Hur pedagoger i skolan arbetar med barn som har diagnosen ADHD

Transkript

1 Malmö högskola Lärande och samhälle Barn och ungdomsvetenskap Examensarbete 15 Högskolepoäng Grundnivå Hur pedagoger i skolan arbetar med barn som har diagnosen ADHD How educators in schools work with children with ADHD Elin Göransson Lärarexamen 210 hp Barn och ungdomsvetenskap 2013 Examinator: Johan Dahlbeck Handledare: Åse Piltz

2 1

3 Sammanfattning Uppsatsen är en kvalitativ undersökning om hur lärare arbetar med barn som har ADHD. Förkortningen ADHD står för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder och är en funktionsnedsättning. Till undersökningen har fem pedagoger intervjuats. De frågor som har funnits i intervjuerna har haft sin tyngdpunkt i hur pedagogerna arbetar med barn som har diagnosen ADHD. Barn som har denna typ av diagnos har oftast svårigheter med uppmärksamhet, impulsivitet och kan även vara hyperaktiva. I undersökningen framkom resultatet att barn som har diagnosen ADHD behöver hjälp med att strukturera upp sin vardag med hjälp av till exempel schema och fasta rutiner. Det framkom även att pedagogen behöver se till barnets behov genom att få fram rätt material och rätt undervisning. Även att ha ett gott samarbete mellan skolan och hemmet är viktigt till att hjälpa barn med ADHD att spara energi och klara av en skoldag. 2

4 3Innehållsförteckning Sammanfattning 2 1 Inledning Syfte & frågeställning 6 2 Centrala begrepp Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ADHD 8 3 Teoretiska utgångspunkter Arbetet med barn som har ADHD Stödåtgärder pedagogen kan ge Samarbete mellan pedagog och vårdnadshavare Pojkar och flickor 13 4 Metod Kvalitativ intervju Syftet med kvalitativ intervju Urval Forskningsetik Genomförande Reliabilitet och valditet 18 5 Undersökning Analys Sammanfattande resultat 27 6 Avslutande Diskussion 29 Referenser 31 3

5 4

6 Inledning ADHD är en diagnos som anses vara till största delen ett biologiskt betingat funktionshinder med en hög grad av ärftlighet. Ca 3-6% av alla barn beräknas uppfylla kriterierna för ADHD (Abrahamsson, 2010, 45). Diagnosen innebär att barn kan ha svårigheter med någon form av uppmärksamhetsstörning, impulsivitet och kan även vara hyperaktiva (Abrahamsson, 2010, 45). Dagens pedagoger måste vara väl medvetna om att elever med en diagnos som ADHD behöver särskilt stöd och hjälp med att strukturera sin vardag i högre grad än sina jämnåriga kamrater. Abrahamsson skriver att barn med ADHD kan ha stora svårigheter med att leva i dagens samhälle. Det Abrahamsson menar med att barn som har ADHD kan ha stora svårigheter med att leva i dagens samhälle beror på att vi lever i ett högt tempo och runt oss finns det ett stort utbud av information och olika intryck. Att ständigt vara omringad av alla nya intryck som finns runt omkring oss och stora mängder information kan ha en negativ inverkan på barnens självförtroende, utveckling, inlärning och sociala anpassningar (Abrahamsson, 2010, 46). ADHD står för Attention- Deficit/ Hyperactivity Disorder. Det är ett funktionshinder som existerar i alla kulturer och sociala skikt. Jag har valt att undersöka hur man arbetar med detta funktionshinder i skolan, för ända sedan jag påbörjade min utbildning har det funnits ett intresse för hur vi kan arbeta med elever med särskilda behov. Jag anser att den utbildning jag har gått inte gett mig tillräckligt med kunskap om hur jag kan anpassa min undervisning för elever med ADHD. Från min verksamhetsförlagda tid fick jag uppfattningen att kunskapen om hur man bemöter elever med ADHD är bristfällig. Det är därför jag vill fördjupa mig mer i hur olika pedagoger arbetar med elever som har diagnosen ADHD. Jag vill även undersöka vilken betydelse samarbetet mellan lärare och vårdnadshavare har i arbetet med elever som har diagnosen ADHD. Det är viktigt att pedagogerna som arbetar i skolans värld har kunskap om att elever har olika behov, att pedagogerna ska kunna stödja och förstå dem i och med sannolikheten att vi kommer arbeta med elever med ADHD är väldigt stor. Genom att genomföra denna undersökning vill jag få en djupare kunskap om hur man skapar en lärandemiljö som är anpassad för, och som inkluderar elever med ADHD. Min uppsats vänder sig till pedagoger och blivande pedagoger, som vill veta mer om hur man arbetar med elever som har ADHD. 5

7 1.1 Syfte & frågeställningar Arbetets syfte är att undersöka och beskriva hur pedagoger i skolan arbetar med elever som har diagnosen ADHD. Genom att genomföra intervjuer med olika pedagoger kan jag få vetskap om vilka metoder pedagogerna använder sig av när de arbetar med elever som har diagnosen ADHD, samt få vetskap om vilken betydelse det kan ha att ha ett gott samarbete med vårdnadshavarna till dessa elever. Hur arbetar pedagoger med elever som har ADHD? Vilka stödåtgärder kan pedagogen ge till elever med ADHD? Hur beskriver pedagogerna vad samarbetet har för betydelse mellan lärare och vårdnadshavare i arbetet med elever som har ADHD?. 6

8 2 Centrala begrepp NPF betyder neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är huvudnamnet för olika diagnoser så som tvångssyndrom, aspergers, DCD (developmental coordination disorder ), och ADHD (Adler& Adler, 2006, 15). Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar innebär att en person har svårigheter som beror på hur hjärnan arbetar och hur den fungerar (Adler& Adler, 2006, 44). ADHD tillhör en av de vanligaste neuropsykiatriska funktionsnedsättningarna. De olika diagnoserna som tillhör NPF påminner om varandra. De personer som har någon form av funktionsnedsättning inom NPF kan även lida av dyslexi och språkstörningar (Adler & Adler, 2006, 15). 2.2 Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) har ofta svårigheter med att styra sin uppmärksamhet och sina impulser, de kan även ha svårigheter med att fungera i samspel med andra människor samt ha svårare med inlärningen (Adler & Adler, 2006, 12). Dessa personer kan även ha svårt att uttrycka sig i skrift samt att ha svårigheter med motoriken (Adler & Adler, 2006, 187). En person som lider av någon form av diagnos inom NPF kan ha dessa svårigheter i större eller mindre grad av de exempel som beskrivs ovan (Adler & Adler, 2006, 12). Det finns vissa tecken på att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är ärftligt, vilket innebär att det är vanligare inom vissa familjer där det finns personer som redan har någon form av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (Gillberg, 2008, 121). Varför vissa drabbas och andra inte finns det inget entydigt svar på idag. Forskare som exempelvis Christopher Gillberg, professor i barn- och ungdomspsykiatri, menar att det finns några faktorer som ökar risken till att få en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Dessa faktorer kan vara en besvärlig graviditet, besvärlig förlossning, för tidig födsel, stort alkoholintag eller rökning under graviditeten (Gillberg, 2008, 124). I sällsynta fall kan en person som lider av till exempel kromosomavvikelser, epilepsi eller någon form av ämnesomsättningssjukdom utveckla en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (Gillberg, 2008, 125). 7

9 En person med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som lever i en bra uppväxtmiljö med nära och goda relationer med föräldrar, syskon, släktingar, vänner och lärare bidrar till att symtomen kan minska, det kan i sin tur bidra till att det blir lättare att leva med sin funktionsnedsättning. En sämre uppväxtmiljö kan leda till att symtomen förvärras (Gillberg, 2008, 134). 2.2 ADHD Förkortningen ADHD står för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder. Pedagogisk metodhandledaren Lotta Abrahamsson skriver att diagnosen ADHD innebär att en person har svårigheter med att de kan vara impulsiva, lider av överaktivitet och att ha svårigheter med reglering av uppmärksamhet. Vissa personer har svårigheter med de olika symtomen i kombination (Abrahamsson, 2010, 45). Cirka 60 % av de personer som har diagnosen ADHD har svårigheter med uppmärksamhetsstörning, styra sin impulsivitet och sin hyperaktivitet. De personer som har svårigheter med dessa tre områdena kallas hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning i kombination. En annan grupp som utgör cirka 20 % har endast problem med uppmärksamheten och den gruppen kallas ADD hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning huvudsakligen bristande uppmärksamhet. Det finns även en grupp som utgör cirka 20 % och har svårigheter med hyperaktivitet i kombination med impulsivitet och bär namnet hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning och huvudsakligen hyperaktivitet och impulsivitet (Abrahamsson, 2010, 45). De personer som förr blev diagnosticerade med DAMP får idag diagnosen ADHD eller DCD (developmental coordination disorder) (Abrahamsson, 2010, 45). Abrahamsson fortsätter med att förklara att en elev som är väldigt impulsiv kan bli ett hinder för andra elever och sig själv under en skoldag. Att vara impulsiv innebär att allting ska ske i nuet och det som ger en omedelbar belöning blir mer intressantare än en belöning som kommer på längre sikt (Abrahamsson, 2010, 46). En elev med ADHD kastar ofta sig in i situationer av ren impuls innan de har tänkt efter vilka konsekvenser det kan få, däremot kan en elev med ADHD i efterhand ha lätt att förstå om de har gjort eller sagt något fel (Abrahamsson, 2010, 46). Barn med ADHD utmärker sig ofta genom att de säger saker rakt ut i luften samt genom att de avbryter andra. Dessa barn är ofta i rörelse och tar mycket plats i ett 8

10 klassrum. De kan pendla mellan att vara igång hela tiden till att vara helt passiva, ha växlingar i humöret, ha olika svårt eller lätt för liknande uppgifter i olika sammanhang, oförutsägbara reaktioner samt ha en tendens att skynda fram och inte tänka efter (Abrahamsson, 2010, 47). Att ha diagnosen ADHD är väldigt energikrävande och det är svårt att koppla bort impulser och intryck för att kunna ladda om kroppen på nytt och få ny energi (Abrahamsson, 2010, 48). Barn med ADHD måste återhämta sig oftare än barn utan denna typ av diagnos för att orka med en hel skoldag. De förbrukar sin energi på ett helt annat sätt än barn utan någon diagnos, deras energi förbrukas mycket snabbare då deras hjärna har en tendens att gå på högvarv, samt att hjärnan ständigt förstärker vanliga intryck i vardagen (Abrahamsson, 2010, 94). 9

11 3 Teoretiska utgångspunkter 3.1 Arbetet med elever som har ADHD Olika teorier angående hur man ska arbeta med elever som har diagnosen ADHD hävdar att pedagogen bör arbeta utifrån individen. Abrahamsson tar i boken Tänk om upp att dagens pedagoger ofta ser elevens brister istället för den kunskap de redan har. Abrahamsson fortsätter med att förklara att alla elever är olika och kan behöva vitt skilda resurser för att känna sig trygga och motiverade i skolan (Abrahamsson, 2010, 75). Neuropsykologen Juul skriver i boken Barn med uppmärksamhetsstörningar att om ett barn känner sig tryggt kan de bidra med att eleven spara sin energi för att orka med en hel skoldag (Juul 2005, 26). Genom att använda sig av ett dagsschema kan eleven se vad som kommer att hända under dagen och med hjälp av ett veckoschema kan eleven få se vad som kommer att hända under veckan. Ett schema kan se ut på olika sätt, man kan till exempel sätta upp bilder på en rad som representerar dagens aktiviteter. Juul menar att en elev med ADHD är i större behov av en välstrukturerad vardag än en elev som inte har koncentrationssvårigheter (Juul 2005, 26). I boken Pedagogiska strategier tar författaren upp att en pedagog bör vara tydlig då elever med ADHD har en tendens att tolka allt bokstavligt (Axengrip & Axengrip, 2004, 62). Pedagogen bör tänka på att lägga fram direktiv i positiv form. Istället för att säga spring inte kan pedagogen till exempel säga nu går vi lugnt och försiktigt till matsalen (Olsson & Olsson, 2007, 33). En pedagog bör alltid ligga ett steg före med till exempel nytt material då en elev med ADHD fort blir uttråkad. Pedagogen som märker när en elev blir uttråkad behöver snabbt kunna byta aktivitet innan eleven hinner tröttna (Hellström, 2007, 6). Axengrip & Axengrip skriver att det finns en mängd olika strategier att använda sig av som pedagog och det gäller att hitta de bästa sätten (Axengrip & Axengrip 2004, 40). Enligt Christopher Gillberg, författare till boken Ett barn i varje klass- om ADHD och DAMP, klarar barn med ADHD oftast inte att koncentrera sig mer än någon minut i taget under tidiga skolår. Gillberg menar också att detta ställer högre krav på lärarens fantasi och deras förmåga att anpassa uppgifterna så att eleven inte är slutkörd efter en lektion (Gillberg, 2005, 146). Genom att göra en pedagogisk kartläggning får pedagogen insyn i var eleven befinner sig, så att det underlättar för pedagogen att sätta upp realistiska mål. Tillsammans med eleven ska målen sättas upp så att eleven känner sig delaktig i sin egen utbildning (Hellström, 2007, 6). Juul skriver att en pedagog ska försöka undvika att sätta högre mål än 10

12 vad eleven är kapabel till att klara av. Ett barn med ADHD tycker att det är väldigt jobbigt att misslyckas, eftersom många av dessa barn ofta redan lider av en dålig självkänsla (Juul, 2005, 22). 3.2 Stödåtgärder pedagogen kan ge Neuropsykiatrikern Tore Duvner förklarar att för att förstå vilka stödåtgärder en elev behöver så kan man genomföra en pedagogiskt inriktad utredning. En pedagogisk inriktad utredning innebär att man försöker att skapa en förståelse för personens förutsättningar och på så sätt lägga fram en grund för hur man kan arbeta med elever som har ADHD. Denna pedagogiskt inriktade utredning ska hjälpa pedagogerna med att få klarhet i vad som kan hjälpa eleven i skolan (Duvner. 1998, 91). Efter att ha genomgått en sådan utredning kan pedagogen även ta hjälp av en specialpedagog för att få stöd och hjälp. Specialpedagogen ska hjälpa till med att finna ett bra underlag så att eleven med särskilda behov kan få en fullvärdig undervisning (Olsson & Olsson, 2007, 128). En elevs skolgång måste planeras utifrån individuella förutsättningar. Det finns en rad olika konkreta saker som en pedagog kan anpassa i ett klassrum för att underlätta för en elev med ADHD. Till exempel, hur det ser ut i ett klassrum, elevens placering, hjälpmedel, klassens storlek, korta arbetspass, pauser, aktivitetsbyten, stärka deras självkänsla och genom att använda sig av positiv förstärkning (Axengrip & Axengrip 2005, 86; Hellström 2007, 7). I ett klassrum ska det helst inte vara starka färger eller kraftigt mönstrade tyger, allt för att undvika att eleven ska bli för distraherad (Axengrip & Axengrip, 2005, 99). Bänkens placering i ett klassrum har också betydelse. En elev med ADHD behöver till exempel en plats där de har en god ögonkontakt med pedagogen eller till exempel en plats där de kan ha en överblick över hela klassrummet. Det kan vara jobbigt att sitta bredvid en annan elev eller nära ett fönster då de yttre intrycken kan störa eleven i sin koncentration (Juul, 2005, 20). Genom att använda sig av avskärmningar kan man som pedagog bidra till att eleven får en lugn vrå att krypa tillbaka till om han/ hon känner att det börjar bli för mycket runt omkring (Juul, 2005, 19). Vissa elever med denna typ av funktionsnedsättning har även rätt till att få en assistent. En elevassistent ska vara en tillfällig lösning för en elev med ADHD. En assistent ska fungera 11

13 som ett stöd genom att fånga upp deras uppmärksamhet och hjälpa eleven att koncentrera sig på själva uppgiften (Gillberg, 2005, 147). I paragraf 11 i skollagen skriver man, Om det finns särskilda skäl, får ett beslut enligt 9 (åtgärdsprogram) för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan innebära att särskilt stöd ska ges enskilt eller i en annan undervisningsgrupp (särskild undervisningsgrupp) än den som eleven normalt hör till. (Skollagen, 2010, 13) Anpassad studiegång beskrivs såhär i paragraf 12 i skollagen: 12 Om det särskilda stödet för en elev i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan eller sameskolan inte i rimlig grad kan anpassas efter elevens behov och förutsättningar, får ett beslut enligt 7 innebära avvikelser från den timplan samt de ämnen och mål som annars gäller för utbildningen (anpassad studiegång). (Skollagen, 2010, 13) Rektorn ansvarar för att en elev med anpassad studiegång får en utbildning som så långt det är möjligt är likvärdig med övrig utbildning i den aktuella skolformen (Skollagen, 2010, 13). Juul skriver att elever med ADHD borde få undervisning i mindre grupper eller enskilt i ett annat klassrum, dock ska de ha sin bas tillsammans med en klass. Juul fortsätter med att påpeka att de flesta elever med ADHD har svårt att tillägna sig någon form av undervisning i en stor klass om inte särskilda åtgärder vidtas (Juul, 2005, 19). Majoriteten av alla elever som har ADHD behöver få hälften eller mer av sin skolundervisning enskilt eller i liten grupp. Genom att ha individuell undervisning kan det i de flesta fall leda till bättre förutsättningar för elever med ADHD för att kunna få bättre kunskaper (Axengrip & Axengrip, 2005, 86). 3.3 Samarbete mellan pedagog och vårdnadshavare Att använda sig av elevernas vårdnadshavare för att tillsammans lägga upp deras skolgång anser Juul (2005) vara en viktig resurs. En av utgångspunkterna för ett gott samarbete med vårdnadshavaren är att man som pedagog tar hänsyn till vårdnadshavarnas åsikter om den 12

14 undervisning som ges till deras barn, dock får man inte glömma att pedagogerna har ett ansvar och en plikt att påpeka vad som anses vara det bästa för eleven i skolan. Det är viktigt att pedagogen och elevernas vårdnadshavare arbetar mot samma mål, det vill säga de mål som eleven ska ha uppnått i slutet av den årskurs eleven befinner sig i. En vårdnadshavare kan sitta inne med viktig information som gör att det blir lättare för pedagogen att lägga upp deras skolgång, därför är det viktigt att föra en dialog med elevens vårdnadshavare med jämna mellanrum (Juul, 2005, 50). Det är också viktigt att skolan betraktar föräldrarna som naturliga samarbetspartners. För att ett gott samarbete ska kunna utvecklas måste det finnas en ömsesidig respekt och tillit så att ett gott samarbete kan grundas. Genom att bemöta föräldrar med en öppenhet, skapas denna respekt och tillit enligt Olsson och Olsson (2007, 97). Skolan kan ses som en plats där eleven kan få stöd och hjälp och därför är ett samarbete mellan hemmet och skolan viktigt, inte bara för elever med ADHD utan det gäller alla elever(olsson & Olsson, 2007, 97). 3.5 Pojkar och flickor Enligt Duvner (1998) är andelen pojkar och flickor som har diagnosen ADHD mer jämn än vad som har framkommit i tidigare studier. Fortfarande är det emellertid fler pojkar än flickor som utreds för diagnosen. Troligen beror det på att flickor är ett mindre problem för sin omgivning då de ofta är mindre aggressiva och självhävdande på andras bekostnad än vad pojkar med ADHD är. Pojkar visar generellt mer av självhävdande, ett aggressivt beteende och ett större behov av fysisk aktivitet (Duvner, 1998, 25). Olsson och Olsson menar att flickor med denna typ av diagnos har en mindre uppseendeväckande hyperaktivitet än pojkar med ADHD (Olsson & Olsson, 2007, 50). Duvner, Olsson och Olsson menar dock även att det finns undantagsfall, då det finns pojkar och flickor som inte alls följer detta mönster (Duvner, 1998, 25; Olsson & Olsson, 2007, 51). Flickor med ADHD har lika stora svårigheter som pojkar med samma diagnos i det vardagliga livet. Flickor med denna diagnos presterar sämre i skolan och har svårare att planera sin vardag. De hamnar ofta i konflikter med sina klasskamrater, och de har lättare för att få depressioner och ångest än flickor utan diagnos (Olsson & Olsson, 2007, 50). Inlärningssvårigheter förekommer i lika hög grad hos pojkar som hos flickor med diagnosen ADHD. Det är lika vanligt hos både pojkar och flickor med ADHD att de har svårigheter med det sociala samspelet och att de har en låg självkänsla. Flickor är dock 13

15 oftast mindre aggressiva och har mindre uppförandestörningar (Olsson & Olsson, 2007, 50). 14

16 4 Metod 4. 1 Kvalitativ intervju Undersökningen för detta arbete har gjorts med en kvalitativ intervjumetod. Jag har använt mig av en kvalitativ intervjumetod för att intervjupersonerna skulle få ett större utrymme till att besvara mina frågor. Denna undersökning har också en låg grad av standardisering, frågorna har ställt i den ordningen som har fallit sig bäst in i det enskilda samtalet (Patel & Davidson, 2011, 81). Med hjälp av det kvalitativa tänkandet valde jag även att genomföra semistrukturerade intervjuer. Enligt Patel och Davidson är en semistrukturerad intervjumetod sådan att forskaren skriver ner de frågor som ska besvaras och att intervjupersonen har en stor frihet i att utforma svaren (Patel & Davidson, 2011, 82). Vidare skriver de att frågorna kan komma i bestämd ordning även om det inte är nödvändigt. Under intervjuerna har frågorna besvarats i den ordningen som har fallit sig bäst under samtalet. Patel och Davidson skriver att den mest öppna formen av en kvalitativ intervjumetod kan innebära att forskaren genomför intervjuer utan att först ha formulerat intervjufrågorna, intervjun får då mera formen av ett samtal (Patel & Davidson, 2011, 82). Under intervjuerna har den öppna formen av en kvalitativ intervjumetod förekommit. Jag har både använt mig av färdiga frågor samt frågor som formulerats under intervjun. 4.2 Syftet med kvalitativ intervju Syftet med en kvalitativ intervju är att forskaren ska kunna upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheter hos en annan person, till exempel den intervjuade personens livsvärld, eller uppfattning om saker och ting (Patel & Davidson, 2011, 82). Detta innebär enligt Patel och Davidson att den som ska genomföra intervjun aldrig i förväg kan formulera svarsalternativen för respondenten eller avgöra vad som är det korrekta svaret på en fråga (Patel & Davidson, 2011, 82). I och med att syftet med detta arbete är att ta reda på vad pedagogerna kan, tycker och tänker var den kvalitativa metoden mest lämplig. I en kvalitativ intervju ska man försöka att arbeta fram ett samtal mellan intervjuaren och respondenterna (Patel & Davidson, 2011, 82). Patel och Davidson fortsätter med att förklara att om den kvalitativa intervjun ska bli lyckad så ska intervjuaren hjälpa 15

17 intervjupersonen att under samtalet bygga upp ett meningsfullt och sammanhängande resonemang kring de olika frågeställningarna. För att underlätta samtalet är det viktigt att intervjupersonen inte känner sig hämmad. Med det menar Patel och Davidson att den som intervjuar bör behärska sitt språkbruk, sina gester och sitt kroppsspråk (Patel & Davidson, 2011, 82). 4.4 Urval Syftet med undersökningen var att ta reda på hur pedagoger arbetar med elever som har diagnosen ADHD. Jag valde att intervjua fem olika pedagoger. Val av antal pedagoger berodde på att det var ett rimligt antal för att det skulle finnas tid kvar till att tolka och arbeta med det insamlade materialet. Genom att ha kännedom om de intervjuade pedagogerna sedan tidigare underlättade det en kontakt med vederbörande. De fem intervjuade pedagogerna är mellan 35 och 58 år och är lärare från första och upp till tredje klass. De har någon form av pedagogisk utbildning och har arbetat med barn sedan de blev examinerade. Ingen av dessa fem pedagoger har någon utbildning när det gäller specialpedagogik, utan den kunskap och information de har kommer från faktaböcker, fortbildning och genom egen erfarenhet. I analysdelen har jag valt att benämna de olika pedagogerna Berit, Eva, Caroline, Marie och Hilda. Namnen är fingerade och alltså inte deras riktiga namn Forskningsetik I arbetet med människor måste man uppfylla fyra forskningsetiska krav: Det första är informationskravet och innebär att den som ska utföra en undersökning ska informera de personer som ska intervjuas om deras uppgift i undersökningen och vilka villkor som gäller för deras deltagande (Vetenskapsrådet, 2002, 7). Innan intervjun genomfördes förklarade jag att deltagandet var frivilligt och de hade rätt att avbryta sin medverkan när de ville, även efter det att intervjun hade blivit genomförd. Det andra kravet att tänka på var samtyckskravet som innebär, att jag innan intervjuerna blev genomförda fick chefens samtycke till att genomföra intervjuerna. Samtyckskravet innebär även att den som gör en undersökning måste få uppgiftslämnares och 16

18 undersökningsdeltagares samtycke (Vetenskapsrådet, 2002, 9). De personer som intervjuades i undersökningen hade rätt till att självständigt bestämma om, hur länge och på vilka villkor de ville delta. Intervjupersonerna skulle också förstå att de hade rätt till att avbryta sin medverkan utan att det skulle få negativa följder. Om deltagarna hade valt att avbryta en intervju så hade jag varit tvungen att förstöra tidigare insamlade data från den aktuella intervjun. Det tredje kravet att ta hänsyn till är konfidentialitetskravet. Det innebär att de uppgifter som personerna i undersökningen gav skulle ges största möjliga konfidentialitet (Vetenskapsrådet, 2002, 12). De intervjuade personerna fick själva välja om de ville vara anonyma eller om jag fick ha med deras namn. Det fjärde och sista kravet att visa hänsyn till är nyttjadekravet. Det innebär att jag informerade mina deltagare att deras uppgifter inte skulle användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga syften (Vetenskapsrådet, 2002, 14). 4.6 Genomförande Jag träffade 3 av pedagogerna för intervjuer. Varje intervju tog cirka 30 minuter att genomföra. Till intervjuerna hade jag samma frågor som de frågeställningar jag har i mitt arbete det vill säga: hur arbetar pedagoger med elever som har ADHD? Vilka stödåtgärder kan pedagogen ge till eleven med ADHD? Hur beskriver pedagogerna vad samarbetet har för betydelse mellan lärare och vårdnadshavare i arbetet med eleven som har ADHD? Jag valde att använda mig av öppna intervjuer. Genom att använda sig av öppna intervjuer är målsättningen att intervjupersonerna ska berätta fritt om sina livserfarenheter. Några av mina intervjufrågor innebar att de intervjuade skulle beskriva hur de arbetar. Jag spelade in dessa tre intervjuer och förde anteckningar under intervjun. Jag ansåg att jag inte ville anteckna för mycket då den intervjuade personen kan finna det irriterande. De två andra pedagogerna Berit och Eva fick frågorna via mejl, då jag kände att min tid blev knapp. Svaren på mina frågor fick jag genom att komma och hämta dem på deras arbetsplats. Frågorna som ställdes via mail var samma tre frågeställningar som ställdes under de andra tre intervjuerna. På några av de svar som jag fick valde jag att ställa följdfrågor, vilket jag också fick svar på. Efter att ha genomfört intervjuerna, samlat in svaren från de olika intervjuade pedagogerna, bearbetades materialet för att kunna besvara de frågeställningar 17

19 som jag hade tagit fram för mitt arbete. Materialet bearbetades på det sättet att jag gick igenom och lyssna på de genomförda intervjuerna, jag antecknade medan jag lyssnade på de inspelade intervjuerna och sedan bearbetades allting till en text. När Maries, Carolines och Hildas intervjuer skulle skrivas ner lyssnade jag igenom intervjuerna hela tiden för att det inte skulle kunna bli några fel i de valda citaten. De fem intervjuade gav sitt samtycke till att jag kunde ringa eller mejla om det var något mer jag undrade över. När jag intervjuade Marie och Caroline fick jag även möjlighet att gå runt i deras klassrum. De visade olika typer av material de arbetade med och hur eleven satt i klassrummet. 4.7 Validitet och Reliabilitet Patel & Davidson skriver att det är svårt att hitta tydliga regler när det gäller kriterier för att uppnå en god kvalitet i den kvalitativa studien, eftersom varje studie är unik. Det är viktigt att arbetsprocessen som ligger bakom blir synlig för de som önskar ta del av studien. De personer som tar del av ens studie ska själva kunna göra sig en bild av de val som har gjorts och på detta sätt kan validiteten stärkas (Patel & Davidson 2011, 98). Genom att använda sig av olika kvalitativa metoder skapas det en större trovärdighet och fler perspektiv, metoderna kompletterar och kontrollerar då varandra. För att få en större reliabilitet hade jag kunnat göra observationer. Genom en observation kunde jag ha sett om de intervjuade pedagogerna följde sina egna rekommendationer de hade gett mig under intervjuerna, dock genomförde jag aldrig observationer då tiden inte räckte till. Vikten lades på att göra min arbestprocess så tydlig och synlig som möjligt. För att få så hög reliabilitet som möjligt borde man vara två personer under en intervju, för att sedan kunna jämföra svaren man har kommit fram till (Patel & Davidson, 2011, 98). Nackdelen med att göra en undersökning ensam är att det inte finns någon person som kan sitta med under intervjun och som man sedan kan jämföra om man hade fått samma uppfattningar. Validitet anger om forskaren verkligen har undersökt det som var tänkt. Har jag intervjuat de rätta personerna och har de förmedlat en bra information. De pedagoger jag har intervjuat har alla någon gång arbetat med barn som har ADHD, dessa personer har erfarenhet och olika sätt att arbeta på. Jag hoppas, genom att ha intervjuat personer som har olika erfarenhet av denna typ av diagnos, att jag har förmedlat en bra information? 18

20 5 Undersökning I arbetet har fem pedagoger intervjuats. I den kommande delen av arbetet kommer jag att presentera resultatet av intervjuerna var för sig. Därefter kommer jag att göra en analys av de fem intervjuerna och avsluta med ett sammanfattande resultat. Marie I Maries utbildning på högskolan gick de inte djupare in på hur en pedagog skulle arbeta med barn som har diagnosen ADHD. Genom olika fortbildningar har hon fått djupare kunskap om diagnosen ADHD. Marie berättar: Kunskapen om barn med speciella behov det får man när man får ett barn med speciella behov, man kan läsa sig till en viss del men man vet inte hur det fungerar förrän man praktiserar det. (Intervju med Marie, ). Marie hade just vid det tillfälle då intervjun gjordes en elev i klassen som hade diagnosen ADHD. Till denna elev har Marie en elevassistent och eleven har till viss del anpassat material. Marie berättar att hon använder sig av skolans specialpedagog som hjälper hennes elev. Marie önskar att eleven hade fått fler timmar i veckan för att vara hos sin specialpedagog, en timme i veckan tycker Marie är för lite. I och med att hennes elev inte har fått igång läsningen anser hon att fler timmar hade varit bra. Marie berättar också att hon tycker att specialpedagogen bör hitta material och vägleda om det skulle behövas, för att få hjälp och tips på hur hon själv eller elevassistenten kan hjälpa eleven med att börja läsa. Specialläraren är här för att jobba och handleda oss lärare hur vi ska undervisa dem här (Intervju med Marie, ). Marie tycker att det är utmanande att arbeta med en elev som har ADHD. Hon menar att samtidigt som där ska finnas en trygg hand för denna elev som kan vara överallt måste man som pedagog undervisa resten av klassen. Maries elev har de klassiska dragen som ett barn med ADHD har, hyperaktiv och impulsstyrd. Marie kunde bara vända sig om sedan kunde 19

21 hennes elev vara borta. Efter ett tag fick Marie en elevassistent till sin elev. Sedan hon fick den hjälpen har hon kunnat fokusera och undervisa hela klassen samtidigt. Marie berättar även att om hon hade fått önska så hade elever med denna typ av diagnos fått sin undervisning i mindre grupper, eleven skulle fortfarande tillhöra en klass men borde kunna få möjlighet till att få sin undervisning i en lugnare miljö. Maries elev har en egen bänk som har ett eget avskärmningsplank. Där kan hennes elev sitta ostört och få fokusera på sin uppgift. Marie försöker göra så att eleven sparar på sin energi så att den räcker till en hel dag. Då hennes elev har en möjlighet till att koppla bort alla detaljer runt omkring sig och även skärma av sina kamrater, skapas möjligheter för eleven att finna ett större fokus samt att de yttre intrycken blir mindre. Marie berättar också att hon jobbar med schema för sin elev, så kallat ett dagsschema. Med hjälp av detta schema kan hennes elev själv se vad som kommer att hända under dagen. Maries elev behöver aldrig vara ovetande och aldrig oroa sig över vad som komma skall. På detta sätt sparar Marie på elevens energi, eleven slipper att sitta och vara orolig för vad nästa moment kommer att bli utan vet redan vad det är. Marie är väldigt formell när hon pratar med sin elev, detta för att eleven bättre ska förstå sina instruktioner. Marie anser att kontakten är viktig mellan hem och skola, inte bara när det gäller elever med diagnosen ADHD utan det gäller alla elever. Marie anser också att det är bra om föräldrarna ger information om barnet till en viss del, men annars är det Marie som pedagog som ser vad som fungerar bäst i skolan. Berit Berit har någon gång under sitt arbetsliv arbetat med barn som har diagnosen ADHD. Den kunskapen hon har om diagnosen har hon fått lära sig genom olika kurser och böcker. Berit poängterar att det viktigaste är att se och höra eleven, att försöka uppfylla deras behov av att få en bra skolgång. Som pedagog anser Berit att man behöver vara extra lyhörd inför elevens förutsättningar och se hur de fungerar när de arbetar i olika situationer. Berit anser att en pedagog som har en elev med ADHD i klassen ska vara flexibel, planera och ha en struktur. 20

22 Som pedagog måste man vara beredd att ändra sin planering och att som pedagog inte bli rädd om det inte blev som det var tänkt (Mailsvar från Berit, ). Berit berättar även att som pedagog ska man tänka på att det inte är fel att sänka ambitionsnivån till en nivå som passar eleven bättre. Därefter när eleven själv känner att den är redo för att höja sin ambitionsnivå ska pedagogen göra det, sakta men säkert. Berit tar även upp att finns det olika metoder för att en elev med ADHD ska kunna koncentrera sig och behålla sitt lugn. Pedagogen bör tänka på var de placerar sin elev i klassrummet. Som pedagog bör man tänka på att det inte hänger för mycket på väggarna eller föremål med mycket färg. Man bör undvika att sätta barnet vid en vägg där det händer för mycket, så som mycket teckningar och tavlor (Mailsvar från Berit, ). Om det finns mycket för eleven att titta på så tappar eleven fokus mycket lättare anser Berit. Berit tar också upp att pedagogen kan ta hjälp av specialpedagogen för att få tillämpat material och rådfråga om det finns andra sätt att undervisa eleven. Att dela in klassen i mindre grupper är också en god lösning för att dessa elever ska kunna koncentrera sig bättre. Berit tycker att det är viktigt med ett gott samarbete till föräldrarna. Hon menar att det är en fördel för eleven att pedagoger och förälder är samspelta i de flesta miljöer där eleven befinner sig. Berit menar även att det kan finnas saker i hemmet som kan ha påverkat eleven, så det är bra om pedagogen får ta del av den informationen så de kan få en förståelse för varför eleven kanske beter sig lite annorlunda den dagen. Hilda Hilda har under sitt arbetsliv arbetat med elever som har ADHD. Hon fick lära sig tidigt vad ADHD innebar då hon har två söner med diagnosen. Hilda förklarar att som pedagog ska man se och lyssna till barnets behov. 21

23 Det är viktigt att arbeta utifrån barnets behov, att det kan vara en stor utmaning att tillfredsställa elevens och resten av klassens behov. Som pedagog behöver jag tänka på hur eleven fungerar och behöver för hjälpmedel, olika barn, olika behov (Intervju med Hilda, ). Hilda berättar även att vissa metoder inte passar för alla barn som har ADHD. Rutin och struktur är en viktig del. Nästan alla barn som har diagnosen ADHD behöver struktur och rutin i vardagen. Genom att arbeta med ett dagschema får eleven se vad som kommer att ske under dagen, med vetskapen om vad som kommer att ske så slipper eleven att vara orolig samt lägga energi på att tänka på vad som händer senare. Hilda menar även att det är viktigt att spara på elevens energi, det är meningen att en elev med ADHD ska klara av en hel skoldag och inte vara mentalt slut efter halva dagen. Barn med ADHD kräver mer tid och eftertanke än ett barn som inte har denna form av funktionsnedsättning (Intervju med Hilda, ). Hilda använder sig av material som är anpassat efter elevens behov. I klassrummet använder hon sig av avskärmningar, vilket hon anser är en bra metod att ta till när eleven behöver lugn och finna koncentration. Hilda anser även att undervisningen borde ske i mindre grupper. Med hjälp av dessa smågrupper får eleven en chans att synas och kan få mer positiv uppmuntran än vad eleven kanske får i klassrummet, med många elever. Hilda har arbetat med elever som har ADHD en längre tid och hon använder sig mycket av positiv förstärkning. Hon menar att som pedagog bör man lägga fokus på deras starka sidor istället för de svaga. Hilda berättar också att som pedagog bör man tänka på att klassrumsmiljön inte får vara för skrikig, med starka färger och för mycket på väggarna. Finns det för mycket detaljer kan eleven med ADHD bli okoncentrerad och lättare tappa fokus på sin uppgift. Hilda menar även att man bör utnyttja de resurser som skolan har tillgång till, så som specialpedagog som klassläraren kan vända sig till för att få tips och råd. Idag finns det även mycket bra teknik att använda sig av. Hilda ger ett exempel, om eleven är utåtagerande kan dagens teknik hjälpa till med att göra ett seriesamtal så eleven kan förstå vad som blev fel. Hilda tar även upp att elever med ADHD ofta har problem med motoriken, svårt med att komma i gång och oftast har läs- skrivsvårigheter, men att dagens 22

24 teknik som till exempel ipad har bra appar för att dessa elever ska komma igång. Hilda menar att det inte finns några rätta sätt att lära ut, utan att man måste möta eleven och jobba utifrån honom eller henne och se vad eleven behöver. Hilda anser också att dialogen mellan hem och skola ska finnas där några gånger i veckan, att man stämmer av om det finns något som känns fel eller kanske något som behövs ändras på. Eva Eva har någon gång under sitt arbetsliv arbetat med barn som har diagnosen ADHD. Eva har arbetat utifrån vad eleven har haft för behov. Avskärmningar och dagschema är några av sakerna som hon har arbetat med. Eva berättar att oftast har pedagogen en specialpedagog till hjälp där de kan få råd om hur pedagogen ska arbeta, hur man ska gå vidare och få hjälp med material. Eva berättar även att idag finns det ny teknik att få hjälp av såsom ipad och dator. Hon forsätter med att beskriva att elever med diagnosen ADHD behöver fasta rutiner. En elev som har denna funktionsnedsättning ska veta vad som kommer att hända under dagen, men samtidigt måste pedagogen ligga ett steg före hela tiden. Om det skulle uppstå några komplikationer med en uppgift måste pedagogen ha uppgifter i reserv. Eva tycker också att dessa elever borde få undervisning i mindre grupper. Genom att ge elever som har ADHD en chans till att få undervisningen i mindre grupper, fortfarande tillhörande en klass, men ha vissa pass i veckan i mindre grupper, skulle märkas skillnad. Dessa barn behöver en lugn miljö ibland (Mailsvar från Eva, ). Eva tycker även att en miljö med lugna färger i inredningen, soffor, mattor, pösiga fåtöljer och dylikt skulle vara bra, inte bara för elever med diagnosen ADHD utan för alla elever. Eva tar också upp att en stödåtgärd kan vara att man ger eleven en elevassistent. Precis som de andra intervjuade pedagogerna anser Eva att det ska finnas ett samarbete mellan hem och skola. Eva menar att det är en fördel om pedagogen kan stämma av med föräldrarna om något har hänt i hemmet som kan påverka elevens skoldag. Eva 23

25 kommenterar att pedagogen kan ha kontakt med föräldrarna på många olika sätt, till exempel via telefon eller en händelsebok. Caroline Under sin utbildningstid på högskolan fick Caroline inte många föreläsningar om elever med särskilda behov. Caroline menar att när hon var nyexaminerad och började arbeta var hennes klasser väldigt homogena, det kanske bara var en elev som stack ut. För att kunna möta dessa elever med ADHD menar Caroline att kunskapen måste finnas där. Idag är det så många elever i varje klass som behöver speciella stöd och har behov av extra stöd. Som de övriga intervjuade pedagogerna berättar Caroline att individen ska vara i fokus, att en pedagog måste utgå från eleven. En elev med ADHD behöver en lugn röst och en lugn hand av pedagogen som finns i klassrummet. Caroline har en elev i sin klass som har diagnosen ADHD. Eleven går till en specialpedagog, de använder sig av ett dagschema och eleven har en elevassistent. Caroline berättar att elever med denna typ av diagnos oftast behöver en strukturerad planering och rutiner. Caroline menar på att en ostrukturerad planering blir jobbigare för elever med denna typ av diagnos. Genom att ge eleven en struktur i vardagen använder de sig av dagsschema. Eleven kan själv se vad som kommer att hända under dagen och behöver inte känna en större oro inför de kommande aktiviteterna. Caroline fortsätter med att berätta att om det finns en elev i klassen med ADHD kan det underlätta för honom eller henne om de får sitta lite avskärmat med relativt tomma väggar som hjälper eleven att behålla fokus på uppgiften så att allt runt omkring inte får så mycket uppmärksamhet. Caroline berättar att det finns en djungel av olika hjälpmedel för elever med ADHD. Det gäller bara att hitta de rätta metoderna och få hjälp att hitta rätt material för just den eleven. Caroline anser att den hjälpen ska man få av specialpedagogen som oftast vet mer om det än vad kanske pedagogen gör. Caroline berättar också att specialpedagogen inte enbart bör finnas till för elever som har en diagnos utan för alla. Om en specialpedagog finns med i klassen kan den se samspelet och andra saker och hjälpa till med att förbättra undervisningen. Caroline anser också att elever med diagnosen ADHD bör arbeta i mindre grupper och att dessa elever bör ha sitt eget lilla krypin. Även Caroline anser att det är viktigt at ha en god kontakt med föräldrarna. Caroline menar att vårdnadshavare och pedagog tillsammans ska hjälpas åt att sträva mot samma mål för eleven. 24

26 Att en kommunikation mellan hem och skola skapar trygghet för barnet då vet du vad skolan förväntar sig, mamma och pappa är med på tänket från skolan (Intervjusvar från Caroline, ). 5.1 Analys De metoder pedagogerna har tagit upp i sina intervjuer får stöd av den forskning som finns idag. De intervjuade pedagogerna har till största delen lärt sig om diagnosen genom kurser, böcker och att själva ha undervisat elever med denna typ av diagnos. I intervjuerna kom det upp att det viktigaste var att arbeta utifrån elevens behov, vilket även den litteratur som har nämnts innan i arbetet och våra styrdokument tar upp, alla barn har olika behov som behöver tillfredställas. Marie har till exempel sett att hennes elev behöver hjälp med anpassat material, hjälp av specialpedagog, behöver ett extra stöd av en elevassistent, schema och avskärmningar. Genom att använda sig av anpassat material kan eleven bli mer motiverade till att klara uppgiften som eleven är tilldelad (Abrahamsson, 2010, 75). Hellström menar också att en pedagog måste ligga ett steg före med nytt material för att en elev med ADHD lätt blir uttråkad (Hellström, 2007, 6). Tre av de intervjuade personerna använder schema till sina elever för att ge dem en strukturerad vardag. Forskningen (Juul, 2005, 26) säger att det är en bra resurs för dessa elever. Genom att använda sig av schema skapar pedagogen en trygghet och eleven är då beredd på vad som kommer att hända under dagen (Juul, 2005, 26). Marie, Caroline och Hilda arbetar utifrån detta och anser att deras elever behöver den tryggheten och den strukturen. Om pedagogerna lyckas med att skapa denna trygghet sparar det på elevens energi och de kan hålla eleven på en lugn nivå (Juul, 2005, 26). Även Axengrip & Axengrip poängterar vikten av att ha en strukturerad vardag, det sparar på elevens energi så att det räcker en hel skoldag (Axengrip & Axengrip, 2004, 95). I intervjuerna tas det också upp att inredningen i ett klassrum kan ha en betydelse för dessa elever. De anser att det ska vara neutrala rum med få detaljer. Genom att ha en klassrumsmiljö med få detaljer kan eleven fokusera mer på till exempel läraren eller sin uppgift. Juul (2005) förklarar att det inte är meningen att inredningen i elevens klassrum ska förbruka deras energiförråd. Därför kan pedagogen göra enkla och billiga anpassningar 25

27 i elevens klassrumsmiljö. Det innebär att det ska finnas mindre saker på väggarna som barn med koncentrationssvårigheter har att fokusera sig på (Juul, 2005, 19). Även Axengrip & Axengrip förklarar att om det händer för mycket i ett klassrum på väggar, whiteboardtavlan eller där är skarpa färger det kan bidra till att skapa en stress som gör att barn med diagnosen ADHD har svårare att koncentrera sig (Axengrip & Axengrip, 2004, 99). Tre av pedagogerna tar upp att de arbetar med en elevassistent. Assistenten fungerar ungefär som en förlängd arm till läraren. Forskaren Gillberg (2005) förklarar att vissa elever kan ha rätten till att få en assistent. En elevassistent ska ibland vara en tillfällig lösning för barn med ADHD. En assistent ska fungera som ett stöd genom att fånga deras uppmärksamhet och hjälpa eleven att koncentrera sig på själva uppgiften (Gillberg, 2005, 147). De intervjuade pedagogerna anser även att specialpedagogen har en viktig roll för att hjälpa dem med stöd, tips och hjälp när det gäller att få fram material samt hur de bör arbeta med barn som har diagnosen ADHD. Pedagogerna ska ta hjälp av en specialpedagog för att få det stöd och den hjälp som behövs för att eleven med särskilda behov ska få en fullvärdig undervisning (Olsson & Olsson, 2007, 128). Pedagogerna i intervjuerna anser att specialpedagogen är en mycket viktig resurs för både dem själva och för barnet. Pedagogerna är överens om att vissa av dessa barn som har diagnosen ADHD bör få undervisning i mindre grupper. Gillberg anser att majoriteten av barn som har koncentrationssvårigheter till större del borde ha sin undervisning i en mindre grupp på sex till tolv barn (Gillberg, 2004, 147). Olsson & Olsson håller med Gillberg till en viss del då Olsson och Olsson anser att vissa pass borde barnet ha anpassade lektioner men att barnet fortfarande bör tillhöra en vanlig klass (Olsson & Olsson, 2007, 128). Olsson & Olsson får stöd i skollagen där det står att de stöd som kan tänkas behövas i första hand ska ges inom den ordinarie klassen, men att stödundervisning i liten grupp kan vara ett alternativ. Tanken är att eleven inte i onödan ska behöva särskiljas från den ordinarie klassen för att få det särskilda stödet (Skollagen, 2010, 13). Abrahamsson (2010) skriver att kontakten mellan hem och skola är viktig. Föräldrarna kan ha information som kan förklara eller förenkla situationen i skolan (Abrahamsson, 2010, 97). Juul skriver att en vårdnadshavare kan ha viktiga upplysningar som gör att det blir lättare för pedagogen att lägga upp elevens skolgång (Juul, 2005, 50). Detta tog även Berit upp och menade att det är en fördel att få information om det har hänt något i hemmet som 26

28 kan påverka eleven under dagen. De intervjuade pedagogerna tycker att det är bra att ha en god kontakt med elevernas föräldrar, men att pedagogen har huvudansvaret att se till att målen nås. Föräldrarnas engagemang och delaktighet i barnens skolverksamhet främjar barnets trivsel, sociala kompetens och förutsättningar för lärande (Juul, 2005, 49). I Lgr 11 står det att formerna för ett samarbete mellan skolan och hemmet ska utvecklas och att föräldrarna får information om skolans mål och att föräldrarna är medvetna om att det finns olika alternativ att arbeta på, för att just deras barn ska nå det bästa resultatet. Att den enskilda skolan är tydlig i fråga om mål, innehåll och arbetsformer är en förutsättning för elevers och vårdnadshavares rätt till inflytande och påverkan (Skolverket, 2011, 8). 5.2 Sammanfattande resultat Med hjälp av undersökningen anser jag att mina frågeställningar blivit besvarade. De olika pedagogerna i undersökningen har någon gång under sitt arbetsliv haft eller har en elev med denna typ av funktionsnedsättning. De berättar att de har fått sin kunskap om diagnosen genom att ha arbetat med elever med ADHD, fått kurser av kommunen eller av litteratur. Pedagogerna i undersökningen, liksom de olika författarna till den litteratur jag har studerat, slår fast att det inte finns några rätta sätt när det gäller hur de ska arbeta med elever som har ADHD, utan att de måste utgå från varje enskild elev och se över deras behov, vad de kan behöva för stöd och hjälpmedel. Tre av pedagogerna i undersökningen arbetar tillsammans med en elevassist och förklarar att assistenten ska fungerar som en förlängd arm till läraren. I litteraturen (Gillberg, 2005, 147) skrivs det att det kan vara nödvändigt att ta hjälp av en assistent som ska fungera som ett stöd för eleven, så att eleven lättare kan hålla sin uppmärksamhet och koncentration under längre tid så att det enskilda barnet orkar lösa de olika uppgifterna som eleven blivit tilldelad. En assistent ska hjälpa till med att hindra och ge stöd i situationer där eleven inte klarar sig själv (Gillberg, 2004, 147). De använder sig också av dagsschema, så att eleven själv kan se vad som komma skall, vilket kan skapa en trygghet genom att veta vad som kommer att ske under dagen. Om en elev känner sig tryggt sparas energi och de kan orka med en hel skoldag. Elever med denna typ av funktionsnedsättning ska även ha ett klassrum med få detaljer, färger och mönster. Genom att ha ett mer stilrent klassrum bidrar det till att eleven blir mer fokuserad på sin uppgift. Det framkom även i intervjuerna att genom att samarbeta med specialpedagogen kan de hjälpas åt att hitta rätt material som passar för eleven med 27