En tillgänglig utemiljö för ökad delaktighet

Transkript

1 En tillgänglig utemiljö för ökad delaktighet Utvecklingsprojekt Grundsärskolan, Körfältsskolan 2014

2 Många gånger har vi sett barnen kämpa på ute i vår torftiga och otillgängliga utemiljö och många gånger känt oss frustrerade. Vi har ofta känt att borde göra något. När vi till slut började fundera på vad vi kunde göra själva så började vi med att göra en inventering av skolgården och insåg vi att vi behövde hjälp. Vi brinner för arbetet med att öka barnens livskvalitet och lust att lära och ta tillvara deras nyfikenhet och utforskande men vi känner att vi saknar kunskap och medel. Bakgrund Här på Körfältsskolan går 27 barn på grundsärskolan (inriktning tränings- och grundsärskola) i åldrarna 6 till 14 år med varierande fysiska förutsättningar. Vi arbetar alltså med barn på väldigt olika utvecklingsnivåer både mentalt och fysiskt. Varje barn har olika behov och deras förutsättningar ser väldigt olika ut. Vi har upplevt att tid och pengar lagts på att utforma den fysiska inomhusmiljön och de pedagogiska lärmiljöer som finns inomhus. Detta är helt i sin ordning eftersom eleverna befinner sig där under den största delen av dagen, men det har inneburit att ingen kraft och inga pengar har funnits till utemiljön. Barn tillbringar numera ofta en stor del av sin vakna tid i skola och förskola och miljön däromkring har blivit allt viktigare för många barns utomhuslek i vardagen (Johansson, 2007). Johansson menar att en inspirerande skolgård därför har stor betydelse för barnens välbefinnande. Rörelse är en mycket viktig del av ett barns utveckling. Fysisk utevistelse stimulerar den intellektuella utvecklingen, främjar koncentration och inlärningsförmåga, ger förbättrad uthållighet och förmåga att skärpa sin uppmärksamhet med mera. Barnet blir medvetet om sig själv både fysiskt och psykiskt (Grindberg & Jagtiøen 2000 i Johansson, 2007). Vi har till exempel en trappa för trappträning inomhus, men vi kan också se att en trappa i en lekställning utomhus skulle ge träning i kombination med frisk luft och möjligheter till social kontakt med andra barn. Vi tror att motivationen att gå i trappor skulle kunna öka om det resulterade i belöningen att få åka rutschkana ner eller möta sin kompis högst uppe på toppen. All rörelse är viktig, vare sig den sker inomhus eller utomhus, men utomhus kan barnen få plats till den rörelse som inte får plats inomhus (Grindberg & Jagtiøen 2000 i Johannson, 2007). Många av våra barn har den här typen av motorikträning på sina scheman och vi önskar att man skulle kunna förena den med lust, motivation och frisk luft. Skulle mer undervisning och träning kunna förläggas utomhus om vi hade en mer tillgänglig och inbjudande skolgård? Forskare har konstaterat att skolans utemiljö bidrar till en ökad variation i skolans pedagogiska uppbyggnad. Möjligheten att arrangera utomhusundervisning är en stor tillgång som kan bidra till ett ökat lärande. Utemiljön erbjuder sinnliga upplevelser där en traditionell klassrumsundervisning inte är möjlig. Lärarens roll blir mer som medupptäckare eller ledare i utomhusundervisningen vilket innebär att ett gemensamt lärande gynnas (Åkerblom 2005 i Johansson, 2007). 2

3 Vi har elever som inte ofta tar initiativ till aktiviteter men som ute på skolgården visar tydligt vad de vill och går dit de vill. Detta vill vi uppmuntra och utöka. Vi har en befintlig lärmiljö ute på gården som lockar och det är den upphöjda sandleken. Den kan man gå runt och på så sätt få träning och stimulans. Även finmotoriken tränas med spade och hink i sanden. Tyvärr är detta nästan det enda som erbjuds dessa barn på skolgården. Det finns inga fler lärmiljöer som är tillgängliga för dem på egen hand. Skulle barnen ta fler initiativ, ta initiativ att prova andra, nya aktiviteter, skulle de ha möjlighet till mer spontan motorisk träning om gården hade fler anpassade lärmiljöer? Det framkommer i Johanssons (2007) arbete att funktionshindrade barn, precis som alla andra barn, behöver tillgång till en varierad utemiljö och där just tillgängligheten är en avgörande faktor för dessa barn som annars hänvisas till inomhusmiljöer. De åtgärder som krävs för att göra en skolgård tillgänglig ger också ökade kvaliteter för barngruppen som helhet (Prellwitz 2001, Harvard 2006 i Johansson, 2007). Vi har en annan grupp av barn här på skolan med en otrolig leklust och stort lekbehov. Men det är inte lätt att vara delaktig i leken på samma sätt utomhus, när kompisarna kan klättra och cykla iväg och man själv sitter i rullstol eller är beroende av rullator. Här tappar många elever den sociala träningen, det sociala umgänget eftersom den sociala miljön utomhus inte är tillgänglig och anpassad för alla. Maria Prellwitz avhandling om Lekplatsers tillgänglighet och användbarhet för barn med funktionsnedsättning (2007) känns väldigt intressant i sammanhanget. Den behandlar förvisso lekplatser i allmänhet och inte just skolgårdar, men hennes slutsatser känns väldigt betydelsefulla för oss. Här beskriver hon hur tidigare forskning visat hur viktig lekplatsen är när man börjar skolan eftersom det är där man hittar sina kamrater som sedan följer en långt upp i åren. Hennes studie visar att barn med olika funktionsnedsättningar går miste om den möjligheten eftersom lekplatserna inte är tillgängliga för dem. Vi vill alltså ge barnen en likvärdig utemiljö oberoende av fysiska och mentala förutsättningar. Vi vill uppmuntra till rörelse, träning och sinnesupplevelser i kombination med frisk luft och gemenskap. Vi vill att barnen ska kunna samspela även ute. Att man får fortsätta vara en del i gruppgemenskapen även när man är utomhus och att man kan vara delaktig i sina kompisars lek. Vi vill att barnen ska få känna att de kan själva och inte är beroende av vuxna hela tiden. Vi vill att barnen ska få känna sig självständiga trots sina funktionsnedsättningar. Att de själva kan välja om de vill gå/rulla/köra hit eller dit. Att få vara den som initierar en lek där kompisarna hänger på. För barn med funktionsnedsättningar är lekplatsens design ofta ett stort hinder för deras möjlighet att leka med andra barn. De är ofta beroende av någon vuxen vilket begränsar deras kontakt med andra barn. Det är svårt att leka på lekplatsen främst på grund av den fysiska miljöns utformning. Prellwitz (2007) diskuterar hur detta påverkar delaktigheten för barn med funktionsnedsättningar. 3

4 De barn med rörelsehinder och de vuxna i deras sällskap som nyttjar lekplatserna upplever att dessa inte är tillgängliga miljöer för dem. Barnen i Prellwitz studie beskrev att deras kompisar ofta var på lekplatsen men att de själva inte kunde delta i deras lekar. För att kunna vara på lekplatsen behövdes assistans från någon vuxen. Det beskrevs av assistenterna som fysiskt tungt att behöva bära barnet till olika lekredskap men även psykologiskt jobbigt att behöva neka barnen att vara på lekplatsen när de inte orkade bära barnet till de olika lekredskapen längre (Prellwitz, 2007). Syfte - Varför vill vi driva ett projekt om tillgänglig utemiljö? Skolan ska vara tillgänglig för alla och vi anser att utemiljön kan komplettera undervisningen på ett fantastiskt sätt. Det gäller bara att ta tillvara på detta. Vi vill uppmuntra till självständighet, delaktighet och gemenskap. Vi vill skapa möjlighet till social tillgänglighet och delaktighet i gruppen genom en fysisk lärmiljö som är tillgänglig och anpassad och där man med hjälp av anpassade hjälpmedel kan göra det kompisarna gör och vara där de är. Vi personal behöver kunskap om hur och vad vi kan göra. Hur ska vi kunna identifiera varje barns specifika behov och hur ska vi kunna tillgodose dessa? Vi behöver kunskap om vilka anpassade hjälpmedel som kan göra uteleken och miljön tillgänglig och intressant för alla. Vi vill lära oss se vilka pedagogiska konsekvenser det får för de här barnen när lärmiljöerna inte är tillgängliga. Hur kan vi hjälpa dem att överbrygga de eventuella negativa konsekvenser de olika funktionsnedsättningarna för med sig? Hur man kan använda sig av utemiljön för att stimulera dessa barns lärande, deras initiativförmåga, deras lust att utforska och upptäcka sin omgivning väcka nyfikenhet motivera? Vi personal ska nu och i framtiden ha ett kunnande och intresse för hur man på bästa sätt utformar och gör utemiljön tillgänglig. Framförallt ska vi ordna lärmiljöer som är tillgängliga och där funktionshindrade barn också ska kunna vara delaktiga i lekar och sociala sammanhang. Mål: Målet är att minst ett barn vid årets slut ska ha haft möjlighet att delta i en lek/aktivitet/lärmiljö som tidigare inte varit tillgänglig på grund av fysiska hinder eller brist på adekvata, anpassade hjälpmedel. 4

5 Planerade insatser, vilka konkreta aktiviteter ska vi genomföra i projektet: Kurser/föreläsningar/inspiration för personal, studiebesök på exempelskolor, utforma utemiljön och göra den tillgänglig, köpa in och bygga upp anpassad lekutrustning, köpa in och skapa anpassade hjälpmedel som t ex iskälkar till vintern, pulkor för rörelsehindrade barn, cyklar i rätt storlek (vi har små barn i stora kroppar). Vi har i våra mål utifrån styrdokumenten (se styrdokument nedan) bestämt oss för att satsa på utemiljön. Vi har redan haft en dag för brainstorming i barngrupperna kring utemiljön och två dagar där vi tillsammans med barnen ska arbeta ute på gården för att göra skolgården mer tillgänglig och intressant utifrån deras perspektiv. Barn med olika förmågor upplevde lekplatserna på olika sätt. Prellwitz (2007) har i sina studier intervjuat barn i åldrarna 7 till 12 år med olika funktionsnedsättningar, bland annat barn med rörelsehinder, barn med grav synskada och barn med måttlig utvecklingsstörning. Resultaten visade att oberoende av förmåga så beskrev alla barn att de önskade lekstugor, bilar, båtar eller andra lekredskap med en enkel utformning som inspirerar till låtsas- eller rollek. När skolgårdar ska utvecklas är elevernas deltagande viktigt, det är eleverna som kommer att vistas på skolgården och de använder miljön på ett annat sätt än vad vuxna gör: med hela kroppen och alla sinnen (Andersson, 2010). Vi kommer även att involvera föräldrarna som känner sina barn bäst och kan uttrycka deras behov och önskningar och som förmodligen upplevt situationer och lekplatser som inte varit tillgängliga. I Prellwitz studie (2007) framkom även att föräldrar till barn med funktionsnedsättningar uppfattar lekplatsers utformning som ett hinder för att deras barn skulle kunna leka självständigt där. De ansåg att lekplatsens utformning hindrade deras barn att umgås med andra barn och att lekplatser var en miljö som fick barnen att känna sig annorlunda. 5

6 Vad vill vi göra med vår gård? Vi har tittat på ett projekt i Stockholm, En skolgård för alla, som kommer att kunna vara en stor inspirationskälla för oss. Det är ett projekt som genomförts på en skola i Stockholm, där flera olika instanser samarbetat för att göra skolgården tillgänglig för alla. Andra inspirationskällor är till exempel SATSA PÅ LEKEN! En studie om skolgårdens betydelse för barns lek och utveckling av Åsa Andersson (2010). Här har man bland annat kommit fram till att olika barn har olika intressen och behov beroende av bland annat ålder, utvecklingsnivå och eventuella funktionsnedsättningar. Därför bör skolgården rymma inslag som både lockar till lek, upptäckter, skapande, motorisk träning, sociala kontakter, sinnliga upplevelser och vila. Genom att tillgodose tillgängliga miljöer, föra in inslag med olika svårighetsgrader samt anpassa närmiljön efter specifik ålder, kan skolgården fungera för många olika individer(andersson, 2010). I skriften Mer åt fler på lekplatsen. Bra lekplats för barn med funktionshinder blir bättre lekplats för alla (Harvard, 2006) kan man läsa följande: En lekplats kan göras intressant för alla barn oavsett funktionsnedsättningar. Barn med funktionsnedsättningar har samma leklust som övriga barn men använder lekplatsen på andra sätt. Vissa barn tar sig fram långsammare än sina kompisar och kan känna sig frustrerade över detta. För att stötta dessa barn kan andra typer av kreativitet uppmuntras, till exempel intryck som berör de fem sinnena. Barn med funktionshinder behöver öva många gånger och i sin egen takt. I naturen finns tillfällen för detta. Naturens oregelbundenheter kan utgöra spännande utmaningar för barn med olika funktionsnedsättningar. I leken utvecklar barnen många sidor av sig själva. När de lär sig bemästra nya saker ökar deras självkänsla och mod för att anta nya utmaningar, vilket kan ses som särskilt betydelsefullt just för dessa barn. Harvard skriver vidare att barn med funktionsnedsättningar kan ha svårigheter med vissa saker, och kräver miljöer som uppmuntrar och underlättar deltagandet på skolgården. Hon beskriver olika nedsättningar och ger tips på hur man kan skapa tillgängliga miljöer för dessa barn. Rörelsehinder: Barn som har svårt att röra och använda sina ben behöver få uppleva kroppsliga, hisnande sensationer som de annars är begränsade att uppleva. Dessa barn behöver få gunga, rulla, rutscha, studsa och vicka. De behöver dessutom kunna komma intill olika lekredskap för att ha möjlighet att använda dem. Rullstolsburna barn behöver ett fast underlag att ta sig fram på. Utvecklingsstörning: Barn med utvecklingsstörningar har nedsatt förmåga att tänka abstrakt. Vissa har även svårigheter att förstå tal och att själva prata medan andra inte har några problem med detta och klarar vardagliga rutiner relativt självständigt. Barn med dessa funktionsnedsättningar kan vara i behov av att leka högre upp i åldrarna än andra barn, därför ska lekredskapen vara nog stora för att klara en vuxen kropp. Lekredskapen bör även vara tydliga och enkla att använda samt stimulera flera sinnen. 6

7 Detta är en del av vår skolgård idag! Vår gård är stor, med mycket gräsytor och härliga träd och gården har mycket potential. Till vänster i bild har vi trädkojan (utan trappa och räcke!). Tillgänglig för väldigt få av våra barn. De barn som faktiskt tar sig upp, tar sig antingen inte ner eller kan inte vara där på grund av balanssvårigheter och risk för att falla ner. Vi vill bygga staket och trappa, vi vill göra koja av den undre delen så att den som har rullstol kan komma dit. I förgrunden skymtar en asfalterad del av skolgården där de med rullstol, rollator, elrullstol kan ta sig fram. Den leder till och från taxi/skolan, fram till handikappgungan, förrådet och sandlådan. Den leder inte till pulka-backarna, inte till grillplatsen, inte till kojan, inte till dammen och det finns ingen rundkörning. De som har elrullstolar och rullstolar har därmed stora problem att vända och köra tillbaka. Vi drömmer om en asfalterad slinga för rullstolar/cyklar med övergångsställen, ljussignaler, vägmärken, där man kan köra med sina kompisar runt, runt. Där man själv kan välja vilket slutmål man har och inte begränsas av att vägen tar slut. I bakgrunden syns de två gungor vi har, klättertornet och den upphöjda sandlådan. Alla dessa lärmiljöer är i sig jättebra men de är inte utformade för våra barn. Vi har i 7

8 princip inga barn som kan klättra i nät upp till utkikstornet. Fördelen med den är placeringen, att den finns där annan lekutrustning finns. Gungorna är toppen men det finns ingen möjlighet till samvaro. Handikappgungan hänger där ensamt och däckgungan hänger där ensamt. Vi är dock glada att vi har en handikappanpassad gunga med ett fantastiskt underlag. Vi vill att barnen ska få samleka med andra barn, gunga bredvid en kompis, gunga tvilling med gung-grannen eller tillsammans flera i till exempel en kompisgunga. Vi vill att en klätterställning ska locka till att vilja klättra i den, och inte som nu, bara bekräfta allt jag INTE klarar att göra. De här barnen har nog med svårigheter och deras självkänsla är inte på topp. De behöver miljöer där de kan lyckas, utvecklas och motiveras! De behöver miljöer som stimulerar deras lust, nyfikenhet och fysik. Vi vill ha en form av klätter- och träningsställning som på ett roligt sätt övar deras motorik, där de som kan får trapp-träna, där de som inte kan i alla fall tar sig upp via en ramp. Tänk att kunna ha sin motorik- och sinnesträning ute i friska luften och att allt mitt slit att gå i en trappa faktiskt belönas på toppen. Jag får åka rutschkana ner!! Detta är vårt förråd, där barnen själva ska kunna hämta sina spadar, hinkar, hopprep, snöspadar, åk- madrasser, pulkor, cyklar mm. 8

9 Här har vi ett stort tillgänglighetsproblem. Barnen har ofta klart för sig vad de vill leka med och göra under utevistelsen, MEN eftersom de förutom sina rullstolar kan ha begränsningar i sitt tal så fattar vi vuxna inte alltid vad de vill. Då vill de själva in och hämta/visa. Detta är, som synes, inte alltid så lätt att ordna. Lekar och utevistelse blir beroende av en vuxen. Vi vill bygga ett stort förråd i marknivå eller med ramp som barnen klarar själva. Det ska finna utrymme att själv hämta material och utrustning, vända och åka ut igen. En del av våra barn börjar bli stora och vill inte alltid leka med utrustning och leksaker. De vill komma undan en stund och kanske leka lite avskilt. Vi skulle vilja ha en lummig, inramad plats för barnen att krypa in i, som alla kan sig till. Vi är fullt medvetna om att vi inte kan göra underverk, vi fixar inte allt på en termin. Vi behöver en kickstart, inspiration och hjälp med utformning av lärmiljön ute. hjälp att se möjligheter istället för hinder, Vi har en skyldighet att se till att alla barn får samma möjligheter till lek och samvaro för att utvecklas. 9

10 Koppling till styrdokument: Internationella FN:s konvention om barns rättigheter antogs i Sverige Artikel 23 i FN:s barnkonvention är viktig eftersom den speciellt belyser funktionshindrade barns rättigheter. Konventionssatserna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. Konventionen berör i hög grad skolgården - här måste barnen tillåtas vara på sina egna villkor! FN:s barnkonvention(barnombudsmannen 2009, elektronisk) Nationella Skolor och förskolor ska ha tillräckliga friytor för lek och utevistelse Lekplatser och lekutrustning ska underhållas så att risken för olyckor begränsas Platser ska kunna användas av personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga om så rimligt med hänsyn till terräng och andra förhållanden Plan- och Bygglagen (Regeringen och Regeringskansliet, elektronisk) Lgr 11: 1 Skolans värdegrund och uppdrag - En likvärdig utbildning Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Skolans uppdrag Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. Skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. God miljö för utveckling och lärande Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter (Skolverket, Lgr 11, 2010). 10

11 På Körfältsskolan har vi lyft fram två mål ur lgr 11 inför läsåret. Det ena är 2.2 Kunskaper och där kan man bland annat läsa: Skolan ska bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet (Skolverket, Lgr 11, 2010, s. 13). Vi kommer där att sätta fokus på lärmiljöer utomhus. I Östersunds kommuns plan för "Naturvård och park" kan man läsa: Barn- och ungdomsperspektiv på grönområden Utevistelse som pedagogik Det finns många dokumenterat positiva effekter av att barn vistas i gröna miljöer. Bland annat förbättrad kondition, förbättrat immunförsvar, ökad kreativitet, bättre motorik och ökad koncentrations- och inlärningsförmåga. Kommunen avser att... uppmuntra förskolor och skolor att på ett mer aktivt sätt nyttja omkringliggande grön- och skogsområden i pedagogiken. Syftet är att ge barn och elever en möjlighet till förbättrad kondition, stärkt immunförsvar, ökad kreativitet, bättre motorik samt förhöjd koncentrations- och inlärningsförmåga. öka förutsättningarna för fysisk aktivitet i vardagen genom att utveckla olika miljöer för att stimulera människor att röra sig mer. Det handlar till exempel om utveckling av skolgårdar, gång- och cykelvägar samt promenadstråk genom grönområden. utveckla samarbetet mellan barn- och skolverksamheten och kommunens verksamhet för naturvård och park. Körfältsskolans profil natur och rörelse Eleverna ska känna trygghet att vistas inom skolans närområden, som t.ex. Skolskogen, Lillsjön, Remonthagen och Körfältsområdet. Eleverna ska få möjlighet att tillsammans med personalen känna speciell tillit att vistas i och värna om utemiljön och därmed också ta tillvara alla årstidsväxlingar. Eleverna skall dessutom stimuleras till fysiska aktiviteter, sinnesupplevelser, goda motionsvanor och daglig utevistelse. 11

12 Referenser: Andersson, Å. SATSA PÅ LEKEN! En studie om skolgårdens betydelse för barns lek och utveckling (2010). FN:s barnkonvention, Barnombudsmannen, elektronisk (2009). Harvard, I. Mer åt fler på lekplatsen. Bra lekplats för barn med funktionshinder blir bättre lekplats för alla (2006). Johansson, M. Möjligheternas skolgård - om att skapa förutsättningar för en välanvänd utemiljö. Exempel från Luleå (2007). Körfältsskolan. Plan för Natur och Rörelse (elektronisk) Prellwitz, M. Lekplatsers tillgänglighet och användbarhet för barn med funktionsnedsättning (2007). Skolverket. Lgr 11, (2010). Östersunds kommun. Plan för Naturvård och park elektronisk, (2013). 12