OM UTVECKLINGEN AV GRANAR UR FRÖ EFTER SJÄLVBEFRUKTNING OCI-l EFTER FRI VINDPOLLINERING

OM UTVECKLINGEN AV GRANAR UR FRÖ EFTER SJÄLVBEFRUKTNING OCI- EFTER FRI VINDPOLLINERING OBER DIE ENTWICKLUNG VON TEILS NACH KONSTLICHER SELBSTBESTÄUBUNG, TEILS NACH FREIER WINDBESTÄUBUNG ENTSTANDENEN FIGHTEN AV OLOF LANGLET MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFöRSöKSANSTALT HÄFTE 32 N:r Centratr., Essete, Sthm 40 ' 040600

MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE 32. 1940-41 MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 32.HEFT REPORTS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N;o 32 BULLETIN DE L'INSTITUT D'EXPERIMENT A TION FORESTIERE DE SUEDE N;o 32 CENTRALTRYCKERIET, ESSELTE, STOCKHOLM 1941

REDAKTÖR: PROFESSOR HENRIK PETTERSON

INNEHÅLL: LANGLET, OLOF: Om utveckingen av granar ur frö efter sjävbefruktning och efter fri vindpoinering.................. I Uber die Entwickung von teis nach kunsticher Sebstbestäubung, teis nach freier Windbestäubung entstandenen Fichten...,.... 2 I BJöRKMAN, ERIK: Om mykorrhizans utbidning hös ta- Och granpantor, odade i näringsrika jordar vid oika kvävetiförse och justigång................................. 2 3 Mycorrhiza in Pine and Spruce Seedings gtown under varied Radiation Intensities in rich Sois with or without Nitrate added.... 69 NÄsLUND, MANFRED: En ny metod för bätesbreddens uttagande vid injetaxering........................................ 75 A New Method for Determining of the Strip-breadth in Line Surveying................................................. 85 NÄsLUND, MANFRED: Funktioner och tabeer för kubering av stående träd. Ta, gran och björk i norra Sverige.......... 87 Funktionen und Tabeen zur Kubierung stehender Bäume. Kiefer, Fichte und Bir k e in N ordschweden.......................... I 3 2 RoMELL, LARs-GuNNAR: Kvistningsstudier å ta och gran... I43 studies on Pruning in Pine and Spruce...................... I 89 TIREN, LARs: Ti frågan om hyggesmognadens betydese vid skogsoding............................................ I 95 Contributian to the Discussion on the Importance of the Ripening of the Humus in cear-cut Areas prior to Reafforestation.... 252 BjöRKMAN, ERIK: Mykorrhizans utbidning och frekvens hos skogsträd på askgödsade och ogödsade dear av dikad myr.... 2 55 Die Ansbidung und Frequenz der Mykorrhiza in mit Asche gediingten und ungediingten Teien von entwässertem Moor........ 286 BuTOVITSCH, VIKTOR: studier_ över granbarkborrens massförökning - i de av decemberstormen 1931 härjade skogarna i norra Uppand... 297 Studien iiber die Massenvermehrung von Ips ~ypographus in den vom Dezembersturm 1931 heimgesuchten Wädern von Nord-Uppand 347 LANGLET, OLOF: Kuturförsök med tysk gran av första och andra generationen........................................... 36 I Kuturversuche mit deutscher Fichte 1. und 2. Generation... 377 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1939 (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre 1 939; Report on the W ork o f the Swedish Institute of Experimenta Forestry in I 939) Amän redogörese av HENRIK PETTERSON... 38I I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Forestry Division) av HENRIK PETTERSON... 382 Sid.

IV II, Naturvetenskapiga avdeningen (Natnrwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica Division) av CARL MALMSTRÖM 385 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogka Division) av IvAR TRÄGÅRDH...... 387 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under år 1940. (Bericht tiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im Jahre 194o; Report on the Work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry in 940) Amän redogörese av HENRIK PETTERSON... 390 I. skogsavdeningen (Forstiche Abteinng; Forestry Division) av HENRIK PETTERSON................................ 390 II. Naturvetenskapiga avdeningen (Naturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-Geoogica Division) av CARL MALMSTRÖM 393 III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; EntomoogicaJ Division) av IvAR TRÄGÅRDH... 394

=====O==L==O=F===L=A==N=G==L==E=T=====~ OM UTVECKLINGEN AV GRANAR UR FRÖ EFTER SJÄLVBEFRUKTNING OCH EFTER FRI VINDPOLLINERING. HITTILLS FRAMKOMNA RESULTAT AV ETT FÖRSÖK, ANLAGT ÅR 1909 AV FIL. DR NILS SYLVEN. För att utröna om gran och ta äro sjävfertia och- om så vore faet - erhåa ett ti sitt ursprung känt pantmateria för studier över b. a. förgreningstypens ärftighet, utförde SYLVE.N försök med sjävpoinering av de båda nämnda trädsagen. I den redogörese för försöken, som SYLVEN (1910) framagt, har han kunnat konstatera, att granen vid försök visat sig vara sjävferti och att efter sjävbefruktning erhåna granpantor kunnat övereva sin första sommar. Den nämnda redogöresen omfattar icke pantornas utvecking ängre än ti och med första vegetationsperiodens sut. Pantorna bevo emeertid omskoade och sedermera utpanterade på en yta inom Österåkers kronopark. De ha under föjande år granskats och höjdmätts av docent C. MALMSTRÖM (1918, 1921, 1922, 1924, 1926, 1928) och sutigen har ytan år 1937 underkastats en mera ingående revision. Denna utfördes av jägmästare]. E. WRET LIND, som sagda år hade Kung. Domänstyreisens uppdrag att bistå skogsförsöksanstatens naturvetenskapiga avdening med vissa revisionsarbeten. Förutom kartäggning av ytan och den uppmätning av träden, som i den föjande redogöresen igger ti grund för framstäningen av förhåandena 1937, verkstäde WRETLIND en möjigast noggrann kassificering av träden i förgreningstyper (SYLVEN 1909) och av kottefjätyperna. Ehuru försöket icke kan betecknas som avsutat, har det befunnits ämpigt att sammanstäa de resutat, som på grund av hittis utförda mätningar och iakttageser kunna framäggas. Dessa resutat röra framför at skinaden mean träd erhåna ur frö efter sjävpoinering och efter fri vindpoinering. Försöksresutaten äro i detta avseende av värde särskit med hänsyn ti att de icke vunnits genom jämföreser endast mean unga pantor utan mean träd av i det närmaste 30 års åder. I. Med de..fr/in Statens Skogsjörsöksanstat. Häfte 32.

2 OLOF LANGLET Försöksytans äge och beskaffenhet. Den yta, å viken granarna utpanterats, är beägen inom Österåkers kronopark, Österåkers socken, Stockhoms än. Ytan igger strax ovanför den gama vägen från Bekungen ti Österåkers kyrka, nära vägskäet ti nya andsvägen Östanå-Åkersberga och ungefär en hav mi från sistnämnda ort. Ytan igger i en suttning mot sydsydväst, nära öppen inägomark. J ordmånen består huvudsakigen av erhatig, stenig morän, som mot ytan är rikigt inbandad med mu. Endast ett mindre område inom ytans västigaste de avviker något genom större errikedom.. Lutningen är inom detta område även mindre. För att denna de av ytan icke skue besväras av tirinnande ytvatten upptogs där ett dike. Vegetationen inom ytan utgjordes före panteringen av en rätt öppen, betad, ört- och gräsrik övskog med bestånd företrädesvis av ek, björk, asp och enstaka taar. Samma vegetationstyp omgiver atjämt ytan på trenne sidor. Den nordöstra sidan gränsar däremot ti ett mera sutet barrskogsbestånd. Försöksytans area uppgår ti omkring 0,2 ha. Den är icke försedd med kappa. PantmateriaL SYLVEN (r9ro) har ingående redogjort för sitt tivägagångssätt vid isoeringen och poineringen av bommorna, för frösättningen, det erhåna fröets egenskaper och de uppkomna pantorna, m. m. Här ska därför endast korthet sammanfattas det viktigaste av de av honom meddeade data. Moderträden, vika användes för försöket, utgjordes av fem utvada granar, växande å kronoparken Sundsmarken, Hassie socken, Skaraborgs än. En kortfattad beskrivning av dessa träd ämnas i nedanstående översikt: Gran r. Oregebunden kamgran >>i tämigen fristädt äge>>. Höjd c:a r2 m, brösthöjdsdiameter c:a 26 cm. Sista 20 årens radietiväxt c:a 92 mm. Åder c:a so år. Barr av norma typ. Kottar av acuminata-typ, 8-ro cm ånga. Honbommor röda. (Gran 2. Bandgran. Inga kottar kommo ti utvecking.) Gran 3 Ren kamgran med vackert nedhängande kamgrenar, >>från S-VN starkt tryckt af invidstående granar och taar». Höjd c:a r2 m, brh.-diam. c:a 30 cm. Sista 20 årens radietiväxt c:a 39 mm. Åder c:a r2o år. Barr av norma typ. Kottar av europma-typ, 8-9 cm ånga. Honbommor röda. Gran 4 Bandgrq,n, >>tryckt från V.-N. af närstående granar; granen reativt starkt afbekädd>>. Höjd c:a rs m, brh.-diam. c:a 36 cm. Sista 20 årens radietiväxt c:a I7 mm - borrprov starkt rötskadat. Åder obestämbar. Barr av mera krokbarrig typ. Kottar av acuminata-artad typ, 8-9 cm ånga. Honbommor röda. Gran 5 Borstgran, >>tämigen fristäd>>. Höjd c:a II m, brh.-diam. c:a 26 cm. Sista 20 årens radietiväxt c:a rq mm. Åder c:a 35 år. Barr av norma typ. Kottar av europma-typ, 8-9 cm ånga. Honbommor röda.

GRANAR UR FRÖ EFTER SJÄLVBEFRUKTNING 3 Tabe I. Beskaffenheten av det efter sjävbefruktning resp. fri vindpoinering erhåna frömateriaet en. SYLVEN (xgro) samt därur erhåna pantors avgång (i % av antaet vid resp. perioders början) ti och med revisionen I937 Die Beschaffenheit des nach kunsticher Sebstbestäubung bzw. nach freierwindbestäubung erhatenen Saatguts (nach SYLVEN 1910) sowie der Abgang der daraus gewonnenen Pfanzen (in % der Pfanzenzah zu Beginn der betr. Perioden) bis einschiessich der Revision 1937. Frö erhået efter.... Samen nach sjä v befruktning Sebstbestäubung fri vindpoinering freier Windbestäubung Moderträd nr.... Mutterbaum Nr. Frövikt per I ooo, g... 2,6os 2,954 2,520 3,o6o 2,827 2,718 2,955 3,r7o Samengewicht je r ooo, g Groning efter sådd 1910, % Keimung nach Saat rgro, % Pantavgång sommaren 1910, %.,..,,,..,,,,, 50 24 14 33 Pfanzenabgang Sommer rgro, % Avgång åren I9II I9I6, % 33 Abgang in den Jahren I9IIrgr6, % so 25 o 9, 8 3,81 II,3 s, o 4 I3 II 20 23 5 Avgång åren I9I6 I937, % 38 Abgaug in den }ahren 1916-~ 1937, % 24 II o o o o o Tota avgång från groning 79 I9IO inti I937, %... Gesamtabgang von der Keimung rgro bis 1937, % 7I 43 33 27 45 I6 A dessa granar isoerades våren Igog medest dub?a påsar av kakerväv eer pergamentpapper grenar med både hon- och hanbommor. För åstadkommande av poinering skakades dessa påsar vid två tifäen sedan bommorna öppnat sig. Poineringen yckades vä. Från de fyra träden I, 3, 4 och 5 erhöos sammanagt I62 kottar. Dessa efter sjävbefruktning erhåna kottar skördades i januari Igio. Samtidigt insamades även kottar efter icke isoerade bommor å försöksgranarna. Kottarna fingo känga inomhus. Fröet från såvä isoerade som icke isoerade kottar visade sig vara i rätt stor utsträckning skadat av insekter, varför haten av söfrö var stor. I början av juni såddes fröna i krukor, i vika pantorna även fingo övervintra. I tabe I har sammanstäts en de data rörande frön och pantor. Det framgår av tabeen, att fröna från de isoerade kottarna utmärktes av avsevärt ägre groningsprocent än fröna från de icke isoerade kottarna. De förras groningsprocent var såunda endast omkring 30 a 40 % av de senares. I fråga

4 OLOF LANGLET om ett träd, nr 3, var dock förhåandet omvänt. De efter sjävbefruktning erhåna fröna visade sig nämigen gro ti reativt större anta - rr8 % - än fröna från de icke isoerade kottarna. I detta fa var ä ven frövikten större hos de genom sjävbefruktning erhåna fröna, medan i fråga om de tre övriga försöksträden de tyngre fröna erhåits ur de icke isoerade kottarna. Pantorna som erhöos ur fröet från de isoerade kottarna visade redan första sommaren en större avgångsprocent än pantorna ur fröet från de icke isoerade kottarna, jfr tabe r. De övervintrade pantorna omskoades våren rgrr i pantskoa invid Kung. skogsinstitutet, där de fingo stå ti dess de våren rgr6 utpanterades å försöksytan vid Bekungen. Utpanteringen verkstädes den r6 maj rgr6 under edning av SYLVEN. Granarna panterades i öppna gropar i ett förband av ungefär 3 X 3 m, jfr fig. r. Kuturen inhägnades omsorgsfut; hägnaden vidmakthös ti dess pantorna hunnit växa upp. Någon åverkan å ytan under föjande år synes icke ha ägt rum. Försöksresutat inti år 1937 Pantavgång. Såsom ovan nämnts visade de pantor, som uppkommit ur efter sjävbefruktning erhået frö, redan från början en ägre vitaitet, yttrande sig i större avgångsprocent under första sommaren. Även under åren rgrrrgr6 var avgången större band pantorna ur det frö, som erhåits efter sjävbefruktning; jfr tabe r. Den vidare utveckingen efter utpanteringen å försöksytan vid Bekungen har visat samma tendens. Avgången har under åren rgr6-i937 varit II pantor av 44 eer 25 %, medan samtidigt av de I07 utsatta pantorna ur frö från icke isoerade kottar a 11 a kvareva. Tiväxthastighet. Det har visat sig, att oika sag av växter och djur reagera på oika sätt vid sjävbefruktning resp. inave. För många växter, t. ex. vete, är sjävpoinering det normaa befruktningssättet, medan andra växtarter tvärtom icke as sätta frukt, om icke befruktning äger rum med poen från ett annat individ. I andra fa åter kan sjävpoinering äga rum, men avkomman bir i oika avseenden försvagad. Detta benämnes inavesdepression. Dyik inavesdepression föreigger tydigen beträffande gran och gör sig b. a. gäande i den större avgångsprocenten för pantorna ur efter sjävbefruktning erhået frö. Depressionen visar sig även synnerigen påtagigt i fråga om de kvarevande granarnas utvecking, jfr fig. r. Redan vid den första revisionen rgr8 visade det sig tydigt, att inavespantorna voro ägre än pantorna i paraeförsöket, jfr tabe 2. Denna tendens har med åren bivit

Fig. I. Försöksyta med 27-årig gran ur frö efter des sjävbefruktning, des fri vindpoinering. stamhöjd och stamdia.meter vid brösthöjd återgiven enigt nedanstående skaa. Döda träd utmärkta av kors. Avstånd mean träden c:a 3 X 3 m. (Träd nr 133 dot bakom stamspetsen av nr ug.) Trädens härstamning framgår av vidstående tabe. Versuchsfäch~ mit 27jährigen, teis nach kunsticher Sebstbestäubung, teis nach freier Windbestäubung entstandenen Fichten ( Picea excesa). Stammhöhe (=stamhöjd) und Brusthöhendurchmesser ( = Brösthöjdsdiameter) nach der Skaa unten. Abgestorbene Fichten durch Kreuze ausgezeichnet. Abstand zwischen den Fichten etwa 3 x 3m. (Fichte Nr. 153 hinter der Stammspitze von Nr. ng.) Die Herstarumung der Bäume ist aus der Tabee rechts unten ersichtich. Samhöjd 15m 10 o 10 20,m Brösthöjdsdiameter -r 4 f 25 '... ' -r 10, f,. M f 29 i 26 '!" 27 20 "t~ o 15 ' f 17 16 -r 35 j, Moderträd Mutterbäume Nr 3 4 5 efter sjävbefruktning nach Sebstbestäubnng Nr 1-16 17-33 34-42 43-44 Dotterträd Tochterbäume efter fri vindpoinering nach freier Windbestäubung Nr 45- So 81-101 102-139 140-151

6 OLOF LANGLET atmera framträdande, även om höjdskinaden, procentuet sett, avtagit något. Påpekas bör kanske, att detta även gäer avkomman av träd 3, trots att som ovan nämnts i detta fa de efter sjävbefruktning erhåna frönavoro tyngre och grodde bättre än de frön, som erhåits efter fri vindpoinering (jfr tabe r). År 1937 var skinaden i höjd så stor, att inavesgranarna-:- tagna tisammans i en grupp - endast uppnådde c:a 46 % av de andra granarnas ängd, om man räknar med aa de kvarevande träden, jfr tabe2. Man bör emeertid samtidigt taga i betraktande att 25% av inavesgranarna under årens opp dött. - Jämför man inom de båda trädkategorierna endast de individ, som icke nu förete några spår av skador och som icke heer vid tidigare revisioner visat sig skadade, så utgör de kvarevande inavesgranarnas ängd i genomsnitt c:a 48% av de normaa granarnas. I tabe 2 redogöres för antaet utpanterade granar I916, samt antaet evande resp. oskadade träd våren 1937. Vidare meddeas resutaten av höjdmätningarna vid de oika revisionerna. Dessa data angivas som medeta för de oskadade träden inom varje avkommegrupp. Vid den första revisionen 1918 bevo icke aa pantorna höjdmätta. Värdet å medehöjden för detta år är därför icke fut jämförbart med värdena för de senare revisionstifäena; för att "\nderätta en jämförese har dock för år 1921 även angivits medeängden av de år 1918 mätta pantorna. Tabe 3 visar trädens fördening å höjdkasser om I m år 1937. Det framgår av data i dessa tabeer, att moderträden r, 3 och 4 efter sjävbefruktning ämnat avkomma, som vad höjdtiväxten efter utpanteringen angår utveckats i huvudsak ikformigt. Trädet nr 5 gav från början endast 3 grodda frön och därur 2 pantor (nr 43 och 44, jfr fig. r), som överevde första sommaren. Dessa båda granar eva ännu, men endast den ena (nr 43) är oskadad. Den är visserigen nu en av de båda största inavesgranarna (jfr även tabe13), men av detta enstaka träds utvecking kan ju icke dragas några generea sutsatser beträffande anagen för höjdtiväxt hos avkomman av träd 5 Större höjdskinader visa sinsemean de grupper av avkomma från de fyra moderträden, som uppdragits ur frö erhået efter fri vindpoinering. Medräknas samtiga granar är enigt tabe 2 avkomman av moderträd 4 i genomsnitt högst. Sedan kommer i ordning avkomman av granarna I, 5 och 3. Detta framgår även kart av översiktsbiden fig. I, där de enskida trädens höjder angivits. Av tabe 3 framgår emeertid ytterigare, att inom avkomman av träd 3 föreigger en förhåandevis stor variabiitet med avseende å trädens storek. Några träd äro mycket små, medan andra äro ungefär jämnstora med de. största inom de angränsande parceerna med

GRANAR UR FRÖ EFTER SJÄLVBEFRUKTNING 7 Tabe z. Utveckingen inti 27 ors oder av granar ur frö, erhoet efter des sjävbefruktning, des fri vindpoinering. Die Entwickung von Fichten bis zum 27. Lebensjahr aus teis nach kunsticher Sebstbestäubung, teis nach freier Windbestäubung erhatenem Samen. Granar erhåna ur frö efter... Fichten aus Samen nach sjävbefruktning Sebstbestäubung fri vindpoinering freier Windbestäubung Moderträd nr...."... Mutterbaum Nr. I 3 4 5 I 3 4 5 nta Igi6 utpanterade granar... Z ah! I 9 I 6 a usgepfanzter Fichten Anta evande inti år I937... Zah ebender Fichten bis I937 I6 I7 9 2 IO I3 8 2 36 2I 38 I2 36 2I 38 I2 Anta oskadade inti år I937... Zah unbeschädigter Fichten bis I937 Samtiga granars medehöjd i m vid 27 års åder... Mittehöhe in m sämticher Fichten im Ater von 2 7 J ahren De oskadade granarnas medehöjd i m vid en åder av: Mittehöhe in m der unbeschädigten Fichten im Ater von: 8 år Jahren... II»' ))... II )) ))... I2 )) >) o I4 )) )) o o 16 )) )) o. I9 >) ))... 27 )) ))... De oskadade granarnas diameter vid brösthöjd i cm vid 27 års åder. Brusthöhendurchmesser der unbeschädigten Fichten in cm im Ater von 27 Jahren 8 8 5 I 4,42 4.J 4,26 5,60 4,30 (n= 33; a= 1,497) 0,33 0,34 0,28 0,43 0,67 0,58 o, so 0,70 o,69 o, 56 0,65 0,77 0,78 0,65 0,73 0,94 I, IO 0,97 I, I7 1,55 I,43 1,36 I,7I 2,29 2,o6 I,97 2,34 3,67 4.49 4.54 4,891 7,25 4,72 (n= 22; a= 1,46I} 4, 8 6, 3 6, 2 O, o 5.9 32 I5 35 I2 9,7o 7,65 10,31 8, 38 9,37 (n = Io7; a= 2, 235) o,6r o,6i 0,65 o,6o I,o6 I, 12 I, 32 1,20 I,o6 I,or I, 28 1,02 I,45 1,32 I, 7I 1,32 2,38 2,21 2,66 1,98 3.54 3,3I 3.97 2,85 5. I2 4,76 5.57 3,961 10,21 8,971 I0,6o 8,38 9,92 (n= 94; a= I,434)!:~J I2,8 I, I 12,5 De oskadade granarnas formförhå- ande (höjd: diameter).... Formverhätnis (Höhe: Durchmesser) der unbeschädigten Fichten 107 79 72 8o 1 Dessa medevärden avse icke precis samma pantor som nedanstående värden. 1 Diese Mittewerte beziehen sich nicht auf genau dieseben Pfanzen wie die nachstehenden Werte. avkomma av träden I resp. 4 Ett par av dessa små träd ha enigt befintiga anteckningar icke efter utpanteringen bivit skadade, utan torde antagigen ha håits tibaka av något yttre infytande redan på pantskoestadiet.

8 OLOF LANGLET Från och med den första revisionen 1918 har nämigen denna parce kännetecknats av pantornas reativt åga genomsnittshöjd. -En dyik efterbiven men ti synes oskadad gran finnes även band avkomman ti träd r. Vid en jämförese mean de oika avkommegrupperna torde man emeertid ämpigare utgå från de oskadade trädens medehöjder. Dessa värden äro i tabe 2 angivna för de år, som höjdmä,tning verk~täts å ytan. I dessa medevärden äro icke medräknade höjderna av träd, som nu förete syniga spår av ädre skador såsom dubbestam och dubbetopp samt torra sprötkvistar, iksom icke heer nu ti synes oskadade träd, vika enigt ädre revisionsprotoko tidigare varit skadade. Två små träd band avkomman av gran 3 och ett itet träd band avkomman av gran r (nr 89 och 94, resp. 63, jfr fig. r), vika ovan omnämnts, ha även utesutits, trots att de ej uppvisat syniga spår av skador. Vid en dyik jämförese bir ordningsföjden mean avkommegrupperna 4, r, 3 och 5. Samma ordningsföjd erhåes, om endast de 5 högsta träden inom varje avkommegrupp medtagas. Denna ordningsföjd torde sannoikt vara den riktiga. Vad avkomman av moderträd 5 beträffar, bör denna utan tvekan erhåa sista patsen i ordningsföjden. Inom denna parce är nämigen höjdvariabiiteten re~tivt iten, jfr tabe 3 Endast ett enda träd når upp ti en höjd av något över ro m och detta trots att icke ett enda av träden nu eer tidigare uppgivits vara skadat. Icke något av träden var heer kortare än 6, 8m vid sista revisionen 1937. Den i jämförese med de tre övriga av kommegrupperna ägre medehöjden kan givetvis i detta fa tänkas bero på yttre förhåanden, då denna avkommegrupp panterats å försöksytans sydöstra de, som är den mest beskuggade. Vid en granskning av fig. r framgår emeertid tydigt, att det är en reativt skarp gräns mean avkomman av trädet 5 och träd 4 Även i detta fa har en höjdskinad förefunnits ända sedan den första revisionen 1918. Detta förhåande taar för att det icke skue vara yttre faktorer såsom beskuggning, markförhåanden eer dyikt, som i detta fa förorsakat skinaden i genomsnittig trädhöjd. Frågan om ti viken grad skinaderna i höjd mean de oika avkommegrupperna bero av inre eer yttre faktorer är synnerigen svår att besvara. Det är icke nog med, att inavesträden visa ungefär samma genomsnittiga höjd oberoende av härkomsten, under det att samtidigt träden ur frö efter fri vindpoinering visa skinader mean avkommegrupperna, som i vissa fa överstiga eer närma sig tre gånger medefeet. De >>inre faktoren>, som i 1 Det föreigger givetvis även en möjighet, att dessa träd uppkommit ur frö efter spontant inträffad sjävpoinering, men även i sådant fa böra de utesutas i detta sammanhang.

GRANAR UR FRö EFTER SJÄLVBEFRUKTNING g Tabe J. Dotterträdens höjd vid 27 års åder. Die Höhe der Tochterbäume im Ater von 27 Jahren.,.>:: " Moderträd nr I... ~ Mutterbaum Nr. <) ",.0.0 >... Fördening av samtiga dotterträden Verteiung sämticher Tochterbäume I --,-1 Varia ---------:-i ä_n_g_d_k a-ss_e_r_o_m_i_m_e_t_er--------~ ~~e~;:_ J I -I--,-1-2--,------1 3--,-----1 4---.-1 5---.--16----,---17----,---18--,------,g-II---.O-I-II-~II2-I v \ nach I m-längenkassen cient I 2 3 2 I I )) 3 ~ :9-3 7 2 :: ~:1 :~ ~ = ~ ~ _:_ = --; = = = = = r---------- ~ ~ --7--~~~--~-~-~~-~-~--~-~-~--7----r!:~:~~:n\".. "' ~ 9,11 6,x24,2133,31 I8,21 3,01 6,11 Moderträd nr I.[ :f MutterbaumNt. 5 - ) ) 3.s~ ) o ;:::::::: v ) ) 4 &;g ) ) 5 "d.:: I 2 I I 3 3 '----------.8 ~ > t Tihopa %.... :E :~ 3,7 I,9 0,9 0,9 5,6 3,7 I4,o I7,8 33,8 I4,o 3,7 23,8 Zusammen o/0... ~ ][ 3 7 2 2 4 6 2 8 3 4 I7 I9, 9 Fördening av de oskadade dotterträden Verteiung der unbeschädigten Tochterbäume variationskoefficient Moderträd nr I. Mutterbaum Nr. ) ) 3 ) ) 4 ) ) 5 Tihopa %... Zusammen % Moderträd nr I.[ :f 5 6 I4 7 8,7 Mutterbaum Nr. g 3!= ~ )) )) 3 ;=:] 3 3 I 2 4 2 ) ) 4 &-g 2 6 I7 6 4 ) ) 5 ]!!$ 3 4 3 I Tihopa %... ~ -~ r---;----;------;-~,--_-;-1-6-,-4~--4-, 3,-I-2-, 's_i_8_,-o'3_8_,_3-,-i-5-, 9,--4-, '3-I-4-.--4 Zusammen %,_..!:: I "' -e ~ ~ 30,9

O OLOF LANGLET detta fa kunna spea ro, äro av åtminstone tvenne sag. Jag återkommer nedan ti detta förhåande. De yttre faktorer, som kunna vara av betydese, äro även de av oika art. Vad som het undandrager sig at bedömande är band annat mijöförhåandena under pantskoetiden och den omsorg, som vid utsättandet ägnades rotsystemens ordnande av oika pantörer. Man kan icke heer bortse från, att även inom en så iten yta, som försöksfätet intager, kunna rätt stora skinader finnas mean oika dear i avseende å markens jordmånsförhåanden, beskuggning och rotkonkurrens från omgivande bestånd o. s. v. Ytan är icke heer omgiven av någon kappa, varför viss kantverkan kan göra sig gäande, och denna kan variera från kant ti kant. Vad speciet kantverkan beträffar, förefaer det dock som skue denna i föreiggande fa spea en underordnad ro. Om man bortseende från skadade och påtagigt undertryckta träd betraktar samtiga icke inavesträd som en enhetig grupp och undersöker den genomsnittiga trädhöjden i varje rad paraet med försöksytans sydvästra ångsida, erhåas de uppti i tabe 4 sammanstäda medehöjderna. Den sydvästra kantraden visar sig då vara endast rz cm kortare än raden innanför. Är såunda kantverkan synnerigen obetydig - om den as kan anses föreigga - så framgår av dessa ta ett annat förhåande, som för övrigt tydigt synes å fig. r, nämigen att trädens höjder avtaga mot nordost. Träden äro i genomsnitt kortare, ju högre upp i suttningen och ju närmare det sutna skogsbeståndet de stå. Vid en jämförese mean de oika avkommegrupperna spear detta förhåande emeertid en underordnad ro, enär parcegränserna gå ungefär paraet med utningsriktningen. Gör man en ikadan beräkning av medehöjderna inom ytans tvärrader erhåer man värden, som icke visa någon dyik regebunden tendens sammanhängande med radens äge inom ytan. Det framgår av nedre deen av tabe 4, att medevärdena tvärtom ti övervägande de bestämmas av viken avkommegrupp träden i resp. rader tihöra. De beräkningar, vikas resutat återgivas i tabe 4, ha såunda givit vid handen, att inom försöksytan varken kantverkan eer i övrigt mijöskinader inom oika dear av ytan torde kunna vara orsak ti de genomsnittiga höjdskinader, som de fyra av kommegrupperna visa sinsemean. - Däremot är det givetvis icke möjigt att avgöra, om pantmateriaet vid eer före utpanteringen behandats på sådant sätt, att oika pantkategorier i sjäva verket icke äro jämförbara. Det synes mig emeertid icke finnas någon anedning att förutsätta ett sådant förhåande. stamdiametern vid brösthöjd bestämdes medest korskavning samtidigt med höjdmätningen 1937. Värdena för de enskida träden framgå av fig. r.

GRANAR UR FRö EFTER SJÄLVBEFRUKTNING I Tabe 4 Trädens medehöjder inom inom oika rader å försöksytan. Mittehöhe der unbeschädigten Bäume in verschiedenen Reihen der Versuchsfäche. Rad Trädhöjd Moderträd Dotterträd Reihe Baumhöhe Mutterbaum Tochterbäume nr m 1 nr nr r I 10,95 I; 3; 4; 51 4S ; 4g; 64; Sr ; Sz ; II7-IIg; 134; I35 ; 151 z II,o7 1;3;4 47; 6z; 65; So; S3; gs; IOI ; II6; 120; I36 Rad 3 Io,oo I; 3; 4; 5 46; 51 ; 61 ; 66; 7g; S4; g7; 102; II5 ; IZI ; 132 ; 137; 150 från 4 g,92 I; 3; 4; 5 45 ; 52 ; 6o; 67 ; 7S ; g6 ; 103 ; II4 ; 122 ; sydväst ~ 131 ; I3S; 14g Reihe 5 g, 77 I; 3; 4; 5 53 ; 6S; 77; S6; g5 ; 104; I3 ; I23 ; I30 ; I3g; 14S von 6 g,89 I;3;4;5 54; 5S; 6g; 76; S7; nz; 124;rzg; I4o; 147 Siidwest I 7 g, 53! I; 3; 4; 5 55 ; 57 ; 70; 75 ; SS ; g3 ; 106; III ; 125 ; IZS ; 141 ; 146 s g,25 I; 3; 4; 5 65 ; 72 ; 71 ; 74; ro7 ; no; 127; 142 ; 145 g S,29 3;4;5 go ; gi ; IOS ; IOg ; 126 ; 143 ; 144 r 6 10,30 I 45-4S 7 10,34 I 4g; SI-56 s 10,28 I 57 ; ss ; 6o-6z ; 72 Rad g 10,14 I 64-71 från IO IO, 14 I resp. 3 74-So resp. Sr nordväst} II S,48 3 S2-S4 ; S6-SS ; go IZ S,92 3 gi ; g3 ; g5-gs ) 13 O, 34 3 resp. 4 IOI resp.!02; 104; I06-IOS; 117 Reihe von 14 10,35 4 IOg; III-II6; IIS Nordwest 15 II, o o 4 IIO ; IIg-125 16 IO, 39 4!26-132 ; I34 I.17 g, 88 4 resp. 5 135-13g (=ro, 9 3) resp. 140-143 (=S,58) IS s, 2 8 5 144-151 Medevärdena för de oskadade träden meddeas i tabe 2. I samma tabe har även angivits de oskadade trädens formförhåande. Detta ta är påfaande högt för granarna ur frö efter sjävbefruktning av träd I. Avkomman av träd 4 synes utmärka sig av ett något högre värde på formförhåandet än övriga avkommegrupper (med bortseende från nyssnämnda undantag), vare sig det gäer avkomma ur frö efter sjävbefruktning eer efter fri vindpoinering. Förgreningstyp och barrtyp. För bedömande av förgreningstypen är det nödvändigt att träden uppnått sådan storek, att förgreningen hunnit antaga mera definitiv karaktär. Dessförinnan är förgreningstypen vanigen.av rätt obestämd art. Ett försök gjordes i samband med senaste revisionen att indea träden i de av SYLVEN (rgog) uppstäda typerna, men detta stötte på vissa svårigheter, möjigen sammanhängande med att träden ännu icke voro tiräckigt

12 OLOF LANGLET utveckade. Detta torde i varje fa gäa ett anta av inavesträden. Här ska emeertid icke redogöras för resutatet av kassificeringen i förgreningstyper (jfr nedan sid. I8). Det är påfaande, att inavesgranarna inom en och samma avkommegrupp ha en viss habitueikhet sinsemean, även om de i.andra avseenden skija sig individuet från varandra. Denna gemensamma typpräge törde visserigen ti någon de bero på ikheter i förgreningssättet, men den torde dock i främsta rummet betingas av barrens pacering och utbidning. Barrformen, barrens yta och kanske framför at den vinke de bida mot grenen, från viken de utgå, är av största betydese för granarnas utseende. En de dotterträd ti moderträden I och 3 utmärka sig genom en påfaande oregebunden barrstäning. Barrvinken varierar från barr ti barr. Grenarna och träden få därigenom ett karakteristiskt urvigt utseende. Avkomman av moderträd 4 tidrager sig ett särskit intresse på grund av sin förhåandevis enhetiga typ. Ti utseendet skija sig dessa träd nämigen ganska påfaande från träden inom övriga avkommegrupper. Barren äro titryckta, gänsande och mörkgröna och föräna träden en präge, som verkningsfut kontrasterar mot närstående granar ur frö från andra moderträd. Avkomman av moderträd 5 utgöres av endast två träd, vika äro rätt ika ti typen och av normat utseende. De ur frö efter fri vindpoinering uppdragna granarna visa icke samma grad av habitue ikhet sinsemean inom oika avkommegrupper. Detta kan dock i viss mån vara beroende av att de icke äro så ätta att överskåda. Å en annan försöksyta, där träden äro yngre, har det visat sig, att dyika skinader framträda även mean avkomma av skida träd, som erhåits efter fri vindpoinering. Likheterna äro dock i dessa fa icke så påtagiga som i fråga om inavesträden å försöksytan vid Bekungen. Kottefjätyp. Vid revisionen I937 tivaratogs kott från de granar, som då buro sådan. Av inavesgranarna buro endast tre träd kott, nämigen. två dotterträd ti moderträd I och ett ti moderträd 5. Kotten voro i de båda första faen av ren europcea-typ,,i det sista faet av europcea~typ med svag dragning mot fennica-typ. Moderträdens kottefjätyp framgår av tabe 5, som även redogör för de efter fri vindpoinering erhåna dotterträdens kottefjä typer. Av särskit intresse är den sinsemean överensstämmande fördening, som enigt tabeen karakteriserar avkommegrupperna efter de båda moderträden med kott av acuminata- resp. europcea-typ. I det senare faet ha aa kottebärande dotterträd haft kottefjä av europcea-typ, däriband ungefär en.fjärdede med dragning mot fennica-typ. Kottefjä av mer eer mindre utprägad acuminata-typ iksom av europcea-typ med dragning mot acuminata

Tabe 5 GRANAR UR FRö EFTER SJÄLVBEFRUKTNING 13 Jämförese mean kottefjätyper hos moderträden och dotterträden ur frö efter fri vindpoinering. Vergeich zwischen Zapfenschuppentypen der Mutterhänrue und der Tochterbäume ans Samen nach freier Windbestäubung. Moderträdens Mutterbaum Ar 1937 kottebärande dotterträds I937 Zapfentragende Tochterbäume kottefjätyp. Zapfenschuppentyp anta Z ah! acuminata europma kottefjätyp nr Zapfensch up pen- typ med dragning med dragning med dragning re_n ren mot europma mot acuminata mot fennica rem rein versus europaea versus acuminata versus fennica % % % % % I acuminata 22 5 4 23 64 4 4 acuminata 31 6 O IO 58 16 3 europma 8 - - - 75 25 5 europma 3 - - - 67 33 har endast träffats hos avkomma av moderträd, som sjäva äro av acuminatatyp, ehuru även i det senare faet det övervägande antaet dotterträd äro av europcea-typ. Av inavesgranarna ha, som ovan nämnts, två dotterträd (nr 7 och 15) ti en sjävpoinerad acuminata-gran burit. europcea-kott. När ett större anta av inavesträden börja bära kott, bir det kanske möjigt att erhåa frågan om kottefjätypernas ärftighet något bättre beyst. Sammanfattning och diskussion av försöksresutaten. Det föreiggande försöket med experimente sjävbefruktning av gran har visat, att gran kan sätta dugigt frö efter sjävpoinering. Detta försöksresutat har redan tidigare framagts av SYLVEN (1910), som då även meddeade att fröna från de isoerade kottarna utmärktes av avsevärt ägre groningsprocent än de frön, som erhåits från samma träd efter fri vindpoinering. Ti därmed het överensstämmande resutat nådde DENGLER (1932) vid sina försök med sjävbefruktning av ta och bergta. Han fann nämigen, att efter korsbefruktning erhös 3-7 gånger så många vä matade frön per kotte som efter sjävbefruktning. De frön, som han fick efter sjävbefruktning, visade också en ringa grobarhet, även om de voro vä matade (DENGLER 1939). Låg grobarhet å fröet fann också AusTIN (1937) vid försök med sjävbefruktning av oika taarter vid >>The Institute of Forest Genetics>> i Pacervie, Kaifornien. SYLVEN (anf. arb.) försökte även sjävbefrukta

14 OLOF LANGLET ta, men han yckades ika itet som senare KoLESSNIKOFF (I930) erhåa några grobara frön. Vidare kan nämnas, att SYRACH LARsEN (I937) vid sjävbefruktning av ärkhybriden Larix Grneini X eptoepis erhö frö av >>extremey poor germinatiom>. Det framgår vidare av SYLVENS redogörese, att de efter sjävbefruktning erhåna fröna gåvo upphov ti pantor, som under första sommaren visade en förhåandevis ~tor avgångsprocent. Det har senare visat sig, att pantornas ägre vitaitet förorsakat en hög avgångsprocent även under deras vidare utvecking. Även i detta fa har samma tendens faststäts beträffande annat pantmateria av AusTIN, SYRACH LARSEN och DENGLER. Under den föjande utveckingen från pantor ti träd ha de efter sjävbefruktning erhåna granarna icke endast som förut utmärkt sig för en ägre vitaitet så tivida, att avgångsprocenten har varit förhåandevis stor, utan även tiväxten hos de kvarevande granarna har varit påtagigt nedsatt. Vissa habituea skinader finnas även mean dessa och träd ur frö efter fri vindpoinering från samma moderträd. Dessa förhåanden ha redan tidigare i största korthet omnämnts, nämigen i redogöresen för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under femårsperioden I9ZJ-I93I (HESSELMAN I934). Gran utveckas såunda icke normat, då den uppkommit ur frö efter sjävbefruktning, utan utmärkes av inavesdepression. Denna medför en nedsättning av höjdtiväxten, som beträffande det föreiggande trädmateriaet uppgår ti mera än häften, nämigen för hea materiaet ti 54 % och för icke skadade träd ti c:a 52 % (jfr fig. I och z samt tabeerna z och 3). DENGLER (I939) har å sitt materia av ta och bergta faststät ikartad inavesdepression. I ett par försök med avkomma av Pinus montana uppnådde pantor ur sjävbefruktat frö omkring 4I % resp. 5I % av ängden av pantor efter korsbefruktning. I ett försök med vanig ta bev motsvarande värde c:a 44 %- I de här anförda faen var pantornas åder visserigen endast 5-7 år, men det är dock ådagaagt, att i här berörda avseende fuständig överensstämmese finnes mean de hittis undersökta barrträdsarterna. I den föregående sammanstäningen över försöksresutaten har framhåits det avvikande utseende, som vissa inavesgranar förete på grund av abnorm barrstäning och förgreningstyp. De erinra i habituet hänseende om häxkvastar och om vissa abnorma granformer. DENGLER (I939) framhåer beträffande inavespantor av: ta, att dessa i viss utsträckning äro av >>hexenbesenartigem Aussehem. I ytterigare ett avseende föreigger överensstämmese mean revisionsresutaten från försöksytan å Bekungen och av DENGLER meddeade data. De båda avkommepantorna av moderträd 5 efter sjävbefruktning äro

GRANAR UR FRö EFTER SJÄLVBEFRUKTNING 15 Ur Statens skogsförsöksanst. sam!. Foto O.,ANGLET I939 Fig. 2. Försöksytan sedd från vänstra kortsidan, jfr fig. I. I förgrunden granar ur frö efter sjävbefruktning, i bakgrunden granar ur frö efter fri vindpoinering. Die Versuchsfäche von der!inken Kurzseite gesehen, vg. Fig. r. Im Vordergrund Fichten nach kunsticher Sebstbestäubung, im Hintergrund nach freier Windbestäubung.

16 OLOF LANGLET förhåandevis vä utveckade, särskit det oskadade. Likaedes finnas enstaka träd inom de andra avkommegrupperna, som äro förhåandevis vä utveckade. Inavesdepressionen har atså gjort sig gäande i oika grad från fa ti fa. I fråga om avkomman av gran 5 är det givetvis omöjigt att avgöra, om det är en ren tifäighet, att de båda avkommepantorna äro så vä utveckade som de äro, eer om detta träds avkomma generet mindre nedsatts av sjävbefruktning. För detta senare aternativ taar des detförhåandet, att samma träds avkomma efter fri vindpoinering är reativt kortvuxen, des att DENGLER beträffande ta funnit avkomman av ett visst moderträd visa mindre utprägad inavesdepression än han iakttagit i övriga fa. skinaderna i utvecking av efter sjävbefruktning erhåen avkomma av oika träd kan såedes vara betingad av des oika grad av inavesdepression, des oika ärftiga anag för tiväxt. Även om ett försök vore så anordnat, att man het kunde bortse från mijödifferenser, vore det därför icke möjigt att av utveckingen av ett dyikt pantmateria utan vidare draga sutsatser om de inre anag för utveckingen, som resp. avkommegrupper erhåit i arv. Det synes mig, som hade man vid dyika studier större möjigheter att suta sig ti de anag för tiväxt, som vederbörande moderträd ger i arv, genom att i jämförande försök medtaga dess avkomma efter fri vindpoinering. Ytterigare säkerhet vinner man givetvis, som jag tidigare (1937) framhåit, medest den s. k. diahea metoden. Därvid korsbefruktas ett anta träd så, att aa kombinationer reaiseras. Man kan sedan av de oika avkommegruppernas utvecking suta sig ti de utveckingstendenser vart och ett av träden givit i arv. Vid ett försök som det föreiggande är det av största intresse att jämföra moderträd och avkomma i fråga om de egenskaper, som åtit sig närmare preciseras. En uppstäning, som avser att underätta en dyik jämförese beträffande tiväxten, ämnas i tabe 6. Det är emeertid omöjigt att av de för moderträden angivna data draga några sutsatser om deras reativa tiväxtförmåga, då denna ju starkt påverkas av stäningen i beståndet jämte andra mijöförhåanden. Träden nr r och 5 ha visserigen båda vuxit i tämigen fristät äge, men om växtokaerna i övrigt är mig intet bekant. I varje fa synes emeertid tabeens värden tyda på, att moderträdet nr 5 icke borde vara de övriga underägset i avseende å tiväxtförmågan. Dess avkomma är emeertid den ti höjden ägsta. Detta förhåande får icke tydas så, som skue tiväxthastigheten icke vara ärftig. Tvärtom är det a anedning att antaga att skinaderna mean avkommegrupperna efter fri vindpoinering i föreiggande fa är uttryck 1 Jfr v. WETTSTEIN (1936) som vid försök med sjävbefruktning av ta fann 19 träd av 36 vara mer eer mindre sjävfertia, medan de övriga voro sjävsteria.

GRANAR UR FRö EFTER SJÄLVBEFRUKTNING 17 Tabe 6. -Jämförese mean moderträd och oskadade dotterträd ur frö efter fri vind poinering. Data för moderträden enigt SYLVEN (rgro). Dotterträden uppmätta 1937 vid en åder av 27 år (jfr tabe 2). Vergeich zwischen Mutterhänmen und unbeschädigten Tochterbäumen aus Samen nach freier Windbestäubung. Angaben fiir Mutterbäume nach SYLVEN (rgro). Tochterbäume wurden 1937 im Ater von z; Jahren gemessen (vg. Tab. z). i Moderträdens Mutterbaum Moder- radietiträd åder diameter växt sista Ater vid brh. 20 år formför- Mutter- höjd Durch- Ha b- håande baum Hö h e!messer in m ess er- Formverår Brusthöhe zuwachs fiir etzte hätnis Jahre 20 Jahre nr m cm mm I so I2 26 92 46 3 I20 I2 30 39 40 4?' I5 36 I7 42 5 35 II 26 II4 42! Dotterträdens Tochterbäume ' i diameter vid brh. formförhöjd Durch- håande Hö h e messer in Form v er- Brusthöhe hätnis m cm ro,z±o,x6 I3,o 78 9,o±o,sz II,8 78 Io,6±o,r; I2,8 8o 8,4±0,35 I I, I 76 1 Åder obestämbar på grund av stamröta. 1 Ater wegen Stammfäue unbestimmbar. för ärftiga differenser. Liknande försök med avkommebedömning av ta har visat, att avkomma av oika träd skijer sig i ofta betydig grad just i avseende å tiväxten (jfr b. a. v. WETTSTEIN 1936, 1937, LANGLET 1937). Det är såunda a anedning att a priori förutsätta, att detsamma är förhåandet med gran. Detta antagande stödes ju även av föreiggande försöksresutat. Det förhåandet, att moderträdet nr 5 givit den förhåandevis ångsammast växande avkomman, betyder därför endast att man av moderindividets utseende icke i detta fa har kunnat draga sutsatser om avkommans egenskaper. Det har ofta framhåits, så b. a. i fråga om ta av ScHMIDT (1932), att dyika sutsatser icke utan vidare kunna dragas. Moderträd nr 4 uppgives ha haft barr >>af mera krokbarrig typ>>, medan de övriga moderträden haft barr >>af norma typ>>. A v komman av träd 4 efter sjävbefruktning har emeertid, som ovan meddeats, titryckta, raka barr; denna avkommetyp ger för övrigt intryck av att vara förhåandevis vä och harmoniskt utveckad. Oikheten med moderträdet i fråga om barrtypen är så mycket mera anmärkningsvärd, som dotterträden sinsemean äro av förhåandevis enhetig typ. För karäggande av denna fråga iksom av andra iknande arvsfrågor kräves omfattande försök. Dessa måste även vara panagda så, att man kan bortse från mijöinfytanden, och detta möter i föreiggande fa stora svårigheter, iksom i aa ädre försök där vart deförsök endast representeras av en enda parce. 2. Medde. _(r&1t Stams Skogs_(örsöksa,.sa/1. Häft. 32.

18 OLOF LANGLET Mijödifferenserna inom försöksytan vid Bekungen torde dock vara förhåandevis små, varför skinaderna i utvecking mean de oika avkommegrupperna efter fri vindpoinering sannoikt äro ti avsevärd de betingade av oika arv::)anag (tab. 4). De utveckingsstörningar, som utmärka inavesträden, äro så stora och så genomgående, att varje möjighet är utesuten, att de skue kunna vara i nämnvärd grad orsakade av föreiggande mijöförhåanden. I en de fa synes störningen icke ha inverkat på den fruktifikativa utveckingen starkare än att träden ha burit kott. Två dotterträd ti gran nr r och det stora dotterträdet ti gran nr 5 ha såunda burit kott. Som kotten svårt skadats av insekter, har jag icke yckats erhåa grobara frön. Försöksytan erbjuder emeertid materia för vidare experimentea undersökningar, b. a. över trädens reaktion efter sjävbefruktning i ännu en generation samt över inavesdepressionens hävande efter korsbefruktning. Försöket kommer även i mån av möjighet att utnyttjas för att erhåa edning i fråga om studier över ärftigheten av förgreningstyp och barrtyp. I och för detta ändamå synes det mig dock nödvändigt att utföra omfattande mätningar. Förgreningstypen (iksom t. ex. kottefjätypen) torde utan tvive vara påverkad av ett ferta arvsanag, och även om granarna i det stora hea kunna fördeas å ett mindre anta huvudtyper, visar dock en detajgranskning, att dessa icke äro tiräckiga att täcka variabiiteten. Enda sättet att komma ti rätta med denna torde vara att genom mätning söka erhåa karakteristiska data, såsom ängden av grenar av oika ordning samt dessa grenars stäning ti varandra. * * * En jämförese mean granar ur frö från samma moderträd, erhået des efter isoering och sjävbefruktning av bommorna, des efter fri vind poinering, har visat, att träden i det förra faet utmärkas av b. a. större dödighet (25 % mot o %), större anta skadade (25 % mot r2 %) och ägre höjd (c:a 48 %). En de av inavesträden utmärkas av oregebunden förgreningstyp och barrstäning. Liknande förhåanden ha beträffande taarter och ärk framkommit vid försök utomands. Det är av intresse att konstatera denna överensstämmese med de här framagda resutaten av det nu 30-åriga granförsöket vid Bekungen, viket är avsevärt mycket ädre än de utändska försöken.

GRANAR UR FRÖ EFTER SJÄLVBEFRUKTNING 19 Ur Statens skogsförsöksanst. sam!. Foto O. I,ANGLET I939 Fig. 3 I förgrunden och ti höger granar ur frö efter sjävbefruktning, främst nr 23 (t. h.) och nr z6 (t. v.). Ti vänster i bakgrunden granar ur frö efter fri vind poinering. Im Vordergrund und rechts Fichten nach kunsticher Sebstbestäubung (rechts Nr. 23,!inks Nr. 26). I,inks im Hintergrund Fichten nach freier Windbestäubung.

20 OLOF LANGLET ANFÖRD LITTERATUR. AusTIN, L., 1937 The Institute of Forest Genetics. A New Science Utiized to Advance American Forestry. - American Forests, 43 DENGLER, A., 1932. Kiinstiche Bestäubungsversuche an Kiefern. -- Zeitschrift fiir Forst- und J ag d wesen, 64. -- 1939. Uber die Entwickung kunsticher Kiefernkreuzungen. -- Ibidem, 71. HESSELMAN, H., 1934 Redogörese för verksamheten vid Statens skogsförsöksanstat under femårsperioden 1927-1931 jämte försag ti arbetsprogram. III. Naturvetenskapiga avdeningen. (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens während der Periode 1927-1931. III. Naturwissenschaftiche Abteiung.) - \1eddeanden från Statens skogsförsöksanstat, 27. (Schwedisch.) KoLESSN1KOFF, A. I., 1930. Uber die Notwendigkeit, die Probeme der forstichen Genetik und Veredeung durch Forstversuchsanstaten zu studieren, und iiber einige Resutate der in der Ukraina zur Erforschung dieser Probeme angesteten Versuche. - Verhandungen des Internationaen Kongresses Forsticher Versuchsanstaten, Stockhom 1929. Stockhöm 1930. LANGLET, 0., 1937. Om mijö och ärftighet samt om förutsättningarna för växtföräding av skogsträd. C0ber Umwet und Vererbung, sowie uber die Voraussetzungen fur Zuchtung der Wadbäume). - Norrands skogsvårdsförbunds tidskrift 1937. ScHMIDT, W., 1932. Anregungen zur Individua- und Rassenzucht (Besprechung einer Schrift von Oberregierungs- und Forstrat Nicoai, Danzig). - Siva, 20. SYLVEN, N., 1909. studier över granens formrikedom, särskit dess förgreningstyper och deras skogiga värde (Studien iiber den Formenreichtum der Fichte, besonders die Verzweigungstypen derseben und ihren forstichen Wert). - Meddeanden från statens skogsförsöksanstat, 6. 1910. Om poineringsförsök med ta och gran (Uber Sebstbestäubungsversuche mit Kiefer und Fichte). - Ibidem:, 7 WETTSTEIN, W. VON, 1936. Die bisherigen Ergebnisse der Zuchtwah bei Wadbäumen. - Jahresbericht des Deutschen Forstvereins 1936. 1937. Forstpfanziche Ziichtungsversuche - besonders mit Popuus. - Botaniska Notiser 1937.

GRANAR UR FRö EFTER SJÄLVBEFRUKTNING 21 Zusammenfassung. UBER DIE. ENTWICKLUNG VON TEILS NACH KUNSTLICHER SELBSTBESTÄUBUNG, TEILS NACH FREIER WINDBESTÄUBUNG ENTSTANDENEN FICHTEN. Im Jahre I909 fuhrte Dr. NrLs SYLVEN Versuche mit kunsticher Sebstbestäubung von Kiefer und Fichte aus. Es geang ihm hierbei nach Isoierung der Bititenstände einen anwendbaren Samen zu erhaten. Geichzeitig wurden Zapfen von nicht isoierten, nach freier Windbestäubung befruchteten Btiten geerntet. SYLVEN (I9IO) egt u. a. Angaben tiber Samengewicht sowie tiber Keimfähigkeit und Pfanzenabgang im ersten Sommer nach der Saat dar. Diese Angaben werden hier in Tab. I, die auch den Pfanzenabgang späterer Perioden enthät, mitgeteit. Im Frtihjahr I9I6 wurden die Fichtenpfanzen nach der Verschuung auf einer Versuchsfäche in der Nähe von Stockhom im 3 x 3 m-verband ausgepfanzt. Seit der Auspfanzung gingen 25 % der Fichten aus sebstbestäubten Samen ein, während sämtiche Fichten aus Samen von nicht isoierten Zapfen noch immer eben. Auch ist der Antei beschädigter Bäume in der ersten Kategorie (25 %) grässer as in der zweiten (12 %). Bei den Fichten wurden wiederhot Höhenmessungen, zuetzt I937, im Ater von 27 Jahren vorgenommen, bei wecher Geegenheit auch der Brusthöhendurchmesser ermittet wurde. Die Ergebnisse dieser Messurrgen sindin Tab. 2 zusammengestet. Aus dieser Tabee wie auch aus Fig. I ersieht man, dass die nach kunsticher Sebstbestäubung erhatenen Fichten sich durch verhätnismässig geringe Höhe auszeichnen. Ihre Höhe beträgt nämich kaum die Häfte jener der. normaen Fichten. In geicher Weise verhät es sich mit dem Durchmesser. Ein merkicher Unterschied hinsichtich des Formverhätnisses iegt aso nicht vor; es handet sich nur um einen reinen Grössenunterschied. Beim Vergeich zwischen diesen beiden Fichtenkategorien hiet man es am zweckmässigsten, von unbeschädigten Bäumen auszugehen. Tab. 3 gibt die Verteiung der Höhe der Tochterbäume auf I m-höhenkassen, teis fur sämtiche, teis fur unbeschädigte Bäume, wieder. In einigen Fäen zeigen die Tochterbäume nach Sebstbestäubung einen unregemässigen Verzweigungstyp und eine ebenfas unregemässige Nadesteung. Ähniche Unterschiede zwischen nach Sebstbestäubung und Kreuzbestäubung erhatenen Pfanzen wurden auch fur Pinus sivestris und P. montana (DENGLER 1932, I939), verschiedene Pinus-Arten (AusTIN 1937) und Larix Gmeini X eptoepis (SYRACH LARSEN 1937) angeftihrt. Der hier besebriebene Versuch ist

22 OLOF LANGLET bereits fruher in einem Tätigkeitsbericht der Forstichen Versuchsanstat Schwedens (HESSELMAN I934) erwähnt worden. Die dargeegten Versuchsergebnisse sind nicht aein dadurch von Interesse, dass sie den Grad der Inzuchtdepression bei Fichte an den Tag egen, sondern auch mehr genere, und zwar insofern, as sie zeigen, dass eine soche Inzuchtdepression sich nicht n ur in den fruhesten J ahren getend macht, sondem jahrzehnteang ohne eigentiche Zeichen zur Ausgeichung bestehen beibt. In Tab. 6 werden einige Angaben fur die vier Mutterbäume und Mittewerte fur deren unbeschädigte Tochterbäume zusammengestet. Die Mutterbäume können jedoch, da sie unter verschiedenen Verhätnissen im Bestande aufgewachsen sind, nicht miteinander vergichen werden. Die Tabee iefert nur ein Beispie dafur, dass man aus dem Wuchs der Mutterbäume nicht auf 'die Wachstumsschneigkeit der Nachkommen schiessen kann (vg. z. B. ScHMIDT I932). Dies bedeutet jedoch nicht, dass die Wachstumsschneigkeit nicht erbich sei. So gibt es zwischen den Nachkommen von den vier Mutterbäumen nach freier Windbestäubung Unterschiede, die kaum auf den Variationen der Bodenverhätnisse auf der Versuchsfäche beruhen können. Die Höhendifferenzen kommen nämich nicht in verschiedenen Teien der Fäche, sondern zwischen verschiedenen Nachkommengruppen vor (vg. Tab. 4), was ubrigens nur zu erwarten war. So ist es auch fruher bei vieen Versuchen mit Nachkommenbeurteiung (vg. z. B. v. WETTSTEIN I9J6, I937), u. a. auch mit nordschwedischer Kiefer (LANGLET I937), der Fa gewesen. Inbezug auf die Naden ist zu bemerken,.dass die Nachkommen nach Sebstbestäubung von Fichte 4 sich durch sehr einheitiche Benadeung auszeichnen: die Naden sind dunkegrun, aniegend und gänzend. Dadurch weichen diese Bäume von den Nachkommen der Bäume I und 3, die in gewissem Umfang durch unregemässige Nadesteung gekennzeichnet sind, augenfäig ab. Die Nachkommen der Fichte 4 nach freier Windbestäubung zeigen keine auffaenden Abweichungen von den ubrigen Nachkommengruppen. Einige Tochterbäume trugen auch Zapfen. In Tab. 5 wird uber Zapfenschuppentypen der Mutter- und Tochterbäume berichtet. Eine Gesetzmässigkeit scheint zu bestehen, indem nämich die Mutterbäume von europaea-typ keine Tochterbäume aufweisen, deren Zapfenschuppen auch nur schwach an acuminata-typ erinnern. Unter den Nachkomi).en der Mutterbäume von acuminata-typ weisen wiederum 1/ 4-1/ 3 der Individuen Zapfenschuppen mit mehr oder weniger deutich ausgeprägten acuminata-merkmaen iuf. Auch in diesem Fa dominiert aber der europaea-typ. Von Tochterbäumen nach Sebstbestäubung ieferten nur drei Bäume Zapfen, und zwar zwei Tochterbäume vom Mutterbaum I und ein Tochterbaum vom Mutterbaum 5 In aen drei Fäen waren die Zapfen vom europaea-typ, im etzten Fa mit Neigung gegen fennica. Es hat sich mithin gezeigt, dass eine sebstbestäubte acuminata-fichte zwei Tochterbäume mit europaea-zapfen erzeugt hat.