Program för prevention och bättre vård av diabetes RESUMÉ

Transkript

1 Program för prevention och bättre vård av diabetes RESUMÉ

2 DEHKO RESUMÉ Innehåll Sida Inledning... 3 Diabetes är ett växande folkhälsoproblem... 4 Högre kostnader för diabetesvård på grund av senkomplikationer... 5 Större fokusering på risken för artärsjukdomar i behandlingen av typ 2-diabetes... 6 Typ 2-diabetes kan förebyggas genom livsstilsändringar... 8 Åldersanpassad vård av typ 1-diabetes Senkomplikationerna minskar med effektivare behandling Egenvård och vägledning för diabetiker förutsättningar för god vård Vårdmodell: delat ansvar hörnstenen i vården Diabetesregister användbart verktyg i vården och kvalitetskontrollen Samordningsgrupp Arbetsgrupper för handlingsprogrammet Program för prevention och bättre vård av diabetes (DEHKO) RESUMÉ Utgivare: Diabetesförbundet i Finland r.f. ISBN Redaktör: Sanna Korkee Layout: Aino Myllyluoma Material om programmet: (på finska) Bok om handlingsprogrammet (Dehkon toimenpideohjelma) Stordior Broschyrer Förfrågningar: Diabetesförbundet, Kirjoniementie Tammerfors tfn fax e-post materiaalitilaukset@diabetes.fi Boken Dehkon toimenpideohjelma och annat material finns på finska utlagda på Internet på adressen 2

3 DEHKO DEHKO RESUMÉ Inledning Programmet för prevention och bättre vård av diabetes (på finska förkortat Dehko; den finska förkortningen har fått stor spridning också på svenska) skall vara grunden för diabetesvården i vårt land Det primära syftet med programmet är att typ 2-diabetes (ålderdiabetes, vuxendiabetes) skall kunna förebyggas systematiskt. Det andra viktiga målet är att generera insatser som minskar risken för personer med typ 2-diabetes att insjukna i hjärt/kärlsjukdomar. Programmet avser att förbättra dels vårdorganisationen, dels kvaliteten på diabetesvården för att personer med typ 1-diabetes (ungdomsdiabetes) och personer med typ 2-diabetes skall få bättre metabol kontroll (bättre sockerbalans), senkomplikationerna minska och diabetikerna vara mer nöjda med vården. DEHKO Denna skrift är ett sammandrag av den första etappen i programmet: ett handlingsprogram. Arbetet med handlingsprogrammet inleddes En stor och aktiv grupp bestående av experter inom hälso- och sjukvård, företrädare för myndigheterna och diabetiker har deltagit i arbetet. Diabetesförbundet står som samordnare för programmet. Handlingsprogrammet antogs vid ett stort konsensusmöte i januari Det innefattar elva mål som enligt planerna skall uppfyllas fram till 2010 samt förslag till en rad anknytande insatser. Målen och insatserna kompletteras av ingående förslag. Förslagen har utarbetats av expertgrupper och bygger på den nyaste kunskapen om diabetes och diabetesvården. En förutsättning för att programmet skall kunna omsättas i praktiken är att myndigheter, hälso- och sjukvården, organisationer och diabetiker kan samarbeta på bred bas. Det behövs ett program för prevention och bättre vård av diabetes eftersom diabetes fortfarande är ett galopperande folkhälsoproblem. Bristfälligt behandlad diabetes leder till allvarliga komplikationer och sämre livskvalitet för diabetiker. Senkomplikationerna är en av de största orsakerna till att diabetes är en så dyr sjukdom för samhället. När allt fler drabbas av diabetes skjuter kostnaderna i värsta fall okontrollerat i höjden. Detta sammandrag redogör tematiskt för målen och insatserna i handlingsprogrammet. Programmet betraktar typ 1 (ungdomsdiabetes) och typ 2 (åldersdiabetes, vuxendiabetes) som två olika sjukdomar. Men vissa av målen för bättre vård och högre vårdkvalitet passar in på båda diabetestyperna. 3

4 DEHKO RESUMÉ Diabetes är en sjukdom som beror på en rubbning i ämnesomsättningen. Sockerhalten i blodet är farligt högt, eftersom kroppen på grund av insulinbrist eller nedsatt insulineffekt inte kan tillgodogöra sig sockret i näringen och använda det som bränsle. Vanligen delas diabetessjukdomen upp i två huvudtyper: typ 1 eller ungdomsdiabetes och typ 2 eller åldersdiabetes (kallas också vuxendiabetes på svenska). Båda diabetestyperna är förknippade med risker för allvarliga komplikationer. Diabetes är ett växande folkhälsoproblem För närvarande finns det diabetiker i vårt land och antalet kan enligt vissa bedömningar stiga till hela fram till Varje år insjuknar i genomsnitt finländare i diabetes. Merparten (nästan 90 procent) av alla diabetiker har typ 2 diabetes. För att typ 2-diabetes skall bryta ut krävs det dels ärftliga anlag, dels en viss livsstil. Med levnadsvanor avses i detta fall övervikt och fysisk inaktivitet. Dessa livsstilsfaktorer har spritt sig så explosionsartat att typ 2-diabetes är ett växande folkhälsoproblem. Om ingenting görs kommer antalet diabetiker med typ 2 att öka i Finland med upp till 70 procent redan de tio närmaste åren. Åtminstone var tredje finländare har ärftliga anlag som ökar risken för att insjukna i typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes kan emellertid förebyggas med hjälp av en hälsosammare livsstil. Det viktigaste målet med programmet för prevention och bättre vård av diabetes är att förebygga typ 2. Det betyder att insatserna riktas in på både riskgrupperna och hela befolkningen. Tecken som tyder på att man hör till riskgruppen är övervikt, förhöjt blodtryck, graviditetsdiabetes, måttligt förhöjt blodsocker och diabetes hos nära släktingar. Ungefär finländare har typ 1- diabetes, ungdomsdiabetes. Finland har den högsta incidensen (antalet inträffade fall) i hela världen när det gäller typ 1. Och antalet typ 1-diabetiker ökar med i snitt två procent om året. Anlagen för typ 1 nedärvs men det är fortfarande okänt vilka faktorer i miljön som leder till att sjukdomen bryter ut. Typ 1-diabetes kan bryta ut i barndomen eller i vuxen ålder. Allt fler barn insjuknar (450 barn varje år), sjukdomen är livslång och de drabbade kan på grund av bristfällig vård och behandling få komplikationer, ofta redan på ett tidigt stadium. Allt detta är en stor börda för diabetikerna själva och samtidigt en stor utmaning för hälso- och sjukvården. ANTALET DIABETIKER I FINLAND År 2000 År Antalet diabetiker beräknas stiga till fram till Varje år insjuknar finländare i diabetes. 4

5 DEHKO DEHKO RESUMÉ Svängande blodsocker kan leda till problem för diabetiker. Dessutom kan sjukdomen medföra komplikationer, så kallade senkomplikationer. Bland de allvarligaste och dyraste komplikationerna märks hjärt/kärlsjukdomar. Det är angeläget att större uppmärksamhet fokuseras på senkomplikationerna för att diabetiker skall få bättre livskvalitet och vårdkostnaderna kunna pressas ned. Högre kostnader för diabetesvård på grund av senkomplikationer Diabetes är en dyr sjukdom för samhället. Diabetikerna utgör ungefär tre procent av befolkningen i vårt land. Men de samlade kostnaderna för vården och behandlingen av dem (5,2 miljarder mark om året) står för mer än 11 procent av de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvården för diabetiker är minst 2,5 gånger dyrare än för motsvarande population i samma ålder och med samma könsfördelning. Och ungefär fem gånger så dyr som för befolkningen i stort. Merparten av kostnaderna för vård och behandling av diabetiker (4,6 miljarder mark om året) går till vården och behandlingen av diabetiker med typ 2. De höga kostnaderna hänför sig inte bara till behandlingen av högt blodsocker, utan beror i första hand på de många senkomplikationerna till följd av diabetessjukdomen. Hjärt/kärlsjukdomar står för den största ökningen av kostnaderna. Särskilt personer med typ 2-diabetes måste behandlas på vårdavdelning för denna typ av komplikationer. Kostnaderna för diabetesrelaterad behandling på vårdavdelning beror till 80 procent på hjärt/kärlsjukdomar. Om fokus i högre grad sattes på hjärt/ kärlsjukdomar skulle kostnaderna för vård och behandling av diabetiker minska avsevärt. Studier visar att kostnaderna för senkomplikationer kan pressas om diabetiker lyckas hålla blodtryck och blodfetter på normal nivå, hjärtinfarkter och stroke kan förhindras (med acetylsalicylsyra) och skador på näthinna, fötter och njurar förebyggas respektive upptäckas på ett tidigt stadium. Också intensifierad behandling av blodsockret minskar vårdkostnaderna, visar undersökningar. Budskapet i nationella och internationella undersökningar är entydigt: satsningar på prevention av senkomplikationer resulterar i besparingar. Kostnaderna för diabetesvården minskar, om vården och behandlingen inriktas på rätt saker, vårdorganisationen effektiveras och typ 2-diabetes inklusive senkomplikationer motverkas. 5

6 DEHKO RESUMÉ Större fokusering på risken för artärsjukdomar i behandlingen av typ 2-diabetes MÅL: Alla som har typ 2-diabetes skall få vägledning i diabetesfrågor i tillräcklig omfattning. De skall också få behandling för den samlade risken för hjärt/ kärlsjukdomar vid sidan av behandlingen för högt blodsocker. Vid typ 2-diabetes kan två fall förekomma: antingen är bukspottkörtelns insulinproduktion nedsatt eller kroppen kan inte tillgodogöra sig det insulin som insöndras (insulinresistens). Sjukdomen upptäcks vanligen när blodsockret mäts och visar sig vara för högt. Anlagen att få typ 2-diabetes nedärvs. Men livsstilen spelar en stor roll för om sjukdomen bryter ut eller inte. Typ 2-diabetes kan förebyggas (se kapitlet Typ 2-diabetes kan förebyggas genom livsstilsändringar på sidan 8). Största hindret för god vård vid typ 2- diabetes är att sjukdomen uppfattas som lindrig sockersjuka. Det räcker med att åkomman behandlas med bantning, kost, tabletter mot högt blodsocker och i värsta fall med insulin, tror många. Men behandlingen måste ovillkorligen också väga in att diabetiker löper mycket stor risk att insjukna i farliga artärsjukdomar (kranskärlssjukdom, stroke och cirkulationsrubbningar i benen). Vanligen uppvisar diabetiker tecken på artärsjukdomar redan när typ 2-diabetes upptäcks. Typ 2 föregås nämligen av ett tillstånd som brukar kallas metabolt syndrom. Syndromet kännetecknas av bukfetma, onormala blodfetter, förhöjt blodtryck och koagulationsrubbningar. Alla dessa faktorer utgör stora risker för artärsjukdomar. Vid typ 2- diabetes spelar upptäckt, prevention och förebyggande behandling av dessa riskfaktorer en lika stor roll som behandling av blodsockret. Grunden för all behandling av typ 2- diabetes är att diabetiker får systematisk handledning i livsstilsfrågor och diabetesvägledning med siktet inställt på framgångsrik egenvård. Mer om detta finns att läsa i kapitlet Egenvård och vägledning för diabetiker förutsättningar för god vård på sidan 15. Det primära målet med vården och behandlingen är att förebygga och förhindra att artärsjukdomar uppkommer och fortskrider. Behandling av förhöjt blodsocker Förhöjt blodsocker måste behandlas eftersom behandlingen har en gynnsam effekt på risken för ögon-, njur- och nervpåverkan, likaså på diabetikers välbefinnande. Hörnstenarna i god vård är undervisning i livsstilsfrågor, effektiv användning av läkemedel, i förekommande fall tidig insättning av kvällsinsulin, och justering av insulindoserna utifrån resultaten av egenkontrollerna. Behandling av förhöjt blodtryck Redan när sjukdomen diagnostiseras har procent av diabetikerna med typ 2 högt blodtryck. Sjukdomarna i artärer och kapillärer minskar avsevärt vid intensiv behandling av blodtrycket. Läkemedelsfri behandling av förhöjt blodtryck är alltid bra vid typ 2-diabetes. I den läkemedelsfria behandlingen ingår mindre saltintag, viktminskning resp. att hålla normal vikt, regelbunden motion och 6

7 DEHKO DEHKO RESUMÉ rökfrihet. I förekommande fall bör blodtrycket regleras med läkemedel. För att behandlingen skall ge resultat måste diabetiker ibland ta två eller fler olika mediciner. Behandling vid rubbningar i fettomsättningen Vid typ 2-diabetes är risken för artärsjukdomar så stor att onormala blodfetter måste behandlas farmakologiskt också när patienten inte har någon diagnostiserad artärsjukdom. Särskilt satsningar på att få ner LDLkolesterolet kan ge mindre dödlighet i kärlsjukdomar och färre hjärtproblem bland typ 2-diabetiker och reducera behovet av bypassoperationer och ballongvidgningar. De flesta diabetiker med typ 2 behöver medicinsk behandling för onormala fettvärden. Om LDL-kolesterolet sjunker under 3 millimol per liter (mmol/l) räcker hälsosamma levnadsvanor som behandling. Däri ingår viktminskning, motion och fettsnål kost med litet intag av hårda fetter. Behandling av koagulationsrubbningar Vid typ 2-diabetes fäster trombocyterna lättare i kärlväggarna och medverkar till att det uppstår tromboser (proppar) i artärerna. Acetylsalicylsyra förhindrar att trombocyterna fastnar vid varandra eller på kärlväggarna. De inträffade fallen av artärsjukdomar bland diabetiker minskar med 20 procent vid intag av acetylsalicylsyra, visar flera studier. Acetylsalicylsyra (100 mg) rekommenderas till alla med typ 2-diabetes, förutsatt att de inte har kontraindikationer mot preparatet. Kontraindikationer vid behandling med acetylsalicylsyra är överkänslighet, blödarsjuka, aktiv sjukdom i mag/tarmkanalen eller andra blödningssjukdomar eller blödande retinopati. Då skall acetylsalicylsyra alltså inte användas. Behandlad sjukdom i näthinnan är inget hinder. Kunskaperna och kompetensen att aktivt behandla artärsjukdomar är ofta bristfälliga. Många gånger är det lite si och så med konsultationerna mellan primärvården och specialistvården (den specialiserade sjukvården). För att resultaten skall bli bättre behövs det en ny inställning från diabetesvårdens sida, det vill säga hälso- och sjukvårdspersonalen, och från diabetikerna själva. Dessutom måste de ta till sig och lära sig utnyttja ny kunskap på området. Också vårdmodellen med delat ansvar för primärvården och specialistvården och kontroll av vårdkvaliteten spelar en viktig roll för hur den genomgripande vården och behandlingen utfaller vid typ 2-diabetes (se kapitlen Vårdmodell: delat ansvar hörnstenen i vården på sidan 18 och Diabetesregister användbart verktyg i vården och kvalitetskontrollen på sidan 20). ÅTGÄRD: De läkemedelsfria behandlingsformerna vid typ 2-diabetes skall effektiveras samtidigt som det ordnas årliga kontroller av riskfaktorerna för hjärt/kärlsjukdomar och vård vid alla enheter inom primärvården. 7

8 DEHKO RESUMÉ Typ 2-diabetes kan förebyggas genom livsstilsändringar MÅL: Insatser för att förebygga typ 2-diabetes integreras i den permanenta verksamheten inom primärvården. Vid typ 2-diabetes kan diabetikern själv påverka behandlingsresultaten med hjälp av sin livsstil. Levnadsvanorna påverkar också sjukdomsdebuten. Anlagen att insjukna nedärvs, men om sjukdomen utvecklas eller inte beror på vissa livsstilsfaktorer. De viktigaste är övervikt, bukfetma och fysisk inaktivitet. Det är ett faktum att åtminstone var tredje finländare har ärftliga anlag att få typ 2-diabetes. Sjukdomen kan bli ett enormt folkhälsoproblem om inte effektiva preventiva insatser sätts in. De preventiva insatserna måste rikta sig till hela befolkningen. Alla måste få lära sig få bukt med de riskfaktorer som kan påverkas med personliga insatser: att eftersträva viktnormalisering, normala blodfetter och blodtrycksreglering. I praktiken kräver detta sunda matvanor och betydligt mer motion. Vid prevention av typ 2-diabetes gäller samma regler för hälsosam livsstil som vid prevention av många andra kroniska sjukdomar. Den springande punkten är att befolkningen i stort blir medveten om diabetesproblemets omfattning och livsstilens betydelse när det gäller att förebygga sjukdomen. Utöver denna befolkningsstrategi behövs det en så kallad högriskstrategi för att typ 2-diabetes skall kunna förebyggas. En högriskstrategi avser att integrera alla som löper ökad risk att insjukna i typ 2-diabetes i en systematisk uppföljning av riskfaktorerna. Till kategorin högriskindivider hör barn och syskon till personer med typ 2-diabetes kvinnor med graviditetsdiabetes personer med förhöjt blodtryck personer med måttlig förhöjda blodsockervärden överviktiga/personer med bukfetma Typ 2-diabetes är en lömsk sjukdom eftersom den länge kan vara latent utan att uppvisa några symtom. Därför är det viktigt att alla högriskindivider får sitt blodsocker kontrollerat för att icke-symtomgivande diabetes skall upptäckas. Samtidigt bör deras blodtryck och blodfetter mätas och vikten kontrolleras. Detta för att risken för hjärt/kärlsjukdom skall kunna bedömas. Om blodsockret ligger över gränsvärdena för diabetes skall personen slussas vidare till diabetesvården. Är blodsockret däremot normalt men blodfetterna onormala och/eller blodtrycket för högt bör personen få behandling för dessa åkommor. Även om alla blodsockervärden är normala trots den ärftliga belastningen är det viktigt att riskfaktorerna kollas upp regelbundet i fortsättningen. Normalviktiga (viktindex <25) skall åtminstone vart femte år få blodsocker, vikt, blodfetter och blodtryck kontrollerade. Om viktindexet ligger över 25 bör värdena kollas upp med 2 5 års intervaller. Därtill bör högriskindividerna få personlig handledning i livsstilsfrågor med tonvikten lagd på större fysisk aktivitet, betydelsen 8

9 DEHKO DEHKO RESUMÉ av normal vikt och råd om normalt blodtryck och normala blodfetter. Typ 2-diabetes utvecklas långsamt och ökar med stigande ålder. Därför kan sjukdomen inte förebyggas snabbt och enkelt. Det finns inga punktinsatser som kan sättas in allt efter behov. Den förebyggande verksamheten måste vara systematisk och långsiktig. ÅTGÄRDER: Preventionen av typ 2-diabetes klassas som ett av Finlands hälsopolitiska mål i WHO:s program Hälsa för alla på 2000-talet. En samlad rikstäckande plan för det förebyggande programmet upprättas och nödvändiga medel avsätts för ändamålet. En bred informationskampanj startas till stöd för de preventiva insatserna. Enheterna inom primärvården utarbetar en plan för identifiering av högriskindivider och genomför preventiva åtgärder. I preventionen av typ 2-diabetes tillämpas programmet för främjande av hjärt- och kärlhälsa, särskilt när det gäller bespisning, livsmedelssymbolen (hjärtmärket), utbildning och information. Hälso- och sjukvården, gymnastik- och idrottssektorn, skolan och folkhälsoorganisationerna intensifierar sitt samarbete i syfte att få hela befolkningen att motionera mer. Systematiska insatser för att motverka fetma startas. 9

10 DEHKO RESUMÉ Åldersanpassad vård av typ 1-diabetes MÅL: Var och en som har typ 1-diabetes har möjlighet att genomföra individuellt upplagd och god egenvård. Anlagen att insjukna i typ 1-diabetes nedärvs. Men det är ännu inte klarlagt vilka faktorer i miljön som medverkar till att sjukdomen bryter ut eller med vilka metoder den kan förebyggas. Vid typ 1-diabetes producerar kroppen inget insulin, eftersom de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln är förstörda. Insulinbristen avhjälps med insulininjektioner. Dessutom måste diabetiker med typ 1 samordna insulindoser, kost och motion. Det är viktigt att diabetikern mäter blodsockret varje dag för att få reda på hur samspelet mellan insulin, kost och motion utfallit. Det bidrar till att blodsockret ligger så nära normala värden som möjligt. För låga sockervärden kan leda till insulinchock. Dåliga blodsockervärden kan med tiden ge upphov till svåra senkomplikationer. Bland de vanliga komplikationerna märks näthinnepåverkan, njursjukdom, nervskador, åderförkalkning, förträngningar i kranskärl och i hjärnans kärl. Om vården och behandlingen ger gott resultat kan typ 1-diabetiker leva på samma sätt som friska individer. Men för att den metabola kontrollen (sockerbalansen) skall vara god och senkomplikationer därmed undvikas måste diabetikern klara av egenvården och få individuellt avpassad vägledning. Det finns fortfarande en del problem i vården och behandlingen av typ 1, och behandlingsresultaten kan i vissa fall vara mycket dåliga. Insatser för att förbättra vårdkvaliteten läggs fram i följande kapitel: Senkomplikationerna minskar med effektivare behandling (s. 12), Egenvård och vägledning för diabetiker förutsättningar för god vård (s. 15), Vårdmodell: delat ansvar hörnstenen i vården (s. 18) och Diabetesregister användbart verktyg i vården och kvalitetskontrollen (s. 20). Typ 1-diabetes är en livslång sjukdom. Sjukdomsförloppet består av flera olika stadier, kritiska lägen och omställningar i livssituationen. Sjukdomen kan debutera mycket tidigt, men det förekommer att den bryter ut i vuxen ålder. Den varar livet ut. Oavsett åldersgrupp är de viktigaste målen med behandlingen att sockervärdena skall vara så bra som möjligt och att inga hypoglykemier (för lågt blodsocker) förekommer, att sjukdomen följs upp minutiöst, att diabetikern ägnar sig åt egenvården och att risken för senkomplikationer minimeras. Behovet av och målen för behandlingen och diabetesvägledningen varierar från åldersgrupp till åldersgrupp. Ett barn kan växa och utvecklas normalt trots diabetes. Men det krävs hjälp och stöd från familjen och omgivningen. Därför är det angeläget att inte bara barnet och föräldrarna får gå på diabetesundervisning, utan att också mor- och farföräldrar, dagispersonal och skola blir informerade om vad typ 1- diabetes innebär. När en barndiabetiker flyttas över från barnpolikliniken till en medicinsk poliklinik skall vården och behandlingen vara ägnade 10

11 DEHKO DEHKO RESUMÉ att stötta barnet i dess frigörelseprocess. Barnet skall få lära sig ta egenansvar och prepareras för att ta över egenvården. Vårdteamet bör ha en liberal attityd till unga diabetiker. De unga mognar och kan ta över egenvård och ansvar i mycket varierande takt. Krav och mål måste alltid läggas upp individuellt. Glöm inte att kontrollera att den unga diabetikern har förstått vad det hela går ut på! Hjälp och stöd från personer i samma situation och handledning i grupp (t.ex. kurser och läger för unga) spelar en stor roll. Vuxna med typ 1 behandlas huvudsakligen inom primärvården. För att vården och behandlingen skall ge önskat resultat måste läkarna och annan personal få kontinuerlig utbildning och ha stor erfarenhet av diabetesvård. Vården och behandlingen bör - i motsats till det så kallade befolkningsansvaret - koncentreras till en och samma läkare som måste ha hand om minst diabetiker med typ 1. Det primära målet med behandlingen av vuxna med typ 1 är att diabetikerna skall kunna sköta egenvården själva och omfattar de allmänna målen för vården och behand- lingen. Det är oerhört viktigt att en diabetiker accepterar att sjukdomen och egenvården är en del av vardagen, eftersom slarv med egenvården inte bara påverkar det personliga välbefinnandet här och nu, utan har konsekvenser långt in i framtiden. De enda metoderna för att förebygga senkomplikationer är att vara noga med egenvården och egenkontrollerna. ÅTGÄRDER: Den särskilda service som barn och unga behöver tryggas. Det följs upp att barn och unga i rätt utvecklingsfas och friktionsfritt kan flytta över till en högkvalitativ enhet för vuxna diabetiker. Vägledningen för diabetiker med typ 1 effektiviseras för alla åldersgrupper i syfte att förbättra deras sockervärden och att förebygga senkomplikationer. Åldersanpassade prioriteringar i vården vid typ 1: Barn Fysiskt, socialt och psykiskt välbefinnande samt normal uppväxt och utveckling. Stöd och hjälp från familjen och omgivningen samt minutiös och kontinuerlig uppföljning. Minimering av risken för senkomplikationer och åtgärder för att undvika hypoglykemi. Unga Vård som stöder de ungas frigörelseprocess, lär dem ta hand om egenvården och ger dem större ansvar, men som samtidigt tar hänsyn till deras personliga utvecklingsprocess. Trygg och flexibel övergång från vård på barnpoliklinik till vård på medicinsk poliklinik. Vuxna Färdighet att ta hand om egenvården och beredskap att acceptera sin sjukdom och att omfatta de gemensamma behandlingsmålen. Prevention av senkomplikationer med hjälp av omsorgsfull vård och minutiösa kontroller. 11

12 DEHKO RESUMÉ Senkomplikationerna minskar med effektivare behandling MÅL: Diabetiker skall få bättre metabol kontroll (sockerkontroll). Målet är att minst 50 procent av typ 2-diabetiker och typ 1-diabetiker skall ha goda sockervärden och minst 30 procent tillfredsställande sockervärden. Förekomsten av hjärt/kärlsjukdomar minskar med åtminstone en tredjedel. Senkomplikationerna minskar i överensstämmelse med St. Vincent-deklarationen för Europa: benamputationerna minskar med åtminstone hälften, diabetisk påverkan på näthinnan minskar med åtminstone en tredjedel och diabetisk njurpåverkan minskar likaså med åtminstone en tredjedel. I en internationell jämförelse har Finland visserligen en relativt bra diabetesvård. Trots detta är det lång väg kvar tills vi nått de uppställda målen. Ungefär hälften av diabetiker med typ 1 har dåliga eller alarmerande dåliga sockervärden. Bara en fjärdedel har goda sockervärden. Bland diabetiker med typ 2 är läget ännu värre. Bara en tiondel har goda sockervärden. Personer med typ 2-diabetes ligger extra dåligt till när det gäller de största riskfaktorerna för hjärt/kärlsjukdomar. Mer än hälften har förhöjt blodtryck och onormala blodfetter, och en stor del av dem är överviktiga. Goda sockervärden är av största vikt när kvinnor med diabetes är gravida. Risken för att barnet föds med missbildningar har direkt samband med moderns metabola kontroll före och i början av graviditeten. Dåliga sockervärden kan medföra en rad senkomplikationer med sämre livskvalitet och för tidig död som följd. Det är angeläget att preventiva insatser sätts in på alla stadier av vården och behandlingen och på alla nivåer inom vårdorganisationen. Inte bara för diabetikerns bästa utan också för att det är dyrt att behandla senkomplikationer. Det krävs regelbundna kontroller för att senkomplikationer skall upptäckas på ett tidigt stadium. Här intar flexibelt samarbete mellan vårdinrättningarna en framträdande roll för att adekvat behandling skall kunna inledas i tid och på rätt vårdnivå. Kärlsjukdomar Artärsjukdomar förekommer oftare hos diabetiker än hos andra. Upp till tre diabetiker av fyra dör i artärsjukdomar. Kranskärlssjukdom är den vanligaste arteriella sjukdomen bland diabetiker. Sjukdomen kan leda till oväntad död, bröstsmärtor, hjärtinsufficiens och hjärtinfarkt. Hjärtinfarkt står för en betydligt större andel dödsfall och fler fall av hjärtinsufficiens bland diabetiker än bland icke-diabetiker. Redan den första infarkten leder hos 40 procent av män med diabetes och hos nästan lika många kvinnor med diabetes till döden inom ett år. Blodtrycksreglering och stor noggrannhet med sockervärdena, behandling av onor- 12

13 DEHKO DEHKO RESUMÉ mala blodfetter, rökstopp och användning av acetylsalicylsyra är åtgärder som kan förebygga kranskärlssjukdom. När en diabetiker väl fått en hjärtsjukdom är behandlingsrutinerna desamma som för andra hjärtsjuka. Diabetiker har emellertid sämre prognos. Därför är det angeläget att ingen behandlingsform som visat sig vara till nytta utesluts utan välgrundade skäl. Njurpåverkan En tredjedel av diabetiker med typ 1 och upp till hälften av diabetiker med typ 2 drabbas av njursjukdom (nefropati) och de kan bli tvungna att genomgå dialys eller njurtransplantation. Dödligheten i hjärt/kärlsjukdomar bland diabetiker ökar också av njursjukdom. På senare år har förekomsten av njursjukdom ökat oroväckande mycket bland typ 2-diabetiker. Mikroalbuminuri är det första tecknet på njurpåverkan (äggviteämnet albumin rinner ut i urinen). Albuminkontroller måste årligen göras på alla typ 2-diabetiker och på typ 1-diabetiker när puberteten inträtt. Sjukdomar i näthinnan Diabetesretinopati (förändringar i näthinnans blodkärl) är den diabetiska ögonsjukdom som är den vanligaste orsaken till att diabetiker blir blinda. Hela 80 procent av typ 1-diabetiker har förändringar i näthinnan efter att ha haft diabetes i tjugo år. Hälften av alla typ 2-diabetiker har förändringar i näthinnan efter tio år med diabetes. Förändringarna är latenta under lång tid och uppvisar inga symtom. Om de upptäcks först när synen redan är nedsatt ger behandlingen dåliga resultat. Alla diabetiker måste få genomgå undersökningar av ögonbottnar varje år. Nervpåverkan Dålig sockerbalans kan leda till svåra funktionsrubbningar i nerverna (neuropati). Symtomen på nervpåverkan försämrar livskvaliteten i många hänseenden. Artärsjukdom och förändringar i nerverna leder till fotbesvär som i värsta fall kan sluta med amputation av underbenet. Största delen av de benamputationer som hade kunnat undvikas görs på typ 2-diabetiker. Förebyggande fotvård och fotterapi bör ingå i diabetesvården. För det behöver vårdpersonalen adekvat utbildning. Vidare måste fotvård och fotterapi organiseras och tillgången ordnas betydligt bättre än i det rådande läget. Diabetiker bör dessutom få vägledning i egenvård av fötterna. Målvärden för god metabol kontroll (sockerbalans) Typ 1-diabetes God sockerkontroll: HbA 1c under 7,5 % Tillfredsställande sockerkontroll: HbA 1c 7,5 8,9 % Dålig sockerkontroll: HbA 1c över 9 % Typ 2-diabetes God sockerkontroll: HbA 1c under 7,0 %, vid insulinbehandling under 7,5 % Tillfredsställande sockerkontroll: HbA 1c 7,5 8,9 % Dålig sockerkontroll: HbA 1c över 9 % Gränserna för refernsvärdena går vid 4,0 6,0 13

14 DEHKO RESUMÉ ÅTGÄRDER: Uppföljningen av vårdkvaliteten och behandlingsresultaten förbättras för att senkomplikationer skall kunna upptäckas på ett tidigt stadium och förebyggas med hjälp av årliga kontroller. Vårdinrättningarna satsar på bättre samarbete för att adekvat vård skall kunna sättas in utan dröjsmål och på rätt vårdnivå. Alla sektorer inom hälso- och sjukvården får mer information om diabetes i form av kurser och kompletteringsutbildning. Kriterierna för särskilt ersatta läkemedel ändras för att gynna behandlingen av riskfaktorer för hjärt/kärlsjukdomar. Alla diabetiker som måste ta blodfettssänkande mediciner bör omfattas av specialersättningen. Diabetiker skall kunna få särskild ersättning för blodfetts- och blodtryckssänkande läkemedel vid lägre värden än icke-diabetiker. Sjukvårdsdistrikten ordnar centraliserade ögonbottenundersökningar en gång om året och efter prövning mer sällan. Hälsovårdscentralerna ordnar med munhälsovård för diabetiker på samma villkor som för andra grupper med särskilda behov. Det byggs upp en heltäckande mekanism för uppföljning av kvaliteten på egenvårdsapparater och för kvalitetsförbättringar. 14

15 DEHKO DEHKO RESUMÉ Egenvård och vägledning för diabetiker förutsättningar för god vård MÅL: Diabetikerna behärskar egenvården och är nöjda med vården. Samarbetet mellan hälso- och sjukvården och diabetesföreningarna i syfte att stödja diabetikerna i egenvården permanentas och antar fasta former. Rökfrihet Rökning är mycket skadlig för hjärta och kärl. Vid rökning dras blodkärlen ihop. Kärlen kan förkalkas i förtid och diabetikern drabbas av kranskärlssjukdom och cirkulationsrubbningar i hjärnan och fötterna. Också måttlig njurpåverkan fortskrider snabbare hos rökare än hos icke-rökare. Motion Regelbunden motion ökar insulinkänsligheten och har gynnsam effekt på blodtrycket och fettomsättningen, stärker muskelaktiviteten, förbättrar funktionsförmågan och främjar det psykiska välbefinnandet. Diabetikern själv intar en framträdande roll när det gäller att uppnå god sockerbalans, för egenvården är ett mycket betydelsefullt led i diabetesvården. Det är bara diabetikern själv som kan balansera upp sin ständigt pågående energiomsättning och ta hand om sin sjukdom dag efter dag, vari ingår rätt storlek på matportionerna, blodsockermätningar, lagom mycket motion och intag av läkemedel. Vid sidan av egenvården lönar det sig att satsa lite extra på en sund livsstil, eftersom det kan ge belöning i form av uppskjutna senkomplikationer. Livsstilen kan medverka till att förebygga typ 2-diabetes (se sidan 8) och reducera behovet av läkemedel, särskilt i början av sjukdomen. Rökfrihet, ett fysiskt aktivt liv och sunda kostvanor är viktiga faktorer för diabetikers hälsa. Kost Kosten kan ha samtidig effekt på flera rubbningar i ämnesomsättningen. När intaget av hårda fetter reduceras minskar LDL-kolesterolet. Mjuka fetter har positiv effekt på blodtrycket och insulinresistensen. Insulinkänsligheten stimuleras av fiberrik kost med mycket kolhydrater samtidigt som LDLkolesterolet i blodet minskar och måltiden ger en uttalad mättnadskänsla. För att diabetiker skall kunna ta hand om egenvården varje dag och ställa om sina vanor behöver de kunskaper, färdigheter, motivation och kraft att orka med sin sjukdom. Därför skall hälso- och sjukvården tillhandahålla adekvat undervisning och handledning inklusive vägledning i livsstilsfrågor. Vägledningen i livsföringsfrågor avser att generera bestående förändringar. Det betyder att de sunda levnadsvanor som är av betydelse för egenvården integreras i diabetikerns liv. Vägledningen skall vara systematisk och långsiktig. Den skall innehålla kost- och motionsråd och i förekommande fall hjälp med bantning och rökstopp. 15

16 DEHKO RESUMÉ Syftet med vägledningen är att diabetesvården skall integreras i det dagliga livet och att diabetikern skall kunna egenvården och vara motiverad att satsa på den. Vägledningen stöder diabetikern i inlärningsprocessen, han eller hon får nyttig information och större kompetens och är mer beredd att ta ansvar för egenvården. All handledning måste bygga på principen att personalen och diabetikern är involverade på lika villkor. Diabetikern genomför vården och löser problem, personalen är en resurs som står till hans eller hennes förfogande. Diabetikern kan själv bäst bedöma sina egna behov och sätta upp sina egna mål. Handledning och vägledning måste ingå i alla vårdkontakter där personalen möter diabetiker. Därför måste alla som vårdar eller behandlar diabetiker (läkare, diabetessköterskor, näringsterapeuter, fotvårdare, psykologer, socialarbetare) ha kompetens att ge vägledning. Inom primärvården är det den diabetesansvariga läkaren och diabetessköterskan som samordnar och styr diabetesvägledningen inom sin egen enhet. De utvärderar och utvecklar också verksamheten i samråd med diabetesgruppen i sjukvårdsdistriktet. Vårdorganisationen måste avsätta adekvata resurser för verksamheten. Vägledningen är en fortlöpande och systematisk process som formas efter den aktuella situationen. Tillsammans med diabetikern lägger vårdpersonalen upp en behandlings- och handledningsplan. Vid de årliga kontrollerna går de igenom planen punkt för punkt. I utvärderingen av handledningen skall åtminstone följande punkter ingå: Hur har de kortsiktiga och långsiktiga behandlingsmålen utfallit? Vilken typ av diabeteskunskap behöver diabetikern för att kunna genomföra egenvården? Praktisk kunnighet egenkontroller och förmågan att utnyttja dem, matvanorna och flexibla kostvanor, injektionsteknik, förmågan att förutse och hantera lågt blodsocker Biokemiska mått egenkontroller av blodsockret, sockerhemoglobin, viktförändringar, blodfetter och blodtryck Vårdrutiner kostvanor, val av injektionsställen, medicinering, fotvård, skor Livsstil rökning och motion Vårdtillfredsställelse och livskvalitet känslor inför sjukdomen, psykisk stämning, diabetes som hinder i livet 16

17 DEHKO DEHKO RESUMÉ Individuell vägledning kan kompletteras med vägledning i grupp. I grupp kan diabetikerna dela med sig av sina erfarenheter och jämföra varandras situationer, lösa problem och hitta på nya tillämpningar. Gruppen påverkar attityderna och det ligger i gruppens natur att ha en helande effekt som hjälper deltagarna att anpassa sig till en kronisk sjukdom. Det är viktigt att de som är engagerade i vården och behandlingen av diabetiker får utbildning och kompetens i vägledning av patienter, i psykologiska frågor kring hanteringen av långtidssjukdomar och i interaktion mellan människor. ÅTGÄRDER: För att diabetikerna skall kunna ta hand om egenvården garanteras de individuell och fortlöpande vägledning i diabetesfrågor. Hjälpmedel skall ges ut på behörigt sätt i överenstämmelse med riktlinjerna från Diabetesförbundets läkarråd och social- och hälsoministeriet. Det tas fram en standardmodell för vägledning av diabetiker på det lokala planet, med utgångspunkt i tillgängliga program och metoder. En metod för uppföljning av egenvården införs enligt europeisk modell i form av ett enhetligt diabetespass för hela landet. Hälso- och sjukvården och diabetesföreningarna intensifierar sitt samarbete i hela landet, särskilt när det gäller information, utbildning, stödverksamhet, genomförande av egenvård och övervakningen av förutsättningarna för egenvården. Diabetikernas kompetens utnyttjas i arbetet med att ta fram nya vårdrutiner och hjälpmedel. 17

18 DEHKO RESUMÉ Vårdmodell: delat ansvar hörnstenen i vården MÅL: Hörnstenarna i vårdorganisationen för diabetiker är väl fungerande vårdkedjor, delat ansvar mellan primärvården och specialistvården och flexibel konsultationspraxis. Vårdinrättningarna har kvalitetssystem för diabetesvården. Däri ingår regelbunden och allsidig utbildning i diabeteskunskap som ett naturligt led. Bättre kvalitet i diabetesvården kräver inte nödvändigtvis större resurser. Redan en omorganisering av de befintliga resurserna i kombination med personalutbildning ger bättre behandlingsresultat, höjer diabetikernas livskvalitet och minskar senkomplikationerna. Finland behöver flera olika modeller för diabetesvården. De skall ta hänsyn till geografiska, regionala och andra funktionella skillnader. Bättre samarbete mellan primärvården och specialistvården intar en nyckelroll när vården omorganiseras för det är den offentliga hälso- och sjukvården som ansvarar för diabetesvården. Samarbetet bygger på en modell med delat ansvar mellan primärvården och specialistvården. Modellen kräver flexibel konsultation i båda riktningarna. Diabetesvården måste läggas upp med hänsyn till både företagshälsovårdens och de privata vårdgivarnas roll. Vissa tjänster (t.ex. fotvårdare och näringsterapeuter) kan i förekommande fall läggas ut på privata tillhandahållare. Företagshälsovården är en viktig resurs för preventionen av typ 2-diabetes, likaså för uppföljningen och behandlingen av riskfaktorerna för hjärt/kärlsjukdomar. Diabetiker som går hos privatpraktiserande läkare måste PRIMÄRVÅRD diabetesteam SAMARBETE OCH KONSULTATION SPECIALISTVÅRD diabetesteam vuxna de som insjuknat i vuxen ålder och klarar av egenvården som regel alla typ 2-diabetiker prevention av typ 2-diabetes BEHANDLING AV TYP 1-DIABETIKER BEHANDLING AV TYP 2-DIABETIKER barn, unga, gravida kvinnor svåra komplikationer och senkomplikationer instabil diabetes, dålig sockerbalans inledande behandling av personer som insjuknat i vuxen ålder och vägledning i egenvård (1 2 år) gravida svåra komplikationer och senkomplikationer utredning av dåliga behandlingsresultat Behandlingen av typ 1- och typ 2-diabetiker inom den offentliga hälso- och sjukvården (vårdmodell med delat ansvar). 18

19 DEHKO DEHKO RESUMÉ ha tillgång till samma standardservice (laboratorium, diabetessköterska, hjälpmedel) som inom den offentliga hälso- och sjukvården. Eftersom diabetesvården är samverkan mellan många olika aktörer är det till fördel om varje sjukvårdsdistrikt lägger upp riktlinjer för utvecklingsarbetet. Vid sidan av kvalitetsaspekterna lyfter sjukvårdsdistrikten fram nivåstrukturering av vården, fungerande vårdkedjor, probleminriktade och patientcentrerade angreppssätt och processtänkande. I sjukvårdsdistrikten ansvarar diabetesgrupperna för riktlinjerna för uppläggningen av diabetesvården. Ett kvalitetssystem för enskilda vårdinrättningar kan vara enkelt upplagt. Det kan bestå av en allmän beskrivning av uppläggningen av diabetesvården (resurser, beskrivning av funktioner och tillgången till dem, vägledningen för diabetiker, patienttillfredsställelse och metabol kontroll). Med avseende på arbetet att förbättra diabetesvården är det av stor betydelse att grundutbildningen och påbyggnadsutbildningen för läkare och annan vårdpersonal tar fasta på behovet av mer kunskap och information om diabetes. Med hjälp av yrkesinriktad kompletteringsutbildning bör samhället säkerställa att aktörerna inom hälso- och sjukvården är förtrogna med den moderna diabetesvården, det vill säga också väger in risken för senkomplikationer. Det behövs utbildning både på riksplanet och på det lokala planet. Det är viktigt att utbildningen tar hänsyn till lokala aspekter. ÅTGÄRDER: Varje hälsovårdscentral skall ha en namngiven läkare med ansvar för diabetesvården och en diabetessköterska. De samordnar diabetesvården, utbildningen och kvalitetskontrollen på hälsovårdscentralen. Vårdinrättningarna inom specialistvården skall utnämna ett diabetesteam som leds av den specialistläkare (ansvarig läkare) som ansvarar för diabetesvården. Både inom primärvården och specialistvården skall diabetesteamet ha tillgång till åtminstone fotvårdare, näringsterapeut, psykolog och fysioterapeut alternativt idrottsinstruktör. Diabetikern är en jämbördig medlem i diabetestemet på mottagningen. Varje sjukvårdsdistrikt utser en diabetesgrupp som skall utveckla och samordna diabetesvården. I gruppen bör ingå företrädare för olika vårdsektorer (också företagshälsovården och den privata sektorn) samt en företrädare för diabetikerna. Samarbetet mellan primärvården och specialistvården måste mer inriktas på att gå i båda riktningarna. Det skall bli flexiblare, särskilt vad gäller konsultationer. Dessutom bygger sjukvårdsdistrikten upp heltäckande och högkvalitativa servicekedjor för diabetesvården. Finland inför enhetliga kvalitetskriterier för diabetesvården. Varje enhet (specialistvård/primärvård) som vårdar eller behandlar diabetiker måste utifrån de lokala förhållande uppfylla kriterierna. Behovet av diabetessköterskor, fotvårdare/fotterapeuter (med påbyggnadsutbildning) och näringsterapeuter utreds i syfte att bedöma vårdeffektiviteten och resurserna för vägledning för diabetiker. Varje centralsjukhus utser en fotvårdsgrupp. 19

20 DEHKO RESUMÉ Diabetesregister användbart verktyg i vården och kvalitetskontrollen MÅL: Det finns datoriserade diabetesregister på tre nivåer: på de enskilda vårdinrättningarna, på det regionala planet och för hela landet. Diabetesregister är ett användbart instrument i vården och för kvalitetskontrollen. Rätt utformat är ett diabetesregister ett ypperligt verktyg i enskilda vårdsituationer, men också vid en regional eller landsomfattande utvärdering av vårdkvaliteten. Vi behöver vårdutvärderingar på bred bas, eftersom det fortfarande finns en del regionala skillnader i vården. Om det finns en enhetlig mekanism för dokumentation och respons är det lättare att identifiera skillnader i villkoren och se var justeringar behövs. De nuvarande datoriserade patientjournalerna kan tjäna som underlag för ett diabetesregister. De kan eventuellt kompletteras med ett kontrollsystem för diabetes. Diabetesregister på tre nivåer: Diabetesregistret vid vårdinrättningarna (hälsovårdscentral/hälsostation, företagshälsovård, sjukhus, diabetesenhet vid hälsovårdscentral eller sjukhus) består av de normala datoriserade patientjournalerna och visar hur behandlingen har utfallit. Syftet med registret är att diabetiker skall kunna identifieras, vårdkvaliteten följas upp och vissa behandlingar eller undersökningar (t.ex. ögonbottenundersökningar) genomföras över hela linjen och på vissa grupper. Registret ger information om vårdkedjor och visar vilka som åsidosätts vid de regelbundna kontrollerna. Målet är att alla diabetiker skall ingå i registret. I den praktiska vårdsituationen tjänar registret som ett hjälpmedel i vägledningen för patienterna. Det påminner personalen om vad den kommit överens om med patienten och visar hur behandlingsmålen utfallit. Det regionala diabetesregistret upprätthålls av sjukvårdsdistriktet. Registret följer upp och jämför kvaliteten på servicen och behandlingsresultaten vid olika vårdinrättningar utan att uppgifter om enskilda patienter ges ut. Med samtycke från patienten kan registret också förmedla patientinformation mellan olika vårdenheter (t.ex. mellan hälsovårdscentraler och sjukhus). Det landsomfattande registret ger information om utfallet av diabetesvården i olika delar av landet och pekar på regionala skillnader och ändringsbehov. Uppgifterna gäller vårdinrättningarna, inte enskilda patienter. : ÅTGÄRD: För kontroll, utvärdering och utveckling av diabetesvården införs ett diabetesregister på tre nivåer. Det skall bestå av tre olika typer av register: på enskilda vårdinrättningar, på det regionala planet och för hela landet. Möjligheterna att inrätta ett rikstäckande diabetesregister utreds och ett försök med diabetesregister startas. 20

21 DEHKO DEHKO RESUMÉ Program för prevention och bättre vård av diabetes (DEHKO) Samordningsgrupp ordförande: professor Marja-Riitta Taskinen sekreterare: Leena Etu-Seppälä (generalsekreterare för programmet), Keiju Pääskynkivi (sekreterare för programmet) Ledamöter: professor Matti Uusitupa (arbetsgruppen Vårdorganisation och resurser) överläkare Tero Kangas (arbetsgruppen Vårdkostnader, kontakatperson för St. Vincent) organisationschef Tuula Lehto (arbetsgruppen Diabetikerns egen roll) t.f. överläkare Pirjo Ilanne-Parikka (arbetsgruppen Vägledning för diabetiker) professor Hannele Yki-Järvinen (arbetsgruppen Typ 2-diabetes) professor Jaakko Tuomilehto (arbetsgruppen Prevention av typ 2-diabetes) professor Olli Simell (arbetsgruppen Typ 1-diabetes) professor Sirkka Keinänen-Kiukaanniemi (arbetsgruppen Diabetesregister) chefläkare Timo Kohvakka (hälsovårdscentralen i Villmanstrand) chefläkare Jouko Saramies (hälsovårdscentralen i Savitaipale) avdelningschef Ammi Isokallio (ordförande för Diabetesförbundet) riksdagsledamot Marjatta Stenius-Kaukonen (andre vice ordf. i Diabetesförbundet) professor Mikael Knip (ordförande för Diabetesförbundets läkarråd) VD Jorma Huttunen (Diabetesförbundet) överläkare Seppo A. Salo (Diabetesförbundet) informationschef Tarja Sampo (Diabetesförbundet) 21

22 DEHKO RESUMÉ Arbetsgrupperna för handlingsprogrammet Vårdorganisation och resurser Ordförande: professor Matti Uusitupa Sekreterare: sekreterare Keiju Pääskynkivi överläkare Stig Bergkulla generalsekreterare Leena Etu-Seppälä VD Jorma Huttunen diabetessköterskan Liisa Hyvärinen överläkare Tero Kangas chefläkare Jorma Kivekäs överläkare Heikki Oksa överläkare Seppo A. Salo chefläkare Jouko Saramies riksdagsledamot Marjatta Stenius-Kaukonen Vårdkostnader Ordförande: överläkare Tero Kangas generalsekreterare Leena Etu-Seppälä forskningschef Unto Häkkinen professor Sirkka Keinänen-Kiukaanniemi professor Antero Kesäniemi professor Timo Strandberg professor Jaakko Tuomilehto professor Hannele Yki-Järvinen Diabetikerns egen roll Ordförande: organisationschef Tuula Lehto Södra Finland: ambulansförare Erkki Rantanen redaktör Kirsti Talsi-Sirkka pol.stud. Hanne Österberg Västra Finland: docent Matti Kataja tekniker Hannu Kesonen bokförare Erkki Poukkula-Kaartinen socialhandledare Irmeli Salonen Östra Finland: radioinstallatör Teuvo Juvenius kommundirektör Erkka Ollila trafikförman Ismo Varis ombudsman Marja-Leena Väisänen Mellersta Finland: hälsoinspektör Seija Ahola skattehandläggare Aune Nieminen fotterapeut (YH) Irma Virpikari Norra Finland: diabetessköterskan Eine Heikkilä närvårdare Raija Hyvönen ekonomichef Raija Mäkelä ingenjör Ensio Räihä Vägledning för diabetiker Ordförande: Pirjo Ilanne-Parikka, specialist i invärtes medicin Sekreterare: undervisningsskötare Outi Himanen näringsterapeut Liisa Heinonen forskare Liisa Hiltunen HVC-läkare Jouko Hänninen psykolog Jukka Marttila diabetessköterskan Paula Nikkanen hälsovårdslärare Tuula-Maria Partanen utbildningsplanerare Marja Puomio diabetessköterskan Kristiina Salonen specialforskare Tuula Simell 22

23 DEHKO DEHKO RESUMÉ Typ 2-diabetes Ordförande: professor Hannele Yki-Järvinen Sekreterare: näringsterapeut Eliina Haapa chefläkare Timo Kohvakka undervisningsskötare Leena Kokkonen läkare Helena Levänen lektor Irmeli Liukkonen diabetessköterskan Leena Pehkonen biträdande överläkare Leena Ryysy professor Tapani Rönnemaa docent Mikko Syvänne Prevention av typ 2-diabetes Ordförande: professor Jaakko Tuomilehto Sekreterare: informationschef Tarja Sampo docent Johan Eriksson utvecklingschef Mikael Fogelholm t.f. utvecklingsdirektör Ammi Isokallio diabetessköterskan Sirkka-Liisa Kudjoi äldre forskare Seppo Miilunpalo överläkare Pertti Mustajoki forskningsassistent Jaana Lindström projektchef Mika Pyykkö docent Aila Rissanen Typ 1-diabetes Ordförande: professor Olli Simell Sekreterare: ansvariga undervisningsskötaren Maija Ojala docent Per-Henrik Groop diabetessköterskan Rauni Häkkinen specialisten i barnsjukdomar Jorma Komulainen diabetessköterskan Else-Maj Lammi chefläkare Ismo Pirttiniemi näringsterapeut Auli Pölönen specialläkare Kaija Saarelma specialisten i invärtes medicin Juha Saltevo specialläkare Sirkku Tulokas Diabetesregister Ordförande: professor Sirkka Keinänen-Kiukaanniemi Sekreterare: utbildningsplanerare Marja Puomio avdelningsöverläkare Carola Grönhagen-Riska specialisten i invärtes medicin Paula Kemppainen specialläkare Jorma Lahtela utvecklingschef Mikko Nenonen docent Antti Reunanen biträdande förvaltningsöverläkare Juha Tuominen specialläkare Markku Vähätalo Artiklar om senkomplikationer och behandlingen av dem i handlingsprogrammet Hjärtsjukdomar docent Mikko Syvänne Njursjukdomar Diabetesförbundets nefropatirekommendation Sjukdomar i näthinnan professor Leila Laatikainen Funktionsnedsättningar i nerverna professor Leo Niskanen Fotbesvär professor Tapani Rönnemaa Diabetes och graviditet professor Kari Teramo 23

24 Huvudsponsorer: Sponsorer: Oy Eli Lilly Finland Ab Tamro Abp/Tamro MedLab Bidragsgivare: Abbott Oy MediSense Bayer Oy Diagnostik Leiras Orion Suomen MSD Oy