STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT

Transkript

1 MEDDELANDEN FRÅN STATENS SKOGSFORSOKSANSTALT HÄFTE MITTELUNGEN AUS DER FORSTLICHEN VERSUCHS ANST AL T SCHWEDENS 20. HEFT REPOR TS OF THE SWEDISH INSTITUTE OF EXPERIMENT AL FORESTRY N:o 20 BJLLETINS DE LA STATION DE RECHERCHES DES FORhS DE LA SUEDE N:o 20 CENTRALTRYCKERIET < STOCKHOLM 1923

2 REDAKTÖR: PROFESSOR GUNNAR SCHOTTE.

3 INNEHÅLL: MALMsTRÖM, CARL: Degerö stormyr. En botanisk, hydroogisk och ut~ veckingshistorisk undersökning över ett nordsvenskt myrkompex... Degerö stormyr. Eine botanische, hydroogische und entwickungsgeschichtiche Untersuchung eines nordschwedischen Moarkompexes RoMELL, LARs-GuNNAR: Rätteser ti uppsatsen»hängavar och tiväxt hos norrändsk gran» (Berichtigung zum Aufsatz»Bartfechten und Zuwachs bei der norrändischen Fichte» ) [r] TRÄGÅRDH, IvAR; Må och mede inom skogsentomoogien Ziee und Wege in der Forstentomoogie... 23s SPESSIVTSEFF, PAUL; Bidrag ti kännedomen om bruna öronvivens (Otiorrhynchus ovatus L.) morfoogi och bioogi Beitrag zur Kenntnis der Morphoogie und Lebensweise des Otiorrhynchus ovatus L S S WIBECK, EDvARD: Om missbidning av taens rotsystem vid spett= pantering r Uber Missbidung des Wurzesystems der Kiefer bei Stieeisenpfanzung 300 ScHOTTE, GuNNAR: Tafröets proveniens - Norrands viktigaste skogsodingsfråga. Några norrändska föryngringsprobem I.... 3os La provenance des semences du Pinsyves tre -une question tres importante pour a regeneration des farets en Norrand. - Queques probemes reatifs a a regeneration dans a Suede septentrionae I. 397 TRÄGÅRbH, IVAR: skogsentomoogiska bidrag II Entomoogica contributions II Redogörese för verksamheten vig Statens skogsförsöksanstat under år (Bericht iiber die Tätigkeit der Forstichen Versuchsanstat Schwedens im J ahre r 9 23 ; Report on the work of the Swedish Institute of Experimenta Forestry). I. skogsavdeningen (Forstiche Abteiung; Farestry division) av GuNNAR ScHOTTE s II. Naturvetenskapiga avdeningen (N aturwissenschaftiche Abteiung; Botanica-geoogica division) av HENRIK HEssELMAN... 43S III. skogsentomoogiska avdeningen (Forstentomoogische Abteiung; Entomoogica division) av IvAR TRÄGÅRDH IV. Avdening för föryngringsförsök i Norrand (Abteiung fiir die V erjiingungsversuche in N arrand; Division for afforestation probems in Norrand) av EDVARD WIBECK ScHOTTE, GUNNAR: Bibiografisk förteckning över innehået i statens Skogsförsöksanstats pubikationer under 20-årsperioden t Bibiographisches Verzeichnis des Inhats der von der forstichen Versuchsanstat Schwedens in den Jahren herausgegebenen Pubikationen. Bibiographica index of contents of the pubications from the Swedish Institute of Experimenta Farestry in the years r 923. Sid.

4 ======~ EDVARD WIBECK ~ OM MISSBILDNING AV TALLENS ROTSYSTE\1 VID SPETT PLANTERING B Inedning. and de frågor, som vid Statens skogsförsöksanstats s. k. treårs. möte i apri I 9 r 8 bragtes på ta, var även den om spettpanteringens våda för rotsystemets utvecking ]os tapantor, som utsatts enigt denna metod. På grund av vad som anfördes om tidigare gjorda rön och yppade farhågor av detta sag, besöts, att i den för treårsperioden I 9 I avsedda arbetspanen för skogsförsöksanstaten borde ingå, att antingen skogsavdeningen eer avdeningen för föryngringsförsök i Norrand, i den mån tifäen härti erbjödos, skue i berörda hänseende undersöka ädre, genom spettpantering utförda skogsodingar. Vad norrandsavdeningen angår, kunde en de dyika undersökningar komma ti utförande sommaren r 9 I 9, då inaes I 9 ädre spettpanteringsfät i Norrand bevo besökta. Sedan forcerade provytsrevisioner under år 1920 våat ett avbrott i rotundersökningarna å fätet, upptogos dessa ånyo sommaren I 92 I, då ytterigare I 5 i N ordand och Daarna beägna spettpanteringsfät bevo föremå för undersökning. Den senare deen av efterföjande uppsats är en redogörese för de resutat, som dessa direkta fätundersökningar givit vid handen. Uppsatsens förra de åter är en refererande översikt över frågans tidigare behanding, för såvitt denna kommit ti uttryck i skogsitteraturen. Att ett förhåandevis stort utrymme timätts åt denna historik beror därpå, att enigt mitt förmenande redan tidigare gjorda utredningar i detta ämne varit av så pass grundig och karäggande art, att väsentiga dear - för att ej säga sjäva kärnpunkten - av vår fråga redan förut måste anses vara nöjaktigt östa.

5 262 EDVARD WIBECK [2] I. Tidigare rön och åsikter om rotsystemets deformering hos spettpanterade tapantor. Under I Soo-taets förra häft var ännu uppdragandet av barrskogsbestånd av ta och gran förmedest sådd det vanigaste i de tyska staterna. Efter hand hade man emeertid funnit, att detta kutursätt på en de magrare marker ämnade mindre tifredsstäande resutat, varför man på inrådan av PFEIL, som bekant en av de märkigare och på fera av skogsbrukets områden mest infyteserika skogsmän Tyskand haft, under I 840- och I 850-taen börjat i at större omfattning övergå ti pantering. Denna utfördes ti en början enigt mycket omständiga metoder. Som förberedese ti sjäva panteringen bev såunda marken först på hösten djuphackad eer uppöjd i fotsbreda ränder, i Yika därpå efterföjande vår vanigen I-åriga pantor utsattes i tätt förband med tihjäp av det s. k. BUTTLARSKA panteringsjärnet eer snarika redskap, atså ett förfaringssätt iknande det, varpå omskoning i pantsängar nu pägar ske. En på detta sätt utförd skogsoding bev naturigtvis ti föjd av det omfattande markberedningsarbetet tämigen dyr, och på de stora nordtyska hedområdena började man för den sku se sig om efter biigare panteringsmetoder. Denna strävan förde - ti en början kanske mera försöksvis, men efter hand i at större omfattning - ti ett panteringssätt, enigt viket markuckringen het överhoppades och pantorna nedsattes i hå, upptagna direkt i den obearbetade marken medest ett kraftigare stötjärn eer spett. Panteringen i spetthåen kunde ske på två väsentigen oika sätt. Enigt ett av dessa östes ös s. k. fyjord ned runt den i hået fasthåna pantans rotsystem, atså ett tivägagångssätt het överensstämmande med den form av spettpantering, som hos oss varit den vanigaste. Enigt denna metod arbeta spettföraren och pantören förhåandevis oberoende av varandra, viket är en förde, men å andra sidan har metoden den nackdeen, att pantören måste förses med uppgrävd, ös jord,. varjämte hans arbete med pantans nedsättning och kringfyning bir tämigen omständigt och tidskrävandt>. Av detta skä synes denna metod adrig fått någon mera omfattande användning i Tyskand, utan vid de stora hedandspanteringarna, vika stundom inom samma revir kunde omfatta fera hundra hektar om året, gick man ännu ett steg ängre i arbetets förenking. Man kom såunda ti sist fram ti en metod, enigt viken under ett intimt samarbete mean spettföraren och pantören jorden direkt kämde~ 'ti kring den i spetthået nedsänkta pantroten genom att spettföraren drev ned sitt verktyg i omedebar närhet av det först upptagna hået, så att dettas väggar sammantrycktes. Des efter

6 [3] OM MISSBILDNING AV TALLENS ROTSYSTEM 263 uppfinnaren, O berförster W ARTENBERG, des efter reviret MARIENWERDER, där denna kombination av spett- och kämpantering först synes hava vunnit större tiämpning, kaades detta panteringssätt iksom ock det därvid använda spettet det Wartenbergska eer Marienwerderska. Man bör från början göra kart för sig, att de i det föjande refererade kritiska inäggen, vari icke atid nödiga distinktioner mean de oika sagen av spettpantering iakttagits, ja, vika stundom bivit ti en kritik av barrotspantering överhuvud taget, såunda kommit att i mer eer mindre grad rikta sig mot minst tre, sins emean ganska skida panteringsformer. Med användande av nutida terminoogi skue de kunna betecknas såunda: I:o) kämpantering i mjukuckrad jord, 2:o) spettpantering i ouckrad jord med användande av fyjord och 3:o) kombinerad spett- och kämpantering i ouckrad jord. För enkehets sku vija vi här kaa dem metod n:r I, 2 och 3. Att barrotspanteringen under vissa omständigheter kunde biva farig för pantorna började snart visa sig, och farhågor häröver skymta fram i kortare uttaanden redan i I 86o- och I 87o-t~ets periodiska skogsitteratur. I sina skogiga resebrev från Meckenburg I 865 nämner BURCHHARDT (I) på ta om kämpantering en iakttagese att tapantor, vikas rötter bivit böjda uppåt, bott håit sig gröna första året, men sedan dött ut. I Vid ett år I 87 5 i Cu m hået möte med den ost- och västpreussiska skogsföreningen demonstrerades av jägmästarna KOsTER och SCHÖTTE ett stort anta avdöende ungtaar med starkt deformerat rotsystem, karaktäriserat av hoppressade och devis omböjda rotgrenar. Taarna hade utsatts som I-åriga medest förutnämnda metod 3, viken på grund av dessa rön av mötesmajoriteten betecknades såsom het förkastig. Ungefär detsamma förekom vid pommerska skogsföreningens möte i Jacobshagen I876, varvid 4-5-åriga ungtaar framvisades, vikas rotsystem utgjordes av»en härva av hopsingrade, sammanvuxna och sönderkämda rötter». Även dessa taar hade utsatts enigt metod 3, förmedest viken bott på det revir, vars kuturer nu enigt demonstranten gåvo anedning ti de största farhågor, sedan taarna amänt börjat torka och dö ut, fera hundra hektar bivit panterade. Demonstrantenpantören sjäv sökte anedningen ti kuturernas missyckande däri, att de använda pantorna haft atför rikiga sidogrenar i förhåande ti spetthåets vidd, varigenom rotens normaa utvecking bivit hindrad. Även vid mötet i Jacobshagen medgavs, att panteringen i ouckrad jord syntes hava sina oägenheter och att det vore rådigt att återgå ti de gama uckrade ränderna, men fertaet av. de närvarande hedpantörerna 1 Troigen orsakat av torka. Jämför härmed MöLLERS å sid. z66 och 267 skidrade experiment samt författarens egna rön i senare deen av denna uppsats!

7 264 EDVARD. W!BECK [41 höo dock före, att ungtaarna skue vara i stånd att så småningom förbättra. sitt från början i oordning bragta rotsystem; taarnas avdöende tiskrev man huvudsakigen ett primärt uppträdande av svampsjukdomar. På en av de vid mötet i Jacobshagen närvarande skogsmännen, Oberforstmeister v. DöCKER, gjorde dock demonstrationen av de abnorma tarötterna ett djupare intryck. Den stärkte hans redan tidigare hysta misstroende mot barrotspanteringen överhuvud taget, och, sedan han under ytterigare ett anta år studerat rotsystemet i tidigare gjorda tapanteringar inom sitt inspektionsdistrikt Stettin-Torgeow, drog han år 1883 genom en mera utförig uppsats i den ansedda, av DANCKELMANN utgivna tidskriften Zeitschrift fi.ir Forst- und Jagdwesen (z) i härnad mot hea denna panteringsmetod. Redan användningen av omskoade pantor, skriver v. DDCKER, är förkastig. Vid omfyttningen i pantskoan ha nämigen dessa fått sina i den drivande jorden vä utveckade sidorätter bragta i ett onaturigt äge, i det att de i stäet för att gå vinkerätt ut från huvudroten, kommit att vid utsättningen hänga nedåt»som en hårock» och sedan fixe rats i denna stäning. Vid den sutiga utsättningen på kuturfätet bir detta abnorma rotsystem ytterigare förvridet i samma feaktiga riktning, samat som det vanigen bir i en tät, hopkämd kvast eer pense med ofta S-formigt krökta eer het omböjda rötter. I bästa fa bir rotsystemet vid pantering i öppna gropar eer i hå, stuckna med spade, sotjäderformigt utbrett, men icke heer ett dyikt i ett enda pan anagt rotsystem kan vid trädets senare utvecking vara ikvärdigt med ett normat asidigt utveckat sådant. En sådan sak som att pantornas rötter före panteringen doppats i jordväing vore ägnad att genom rotgrenarnas fastkibbande vid varandra och vid huvudroten ytterigare förvärra en redan förut dåig panteringsmetod. VON DDCKER förnekar, att taen har möjighet att så småningom rätta ti sitt från början i oordning bragta rotsystem genom att exempevis rotgrenar av andra ordningen eer adventiva sådana skue kunna utväxa och övertaga de skadade och vanskapiga primära rotdearnas funktioner. Att med bar rot panterade taar i somiga fa kunna tiväxa och förhåa sig så pass normat, som faet är, beror därpå, att de. få huvudrötter, som från början råkat komma i sitt riktiga pan, starkt tiväxa och övertaga det mesta arbetet. Ett verkigt normat rotsystem säger sig däremot VON DöCKER bott ytterst säan hava påträffat vid de otaiga utgrävningar av rotsystemet hos taar, uppdragna medest barrotspantering, vika han under en ång föjd av år gjort i kuturer av oika ådrar, växande mean ett och tjugusex a trettio års åder. VON DDCKERS amänna sutsatser ut mynna, såsom förut bivit nämnt, i ett utdömande av a barrotspantering

8 [5] OM MISSBILDNING AV TALLENS ROTSYSTEM 265 vad taen angår; i dess stäe rekommenderar han sådd eer undantagsfa kimppantering med oomskoade pantor. Naturigtvis bevo VON DOCKERs skarpa och kategoriska uttaanden mot den amänt gängse barrotspanteringen icke oemotsagda. I samma tidskrift, vari hans egen uppsats infutit, komma omedebart insändare från tre oika hå, nämigen från Oberförster BEKUHRS (3) och VON BERNUTE (4) samt Oberforstmeister MULLER (5). Aa kunde åberopa en mängd fa, då bevisigen panterade bestånd atjämt stodo friska och växtkraftiga vid en åder, då de,. därest VON DOCKERs åsikt vore riktig, ängesedan bort vara döda eer visa aa tecken ti förfa. Hans farhågor mot barrotspanteringen över ag betecknades som överdrivna; man måste göra stor skinad mean det gama panteringssättet, då pan- t an medest panteringspinne nedsattes i djupuckrade fåror (metod I) och den nyare metoden med pantering i fast, ouckrad mark medest det Marienwerderska eer Wartenbergska spettet (metod 3). Den senare, men ej den förra metoden vore farig. Ävenså erkändes det feaktiga i att doppa pantorna i er- eer jordväing. Nämnas bör, att VON DDCKERS utredning observerats och funnits anmärkningsvärd av framidne jägmästare C. A. HOLLGREN, viken fört hans varning mot barrotspanteringen vidare inför svensk pubik i. en iten uppsats ( 6) i sin år 18g1 utkomna skriftsaming»j aktzooogiska och skogsvetenskapiga utfykter». De av VON DDCKER och vissa hans föregångare så övertygande på-. visade riskerna av åtminstone en viss form av barrotspantering med ta gjorde, att den sämsta av dessa metoder, kämpanteringen i ouckrad jord, städes på avskrivning och att den gama markuckringen åter kom ti heders. En man, som efter VON DDCKERS framträdande nedagt ett synnerigen förtjänstfut praktiskt arbete på fukomnandet av kuturmetoderna för ta på de tyska hedanden, är Förster G. K. SPITZENBERG. Som direkt arbetsedare vid skogsodingar har han haft tifäe att under en ång praktik jämföra och värdesätta aa detajer..;,id både sådd och pantering samt att inrikta sig på konstruktionen av goda hjäpverktyg för dyika arbeten. Den av SPITZENBERG uppfunna och efter honom uppkaade dubbeskaftade, med 3 smärre spadbad och 4 knivar försedda uckringsspaden betecknas såunda efter försök vid preussiska skogsförsöksanstaten av d:r A. MöLLER (7) som ett utomordentigt ändamåsenigt redskap, ikaså den Spitzenbergska panteringsdoken. Sina erfarenheter har SPITZENBERG ti en början nedagt i fera stycken år r8g8 som manuskript tryckta»kuturbrev» om betydesen av markuckring, om panteringsfe O. S. V., vikas innehå år go8 i något omarbetat

9 266 EDVARD WIBECK [6] skick utkom des som en artikeserie i Deutsche Forst-Zeitung des som separattryck (8). SPITZENBERGS utredning över missbidningar av taens rotsystem som föjd av feaktigheter vid panteringen är ti stor de en upprepning av vad VON DOCKER tidigare visat. Han har emeertid haft förmånen att Fig. I. Två-årig tapan ta, v'ars rot före utpanteringen med fit hopvikits i en hård knut. Både stamde och rot hava senare vuxit förträffigt och den senare har utveckat rikiga sidogrenar, såsom särskit detajbiden visar. Efter MöLLER. - Zweijährige Kiefernpf.anze, deren "\Vurze vor dem Pftanzen absichtich zu einem starken Knoten zusammengedriickt worden war. Sowoh Stamm as VVurze wuchsen j ed och während des fagenden Jahres ausgezeichnet, und etztere hat reichiche Seitenzweige entwicket, wie besonders aus dem Detaibid hervorgeht. Nach MöLLER. även kunna stödja sig på en de av d:r A. MäLLER vid preussiska skogsförsöksanstaten i Eberswade år r go o- 1 go z anstäda försök över rotbidningen hos I- och 2 åriga taar (g), varigenom ett fastare teoretiskt underag vunnits ti förståese av vissa sidor av vårt probem. De dear av nämnda försök, vika här närmast intressera, äro försöken över tarotens förmåga att repa sig, des vid beskäring av roten, des vid på konstgjord väg åvägabragta abnorma rotägen. Beskäringsförsöken utfördes på 1-åriga taar, vikas c: a I 5 cm ånga

10 [7] OM MISSBILDNING A V T ALLENS ROTSYSTEM 267 rötter avkippts ti en ängd av respektive 14, 13, 12 cm o. s. v. ända ned ti kvarämnande av rotstumpar av aenast 5 cm:s ängd. Det visade sig att tapantorna, bott nödig fuktighet i jorden förefanns, genomgående förmådde uthärda även de starkaste av dessa stympningar, i det att nya rotgrenar utväxte från snittytorna. Vid försöken över abnorma rotägen efterhärmades des sådana, som visat sig kunna uppstå genom sarvig eer oämpig pantering, des åstadkommos ännu starkare hopvikningar och knutbidningar. Även vid dessa försök utgjordes materiaet av r-åriga taar, panterade i ös, vä fuktad sand. Också i detta fa visade sig pantorna anmärkningsvärt tåiga; från den missformade roten utväxte tarika kraftiga grenar, vika åtminstone ti en början föreföo fut tiräckiga för pantans vidareutvecking. (Fig. r.) Om detta även skue förbivit faet vid ett senare utveckingsskede, ämnar M öl LER dock tis vidare öppet eer, rättare sagt, han tvivar tydigen därpå, i det att han av sitt försök bott drager den sutsatsen, att man av det ovanjordiska utseendet hos en het ung tapantering icke kan bedöma, huruvida arbetet utförts ia eer vä, vad rotäget angår. SPITZENBERG, viken såsom MöLLERS medhjäpare och arbetsbiträde vid nyssnämnda försök direkt kunnat föja desamma, bestyrker VON DöCKERS iakttagese, att så snart den ursprungiga huvudroten och sidorötterna hos taen finnas kvar, om också i ett adrig så abnormt äge, övertagas deras funktion icke av rötter av högre ordning. I sådana fa, då rotsystemet tryckts ihop ti en mer eer mindre hoppressad kump, framväxa visserigen ur denna de rotgrenar, vikas ändar varit fria, men detta i de rent tifäiga riktningar, de från början kommit att få. Något normat rotsystem med fut utnyttjande av ståndorten erhåes icke därigenom. Oägenheten av och faran med det abnorma rotsystemet bir emeertid ej uppenbar under den första tiden av pantans iv, utan det kritiska stadiet inträder först, när rötterna i»kumpen>> ej ängre kunna vika undan för varandra under sin ömsesidiga tjockekstiväxt, utan kämmas hårt inti varandra och hopväxa. Då som först bir rotverksamheten avarigt hämmad, och pantans ovanjordiska dear börja avtyna.. SPITZENBERG uppstäer b. a. föjande tvenne frågor ti besvarande: 1 :o) Är missbidning av rotsystemet en vanig företeese i bestånd, uppdragna genom pantering, och äro dyika missbidningar av väsentig betydese för beståndets beskaffenhet och värde?. 2 :o) Genom vika ekonomiskt användbara panteringsmetoder kan ti äventyrs missbidning av rotsystemet undvikas? På första frågan svarar han, att en deformering av roten i panterade bestånd är rege, och då en korrektion under årens opp ej kan göras

11 268 EDVARD WIBECK [8j av pantan sjäv, måste den abnorma begränsningen av rotsystemet också naturnödvändigt medföra en minskning i stammarnas tiväxt. På den andra frågan svarar S. ti en början i amänna ordaag, att ett panteringssätt måste väjas, som tiåter både pårot och sidorötter att utväxa i normat äge. Liksom VON DCCKER förkastar han 4 Fig. 2. Starka former av missbidning hos rotsystemet av 8-16-åriga taar, utsatta medest barrotspantering. Fig. 3 och 4 återgiva samma rot, sedd i oika pan. Efter SPITZENRERG. - Formen starker 1\tissbidung des WurzesystemS s- bis I6-jiihriger Kiefern, nackt gepfanzt. Fig. 3 und 4 wiedergeben diesebe \Vurze, von verschiedenen Seiten aus gesehen. Nach S'ITZENBERG. därför a priori de omskoade pantorna med deras feaktigt inriktade rotsystem; panteringsmateriaet måste utgöra-; av pantor, som fått utvecka sig normat atifrån början. SPITZENBERG godkänner emeertid icke heer de av inbördes konkurrens försvagade pantor, som uppvuxit i rader i en på vanigt sätt anagd pantskoesäng, utan vi hava sitt pantmateria uppdraget som en bredsådd, vari man sedan genom utg<tring regerar individantaet pr ytenhet och håer skadig konkurrens borta. Både ~- och ~-åriga dyika pantor kunna användas. Av största vikt är emeertid, att huvudroten ej är ängre, än att den städse kan nedsättas i pantgropen (respektive spett- eer spadhået) i okrökt och vertikat äge, samt att sidarötterna ej krökas eer rent av hänga

12 [9] OM MISSBILDNING A V T ALLENS ROTSYSTEM 269 nedåt. Vad de r-åriga pantorna angår, behöver i rege sjäva huvudroten något avkortas, sidarötterna däremot endast, om de äro så ånga, att de vija hänga ned. På de 2-åriga pantorna måste både huvud- och sidorätter avkippas; av de senare ämnas bott I cm ånga stumpar kvar. Från snittytan på dessa utväxa efter panteringen nya rotgrenar, vika fysioogiskt fukomigt ersätta de stympade rötterna och växa fram i jorden just i de ägen som dessa i naturigt tistånd skue haft. När man besinnar, att SPITZENBERG förutom denna, åtminstone vad de 2-åriga pantorna 'angår, omständiga rotkippning också kräver markuckring å panteringsstäet, samt att de starkare rotkippta pantorna ätt duka under för torka, om ej nederbörd inträffar i rättan tid och i tiräckig ymnighet tiden närmast efter utsättningen, så förstår man, att den ekonomiska sidan hos en dyik pantering i sjäva verket måste stäa sig ganska tviveaktig. SPITZENBERG tiråder också sjäv sådd av ta på aa patser, där den har utsikt att yckas; en stor de av hans arbete handar om tivägagångssättet därvid. Ti frågan om barrotspanteringen, sådan den dryftats i Tyskand, må ti sist nämnas, att Forstmeister VON GREVENITZ i en iten, år rg2o pubicerad uppsats {ro) påpekat, att SPITZENBERGS förkastesedom över I de omskoade, tvååriga (-) pantorna av ta är atför kategorisk. I. är sannt, att dessas samade, nedåtriktade rotknippe ej är ämpigt att utan vidare eer efter en enke tvärkippning sättas ut. Kipper man emeertid av de översta sidogrenarna för sig och het nära huvudroten, så växa dessa grenar sedan ut i normat horisontaäge. Samtidigt sörja de tarika nedåtriktade rotgrenarna för en god vidfästning och en kraftig vattenupptagning från substratet redan från början, varför enigt VON G:s mening, de omskoade tvååriga pantorna, rätt använda, snarare ~ro överägsna än underägsna sina oomskoade jämnåriga. För Sveriges vidkommande har barrotspanteringens- och framför at den under senare tid amänt utbredda spettpanteringens - berättigande, förutom i BOLLGRENs förut omnämnda korta referat av VON DöcKERS uppsats, behandats av FERD. LINDBERG, särskit i en artike i tidskriften Simgen 1920 {rr). LINDBERG, som iakttagit, hurusom på ädre spettpanteringsfät inom hans dåvarande verksamhetsområde, Bispgårdens skorevir, pantorna i stor utsträckning, ja, somigstädes så gott som mangrannt utdött, och som funnit, att de döende pantorna genomgående haft ett deformerat rotsystem, drager av detta förhåande ungefär samma ärdom som VON DöCKER och SPITZENBERG. Även LINDBERG tiråder användningen av oomskoade pantor, men Det

13 270 EDVARD W!BECK [I OJ synes ej hava uppmärksammat rotkippningens betydese, enär denna icke omnämnes i hans uppsats. De av honom rekommenderade oomskoade pantorna av 2 a 3 års åder hava givetvis så ånga sidorötter,. att deras naturiga pacering i ett spetthå, vore detta än upptaget med ett mycket grovt spett, icke utan vidare är möjig. Att den av L. förordade grövre spettmodeen med ett mera cyindriskt, med rundtrubbig spets försett huvud i någon mån ska förbättra panteringsresutaten gent emot dem, som erhåits med de smärre koniska spetten, synes sannoikt, men kräver jämförande försök för att fut övertygande kunna avgöras. Sådana försök hava också utförts vid skogsförsöksanstatens norrandsavdening. De hittis erhåna resutaten, vika dock ännu via på atför unga kuturer för att tiåta några sutsatser över de oika spettmodeernas företräden med avseende på rotens utbidning, komma att beröras i uppsatsens nästföjande avdening. II. Resutat över rotundersökningar, utförda på ädre spettpanteringsfät i Norrand och Daarna. Såsom av det föregående framgår, är det ti fuo ådagaagt att barrotspanteringen ger upphov ti en mer eer mindre utprägad missbidning av taens rotsystem, ett förhåande, som också måste antagas förr eer senare medföra skadiga verkningar för trädets tiväxt. Att graden av rotdeformeringen samt den skada, som våas, emeertid kan gestata sig mycket oika under oika förhåanden är uppenbart; erfarenheterna från de tyska kämpanteringarna med Wartenbergska spettet kunna ej utan vidare överföras på våra svenska spettpanteringar, utförda som dessa äro enigt en väsentigt' oika metod och med användande av ös fyjord närmast den utsatta pantan. Ett närmare övervägande säger oss, att det är tre oika grupper av faktorer, som atid påverka panteringsresutatet, nämigen sådana hänföriga ti: I :o) egenskaper hos sjäva pantan, z:o) markbeskaffenhtten m. f. edafiska (d. v. s. av jordmån och kimat orsakade) faktorer på växtpatsen och 3:0) panteringssättet. Gränsen mean attributen av första och tredje gruppen kan i viss mån dragas godtyckigt. Om m;;tn. ti egenskaperna av första gruppen vi räkna icke bott pantans proveniens, åder, utveckingsgrad etc., utan också dess egenskap av omskoad eer icke omskoad, rotkippt eer icke rotkippt, doppad i jordväing eer icke doppad o. s. v., kort sagt aa med sjäva pantmateriaet före panteringen vidtagna åtgärder, bir panteringssättet, e. v. s. attributen av tredje gruppen, sammanfattningen av de arbetsdetajer, varigenom pantan nedsättes i jorden.

14 [ 11 J OM MISSBILDNING AV TALLENS ROTSYSTEM 271 Också med denna begränsning varierar spettpanteringsmetoden åtskiigt. Spettmodeen och därmed det upptagna panthåets storek och form kan växa, pantan kan sättas vid spetthåets vägg eer mitt i detsamma, fyjorden kan packas rå oika sätt och materiaet ti denna kan väjas med större eer mindre omsorg, eventuet siktas, råhumustäcket runt panthåets kant kan avägsnas eer icke o. s. 'v. Sutigen kan ju panteringen,. även om den skenbart verkstäts enigt en viss, noga karaktäriserad metod, i verkigheten ha utförts ganska oikformigt, beroende på den oika grad av omsorg och uppfattning om arbetet, som oika individer av arbetsmanskapet presterat. För att ti sist beröra markbeskaffenheten, så kan även denna, såsom utan vidare inses, vara växande; redan vår vanigaste swgsjord, morängruset med podsoprofi och överagrande förna och humus,!~an i sina detajer vara mycket oikformig, minerajorden kan vara mer eer mindre hårt sammanpackad, proportionerna mean fin- och grovmateriaet vara het oika. Förutom på krosstensgrus ha vi emeertid också panteringar på rustensbäddar, sand, era, torv o. s. v. Att karägga i vad mån aa dessa faktorer påverka rotutveckingen, skue, såsom ätt inses, i sjäva verket kräva mycket omfattande och enkom för ändamået anagda försök, antingen på ett ferta noga utvada patser eer kanske ara hest på konstgjorda panteringsbäddar. För så grundiga och kostsamma försök i denna fråga har givetvis ej funnits utrymme å arbetsprogrammet, utan har detta, såsom redan bivit nämnt, endast avsett en undersökning av förhåandena i ädre, i rent praktiskt syfte anagda panteringar. Av förestående diskussion torde emeertid inses den svaghet och begränsning, som nödvändigtvis måste vidåda denna iksom fertaet andra från erfarenheter på fätet grundade skogiga undersökningar; man möter ett kaos av växande faktorer, av vikas samverkan resutaten framgått. En anays av de oika faktorernas infytande på eer, om jag så får säga, ande i ett givet sutresutat, bir under sådana förhåanden vanskig eer omöjig, även om faktorerna som sådana - i detta fa tänker jag närmast på pantornas behanding och panteringsmetoden - varit fut kända. Även denna sista fordran har emeertid icke atid varit möjig att i önskvärd omfattning förverkiga beträffande dessa gama, icke för försöksändamå anagda panteringar, utan som oftast ha uppgifterna härom, åtminstone i en eer annan punkt, varit svävande eer ofuständiga._ Från början fut medveten om den brist på möjighet för exakta undersökningsmetoder, viken a priori måste hindra ett karäggande av många detajer, som varit önskvärda att få utredda, har jag i stäet

15 272 EDVARD WIEECK [12] strävat efter att undersöka ett tämigen stort an t a särfa, d. v. s. oika panteringar, för att åtminstone i grova drag kunna bida mig en viss amänförestäning om rotutveckingen och pantornas trivse i \'åra tidigare utförda spettpanteringar. För att fa de erforderiga primäruppgifterna utsändes våren I gr8 ett frågecirkuär av föjande ordaydese: Herr----- Tid efter annan ha såvä i vårt and som i Tyskand iakttageser bivit gjorda, vika väckt farhågor, att åtminstone på visst sätt eer å vissa marksag utförd spettpantering äventyrar pantornas rotutvecking efter ett anta år. För att, om möjigt vinna karhet i dessa förhåanden har skogsförsöksanstaten för avsikt att i mån av tid och tifäe undersöka ädre spettpanteringar och vore Eder för den sku tacksam för uppgifter om sådana, utförda fiire år I 9 r S. Föjande moment i uppgifterna äro önskvärda: I :o. Kutureus noggranna beägenhet. Bevakningstrakt, skog, skiftes- och avdeningsnurnmer i gäande skogsindeningspan; avstånd från närmaste järnvägsstation, gästgivargård eer annan ämpig bostadsort; bevakarens namn, post- och teefonadress eer annan ämpig persons, som kan giva uppysning om kuturpatsen. z:o. År och årstz"d (vår eer höst) fiir kuurens uifiirande. 3 :o. Pantomas art (ta eer gran), åder, tidigare bezandkng beträffande omskoning, eventue rotkippning, doppning i jordväing vid panteringen o. s. v. 4:0. Redskap och fö"ifaringssätt vid panteringen. Spettmode, pantering vid spetthåets kant eer mitt i detsamma, övriga instruktioner åt pantörerna eer spettarna o. s. v. s:o. I{utmjätets nzarkbeskaffinhet. Grus-, sand- eer ermark. 6 :o. Kutmjäets storek. 7:0. Använt panifiirband. Aa iakttages~r, vika Ni tiäventyrs i övrigt kan och vi meddea rörande spettpanteringar och resutaten därav, äro väkomna. Svar härå städa, ti skogsförsöksanstatens Norrandsavdening, E'xperimentafätet, torde godhetsfut ämnas före den I s instundande jui. Experimentafätet den I o maj I 9 I 8. (Underskrift,) För vidare distribuering ti kronojägare, skogvaktare och dyika, vika tidigare haft att eda det omedebara utförandet av de omfrågade kuturerna, utsändes över 400 exempar av detta frågecirkuär ti r I 2 revirförvatare, skogsingenjörer, änsjägmästare och skogschefer i Norrand och Daarne. Med edning av de inkomna svaren, för vika jag begagnar tifäet att här å skogsförsöksanstatens vägnar framföra ett tack, desto here som utarbetandet av de utförigare och för ändamået mest användbara av dessa nödvändigtvis krävt åtskiigt arbete och besvär, utvades så för besök och närmare undersökning de kuturfät, vika syntes ämp-

16 [13] OM MISSBILDNING A V T ALLENS ROTSYSTEM 273 iga att tisammans giva ett någorunda fyigt svar på vårt spörsmå. I tabe I (sid ) återfinnes en kortfattad beskrivning över de panteringar, vika bivit föremå för en mera ingående undersökning. De äro ti antaet 34 stycken, varav 5 beägna i Norrbottens, 3 i Västernorrands, I 7 i Jämtands, 3 i Gäveborgs och 6 i Kopparbergs än. Att så många panteringar bivit undersökta i Jämtands än är icke adees en tifåighet, utan beroende därav, att de på ta fattiga skogstrakterna på siurgrund föredragits framför andra, enär risken av misstag genom i kuturerna uppkommen sjävsådd av detta trädsag här varit minst. Detta sags fekäa har för övrigt varit en av de svårare att undvika; på fera av de ädre kuturfåten, som besökts, har i sjäva verket sjävsådden av ta varit så rikig och resterna av det ursprungiga kuturförbandet så pass knappa och svåra att urskija, att jag ansett riktigast att icke as fota några undersökningar på detta materia. Fera kuturfåt, som besökts, hava därför icke medtagits i här åtföjande tabeer. Nyssnämnda orsaker ha också våat, att materiaet från somiga av de undersökta panteringarna biva ganska knappt, enär jag har ansett detta bättre än att riskera att få med frösådda individ. Att icke desto mindre möjighet föreigger att enstaka sådana kommit med band de I,245 ungtaar, som inaes bivit undersökta, kan givetvis icke med absout visshet förnekas, men måste i så fa dessa fa procentuet sett vara försvinnande få och av ingen betydese för resutatet i dess hehet. Den i de gama spettpanteringarna inkomna sjävsådden har också i så måtto verkat störande på dessa undersökningar, att den omöjiggjort ett noggrannare faststäande av den procent kuturpantor, som redan utgått vid undersökningstifået. I de vanigen 7-I I åriga panteringarna har denna procent ofta varit stor, stundom större än procenten kvarvarande pantor. Likaedes har naturigtvis ingen möjighet förefunnits att avgöra, i vad mån rotdeformeringen medverkat ti bortdöendet av dessa redan tidigare försvunna individ. A v skä, som framgår av MöLLERS tidigare citerade undersökning samt av utredningen i det föjande, är det dock icke sannoikt, att rotdeformation hos tapantorna i någon nämnvärd grad verkar decimerande på dessa under de första åren efter kuturens utförande. Tivägagångssättet vid undersökningen av de i tabeerna upptagna panteringsfäten har varit föjande. Å ett anta för kuturen ifråga i möjigaste mån representativa pantor, bättre såvä som sämre, hava totaa stamängd en, sista årsskottets ängd samt stammens tjockek strax ovanför rothasen bivit uppmätta, och dessa mått hava protokoförts under ett för varje pantindivid oika nummer. Sedan detta skett, har pantan uppgrävts med roten, viken har avskijts genom ett tvärsnitt I 8. Medde..f'r'm Statens Skog.iförsöksmzstat. Häft. 20.

17 274 EDVARD WIBECK [14} Tab. I. Beskrivning över av skogsförsöksanstatens norrands Beschreibung iiber die in den Jahren I9I von der Norrandsabteiung der Kuturfätet Kuturfod Ståndortens äge och Beägenhet: markbetäckning än, socken, pats undersökningsåret Markprofi och jordmån I Lage und Bodenbedeckung Bodenprofi und Bodenart Örtichkeit des Standortes im Untersuchungsjahr :----~ Norrbottens å"n. Pite kronopark, b. r8, nära Friskt. Önusberg. Piteå socken. Ris och mossa. Förna och humus 2 cm, bekjord ro cm, rostjord. Tämigen finkornig urbergsmorän. 2 Pi te kronopark, b. r 6, nära Friskt, något kuperat. Ris Förna och humus 2 cm, bekjord ro cm, Fagerheden. och mossa. rostjord. Fint isävssediment med grusinbandning. Piteå socken ro II Pite kronopark, b.. 9, Gaffo berget. Piteå socken. å Bränd Frisk, kup. nordut Bärris, mossa och avar. Högidens k,ronopark, avd. Något fuktig sydut Bärris, 56, nära Aträsk. gräs och mossa. Piteå socken. Högidenskronopark,avd.91. Torrt äge. Bärris, gräs och Piteå socken. avar. Vå"sternorrands å"n. Västerhoting, Kramfors A.-B. Tåsjö socken. Granöbrännan, Kramfors A.-B. Tåsjö socken. Vike, Kramfors A.-B. Tåsj ö socken. Jämtands än. Lövberga, Kramfors A.-B. Aanäs socken. Hårkaskogens kronopark. Lits socken. Hårkaskogens kronopark. Lits socken. Handogs kronopark,»gångspängsfom. Lits socken. Tuingsås kronopark. Ströms socken. Jämnt, friskt äge. gräs och mossa. Bärris, Jämn t, friskt - torrt äge. Bärris, gräs och mossa. Småkuperat, friskt äge. Bärris, gräs och mossa. Kuperat, skyddat äge. Ris och tjockt mosstäcke. Småkuperat, friskt, skyddat äge. Gräs, örter och björnmossa. Småkuperat, friskt öppet äge. Gräs och örter. Avdikad myr. Starrkärr med tuvor, kädda med ris och björksy. Jämnt, friskt äge. Obetydigt ris, mest gräs och örter, antydande god ämnesomsättning i marken. Förna r--2 cm, bekjord 8-ro cm, rostjord cm, oförändrad minerajord. Norma, föga stenig urbergsmorän. Förna och humus 2-3 cm, bekjord 12- IS cm, rostjord. Norma urbergsmorän, tämigen rik på smärre kantiga stenar i finmateriaet Förna 2-3 cm, bekjord 7-8 cm, rostjord. Fin sand med inströdda grövre bock. Förna och humus 3-4 cm, bekjord IO cm, rostjord. Morän av metamorfaserad erskiffer. Förna och humus 2-3 cm, bekjord c:a 10 cm, rostiord. Morän av hård metamorfaserad erskiffer med skarpkantiga stenar i stor mängd. Förna och humus 3-4 cm, bekjord 8-10 cm, rostjord. Norma urbergsmorän med fint-grusigr materia. Lerig morän av urbergsmaterial Förna och humus 3 cm, föga utbidat bekjordsskikt. Moränera med inbandade stenar. Förna och humus 3 cm, föga utbidat bekjordsskikt. Moränera rik på skiffermateria. Tämigen oförmutnad vitmossetorv. Mid humus 3-4 cm, bekjord 7 cm, rostjord. Morän starkt erig med smärre stenar.

18 o 1912 [15] OM MISSBILDNING A V T ALLENS ROTSYSTEM 275 avdening åren Igi8-I92I undersökta ädre spettpanteringar. forstichen Versuchsanstat Schwedens untersuchten äteren Stieeisenpfanzungen. P a ntmateri a e t K u t u r m e t o d e n i i Pfanzenmateria Kuturmethod Pant Åder och Spett- Panteringssätt Fyjordens Kuturtid förband omsko- Behanding i övrigt mode i övrigt beskaffenhet Gepftanzt mxm ni ng im Jahr Sonstige Behand ung Mode des Art der Pftanzung Fiierde i Verband Ater und Stieeisens im iibrigen mxm Umsetzen i 1913 I,s x I,s å Varken kippta eer dop- Konisk 2 pantor utsatta Minerajord från pade i jordväing. i spetthåets mitt. patsen. '! 2 I9I4 I,S X,S )) o»»» i i I9I2 I-2 ) '?» Pantorna utsatta )) I913} vid spetthåets I914 r kant. 19I4 I,s X I,S 2 '?» Pantorna utsatta )) o i spetthåets mitt. I9I4 hösten I X I 2? > ))» I I92 2 x I,s Doppade i jordväing. Rot- )) o Pantorna i rege Matjord eer kippta endast om rötterna, utsatta i spetthå- stybbjord, stundom varit särskit ånga. i ets mitt. bandad ~ed sand. I9I2 2 x I,s o )) )) )) )) tidigare, I9IO- obestämt 1 o» I912 )) )) )) ' x 1,s» ))» )) o I-2 Doppade i jordväing, icke» Pantan satt vid Minerajord. i rotkippta. spetthåets kant I-2 o» ))»» (någ;t ~) )) )) ))» X2 2 Varken rotki p pta eer dop- )) o Pantansatt i spett-» pade i jordväing. håets mitt. Mark- betäckning vä avägsnad.

19 276 EDVARD WIBECK [16] Kuturfätet Kuturfed ~ ~ , , s s ståndortens äge och S S Beägenhet: markbetäckning Markprofi och jordmån Z i än, socken, pats undersökningsåret Örtichkeit Lage ~ne~ ~t~~~no~~~seckung im Untersuchungsjahr Bodenprofi und Bodenart 14 Tuingsås kronopark. Jämnt, friskt -- fuktigt äge. Vä mutnad torv, ro cm, ovan starkt erig Ströms socken. Yppig markvegetation av morän med smärre stenar. mest gräs och örter. I5 r6 r8 Bäcken, itt. Ca. Offerdas socken. Berge, Vifstavarfs A.-B. Offerdas socken. Västerhus kronopark. Frösö socken. Sunne kyrkoherdebostäe. Sunne socken. Högt äge, c:a 650 ö. h. Ymnig vegetation av gräs och örter, rönn- och björksy. Jämnt, mestades fuktigt äge. Tjockt mosstäcke m. bärris. Jämnt, friskt - torrt äge. Mossa och bärris. Jämnt, friskt äge. gräs och bärris. Mossa, Förna och humus 2 cm, föga utbidat bekjordsskikt 5 cm, rostjord I cm. Starkt erig och skifferrik morän. Förna och råhumus 4--5 cm, bekjord 5--6 cm, därunder rostjord. Starkt erig morän. Förna 2-3 cm, bekjordsskikt svagt utbidat 2--3 cm, därunder rostjord. Moränera med småskifferskärvor. (Skiffergrus.) Mid humus 2 cm, porsoprofi föga utbidad. Starkt erig morän med skarpkantiga skiffer- och kvartsitstenar. 19 Andersöns kronopark. Jämnt, torrt äge. Mossa, Mujord I cm, porsoprofi föga utbidad. Sunne socken. gräs och enbuskar. Moränera (siurmorän)med skarpkantiga smärre stenar. 20 Hegesund-våge kronopark, Avdikad myr. Ris och dvärg- Vitmosse -- starrtorv. skifte III. björk. Haens socken. 21 Ammer kronopark, bock II, Skyddad, försumpad nordut. Lerig morän med urbergsmateria (småavd. 8. Ris, mossa och björksy. sten). Revsunds socken. 22 Brattbyns kronopark, avd. 53. Högt, expon., friskt -torrt. Lerig urbergsmorän. Revsunds socken. Ris, mossa och björksy Revsunds kyrkoherdebostäe, avd. 20. Revsunds socken. Sösjö kronopark, avd. 29. Bräcke socken. Ansjö kronopark, pats nära Gräs tjärn. Häesj ö socken. Gäveborgs än. Småkuperat, devis friskt, Lera, h. o. d. täckt av sand och grus. devis fuktigt äge. Gräs och mossa samt övsy. Kuperat, friskt äge. Mossa, Norma urbergsmorän, föga stenbunden. gräs och bärris. Friskt-torrt exponerat äge. Norma urbergsmorän med större och Mossa, gräs och bärris. mindre stenar. 26 Hamra kronopark, b. VI, Devis frisk, devis torr syd- Norma finkornig och bockrik urbergssk. 2, avd. 5 I. västut. Tjockt mossager, morän. Loos socken. bärris. Hamra kronopark, b. VI, sk. 2, avd. 8. Loos socken. Kuperat, friskt -- torrt äge medsvagvästut. Tämigen tjockt mossager, bärris. Porsoprofi med I dm tjockt bekjordsager. Lerig morän med inbandade stenar. 28 Hamra kronopark, b. IV, Friskt--torrt exponerat äge, Stark råhumusbidning ovan porsoprofi sk. 3, avd. I. nordut Tjockt mossiager med mäktigt bekjordsskikt. Norma Loos socken. med bärris. stenbunden morän.

20 [17] OM MISSBILDNING A V T ALLENS ROTSYSTEM 277 P a ntmateri a e t K u turmeto d e n Pfanzenmateria Kuturmethod Pant- Åder och Spett- Panteringssätt Kuturtid förband omsko- Fyjordens Behanding i övrigt mode i övrigt Gepfanzt mxm ni ng beskaffenhet im Jahr Sonstige Behandung Mode des Art der Pfanzung Verband Ater und Fiierde Stieeisens im iibrigen mxm Umsetzen X2 2 o Varken rotkippta eer dop- Konisk.!Pantan satt i spett- Minerajord. pade i jordväing. h!iets mitt. Markbetäck. vä avägsn r,s x r,s 2 )) )) Pantan satt i spett-? o h!iets mitt. 1916??? ))?? ?? )) o Pantan satt i spett- Dy- och sandban- h!iets mitt. dad jord '? 2 '?» ))» o 1912? 2? )) )) )) o 1914 r,sx I,s 2 Doppade i jordväing, icke > )) o Minerajord. rotkippta, ,5X 1,5 2 Varken rotkippta eer dop- )) Pantan satt vid )) o p a de i jordväing. spetth1ets kant X2 o > ))»» X2 2» ))»» o I9I4 2X2 3»»»» o o. 19IS I9I2 2? Pantorna rotki p pta, dop- > )) o» pade i jordväing. I9I2 I,SXI,s 2»» Pantor satta i spett )) o håets mitt. I9I2 I,8 X I,s 2»» )) )) o I9I2 I,S x I,s 2» ))»» o

21 278 EDVARD WIBECK [18] Kuturtätet Kuturfed :; S.. s ----~---' ~--1' Ståndortens äge och! 5 Beägenhet:.markbetäckning,... " 1 d " o t Markprofi och J. ordmån '~ "" än, socken, pats un erso mmgsare : Lage und Bodenbedeckung Bodenprofi und Bodenart Ortichkeit der Standortes 1 im Untersuchungsjahr I~opparbergs än. 29 Näsets utskog, itt. R. Ävdaens socken. 30 N usnäs, i tt. L. Mora socken. 31 Hoen, itt. B. Gustavs socken. 32 Ivarshyttan, itt. E. Hedemora socken. 33 Svensbo, itt. Abc. Fokärna socken. 34 Överbo, itt. Ec. Fokärna socken. Friskt - torrt, jämnt äge. Lavar och något bärris. Kuperad, frisk - torr syd ostut. Gräs och något bärris. 1 Friskt äge, nordut. 550 m Mid humus ovan podsoprofi med mäktigt! ö. h. Stark gräsväxt, nå bekjordsskikt. Norma urbergsmorän got ris, örter och övsy. med porfyrmaterial Podsoprofi med tunn humus och svagt ut- bidat bekjordsskikt. Utsvämmad morän 1 med övervägande finmaterial Podsoprofi med tunn humus och svagt utbidat bekjordsskikt Fin stenfri sandmo. Exponerat friskt äge. Rikig Podsoprofi å norma, grusig stenbandad gräsväxt jämte bärris. 'i. morän. Torr sydvästut. Mest jung Podsoprofi å norma morän av fint ma och bärris. teria (sand och grus). Frisk - fuktig.nordostut. Podsuprofiovan stenbunden normamorän. Mossa och ymmg gräsväxt. Erkärung zur Tabee I Koanne 3 ( Standort): Avdikad = entwässert. Bärris = Myrfius u. (oder) Vaccinium. Björksy = Birkengebiisch. Björnmossa = Poytrichum. Bränd = abgebrannt. Dvärgbjörk = Betua nana. Enbuskar = Wachoder. Friskt = frisch. Fuktig = feucht. Försumpad = versumpft. Gräs = Gräser. Jämnt = eben. Läge= Lage. Lavar = Fechten. Markvegetation = Bodenvegetaion. Mossa = Moos. Mosstäcke = Moosdecke. Myr= Moor. Något = ein wenig. Nordut = Nordhang. Öppet = offen. Örter = Kräuter. Ris = Zwergsträucher. Rönn = Eberesche. Skyddat = geschiitzt. Starrkärr = Seggenmoor Sydut = Sudhang. Tjockt = dick. Torrt = trocken. Västut = Westhang. Ymnig = reichich. Yppig = tippig. Koanne 4 (Boden): Bekjord = Beicherde. Bock = Steinböcke. Finkornig = feinkörnig. Föga = nur wenig. Förna = Wadstreu. Grus = Gries, Kies. Inbandning = Einmischung. Isävssediment = d. diuviaer Fiisse. Inströdda = mit einzenen.,. vermischt Lerig = ehmhatig,.artig. Lerskiffer = Tonschiefer. Mutnad = vennodert. Oförmutnad = unvermodert. Rostjord = Orterde.

22 [19] OM MISSBILDNING AV TALLENS ROTSYSTEM 279 Pantmateri a e t K u turmeta d e n Pfanzenmateria Kuturmethod /~:~::~' Pant- Åder och Spett- Panteringssätt förband omsko- Behanding i övrigt Fy j ordens mode i övrigt mxm ni ng beskaffenhet im Jahr Sonstige Behandung Mode des Art der P.ftanzung Verband Ater und Fiierde Stieeisens im i.ibrigen mxm Umsetzen '''" ', 1 o Pantorna Konisk. Pantor satta vid Minera jord. väing, icke rotkippta. spetthåets kant. (Marksvåen noga avägsnad.) ,s x 1,s o 1909 I,s X 2 1S 0 hjäpp ,s x 1,; g 1913 I,sx I,s 2 () ,5 x 1,s 2 o doppade i j ord-~! 1 " )) )) "» I ))» Pantor satta vid )) spetthåets kant. i? )) )) '?»»? ",,? )) I Skarpkantiga = mit scharfen Ecken. Skiffer = Schiefer. Skärvor = Bruchstiicke. Smäre = keinere. Starrrtorv = Seggentorf. Stora = grosse. Tämigen = ziemich. Urbergsmorän = Moräne aus Urgestein. Vitmasstorv = Hochmoortorf. Koanne 8: Doppade i = in... getaucht. Endast = nur. Icke= nicht. Jordväing = Brei aus Erde und vvasser. Kippta, rotkippta = verschnitten (die \Vurzen). Varken... eer = weder... noch. Koanne ID: Kant= Rand. Markbetäckning avägsnad = Bodenbedeckung entfernt. Mitt = Mitte. Pantor = Pfanzen. Spetthå = Loch anfgenommen mit dem Stieeisen. Koanne II: Matjord = Humuserde. Stybbjord = Kohenstauberde.

23 280 EDVARD WIBECK [20] strax ovan rothasen, och på den ti rotdeen hörande snittytan hava nummer, motsvarande dem i protokoet, skrivits. De avskurna rötterna hava aesammans för vidare undersökning och kassificering medtagits ti skogsförsöksanstaten, dit också jordprov från kuturfäten medförts. Vid bestämningen och karaktäriseringen av kuturfätens ösa jordmån har hjäp ämnats av docent OLOF TAMM; kassificeringen av tarötterna åter har för att undvika faran av ett ensidigt, kanske atför subjektivt bedömande, skett under benägen medverkan av fi. doktor L.-G. ROMELL. Ti dessa båda personer framföres härmed ett varmt tack för deras tjänstyiiga och sakkunniga bistånd. Det insamade rotmateriaet visade, såsom var att vänta, i stor utsträckning de missbidningar, som förut skidrats i uppsatsens förra de. Icke på något kuturfät voro emeertid tarötterna genomgående missbidade, utan överat var det så, att somiga pantor företedde ett ti synes adees normat rotsystem, under det att åter de övrigas visade sig vara i ringare eer starkare grad deformerat. Beträffande de oika graderna och formerna av deformation, så återfunnas i rege aa de vanskapigheter, vika VON DOCKER och SPITZENBERG iksom LINDBERG tidigare skidrat. Någon annan indening än en indrigare och en starkare form av missbidning har dock svårigen kunnat genomföras, och att även mean dessa båda kategorier av rötter iksom f. ö. ock mean de indrigare och icke as deformerade gränsen är något vag igger i sakens natur. Rötterna från samtiga de undersökta och protokoförda pantorna hava såunda - efter samråd mean doktor ROMELL, skogsbiträdet på norrandsavdeningen e. kronojägare MARELD samt författaren - uppsorterats i 3 oika grupper, i tabe II, III och V betecknade såsom typ a, b och c, vika kunna karaktäriseras på föjande sätt. IJ'P a, normaa rotsystem: rotgrenarna av 1:sta ordningen beägna i fera pan och utgående från huvudroten under någorunda norma (d. v. s. stor) vinke. Krökar och vanskapigheter i rotsystemet endast av sådan natur, att de kunna tänkas uppkomna genom att en från början normat vuxen rot senare mött hinder i form av stenar och bock i jorden på växtpatsen. Typ b, i indrigare grad deformerade rotsystem: rotgrenarna av 1 :sta ordningen tvångsorienterade i ett pan, ofta i sin översta de mer eer mindre tätt nedåttryckta, iggande inti varandra och mot huvudroten. Ofta starkare S-formiga krökningar hos denna eer hos den rotgren, som fått ersätta en förkrympt huvudrot, vika krökningar giva intryck av att hava tikommit redan vid pantans utsättning. Rötterna av typ b kunna sägas vara tydigt deformerade såsom föjd av panteringssättet, men deformeringen är icke så stark, att den nödvändigtvis måste betyda

24 [21] OM MISSBILDNING AV TALLENS ROTSYSTEM 281 att trädets förmåga att forteva eer kanske ens att avsätta någorunda norma tiväxt därigenom är förhindrad. Typ c, starkt deformerade rotsystem: huvudrot och rotgrenar av 1 :sta ordningen visa stora vanskapigheter, omsingra varandra, bida formiga ögor o. s. v. Deformeringen är här av den beskaffenhet, att man måste håa det för omöjigt, att under rotens fortsatta utvecking och tjockekstiväxt edningsbanorna i dess ädsta, centraa dear i ängden skoa kunna fungera normat. För ett trädsag, viket ikt taen saknar förmågan att såsom exempevis granen utvecka nya rötter från stamdeen ovanfor rothasen, synes ett rotsystem av typ c döma individen att i förtid dö eer åtminstone att forteva bott under abnormt nedsatt tiväxt. Även motståndskraften mot stormf<ining måste hos träd med rotsystem av typen c och vä även av typen b vara ringare än normat. Huru rötter av oika kategorier kunna te sig, framgår exempevis av figurerna 3-8, vika visa rotsystemen av samtiga undersökta taindivid des från ett panteringsfät å Refsunds kyrkoherdebostäe i Jämtand, n:o 23 i tabeerna I--III och V, des från ett fät å Hamra kronopark, n:o 26 i nyssnämnda tabeer; rötterna av typ a återfinnas å fig. 3 och 6, de av typ b å fig. 4 och 7 och de av typ c å fig. 5 och 8. Vi skoa nu övergå ti en närmare jämförande granskning av rotmateriaet i dess hehet, avseende att utröna: I:o omfattningen och graden av rotdeformation, d. v. s. den procentuea förekomsten av individ med rottyperna b och c, ävensom i vad mån ett samband tiäventyrs kan påvisas mean dessa ta och vissa i det föregående diskuterade faktorer såsom pantmateriaets beskaffenhet vid panteringen, panteringsmetod, jordqj.ån etc.; 2:o sambandet mean de undersökta individens rotsystem och deras ovanjordiska dear. För att underätta denna överbick har tabe II upprättats. Under samma nummer som i tabe I återfinnas här uppgifter om samtiga de 34 beskrivna spettpanteringarna. I tredje koumnen aväses pantornas åder vid undersökningen å fåtet (taet i koumnen anger egentigen det anta vegetationsperioder, som respektive prantor genomevat efter fröets groning), i fjärde koumnen återfinnes antaet undersökta individ samt i femte, sjätte och sjunde koumnerna den procentuea fördeningen av nämnda individ mean rotsystem av typerna a, b och c. De nio sista (8:de-x6:de) koumnerna innehåa medesiffror, visande stamängd (i cm), stammens tjockek ovan rothasen (i mm.) samt sista årsskottets ängd (i cm) hos individ, försedda med rötter av nyssnämnda trenne oika sag. Procenten av rotdeformerade individ, om vi ti en början bott skija på normaa och icke normaa rutter, befinnes i oika kuturer växa mean 33 och 92 %, i genomsnitt ha de utgjort 62 Y. av samtiga un-

25 282 EDVARD WIBECK [22] dersökta, under det bott 38 Ya varit normaa. Den starkare, enigt vårt förut gjorda antagande mera ödesdigra formen av rotdeformtion har funnits hos o ti 68,~~ undersökta individ, i medeta hos 22 Ya, den sva- Ur skogsförsöksanstatens sarn. Foto förf. Fig. 3. Rötter av någorunda norma typ (a) från I z-åriga taar på kuturfät n:r 23 å Revsunds kyrkoherdebostäe, Jämtand. Einigermassen normae \Vurzen (Typus a) von 12-jährigen Kiefern auf Kuturfed Nr. 23 in Revsunds Pastorsamtsgut, Jämtand. - gare hos %, i medeta hos 40 %. Medetaen för hea undersökningsmateriaet biva atså: normaa 38 %, svagare rotdeformerade 40 %-, starkare rotdeformerade 22 %.

26 [23] OM MISSBILDNING AV TALLENS ROTSYSTEM 283 Som närmare synes i tabeerna II och III, växar både totaa omfattningen och graden av rotdeformation inom mycket vida gränser. Av skä, som jag redan förut påpekat, kan man icke heer vänta sig att av föreiggande undersökningsmateria annat än i mycket grova drag kunna Ur Skogsförsöksanstatens sam. Foto förf. Fig. 4. Rötter av svagare deformerad typ (b) från 12-åriga taar på kuturfåt n:r 13 å Revsunds kyrkoherdebostäe, Jämtand. Schwächer deformierte VVurzen (Typas b) von I2-jährigen Kiefern auf Kuturfed Nr. 23 in Revsunds Pastorsamtsgut, Jämtand. påvisa sambandet mean denna variation och vissa på densamma otviveaktigt inverkande faktorer. En av de praktiskt viktigare av dessa faktorer - eftersom det står i vår makt att sjäva bestämma över densamma - är pantans åder vid utsättningen. Om vi ur undersökningsmateriaet frånskija panteringsfät n:o 3, varest både r- och 2-åriga

27 284 EDVARD WIBECK [24] Ur skogsförsöksanstatens sam. Foto förf. Fig. s. Rötter av starkt deformerad typ (c) från 12-åriga taar på kuturfät n:r 23 å Revsunds kyrkoherdebostäe, Jämtand. Stark deformierte Wurzen (Typus c) von J2-jährigen Kiefern auf Kuturfed Nr. 23 in Revsunds Pastorsamtsgut, Jämtand. pantor utsatts, samt n: o 16, varest pantornas åder vid utsättningen är oss obekant, finna vi, att på de återstående 32 fäten des I-, des 2- och des 3-åriga pantor bivit använda. En uppdening av materiaet

28 [25] OM MISSBILDNING A V T ALLENS ROTSYSTEM 285 enigt denna indeningsgrund ter sig på sätt, som tabe III visar. Inom såvä gruppen I- som 2-åriga pantor råder en stark variation, ara mest dock inom den senare, där pa.nteringsfäten n:o 20 och 2 r representera ytterigheterna hos materiaet i dess hehet. Medevärdena för respektive Ur Skogsfårsöksanstatens sam. Foto förf. Fig. 6. Rötter av någorunda norma typ (a) fri'm 12-åriga taar pi kuturfåt n:r 26 ii Hamra kronopark, Häsingand. Einigermassen normae Wurzen (Typus a) von 12-jährigen Kiefern auf Kutarfed Nr. 26 in Hamra Kronopark, Häsingand. grupper antyda dock en något gynnsammare rottypsfördening för den förra än för den senare gruppen, nämigen respektive 42: 38:20 mot 37:4r: 22. Ännu itet större skue skinaden bivit, om i.den senare gruppen frånskijts n:o r 2, 20 och kanske n:o I4, å vika fät substratet för panteringen utgjorts av torv och som sakna motsvarighet inom den första gruppen. Medevärdena för grupp 2 skue med denna korrigering biva 35:40:25. Vida sämre te sig förhåandena på de tre fät, där pant-

29 286 EDVARD WIBECK [26} Ur Skogsförsöksanstatens sam. Foto forf. Fig. 7. Röter av svagare deformerad typ (b) fr.n 12-i.riga taar pi. kuturfät n:r 26 i. Hamra kronopark, Häsingand. Schwächer deformierte 'V"urzen (Typus b) von 12-jährigen Kiefern auf Kuturfed Nr. 26 in Hamra Kronopark, Häsingand. materiaet utgjorts av 3-åriga pantor; vi finna här förhåandet mean pantor av oika rottyper i medeta kunna uttryckas med förhåandet 22: 5 I : 2 7. I stort sett finna vi atså vårt materia fukomigt bestyrka

30 [27] OM MISSBILDNING AV TALLENS ROTSYSTEM 287 de erfarenheter, som fårfäktats av i det föregående citerade tyska författare, nämigen att de skadiga ve1 kningarna av spettpanteringen (och i viss mån av barrotspanteringen över huvudtageti biva desto mn'a fram- Ur Skogsfårsöksanstatens sam. Foto f6rf. Fig. 8. Rötter av starkt deformerad typ (c) fr.n 12-.riga taar p. kuturfät n:r 26. Hamra kronopark, Häsingand. Stark deformierte Wurzen (Typus c) von 12-jährigen Kiefern auf Kuturfed Nr. 26 in Hamra Kronopark, Häsingand. trädande, ju ängre i utvecking rotsystemet kommit vid panteringstifäet. Att skinaden mean I- och 2-åriga pantor befunnits vara så pass ringa, står kanske i samband med den omständigheten, att våra svenska 2-åriga tapantor - särskit oomskoade sådana av norrändsk