Slutrapport. Ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt gentemot brukaren i ordinärt boende och vård- och omsorgsboende

Transkript

1 Äldreomsorgskontoret Slutrapport Ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt gentemot brukaren i ordinärt boende och vård- och omsorgsboende Projektet genomfördes under tiden april 2007-februari Projektledare Susanne Johansson Maria Sundqvist

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING...3 BAKGRUND...5 PROJEKTET...6 Syfte och mål med projektet...6 GENOMFÖRANDE...7 Medverkande...7 Utbildningspaketet...7 Studiecirkel...7 Situationsanpassad handledning...8 Genomförandeplan och checklista...10 Rehabiliterande och aktiverande mål...10 Chefers involvering...10 Situationsanpassad handledning för chef...11 Andra yrkesgruppers involvering...11 RESULTAT...12 Resultat för de äldre...12 Resultat för personalen...12 Resultat för chef...13 Genomförandeplan...14 Rehabiliterande och aktiverande mål...14 Informationsblad...15 Övriga resultat...15 DISKUSSION...16 Övergripande reflektioner kring utbildningspaketet...16 Studiecirkel...17 Handledning...18 Genomförandeplanen...19 Uppföljning efter handledning...20 Att arbeta utifrån brukarens behov och mål...20 Chefers betydelse och deltagande...21 Långsiktighet/hållbarhet...22 Utbildning på återstående enheter...22 Bibehålla och utveckla förhållningssätt och kunskaper...23 Förslag inför framtiden:...25 TACK...26 REFERENSLISTA

3 SAMMANFATTNING Detta är en slutrapportering av utbildningsprojektet Rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt, gentemot brukaren i ordinärt boende och vård- och omsorgsboende i Södertälje kommun. Rapporten beskriver i stort projektet och utbildningens genomförande. Arbetssättet i äldreomsorgen ska enligt socialstyrelsen präglas av ett rehabiliterande synsätt. Södertälje kommun beslöt sig för att stärka och öka kvaliteten i arbetet med vardagsrehabilitering inom äldreomsorgen hos den enskilde brukaren. Mot den bakgrunden inleddes i april 2007 projektet Rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt gentemot brukaren i ordinärt boende och vård- och omsorgsboende. Projektet avslutades i februari Syftet med projektet var att förbättra kvaliteten i arbetet med vardagsrehabilitering i ordinärt och särskilt boende, genom att införa ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt i personalgrupperna. Detta skulle ske genom utbildning i studiecirkelform kombinerat med praktisk handledning. I projektet användes utbildnings- och handledningsmodellen Vardagsrehabilitering inom äldreomsorgen vilken består av studiecirkel, praktisk situationsanpassad handledning samt dokumentering i genomförandeplan (Åhlfeldt, Ahner, Nygren & Törnqvist, 2007). I projektet har 3 vård- och omsorgsboenden och 3 hemtjänstgrupper deltagit. Sammanlagt har 7 gruppchefer, 111 vårdbiträden och undersköterskor genomgått utbildning och 130 äldre har deltagit i den situationsanpassade handledningen. En utvärdering av effekterna för de äldre gjordes under våren 2008 av Nestor FoU-center. Metoden som användes var dels kvalitativa intervjuer och dels en enkät i form av mätinstrumentet EQ-5D, som mäter hälsorelaterad livskvalitet. Resultatet visar bl.a. att det självskattade hälsotillståndet har förbättrats för de äldre personer som besökts av personal som gått utbildningen i ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt (Åhlfeldt, 2009). Utvärdering av utbildningspaketets effekter utifrån den deltagande personalens perspektiv har också visat positivt resultat. Personalen tycker att studiecirkelformen är ett bra sätt att lära sig. Den upplever att det varit givande diskussioner och mycket bra att få tid att reflektera runt det dagliga arbetet. Alla kursdeltagarna har i sin utvärdering skrivit att de tycker att situationsanpassad handledning har varit bra. De flesta anser att de har fått mycket bättre kunskaper om rehabilitering och aktivering genom att delta i utbildningen. Det är också vår uppfattning att de har börjat se vinsterna med detta arbetssätt både för brukaren och för sig själv som personal. De har även fått ökad kunskap i ett rehabiliterande förhållningssätt utifrån brukarens behov och en ökad medvetenhet om vad som är egna behov och vad som är brukarens behov. Ett annat resultat är att de rehabiliterande och aktiverande målen har blivit mer konkreta och satts utifrån varje brukares behov. Före projektet var målen mycket generella om de alls existerade. Under projekttiden har det också på de flesta enheter tillkommit planerade möten för personalen, där man arbetar på att strukturerat ta upp brukarfrågor. 3

4 Utbildningsmaterialet är brett och stort och ger mycket utrymme att forma och använda det efter deltagarnas behov. Det innehåller de mycket viktiga komponenterna teori, praktik, genomförandeplan och rehabiliterande och aktiverande mål. Alla dessa, anser vi som projektledare, har betydelse för implementeringen av rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt samt för dess fortlevnad. Vi har också sett betydelsen av att ledningen innehar djupare kunskaper i rehabiliterande förhållningssätt och hur de följer upp och stöder utvecklingen i det dagliga arbetet. Därför har vi under projektets gång tagit med gruppcheferna i utbildningen tillsammans med vårdpersonalen. Vi anser också att det haft betydelse för resultatet att vi varit två ledare, en sjukgymnast och en arbetsterapeut samt att vi haft lång och bred erfarenhet av rehabilitering inom äldreomsorg. 4

5 BAKGRUND Arbetssättet inom äldreomsorgen ska enligt Socialstyrelsen präglas av ett rehabiliterande synsätt (Socialstyrelsen 2001; Socialstyrelsen 2003). Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att förmedla stimulansmedel till kommuner och landsting för insatser bl.a. inom rehabilitering för de mest sjuka äldre. I Södertälje kommun har brist på kunskaper gjort att vardagsrehabilitering inte alltid kommit till stånd. Kommunen beslöt sig för att stärka och öka kvaliteten i arbetet med vardagsrehabilitering inom äldreomsorgen hos den enskilde brukaren i ordinärt boende och i vård - och omsorgsboende. Stimulansmedel söktes och beviljades vilket har möjliggjort anställning av en arbetsterapeut (1,0 tjänst) och sjukgymnast (1,0 tjänst) i två år. Projektet genomfördes i samarbete med Nestor FoUcenter. Tidigare har ett utvecklingsprojekt i rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt genomförts i Tyresö kommun tillsammans med Nestor FoU-center. Eftersom resultatet blev positivt beslutade sig Södertälje kommun därför att använda sig av den utbildnings- och handledningsmodell, som utarbetades i Tyresöprojektet. 1 1 Rapporten (Åhlfeldt, Ahner, Nygren & Törnqvist, 2007) som inkluderar projektredovisning, resultatutvärdering och lärarhandledning kan beställas via 5

6 PROJEKTET Projektet var i huvudsak ett utbildningsprojekt i rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt. Vad förhållningssättet innebär går inte att svara på i en enkel mening eller säga gör alltid så här så blir det alltid rätt. Ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt går ut på att: Brukaren ska tillåtas och uppmuntras att vara aktiv utifrån sin egen förmåga och sina egna önskemål. Du som personal ska arbeta på ett sätt som stärker och stödjer brukaren, både när det gäller identitet, funktion, självständighet och hälsa. Förhållningssättet ska ge motivation och få brukaren att tro på sig själv. Insikten och kunskaper om vad rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt är, kan graderas på djupet. De flesta vet vad rehabiliterande förhållningssätt är i teorin. På fråga svarar de att brukaren ska få göra det den kan själv. Det är dock inte lika självklart för alla att/inställningen aldrig får vara att kan hon knäppa knappar så ska hon. Ett sådant förhållningssätt låser brukarens vilja och tar den energi som skulle behövas till annat/(månsson, 2007 s.55). För att få en djupare kunskap om ämnet krävs yrkesspecifika kunskaper, empati och en god portion självkännedom (Holm & Jansson, 2006). Syfte och mål med projektet Syftet med projektet var att förbättra kvaliteten i arbetet med vardagsrehabilitering i ordinärt och särskilt boende, genom att införa ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt i personalgrupperna. Detta skulle ske genom utbildning i studiecirkelform kombinerat med praktisk handledning. Målen med projektet var: Att stärka den äldres kapacitet att klara dagliga aktiviteter. Att öka möjligheten till kvarboende i det egna hemmet. Att personalen får kunskaper som förbättrar förhållningssättet kring vardagsrehabilitering. 6

7 GENOMFÖRANDE I detta kapitel beskrivs hur utbildningen i rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt genomförts. Den har utgått från studiecirkel och situationsanpassad handledning i hemmet som beskrivs i Vardagsrehabilitering i äldreomsorgen (Åhlfeldt, Ahner, Nygren & Törnqvist, 2007). Medverkande Det fanns 8 vård- och omsorgsboende i Södertälje kommun när projektet startade våren 2007 med 375 brukare och ca 343 anställda undersköterskor och vårdbiträden. Kommunen är uppdelad i 5 hemtjänstområden och det var då ca 210 anställda. De privata boendena och privata hemtjänstgrupperna är inte medräknade. Av dessa har 48 stycken personal från vård- och omsorgsboende och 63 stycken från hemtjänsten deltagit i utbildningspaketet. I den situationsanpassade handledningen har 130 brukare deltagit. Deltagarna som var undersköterskor, vårdbiträden och gruppchefer kom från följande enheter och var fördelade enligt nedan: Brunnsäng/Bergvik hemtjänst, hela personalgruppen, 32 personer varav 3 gruppchefer. Järna hemtjänst, hela personalgruppen, 22 personer varav 1 gruppchef Östertälje hemtjänst, 8 personer varav 1 gruppchef. Mariekällgården 2 bostadsgrupper, 16 personer varav 1gruppchef. Ljungbacken 2 bostadsgrupper, 15 personer. Heijkensköldska gården 1 bostadsgrupp, 16 personer varav 3 nattpersonal och 1 gruppchef. Utbildningspaketet Som nämndes i bakgrunden använder vi utbildnings- och handledningsmodellen Vardagsrehabilitering inom äldreomsorgen, vilken består av studiecirkel, praktisk situationsanpassad handledning, checklista samt dokumentering i genomförandeplan (Åhlfeldt, Ahner, Nygren & Törnqvist, 2007). Denna benämns vidare som utbildningspaket. I utbildningspaketet ingick två skriftliga studiehandledningar en för hemtjänst och en för särskilt boende: Rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt (Nestor FoU-center 2007). De innehåller materiel till studiecirkel och den situationsanpassad handledning samt checklista. Studiecirkel Studiecirkeln bestod av åtta sammankomster om vardera tre timmar, förutom första tillfället som var en halvdag. Varje grupp deltog i studiecirkel varannan vecka under en termin. Antalet deltagare varierade mellan 7-9 stycken/grupp. Personal på vård- och omsorgsboenden deltog bostadsgruppsvis. Hemtjänstpersonalen deltog i blandade grupper med hälften av deltagarna från två olika hemtjänstområden. I studiecirkeln ingick två böcker: Rehabilitering (Holm & Jansson 2006) och Geriatrik (Jansson & Almberg 2007). Till varje sammankomst finns läshänvisningar om 5-20 sidor som berör ämnet för dagen. Deltagarna förväntades komma förberedda genom att ha läst de i studiehandledningen anvisade textavsnitten. De åtta studiecirkeltillfällena handlade om följande ämnen: 7

8 1. Vardagsrehabilitering för äldre 2. Att klara aktiviteterna i vardagen 3. Förhållningssätt vid stroke och Parkinsons sjukdom 4. Förhållningssätt vid ledsjukdomar och frakturer 5. Arbetsteknik och ergonomi 6. Strategier för att lättare klara av vardagssysslor 7. Bemötande ett givande och ett tagande 8. Samarbete - med den äldre i centrum En röd tråd genom alla studiecirkelträffarna var diskussioner och reflektioner som handlade om hur man kan arbeta med ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt utifrån den individuella brukarens behov. Frågor som ställts: Hur kan jag stärka identiteten/ jaget hos en brukare? Har det betydelse för brukaren vad jag som personal säger? Hur jag säger? Vad jag gör? Ett konkret exempel: Är det någon skillnad om jag säger: Idag ska jag duscha dig, eller om jag säger: Idag ska jag vara med dig när du duschar? Påverkar dessa olika meningar mitt arbetssätt och hur påverkar de brukaren? Sjukgymnasten och arbetsterapeuten ställde många öppna frågor kring olika situationer i vardagsarbetet. Under studiecirkeltillfälle 2-7 finns förslag på innehåll till en Dagens övning i utbildningsmaterialet. Förslagen består av praktiska övningar i kroppskännedom och i förflyttningsteknik och har lagts in någon gång under sammankomsten. Vi har valt att endast gå igenom grunderna med tyngdpunkt på det naturliga rörelsemönstret och endast en övning per sammankomst. Syftet är att ge en praktisk kunskap/upplevelse kopplad till rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt. Exempel på övning är hur man reser sig upp från sittande utan hjälpmedel eller fysisk hjälp. Hur guidar man en brukare muntligt? Tidsåtgången har varit cirka minuter per tillfälle. Alla övningarna har utgått från Elsa-konceptet (ELSA kompendiet 1987). Situationsanpassad handledning Den situationsanpassade handledningen har utgått från följande modell: Gå igenom befintlig dokumentation Göra en situationsanpassad observation i hemmet Fastställa rehabiliterande och aktiverande mål 1-3 st. Dokumentera i genomförandeplanen Informera arbetslaget Testa förändrat arbetssätt Utvärdera Syftet med handledningen var att överföra teorikunskaper i rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt till det praktiska arbetet. Den påbörjades efter tredje träffen och pågick parallellt 8

9 med studiecirkeln. Varje vårdbiträde/undersköterska är kontaktman till en eller flera brukare och handledningen utfördes hemma hos dessa både i det ordinära boendet och på vård- och omsorgsboende. Kontaktmannen valde tillsammans med brukaren ut vid vilken aktivitet som handledningen skulle ske. Handledaren, som var arbetsterapeut eller sjukgymnast, och vårdbiträdet/undersköterskan (kontaktmannen) gick först igenom den aktuella brukarens situation och dennes befintliga genomförandeplan och biståndsbeslut i personallokalen. Här tog man upp vilka insatser som utförts samt hur och varför insatserna gjordes. Kontaktmannen fick också fundera över sitt arbetssätt och om denne gjort något åt brukaren som han/hon kanske kunde och ville klara själv eller med stöd? Därefter fortsatte handledningen tillsammans med brukaren i dennes hem. Vanligast var att den genomfördes kring morgoninsatserna, som uppstigning, personlig hygien/dusch, påklädning och frukost. Brukaren var i högsta grad medverkande i processen, då det är dennes enskilda behov som är i fokus. Personalen har då ofta undrat över hur man gör och vad man säger när man ska ändra förhållningssätt och stödja brukaren att vara aktiv utifrån dennes behov. Därför har vi som handledare varit mer aktiva än vad utbildningsmodellen angett. Vi har stöttat personalen och givit tillfälle till att prova och öva på nya arbetssätt. Exempel på situationer som uppstått: Personal har tillsammans med brukare provat och övat på att muntligen guida brukare att sätta sig upp själv. Personal har tidigare brett smörgås åt brukaren vid diskbänken. Nu har man dukat fram frukosten och brukaren har fått prova att bre sin egen smörgås. Brukaren har fått vara mer aktiv i duschsituationen, t.ex. tvätta framsida och underliv själv. Hur personal skulle göra eller säga berodde på den individuella brukaren. Exempel på stöd har varit att bara sitta ner bredvid och prata om annat, att guida muntligt vad brukaren ska göra och/eller stödja under armen eller räcka fram tvättlapp med tvål. Nästa steg i handledningen var att kontaktmannen, handledaren och brukaren tillsammans fyllde i genomförandeplanen. Där noterades vad brukaren klarar själv och hur kontaktmannen ska göra för att stödja brukaren. Här sattes också upp en till tre konkreta målsättningar som bestämts tillsammans med brukaren utifrån dennes rehabiliterande och aktiverande behov. Vi har haft uppföljning med den handledde ca fyra veckor efter handledningstillfället. Då har vi samtalat kring hur det går att arbeta efter genomförandeplanen och de rehabiliterande målen. Vi har även frågat hur det gått att sprida informationen vidare och hur det gått för hela arbetslaget att arbeta efter detta. Detta har varit ett tillfälle att ge ytterligare handledning i hur arbetet ska fortskrida både för individen och arbetslaget. 9

10 Genomförandeplan och checklista I utbildningsmodellen/paketet finns en checklista som endast använts några enstaka gånger i början av projektet. En ny genomförandeplan (SOSFS 2006:5) infördes i december 2007 i hela äldreomsorgen i Södertälje kommun och då beslutade områdeschefen att checklistan inte längre skulle användas. En betydande anledning till detta var att man ville minska antalet papper som ska fyllas i. Den nya genomförandeplanen fångade också det som checklistan skulle förmedla. Genomförandeplanen tar sin utgångspunkt i en beställning/uppdrag från biståndshandläggaren om en eller flera insatser och mål för insatserna. I genomförandeplanen dokumenteras hur de beviljade insatserna ska utföras rehabiliterande och aktiverande utifrån brukarens specifika förmågor och önskemål. Här dokumenteras också vad brukaren klarar själv och hur personalen kan stödja brukaren att vara delaktig. Vid handledningstillfället har kontaktmannen upprättat genomförandeplanen i dialog med brukaren och/eller de som känner brukaren väl. Fokus har legat på vad som får den enskilde att må bra, känna mening samt ge honom/henne möjlighet att upprätthålla förmågor, vanor, intressen och relationer. Syftet är att genomförandeplanen ska vara ett arbetsverktyg för personalen för att kunna arbeta med ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt gentemot brukaren utifrån dennes behov. Rehabiliterande och aktiverande mål Rehabiliterande och aktiverande mål ska vara något som är viktigt och meningsfullt för brukaren som individ och som sätter guldkant på dennes vardag. Målen är verktyg att använda för att få ett mer individbaserat tänkande och agerande hos personalen. Målen sattes upp tillsammans med brukaren vid handledningstillfället, utifrån dennes behov och önskningar. De ska vara enkla, konkreta, genomförbara, mätbara och 1-3 stycken. De rehabiliterande och aktiverande målen dokumenterades sedan i genomförandeplanen under rubriken egen målsättning - delmål. Chefers involvering Vi har haft tre samtal med deltagande enheters chefer i samband med utbildningen, ett samtal innan kursstart, ett mitt i terminen och ett efter avslutat utbildningspaket. Hösten 2007 genomförde vi ett separat utbildningstillfälle för de enhetschefer och gruppchefer vars enheter deltog i projektet. Detta var för att öka förståelsen och kunskapen om rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt. Från våren 2008 deltog alla gruppchefer utom en tillsammans med personalen i studiecirklarna. Alla gruppchefer erbjöds handledning. 10

11 Situationsanpassad handledning för chef En situationsanpassad handledning av gruppchef har genomförts. Gruppchefen valde brukare och tillsammans med denne valdes vid vilken aktivitet som handledningen skulle ske. Här användes samma modell som för personalen men med modifiering. Gå igenom befintlig dokumentation Situationsanpassad observation i hemmet De resterande punkterna genomfördes inte då gruppchefen ej har dessa som sina arbetsuppgifter eller är kontaktman till någon brukare. Istället genomfördes en muntlig genomgång av aktiviteten och befintlig genomförandeplan. Här ingick handledning, dels i förhållningssätt i aktiviteten hos brukaren dels kring chefens fortsatta arbete med personalen i rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt. Andra yrkesgruppers involvering Flera yrkesgrupper har involverats för implementeringen och genomförandet av utbildningen i rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt under projekttiden. Vi har haft informationsmöten för arbetsterapeuter och sjukgymnaster på de vårdcentraler och vård- och omsorgsboende som berörts av projektet. I början och slutet av projekttiden har vi även träffat alla biståndshandläggarna. Där har vi informerat och diskuterat våra erfarenheter av att implementera ett rehabiliterande förhållningssätt och hur deras beslut påverkar personal och brukare. Vi har även haft specifika genomgångar med de biståndshandläggare som varit berörda av projektet. Sista tillfället på studiecirkeln har handlat om samverkan kring brukaren. Här har vi bjudit in de biståndshandläggare och den hälso- sjukvårdspersonal som arbetar i teamet runt brukaren. Detta har gällt både kommunens och primärvårdens rehabiliteringspersonal. Det har varit uppskattat av dem som deltagit. Det har lett till förtydligande eller ändring av rutiner samt ökad kunskap och förståelse för varandras arbete. För att öka förståelsen och kunskapen om rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt har vi även: medverkat och informerat äldreomsorgsnämnden vid ett av deras möten deltagit vid seminarium i Mat och måltider för äldre informerat på arbetsplatsträffar för rehabiliteringspersonal och sjuksköterskor i Hälso- & Sjukvårdsenheten 11

12 RESULTAT Detta kapitel beskriver först resultat för de äldre, resultat för personalen samt resultat för chef. Sedan redovisas även effekter på rehabiliterande och aktiverande mål samt resterande resultat under rubriken övriga resultat. Resultat för de äldre Det har gjorts en utvärdering utifrån ett brukarperspektiv av Nestor FoU-center. Detta skedde hemma hos brukarna före och efter utbildning för att se om brukaren själv har upplevt någon skillnad efter utbildningspaketets genomförande. För att mäta hälsoeffekter har hälsorelaterad livskvalitet studerats med instrumentet EQ-5D. Instrumentet är icke sjukdomsspecifikt och bygger på informanternas uppfattningar och bedömningar av den egna hälsan. Den mäter fem hälsodimensioner som är rörlighet, hygien, huvudsakliga aktiviteter, smärtor/besvär samt oro/nedstämdhet. Resultatet visar bl.a. att det självskattade hälsotillståndet har förbättrats för de äldre personer som besökts av personal som gått utbildningen i ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt. Med tanke på att denna grupp människor är äldre och i behov av extra stöd, så är en vanlig utveckling att hälsan snarare försämras med tiden. En rapport som redovisar utvärderingen är publicerad av Nestor FoU-center (Åhlfeldt 2009) 2. En motsvarande utvärdering gjordes också i Tyresöprojektet som även den visade positivt resultat (Åhlfeldt, Ahner, Nygren & Törnqvist, 2007). Resultat för personalen Utvärdering av utbildningspaketets effekter utifrån den deltagande personalens perspektiv har gjorts genom ett skriftligt och anonymt frågeformulär både i halvtid och vid sista studiecirkeltillfället. Frågorna utgick från Lärarhandledning i rapporten Vardagsrehabilitering i äldreomsorgen (Åhlfeldt, Ahner, Nygren & Törnqvist, 2007). Enkäterna visar att personalen tycker att studiecirkelformen är ett bra sätt att lära sig. De upplever att det varit givande diskussioner och mycket bra att få tid att reflektera runt det dagliga arbetet. Studiecirkeln lästes i mindre grupper om sju till nio personer. Personalen vill inte ha större grupper för då vågar man inte diskutera så öppet. När det gäller studiecirkelns innehåll och struktur uppger samtliga deltagare att detta varit bra. Några uppger att det varit för mycket att läsa på fritiden, svårt att hinna med och att de skulle vilja ha arbetstid till detta. I studiecirkelträffarna ingår dagens övning för deltagarna. Denna lärandeform var, enligt samtliga deltagare, bra och något som många gärna vill ha mer av. Alla kursdeltagarna har i sin utvärdering skrivit att de tycker att situationsanpassad handledning har varit bra. Flera uttrycker att det är utvecklande att få prova på i praktiken det man lärt sig i teorin. 2 Rapporten Aktivitet, delaktighet och egna önskemål finns att ladda ner på 12

13 Alla studiecirkeldeltagarna uppger att de fått nya kunskaper om rehabilitering och aktivering genom att delta i utbildningspaketet. De flesta anser att de har fått mycket bättre kunskaper inom området medan en del påpekar vikten att få bekräftat att man faktiskt gör och tänker riktigt. Här följer några exempel på hur personalen i enkäten uppger att de har förändrat sitt arbetssätt: Jag har trott att jag har kunnat arbeta på ett bra sätt, men sedan upptäckt att brukarna kan mer än jag trott. Att få se allt de kan med uppmuntran och påputtning. Ja, mycket, försöker tänka vid varje möte hos brukaren, på vad och hur och varför jag gör. Jag är mer medveten om hur man aktiverar brukaren. Tar bättre vara på den boendes egna resurser. Läser genomförandeplanen mera grundligt. Jag har tänkt på att stödja mer istället för att hjälpa. Jag hoppas att jag i ännu högre grad försöker tänka utifrån vad varje brukare har för unika förmågor som han/hon skall få bibehålla för att få vara aktiv så länge som möjligt. Tänk lite mer på vad brukaren verkligen klarar själv. Att jag inte hjälper brukaren för att vara snäll. Att jag tänker mer professionellt. Se vidare svar i enkätredovisningen, bilaga 1 3. Resultat för chef Alla i utbildningen deltagande chefer har svarat på samma skriftliga utvärdering som personalen. De är därför inkluderade i Resultat för personalen. En separat skriftlig utvärdering gjordes med den chef som deltog både i studiecirkel och handledning. Här ställdes frågorna med fokus på utbildningspaketets effekter utifrån chefens perspektiv. Utvärderingen gjordes knappt tre månader efter avslutad utbildning. Detta visade sig också belysa hur det är att fortsättningsvis arbeta vidare med rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt. I enkätsvaren framgick att diskussioner och fysiska övningar har varit mycket intressanta, viktiga och givande. Bra har också varit insikterna om mitt eget synsätt och förhållningssätt, både i utifrån diskussionerna i gruppen men de var starkast på handledningen. Det framkom också att utbildningspaketet behöver kompletteras med utbildning och handledning riktad till chefen. Steget att ta över och hålla rehabiliterande förhållningssätt levande ansågs för stort. Vi har mycket att 3 Bilaga 1, Ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt gentemot brukare i ordinärt boende och vård- och omsorgsboende finns att ladda ner på 13

14 arbeta på och jag hoppas att det verkligen kommer en fortsättningen där vi kan hålla detta mer levande. Vidare ansågs att handledningen skulle vara en obligatorisk del även för chefer. Genomförandeplan Personalen har vid två tillfällen i en skriftlig och anonym enkät svarat på frågan hur ofta de läser i genomförandeplaner. Vid första studiecirkeltillfället svarade en majoritet av personalen att de en gång per halvår eller aldrig läste genomförandeplanen. Vid den sista studiecirkeln svarade en majoritet av personalen att de varje vecka eller varje månad läser genomförandeplanen. Detta resultat har varit lika i alla utbildningsgrupper. Rehabiliterande och aktiverande mål Före projektet har målen, i de fall de funnits, ofta varit mycket generella t.ex. bibehålla det brukaren kan. Målen har nu blivit mer konkreta och utvalda utifrån brukarens behov. I början var både handledaren och personalen lite oroliga över att ställa en öppen rak fråga som: Vad skulle du vilja göra om du får välja själv precis vad du vill? För det första blev brukaren ofta förvånad över frågan och för det andra kom det inga åka till månen-önskningar. Enligt vår bedömning har de flesta brukare varit positiva till att upprätta rehabiliterande och aktiverande mål. Detta antar vi beror på att målen satts efter brukarens önskemål. Vanliga mål som sattes var att: få bre min smörgås själv till frukost få sitta vid handfatet och tvätta mig istället för på toaletten när jag duschar själv få tvätta det jag kan även om det tar lite tid få vara delaktig vid blomvattning personal sitter och äter lunch med mig få gå ut och promenera få vara med när tvätten plockas in. Det har också varit mindre vanligt förekommande mål som att få: steka blodpudding till kvällsmål åka till stan och handla måla teckningar. De rehabiliterande och aktiverande målen har, enligt våra observationer vid handledningarna, också hjälpt personalen att få ett mer individbaserat tänkande och agerande. Kontaktmannen uppmuntras att komma fram till något som är meningsfullt för varje brukare och som sätter guldkant på dennes vardag. Det är vanligt att personalen ordnar en gruppaktivitet för de brukare som vill delta. Följden kan då bli att några brukare aldrig får göra det som är viktigast för dem. Med de individuella målen ökar förutsättningarna att alla brukare får sitt eller sina främsta behov tillfredställda. 14

15 Informationsblad Personalen har ofta uttryckt att vikarier försvårar mycket för arbetsgruppen och deras arbetssätt. Detta resulterade i att vi, som projektledare, utarbetade ett informationsblad om rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt. Det finns nu att använda vid introduktionen av nyanställda och vikarier inom hemtjänst och vård- och omsorgsboende. Övriga resultat Under projekttiden har det på de flesta enheter tillkommit planerad mötestid för personalen, där man arbetar med att rutinmässigt ta upp rehabiliterande och aktiverande målen genomförandeplanen prata och reflektera kring förhållningssättet hur vi stärker identiteten/ jaget hos specifik brukare. I hemtjänsten har man även under projekttiden arbetat med att minska personalgruppernas storlek förbättra kontinuiteten genom att minska antalet personal kring brukaren ändra rutinerna så att även omvårdnadspersonalen deltar vid hälso- och sjukvårdsmöten med sjuksköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut från vårdcentralen och chefer inom hemtjänsten. 15

16 DISKUSSION I detta kapitel diskuterar vi resultaten och förmedlar våra tankar och erfarenheter efter att ha arbetat med projektet i två år. Övergripande reflektioner kring utbildningspaketet Att lära ut ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt är ett processarbete. Vi har satt fingret på följande punkter och frågor som har haft betydelse för personalen i sin utveckling: Tänka: Brukaren ska tillåtas och uppmuntras att vara aktiv utifrån sin egen förmåga och sina egna önskemål. Personalens roll är att finnas som stöd. Tänka stödjande istället för hjälpande och därmed stärka jaget hos brukaren. Bemöta: Att som personal inför möte med brukaren fundera över följande frågor och öka insikten om dess betydelse: Hur pratar jag? Vilket röstläge använder jag? Vad säger jag? Var placerar jag mig? Hur stärker jag? Göra: Att som personal inför möte med brukaren fundera över följande frågor och öka min insikt om dess betydelse: Hur gör jag? Vad gör jag? Hur guidar jag muntligt/fysiskt? Hur stödjer jag? Har jag som personal tillräckligt med yrkesspecifika kunskaper? Svårigheten ligger i att man inte kan bemöta alla brukare lika. Man kan inte ens bemöta samma brukare lika varje gång. Det är förmågan att anpassa förhållningssättet efter varje brukares behov i varje specifik situation som värdesätts. Denna praktiska kunskap kallas ibland även tyst kunskap. Tyst kunskap är enligt Josefson (1998) något som inte kan fångas i ett precist regelspråk men däremot visas i praktisk handling. En yrkesutövare kan vara mycket skicklig i sitt arbete utifrån erfarenheter och rutin på ett sätt som inte låter sig formuleras i en mall som andra kan följa (Åhlfeldt, Ahner, Nygren & Törnqvist,2007 s. 17). I enkäterna har deltagarna gett uttryck för att de har fått ökade kunskaper som utvecklat förhållnings- och synsättet kring vardagsrehabilitering. Det är också vår uppfattning! De har börjat se vinsterna med detta arbetssätt både för brukaren och för sig själva som personal. De har också fått ökad kunskap i ett rehabiliterande förhållningssätt utifrån brukarens behov och en ökad medvetenhet om vad som är egna behov och vad som är brukarens behov. En personal berättar att han en längre tid hjälpt en brukare att sätta på tandkräm. Nu hade han kommit till insikt om varför han gjort detta. Jag sätter på tandkrämen åt brukaren bara därför att jag tycker att brukaren tar för lite tandkräm. Nu får brukaren själv sätta på tandkrämen och dessutom bestämma hur mycket han vill ha. Utbildningsmaterialet är brett och stort och ger mycket utrymme att forma och använda det efter deltagarnas behov. Det innehåller de mycket viktiga komponenterna teori, praktik, genomförandeplan och rehabiliterande och aktiverande mål. Det har, av enstaka chefer, upplevts som nackdelar att utbildningen, räknat i timmar och månader, tar tid och att den är 16

17 personalkrävande. Det är dock vår uppfattning att det är dessa faktorer som ligger till grund för att det ska bli resultat och framgång av utbildningen. I utvärderingarna har tydligt framkommit att detta också är personalens åsikter. Det är ett processarbete att ändra förhållningssätt och det är inte gjort i en snabbkurs. Det har heller inte fungerat att utbilda några stycken i arbetslaget och lägga ansvaret på dem att förändra arbetssättet. Första terminen utbildade vi endast 8 av ett arbetslag på 30 stycken. Både chefer och personal gav uttryck för att det inte gick att sprida vidare ändrat arbetssätt till övriga kollegor. Detta ledde till att vi därefter endast utbildade hela arbetslag, vilket också i enkäterna visat positivt resultat. De flesta av personalen har varit både modiga och generösa med att dela med sig av egna erfarenheter, både när man gjort bra saker, men även när man gjort mindre bra saker. Denna öppenhet för förändring hos varje deltagare, både chefer och personal, har enligt vår erfarenhet haft stor inverkan på processen och utvecklingen. Det har därför varit av stor betydelse för resultatet att ett sådant klimat rått i gruppen. Studiecirkel Studiecirkelformen har varit mycket bra för utbyte av erfarenhet och kunskap i personalgruppen. Den har också gjort deltagarna mer aktiva och gruppens kunskaper lyfts fram till skillnad mot föreläsningsform. Diskussionerna har varit givande och ett enkelt sätt att lära sig. Det har upplevts mycket positivt att få prata, reflektera och diskutera kring sitt eget arbete och hur vi som personal faktiskt gör. Precis som flera av gruppdeltagarna påpekat anser vi att det är viktigt att gruppen inte blir större än max 10 personer (inklusive ledare). Detta för att diskussionerna ska bli givande och att alla ska vara delaktiga. Vi anser också att det haft stor betydelse för resultatet att vi varit två ledare, en sjukgymnast och en arbetsterapeut samt att vi haft lång och bred erfarenhet av rehabilitering inom äldreomsorg. Det ökar möjligheterna att observera grupprocessen, ta till vara det som kommer upp i grupperna och svara på deras frågor och funderingar. Det ger mer tyngd och djup i diskussionerna, då två ledare med olika yrkeskompetenser och personligheter täcker av en grupp bättre och man når fler deltagare. Det är ju inte en kurs i exempelvis förflyttningsteknik som ska läras ut, utan ett förhållningssätt som både individen och arbetsgruppen ska ta till sig, acceptera och verka utifrån! Det kräver ett visst förtroende mellan ledare och kursdeltagare för att kunna utvecklas. Ytterligare en faktor som vi tror haft stor betydelse är att vi som ledare kommit utifrån. Det har möjliggjort att ställa raka öppna frågor kring gruppens roller och arbetssätt som man kanske annars inte vågat eller kunnat göra. Gamla hjulspår är inte så lätt att upptäcka när man kör i dem själv! I hemtjänstgrupperna har deltagarna varit blandade från två olika hemtjänstområden/arbetsgrupper. Orsaken till detta var från början att det är bättre och lättare för verksamheten att släppa fyra personal per dag än åtta stycken. Det har dock visat sig bra ur flera aspekter. Arbetsgrupperna har kunnat berätta för varandra om olika arbetssätt och även delat med 17

18 sig av bra och dåliga erfarenheter. Det har också lett till reflektioner över om den ena arbetsgruppen skulle kunna göra så som den andra gör. Man har även fått bekräftelse på att vi som personal faktiskt gör bra saker. I en ny gruppkonstellation får deltagaren även en annan roll och kanske har man då lättare att tänka nytt och dela med sig av erfarenheter till varandra. Fördelar med att som på boendet vara bara i sin arbetsgrupp är att alla är med i diskussionerna samtidigt och hör varandras åsikter. Gruppen kan då lättare fatta beslut direkt om att testa och genomföra nya idéer. De har också upplevts positivt att hela gruppen samtidigt har fått träffas. En svårighet med studiecirkeln har varit att hinna med diskussionsfrågorna. Detta för att diskussioner har uppstått kring innehållet i läsläxan och/eller om situationer i deras dagliga arbete. Att frågorna är många till antalet har dock möjliggjort att gruppen kunnat välja de frågor som de ansett varit mest relevanta. Dagens övning: Den var mycket uppskattad och kunde användas direkt i det dagliga arbetet mellan studiecirkeltillfällena. Vi noterade att många av deltagarna saknar grundkunskaper i det naturliga rörelsemönstret. Detta gör att man som personal ofta går in på högre hjälpnivå än som behövs i förflyttningssituationer. Vi noterade också att trots att vi bara gick igenom en övning/tillfälle så glömmer personalen bort hur man gör. Detta har också fått oss att fundera kring hur sjukgymnaster och arbetsterapeuter håller förflyttningsutbildningar i allmänhet. Är rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt en naturlig del i förflyttningsutbildningen och vilken pedagogik använder man? Utifrån våra erfarenheter från dagens övning och handledningen hos brukaren anser vi att det finns behov för kontinuerlig utbildning i förflyttningar där rehabiliterande förhållningssätt är integrerat, samt att få träna mer praktiskt. Samma behov anser vi finns även för utbildning i förflyttning med lyft. Vidare utbildning i förflyttningar och användande av lyft ökar möjligheterna att arbeta med ett rehabiliterande och aktiverande förhållningssätt, att arbeta lika hos brukaren och förbättrar även arbetsmiljön för personalen. Kommentar: Handledning Vi har observerat att handledningen har behövts och det har varit mycket bra att få prova, öva och praktisera i det dagliga arbetet tillsammans med brukaren. Samtliga deltagare har i enkäten också svarat att de tyckte handledningen var bra. Personal uttryckte ofta: Det är först nu jag förstår vad det går ut på och vad det handlar om. Det har enligt många varit en riktig aha-upplevelse att själv uppleva hur mycket förhållningssättet betyder. En kursdeltagare hade tidigare fysiskt hjälpt brukaren att sätta sig upp på sängkanten och flytta över till rullstol. I samtalet innan hade det framkommit att brukaren var orolig och inte riktigt trodde på sig själv. Kontaktmannen provade och lyckades sedan att med lugn röst och uppmuntrande ord muntligen guida henne från säng till rullstol utan att ta i henne. Kontaktmannen var förvånad över vilken betydelse hennes ord och röst hade. Brukaren själv kände sig mycket nöjd med att klara sig så bra. De flesta deltagare vet vad rehabiliterande förhållningssätt är i teorin. På fråga svarar de att brukaren ska få göra det den kan själv. Vid handledningen har sedan personalen många gånger blivit förvånade över att brukaren klarar moment som de tidigare hjälpt dem med. Vid ett handledningstillfälle i en duschsituation säger brukaren/damen glatt medan hon tvättar sig själv att 18

19 det här har jag aldrig fått göra själv tidigare. En annan vanlig situation är att personalen vid frukosten stått vid diskbänken och brett smörgås till brukaren. Det har dock många gånger visat sig att brukaren klarat det och dessutom fått bättre aptit när hon fått bre sina smörgåsar själv. Ytterligare en vanlig situation har varit att brukaren själv tvättat ansikte och framsida men fått hjälp med nedre hygien. Det har dock många gånger visat sig att har man klarat att tvätta ansiktet så har man ofta klarat nedre hygienen själv också, i alla fall framsidan. Vi anser att kombinationen studiecirkel och praktisk handledning är mycket viktig både för individens utveckling och för hela arbetsgruppen i stort. För att ha ett rehabiliterande förhållningssätt krävs bland annat teoretiska kunskaper. Det krävs också teoretiska kunskaper för att kunna ta till sig handledningen. Det är dock så att även om du kan ett helt bullrecept utan och innan så är det inte säkert att du kan baka bullar. Du behöver få träna praktiskt för att förändra förhållningssätt. Individen får ofta nya praktiska erfarenheter och insikter om förhållningssättets betydelse under handledningen. Efter handledningen har kursdeltagaren fått berätta för sina arbetskamrater om sina upplevelser på nästkommande studiecirkel. Då har man fått öva på att rapportera vad som är viktigt för just den här brukaren, vad han kan själv och vilka mål som har satts. Det har också varit ett tillfälle att följa upp rutiner på arbetsplatsen. Har alla läst genomförandeplanen? Hur går det för arbetsgruppen att arbeta efter genomförandeplanen och med de nya mål som satts? Detta har hjälpt till i processen både för individen och för hela gruppen. Många deltagare berättade att de fick aha-upplevelser när de hörde sin kollega berätta om brukaren. Genomförandeplanen En uppfattning vi har utifrån det vi sett och hört från kursdeltagarna är att den nya Genomförandeplanen generellt sett upplevts som bättre och lättare att fylla i än den gamla Omsorgsplanen och Vård- och omsorgsplanen. Vad har genomförandeplanen med rehabiliterande förhållningssätt att göra? Den kan vara ett verktyg som kan användas med ett otroligt gott resultat, men den kan också vara ett papper som fylls i och stoppas i arkivet. Det har varit fascinerande att följa processen kring genomförandeplanen. Under projektets gång har både brukare och personal gett uttryck för att man som personal inte arbetar lika hos en och samma brukare. Väl upprättad plan stärker personalens möjligheter att ha ett gemensamt förhållningssätt och arbeta mot gemensamma mål utifrån brukarens behov. Vi har sett att man kan dela in upprättandet av genomförandeplanen i de två delarna samtalet och dokumentationen. Kunskaper om hur man upprättar en genomförandeplan i dialog med brukaren och/eller någon som känner brukaren väl, är mycket varierande bland deltagarna. Det har varit ett bra tränings- och inlärningstillfälle vid handledningen hemma hos brukaren. Personalen har behövt stöd både i samtalet och vid ifyllande av genomförandeplanen. Många är osäkra på vilka frågor som ska ställas, hur man frågar och hur man skriver. Just hur och vad man frågar har visat sig ha en 19

20 oerhörd betydelse för vad brukaren svarar. Här har vi givit mycket stöd till personalen och det har varit viktigt att ägna tid åt detta så att brukaren känner sig sedd. Själva samtalet är en process för både personal och brukare. Vi har sett att när man lyckats få till ett bra samtal, så händer något med både brukare och personal. Vid uppföljningen har det framkommit att brukaren blivit stärkt i sin identitet av samtalet. Här följer några exempel på vad kontaktmannen berättat som belyser detta: Jag tycker att det går bra! Vi har fått mycket bättre kontakt. Tora mår mycket bättre, hon är mer aktiv, pratar mer och tycker mer. Jag tycker det är mycket roligare att jobba nu! Jag har börjat berömma och peppa brukaren vid förflyttning och nu sätter hon sig själv upp. Han är mycket gladare och jag kan prata med honom nu. Alla tycker att han är mycket gladare. Tidigare var det svårt att prata med honom och han svarade inte mycket. Även vid studiecirkeln har det framkommit av övrig personal att de plötsligt tycker att en specifik brukare har blivit så duktig, glad och klarar exempelvis sina förflyttningar bättre. Vi har alltså observerat att det har stor betydelse för brukaren och kontaktmannen hur man genomför samtalet och dokumentationen vid upprättande av genomförandeplanen. Detta har också stor betydelse för om genomförandeplanen blir ett levande dokument i arbetsgruppen som man har nytta av i det dagliga arbetet. Uppföljning efter handledning De mål som sattes och det som provades under handledningen har för det mesta fungerat bra för kontaktman och brukare i vardagen. När målen uppfyllts så har nya mål skrivits. I en del fall har man fått skriva nya mål på grund av att brukarens hälsotillstånd förändrats. I de fall då det varit svårigheter för kontaktmannen att följa de individuella målen har personalgrupperna oftast varit stora och/eller kontinuiteten i möte mellan kontaktman och brukare varit låg. Det har ibland kunnat gå flera veckor mellan det att kontaktman och brukare mötts inom hemtjänsten, men även på boendena har det haft betydelse hur ofta man mötts. Att arbeta utifrån brukarens behov och mål Hur har det gått att arbeta utifrån brukarens behov och mål för hela arbetsgruppen? Informationsöverföring av arbetssätt och brukarens mål mellan kontaktperson och övrig personal har visat sig vara beroende av flera faktorer för att lyckas. När vi ställt frågan till kontaktmannen vid uppföljningen efter handledningen har det överlag varit svårt för denne att svara. Man vet vad man själv gjort, men är osäker på hur det fungerat när andra varit där. De svårigheter och faktorer som genomgående haft betydelse för spridningen av det rehabiliterande och aktiverande förhållningssättet i hela arbetsgruppen beskrivs nedan. 20