiens avgänsningar och centrala begrepp... 2 2. TIDIGARE FORSKNING... 3 3. TEORETISKT RAMVERK... 5 3.1 Konstruktion av kön... 6 3.2 Normativ femininitet och social kontroll... 7 3.3 Det ideala offret även som gärningsperson... 9 4. METOD... 9 4.1 Kunskapsteoretisk utgångspunkt... 9 4.2 Metodologisk utgångspunkt... 10 4.3 Kvalitativ tematisk analys... 11 4.4 Metodologiska problem... 12 4.5 Urval och material... 13 4.6 Forskningsetiska överväganden... 15 4.7 Maktassymmetri... 15 4.8 Tillvägagångssätt... 16 5. RESULTAT OCH ANALYS... 17 5.1 Reproduktion av kvinnor som avvikande gärningspersoner... 17 5.1.1 Femininitet kontra maskulinitet... 17 5.1.2 Kvinnan som offer, psykiskt sjuk och biologiskt styrd... 20 5.1.3 Könade orsaker till brott... 26 6. DISKUSSION... 28 6.1 Vidare forskning... 30 7. REFERENSER:... 31 7.1 Tryckta källor:... 31 7.2 Elektroniska källor:... 32 8. BILAGOR... 33

1. Inledning Kvinnor är och har alltid varit underrepresenterade som gärningspersoner. Historiskt har föreställningar om kvinnor och mäns besittande av olika beteenden och egenskaper utifrån det biologiska könet styrt det vetenskapliga studiet av brottslighet. Det var inte förrän andra världskrigets slut som brottslighet började studeras utifrån sociala faktorer och kriminologi formades som en samhälls- och beteendevetenskap. Under 60- och 70-talet började kriminologin kritiseras för att vara genusblind och utgå från mansnormer (Lander, et al. 2003:8). Kritikerna menade att kriminologins fokus på mäns brottslighet osynliggör kvinnor, vilket leder till att konstruktioner om brottsliga kvinnor som avvikande reproduceras (Lander et. al. 2003:9f, Karlsson & Pettersson, 2003:2f). Kritiken innebar att en ny inriktning började formas inom kriminologin, där brottslighet studeras utifrån ett könsperspektiv med kvinnor i fokus. 1.1 Problemformulering I en rapport om svenska kvinnors brottslighet som publicerades år 2007 av BRÅ, går det fyra misstänkta män för varje misstänkt kvinna (Hollari, 2008: 373f). BRÅ har varannat år sedan 1990- talet genomfört självdeklarationsstudier på svenska ungdomar i årskurs nio. Enligt en rapport på självdeklarationsenkäter genomförda mellan åren 1995-2011 är majoriteten av gruppen ungdomsbrottslingar pojkar (Ring, 2013:6). Antalet misstänkta män och kvinnor varierar beroende på vilken typ av brott det gäller, men enligt en rapport från Brå, baserad på Nationella trygghetsundersökningen och misstankeregistret, är män överrepresenterade bland gärningspersonerna för alla de brottstyper som undersökts, och utgör totalt (beroende på typ av brott) ca 86-98 procent av gärningspersonerna (Olseryd, 2014:8). Dessutom visar statistiken från bl.a. Kriminalvården att de kvinnor som begår brott i större utsträckning straffas på andra sätt än män. Bl.a. utgör kvinnor ca 5 procent av det totala antalet intagna gärningspersoner i Sverige (Kriminalvården, 2015-04-26). Inom kriminologisk forskning har några, om än ganska få, teorier formats för att förklara den skeva könsfördelningen i brottslighet. Lander (2003) menar att samhället idag på samma sätt som förr utgår från inrotade föreställningar om det kroppsliga eller biologiska som grund för en människas besittande av egenskaper, värderingar och beteende. Dessa föreställningar konstrueras och reproduceras i olika kontexter genom en ständigt pågående process som bygger på socialt samspel. Det som betraktas vara kvinnligt och manligt, men också normalt och avvikande, är således sociala konstruktioner som sker ständigt, och som påverkar hur vi betraktar vår omgivning. Här skapas kvinnor, de som uppfyller kraven och förväntningarna, men också dåliga kvinnor, de som avviker från samhällets stereotypa föreställning av kvinnan (Lander, 2003:22f, 27). 1

1.2 Syfte Syftet med studien är att studera om konstruktioner av kvinnor som avvikande gärningspersoner reproduceras genom intervjuer, samt hur intervjupersonerna identifierar orsakerna till brottslighet som könade. 1.3 Studiens avgänsningar och centrala begrepp Studiens centrala fokus kommer främst att vara framställningen av kvinnor som gärningspersoner, dels genom hur jag tolkar ungdomarnas föreställningar av kvinnor som gärningspersoner, och dels hur jag tolkar att ungdomar identifierar sig själva utifrån könsnormer och brottslighet. Jag är dock medveten om att det är svårt att studera ämnet genom att helt utesluta gruppen manliga gärningspersoner. Emellertid kommer manliga gärningspersoner diskuteras ur ett jämförande syfte för att nå en förståelse om hur kvinnliga gärningspersoner konstrueras som avvikande. Urvalet av intervjudeltagare har begränsats till gruppen ungdomar 18-20 år. Ungdomsåren är en period då man är särskilt påverkad av identitetsskapande genom grupptillhörande, och en period då olika identifierandet av könsroller är särskilt påtaglig. Det utgör en period då indivder börjar utveckla sin identitet och reflektera över sin omgivning (Frisén & Hwang, 2006:10f). Jag anser därför att intervjupersonernas svar kommer att ge mig mer nyttig och innehållsrik information än om jag intervjuat personer som är äldre. Även Karlsson och Pettersson (2003) beskriver ungdomsperioden som särskilt viktig för grupptillhörandet. Denna ungdomsperiod utgör en fas i individers liv som är särskilt karaktiserande för ett åtskiljande av flickor och pojkar och tvärtom, och utgörs av stereotypa föreställningar om kvinnor och män och föreställningar om hur dessa skiljer sig från varandra (Karlsson & Pettersson, 2003:4). Jag anser att 18-20 år lämpar sig för studiens syfte, eftersom individer som är 18-20 år troligtvis genomgått en viss identitetsutveckling och har mer utvecklade tankar om sin omgivning och sociala fenomen, än individer som nyligen nått ungdomsperioden (t.ex. individer runt 14-15 år). Det finns delade åsikter inom könsforskning om vilket av begreppen kön och genus (gender) som bör användas. Lander (2003) menar att det är viktigt att skilja kön från begreppet genus i studier om kvinnan. Skulle begreppet kvinna exempelvis bytas ut mot ordet genus, så osynliggörs det faktum att studien fokuserar på kvinnor (Lander, 2003:28). Jag anser att både det biologiska könet och det socialt skapade könet av en individ utgår från hur vi kroppsligt betraktar vår omgivning. Eftersom tanken med studien är att studera hur biologiska kön tillskrivs olika sociala roller, dvs. hur det biologiska (kön) och sociala (genus) skapas, anser jag inte att det är nödvändigt med två separata begrepp. Jag kommer därför att använda mig av begreppet kön i studien som benämning för både det biologiska könet och det socialt konstruerade könet, såvida ingenting annat anges. 2

Studien kommer utgå från begreppet gärningsperson, eftersom gärningsman kan antas tolkas och förknippas med maskulinitet. Gärningsperson avser i studien individer som deltagit i brottsliga aktiviteter, dvs. gärningar som bryter mot lagen. Begreppen normalitet samt avvikelse kommer genomgående att vara centrala i studien, där det senare avser beteenden som inte överensstämmer med de samhälleliga normer som råder (Hutter & Williams, 1981:13). 2. Tidigare forskning I detta avsnitt presenteras tidigare studier som gjorts på området kvinnor och brottslighet och som anses vara relevant för den egna studien. Genom den feministiska kritiken av kriminologin har kvinnors brottslighet det senaste decenniet blivit mer uppmärksammat. Pettersson och Karlssons studie Konstruktioner av gärningspersoner och offer fokuserar på kvinnan som gärningsperson. Pettersson och Karlsson (2003) använde sig av fokusgrupper för att studera hur ungdomar i Sverige kan se på kvinnor som gärningspersoner och män som offer, och hur ungdomarna konstruerar en gärningsperson utifrån föreställningar om könskillnader. Resultaten beskriver att ungdomarnas diskussioner till större del utgjordes av föreställningar om skillnader mellan flickor och pojkar. Flickor identifierade sig ofta med ett offerskap och ett beskrivande av flickor som vi. Både flickorna och pojkarna beskrev flickor som gärningspersoner som sinnessjuka, och onormala, ett beskrivande som utmärkte kvinnliga gärningspersoner som de andra (Pettersson, 2007:82, Pettersson & Karlsson, 2003:53f). Några av flickorna ansåg också att det var pinsamt om flickor slåss offentligt med varandra, eftersom slåss är något som pojkar gör (Pettersson, 2007:82). Pojkar ville inte förknippas med offerskap, eftersom det minskade deras status som män och framställde dem som svaga en egenskap som förknippades mer med flickor. Deltagarna beskrev flickor som svagare i jämförelse med pojkar, och pojkarna beskrev det som kränkande att offentligt bli utsatt för våld av en flicka. Författarnas tolkning av intervjuerna var att flickor inte har samma möjlighet att använda våld som pojkar, samt att pojkars våld ofta förbises och accepteras mer än flickors våld eftersom det ses som ett beteende förknippat med maskulinitet (Pettersson, 2007:82). Pettersson (2003) studerade alla polisanmälda våldsbrott i Stockholm stad under 1995 där minst en av de inblandade var flickor, och där den misstänkta var 21 år eller yngre (Pettersson, 2003:143). Syftet med studien var att undersöka om flickor använde våld för att uttrycka maskulinitet eller om det snarare var ett uttryck för femininitet (ibid., 142). Petterson tolkade resultaten som att våldet snarare handlade om ett uttryckande av femininitet, där tre teman var särskilt tydliga: 1) könshomogenitet (flickors våld mot andra flickor), 2) gränsöverskridande typexempel (när flickornas självbestämmande hamnade i konflikt, ifrågasattes och/eller inkräktats 3

av omgivningen) och 3) markerande av heterosexualitet (där våldet användes för att hävda sin heterosexualitet gentemot andra inom samma könshomogena grupp) (ibid., 144). Pettersson (2003) identiferade könshomogeniteten som det mest påtagliga temat: i majoriteten av anmälningarna var det flickor som misstänktes för aktivt våld mot andra flickor. Upprättandet och det tydligt markerandet av vem som styr i hierarkin/den könshomogena gruppen uttryckte sig genom kränkande ord, dragande i hår och fysiska slag. Våldet handlade inte om att stärka eller upprätthålla en maskulinitet, eftersom alla inblandade var flickor, utan snarare flickors markerande av dominans i upprättade hierarkier och således uttryckandet av femininitet (ibid., 144f). Det gränsöverskridande typexemplet beskrevs som de fall där våld använts för att flickan upplevt att rätten till det egna självbestämmandet hotats. Ett exempel är ett fall där en flickas familj uttryckt ett missnöje med flickans val av partner av religiösa orsaker, och pressat flickan till att lämna partnern (ibid., 146). Vidare utgjorde markerandet av heterosexualitet det sista temat, där våldet avser ett slags revirhävdande. Det revirhävdande våldet sker inom den egna könshomogena gruppen för att upprätthålla och förstärka sin position i hierakin. Våldet tar sig i uttryck t.ex. genom att kalla andra flickor för hora eller andra nedlåtande ord, och på så vis framställa sig själv som en renare och bättre flicka som är åtrådd av det motsatta könet. Pettersson (2003) menar emellertid att revirhävdandet, som oftast förknippas med maskulinitet, även används av kvinnor, men inte som ett uttryck för maskulinitet utan femininitet (ibid., 149f). Brottslighet tycks ofta ses just som ett uttryck av maskulinitet, och leder till att mannens brottsliga beteende ofta förklaras, rättfärdigas eller förbises just för att de kroppsligt betraktas som män. Carlen och Worrall (2004) menar att detta leder till att kvinnor och män straffas olika. Straffandet av kvinnor bottnar i stereotypa föreställningarna om könsroller och könsskillnader som historiskt präglat samhället en syn av brottsliga kvinnor som onormala och onaturliga perversioner av normal kvinnlighet (Carlen & Worrall, 2004:1f). De menar att samhället tenderar att straffa kvinnliga gärningspersoner på ett informellt sätt genom social kontroll. Den sociala kontrollen börjar redan i att ha det biologiska könet som kvinna, eftersom det biologiska könet föreställs ha två dimensioner som är varandras motpol det som inte anses vara feminint (kvinnligt) är maskulint (manligt) och tvärtom. Resultatet av detta, menar författarna, är att kvinnor som gärningsmän straffas i dubbel bemärkelse de betraktas inte bara som dåliga medborgare, men även som dåliga kvinnor eftersom de genom brottslighet uttrycker maskulinitet (Carlen & Worrall, 2004:2f, 9f, 43, Lander et al. 2003:154). Kvinnliga gärningspersoner straffas, enligt Carlen och Worrall, oftast mer informellt genom att dömas till psykiatrisk vård, behandlingsprogram och kontroll av socialtjänst istället för fängelse (Carlen & Worrall, 2004:2f). Straff som enligt Lander 4

(2003) syftar till att anpassa kvinnliga gärningspersoner till föreställningen om riktiga kvinnor (Lander, 2003:300). Dessa rehabiliterande straff beskriver Lander (2003) i sin studie om missbrukande kvinnor. Kvinnorna som studerades uppfattades inte bara avvika från ett konformt beteende genom brottslighet, utan också som avvikare bland andra brottslingar eftersom de kroppsligt definieras som kvinnor. I studien följdes åtta narkotikamissbrukande kvinnor i Stockholm upp under två års tid, 1997-1999. Genom att följa dessa åtta kvinnor kunde levnadsförhållanden och uppfattningar studeras, vilket enligt Lander (2003) möjliggjorde en djupare inblick i deras vardag och verklighet. Syftet med studien var att undersöka hur de studerade kvinnornas liv förhöll sig till stereotypa föreställningar om missbrukande kvinnor, alltså hur deras liv påverkas utifrån den sociala statusen av att vara en missbrukare (ibid., 4). Det framkom bl.a. i studien att alla åtta kvinnor stämplats i tidig ålder som problembarn, och att straffen innebar institutionalisering på olika behandlingshem, ungdomsvård etc., där sysslorna, för att citera Lander, var typiska kvinnosysslor. Här lärdes de också att kroppsliga uttryck var det viktigaste för att göra dem till riktiga kvinnor (Lander, 2003:300). Eftersom det kvinnliga könet innebar att de per automatik uppfattades som underlägsna mannen, uppgav flera av kvinnorna att de blivit sexuellt utnyttjade och trakasserade av män. Kvinnorna uppgav också att användet av det som kroppsligt definierade dem som kvinnor, det sexuella, ibland utgjorde verktyget för att kunna tillfredställa sina behov som missbrukare. Vidare beskrevs att kvinnorna ofta ansåg att de hade sig själv att skylla för sin utsatthet och sociala positionering, och att de fick skylla sig själva som införlivat samhällets syn på dem själva (ibid., 302). Detta beskrivs bero på att kvinnor inte bara betraktas och bedöms efter sin livssituation (t.ex. som missbrukare), utan denna livssituation formar henne även som person. Kvinnorna som studerades var enligt Lander (2003) medvetna om sig själva som avvikande, en medvetenhet som innebar en ständig strävan efter att betraktas som en god kvinna (Lander, 2003:33, 38, 41). 3. Teoretiskt ramverk I följande avsnitt presenteras det teoretiska ramverk som används som analysverktyg för att kunna förstå och tolka resultaten senare. De teorier som används avser inte att ställas emot varandra eller utgöra enskilda förklaringar till resultaten, utan snarare att tillsammans utgöra ett teoretiskt ramverk som kan användas för att tolka det empiriska materialet. 5

3.1 Konstruktion av kön Studien utgår från kön som konstruerat genom mänskligt interagerande i historiska och sociala kontexter (Butler i Gothlin, 1999:10, Messerschmidt, 1997:3). Eftersom studien undersöker hur konstruktioner av kön och avvikelse skapas och återskapas, är teorier om kön som socialt konstruerat betydelsefullt för en förståelse av resultaten. 1 Genusteorier beskriver och problematiserar processen av könskonstruktioner och hur dessa styr den samhällsstruktur som råder och maktstrukturer mellan kvinnor och män (Lander, 2003:7f). Kön är en produkt som i sociala och historiska kontexter skapas och återskapas genom mänskligt interagerande, där olika kategorier, t.ex. kvinna respektive man definieras och får sin betydelse genom språket (Gothlin, 1999:10, Messerschmidt, 1997:3). Det som definieras som kvinna och man har således fått sin betydelse utifrån den kontext som den befinner sig i (Messerschmidt, 1997:3). Det finns en undermedveten insikt om att våra beteenden kan ställas till svars och väcka reaktioner hos andra, och därför anpassas och iscensätts våra beteenden och handlingar utifrån hur vi tror de kan tolkas av vår omgivning i den specifika kontext vi befinner oss i. Denna anpassning sker till vardags och är inpräglad i våra beteende- och tankemönster, och innebär en ständig förväntning att bli tillskrivna och identifierade utifrån dessa socialt konstruerade kategorier, t.ex. kvinna eller man. Kort sagt innebär den således att vi anpassar våra handlingar och beteenden utifrån den situation vi befinner oss i. Reproduktionen av kön sker i en ständig process utan slutmål, vars existens är beroende av regelbundna och inlärda interaktionsmönster som styr och begränsar våra beteenden utifrån omgivningen (Messerschmidt, 1997:4f). När kön skapas och återskapas definierar vi inte bara oss själva, men också vår omgivning (Gothlin, 1999:7). Butler (i Gothlin, 1999) utgår från görandet och göraren. Görandet avser den process när vi genom språket ger mening till olika beteenden och handlingar, och av denna process skapas göraren. Således kan den könsidentitet som vi identifierar oss själva och vår omgivning utifrån, dvs. göraren, ses som en produkt av en ständigt pågående process där vi ger mening till olika beteenden och handlingar, görandet. Själva upprepningen av vissa inlärda beteenden skapar det som vi kommer att kalla för kvinna eller man (ibid., 7f). Utifrån Gothlins (1999) tolkning av Butler har jag nedan skapat en figur som beskriver förhållandet mellan göraren och görandet och som illustrerar hur såväl verklighet som kön i olika kontexter ständigt konstrueras och reproduceras: 1 Genusteori är ett omfattande forskningsområde som diskuterar flera aspekter, men i detta avsnitt diskuteras de som direkt anses vara relevanta för den egna studien. 6

Figur 1 - Konstruktion och reproduktion av kön Görandet (upprepning) Göraren (identifiering) För att förtydliga resonemanget kan man utgå från exempelvis offentliga toaletters skyltar som ofta illustrerar en figur med kjol och en figur utan kjol. Dessa tycks kunna avgöra vilken dörr vi väljer att kliva genom. Valet av dörr sker omedvetet utifrån ett inlärt beteende, och utgör ett tydligt exempel på hur kön ständigt skapas och återskapas i vardagen. Göraren skapas när individen identifierar sig med någon av figurerna. Det upprepande beteendet av att kliva innanför dörren man identifierar sig med utgör görandet. Individens könsidentitet är således avgörande för vilken dörr som passeras. Samtidigt är könsidentiteten beroende av det upprepande beteendet av att kliva innanför en viss dörr för att existera och reproduceras. 2 3.2 Normativ femininitet och social kontroll Sociologen och kriminologen Edwind Sutherland identifierade och problematiserade under sent 40- tal det ofta förekommande faktum att brottsligt beteende förknippas med män, en association som beskrevs bottna i att flickor och pojkar uppfostras och övervakas olika. Utgångspunkten är att flickor övervakas och kontrolleras mer strikt och med mer försiktighet än pojkar. Flickor uppmuntras från tidig ålder till försiktighet och godhet, medan pojkar uppfostras till att vara hårdhänta, tåliga och orädda (Sutherland i Messerschmidt, 1993:16). Teorier om den sociala kontrollen av kvinnor är fortfarande en central utgångspunkt inom forskning av den bekönade brottsligheten. Enligt Dorothy Smith (1990) sker den sociala kontrollen inte bara i socialiseringsprocessen, utan följer kvinnor rutinmässigt på individ- och strukturnivå genom hela livet. Den sociala kontrollen innebär att tolkningar om individens beteende anpassas efter de rådande normerna, där de som förfogar över makten besitter kunskap om det avvikande eller onormala. Den sociala kontrollen kan betraktas som ett slags maktutövande som stärker de föreställningar vi har om normalitet och avvikelse (Smith, 2002: 9f), eftersom samhällets styrande organ som förfogar över makt även förväntas vara de som besitter sann kunskap. Det finns således 2 Observera att figuren och exemplet är egen illustration och ingenting som varken Butler eller Gothlin använder. Ett liknande exempel diskuteras dock av Lander (2003:22). 7

föreställningar om existensen av sann kunskap som något naturligt och oberoende människan (Lander, 2003:37). Den normativa femininiteten är ett begrepp som av Lander (2003) beskrivs likt ett samlingsbegrepp som rör de beteenden som hur kvinnor bör och förväntas besitta, dvs. normaliteten (ibid., 28). Den normativa femininiten införlivar en social kontroll av kvinnors sexualitet, som skapar föreställningar om kvinnor som "Madonnan", den respektabla, goda, rena och omsorgsfulla kvinnan med naturlig modersinstinkt som normalitet (ibid., 34, 41). Även Sutherland (1947) menade att den sociala kontrollen av kvinnor ursprungligen bottnar i kvinnors sexualitet, på grund av det faktum att de utgör det biologiska kön som blir gravid (Sutherland i Messerschmidt, 1993:16). Vidare är den normativa feminina beroende av urskiljandet och definierandet av det avvikande för att kunna existera och reproduceras. Den sociala kontrollen över kvinnors sexualitet styr föreställningar om den dåliga/avvikande kvinnan, och genom det införlivas föreställningar om den normativa, respektabla kvinnan (Lander, 2003:37). Den normativa femininiteten är emellertid en produkt av mänskligt interagerande, där indvider utifrån sitt biologiska kön förväntas ha olika sociala roller, s.k. könsroller, och där det biologiska könet styr de uppsättningar av egenskaper och beteenden individen förväntas ha. Vad som anses vara feminint står i direkt motpol till det som anses vara maskulint, och innebär att t.ex. kvinnor som beter sig utifrån maskulina egenskaper uppfattas som icke-feminina, avvikande och onormala. Pettersson (2003) har sammansatt ett antal egenskaper och beteenden som generellt brukar förknippas med normativ femininitet och normativ maskulinitet, och illustrerar hur femininitet och maskulinitet betraktas som två motpoler (Pettersson, 2003:141f). Dessa beskrivningar av idealtyper kommer användas för att kunna tolka reproduktion av femininitet och avvikelse i resultaten. 3 Tabell 1. Idealtyper av maskulint och feminint Femininitet Underordnad Passiv Svag Irrationell Sexuellt begär riktat mot män Åtrådd av män (Pettersson, 2003:142). Maskulinitet Överordnad Aktiv Stark Rationell Sexuellt begär riktat mot kvinnor Åtrådd av kvinnor 3 Det bör noteras att det finns flera typer av femininiteter och maskuliniteter i verkligheten, men att olika typer av femininitet och maskulinitet generellt förhåller sig till de nämnda idealtyperna på olika sätt (Pettersson, 2003:142). 8

3.3 Det ideala offret även som gärningsperson Det ideala offret är en teori av Nils Christie (2001) som innebär att det finns grupper som lättare än andra får en offerstatus. Offerskap är precis som femininitet förknippat med svaghet, en av sex egenskaper som Nils Christie menar att det ideala offret förväntas ha (Christie, 2001:47f). Pettersson (2003) menar att kvinnor lättare förknippas med offerskap eftersom det finns föreställningar om brottslighet som ett maskulint och överordnat beteende (Pettersson, 2003:154f). Christie (2001) beskriver också att det ideala offret kännetecknas av egenskapen att vara underordnad gärningspersonen och därför oftast associeras med kvinnor, likaså associeras kvinnor med egenskaper som passivitet och beroendeskap (Pettersson, 2003:142, Christie, 2001:48). Christie menar också att en offerstatus kräver att individen har tillräckligt med inflytande som offer. Kvinnors inflytande kännetecknas av sitt biologiska kön som kvinna, eftersom de utifrån stereotypa föreställningar förknippas som sårbara, svaga och hjälplösa (Christie, 2001: 57f, Pettersson, 2003, 154f). Om kvinnor betraktades utifrån styrka och överordnande, skulle de förlora inflytandet som offer och den offerstatus som kvinnor generellt förknippas med (Christie, 2001:58). Kort sagt identifieras kvinnor som offer när man talar om brottslighet genom att biologiskt vara just kvinna, även när det är kvinnor som är gärningspersoner. Det brottsliga beteendet som betraktas som onaturligt för kvinnor är således inte styrt av egen viljekraft utan av biologiska orsaker, t.ex. psykisk sjukdom och hormonella reaktioner. Kvinnors brott förklaras och förstås därför inte från att bara ha ett brottsligt beteende, utan andra förklaringar om t.ex. psykisk ohälsa, PMS etc. konstrueras för att förklara beteendet (Pettersson, 2003:154f). Följden blir att kvinnliga gärningspersoner frias från ansvaret av sina handlingar, och det givna brottet förklaras utifrån sociala och psykologiska kontexter t.ex. stress, utsatthet och psykisk sjukdom (ibid., 170). 4. Metod I följande avsnitt presenteras studiens kunskapsteoretiska utgångspunkt och det metodologiska tillvägagångssätt som använts för att analysera datamaterialet. Vidare beskrivs och problematiseras också studien utifrån metodologiska problem och forskningsetiska principer. 4.1 Kunskapsteoretisk utgångspunkt Denna studie utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, vilket innebär att verkligheten inte betraktas som oberoende av människan, tvärtom är verklighetens existens beroende av hur den subjektivt uppfattas (Bryman, 2011:36f). Med en subjektiv verklighet menas att varje individs uppfattning om verkligheten är färgad utifrån de erfarenheter och upplevelser som den mött (Lander, 2003:24f), och kunskap om vår livsvärld nås genom en gemensam förståelse av subjektiva 9

tolkningar (Bryman, 2011:32, Sohlberg & Sohlberg, 2011:248f, Kvale & Brinkmann, 2014:76). Vidare utgår det socialkonstruktivistiska synsättet från att människor konstruerar kategorier som används som verktyg för att förstå och hantera verkligheten (Bryman, 2011: 38f). dvs. att kategorier som t.ex. kvinna eller avvikande inte får någon mening förrän de konstrueras i socialt samspel. Verklighetens existens och reproduktion är därför beroende av social interaktion mellan människor, och kunskapsproduktioner kräver en förståelse för individers relation till den givna kontexten. Det socialkonstruktivistiska synsättet innebär kort sagt alltså att kunskap om vår livsvärld kan nås genom att förstå och tolka verkligheten som subjektiv (Kvale & Brinkmann, 2014:76f, Sohlberg & Sohlberg, 2011:248f). Studiens socialkonstruktivistiska utgångspunkt innebär att jag i förväg har kännedom om att verkligheten subjektivt tolkas. Det innebär dels att någon objektiv sanning eller förklaring inte söks och heller inte kan generaliseras. För att besvara syfte om konstruktioner av könsnormer är jag medveten om att kunskapen nås genom en förståelse av processen dvs. en medvetenhet om att verkligheten är färgad av det som upplevs i olika kontexter, och kunskapen nås genom att jag som forskare utvecklar en gemensam förståelse av informanternas kontextuella tolkning av verkligheten (Bryman, 2011:35). Det innebär också att jag som forskare likt alla andra människor inte är objektiv, utan att min oundvikliga förförståelse påverkar analysen och tolkningen av det empiriska materialet (Sohlberg & Sohlberg, 2011:73). Förförståelsen färgas dels av mina tre år som student i sociologi och kriminologi, dels den kännedom som jag fått genom att läsa tidigare studier om könskonstruktion och det teoretiska ramverk som används i denna studie. Förförståelsen påverkas också av att jag är en tolkande människa, som precis som andra människor konstruerar verkligheten i olika kontexter, och i andra hand är forskare med ett valt teoretiskt ramverk som ska skapa förståelse för andras tolkningar av verkligheten (Bryman, 2011:35). 4.2 Metodologisk utgångspunkt Studien har en kvalitativ forskningsdesign eftersom jag ansåg att det var lämpligast för att studera individers tolkning av verkligheten och hur den konstrueras. Den kvalitativa forskningsmetoden tillåter forskaren att studera eller tolka olika sammanhang och kontexter för att skapa förståelse för olika individers upplevelse av verkligheten (Bergström & Boréus, 2012:53f). Metoden tillåter forskaren att observera beteenden, kroppsspråk och vad människor säger (Ahrne & Svensson, 2013:16f), vilket jag anser vara till fördel för den egna studien eftersom förståelse för hur något socialt konstrueras bör studeras utifrån tolkning och analys av individers språk, snarare än genom kvantifierbara data som ger en mer ytlig bild av problemområdet och 10

minskar möjligheter till tolkning. Detta menar även Bryman (2011) är en fördel av den kvalitativa metoden framför den kvantitativa, eftersom det möjliggör att skapa en förståelse för det som sägs, alltså språket och texten (Bryman, 2011:371). Enligt Ahrne och Svensson (2013) tillåter den kvalitativa forskningsmetoden forskaren att ställa frågor och inleda diskussioner för att studera sociala fenomen, men också att studera texter (Ahrne & Svensson, 2013: 17). Utifrån detta anser jag att den kvalitativa forskningsmetoden lämpar sig bra för denna studie. Genom att analysera ordval och formuleringar, men också i vilka kontexter de nämns är målet att kunna utveckla en bredare bild av verklighetstolkningar och hur konstruktioner kan ske i praktiken. De nackdelar som generellt finns med kvalitativ forskningsmetod är att den ställer andra krav på reliabilitet, validitet 4 och generaliserbarhet än vid kvantitativ forskning (Ahrne & Svensson, 2013:17). Ett generaliserbart resultat är dock inte utgångspunkten för studien, utan en förståelse av hur sociala företeelser dagligen skapas och återskapas. Vidare valdes semistrukturerade intervjuer eftersom jag ville ha möjligheten att ställa följdfrågor och således kontrollera att min förståelse av det som sägs speglar informantens tolkning av verkligheten. Följdfrågor möjliggör för forskaren att få mer utvecklade svar av informanten, och minskar också risken för feltolkningar samtidigt som studiens vetenskapliga kvalitét ökar (Bryman, 2011:414-415, Kvale & Brinkmann, 2014:214). Det kändes därför lämpligt för att den kunskapsteoretiska utgångspunkt som valts, eftersom förståelse av sociala processer betonas som viktig för generering av kunskap, snarare än generella förklaringar (Sohlberg & Sohlberg, 2011:73, Bryman, 2011:38). Jag upplevde också att semistrukturerade intervjuer skulle vara underlättande för mig som oerfaren inom kvalitativ forskning, eftersom det tillät mig att löpande göra ändringar i intervjuschemat. 4.3 Kvalitativ tematisk analys Studien använder sig av textanalytisk metod för att studera hur informanternas tolkning av verkligheten kan konstruera normer. Analys av texter är användbart för samhällsvetenskaplig forskning, eftersom språket och texten är en central del för uttryck av föreställningar, upplevelser och tankar om verkligheten, och det är genom språket och texten som tankar och idéer speglas, reproduceras och motsägs (Bergström & Boréus, 2012:20f). I denna studie, där konstruktioner tolkas som ständigt pågående processer, är detta av fördel eftersom utgångspunkten är att studera på vilka sätt informanternas tankar och diskussioner om brottslighet och kön är just speglingar och reproduceringar (konstruktioner) av rådande normer. 4 Den metodologiska problematik som kvalitativ forskningsmetod, intervjustudier samt textanalysstudier haft för den egna studien diskuteras mer utförligt i ett senare avsnitt. 11

Vidare kan en kvalitativ tematisk analys kan beskrivas som en av de vanligaste formerna av analys för kvalitativ data, och innebär att man identifierar bakomliggande teman i sitt empiriska material (Bryman, 2011:528). Forskaren läser det transkriberade materialet flera gånger för att identifiera teman genom fokus på repetitioner, dvs. begrepp och uttryck som är återkommande i materialet, uttryck som används på ett ovanligt sätt, hur informanterna återger sina tankar och hur de språkligt uttrycker kausalitet, likheter och skillnader mellan informanternas sätt att diskutera olika teman, samt vad informanterna inte tar upp i sina resonemang (Bryman, 2011:529). I denna studien har tre (sub)teman konstruerats utifrån empiriska materialet, vilka utgörs av citat eller stycken om brottslighet och kön som i min tolkning uttrycker föreställningar om könsnormer och brottslighet, samt den egna identiteten. Dessa subteman utgör tillsammans huvudtemat reproduktion av kvinnor som avvikande gärningspersoner som används för att besvara studiens syfte. Jag använder mig således av en induktiv studie, där tematiseringen är styrd av datamaterialet och inte utifrån teori (Kvale & Brinkmann, 2014:149). Viktigt är det dock att nämna de teman som skapats har gjorts inom ramen för teorin, så att utesluta att teorin påverkat tematiseringen helt vore missvisande. Jag har som något oerfaren i kvalitativa studier upplevt att det är en fördel att kunna anpassa och skapa mina teman under forskningsprocessen och utifrån det transkriberade materialet. Det teoretiska ramverket används när tematiseringen är klar för att nå förståelse av informanternas utsagor. Utgångspunkten är att temat skall kunna fånga information i det empiriska materialet som är relevant i förhållande till studiens syfte. Den generella kritiken som riktas mot metoden är att användandet av den innebär en risk för försämrad validitet eftersom saker plockas ur sitt sammanhang. Det finns dessutom tendenser för att innehåll som inte rör det sökta temat, men som är betydelsefull utesluts (Bergström & Boréus, 2012:88). Eftersom jag förhållt mig öppet till det som lästs och inte konstruerat studiens teman förrän under datainsamling- och analysprocessen, och således anpassat teman efter det empiriska materialet inom ramen för det teoretiska ramverket, anser jag att en sådan blindhet eller risk för att förlora betydelsefull information är liten. Bergström & Boréus (2012) menar att sådana problem kan minskas om forskaren har ett öppet förhållningssätt och god överblick till det som studeras (ibid., 88). 4.4 Metodologiska problem Vid kvalitativa studier ställs andra krav på bedömning av validitet, reliabiliet och generalisering eftersom dessa inte kan mätas på samma vis som vid en kvantitativ studie. För att kunna bedöma studiens tillförlitlighet används andra alternativa metoder (Bryman, 2011:352f). Som forskare har jag försökt ta hänsyn till de kriterier som avgör om studien kan uppfattas som tillförlitlig. Den 12

interna reliabiliteten kan tänkas ha stärkts genom att vara medveten och utgå från studiens valda kunskapssyn, dvs. socialkonstruktivistmen. Att under arbetsprocessens gång ha en medvetenhet för studiens kunskapsteoretiska utgångspunkt innebär att det hela tiden finns en medvetenhet om hur informationen, i detta fall intervjumaterialet, ska tolkas, och således ökar den interna relibiliteten (ibid., 352). Enligt Kvale och Brinkmann (2014) stärks studiens reliabilitet genom att använda följdfrågor (Kvale & Brinkmann, 2014:214). Vidare kan respondenternas svar eventuellt ha påverkats av mitt biologiska kön som kvinna. Frågan om resultaten verkligen är produkter av respondenternas verklighet, eller om svaren kan ha påverkats av att de uppfattade mig som kvinna kan därför diskuteras. Eftersom jag valde att använda mig av följdfrågor fanns möjligheter att kontrollera att min tolkning av informanternas olika resonemang stämde överens med deras verklighetsuppfattningar (Kvale & Brinkmann, 2014:214). Studiens validitet kan dock diskuteras eftersom jag som forskare är relativt oerfaren i kvalitativa metoder och kan därför inte avgöra om mina val i forskningsprocessen varit de mest lämpliga (ibid., 296). Frågan om validitet är därför svår för mig att besvara, men då jag varit noggrann med att läsa om olika metodvarianter och dess för- och nackdelar utgår jag från att jag ändå valt ett tillvägagångssätt som är användbart för att kunna besvara studiens syfte. Vidare är inte studiens syfte att generalisera resultaten genom att hitta orsakssamband till konstruktioner av gärningspersoner, utan jag betraktar varje informant som unika kunskapskällor av verklighetskontexter, och att informanternas tolkninar inte är generaliserbara (Kvale & Brinkmann, 2014:355). 4.5 Urval och material Det empiriska materialet i studien utgörs av transkriberat intervjumaterial. Fyra intervjuer har gjorts med ungdomar mellan 18-20 år i Stockholms län. Genom ett s.k. snöbollsurval kom jag i kontakt med alla fyra informanter, två kvinnor och två män. Ett snöbollsurval innebär att forskaren tar kontakt med en eller flera personer som kan tänkas vara informationskällor till den egna studien, och använder sedan dessa för att komma i kontakt med ytterligare personer i dennes kontaktnät som kan tänkas vara betydelsefulla (Bryman, 2011:196). Jag använde mig av mitt eget kontaktnät och kontaktade en person som jag visste arbetade med ungdomar på daglig basis, och förklarade för kontaktpersonen vad syftet med studien var, vilken ålder på informanterna jag sökte och inom vilken tidsram intervjuerna skulle behöva ske. Bryman (2011) beskriver snöbollsurvalet som användbart och lämpligt inom kvalitativa studier i första hand eftersom det är osannolikt att urvalet kommer kunna vara representativt för den stora populationen (ibid., 196f). Eftersom studien avser 13

att studera och förstå de enskilda informanternas konstruktioner av könsnormer snarare än att hitta allmäna förklaringar som kan generaliseras, anser jag att det är snöbollsurvalet lämpar sig för studiens ändamål och för den begränsade tidsram som finns. Av kontaktpersonen hänvisades jag till fem personers mailadresser som var intresserade av att ställa upp som informanter 5. Dessa kontaktades via mail och jag tackade för att de ville deltaga i studien, och beskrev studiens syfte 6. Jag beskrev vidare att frågorna som rör brottslighet och kön inte rör egen brottslighet, utan mer generellt. Även de forskningsetiska aspekterna beskrevs utifrån Vetenskapsrådets hemsida, där deltagarna informerades om sina rättigheter och mina skyldigheter som forskare samt att intervjun skulle spelas in. Slutligen bifogades kontaktuppgifter till mig ifall deltagarna hade ytterligare frågor eller funderingar gällande deltgandet i studien. Jag hänvisade också informanterna att kontakta mig med datum och tider de var tillgängliga för en eventuell intervju, och att jag kan anpassa mig efter deras möjligheter (Bryman, 2011:213). Intervjuguiden skapades utifrån frågor som ansågs vara av betydelse för syftet och som jag ansåg vara nödvändiga för att kunna skapa förståelse för informantens tankesätt. Frågorna konstruerades som öppna, för att informanten skulle tillåtas diskutera och resonera fritt och där min egen roll blev så passiv som möjligt. Fördelarna med öppna intervjufrågor är att de tillåter respondenten att tala utifrån egna ordval (ibid., 244)., vilket är viktigt om jag ska kunna förstå hur informanten tolkar brottslighet och individer utifrån det biologiska könet. Öppna frågor tillåter nämligen forskaren att se hur informanten tolkar frågan utan att vinklas i en viss riktning, vilket i sig kan lyfta fram informantens omedvetna värderingar och tankegångar (ibid., 244). Nackdelarna är emellertid att öppna frågor nyttjar mer tid än slutna frågor (ibid., 244). Jag anser dock att slutna frågor hade minskat möjligheterna för att studera processen av hur konstruktioner skapas och återskapas, och ökat risken för att svaren vinklades efter mina tolkningar. Detta kändes särskilt viktigt att ta hänsyn till då frågorna bl.a. rör brottslighet, ett ämne som kan uppfattas som känsligt och som kan orsaka att informanten tillbakahåller information som kan vara av betydelse eller vinklar sina svar efter rätt eller fel svar, dvs. efter det som uppfattas vara forskarens önskemål (Kvale & Brinkmann, 2014:52f). Samtliga intervjupersoner valde att intervjuas på ett café eller restaurang över fika/lunch, och vi försökte tillsammans välja bord som var på avstånd från övriga gäster, eftersom jag var orolig för att inspelningen skulle bli otydlig eller att deltagarna skulle bli nervösa över att folk lyssnade och undanhålla betydelsefull information. Intervjuguiden inleddes med inledande frågor, som var av användning för att jag skulle kunna jämföra t.ex. kvinnor och mäns svar och få bakgrundsinformation, men som också tänktes 5 En av dessa fick tyvärr ställa in och istället deltog totalt fyra personer i intervjuerna. 6 Frågeschemat/intervjuguiden är bifogat under bilagor. Se bilaga 1. 14

kunna lätta på stämningen lite om informanten kände sig nervös. Frågorna rörde exempelvis ålder, födelseort, umgängeskrets och familj. 7 Här frågades även informanten om hur denne definierar t.ex. brott och utsatthet. Det följdes av de frågor som var centrala för studiens syfte, vilka uppdelades i två större teman, brottslighet och kön, där informanten tilläts att fritt diskutera kring bl.a. brottslighetens orsaker, könsskillnader och könsnomer, och hur socialiseringsprocesser kan tänkas påverka pojkar respektive flickor olika. Avslutande frågor inkluderades slutligen där informanten fick möjlighet att tillägga något om frågorna som ställts (eller diskutera något som inte tagits upp) samt ta upp eventuella funderingar kring studien generellt. 4.6 Forskningsetiska överväganden Utifrån de forskningsetiska principerna har jag funderat på hur dessa ska appliceras på den egna studien för att t.ex. försäkra deltagare om anonymitet och att informationen endast används till forskningsändamålet (Kvale & Brinkmann, 2014:111). Deltagarna har informerats om studiens syfte, ändamål och att den givna informationen enbart kommer att nyttjas för studiens ändamål, samt informerat att deltagandet i studien är frivilligt och de således har rätt att avbryta sitt deltagande när som helst utan att ifrågasättas (Vetenskapsrådet, 2002:7). Vidare garanteras deltagarna anonymitet genom att de benämns som intervjuperson 1,2,3 etc. istället för deras riktiga namn både i studien och i transkriberingsmaterialet. Dessutom garanterades anonymiteten genom att informera deltagarna om att både transkriberingsmaterial och ljudinspelningen endast kommer att nyttjas av mig för forskningsändamålet, och således inte publiceras för andras användning (Arhne & Svensson, 2013:65). 4.7 Maktassymmetri Den kvalitativa intervjumetoden kan ses som en slags maktassymmetri, eftersom forskaren ställer frågor och således styr diskussion och samtal, medan deltagaren diskuterar det område som av forskaren anses vara intressant (Kvale & Brinkmann, 2014:52). Det är därför av vikt att problematisera hur maktassymmetrin kan ha påverkat aspekter av den egna studien och belysa om att en medvetenhet finns för att maktassymmetrin kan påverka resultaten i någon riktning. I denna studie råder högst troligen någon form av maktassymmetri, eftersom de studerade är unga personer mellan 18-20 år, individer som ska ta studenten eller nyligen tagit studenten. Jag som forskare är inte så mycket äldre, men studerar på en högre nivå där denna studie utgör mitt examensarbete. Det kan därför tänkas att vi inte har så mycket gemensamt eller saker att relatera till. Emellertid fanns det vissa aspekter av intervjuerna som kan tänkas ha haft positiv effekt på maktassymmetrin, t.ex. 7 Mailet som skickades till deltagarna är bifogat under bilagor. Se bilaga 2. 15

att jag inte är så mycket äldre än de intervjuade deltagarna eller att jag identifierar mig (och troligtvis identifieras) som kvinna. Jag upplevde att de kvinnor som intervjuades pratade i oss - termer när de talade om kvinnor, en kategori jag upplevde att de inkluderade både sig själva och mig i. Det kan också tänkas ha en negativ inverkan genom att t.ex. de män som intervjuades kan ha tillbakahållt åsikter och värderingar eftersom de upplevde det som känsligare när jag som forskare har det biologiska könet kvinna. Under intervjuerna upplevde jag vidare att kvinnorna tenderade att vara mer öppna och inte behövde fundera så mycket på vad de diskuterade, medan männen tänkte efter och verkade anpassa och reflektera mer över hur de framställde vissa situationer, t.ex. användes ibland ordet snubbar istället för män. Ibland upplevde jag att männen anpassade sig just efter att vi hade motsatta biologiska kön, samtidigt som de också reflekterade mycket mer kring diskussioner om kvinnor respektive män, troligtvis för att inte råka säga något som skulle uppröra mig som kvinna. Fördelen är att intervjun skedde ansikte mot ansikte, vilket förmodas ha en positiv inverkan på maktassymmetrin eftersom det möjligör ömsesidigt betraktande av kroppsspråk, t.ex. leende, nickande etc. som är förutsättningar för en tillitsfull och fungerande relation (Bryman, 2011:213). 4.8 Tillvägagångssätt Det empiriska materialet utgörs av transkriberingar gjorda på fyra inspelade intervjuer som var och en är mellan 40-60 minuter långa. Samtliga deltagare intervjuades utifrån samma intervjuschema, men de gånger jag upplevde att svaren var otydliga eller kunde utvecklas mer ställdes följdfrågor. Efter varje intervju var genomförd transkriberades den direkt, för att jag så fort som möjligt skulle kunna genomföra analysen. Intervjuerna transkriberades in i fyra olika dokument, där intervjupersonernas svar ordagrannt skrevs ner och där jag markerade ord som särskilt betonades eller tillfällen då informanten t.ex. skrattade. Varje transkribering, som döpts till intervjuperson 1-4, skrevs ut innan den tematiska analysen påbörjades. Materialet lästes flera gånger och noggrant för att kunna säkerställa att jag förstått enskilda informanters tolkning och resonemang (Bryman, 2011:505f), men också för att kunna identifiera framkommande teman i intervjusvaren. De subteman var särskilt framkommande under den tematiska analysen, namngavs och markerade med varsin färg. För att underlätta processen markerades de citat som var av relevans för det givna subtemat ut efter temats färg. De tre subteman som konstruerades utgjorde tillsammans ett huvudtema som ansågs vara av betydelse för att besvara syfte. För att inte kontexten ska förloras kommer resultatdelen bestå av citat snarare än ord eller korta beskrivningar som är plockade ur sitt sammanhang. Samtliga intervjupersoner kommer att 16

benämnas t.ex. K1 (kvinna 1) och M1 (man 1) i följande resultatdel när dessa ska citeras eller diskuteras för att säkerställa deltagarnas fullständiga anonymitet. Intervjuperson 1: 18 år, kvinna. K1 Intervjuperson 2: 20 år, man. M1 Intervjuperson 3: 19 år, man. M2 Intervjuperson 4: 19 år, kvinna. K2 5. Resultat och analys 5.1 Reproduktion av kvinnor som avvikande gärningspersoner I detta avsnitt redovisas de resultat som framkommit genom analysen av det empiriska materialet, och som utgör grunden för den diskussion som redovisas i ett senare avsnitt. Avsnittet presenteras genom huvudtema och tillhörande subteman som använts i analysen och som anses vara mest centrala för att besvara studiens syfte. Syftet med avsnittet är således att förstå hur informanterna genom sin tolkning av verkligheten rekonstruerar kvinnliga gärningspersoner som avvikande. Syftet är också att studera hur informanterna identifierar sig utifrån könsroller och könsnormer. 5.1.1 Femininitet kontra maskulinitet Tidigare forskning av bl.a. Lander (2003) samt Carlen och Worrall (2004) beskriver att kvinnliga gärningspersoner betraktas som de andra och som avvikare från både kvinnor och gärningspersoner eftersom det brottsliga beteendet uttrycker maskulinitet (Carlen & Worrall, 2004:2f, 9f, 43, Lander et al. 2003:154). Denna maskulinitet verkar emellertid uttryckas på två sätt av informanterna, t.ex. genom att brottsligt beteende i större grad förknippas med maskulinitet, vilket IVP2 beskriver: //..Utan tvekan män men det är väl för att det oftast är män som gör brott om man tänker på våld och sånt..//. Det verkar också finnas ett antagande hos K1 om att det som inte är kvinnligt per automatik är manligt och tvärtom: //..Omhändertagande och med familjens bästa i fokus.. Starka.. känslomässigt starka, och mer eftertänksamma. Motsatsen till män liksom..//. K1 betraktar enligt min uppfattning således verkligheten från två dimensioner eller två motpoler, där vår livsvärld är uppdelad i två tydliga kategorier och där inget mellanting finns. Lander (2003) beskriver just denna aspekt i en problematisering av det sociala och biologiska könet, dvs. att det som anses vara feminint står i motsats till det som anses vara maskulint och tvärtom. K1 resonemang ligger också i linje med Landers beskrivning av att kvinnor ofta förknippas med en naturlig modersinstinkt och som omsorgsfulla (Lander, 2003:27). 17