REVOLUTION ENLIGT ARISTOTELES En teoriprövande analys av revolutionen i Iran 1979 utifrån Aristoteles verk Politiken

REVOLUTION ENLIGT ARISTOTELES En teoriprövande analys av revolutionen i Iran 1979 utifrån Aristoteles verk Politiken REVOLUTION ACCORDING TO ARISTOTLE A theory testing analysis of the revolution in Iran 1979 on the basis of Aristotle s work Politics Linköpings universitet VT-13 Statsvetenskap 2 Självständigt arbete, 7.5 hp Författare: Shiva Samadi Handledare: Ester Andréasson Antal ord: 7642

SAMMANDRAG Shiva Samadi, Statsvetenskap 2, Självständigt Arbete, VT-13, Ester Andreasson, Revolution enligt Aristoteles Uppsatsen syftar till att förklara orsakerna till folkrörelserna i Iran under 1970-talet som utlöste den islamska revolutionen. Jag har utgått ifrån Aristoteles teori angående statsomvälvning som han förklarar i sitt verk Politiken. Därefter har jag på bästa sätt, utifrån Aristoteles teori om uppkomsten till revolution, förklarat den faktiska folkrörelsen och revolutionen i Iran. Studien är teoriprövande med Aristoteles filosofi i centrum. Aristoteles hävdar bland annat att en av orsakerna till uppror är ojämlikhet, en annan kan vara alltför stor överlägsenhet bland en minoritet i samhället. Detta är bara några av de anledningar som ledde till den islamiska revolutionen i Iran 1979. 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING... 3 1.1Bakgrund... 3 1.2Syfte... 4 1.3 Frågeställningar... 4 1.4 Val av strategi och design... 4 1.5 Metod... 5 1.6 Kritisk reflekterande jämförelse med en annan metod... 6 1.7 Källor samt diskussion av material... 6 1.8 Validitet och reliabilitet... 7 1.9 Disposition... 8 2. TEORI... 9 2.1 Definition av olika statsskick... 9 2.2 Orsaker till statsomvälvning... 10 3. EMPIRI... 13 3.1 Tiden innan Pahlavidynastin och Qajars regeringstid... 13 3.2 Pahlavidynastin... 14 3.3 Landets oppositionsgrupper samt kampen för självständighet... 15 3.4 Vita revolutionen- en omdaning av det iranska samhällssystemet... 16 3.5 Ayatollah Khomeini- nyckelpersonen i den islamska revolutionen... 16 3.6 Folkrörelsens expansion under 1970-talet... 17 3.7 Iran efter 1979 och revolutionen... 18 4. ANALYS... 19 4.1 Reflektioner samt framtida forskning... 22 KÄLLFÖRTECKNING... 23 2

1. INLEDNING 1.1 Bakgrund Snabb förändring, total omdaning av en stat. Detta kan kallas revolution vilket förekommit i den politiska sfären så långt vi kan minnas. En av de stora totala omdaningarna av en stat är den iranska revolutionen under 1970-talet där staten, från att ha varit ett sekulariserat land, plötsligt, från ena dagen till den andra, blev en fundamental muslimsk stat. 640-talet var då den arabiska erövringen av Iran ägde rum, där man i princip tvingade landet och dess befolkning att vika sig under islam och dess regler, vilket var en väldig omvälvning för landet. 1 Från att vara en stark stormakt med en enorm kulturell bakgrund, anser jag att landet aldrig återställdes fullständigt då olika omdaningar har ägt rum och format landet. Iran som idag uppfattas som en radikal muslimsk stat, har inte alltid varit så radikal som idag. Under många år har Iran haft goda internationella relationer till väst, alltifrån USA, Tyskland och även Sverige. Många kungadömen har styrt, utnyttjat och splittrat landet. Fastän detta har folket alltid varit medveten om sin historia och enorma kulturella bakgrund. Iran har varit ett rike med en mångtusenårig historia. Landet har under modern tid varit med om tre stora händelser som format landet; den konstitutionella revolutionen under 1900-talets början, den nationella demokratiska folkrörelsen 1941-1953 och folkrevolutionen under 1970-talet. 2 En trend som kan ses i dessa händelser är protektionismen för landets suveränitet, strävan efter frihet, demokrati och frigörelse av utländsk dominans. En händelse som gjort landet till vad det faktiskt är idag är den islamiska revolutionen under 1970-talet. Vad var det egentligen som gjorde att folkrörelsen spred sig som en löpeld bland befolkningen? Vad var orsaken till det stora missnöjet för kungamakten och den sekulariserade regimen? Många filosofer har använt stor tankekraft och tid för att förstå den politiska världen, människans beteende och naturen. En av dessa är den kände filosofen Aristoteles som har många stora verk kring båda människan och politik. För att förstå världen har människan använt sig av filosofernas teser och teorier. Aristoteles är en av den västerländska filosofins viktigaste intellektuell. En av hans mest kända skrifter är boken Politiken, som egentligen är flera böcker i ett verk. Boken beskriver grundligt ett samhälle, från den minsta samfällighet, familjen, till hur staten styrs, behålls och störtas. 1 Farhomand, Cyrus. 2000:19 2 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 3

Jag har länge haft ett stort intresse för staters omdaning och utveckling. Ett specifikt land jag själv har koppling till som jag även tycker har en otroligt intressant politisk historia är just Iran. En av Irans omdaningar jag dragits till är den islamska revolutionen då jag fascineras av den otroliga folkrörelsen som ledde till händelsen, som förändrade landet totalt. Grundlagar förändrades, sharialagar tillämpades, samhället präglades totalt av islam som tidigare hade en minimal roll. Att landets befolkning, grupper med helt olika politiska och moraliska uppfattningar, kan enas om att förändra samhället är intressant och väcker olika frågor inom mig. Kan man förklara sådana händelser eller folkrörelser? Aristoteles är bland de äldsta filosoferna i västerländsk historia som varit Platons lärjunge och Alexander den stores lärare. 3 I och med mitt stora intresse för politisk teori såväl som staters omdaning ville jag skriva arbeten om båda ämnena så varför inte slå samman dessa två? För att förstå begreppet revolution ska jag utgå från Aristoteles syn och se om detta kan kopplas till händelserna i Iran och om denne kände filosof kan förklara fenonomenet samt fallet och dess bakomliggande orsaker. 1.2 Syfte Mitt syfte med studien är att försöka förstå folkrörelsen och händelserna i Iran 1979 utifrån Aristoteles teori om uppkomsten av revolution eller statsomvälvning. Jag har granskat om Aristoteles syn på politik kan kopplas till dagens samhälle, eller mer precist, just detta specifika fall. 1.3 Frågeställningar - Hur lyder Aristoteles teori om uppkomsten av revolution eller statsomvälvning? - Vad var de bakomliggande orsakerna till folkrörelsen och händelserna i Iran 1979? - Hur kan man, utifrån Aristoteles teori om uppkomsten av revolution eller statsomvälvning, förstå folkrörelsen i Iran 1979? 1.4 Val av strategi och design Min studie kan sägas vara teoriprövande, då jag har utgått från Aristoteles filosofi och teori om uppkomsten av statsomvälvning samt revolution som jag sedan har försökt sammankoppla samt jämföra med de bakomliggande orsakerna till iranska revolutionen för att se om Aristoteles teori stämmer. Studien är teoriprövande då teorin är i centrum som jag sedan har prövat på ett specifikt fall. Jag har valt att använda mig av en fallstudie-design, då jag har två analysenheter, faktiska revolutionen i Iran samt Aristoteles syn på revolution, som jag sedan 3 Aristoteles, text i Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-05-07 4

granskat. Jag har dock inte skapat ett allmängiltigt antagande om begreppet revolution utifrån Aristoteles. Jag har enbart utgått från revolutionen i Iran och inte begreppet i helhet. 4 1.5 Metod Jag har valt att använda mig av Aristoteles filosofi, hans syn på revolution samt den politiska sfären, och har utgått från en kvalitativ textanalys. I och med detta har jag granskat, utifrån ideologikritik, hur Aristoteles filosofi kan kopplas till orsakerna till statsomvälvning eller revolution, samt om hans teori kan förklara iranska revolutionen. Jag har även använt verk om revolutionen i Iran som jag har granskat på samma kritiska sätt. Jag har analyserat mitt textmaterial och försökt definiera Aristoteles teori om varför stater störtas och varför revolutioner uppstår. Då han inte har en konkret tes kring begreppet ska jag granska texten och läsa den systematiskt för att få ut en definition av begreppet utifrån hans syn på människans beteende samt politik. I min kvalitativa textanalys har jag utgått från en problemställning med ett par preciserade frågeställningar. De frågeställningar jag har fokuserat på när jag läst textmaterialet av Aristoteles är: Vad är orsakerna till uppror, statsomvälvning eller revolution? Vad eftersträvar civilsamhället hos en välfungerande stat som brister och sedan leder till en statsomvälvning? Vilka och hur definierar Aristoteles olika statsskick som kan utsättas för statsomvälvning? Vid läsning av Politiken har alltså mitt fokus legat på statsomvälvningens uppkomst och orsak. Jag har även undersökt de olika statsskick, från den fjärde boken av Politiken, Aristoteles tar upp i den femte boken av Politiken om orsakerna till statsomvälvning. Detta för att få en större inblick i vilka statsskick han anser är benägna att utsättas för revolution. Det har varit viktigt i min studie att ta upp dessa olika delar för att få förståelse för hans teori och sedan kunna utifrån detta analysera den faktiska händelsen i Iran. Jag har då kunnat analysera problemställningen med hjälp av den kvalitativa textanalysen som utgår från noggrann läsning av textmaterialet. 5 Det finns två olika användningsområden inom denna forskningsmetod: Att systematisera och kritiskt granska. Jag har kritiskt granskat, utifrån ideologikritik, vilket innebär, i mitt fall, att lyfta fram en samhällelig konflikt som kan återspeglas i en given text. Jag har använt mig av 4 Esaiasson, Peter, Gilljam, Mikael, Oscarsson, Henrik, Wägnerud, Lena (2012) Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad, Fjärde uppl., Vällingby, Norstedts Juridik AB, s. 89,139 5 Esaiasson, m.fl. 2012: 210-211 5

Aristoteles verk för att få fram hans syn på just politik samt använt litteratur som beskriver hans världsbild och bilden av människan. Detta, enligt ideologikritik, används då som ett hjälpmedel för att upptäcka förhållanden inom samhällslivet, i detta fall politisk revolution. 6 1.6 Kritisk reflekterande jämförelse med en annan metod I Metodpraktikan beskrivs ett antal metodforskningar men jag har valt att använda kvalitativ textanalys då den är mest relevant för min studie. Verket jag har utgått ifrån har inga konkreta slutsatser, om Irans situation, och måste därför tolkas och läsas mellan raderna. Detta kan, anser jag, alltså inte utföras och få träffsäkra resultat utifrån till exempel kvantitativ innehållsanalys. Den kvantitativa innehållsanalysen är en mycket användbar metod då man vill få fram t.ex. frekvens och utrymme, vilket är analysens centrala kriterium. Det kan handla om hur stor och central roll ett visst argument eller en händelse får i t.ex. en text eller nyhetsrapportering. 7 Sådana analyser får inte en kvalitativ bedömning. Det finns olika skäl till varför jag använt mig utav en kvalitativ textanalys istället för en kvantitativ innehållsanalys. Ett av de viktigaste skälen är att jag får fram det dolda budskapet med Aristoteles verk kring politisk revolution. 1.7 Källor samt diskussion av material Jag har först och främst valt att använda mig av Aristoteles egna verk, översatt av Karin Blomqvist. En nackdel med verket är att den är skriven i en annan tid och kan tendera att vara gammalmodig. Teorin kan tyckas svårt att implementera i dagens samhälle och detta specifika fall då den är skriven för en annan tid. Samtidigt kan översättningen vara bristfällig på grund av språkbarriärer och direkt översättningar kan i vissa fall inte stämma överens med vad det egentligen innebär. Boken är indelad i kapitel, eller böcker, som Aristoteles lagt upp det. Han har i sitt verk skrivit om hushåll, andra filosofers utläggning om idealstaten samt existerande stater, statens natur och vem som är medborgare, praktisk politik, alltså olika typer av statsskick. Han har även skrivit om olika anledningarna till att statsskick störtas, vanligaste statsskicken, oligarkier och demokratier, samt hans idealbild av en stat. I slutet av boken talar han om barnens uppfostran och musikens roll. Syftet med boken är att kartlägga vad som gör människan lycklig, både i fråga om levnadsätt, politiskt styre men även sociala inrättningar. Därför måste verket ses i sin helhet. Boken innefattar många fler aspekter än en modern avhandling. 6 Esaiasson m.fl. 2012: 210-212 7 Esaiasson m.fl. 2012: 197-198 6

I min studie har jag primärt fokuserat på bok V där han diskuterar olika anledningar till statsomvälvning och inbördes stridigheter. Han talar även om vilka typer av statsskick som förvandlas och dessutom på vilka sätt statsskick bevaras. Aristoteles verk är en trovärdig källa i min studie då det är en primärkälla. Dock är verket översatt till svenska och bearbetad av författaren till upplagan och boken. Jag anser ändå att verket har en hög reliabilitet och kan användas väl. Jag har även använt mig av böcker kring Irans politiska historia och den islamiska revolutionen 1979. En av böckerna jag kommer använda är Ryszard Kapuscinskis verk Shahernas Shah där han beskriver Irans olika politiska händelser utifrån bilder och upplevelser i landet. En annan källa jag använt för arbetet kring Irans historia är Nationalencyklopedin. Jag kommer även använda mig av en uppsats på avancerad nivå som handlar om Pahlaviregimens uppgång och fall där författaren beskriver Irans läge, både innan och efter Pahlavidynastin. Många av uppsatsens primärkällor är på just persiska vilket gör att det varit svårt att kunnat använda dessa. För att styrka verken jag nämnt ovan har jag använt mig av John. L Espositos bok, The Iranian Revolution, där han beskriver Irans politiska historia samt den globala effekten av revolutionen under 1970-talet och efter. Beroende på författare och tid påverkas och skrivs böckerna på olika sätt. Författare kan, utan problem, snedvrida händelser så det verkar, antingen positiva eller negativa. Detta kan hänvisas till begreppet tendens som ofta används inom källkritik. En historisk händelse eller liknande kan betraktas som tendensiös i den utsträckning som författaren har ett intresse att återge avsiktligt tillrättalagd information. 8 Jag har, under skrivandets och läsandets gång, varit så kritisk som möjligt till all litteratur jag har använt. 1.8 Validitet och reliabilitet Validitet kan sägas vara i hur stor utsträckning vi empiriskt undersöker det som vi på den teoretiska nivån menar att vi undersöker. I Metodpraktikan är validitet definierat på tre olika sätt: 1) överensstämmelse mellan teoretisk definition och operationell indikator; 2) frånvaro av systematiska fel; och 3) att vi mäter det vi påstår att vi mäter. De tre definitionerna brukar ofta användas synonymt. 9 Definition ett och två kan kallas begreppsvaliditet och definition tre för resultatvaliditet. God begreppsvaliditet med hög reliabilitet ger god resultatsvaliditet. 10 I och med att det inte finns någon klar definition av vad Aristoteles anser vara uppkomsten till 8 Esaiasson m.fl. 2012: 285 9 Esaiasson m.fl. 2012: 57 10 Esaiasson m.fl. 2012: 63 7

politisk revolution kan den empiriska undersökningen kanske inte stämma överens med de teoretiska förväntningar jag har. Det kan vara svårt att göra systematiska fel då min studie mest utgår ifrån att läsa och definiera. Om man istället ser till resultatsvaliditeten kan det precis som i första definitionen av begreppsvaliditeten brista om jag inte lyckas få fram en klar definition av Aristoteles synpunkter. Dock har jag fått ut goda resultat samt mätt det jag påstått mäta. Detta ger arbetet en god validitet. Reliabilitet handlar istället om hur tillförlitlig min studie samt materialet jag använt är. Brister reliabiliteten orsakas först och främst slumpmässiga slarvfel under materialinsamlingen och även bearbetningen. 11 I och med att min studie inte utgår från att ta fram datainsamling, matematiska och statistiska beräkningar eller liknande, minskas sannolikheten att göra reliabilitetsmissar. Dock kommer reliabiliteten spela roll beroende på litteraturen jag använt i arbetet. Jag har använt mig av tillförlitliga källor, såsom primärkällan, samt använt flera källor och litteratur för Irans politiska historia för att stärka reliabiliteten. 1.9 Disposition Uppsatsen börjar med en inledning som innehåller bakgrund, metod, syfte och disukkussion. Sedan påbörjas en redovisning av Aristoteles teori, varför stater störtas eller förändras. Därefter redovisas Irans politiska historia samt orsaker till den islamiska revolutionen i Iran 1979. Uppsatsen kommer att avslutas med en analys av revolutionen i Iran som förklaras utifrån Aristoteles teori för att kunna avgöra om teori stämmer överens med vad som verkligen var fallet. 11 Esaiasson m.fl. 2012: 63 8

2. TEORI I detta kapitel har jag först definierat de olika statsskicken Aristoteles tar upp. Jag har sedan beskrivit Aristoteles teori om uppkomsten till staters omvälvning. Jag har även undersökt och beskrivit hans definition av olika statsskick. Han tar upp statsskick såsom demokratier, oligarkier, orsaker till envälde och dynastier samt olika begrepp för att bättre förstå varför stater störtas. Jag skall på bästa möjliga sätt försöka besvara min första frågeställning: Hur lyder Aristoteles teori om uppkomsten av revolution eller statsomvälvning? 2.1 Definition av olika statsskick Precis som träning, skeppsbyggnad, klädestillverkning eller vilken annan konst som helst måste även statsskick studeras vilket som är bäst, hur det bör vara beskaffat och vilket som passar bäst för människor. 12 Ett statsskick är de system som reglerar de styrande ämbetena i landet, hur de ska fördelas, vilka som skall ha den största makten samt vad målet med samfälligheten är. Lagarna är dock åtskilda och skall följas och styras av styresmännen och de skall ta sig i akt lagöverträdare. Aristoteles urskiljer tre, som han kallar äkta, statsskickens tre former, kungadöme, aristokrati och medborgarstat. Dessa urartas senare till tyranni från kungadömen, oligarki från aristokratin och demokrati från medborgarstaten. Dessa urartningar tar Aristoteles sedan upp i den femte boken av Politiken om statsomvälvning. Alltså kommer fokus ligga på dessa. Aristoteles anser tyranni som det sämsta statsskicket då ett kungadöme bara är av namnet, inte gagnet samt kungens stora överlägsenhet. Detta är de allra mest underlägset medborgarstaten som anses vara det gemensamma ordet för statsskicken. 13 Demokrati är statsskicket där jämlikhet råder, alla är lika och ingendera härskar över andra. Man har även största möjliga delaktighet i statens styre. Det finns även en annan form av demokrati där massan styr och inte lagarna. Omröstningar äger då giltighet och inte lagen. Här uppstår inga folkledare utan medborgarna är folkets ledare. 14 Oligarki definieras som ett statsskick där tillträde till ämbeten är beroende av förmögenhet vilket är likgiltigt med att medellösa inte får tillträde fastän de är i majoritet. En annan form 12 Blomqvist, Karin(2003) Aristoteles Politiken översättning med inledning och kommentarer av Karin Blomqvist, Andra uppl., Sävedalen, Paul Åströms förlag, s. 94 13 Blomqvist, Karin. 2003: 95-96 14 Blomqvist, Karin. 2003: 10 9

av oligarki är den ärftliga där sonen efterträder sin far i ämbetet. Det finns även en form av oligarki med de nämnda förhållandena och där ämbetsmännen råder, inte lagarna. 15 En form av tyranni eller kungadöme är där kungen har oinskränkt makt eller är envåldshärskare. Inom envälde accepterar undersåtar enväldet och i tyranni styr härskarna efter egenintresse. En annan form av tyranni som allra mest förtjänar benämningen är den som motsvarar allhärskardömet. I en sådan tyranni kan inte härskaren ställas till svars eller ansvar för sitt egna styre och kungen ser till sitt egna bästa och inte befolkningens. 16 2.2 Orsaker till statsomvälvning I den femte boken av Politiken undersöker Aristoteles vad som leder till inbördes stridigheter och omvälvningar av statsskick. I verket diskuteras omvälvningens ursprung och orsak. Han försöker fastställa vilken sinnesinställning som leder till att en befolkning gör uppror, vad syftet är och vilka faktorer som utlöser politisk oro och/ eller stridigheter inbördes. 17 Demokratier uppstår när man tror att det som är jämlika i något avseende faktiskt är det i absolut mening. Oligarkier uppstår för att det som är överlägsna i något avseende, är det i alla avseenden. I och med förmögenhet tror de sig vara överlägsna i absolut mening. Demokratier anser att alla skall ha lika del i allt och oligarkier försöker få mer av allt då de är överlägsna. Alla statsskick bygger på någon slags rättviseprincip men lever inte alltid upp till den. När principen ej uppnås leder det till stridigheter då rätten att delta i statens styre inte motsvarar varje grupps uppfattning. De som mest av alla kan göra uppror, gör det allra minst. De som är överlägsna i dygd är de som av goda skäl skulle kunna vara överlägsna i absolut mening. Dock finns det de som anser sig själva överlägsna i börd och då även anser bör ha mer än andra med hänvisning till förfäders dygd och rikedom. Detta anser Aristoteles vara några anledningar till inbördes stridigheter och orsaken till uppror. Därför sker omvälvningar på två sätt. Ibland gör man uppror för att byta ut statsskicket mot ett helt annat och andra gånger vill man ha mer kontroll över rådande statsskick och har inget intresse i att byta ut det. Uppror kan även hänvisas till att göra statsskick mer eller mindre av något, t.ex. Mer eller mindre demokratiskt eller oligarkiskt. Uppror kan även riktas mot en del av statsskicket, t.ex. för att 15 Blomqvist, Karin. 2003: 102-103 16 Blomqvist, Karin. 2003: 108-109 17 Blomqvist, Karin. 2003: 125 10

inrätta eller avskaffa det. En annan orsak till uppror är ojämlikhet, utom då det finns någon kompensation för det ojämlika. Man eftersträvar jämlikhet när det blir uppror. 18 Aristoteles anser att demokratier är mindre utsatta för revolutioner än oligarkier. Inom det sistnämnda statsskicket uppstår det tvister av två slag, stridigheter oligarker emellan och tvister med folket. I demokratier uppstår bara tvister med den oligarkiska falangen och inom folket uppstår inga tvister värda att tala om. Dessutom är medborgarstaten närmare demokrati än oligarki då det styrs av medelklassen och är därför allra mest stabil av dessa statsskick. 19 En av orsakerna till uppror har vi tagit upp; man eftersträvar jämlikhet. De som strävar efter jämlikhet gör uppror om de anser sig vara ojämlikt behandlade trots att de är jämlika med de som har mer. Andra strävar efter överlägsenhet och privilegier vilket också kan leda till uppror då de anser att trots deras överlägsenhet inte har mer än andra utan lika mycket eller mindre. Alltså de som är i underläge gör uppror för att bli jämlika och de som är jämlika gör uppror för att hamna i överläge. 20 Syftet med uppror är ekonomisk vinning och prestige. Det kan även vara att undvika motsatsen. Man gör alltså uppror för att undvika vanfrejd och straff, antingen för egen skull eller sina näras. Inkomstfördelning och hedersbevisningar kan också reta upp folk, inte för de själva vill skaffa sig det utan för att de ser att andra med rätt eller orätt har mer av det. 21 Andra orsaker till omvälvningar är övergrepp, fruktan, alltför stor överlägsenhet och oproportionerlig ökning av privilegier. Såsom intriger vid val, nonchalans, omärkliga förändringar och inbördes olikheter. 22 Övergreppen handlar om när ämbetsmän begår dessa, där befolkningen strider både mot varandra samt mot statsskicket som gör detta möjligt. Man ger sig på privatpersoners egendom men dels även statens. Prestige är ett sådant begrepp som är förståeligt både varför det kan orsaka split och hur det gör det. Folk strider mot staten vid oförtjänt heder som vissa tilldelas, både om man själv berövas sin heder och se andra hedras utan förtjänst. För stor överlägsenhet orsakar split när en eller flera får stor makt i förhållande till staten och dess medborgare. Detta brukar leda till envälde eller dynasti. Fruktan skapas både hos de som gjort illgärningar för att bli straffade samt de som riskerar kränkningar eller orättvisa och vill 18 Blomqvist, Karin. 2003: 122-124 19 Blomqvist, Karin. 2003: 125 20 Blomqvist, Karin. 2003: 125 21 Blomqvist, Karin. 2003: 125 22 Blomqvist, Karin. 2003: 125 11

förebygga detta. Förakt leder till uppror då t.ex. i oligarkier de som inte i statens styre är i majoritet och tror sig vara starkare eller i demokratier när de rika gör uppror av förakt för oordning och anarki. En oproportionerlig ökning av privilegier i en stat kan jämföras med en kropp. Kroppen består av vissa delar som växer proportionerligt i harmoni. På liknande sätt är en stat sammansatt. När de rika blir fler och förmögenheterna växer, förvandlas statsskick till oligarkier eller dynastier vilket sedan leder till omvälvning av staten. Statsskick kan även förändras om val förbises och ämbetsmän väljs ut med t.ex. lottdragning eller liknande och på grund av nonchalans, när statens fiende får det mest ansvarsfulla ämbetet. 23 Statsskick kan även förändras om grupper som anses vara motsatta varandra är jämnstarka. Uppror kan ibland genomföras med våld eller svek. Svek kan ha två skeenden. Ibland kan medborgarna luras och förändringar har åtagits med deras medgivande och därefter behålls makten med våld och mot deras vilja. Ett annat slags svek kan vara att övertala befolkningen och sedan härskar, när befolkningen övertygats. 24 Demokratier förändras oftast genom folkledarnas fräckhet. I oligarkier sker oftast uppror på två uppenbara sätt. Ett är om de styrande behandlar massan orättvist. Det andra sättet är när ämbetsmän är några till antalet. Omvälvningar sker av de som visserligen själva är välbärgade men inte har dessa ämbeten. 25 Kungadömen störtas sällan på grund av påverkan utifrån vilket gör att de statsskicken oftast är långvariga. Styrelseformens undergång är ett resultat av inre orsaker, två sådana. Den ena är när de som är en del av kungamakten strider inbördes och det andra när kungen försöker styra som en envåldshärskare eller tyrann och få kontroll över flera maktbefogenheter. I fråga om ärftliga kungadömen ska man se till orsakerna nämnda ovan samt tillägga att många kungar ådrar sig förakt och begår övergrepp. En sådan kung blir oftast störtad. 26 Sammanfattningsvis för att kunna visa att frågeställningen har besvarats kan man se att uppror och statsomvälvningar i stora drag, vare sig demokrati, oligarki, tyrann eller kungadöme, orsakas av orättvisa, förtryck, övergrepp, oförtjänst privilegium och maktbefogenheter. Befolkningen i ett land eftersträvar jämlikhet, rättvisa samt politisk frihet och deltagande i statens styre. 23 Blomqvist, Karin. 2003: 125-127 24 Blomqvist, Karin. 2003: 130-131 25 Blomqvist, Karin. 2003: 131-132 26 Blomqvist, Karin. 2003: 151 12

3. EMPIRI I förra kapitlet beskrev och redogjorde jag Aristoteles teori om uppkomsten av statsomvälvning. Jag har i detta avsnitt beskrivit Irans politiska historia samt de bakomliggande orsakerna till händelserna i landet under slutet av 1970-talet. Jag har beskrivit läget redan från 1800-talet för att få en större inblick i Irans historia och hur landet tidigare sett ut. Detta för att, jag tror, man bättre förstår varför missnöjet mot kungadömet var så stort att det ledde till en folkrörelse och sedan en statsomvälvning. Jag har alltså försökt besvara min andra frågeställning i detta avsnitt: Vad var de bakomliggande orsakerna till folkrörelsen och händelserna i Iran 1979? Iran har sedan förhistorian haft kungadömen framtill revolutionen 1979. Alltifrån kungadömet Elam under den förhistoriska tiden, sasanidernas era efter indoeuropeiska invandringen, samanidernas dynasti efter den islamiska erövringen till modern tid med bland annat Qajardynastin och senast Pahlavidynastin, har erövrat och styrt i Iran, tidigare Persien. 27 3.1 Tiden innan Pahlavidynastin och Qajars regeringstid Iran har genomgått två stora revolutioner, den konstitutionella och den islamiska. Under Shah Nasr-Ed-Din Qajar regeringstid, 1848-1896, vanstyrdes Iran. Korruption förekom samt stor fattigdom rådde i hela landet. Detta var en tid då Ryssland och Storbritannien ständigt blanda sig i Irans inre angelägenheter. Shahen gjorde landet mer och mer skuldsatt. För att få in pengar på kort sikt sålde han naturtillgångar till andra länder. Befolkningens pyrande missnöje resulterade i en konstitutionell oblodig revolution 1906. Syftet med den konstitutionella revolutionen var att avskaffa den absoluta kungamakten och frigöra Iran från utländsk dominans. Den gigantiska demonstrationen tvingade Mozaffareddin Shah att göra landet till en konstitutionell monarki. Oktober 1907 ratificerade Mozaffareddin Shah den nya parlamentariska konstitutionen. Kungen var under perioden svårt sjuk och dog några dagar senare och ersattes av kronprinsen Mohammad Ali Mirza. Den nya konstitutionen skilde de lagstiftande, verkställande och dömande makterna och kungens makt begränsades. Det ekonomiska och förvaltande besluten kontrollerades av parlamentet. Ett krav på parlamentets godkännande för regeringsbeslut gällande landets internationella relationer och alla statsråd blev ansvariga inför parlamentet. Reformerna för ett återbyggande av det ruinerade landet med det folkvalda parlamentet möttes med motreaktioner från Ryssland och England. Detta 27 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 13

skulle ju innebära ett avslut för ländernas mångåriga exploatering av Iran. Iran delades ock upp, 1907 genom en hemlig överenskommelse i St.Petersburg, i tre intressezoner, nordlig rysk, sydlig engelsk och en neutral buffertzon emellan. Efter avslöjandet av den rysk-engelska exploatering som skapades i hemlighet fördömde parlamentet och regeringen detta och förkastade Irans delning i intressezonerna. Det vidtogs vissa åtgärder för att försvara landets territoriella integritet och den nationella suveräniteten. Länderna fortsatte att utsätta Iran för interventioner och ingrep militärt i det kränkta landet. Ryssland lyckades uppmuntra kungen att upplösa parlamentet och återetablera kungadömet. Till slut, 1908, beordrade Mohammad Ali Shah kosackbrigaden att slå ner folkmilisen som stod försvarande med parlamentet. Denna blodiga seger varade inte länge och kungen blev till slut tvungen att abdikera och gå i exil i Ryssland. Nu började återigen ett reformprogram för att modernisera landet och försvara Iran emot den rysk-engelska inblandningen i den politiska och ekonomiska sfären. Länderna fortsatte ändå försöka knäcka landet då Iran började samarbeta med andra internationella parter, såsom USA, Tyskland och även Sverige. Iran drabbades av ockupationer av Ryssland och England ända fram till 1920 då England tillslut fick dra undan sitt avtal om att ha ett större inflytande i landet efter Rysslands förkastelse av den gamla tsarregimens politik och inblandning i Iran inre angelägenheter. 28 3.2 Pahlavidynastin 1921 tog kosackregementets befälhavare makten i Iran genom en statskupp och 1925 utnämnde sig denne sig själv till regeringschef, Irans konung, Reza Shah som därmed grundade Pahlavidynastin. Detta uppfattades av många iranier som en engelsk komplott. Många politiska fri- och rättigheter ströps som uppkommit under den konstitutionella revolutionen. Hans mål var att modernisera landet och bygga en stark stat efter västerländsk förebild. En stark persisk nationalism som vände sig mot islam uppmuntrades och utbildnings- och rättsväsendet reformerades efter europeisk modell. Islam framhävdes som en mindervärdig religion som hindrade Iran för framsteg. 29 Islam åsidosattes av sekulära lagar och regler som infördes. Den muslimska befolkningen var missnöjd med åsidosättningen av Islam och dess lagar. Många av dessa lagar och reformer 28 Farhomand, Cyrus(2000) Iran Pahlaviregimens uppgång och fall, D-uppsats, Linköping Universitet, avdelningen för sociologi, institution för beteendevetenskap, s. 25-30 29 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 14

gynnade överklassen samt den sekulariserade befolkningen, vilka var en minoritet i Iran, och avståndet mellan dessa grupper och majoriteten i landet blev bara större. 30 Kungen ville sätta den okunniga pöbeln i arbete och bygga en stark stat. Han började med att bygga upp en stark armé med hundrafemtio tusen man. Armén skulle alltid ha pengar. Shahen menade att armén skulle göra nationen modern, disciplinerad och lydig. Iransk klädsel förbjöds och slöjan slets av, av skräckslagna kvinnor. Shahen hade en stor opposition av liberaler, religiösa och nomader mot sig då han slog ner alla oliktänkande. Samtidigt som shahen förtryckte befolkningen byggdes järnvägar, skolor, kontor, flygplatser och bostäder i hopp om ett moderniserat Iran. Staten förblev fattig och apatisk men när Reza Shah abdikerade jublade hela befolkningen i Iran. 31 Efter Reza Shahs abdikation ersattes tronen av kronprinsen, Mohammad Reza, augusti 1941. Landets befolkning fick en viss begränsad politisk frihet. Partier, fackföreningar och press fick återigen verka i landet. 32 Dock började Mohammad Reza Shah:s reformer verkligen anammas efter att han återfick makten 1953 då USA och väst återinförde kungadömet. 33 3.3 Landets oppositionsgrupper samt kampen för självständighet En kamp mellan olika samhällsgrupper startade, efter Reza Shahs fall, om hur det politiska systemet skulle se ut i Iran. Liberala krafter samt vänstern ville bygga upp landet från grunden. Två riktningar skapades, på den ena sidan stod grupper som ville återskapa en stark auktoritär statsmakt och på andra sidan en blandning av reformvänliga grupper. Koalitionen bestående av nationalliberaler och demokrater samt ett sovjetstött kommunistiskt parti, Tudehpartiet, var två viktiga i den reformvänliga grupperingen, dock var de deras egnas motsatser. Nationella fronten bildades främst för att bekämpa despotin, bilda en konstitutionell rättstat och bekämpa utländska staters inflytande, ekonomiska samt politiska, i Iran. I och med Storbritanniens hand i Irans oljetillgångar, genom ägandet av Anglo-Iranian Oil Company, väcktes starka antibrittiska känslor bland befolkningen. Arbetet kring en 30 Esposito, John.L(1990) The Iranian Revolution its global impact, Miami, Florida International University Press, s. 20 31 Kapuscinski, Ryszard (1986) Shahernas Shah, Stockholm, ALBA, s. 30-33 32 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 33 Esposito, John.L 1990: 20 15

konstitutionell rättstat pågick parallellt med kampen mot västerländska staters intressen i Iran. 34 Mohammad Mosaddeq valdes till premiärminister 1951 och gick i ledningen för nationaliseringen av Irans oljetillgångar. Iran största tillgång hade nu blivit nationens egendom. Detta var en stor oväntad handling från Mosaddeqs sida som förvånade både USA och Storbritannien. Detta skapade både rädsla, oro men även upprördhet och vrede i väst. Mosaddeq hade aldrig haft goda relationer till Pahlavi familjen. Dock var hans nationella stöd så stort att Mohammad Reza Shah tillslut anslut sig till premiärministern. 35 Efter bara två år i makten avsattes Mosaddeq, 1953, av Storbritannien och USA efter det stora missnöjet mot nationaliseringen av oljan samt ett handlande från ländernas sida att sätta in oljeembargo mot Iran och Shahen återinfördes genom en militärkupp. Redan under denna tid kämpade revolutionärer, såväl religiösa grupperingar, vänsterextrema samt liberaler, mot shahen och för samhällsomvälvning. 36 3.4 Vita revolutionen- en omdaning av det iranska samhällssystemet Tio år efter återkommandet av Shahen lagfästes genom en folkomröstning reformer om omvandling av det iranska samhällssystemet, även kallade den vita revolutionen eller Shahens och folkets revolution. Revolutionen innehöll sex huvudprinciper; fördelning av odlingsbar mark till bönderna, nationalisering av skogar, privatisering av statsägda industrier, arbetarnas del i industrins nettovinst, valreform med reform om kvinnors rösträtt samt bildandet av en utbildningskår för att alfabetisera landsbygdsbefolkningen. 37 3.5 Ayatollah Khomeini- nyckelpersonen i den islamska revolutionen Shahen använde reformen just för att stärka sin egen position men en av de mest högljudda kritikerna till jord- och valreformen var Ayatollah Khomeini, som skulle bli ett namn man senare ej skulle glömma. Khomeini protesterade att regimen misskött landets ekonomi, korruptionen samt den utbredda fattigdomen. När shahen införde rättslig immunitet för amerikanska medborgare växte protesterna. Khomeini beskrev läget som en uppgivelse inför främmande makt. Han anklagade shahen för att i egenskap som statsöverhuvud av en 34 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 35 Kapuscinski, Ryszard 1986: 37-38 36 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 37 Farhomand, Cyrus 2000: 107 16

muslimsk stat avsagt landets suveränitet och rätten till jurisdiktion på sitt eget territorium i fredstid. 38 Khomeini var, från 1960-talet fram tills sin död, nyckelpersonen för den ökande minoriteten av Ulama, beteckningen för lärda inom islam, som såg Shahens moderniseringsprogram och Iran relationer med USA, Israel och multinationella företag som ett hot mot islam, den persiska identiteten samt landets suveränitet. Khomeini hävdade att USA var islams fiende. Stridigheter och demonstrationer i städerna, Qom och Mashad, ledde till gripandet av Khomeini. Demonstrationer fortsatte och Khomeini frigavs och påbörjade arbetet på nytt. När Iran sedan beviljades ett lån på 200 miljoner dollar av USA kritiserades detta av Khomeini då han menade att regeringen sålt landets självständighet och ett styre där religiösa ledare skulle ha influenser skulle aldrig detta tillåtas, att nationen skulle bli slavar under Storbritannien eller USA. Khomeini drevs ut i exil 1964 till Turkiet. Han flyttade dock därifrån året efter till Irak och hamnade tillslut i Frankrike 1978. Under hela sin period i exil fortsatte han sin kamp mot det persiska styret och kungadömet. 39 Palatsets laglöshet och maktmissbruk gjorde mullorna till det nationella intressets förespråkare. De sades ofta att de som sitter i palatset och tar order från utländska makter är själva utlänningar och orsaken till befolkningens elände, genom att själv göra sig förmögna på befolkningens bekostnad och sälja ut landet. 40 3.6 Folkrörelsens expansion under 1970-talet Oppositionen mot Shah växte snabbt under 1970-talet med marxister, liberalister, sekulariserade grupper, traditionalister samt moderna islamister i spetsen. Flera poeter, författare, journalister och professorer delade samma kritiska syn på politiken i landet. Hela oppositionen var oroade och enade om landets befolknings brist och begränsning av politisk deltagande, försvagningen av den nationella suveräniteten samt den förlorade kulturella identiteten som den västerländska moderniseringen medförde. 41 Under mitten av 1970-talet började läget i Iran snabbt förfalla. Shahen slog ner oppositionen och började agera som sin fader för att upprätthålla en stark ekonomi och militär för att stärka 38 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 39 Esposito, John.L 1990: 21-22 40 Kapuscinski, Ryszard 1986: 48 41 Esposito, John.L 1990: 22 17

sin maktposition. 1978 växte demonstrationerna med shiamuslimska anhängare i spetsen genom att då trycka på landets historia, identitet och värderingar för att ena befolkningen. 42 Flera demonstrationer samt protester fortsatte i landet. Biosalonger, butiker med alkoholförsäljning och lyxhotell förstördes. Den sjunde september 1978 demonstrerade över 500 000 mot undantagstillståndet och den åttonde september, mer känt som Black Friday, där 75 000 demonstranter samlades och slogs ned av militären och SAVAK, shahens säkerhetspolis. Black Friday visade sig vara en av de avgörande orsakerna till revolutionen där oppositionen slogs samman och befolkningen samlades under de muslimska banderollerna. I december under den muslimska månaden Muharram, tiden då man sörjer martyren Hussain Alis död, var landet turbulent och två miljoner människor marscherade på gatorna för att hedra martyren samt stödja revolutionen. 43 Shahen tvingades sextonde januari 1979 lämna Iran efter misslyckandet av försöket att slå ner civila massrörelser. Första februari intog Khomeini landet. 44 Första april samma år genomfördes en folkomröstning med två val; landet skulle bli en islamsk republik eller monarki. En klar majoritet röstade för det förstnämnda. Detta gav de andliga ledarna exekutiv makt och den ledande rollen i politiken, i och med den nya grundlagen. 45 3.7 Iran efter 1979 och revolutionen Khomeini förvandlade landet till en teokrati med hans egna idéer om den rättslärdes styre som statsbärande ideologi. Sträng moralism infördes och religionen skulle prägla såväl det privata som det offentliga livet. Dock talar man om att landet är en teokrati med en del demokratiska inslag. Styrelseformen har utrymme för genomförandet av allmänna val till parlamentet, lokala fullmäktige och presidentämbetet. Dock fanns det institutioner, såsom Väktarrådet, som hade möjlighet att blockera sedvanliga demokratiska processer inför val. Väktarrådet är alltså en institution vars ledamöter utses av den högste andliga ledaren. Detta råd avgör vem som får eller inte får kandidera till parlaments- eller presidentsval. De granskar även lagar som stiftas av parlamentet så det står i samstämmighet med grundlagarna samt deras egna konservativa tolkning av sharialagarna och koranen. 46 42 Esposito, John.L 1990: 24 43 Esposito, John.L 1990: 25 44 Esposito, John.L 1990: 25-26 45 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 46 Iran, text på Nationalencyklopedins webbplats, information hämtad 2013-04-24 18

4. ANALYS För att nu kunna använda teorin och empirin för att förstå händelseförloppet utifrån Aristoteles teori skall jag i detta avsnitt besvara den tredje och sista frågeställningen som lyder: Hur kan man, utifrån Aristoteles teori om uppkomsten av revolution eller statsomvälvning, förstå folkrörelsen i Iran 1979? Genom att kolla tillbaka på empirin jag fått fram och teorin jag utgått ifrån ser man vissa likheter mellan iranska revolutionen under 1970-talet och Aristoteles teori om statsomvälvning. Den största likheten jag uppmärksammat, redan under läsandets gång, är strävan efter jämlikhet hos befolkningen. En klar orättvisa som rådde i Iran innan folkrörelsen var amerikaners immunitet i landet och den egna befolkningens underlägsenhet. Denna immunitet kan även hänvisas till Aristoteles syn på oproportionerlig ökning av privilegier hos vissa. En annan orsak Aristoteles skriver om är oförtjänt heder som vissa tilldelas. Detta skapar för stor överlägsenhet gentemot stat och befolkning. Aristoteles hävdar att detta leder till envälde eller dynasti. Detta tror jag var en av anledningarna till att det faktiskt blev revolution i Iran. Majoriteten av befolkningen kände sig vara i underläge medan en minoritet av Shah anhängare fick olika privilegier, inte minst amerikaners otroliga privilegier i landet. En annan viktig faktor i folkrörelsen var bristen på politisk frihet och deltagande. Rätten att delta i statens styre motsvarade inte befolkningens förväntningar vilket ledde till stridigheter och ett starkt missnöje mot kungamakten och landets styrelseform. Detta beskriver även Aristoteles som en orsak till stridigheter i en stat. Under Pahlavidynastin, och även innan, har folket i Iran upplevt ett politiskt förtryck. Ett vakuum av politiskt deltagande ledde till brist på kunskap kring politiska frågor och ideologiska ståndpunkter. Detta tror jag var en av de största orsakerna till varför många av deltagarna i folkrörelsen från olika politiska grupper samlades bakom de muslimska banderollerna vilka hade en stark ledare medan de andra grupperna var vagt sammansatta. Detta kan sammankopplas till Aristoteles syn på att statsskick kan förändras om grupper som anses vara motsatta varandra är jämnstarka. Detta var inte det direkta fallet i Iran, dock var hela oppositionen enade om samma sak och missnöjet lika stort vilket kan tolkas att grupperna är jämnstarka. 19

Iran var, innan den islamiska revolutionen, en ärftlig monarki vilket enligt Aristoteles kan störtas av olika orsaker. Den ena är då delar av kungamakten strider inbördes samt att kungen försöker få kontroll över flera maktbefogenheter. Till sist tar han även upp att kungen ofta ådrar sig förakt och begår övergrepp. Detta var något som hände i Iran i och med Shahens säkerhetspolis, SAVAK, som försökte slå ner alla motståndskrafter till kungahuset. Detta kan även sammankopplas med övergrepp som begås av ämbetsmän. Många gånger kan uppror syfta till vinning och prestige, men även för att undvika motsatsen. Minoriteter av shah anhängare inom militär och statsmakten fick stora delar av landets förmögenhet, medan många delar av landet var fattigt och vanställdes, till exempel då motståndsrörelser. För att förhindra vanfrejd avvisade befolkningen det rådande styrelseskicket vilket gav människorna kraft att revoltera för att förändra. Något Aristoteles dock inte tar upp som var en av de viktigaste frågorna för befolkningen i Iran är suveränitet som fråntogs landet i och med England, Sovjetunionen samt USA:s inblandning i landets inrikespolitik. Något som nationella fronten, med Mossadeq i spetsen, stred för var nationaliseringen av landets naturtillgångar som Storbritannien tidigare samägt med Iran genom företaget, Anglo-Iranian Oil Company. Suveränitetsbegreppet tar inte Aristoteles upp rent konkret, dock kan det tolkas som en självklarhet för en välfungerande stat. Majoriteten i landet hade en muslimsk bakgrund och levde även ett troget muslimsk liv. Åsidosättandet av muslimska lagar och regler skapade en stor opposition bland just den muslimska befolkningen. Jag anser att revolutionen ledde till en teokratisk stat då majoriteten ändå hade underkastats sig Islam och kände sig förtryckta i Shahens närvaro med de sekulariserade lagar han och hela dynastin skapat. Något jag anser Ayatollah Khomeini gjorde var att svika befolkningen. Under folkrörelsen innan revolutionen talade ledaren om landets suveränitet och befolkningens bästa i första hand. Detta anser jag kan kopplas till Aristoteles teori om att uppror ibland kan genomföras med våld eller svek. Khomeini lurade befolkningen genom att tala till dem och vägleda dem in till ett styrelseskick som verkade för bra för att vara sant. Visserligen stärktes landets suveränitet men förtrycket mot motståndsrörelser fortsatte och de muslimska ledarna härskade efter att ha övertygat, och skapat förtroende hos, befolkningen. Denna gång var det återigen ett få antal ledare som hade kontrollen över de flesta maktbefogenheter. Här anser jag även att uppror för vinning och prestige kan tas upp, som Aristoteles beskriver. De muslimska ledarna 20

ville, precis som ämbetsmännen innan, härska för egen vinning sam prestige, kanske rent religiöst men pengar och rikedom har alltid en stor roll i spelet. Aristoteles beskriver otroligt ingående hur det uppstår statsomvälvningar och under skrivandets och läsandets gång har jag tydligt sett liknelser mellan filosofens teori och den faktiska händelsen. Uppror på grund av ojämlikhet, förtryck, ökade och oproportionerliga maktbefogenheter samt privilegier och bristen på politisk frihet är sådant Aristoteles talar om i sin teori om statsomvälvning och som även var fallet i den faktiska revolutionen i Iran. För att sammankoppla Aristoteles definition av olika statsskick till det iranska styrelseskicket, anser jag, Iran vara en slags oligarki med inslag av tyranni och kungadöme. Detta för kungens överlägsna kontroll över maktbefogenheterna i landet. Befolkningen hade nästan ingen delaktighet i statens styre. Detta kan sammankopplas med Aristoteles definition av oligarki där förmögenhet är beroende av ämbete. Enligt Aristoteles definition av statsskick och orsakerna till statsomvälvning kan man se att den iranska situationen mest stämmer överens med oligarki och kungadöme. Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att folkrörelsen och den iranska revolutionen under 1970-talet orsakats på grund av ojämlikhet bland befolkningen och mellan folket i landet och andra nationers inblandning i landets inrikespolitik samt deras privilegier. Ett vakuum av politiskt deltagande rådde i landet vilket väckte uppståndelse hos Irans intellektuella massa. Ett motstånd mot regeringen och kungamaktens förtryck expanderade och enade olika oppositionsgrupper till en och samma banderoll. Ayatollah Khomeini blev oppositionens starkaste ledare och visade befolkningen vägen in till en revolution. Visserligen var Khomeini en stark ledare och har en stor roll i revolutionen men oppositionsgrupperna i Iran under folkrörelsen bestod av flera grupper. Dessa grupper anser jag har haft en relativt stor betydelse i revolutionen då deras protektionism för landets suveränitet var stor och befolkningen var trötta på utnyttjande kungamakter och regeringar. Aristoteles var en filosof som levde och verkade för flera tusen år sedan. Detta bör tas i beaktning i detta arbete då den iranska revolutionen är en modern händelse under 1970-talet. Att vissa antaganden från Aristoteles inte stämmer överens med den faktiska händelsen är inte oroväckande eller förvånande. Dock är det förvånande att så många antaganden av Aristoteles faktiskt stämmer överens med händelsen. Sådant som faktiskt inträffade Iran och Aristoteles inte tagit upp är nästan självklart då samhället ständigt och jämt förändras och kommer göra det även i fortsättningen. Statsvetare idag kan mycket väl göra antaganden om varför vissa 21

företeelser inträffar men man kan inte med säkerhet säga om detta stämmer med samhällets struktur som den kommer se ut som om tusen år framåt. Jag kan utifrån Aristoteles teori med goda och sakliga argument säga att Iran genomgick en revolution 1979 enligt hans antaganden. Aristoteles hade en otroligt realistisk och fantastisk kunskap som kunnat förklara omvälvningar på ett så bra sätt. Att kunna förklara en händelse i modern tid utifrån en teori som skapades av en filosof för fler tusen år sedan visar hur reliabel teorin kan vara. Självfallet är mycket Aristoteles skriver om åldrat, till exempel hans människosyn, men i det stora hela är teorin välarbetad. 4.1 Reflektioner samt framtida forskning Uppsatsen tar upp folkrörelsen som ledde till en islamsk revolution i Iran 1979. Utifrån Aristoteles teori har jag sedan undersökt om hans syn på statsomvälvning stämmer överens med den faktiska revolutionen och om det då går att använda en så pass gammal teori för en händelse i modern tid. Studiet har varit intressant och utvecklande då jag fått en större förståelse för gamla teorier och filosofer. Jag har även fått bättre inblick i den senaste revolutionen i Iran. Genom undersökningen har jag förstått att landets historia har fått större betydelse än jag trott i landets utveckling. Suveränitet och politiskt deltagande är bland det viktigaste vi har vilket man ville stärka i landet. För att utveckla forskningsproblemet skulle man kunna undersöka flera revolutioner genom tiderna för att förstärka validiteten och reliabiliteten i Aristoteles teori. Något annat som vore intressant skulle vara att jämföra olika teorier kring statsomvälvning, även detta genom tiderna, för att se om det finns några liknelser mellan dem. 22