Båda dessa grundtyper av organisationer, dessutom organisationer som blandar frivillighet och företagande, finns med i nätverket för social ekonomi.

Transkript

1 I processens inledning genomfördes ett längre seminarium där regionens och Nätverket för social ekonomis representanter diskuterade vilken typ av organisationer den kommande överenskommelsen skulle handla om. Den bild som blev tydlig under samtalet var att det intressanta området var dels organisationer som arbetar med frivillighet som grundläggande resurs och identitet, dels organisationer som använder icke vinstutdelande företagande i olika former. Båda dessa grundtyper av organisationer, dessutom organisationer som blandar frivillighet och företagande, finns med i nätverket för social ekonomi. I samtalet stannade man för att det som i grunden förenar alla de organisationer man här avser, är att deras grundläggande syfte är att främja en eller flera idéer och värden. Organisationerna är burna/definierade av en idé/ett värde. Man är alltså idéburna. 2

2 De flesta forskare som är aktiva inom detta område anser att civilsamhället omfattar både det som är organiserat, föreningar, stiftelser etc, men också den mänskliga samverkan som inte har tagit fast form utan som görs i lösare nätverk eller enbart baserat på samtal mellan människor. Grundordet här är civil. Dess språkliga betydelse i latinets civis är medborgare. Det anger kärnan i vad civilsamhället är, nämligen den del av samhället som växer fram i samspelet mellan medborgarna. Politikområdet som nationellt samlar frågorna kring civilsamhället heter En politik för det civila samhället. I och med att politikområdet har fokus både på den organiserade delen av civilsamhället, som här kallas idéburna organisationer, och på den icke organiserade delen, ges möjligheter till att se kopplingarna mellan dessa två delar. Nybildningen av idéburna organisationer, för att ta ett viktigt exempel, har ju nästan alltid en direkt koppling till processer som sker i det som här kallas hushålls-sektorn. Dvs då människor möts, bryter åsikter, samtalar om olika förhållanden och i en del fall enas om att göra något gemensamt Överenskommelserna, både den på nationell nivå och de som sluts på regional och lokal nivå har däremot ett tydligare fokus på den organiserade delen av civilsamhället. Kanske detta beror både på praktiska och ideologiska orsaker? Praktiskt är det mycket svårt för myndigheter/politiken att föra ett samtal med lösliga nätverk och människor som inte ens för sig själva har definierat nätverk. Ideologiskt är det förmodligen klokt att staten låter bli att närma sig dessa nätverk. 3

3 Hos staten har vi lagt den formella makten. Staten har ett maktmonopol. Det är exempelvis bara staten som får döma och låsa in oss. Det är bara staten som får försvara sig med vapen. Vi har dock genom vår författning belagt staten med ett antal begränsningar i dess maktutövning och medborgarna har i författningen rättigheter. Yttrandefrihet, föreningsfrihet till exempel. Men alla lagar och regler skall användas och tolkas. För att det skall finnas en balans i denna tolkning av lagar och regler krävs att det finns sammanhang utanför staten (och här inbegrips regioner och kommuner i begreppet staten) som har tillräcklig kraft och självständighet. Civilsamhället i dess olika skepnader är den kraft i samhället som kan utgöra en sådan balans. Det finns dock ingen naturbundenhet i detta. Det är inte i alla samhällen som en rimlig balans mellan staten och civilsamhället uppnås. Civilsamhället kan vara en stark allierad för politiken, men också en formidabel fiende. Det är ingen slump att totalitära stater genom historien har förbjudit människor att fritt organisera sig och att de lagt mycket energi på att samla information om vad människor gör och tänker (säkerhetspoliserna). 4

4 Här finns en viktig gränsdragning mellan idéburna organisationer och privata företag. Varför bör man inte se företag som en del av civilsamhället? De växer ju också ur samspelet mellan medborgare. Argumentationen är då att det är möjligt att urskilja tre grundläggande syften i de tre sfärerna. Det grundläggande syftet i civilsamhället är demokrati och solidaritet. Det grundläggande syftet i Näringslivssfären är produktion och avkastning. Det grundläggande syftet i den offentliga sfären är säkerhet och fördelning. I varje friskt samhälle uppfylls dessa tre grundsyften. Och för att fungera riktigt väl behöver de tre sfärernas olika aktörer hitta bra sätt att samverka. Aktörerna i de tre sektorerna lånar kontinuerligt metoder och sätt att tänka från varandra. Detta är inte ett problem, istället är det en förutsättning. Problem uppstår dock om aktörerna inte är medvetna om sitt grundläggande syfte. Om vi prövar detta sätt att tänka på existerande organisationer, kanske gränsen blir tydlig? 5

5 Företaget Mcdonalds tar sociala hänsyn i sin rekrytering. Det är bra. De anställer medvetet människor med utländsk härkomst och med funktionsnedsättning, som en del av sin rekrytering av personal. Betyder detta att Mcdonalds har bytt grundläggande syfte; produktion och avkastning mot grundsyftet delaktighet och demokrati? Formulerat på ett annat sätt; har de gått från att vara en del av näringslivssfären till att vara en del av civilsamhällessfären? Enligt den logik som Skåneöverenskommelsen bygger på är svaret nej. Mcdonalds bidrar ändå till samhället, men utifrån sin identitet som en del av näringslivet. Ett annat företag heter Basta arbetskooperativ. De skriver på sin hemsida: Under 2005 började Bastas olika verksamheter likna en koncern med Basta i Nykvarn som moderbolaget. Basta i Nykvarn är en ideell förening som i sin tur till hundra procent äger de tre aktiebolagen, Basta Väst, Basta Underhåll och Basta UtvecklingsCenter. Det finns inget privat ägande i någon av Bastas verksamheter. Tanken är att det ska vara ett gemensamt ägande där bara de som arbetar på något av företagen ska kunna förtjäna ett reellt inflytande över driften och den framtida utvecklingen av Basta. Ju större Basta blir och ju fler som väljer att arbeta kvar ju nödvändigare blir det att företagets försäljning av varor och tjänster, exklusive rehabiliteringsförsäljning, ständigt måste växa. Om inte så sker så lurar konkursen runt hörnet. En konkurs för Bastas del får stora personliga konsekvenser. Ett hundratal personer blir inte bara arbetslösa de blir också bostadslösa och många förlorar den sociala förankring som är grunden för deras mödosamma väg till ett liv utan droger. Denna sanning går att få medarbetarna på Basta att förstå. Därmed blir allt arbete på Basta riktigt arbete i ett riktigt företag. Basta drivs med en levande passion för de människor som har drogproblem och liknande sociala problem knutna till det. Även Basta, som framgår ovan, inser behovet av att fungera effektivt, kunna sälja tillräckligt för att få verksamheten att fungera. Men när de talar om behovet av att fungera väl och om att så inte sker så lurar konkursen runt hörnet så handlar det om att människorna som finns på Basta då skulle riskera att falla tillbaka i drogberoende, hemlöshet etc. Basta är en ideell förening som kallar sig ett företag och vars grundsyfte tveklöst är att främja en idé. 6

6 De kriterier som anges ovan för idéburna organisationer är alla fyra hämtade från beskrivningen av begreppet social ekonomi. Om man använder samma fyra kriterier men istället gällande begreppet idéburna organisationer har man en möjlighet att hitta en gemensam identitet, enligt resonemanget på s. 2. Finns det gränsdragningsproblem här? Finns det organisationer som kan vara svåra att artbestämma? Självklart är svaret ja. Följdfrågan är; finns det egentligen anledning att göra någon artbestämning bland de organisationer som inte är offentliga? För så fort man anser att en sådan artbestämning bör göras, får man gränsdragningsproblem. Skåneöverenskommelsen bygger på ställningstagandet att det finns anledning att göra en sådan artbestämning. På s. 3 i överenskommelsen skriver man: Parterna till denna överenskommelse ser ett speciellt värde just i den icke vinstutdelande verksamhetsformen som de idéburna organisationerna utgör. 8

7 Som nämndes ovan kan idéburna organisationer använda en stor mängd variationer av verksamhetsformer, så länge man är klar över sin identitet, sitt grundläggande syfte. Och en undersökning av verkligheten visar just att många olika former förekommer. En sådan undersökning visar dock också att det finns behov av levande samtal om identiteten. Forskaren Filip Wijkström har talat om en frusen ideologi och har då avsett att han träffat på organisationer som glömt sin identitet, som inte för ett levande samtal inom sig om sin ideologi, vilket får konsekvenser för språkbruk, vad som i realiteten är viktigast i organisationerna. Behovet av en sådan levande diskussion som basen för en fortgående vitalisering och ibland pånyttfödelse av idéburna organisationer är tidlöst. 9