Kapitel 1. Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar grundläggande vetenskapsteori

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 1 av 23, 2013-10-30 11:14:00 Kapitel 1. Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar grundläggande vetenskapsteori Gunilla Priebe och Catharina Landström Frågan om vad vetenskaplig kunskap är, huruvida vetenskapen kan ge oss tillförlitlig kunskap om verkligheten, liksom vad som skiljer vetenskaplig kunskap från annan kunskap, har sysselsatt intellektuella under århundraden. Dessa frågor behandlas inom ämnet vetenskapsteori, eftersom svaren leder till teorier om vetenskap: om vad det är, ska eller kan vara. Ofta sammanfattas sådana diskussioner och funderingar i begrepp, som till exempel ontologi och epistemologi, realism och relativism. I det här kapitlet kommer vi att gå igenom de viktigaste av dessa begrepp, eftersom de hjälper dig att förstå dynamiken i den vetenskapliga kunskapsprocessen. Inför ett examensarbete behöver du känna till hur vetenskaplig kunskap bildas och hur dess kvalitet kan garanteras. Det är viktigt att känna till detta för att du själv ska kunna arbeta vetenskapligt och för att du ska kunna förhålla dig till vetenskaplig kunskap som andra har tagit fram. Vår kunskap om verkligheten Ontologi och epistemologi Då du skriver examensarbete arbetar du med att på ett så korrekt sätt som möjligt beskriva en del av verkligheten. Detta är grundidén bakom all

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 2 av 23, 2013-10-30 11:14:00 vetenskaplig forskning. Det finns en verklighet och denna försöker den forskande människan att samla kunskap om. Det första vi ska behandla här är därför begreppet ontologi. Ordet kommer från grekiskan och betyder läran om varandet, det vill säga läran om det som är: om verkligheten. Frågan Vad är detta? är alltså en ontologisk fråga (Heil, 2003). Om en omvårdnadsforskare studerar hur en viss patientgrupp bemöts och sedan i sin resultatredovisning hävdar att detta bemötande ser ut på ett visst sätt, så har forskaren gjort ett ontologiskt ställningstagande. Forskaren har beskrivit vad som karaktäriserar detta bemötande: hon har beskrivit dess verklighet, dess ontologi. Om någon sedan kritiserar detta forskningsresultat, så kan denna kritik hävda att forskaren har gett en felaktig bild av sitt studieobjekt. Forskaren har inte lyckats med att beskriva verkligheten (varandet) på ett korrekt sätt. Ibland förklaras detta med svagheter i metoden eller med att forskaren feltolkat sitt material. Kritiken riktar alltså in sig på forskningens kvalitet. Svårigheter att ge ontologiskt korrekta svar kan också diskuteras utifrån begreppet epistemologi. Även detta begrepp har sitt ursprung i grekiskan och betyder läran om kunskap, läran om vetandet. Här ryms frågor om hur vi människor vet och vad vi kan veta. Är våra mänskliga hjärnor så konstruerade att vi fullt ut kan förstå naturlagarna? Kan vi uppfatta precis vad en annan människa är, så att vår vetenskapliga berättelse om andra människor kan hävdas vara absolut sanna? Om inte, vad innebär det då att veta (för vidare läsning se Hartman 2004)? Exempel på epistemologiska frågor är: Överensstämmer vår kunskap om verkligheten med verkligheten? Finns det en direkt relation mellan ontologi och epistemologi. Med andra ord rymmer begreppen epistemologi och ontologi funderingar om vår kunskap kan vara en exakt spegelbild av verkligheten, sådan den faktiskt är (Goldman, 1999). Då omvårdnadsforskaren studerar bemötande av patienter, är det då över huvud taget möjligt att på ett fullkomligt sätt förstå och sedan beskriva detta bemötandes fullständiga ontologi? Den riktning inom vetenskapsteori som svarar Ja, på den frågan, kallas realism.

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 3 av 23, 2013-10-30 11:14:00 Realism Inom realismen hävdas att människans kunskap kan vara en exakt spegling av verkligheten (real = verklig). Det finns flera sorters realism, men det som förenar dem alla är dels övertygelsen att verkligheten existerar oberoende av forskaren och dels att det är forskningens mål att förklara denna oberoende verklighet på ett uttömmande sätt. Inom realismen hävdas alltså att människan (genom sina sinnen) verkligen kan uppfatta verklighetens fenomen och processer och att vetenskaplig forskning därför ska beskriva och förklara detta (Seldén, 2005). Vetenskapens förmåga att förklara fenomen och processer betraktas som bevis på att vetenskapen producerar sann kunskap. Ett vanligt argument för realism är att påvisa att något fungerar: det faktum att vi kan transportera hundratals människor över Atlanten i flygplan presenteras som ett bevis för att vår kunskap om naturlagarna är absolut sanna. En primär metafor inom realismen är seendet : forskaren ser (observerar) hur sjuksköterskor arbetar och återger detta (för vidare läsning se Hartman, 2004, Chalmers, 2003). Även teknik, såsom röntgen och blodtrycksmätare, ser (registrerar) ett objekts verklighet. En del moderna realister framhåller därför tekniken som en medlare mellan människans epistemologiska begränsningar och studieobjektets ontologi (Hacking, 1992). Tekniken hjälper oss att på ett mer detaljerat sätt beskriva ett objekt och den hjälper oss därför att komma närmare en fundamental sanning om ett objekt. Till exempel: om en människa blickar upp mot en klar natthimmel kan hon se och förklara vad Vintergatan är genom att hon använder sig av sina ögon. Använder hon ett mindre teleskop kan hon dock se och förklara Vintergatan på ett annat, mer omfattande sätt. Tar hon istället hjälp av rymdteleskopet Hubble ökar hennes möjligheter att på ett mer komplext sätt förklara vad Vintergatan är. Alla dessa förklaringar innehåller sanningar om Vintergatans varande, men förklaringarna präglas också av tekniken (Giere, 2006). Eftersom seendet intar en sådan central plats inom realismen får denna riktning problem med att förklara det faktum att det också tycks existera en

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 4 av 23, 2013-10-30 11:14:00 mängd fenomen som vi inte kan observera. (borttagen mening) Forskare presenterar (borttaget ord) ibland olika förklaringsmodeller som verkar fungera lika bra men likafullt utesluter varandra (till exempel att ljus kan beskrivas både som vågor och partiklar). Detta har lett till att olika varianter av realism har formulerats. De mer extrema realisterna hävdar att människan kan presentera eviga och fullständiga sanningar om verkligheten. Andra riktningar, som kanske är mer vanliga inom omvårdnadsforskningen, är mer modesta i sina anspråk. Inom sådana realistiska riktningar kan det till exempel framhållas att om många människor uppfattar ett fenomen på samma sätt så indikerar detta en viss säkerhet i kunskapen, men människans specifika sätt att samla kunskap måste också uppmärksammas. En modest realist kan också tillstå att vissa detaljer i kunskapen förändras över tid, men ändå hålla fast vid att den representerar sanning eftersom kärnan i faktapåståendet består (Seldén, 2005). Relativism Om realismen betonar relationen kunskap objekt drar dess motsats relativismen uppmärksamheten till relationen kunskap subjekt (subjekt = den som skapar kunskapen, det vill säga forskaren). Här framhålls det osäkra och föränderliga (det relativa) i kunskapen och betoningen ligger på forskarens inverkan på kunskapsprocessen. Även här finns riktningar som kan variera i radikalitet, men gemensamt för dem alla är att relativismen avfärdar idén att människan kan avbilda och förstå verkligheten exakt sådan den är. Det går med andra ord inte att sätta ett likhetstecken mellan verkligheten (ontologin) och det vi vet om denna (epistemologin). All kunskapsbildning sker i relation till omgivningen till något som finns utöver objektet (Bloor, 1991; Collins, 1992). Relativisten menar därför att forskningens resultat inte kan förstås om inte den process, som leder fram till detta, också uppmärksammas. Eftersom relativismen framhåller att människans kunskap aldrig är fullständigt uttömmande, beskrivs kunskapsanspråk som partiella (Haraway, 1988). Även om ett påstående innehåller sanning, finns det alltid en risk att

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 5 av 23, 2013-10-30 11:14:00 forskaren har missat någon viktig aspekt så att en beskrivning eller förklaring är förenklad och inte helt uttömmande. Det kan då inte sägas att det finns en direkt (allomfattande) länk mellan detta fenomens ontologi och det vi säger oss veta om detsamma. Det finns också alltid en möjlighet att studieobjektet för sitt varande är beroende av ett annat fenomen som forskaren ännu inte känner till. Till exempel vet vi mycket om hur hjärtat fungerar, men det är ändå troligt att vi i framtiden kommer att förstå ännu mer om hur hjärtats funktioner hänger samman med andra aspekter av människans liv. Det vill säga, den kunskap vi har idag är på vissa sätt säker och sann, men ändå partiell eftersom den inte omfattar hjärtats eller människans fullständiga ontologi. En extrem relativist kan hävda att eftersom vi inte kan avgöra hur stor del av våra kunskapsanspråk som reflekterar studieobjektet eller hur stor del som reflekterar forskarens (eller studentens) begränsningar, så bör vi helt ge upp idén om objektiva fakta. Slutsatsen blir då att alla kunskapsanspråk ska betraktas som likvärdiga (Feyerabend, 2010). Varken myndigheter som Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen eller empiriska forskare accepterar en sådan position i praktiken, utan denna extrema variant av relativism existerar bara som ett filosofiskt debattinlägg. Modesta relativister betonar istället att vetenskaplig kunskap, även om den inte är absolut och evigt sann, håller en mycket hög kvalitet bland annat eftersom den noga granskas av flera än forskaren som har utfört studien och för att det finns tydliga kvalitetskriterier för denna (se kapitel 28). Sammanfattningsvis: realism och relativism är teorier om den vetenskapliga kunskapens karaktär. Realismens kärna är tron på fullständigheten i länken mellan kunskap och objekt att kunskap, uttryckt i teorier med beskrivningar och förklaringar, bestäms av objektet. I relativismen ses en sådan fullständighet som omöjlig, kunskapen influeras även av den omständighet i vilken forskaren formulerar frågor, hypoteser, beskrivningar och förklaringar. Dessa olika vetenskapsteoretiska antaganden finns ständigt närvarande i forskningens vardag. Till exempel är det viktigt för realister att argumentera

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 6 av 23, 2013-10-30 11:14:00 för att en vetenskaplig teori är korrekt och att alla andra är felaktiga. Relativisten å andra sidan accepterar konkurrerande förklaringar, eftersom de ses som uttryck för olika perspektiv. Ofta är dock den vardagliga skillnaden mellan realister och relativister obetydlig eftersom alla forskare strävar efter att beskriva, diskutera eller analysera sitt studieobjekt på ett så relevant och korrekt sätt som möjligt. Vi kan därför säga att alla forskare har realistiska ambitioner, men att de skiljer sig åt utifrån hur de förhåller sig till sin egen roll i forskningsprocessen och till de fakta som slutligen presenteras. Även om du på samma sätt har realistiska ambitioner, så kan den här begreppsdiskussionen vara till hjälp för att tänka kring de påståenden som görs i ett examensarbete. Fundera till exempel över på vilka grunder du hävdar att ditt studieobjekt är si eller så. Fångar dina påståenden hela studieobjektets ontologi eller finns det en risk att medvetet eller omedvetet vitala aspekter av denna har valts bort? Kunskapens källa Empiri och teori På en mer praktisk nivå kan arbetet med att förstå hur människan skapar kunskap ta sin utgångspunkt i begreppen empiri och teori. Empiri är den information om verkligheten som kan samlas in för ett examensarbete. Empirin kan utgöras av berättelser som du får genom att intervjua vissa nyckelpersoner. Den kan också bestå av anteckningar som förts då du till exempel observerat arbetet på en vårdavdelning. Den kan också bestå av diagram och tabeller, som konstruerats utifrån data som samlats in via en enkät. Vetenskaplig kunskap består dock inte bara av empiri, utan också av teoretiska reflektioner och abstraktioner. Vetenskapliga teorier är förklaringsmodeller som forskare före dig har utvecklat utifrån det som deras empiriska studier visade. Dessa intellektuella glasögon kan sedan

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 7 av 23, 2013-10-30 11:14:00 andra forskare och studenter sätta på sig då de närmar sig ett ämnesområde eller analyserar sitt eget empiriska material. När du skriver ett examensarbete ska du därför inte bara presentera vilket empiriskt fält (ämnesområde) som du vill studera. Att sätta in ett projekt i ett vetenskapligt sammanhang handlar också om att förklara vilken teoretisk förståelse av ämnesområdet, som du utgår ifrån (Malterud, 2001). En vetenskaplig teori är något annat än en allmänmänsklig vardagsteori. I vardagligt tal kan ordet teori likställas med gissning eller idé, det vill säga teori kan då vara ett ogrundat och nästan lite slarvigt antagande om världen eller människan. I vetenskapliga sammanhang är det tvärt om: en vetenskaplig teori är ett välgrundat, komplext, abstrakt och avancerat kunskapssystem som beskriver hur forskare kan närma sig, förstå och analysera ett visst empiriskt fenomen. Det finns till exempel vetenskapliga teorier om vad som styr mänskligt beteende eller interaktionen mellan människor, och det finns vetenskapliga teorier om vilken organisation som är optimal för en vårdavdelning. Det finns också teorier om hur mänskligt beteende, organisationer och så vidare bäst studeras och analyseras. Induktion Då en forskningsstudie designas, det vill säga då forskaren bestämmer vad studien ska fokusera på, vilken metod som ska användas och så vidare, fattas också beslut om vilken plats teori respektive empiri ska ha. Bestämmer forskaren sig för att börja i empirin, gör hon en induktiv studie och ska då så förutsättningslöst som möjligt observera och studera det specifika fenomenet och sedan beskriva detta på ett så korrekt sätt som möjligt. Utifrån observationer av detta enskilda fenomen kan forskaren sedan formulera teoretiska begrepp eller dra slutsatser, som kan gälla även andra fenomen som ligger nära det som du har studerat. Om du till exempel har valt att skriva examensarbete om hur en viss patientgrupp upplever sin sjukdom, kan intervjuer eller observationer genomföras med en del av alla de människor som tillhör denna patientgrupp. Utifrån det som fås fram i denna datainsamling, dras sedan slutsatser och påståenden presenteras som

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 8 av 23, 2013-10-30 11:14:00 skulle kunna gälla alla patienter med denna sjukdom. Vid mer omfattande studier kan intervjuer och observationer också ge information som gäller patientrollen som sådan, det vill säga utifrån sådana empiriska resultat kan forskare formulera generella teorier om vad det innebär att vara patient. Mycket forskning beskrivs som induktiv, till exempel grundad teori (se kapitel 23) eller naturvetenskaplig grundforskning. Det har dock också riktats en del kritik mot sådana forskningsansatser (Okasha, 2001; Sbairaini, 2011). Som diskussionen nedan visar går det aldrig att vara helt förutsättningslös och en studie kan därför aldrig helt ta sin början i empirin. För att kunna formulera ett syfte och en relevant forskningsfråga så måste forskaren ofta veta en hel del om ett studieobjekt. Därför, menar kritiker, är teorin många gånger det primära även i (förment) induktiva studier. Vi har även med oss kunskap som rör andra saker än det objekt vi ska studera. Allt detta brukar tillsammans benämnas som förförståelse (se vidare nedan). Det finns också en risk för att slutsatserna bara blir beskrivande upprepningar av det empiriska materialet, det vill säga att studien egentligen inte ökar förståelsen för eller förklarar det fenomen som studeras. Beskrivning ses ofta som det första steget i den vetenskapliga kunskapsprocessen: när forskaren har beskrivit hur ett fenomen tar sig uttryck, kan denna gå vidare och undersöka orsaker och konsekvenser. Detta är oftast syftet med vetenskapen (att beskriva och förklara fenomen), men viss induktiv forskning stannar alltså i den beskrivande delen (Longino, 1997). Ett annat problem är att det kan vara svårt att avgöra när en empirisk studie är tillräckligt omfattande för att generella slutsatser ska kunna dras. Det klassiska exemplet är det om vita och svarta svanar: om forskaren observerar ett visst antal svanar och alla dessa är vita, kan denne dra den induktiva och generella slutsatsen att alla svanar är vita. Forskaren kan då hävda att det är empiriskt bevisat att alla svanar är vita ända tills den dag någon observerar en svart svan. När vi får kunskap om att svanar också kan vara svarta, måste slutsatsen alla svanar är vita förkastas. Det går därför inte att vara helt säker på hur länge ett induktivt resonemang kommer att

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 9 av 23, 2013-10-30 11:14:00 kunna betraktas som sant (Collins, 1992). Det finns alltid en möjlighet att en svart svan är i antågande (se kapitel 27). Deduktion Alternativet till induktion är det som kallas deduktiv forskning. Då är utgångspunkten för forskningen teori och det logiska (referens borttagen). Om en hypotetiskt deduktiv forskningsdesign väljs för examensarbetet, så inleds forskningsprocessen med att en hypotes formuleras om det fält som ska studeras. En hypotes är detsamma som ett antagande eller påstående om att något är eller fungerar på ett visst sätt. Hypotesen kan vara mer eller mindre djärv, men den ska vara formulerad så att den kan testas och den ska vara förankrad i ett etablerat teoretiskt ramverk som är relevant för det som ska studeras. När hypotesen är formulerad genomförs en empirisk studie i syfte att testa om hypotesen håller. Hypotesen prövas mot empirin (se kapitel 5). All deduktiv forskning är inte hypotesdriven, utan den kan också formuleras som teoretiskt baserade frågeställningar. Ditt examensarbete kommer, om du väljer att gå denna väg, att utgå ifrån en vetenskaplig teoritradition. Om arbetet har som syfte att beskriva hur genus skapas inom olika vårdprofessioner, kan queerteori vara en utgångspunkt. Queerteori omfattar en mängd resonemang och ställningstagande kring vad biologiskt kön och socialt genus är, hur detta skapas och på vilket sätt det är föränderligt eller statiskt (McCabe, 2006). Dessa resonemang och ställningstagande är avgörande för hur frågeställningar formuleras, för hur urval och avgränsningar görs, och för vilken metod som väljs. Det vill säga: queerteorin sätter den teoretiska dagordningen för hur du närmar dig ditt empiriska fält. Förenklat kan det sägas att skillnaden mellan en induktiv och deduktiv studie ligger i att du i det förra fallet startar med att själv samla in empiri, medan du i det senare fallet startar med antaganden som baserats på tidigare (teoretisk eller empirisk) kunskap.

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 10 av 23, 2013-10-30 11:14:00 (borttagen rubrik) Forskningsprocessen är sällan strikt linjär, utan ofta pendlar forskaren mellan sina teoretiska och empiriska kunskaper. Det finns en omfattande filosofisk diskussion kring hur denna pendling sker (den brukar sammanfattas under rubriken Duhem-Quine-tesen och presenteras kortfattat i Sismondo 2010). Teoretisk kunskap kan till exempel ligga till grund för formuleringen av en hypotes eller frågeställningar, som undersöks i förhållande till ett empiriskt fält. Resultaten från den empiriska studien ligger sedan till grund för modifiering av hypotesen eller för utveckling av den teoritradition som studien baseras på. Dessa kan i sin tur sedan testas mot ytterligare empiriskt material. Inom en del forskning, till exempel aktionsforskning, är förhandlingen mellan teori och empiri till och med en del av själva studiedesignen (se kapitel 16). Vid ett examensarbete är det viktigt att vara klar över om ansatsen inledningsvis är induktiv eller deduktiv samt om (eller på vilket sätt) du pendlar mellan teori och empiri. Vidare bör du reflektera kring vad det är som styr formuleringen av hypotes och frågeställningar och vad det är som ses i fält. Till exempel: Vilka föreställningar om det empiriska fältet har du sedan tidigare? Om hypoteser eller frågeställningar modifieras under arbetets gång, vad är det då som har fått dig att anse detta vara nödvändigt? Stämmer din hypotes, ditt urval och din metod med det som den teoretiska utgångspunkten omfattar? Hur motiverar du att det antal svanar som du har studerat är tillräckligt för att dra några slutsatser? Garanti för vetenskaplighet Verifiering och falsifiering En stor del av det vetenskapsteoretiska arbetet handlar om att försöka förstå hur säker kunskap kan vara. Hur kan vi veta att det forskare påstår verkligen är sant? Under vissa tider har debatterna kring sådana frågor varit intensiv. Den debatt som kallas demarkationsstriden, och fördes under 1900-talets mitt, fokuserade på att hitta metoder för att skilja ut ( demarkera )

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 11 av 23, 2013-10-30 11:14:00 vetenskaplig kunskap från andra kunskapsanspråk (Popper, 1997). Flera av dem som var inbegripna i denna strid menade att lösningen fanns i språket. Forskare studerade språkliga formuleringar och funderade över dessas möjlighet att vara logiskt sammanhängande och befriade från värderingar eller om språkliga satser kunde komponeras på ett så precist och tydligt sätt att de exakt sammanfattade en komplex verklighet. En grupp som kallades Wienkretsen (eftersom de var verksamma i Wien) föreslog att vetenskapliga satser skulle vara formulerade så att de kunde härledas ur empiriska utsagor och därigenom verifieras (fastställas), det vill säga testas mot en empirisk verklighet. Om en sats formulerades så att den empiriskt inte kunde verifieras som sann eller falsk, ansågs denna vara meningslös och därmed ovetenskaplig (Hartman, 2004). Problemet med idén är att det sällan är möjligt att studera alla förekomster av ett fenomen (till exempel alla svanar som någonsin existerat och kommer att existera), vilket är vad som krävs för slutgiltig verifikation (referens borttagen). Karl Popper (en av de mest kända vetenskapsteoretikerna) föreslog därför att det grundläggande kravet på vetenskaplighet istället skulle vara att en hypotes skulle formuleras på ett sådant sätt att den kunde motbevisas (visa sig vara falsk: falsifieras). Det går att omkullkasta en hypotes genom att hitta en enda falsifierande instans. Till exempel: för att falsifiera hypotesen alla svanar är vita behöver någon bara hitta en svart svan. Hypoteser som formuleras så att de bara kan bekräftas anses därför inte som vetenskapliga nog (Popper, 1997). Logisk positivism Wienkretsens betoning av modern logik och säkra (positiva) empiriska bekräftelser av sanningsanspråk, gav detta vetenskapsteoretiska program namnet logisk positivism (eller logisk empirism). Även om Popper på sin tid formulerade sina idéer som en kritik av den logiska positivismen, så används idag ofta begreppet positivism så att den omfattar både den logiska positivismen och Poppers falsifikationism. Det är nämligen mer som förenar dem än som skiljer dem åt. Till exempel omfattade de båda idén om en

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 12 av 23, 2013-10-30 11:14:00 isomorfi mellan kunskapen och verkligheten, det vill säga att vetenskapen kan generera teorier som representerar verkligheten på ett uttömmande och exakt sätt. De framhåller empirisk observation som grunden för allt vetande, att det finns en sanning om verkligheten och att denna kan fångas genom exakt formulerade och logiskt sammanhängande språkliga resonemang. Idag har denna skolbildning tappat många anhängare (Lane, 1996). Bland annat eftersom det har blivit tydligt att språket är alltför elastiskt (öppet för flera möjliga tolkningar) för att kunna fungera som garant för sanning. Från samhällsvetenskapligt och omvårdnadsvetenskapligt håll har det också framförts kritik mot idén att det finns en sanning eller att orsakssamband är linjära (att B orsakas av A). Variationen mellan människor och mellan samhällen är för stor för att en sådan utgångspunkt ska vara meningsfull. Människors agerande är på många sätt oberäkneligt och mångfacetterat, snarare än lagbundet, och enkla sanningar eller orsakssamband kan därför sällan fastställas. Orsakssamband och sanningar beskrivs därför inom dessa vetenskapsområden snarare som multipla och varierade, än som singulära, linjära och eviga (Mol, 2002). Även om den logiska positivismen och liknande idéer har förlorat sin framstående plats i nutida vetenskapsteori, så finns en del att lära av dessa resonemang. En lärdom är att språket och det logiska resonemanget har stor betydelse för kunskapsproduktionen. Språket är ju det verktyg vi använder för att formulera syfte, frågeställningar, urval och för att berätta om det vi har observerat. (borttagen mening). Man kan säga att språkliga formuleringar fungerar som gate keepers, eftersom det är de språkliga formuleringarna som avgör ande för vad som kommer att ingå (urval9 respektive inte ingå i studien (avgränsningar). Att syfte och frågeställningar är tydligt (språkligt) formulerade och logiskt hänger ihop är även grundläggande för studiens kvalitet. Utifrån detta resonemang blir det tydligt att även vetenskaplig kunskap är beroende av det mänskliga i detta fallet av en persons språkliga och logiska förmåga. Diskussionerna om kunskapens källa och språkets betydelse för oss således tillbaka till kapitlets inledande resonemang om det mänskliga

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 13 av 23, 2013-10-30 11:14:00 inflytandet över den vetenskapliga kunskapsproduktionen. Som vi har sett ovan innebär inte det faktum att vi inte helt kan eliminera subjektivitet från kunskapsproduktionen, att vi måste anta en extremrelativistisk hållning. Målet för vetenskaplig forskning kan fortfarande vara att denna ska vara så sanningsenlig och säker som möjligt. Men, för att vi ska kunna hantera detta att vi som människor är begränsade i vår förmåga att skapa tillförlitlig kunskap, behöver vi strategier. Vetenskapliga teorier och metoder är sådana strategier. Dessa syftar till att säkra kvaliteten i ditt och andras vetenskapliga arbete. Genom att ta del av dessa vetenskapsteoretiska diskussioner ser du vilka epistemologiska frågor som du behöver förhålla dig till i det skapande av kunskap, som examensarbetet är. Genom att hypotes eller frågeställning grundar sig i en etablerad teoretisk tradition och tillvägagångssättet noggrant beskrivs (vilken metod som har använts), så kan andra förstå och bedöma ditt arbete. Att ditt examensarbete är förankrat i teori och metod är nödvändigt för att andra ska kunna avgöra om dina slutsatser är välgrundade, logiskt konsistenta eller inte. Ett examensarbete som har teoretiska och metodologiska brister, har därför ett lägre (eller inget) vetenskapligt värde (Malterud, 2001). Den vetenskapliga kunskapens utveckling Kumulativ eller revolutionär utveckling Under lång tid togs det för givet att vetenskapens kunskapsproduktion är kumulativ, det vill säga att ny kunskap bygger på äldre kunskap och att vår samlade kunskapsmassa ökar och blir bättre allteftersom tiden går. Konsekvensen av denna kumulativa vetenskapssyn är att kunskapen med tiden blir alltmer sann: vi går från bristfällig kunskap till en mer ontologiskt komplett och sanningsenlig kunskap om världen. Denna syn på vetenskapens utveckling utmanades av fysikern och vetenskapshistorikern

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 14 av 23, 2013-10-30 11:14:00 Thomas S. Kuhn. Genom detaljerade historiska fallstudier av olika discipliners utveckling visade han att den nutida kunskapen inte alls byggde vidare på tidigare kunskap på det sätt som vi tidigare trott. Istället fungerade den vetenskapliga utvecklingen enligt Kuhn så att ny kunskap omkullkastade tidigare sanningsanspråk. Nya upptäckter ledde ofta till att det forskaren tidigare hållit för sant konstaterades vara felaktigt. Den vetenskapliga kunskapsutvecklingen innebar därför att tidigare kunskap avfärdas som falsk av forskarna, snarare än att den utgör en fast grund att bygga vidare på. Dessa brott mot äldre kunskap kallade Kuhn för vetenskapliga revolutioner (Kuhn, 1996). Paradigm Kuhn beskrev den vetenskapliga kunskapens förändring så här: under en viss tid är forskare överens om så pass mycket att ett kunskapsprogram paradigm kan formuleras. Sådana perioder kallas normalvetenskap. Det råder då konsensus kring vissa grundantaganden och all forskning inom ett ämne formuleras i förhållande till dessa. Resultat som motsäger dessa grundantaganden betraktas som avvikelser (anomalier). Kuhn visade alltså att vetenskapen inte fungerade enligt till exempel Poppers ideal: istället för att oberoende forskare håller utkik efter möjligheter att falsifiera sina hypoteser, kännetecknas forskningen snarare av självbekräftande cirkelresonemang inom grupper av likatänkande. Trots detta, menade Kuhn, dyker så småningom fler och fler invändningar mot paradigmets antaganden upp. När dessa är så många att de inte längre kan avfärdas, eller när en sådan anomali dyker upp som omkullkastar fundamentala antaganden, så faller paradigmet samman. En paradigmatisk kris inträffar, en vetenskaplig revolution är på väg. Ett nytt paradigm träder inte omedelbart in och ersätter det förra, utan det vetenskapliga fält som berörts av den paradigmatiska krisen präglas för en tid av förvirring, fragmentering och osäkerhet. Denna period kallar Kuhn för förparadigmatisk vetenskap. Så småningom har anomaliernas betydelse

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 15 av 23, 2013-10-30 11:14:00 analyserats och ett nytt paradigm formuleras, vilket ersätter det gamla (Kuhn, 1996). Paradigmbegreppet och Kuhns sätt att beskriva utvecklingen av vetenskaplig kunskap fann resonans inom forskarsamhället, eftersom det fångade mångas erfarenheter och upplevelser av att arbeta inom vetenskapens olika discipliner. Det forskare och studenter idag kan lära sig av Kuhns paradigmteori är att även de arbetar utifrån olika grundantaganden. Vilka dessa är bestäms av vilken disciplin de arbetar inom: den som utbildas inom omvårdnadsvetenskap lär sig vissa grundläggande antaganden, som kanske förkastas av en annan disciplin. Det är viktigt att förstå vad dessa antaganden betyder för hur studieobjektet betraktas och förstås. Paradigmet har också inflytande över vad som studeras, eftersom vad som anses vara ett relevant studiefokus också är paradigmbundet. Hur ett objekt studeras är även det paradigmberoende: de metoder som lärs ut i den här boken är alla accepterade inom omvårdnadsvetenskapens paradigm. Kuhns analys har i grunden förändrat synen på vetenskapens utveckling och den brukar beskrivas som en vattendelare inom vetenskapsteorin (Sismondo, 2010). Efter Kuhn har två huvudsakliga vetenskapsteoretiska paradigm (!) formulerats: ett inom vilket vetenskapsteoretiker fortsätter att resonera kring vetenskapen på ett liknande sätt som Popper och hans kollegor gjorde. Där är forskningens resultat fortfarande huvudfokus och forskarens subjektivitet betraktas som ett problem. En sådan vetenskapsteori har därmed till uppgift att hitta metoder för att reducera det subjektivas inflytande över kunskapen, så att resultaten kan vara objektivt sanna. Inom det andra paradigmet har Kuhns arbete lett till att fokus förflyttats från forskningsresultat till själva forskningsprocessen. När vetenskapliga sanningar ses som paradigmbundna, så är inte Poppers och de andra demarkationsteoretikernas ensidiga fokus på objektiva resultat längre meningsfullt. Det vi vet är ju ändå paradigmbundet (snarare än verklighetsbundet ). Utifrån denna syn på vetenskaplig utveckling blir det istället viktigt att fokusera på paradigmens dynamik, det vill säga försöka

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 16 av 23, 2013-10-30 11:14:00 förstå de sociala praktiker den forskargrupp, den disciplin eller det samhälle där kunskapen tar form. Subjektivitet kan då betraktas som en del av den vetenskapliga kunskapsprocessen, och det blir vetenskapsteorins uppgift att försöka förstå på vilket sätt subjektiviteten och andra mänskliga faktorer är en del av kunskapsprocessen (Bloor, 1991; Latour & Woolgar, 1986). Kunskapens universella och lokala karaktär Generalisering, överförbarhet och universalism Ett av forskningens mål är att den kunskap som produceras ska vara giltig även utanför det begränsade empiriska urval som ingår i studien. Om ett resultat har giltighet utanför studien, kallas detta för att resultatet är överförbart eller generaliserbart (Malterud, 2009). Då forskaren utsträcker giltigheten för sin studie även utanför det egna empiriska urvalet kan det beskrivas i termer av att forskaren har universella kunskapsanspråk (universell = allmängiltig). Forskaren menar då att kunskapen är giltig för alla situationer, i alla tider och för alla människor. Generaliseringar kan göras av såväl pragmatiska som vetenskapsteoretiska skäl. Utifrån pragmatiska hänsynstaganden kan en myndighet tvingas att göra generaliseringar, eftersom det inte är praktiskt möjligt att studera varje enskild människa innan till exempel behandlingsrekommendationer formuleras. Om generella slutsatser dras i ett examensarbete eller om det hävdas att kunskapsanspråken är överförbara till (alla) andra sammanhang än det som studerats, så behöver detta dock motiveras vetenskapsteoretiskt och inte pragmatiskt. En sådan diskussion kan då utgå ifrån det ovan nämnda begreppet induktion: på vilka grunder hävdas att generaliseringar eller överföringar kan göras? Kopplas detta till hur omfattande materialet är? Omvårdnadsvetenskapliga forskningsansatser uppvisar ofta en relativistisk medvetenhet och har inte sällan en kvalitativ

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 17 av 23, 2013-10-30 11:14:00 karaktär. För en student inom denna disciplin är det viktigt att fundera över på vilket sätt sådana utgångspunkter begränsar möjligheten att dra generella slutsatser eller ha universella kunskapsanspråk (Malterud, 2001). Förförståelse och reflexivitet Inom omvårdnadsforskningen finns, som nämndes ovan, en relativistisk medvetenhet, det vill säga det finns en medvetenhet om att forskaren som person har betydelse för forskningsprocessen. Två viktiga begrepp som beskriver och hanterar denna medvetenhet är förförståelse och reflexivitet. Förförståelse syftar på det faktum att vi kan och vet en hel del saker redan innan vi påbörjar en studie. Vi förstår något före vi förstår något om studieobjektet. Detta handlar inte bara om sådant som vi har lärt oss som studenter eller om sådant som vi har lärt oss om studieobjektet. Det handlar också om värderingar och erfarenheter som vi har med oss från livet utanför universitetet. Förutom att vetenskapliga utgångspunkter har inflytande över examensarbetet, så pekar begreppet förförståelse alltså på detta att forskare och studenter också influeras av sina utomakademiska erfarenheter (se kapitel 20). Insikten om att vi påverkas av tidigare erfarenheter har lett till att en del forskare tydligt redovisar reflekterar kring sin bakgrund. Sociologen Pierre Bourdieu infogade till exempel ett särskilt kapitel i en av sina böcker där han beskrev sin uppväxt, vilka skolor han har gått i, vilka politiska och teoretiska preferenser han har haft under olika tider etcetera. (Bourdieu, 2004). Syftet med detta reflexiva förhållningssätt är att stärka studiens pålitlighet (objektivitet, reliabilitet och validitet) genom att det subjektiva i kunskapsproduktionen hanteras på ett genomtänkt och för alla öppet sätt. Detta sker genom att forskaren själv reflekterar över vilken betydelse dennes förförståelse kan ha. Det sker också genom att andra ges en möjlighet att analysera om forskaren kan ha dragit sina slutsatser som en konsekvens av sin utomakademiska förförståelse, eller om det faktiskt tycks vara så att hans slutsatser huvudsakligen speglar studieobjektets ontologi.

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 18 av 23, 2013-10-30 11:14:00 En annan form av reflexivitet är då forskaren beskriver hur studien fortlöpt, till exempel om forskaren har intagit en aktiv roll i en intervjusituation eller om denne i högre grad har låtit den intervjuade tala fritt. Forskaren kan också redovisa när och i förhållande till vilka händelser som olika slutsatser har dragits om studieobjektet. Den som läser ett examensarbete eller en forskningsrapport har då större möjlighet att följa den växelverkan mellan studieobjekt och forskarsubjekt, som forskningsprocessen innebär. Meningen är alltså att läsaren själv ska kunna bedöma vad i studiens slutsatser som kan hänvisas till studieobjektet och vad som kanske snarare är kopplat till forskarens subjektivitet. Syftet med reflexivitet är, om man som Bourdieu har en realistisk utgångspunkt, att kontrollera och reducera subjektivitetens inflytande över kunskapen. För en mer relativistiskt orienterad forskare kan syftet istället vara att påminna om paradigmets och förförståelsens betydelse för forskningsprocessen (Woolgar, 1988). Positionerade forskare och partiell kunskap Donna Haraway har ytterligare utvecklat diskussionerna om förförståelsens betydelse och beskriver forskare som positionerade och kunskap som partiell (Haraway, 1988). Begreppet positionerad visar på att forskaren alltid utgår ifrån en viss position: att forskaren ingår i ett visst sammanhang, i en viss tid. Positioneringen har inte bara betydelse för hur data tolkas, den har också betydelse för urval och avgränsningar (Forssén & Carlstedt, 2010). Forskare och studenter tenderar till exempel att fokusera på sådana forskningsämnen som talar till deras personliga erfarenheter, och att välja bort det som uppfattas som alltför främmande (Derrida, 1966). Även inom ett forskningsämne måste urval och avgränsningar göras. När vissa aspekter lyfts fram, hamnar andra i skymundan. Berättelsen om ett objekt blir på så sätt ofullständig. Några exempel kan illustrera resonemanget: (borttagen mening) Även om forskaren på ett relevant sätt visar att kultur är en faktor av betydelse för samspelet mellan sjuksköterska och vårdtagare, är detta bara en av många faktorer som formar samspelet.

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 19 av 23, 2013-10-30 11:14:00 Även om en hypotes om en behandlingsforms effekt bekräftas, existerar det alltid fler faktorer som forskaren (medvetet eller omedvetet) inte har tagit hänsyn till när hypotesen formulerades. Då en forskare inte kan fånga ett studieobjekts fullständiga ontologi i en studie, utgör resultatet inte heller den fullständiga, kompletta eller absoluta sanningen om det studerade objektet. Forskningens resultatet är istället en del-sanning om objektet. Kunskapen är partiell (Haraway, 1988). Feministisk vetenskapsteori har, med utgångspunkt i bland annat Haraways forskning, undersökt vad dominansen av manlig positionering (att de flesta forskare historiskt sett har varit män) har haft för betydelse inom naturvetenskaplig, samhällsvetenskaplig och medicinsk forskning. De har då kunnat visa att könstillhörighet är en positionerande faktor, det vill säga att den har betydelse för förförståelse, för hur resultat tolkas och för vilka forskningsområden som uppfattas som intressanta (Landström, 2007; Wijma m.fl. 2010). Postkolonial vetenskapsteoretisk forskning har på ett liknande sätt undersökt vilken betydelse geografisk, etnisk eller kulturell positionering kan ha för forskares förförståelse. Denna forskning har bland annat visat att förförståelsen hos de europeiska forskare som verkade under kolonialtiden ofta inbegrep rasistiska och koloniala världsbilder, vilket medförde att deras studier bekräftade dessa världsbilder snarare än presenterade ny kunskap (Mudimbe, 1988; Priebe, 2010). Utifrån dessa resonemang kan det vara viktigt att fundera över positioneringens betydelse för omvårdnad: hur ser den etniska och könsmässiga positioneringen ut i denna disciplins forskningskretsar? Leder positioneringen till att vissa forskningsfokus får oproportionerlig stor uppmärksamhet, medan andra nedprioriteras? Att studenter och forskare är positionerade och bär på en förförståelse innebär alltså inte bara att dessa individuellt tolkar sitt empiriska material. Den feministiska och postkoloniala vetenskapsteorin påminner om att denna individualitet också inbegriper aspekter som köns-, klass- och etnisk tillhörighet och att dessa identitetsmarkörer kan influera forskning och examensarbete.

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 20 av 23, 2013-10-30 11:14:00 Till sist I examensarbetet är det viktigt att reflektera över fenomenet kunskap och särskilt över vad just vetenskaplig kunskap är, kan och ska vara. Sådana reflektioner fungerar som stöd för att säkra kvaliteten i examensarbetet. De vetenskapsteoretiska begreppen kan användas som en checklista, då de hanterar frågor som är centrala för kunskapsbildning. De kan användas som verktyg för tänkandet rörande kunskapsprocessens dynamik. Särskilt kan vetenskapsteoretiska reflektioner hjälpa till att tydliggöra vilka konsekvenser olika val får, till exempel vad det innebär att en studie i huvudsak tar sin början i empirin och vilka fallgropar studenten då behöver ge akt på. En stor del av det vetenskapsteoretiska arbetet syftar till att öka förståelsen för vad det betyder för kunskapen att det är människor som producerar denna kunskap, det vill säga på vilket sätt det mänskliga formar vårt vetande och kunnande. Förståelse för detta gör att studenten kan pröva sina antaganden och inse vad hennes positionering betyder för hur hon formulerar studien. Se gärna föreläsningen som finns på bokens webbplats. Litteraturförteckning Bloor, D. (1991). Knowledge and Social Imagery. Chicago: Chicago University Press. Bourdieu, P. (2004). Science of Science and Reflexivity. Oxford: Polity. Chalmers, A.F. (2003). Vad är vetenskap egentligen?. Nora: Nya Doxa. Collins, H. (1992) Changing order: replication and induction in scientific practice. Chicago: Chicago: Chicago University Press. Borttagen referens Derrida, J. (1966). Writing and difference. London: Routledge. Feyerabend, P. (2010). Against method. London: Verso. Forssén, A., & Carlstedt, G. (2010). Feminism. I: Granskär, M., & Höglund- Nielsen, B. (red.), Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso-och sjukvård. Lund: Studentlitteratur. s. 57 72.

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 21 av 23, 2013-10-30 11:14:00 Giere, R.N. (2006). Scientific Perspectivism. Chicago: Chicago University Press. Goldman, A.I. (1999). Knowledge in a Social World. Oxford: Oxford University Press. Hacking, I. (1992). The Self-Vindication of the Laboratory Sciences. I: Pickering, A. (red.). Science as practice and culture. Chicago: Chicago University Press, 29 64. Haraway, D. (1988). Situated Knowledges: The Science Question in Feminism and the Privilege of Partial Perspectives. Feminist Studies,1988, 575 599. Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande : från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur. Heil, J. (2003). From an ontological point of view, Oxford: Oxford University Press. Kuhn, T.S. (1996). The Structure of Scientific Revolutions. Chicago: Chicago University Press. Landström, C. (2007) Queering Spaces for New Subjects. Kritikos, vol. 4, November-December 2007, 1552 5112. Lane, R. (1996). Positivims, scientific realism and political science: recent developments in the philosophy of science. Journal of Theoretical Politics 8(3): 361 384. Latour, B., & Woolgar, S. (1986). Laboratory Life: The Construction of Scientific Facts. Princeton: Princeton University Press. Longino, H.E. (1997). Interpretation versus explanation in the critique of science. I Science in Context, vol.10, no. 1, 113 128. Malterud, K. (2001). Qualitative research: standards, challenges and guidelines. The Lancet, Qualitative research series, vol. 358, August 11, 2001, 483 488. Malterud, K. (2009). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning : en introduktion. Lund: Studentlitteratur. McCabe, J. (2006). Book Review. Queer theory, gender theory: An instant primer by Riki Wilchins (2004). Nursing Inquiry 2006; 13(3):238 239.

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 22 av 23, 2013-10-30 11:14:00 Mol, A. (2002). The body multiple: ontology in medical practice, Durham: Duke University Press. Mudimbe, V. (1988). The invention of Africa: gnosis, philosophy and the order of knowledge. Indianapolis: Indiana University Press. Okasha, S. (2003). What did Hume really show about induction?. The Philosophical Quarterly, vol. 51, Issue 204, July 2003, 307 327. Popper, K. (1997). Popper : kunskapsteori, vetenskapsteori, metafysik, samhällsfilosofi/ Karl R. Popper ; i urval av David Miller. Stockholm: Thales Priebe, G. (2010). Att afrikanisera vetenskaplig kunskap: MIM och malariaforskningen i postkolonialt dilemma. Avhandling i vetenskapsteori, Göteborg: Institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori, Göteborgs universitet. Sbairaini, A., Carter, SM., Evans, RW. & Blinkhorn, A. (2011). How to do a grounded theory study: a worked example of a study of dental practices. BMC Med Res Methodol. 2011; 11; 128. Seldén, D. (2005). Om det som är: Ontologins metodologiska relevans inom positivismen, relativism och kritisk realism, Avhandling i sociologi, Göteborg: Göteborgs universitet, Göteborg studies in sociology, ISSN 1650 4313; nr 24. Sismondo, S. (2010). An introduction to science and technology studies. Chichester, West Sussex, U.K. ; Malden, MA: Wiley-Blackwell. Borttagen referens Wijma, B., Smirthwaite, G. & Svanberg, K. (2010). Genus och kön inom medicin- och vårdutbildningar. Lund: Studentlitteratur. Woolgar, S. (1988). Knowledge and reflexivity: new frontiers in the sociology of knowledge. London: Sage Publications. Lästips Borttagen referens

kapitel vetenskapsteori version augusti 2012, sida 23 av 23, 2013-10-30 11:14:00 Hartman, J. (2004). Vetenskapligt tänkande : från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur. Keller, E.F., & Longino, H.E. (2001). Feminism & Science.Oxford: Oxford University Press. Sismondo, S. (2010). An introduction to science and technology studies. Chichester, West Sussex, U.K. ; Malden, MA: Wiley-Blackwell Thurén, T. (2007). Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Liber.