Grekisk vinodling finns det ett liv efter Retsina?

Transkript

1 Göteborgs universitet Institutionen för mat, hälsa och miljö Grekisk vinodling finns det ett liv efter Retsina? Vinodlingens grunder, vitikultur, kemi och grundläggande oenologi (KK0182) Vårterminen 2007 Mikael Lehto Aase Bodin

2 Innehåll Sida Dionysos gåva 3 Geologiska förutsättningar 4 Geografi och klimat 6 Vinlagen 7 Vinprovning 8 Maten och vinet 10 Referenser 12 Bilaga 1: Systembolagets försäljningsstatistik 13 Bilaga 2: Plattektonik i egeiska området 14 Bilaga 3: De alpina och variskiska oregeneserna 15 Bilaga 4: Geologiska zoner och massiv i den egeiska regionen 16 Bilaga 5: Appellationer 17 Bilaga 6: Vinerna med våra notater 18 Bilaga 7: Mat och dryck i kombination protokoll 20 Bilaga 8: Sammanställning av provningsprotokollen 27 2

3 Grekisk vinodling finns det ett liv efter Retsina? På senare år har det bland vinskribenter talats om ett kvalitativt lyft, kanske rentav ett kvalitativt språng, inom den grekiska vinodlingen. Flera vinkännare både internationellt och här i Sverige pekar ut Grekland som ett av de mest spännande vinländerna i det nya millenniet (se t ex Larsson 2002: ; Johnson & Robinson 2005: 262). I förhållande till alla superlativer är det med viss förvåning vi tar del av Systembolagets försäljningsstatistik som visar att Grekland stått för ett veritabelt ras på 2000-talet. Statistiken visar att försäljningen av grekiska viner på Systembolaget sedan år 2001 gått från sålda liter vin till blygsamma liter år På sex år har alltså försäljningen av grekiska viner på Systembolaget sjunkit med 67 procent! Det gör att Grekland idag försäljningsmässigt får se sig akterseglat av nya populära vinländer som Österrike och Nya Zeeland. Och upp till bästsäljande Spaniens försäljningssiffror på Systembolaget är det en ocean av osålda Grekiska viner. Spanska viner sålde år 2006 hela liter (Bilaga 1). Mot den något motsägelsefulla bakgrunden finner vi anledning att nyfiket granska hur det egentligen står till med den grekiska vinodlingen idag. Finns det ett liv efter Retsina? Vår avsikt med projektarbetet är att fördjupa oss i förutsättningarna för grekisk vinodling. Man kan fråga sig om förutsättningarna skiljer sig markant från jämförbara länder. Vi beskriver förutsättningarna utifrån viktiga parametrar som geografi, geologi, topografi, klimatologi och vinlag. Sedan provar vi lämpligt valda viner från Grekland till mat från det grekiska köket, allt med förhoppning om att bilda oss en uppfattning om kvaliteten och upplevelsen. Innan vi gör det ska vi ge lite historiskt perspektiv på grekisk vinodling. Dionysos gåva Ett givet epitet när historiska fenomen ska beskrivas brukar börja med att redan de gamla grekerna. Vinodling utgör inget undantag. Grekland är den europeiska vinkulturens vagga. Man vet inte med säkerhet vilken väg vinet tog till grekerna men en utbredd teori är att minoerna på Kreta lärde sig vinodlingens konst av fenicierna omkring år 2000 f kr och att vinodlingen sedan spreds sjövägen till övriga Grekland (Mölstad 2001: 723; Dominé 2004: 16-17). Vinodlingen kom under de därpå följande århundradena att moderniseras på ett revolutionerande sätt av grekerna. Man lärde sig beskärnings- och uppbindningstekniker som dittills varit okända. Man förstod också sambandet mellan kvalitet och val av druvsort, jordmån och mikroklimat. Man hade även appellationsregler för att ursprungsbestämma vinet. Vinet kom så småningom att uppnå religiös status genom Dionysoskulten, och vinet kom ju sedermera att inta en central plats även i den kristna religionsutövningen. Grekerna kom genom handel och kolonisation att sprida konsten att odla vin vidare. Man spred vinodlingskonsten främst till sina kolonier, framförallt till Italien och romarna, men även till södra Frankrike och den iberiska halvön (Dominé 2004: 16-17; ). Med det romerska riket utvecklades och spreds sedan vinodlingskonsten till stora delar av övriga Europa, som längst ända upp till de brittiska öarna. Romarna övergick bland annat från amforor till ekfat. Vinodlingens konst ute i Europa bevarades och spreds vidare genom 3

4 medeltiden främst genom klostermunkarnas försorg, men även beroende på att ändrade klimatförhållanden kom att tillåta vinodling längre norrut. Under tiden när övriga Europa upptäckte och utvecklade vinodlingen kom den grekiska vinkulturen att förfalla. På 600-talet skedde en slavisk invasion av norra Grekland. Det fick negativa följder för vinnäringen i den norra delen av landet då vinbönderna flydde invasionen och flyttade söderut. Men det var bara början på degenereringen. Under 1400-talet intog osmanerna Grekland. Nästan all vinodling i Grekland kom att försvinna under osmanernas 400-åriga styre. Förfallet berodde inte primärt på något muslimskt påbud mot alkoholintag utan snarast på att ogynnsamma skatteregler lamslog alla ekonomiska incitament för vinodling, samt att de förödande krigen under tiden slog hårt mot vinnäringen (Mölstad 2001: ). Så kom alltså den europeiska vinkulturen att sakta men säkert förskjutas från Medelhavets östra del till dagens ledande vinländer i mellersta och västra Europa (Mölstad 2001: ; Dominé 2004: ). Det skulle dröja ända till 1800-talets mitt innan man åter kan börja tala om någon medgång för den grekiska vinodlingen. Efter att Grekland år 1829 blivit självständigt efter århundraden under det Osmanska riket kunde man skönja något som kanske kan kallas kvalitetsviner igen. Nu startades vinhus som finns kvar än idag. Hit hör namn som Kourtakis och Boutari. Men den blygsamma framgången blev kortvarig. Vinlusens härjningar drabbade med några få undantag Grekland lika hårt som övriga Europa. I slutet av 1800-talet hade vinlusen slagit ut merparten av europeisk vinodling. Under 1900-talets första hälft drabbade två världskrig och ett inbördeskrig landet. Med de förutsättningarna kom inte någon kvalitativ höjning av vinodlingen till stånd. Faktum är att det ända in på 1980-talet var mest bulkviner som såg dagens ljus. Den grekiska vinkulturen kom med turistillströmningen från 1960-talet och framåt främst att förknippas med Retsina. Men även i den längsta tunnel ser man förr eller senare ljuset. Ljuset i den grekiska vintunneln kom att heta EG/EU. Under 1960-talet hade några odlare, främst Domaine Carras, börjat satsa på internationella druvsorter och på 1970-talet följde en rad seriösa odlare efter. Ett ytterligare steg i den riktningen var det dåvarande EG-medlemskapet som innebar en appellationsklassificering enligt europeisk, läs fransk, förebild. Med EU-medel kom vad som kan betecknas som en vinrevolution till stånd under1980- och 90-talet. Odlare som Gerovasiliou, Lazaridis och Skouras satte kvaliteten främst med siktet inställt på att tävla med franska viner. De senaste decenniernas kvalitetshöjning har renderat internationell uppmärksamhet (Johnson & Robinson 2005: 18-19). Geologiska förutsättningar Den geohistoriska skapelseberättelsen, och de geologiska förutsättningarna för dagens grekiska vinodling, är på en generell nivå gemensam med övriga framstående vinodlingsområden i Europa. Förutsättningarna har sin utgångspunkt i det kontinentala plattektoniska pussel som kastades runt med början för omkring 250 miljoner år sedan. Det hela var en mycket långsam process. Vid slutet av Paleozoikum var stora delar av jordytan täckt av vatten. Den landmassa som fanns kallas Pangea. Från slutet av Paleozoikum och in i Mesozoikum kom vatten att tränga emellan och splittra landmassan i flera kontinenter. Pangea tappade en del land i norr som kallas Laurentia och en del i söder som kallas Gondwanaland. Laurentia kom att bilda den eurasiska kontinenten och Nordamerika medan Gondwanaland kom att bilda Sydamerika och Afrika (Fanet 2004: 12-13). 4

5 Framme vid Tertiär tid för cirka 60 miljoner år sedan kom den afrikanska kontinenten som var i rörelse söderut att vända bana i en motsols rörelse. Rörelsen kom att få konsekvenser. Den del av den afrikanska plattan som låg närmast mot Medelhavet och Europa kom att kollidera med den eurasiska plattan. Det ledde till subduktion där den ena plattan trycktes in under den andra. Subduktionen ledde till orogenesbildning där bergskedjor bildades. Subduktionen ledde även till förkastningar över stora delar av Europa. Under tiden för den kontinentala rörelsen där den afrikanska plattan kolliderade med den eurasiska plattan stängdes det befintliga hav som kallas Tethys hav. Ett nytt innanhav skapades det tidiga Medelhavet (Figur 1). Expansionen av havsbassängen ledde till att zoner bildades. Zonerna bröts loss från den afrikanska plattan, trycktes upp ovan havsytan och bildade nuvarande Apulien (södra Italien) och den egeiska regionen av Grekland (Higgins & Higgins 1996: 19-22). Till följd av de subduktiva krafterna bildades en ny kontinentalplatta. Plattan ligger mellan den afrikanska och den eurasiska och kallas den Egeiska plattan. På grund av rörelse och subduktion är området ännu idag vulkaniskt och känsligt för jordskalv (Bilaga 2). Bergskedjorna som bildades under den så kallade alpina orogenesen för 60 miljoner år sedan utgör idag grunden för vinodlingsområden över stora delar av Europa. Hit hör Sierra Nevada i nuvarande Spanien; Pyrenéerna i Spanien och Frankrike; Alperna i Centraleuropa; Apenninerna i Italien; samt Pindos i Grekland. Delar av den tidigare variskiska orogenesen (ca 230 miljoner år sedan) kom att lyftas upp vilket visar sig i delar av norra Grekland (Bilaga 3). De orogena bergskedjorna började omgående efter sin bildning att vittra. Erosionen ledde till att material spreds över stora landområden i form av molass som är erosionsprodukter från unga bergskedjor som utgör relativt grovkorniga sediment. Och det är bland annat de alluviala sediment som avsattes genom flodsystemen som utgör jordmån för dagens vinodlingsområden i Europa (Fanet 2004: 12-13; Higgins & Higgins 1996: 16-17; Wilson 2004: 18). Figur 1: Kontinentala rörelser och bildandet av Medelhavet sedan 190 miljoner år. Bildkälla: Higgins & Higgins 1994: 17. Man kan säga att det geohistoriska förloppet ger de fysiologiska förutsättningarna för all kvalitetsvinodling (Goode 2005: 31-34). Generellt består det grekiska fastlandet av kalksten medan det finns mycket vulkaniska bergarter i övärlden (Mölstad 2001: 724). Men veckningarna till följd av subduktionen och avsättningarna till följd av orogenenesen ger ett betydligt mer komplext geologiskt spektra med olika zonindelningar (Bilaga 4). 5

6 Geografi och klimat Dagens vinodlingsområden ligger på samma ställen som de gjorde redan under antiken. Vin odlas från 42 i norr till 35 i söder. Det betyder att man odlar vin över hela Grekland från Trakien i norr till Kreta i söder. Ett jämförande perspektiv som kan ge en aning om förutsättningarna är att man odlar vin från en breddgrad strax söder om Bordeaux ner till norra Afrika. Grekland består till fyra femtedelar av berg (Figur 2). Topografin i Grekland är kraftigt varierad med vinodling upp till en altitud av 800 meter över havet. En anledning till att man odlar vin på hög höjd är att undkomma oönskat Figur 2: Greklands topografi Bildkälla: mycket värme. Man odlar även vin på norrsluttningar för att undvika solkokta och övermogna viner (Mölstad 2001: 724). Grekland har i huvudsak Medelhavsklimat, vilket kännetecknas av varma och torra somrar samt vintrar som bjuder på mycket nederbörd och omväxlande väder. På grund av den skiftande topografin i Grekland så finns det olika klimatvarianter och mikroklimat i landet. I områdena väster om bergsmassivet Pindos är det regnigare och klimatet har i vissa fall likheter med kustklimat. Områdena öster om Pindos kännetecknas av ett torrt Medelhavsklimat. Man kan dela upp Greklands Medelhavsklimat i fyra olika varianter: torrt, fuktigt, kontinentalt och alpint Medelhavsklimat. Till det torra Medelhavsklimatet räknas de Egeiska öarna och då främst Kykladerna, Dodekanisos samt Attica, östra och södra Peloponnesos samt södra Kreta. Till det mera fuktiga Medelhavsklimatet räknas de Joniska öarna och kustdelarna av Epirius och västra centrala Grekland samt nordvästra Peloponnesos. Det kontinentala Medelhavsklimatet återfinns i Thessalien, Makedonien, Trakien, samt de inre delarna av Epirius samt centrala Grekland och största delarna av Peloponnesos. Till det alpina Medelhavsklimatet räknas bergkedjan Pindus samt Rodhopi i östra Makedonien mot gränsen mot Bulgarien. Den genomsnittliga nederbörden i Grekland ligger omkring 850 mm/år, vilket är marginellt högre än nederbörden räknat för alla länder vid Medelhavet som är 840 mm/år (Mimikou 2005). Figur 3: Nederbördskarta över Grekland Bildkälla: 6

7 En större skillnad ser man dock ifall man studerar Greklands regioner var för sig. Det mesta av vattentillförseln via regn tillkommer de västliga delarna av Grekland med ett genomsnitt på 1500mm/år. Bergkedjan Pindus medför att nederbörden blir lägre i de östliga delarna av landet. Stora delar av övärlden, till exempel Kykladerna och Kreta, har en nederbörd av endast 400 mm/år vilket är jämförbart med de torraste delarna av Alsace (Figur 3). Vinlagen Det skulle ändå dröja till början av 1970-talet innan den moderna vinlagen såg dagens ljus. Vinlagen i Grekland bygger på den europeiska vinlagen vilken i sin tur bygger på den franska tanken om ursprungsbeteckning av vin. Det är inte alls ovanligt att man använder de franska begreppen på flasketiketterna i Grekland. Man delar efter fransk och europeisk modell in vinerna i kvalitetsviner och bordsviner. Beteckningen för kvalitetsviner är jämförbar med den franska AOC och den europeiska VQPRD. Det är främst ursprung och inte kvalitet som garanteras men en rad parametrar ska ändå uppfyllas. Ursprungsbeteckningarna reglerar saker som ursprungsområde (och därmed val av jordmån), tillåtna druvor, historiskt traditionellt framställningssätt, altitud för odling, uttag per hektar och druvornas mognadsgrad. Konstbevattning är generellt inte tillåten men det förekommer undantag. Till det kommer regler för lagring. Lagringsreglerna kan jämföras med spansk och italiensk modell (Mölstad 2001: 724). O.P.A.P. Den högsta kvalitetsklassen för torra viner heter Onomasia Proeléfseos Anotéaras Piótitos (OPAP). Det betyder ungefär Ursprungsbeteckning som intygar ett ursprung av högre kvalitet. Det finns idag 25 appellationer med rätt att kalla sina viner OPAP (se bilaga 5). O.P.E. Den högsta kvalitetsklassen för söta viner heter Onomasia Proeléfseos Eleghoméni (OPE). Det betyder ungefär Kontrollerad ursprungsbeteckning. Det finns idag åtta appellationer med rätt att kalla sina viner OPE (se bilaga 5). Reserve och Grande Reserve Viner av kvalitet OPAP och OPE kan utifrån lagring betecknas Reserve eller Grande Reserve. Vita viner med beteckningen Reserve ska ha lagrats minst två år innan försäljning. Under de två åren ska lagringen ha skett minst sex månader på ekfat och minst sex månader på flaska. Röda viner med beteckningen Reserve ska ha lagrats minst tre år innan försäljning. Under de tre åren ska lagringen ha skett minst sex månader på ekfat och minst sex månader på flaska. Vita viner med beteckningen Grande Reserve ska ha lagrats minst tre år innan försäljning. Under de tre åren ska lagringen ha skett minst ett år på ekfat och minst ett år på flaska. Röda viner med beteckningen Grande Reserve ska ha lagrats minst fyra år innan försäljning. Under de fyra åren ska lagringen ha skett minst två år på ekfat och minst två år på flaska. 7

8 Topikos Inos Kvalitetsklassen under den högsta heter Topikos Inos. Det betyder ungefär Lokalt vin och kan jämställas med franska VdP. Region eller vingård kan förekomma på etiketten. Regleringen för Topikos Inos är inte lika strikt och rigid som för OPAP/OPE. Man kan till exempel inom denna kategori mer fritt experimentera med internationella druvsorter. Det finns idag 139 Topikos Inos. Epitrapezios Inos Den lägsta kvalitetsklassen (om vi väljer att använda det begreppet) kan jämställas med den franska VdT, det vill säga bordsvin. Det är inte ovanligt att odlare som känner sig begränsade inom de högre kvalitetsklasserna klassar ner sina viner till bordsvin för att mer fritt kunna välja druvsorter och tillverkningsmetod. Kava/Cava Viner ur klassificeringarna Topikos Inos och Epitrapezios Inos kan få tillägget Kava på etiketten. Det betyder ungefär Lagrad i källare. Vita viner med beteckningen Kava ska ha lagrats minst två år innan försäljning. Under de två åren ska lagringen ha skett minst sex månader på ekfat och minst sex månader på flaska. Röda viner med beteckningen Kava ska ha lagrats minst tre år innan försäljning. Under de tre åren ska lagringen ha skett minst sex månader på nya ekfat eller ett år på gamla ekfat samt minst två år på flaska. Appellation by Tradition En unik underkategori heter Appellation by Tradition. Det är en EU-reglerad appellationsstatus för att skydda överlevnad och kvalitet för vissa traditionella produkter. I Grekland har Retsinavinet denna status. Det är alltså ingen egentlig ursprungsbeteckning utan snarare en garanti för bevarande av tillverkningsmetod. Vinprovning Vi valde utifrån litteraturen att prova viner av de mest kända producenterna från de viktigaste områdena (Figur 4). Vi ville också få med de viktigaste inhemska druvsorterna (se t ex Fielden 2005: 134; Mölstad 2001: 724). Den heltäckande ambitionen ger dock en stor geografisk spridning med få viner från varje område. Därför är det svårt att dra generella slutsatser om representativitet och om kvaliteten i den grekiska vinodlingen. Det kan självklart finnas andra viner som skulle ha gett en annan bild. Det ska i sammanhanget nämnas att det finns hundratals inhemska druvsorter som man gör vin av (Mölstad 2001: 724). Vi provade vinerna halvöppet. Panelen kände till vilka viner som skulle provas men inte i vilken ordning (se även bilaga 6 för utförligare notater). Med det sagt, till vinerna: Makedonien är främst känt för sina röda viner av den inhemska druvsorten Xinomavro. De främsta appellationerna är Naoussa och Goumenissa. Ett Naoussavin ska vara framställt till 100 procent av Xinomavro medan ett vin från Goumenissa kan innehålla flera druvsorter. Xinomavro ger mörka syrarika viner som tål lagring (Clarke 2001: 285). Vi valde att prova en Naoussa Grande Réserve 2001 från producenten Boutari (se figur 4: [1]). Vinet kändes på gränsen till för gammalt och saknade både frukt och kropp. Måhända är vi som provat vinet ovana vid stilen och har svårt att uppskatta det på rätt sätt. 8

9 Från grannregionen Trakien i nordöstra Grekland kommer inga appellationsbestämda viner. Istället är vinerna klassade som regionalt vin Topikos Inos vilket ger utrymme för internationella druvsorter. Vi provade två röda viner och ett vitt vin från producenten Lazaridis i Drama, Thrakien [5]. Det första röda vinet från Lazaridis heter Amethysos Red 2004 och är en Bordeauxblend på Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Merlot samt en liten andel av den grekiska druvsorten Limnio. Vinet = provade OPAP och OPE = provade Topikos Inos kändes enkelt och något kokt och föll inte panelen särskilt väl i smaken. Figur 4: Nyckel till provade viner från de olika appellationerna och regionerna. Bildkälla: Det andra röda Lazaridisvinet Amethysos Cava 2002 är en ren Cabernet Sauvignon. Vinet var jämförelsevis något mer koncentrerat än föregående vin. Vi upplevde mer tanniner men även här kändes vinet något kokt och jordigt. Det vita vin som vi provade från Lazaridis var en ren Chardonnay. Vinet Château Julia Chardonnay 2005 ansågs helt korrekt men direkt tråkigt och ospännande utan någon egen karaktär. Det känns som att Lazaridis har en ambition att göra eleganta viner av internationellt snitt utan att riktigt lyckas. Samtidigt går eventuell lokal originalitet förlorad. Från halvön Peloponnesos provade vi ett vitt och ett rött vin. Det vita Peloponnesosvinet var en Topikos Inos Skouras Cuvée Prestige 2005 från producenten Skouras [6]. Vinet består till lika delar av de grekiska druvorna Moscofilero och Roditis. Moscofiliero ger aromatiska viner och används ofta i blandningar (Clarke 2001: 139). Roditis används ibland i Retsinavinerna. Panelen ansåg vinet vara mycket enkelt men för all del felfritt. Det röda vinet från Peloponnesos kommer från appellationen Nemea på halvöns östra sida och är tillsammans med Naoussavinerna det mest kända grekiska rödvinet. Vinerna från Nemea odlas på relativt hög höjd och består av den inhemska druvsorten Agiorgitiko. Druvan ger mustiga och fruktiga viner (Clarke 2001: 34). Vi provade ett vin från producenten Gaia - Gaia Estate Agiorgitiko 2003 [2]. Vinet föll panelen i smaken och ansågs vara det klart bästa i kvalitet av de röda viner som provades. Vinet var väl balanserat mellan syror och kropp och uppvisade både komplexitet och viss utveckling. Från den vulkaniska ön Santorini i ögruppen Kykladerna provade vi två appellationsbestämda vita viner av den grekiska druvsorten Assyrtiko [3]. Producenten bakom vinerna är Boutari. Assyrtiko ger friska och mineraliska viner. Tack vare den vulkaniska sanden fick aldrig 9

10 vinlusen fäste bland vinodlingarna på Santorini och vinstockarna är därför oympade och ofta mycket gamla (Clarke 2001: 38). Klimatet med mycket starka vindar har gett upphov till ett speciellt uppbindningssystem där vinrankorna formas till korgar för att skydda druvorna mot klimatet (Fielden 2005: 135). Det första vinet Santorini 2005 är inte ekfatslagrat medan det andra vinet Kallisti 2004 har jäst och lagrats på ny fransk ek. Panelen var något oenig angående kvaliteten hos Santorini 2005 men enades om att vinet var enkelt och något obalanserat. Vinet hade ändå en egen karaktär med markerad syra och viss mineralitet. Kallisti 2004 var en stor besvikelse. Omdömena spände från ett enkelt och dammigt vin till att vinet måste vara defekt. Vinet kändes platt och i avsaknad av frukt. Vi provade även ett par fortifierade viner från appellationen Samos [4]. Samosvinerna framställs av druvan Muscat Blanc à Petit Grains. Vinerna finns i flera klassificeringar och framställs på olika sätt. Gemensamt är att alkoholjäsningen avstannas genom att man tillsätter vinsprit och att vinerna därför blir söta. Vi provade två typer av viner från kooperativet Union des Coopératives Samos. Den första Samos Vin Deux 2005 var mycket sött och ganska lätt med typiska drag av blommighet. Det andra vinet Samos Anthemís 2000 var likaledes mycket sött men med mer fyllighet och drag av knäckighet. Anthemís har lagrats på ekfat under fem år innan det buteljerats. Samosvinerna upplevdes av panelen hålla en hög kvalitet med en egen stil och karaktär. Möjligen kändes sötman något överväldigande men det fanns en god balans med syra. En sammanfattning av de vita vinerna visar på en blandad kompott av låg kvalitet. Det fanns något gemensamt drag av kemiskt i smaken hos vinerna. Vi misstänker att det kan röra sig om tillsatta syror då syrorna generellt inte kändes integrerade utan påminde mer om smaken hos en plastcitron. Korguppbindning på Santorini. Bildkälla: Plastcitron En summering av de röda vinerna visar på att det finns en ambition som ökar med prisnivån. Men det var bara ett vin som enligt panelen höll måttet Gaia Estate Agiorgitiko Ska man försöka peka ut något typisk gemensamt skulle det vara en viss sälta, jämförbar med något som vi ofta känt i portugisiska viner, samt att vinerna kändes på gränsen till kokta dock utan att vara sötfruktigt syltiga. Kanske är det klimatet med mycket sol och värme som återspeglas i vinerna. Druvorna kanske mognar för snabbt. På det hela taget gav Samosvinerna mest uttryck för en lyckad kombination av kvalitet, originalitet och tradition. Övriga viner kändes lida av en ambivalens mellan att vara internationellt tillrättalagda i stilen och att återspegla sitt ursprung. Maten och vinet Vi valde att prova vinerna till typiska grekiska rätter. De flesta matrecept hämtade vi ur Fedons Grekiska av Fedon Lindberg (2004). Vi betygsatte respektive kombination av mat och vin (se bilaga 7). Vi valde att prova de vita vinerna till klassiska mezerätter som Kalamataoliver, fetaoströra, vindolmar med tzatziki samt vinutmaningen bläckfiskgryta med Retsina och tomat. Över lag ansåg panelen att det var svårt att matcha vinerna med sältan och syrligheten i maten. Sältan och syrligheten bidrog till att göra vinerna platta eftersom de saknade tillräcklig fruktsyra (Jamais 2003: 16-18). Särskilt svårt var det med oliverna som 10

11 innehåller en beska som snarast förstärktes tillsammans med vinerna. Bläckfiskgrytan innehåller umami vilket gav en obehaglig metallisk bismak. De röda vinerna provade vi till citronmarinerade kycklingspett med auberginepuré samt lammfärsmousakka. Här var panelen enig om att vinerna passade väl till maten. Vinerna var överlag ganska lätta i texturen vilket passade mycket till kycklingspetten. Lammfärsmousakkan var på gränsen till alltför mustig ihop med vinerna. Det fanns en sälta i vinerna som ibland upplevdes besvärande tillsammans med sältan i mousakkan. De fortifierade vinerna från Samos provades inte till någon ytterligare förtäring. Vi tackar A-K, Magnus och Mattias för inspirerat bidragande till bedömningarna. Bildkälla: 11

12 Referenser Clarke, O. Rand, M Druvan bakom vinet. Stockholm: Wahlström och Widstrand. Dominé, A. 2004: Vin. Tyskland: Könemann. Fanet, J. 2004: Great Wine Terroirs. London, University of California Press. Goode, J. 2005: The science of wine: from vine to glass. US: University of California Press. Higgings & Higgings. 1996:A geological companion to Greece and the Aegan. New York: Cornell University Press. Jamais, M Vin & Gastronomi. Stockholm: Millhous. Johnson, H. Robinson, J. 2005: The world atlas of wine. 5 uppl. London: Mitchell Beazley. Larsson, H 2002: rött vitt rosé. Stockholm: Albert Bonniers förlag AB. Lindberg, F. 2004: Fedons Grekiska. Stockholm: Forum. Mimikou, M.A. 2005: Water Resourses in Greece: Present and Future. I: Global NEST Journal, vol. 7, nr. 3, ss , Mölstad, M 2001: En värld av vin. 3e uppl. Stockholm: Prisma. Robinson, J. 2005: Exploring the world of wines and spirits. London. Wilson, J.E. 2004: Terroir: the role of geology, climate and culture in the making of French wine. London: Mitchell Beazley. 12

13 Bilaga 1: Systembolagets försäljningsstatistik Försäljning av vin på Systembolaget från olika länder Liter år 2006 Spanien Italien Sydafrika Australien Frankrike Chile USA Tyskland Ungern Sverige Portugal Argentina Bulgarien Finland Nya Zeeland Rumänien Cypern Österrike Grekland Danmark Norge Libanon Uruguay Moldavien Brasilien Övriga ursprung Israel Japan Schweiz Luxemburg Indien 876 Turkiet 617 Mexiko 467 Ryssland 395 Tunisien 231 Kanada 226 Importservice 141 Storbritannien 74 Okänt ursprung 49 Tjeckien 31 Slovakien 19 Malta 8 Slovenien 3 År Liter vin sålt på Systembolaget 2001 Grekland Grekland Grekland Grekland Grekland Grekland Källa: Systembolaget 13

14 Bilaga 2: Plattektonik i egeiska området Dagens plattektonik i egeiska området (Bildkälla: Higgins och Higgins 2006: 24) Sugduktionszoner och den vulkaniska bågen (Bildkälla: 14

15 Bilaga 3: De alpina och variskiska oregeneserna Alpina orogenesen, ca 60 miljoner år sedan Variskiska orogenesen, ca 230 miljoner år sedan Bild gjord av Mikael Lehto och Aase Bodin 15

16 Bilaga 4: Geologiska zoner och massiv i den egeiska regionen Bildkälla (Higgings & Higgings 1996:18) 16

17 Bilaga 5: Appellationer OPAP (25 st) Amyndaio Anhialos Arhánes Gouménissa Dafnés Zítsa Limnos Mantinía Messenikóla Náousa Neméa Páros I Paros II Pátra Pezá Red Pezá White Playies Melitona White Playies Melitona Red Rapsani Ródos (Rhodes) White Ródos (Rhodes) Red Robóla of Kefalonia Santorini Sitía Red Sitía White OPE (8 st) Mavrodáfni of Kefaloniá Mavrodáfni of Pátra Muscat of Kefalonía Muscat of Límnos Muscat of Rhodes Muscat of Patra Muscat of Rio of Patra Muscat of Samos 17

18 Bilaga 6: Vinerna med våra notater Vin 1 Topikos Inos Skouras Cuvée Prestige 2005 (78:-) Produktinfo: Vin 2 OPAP Santorini 2005 (77:-) Produktinfo: Vin 3 Topikos Inos Château Julia Chardonnay 2005 (135:-) Produktinfo: Vin 4 OPAP Kallisti 2004 (102:-) Produktinfo: Vin 5 OPAP Naoussa Grande Réserve 2001 (95:-) Produktinfo: Från producenten Domaine Skouras på halvön Peloponnessos provade vi en 50/50-blandning av de grekiska druvorna Moscofilero och Roditis. Färg: Ljus gul färg med en liten bubblighet Doft: Citrus och lite mineral Smak: Frisk syra, citrus, grönt äpple och bivax Helhet: En enig panel ansåg detta vara ett enkelt vin utan vare sig kropp eller egen karaktär Från det inflytelserika vinhuset Boutari provade vi ett par av de omtalade Santorinivinerna på druvan Assyrtiko. Den första var helt oekad. Färg: Ljus gul Doft: Diskret, bokna äpplen, kemisk, mineral Smak: Vassa syror, citrus, mineral, bittermandel Helhet: Viss oenighet om vinet, men sammantaget ett enkelt och något obalanserat vin Från Domaine Costa Lazaridi i Thrakien i norra Grekland provade vi ett Chardonnayvin. Färg: Klar ljus gul Doft: Skumbanan och rostad ek Smak: Smör, rostad ek, viss beska i avslutet Helhet: En enig panel ansåg vinet vara tråkigt men korrekt Det andra Santorinivinet från Boutari var en ekfatslagrad variant den bästsäljande Kallisti. Färg: Ljus gul Doft: Honung och mineral, dammig Smak: Bivax, honung, bokna äpplen, ek, dammig Helhet: Ett enkelt vin utan kropp, defekt ansåg delar av panelen Från producenten Boutari provade vi en Naoussa Grande Reserve. Druvan heter Xinomavro. Färg: Tegelröd. Doft: Örtighet och körsbär. Smak: Mjuk och medelfyllig. Saltlakrits. Helhet: Vinet saknar kropp och känns trött. På gränsen till s.k. torra tanniner. 18

19 Vin 6 Topikos Inos Amethysos Red 2004 (174:-) Produktinfo: Vin 7 Topikos Inos Amethysos Cava 2002 (203:-) Produktinfo: Vin 8 OPAP Gaia Estate Agiorgitiko 2003 (223:-) Produktinfo: Vin 9 OPE Samos Vin Doux 2005 (89:-) Produktinfo: Vin 10 OPE Samos Anthemis 2000 (Ingen prisuppgift) Från Domaine Lazaridi, Drama i Thrakien, provade vi en Bordeauxblend på Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Merlot med några procent av den grekiska druvan Limnio. Färg: Blåröd Doft: Syltig doft med inslag av röda bär och gräddkola Smak: Saltlakrits, pepprighet, mörk choklad Helhet: Ett enkelt och något kokt vin Vi provade även en druvren Cabernet Sauvignon från Domaine Lazaridis i Thrakien, nordöstra Grekland. Färg: Röd med viss utveckling Doft: Jordig, kokta rotfrukter. Smak: Saltlakrits och kaffe. Helhet: Viss oenighet hos panelen, men ett tanninrikt vin som inte når upp till önskvärd nivå Från Gaia Estate på Peleponnes östsida provade vi ett Nemeavin. Druvan heter Agiorgitiko. Färg: Röd med blåstick Doft: Jordgubbe, moreller, kanel Smak: Mjuk struktur. Svarta vinbär, kaffe, ek, kryddor Helhet: Mer kraft och komplexitet än övriga provade viner. Från kooperativet Union des Coopératives Samos provade vi deras Vin Doux, ett fortifierat vin på druvan Muscat Blanc à Petit Grains även kallad Muscat of Samos. Färg: Gyllengul och klar. Doft: Blommig med inslag av lakrits och apelsin. Smak: Mycket söt, apelsin och aprikos. Helhet: Bra balans, ganska lätt textur, på gränsen till övermäktig sötma. Det andra vinet från Union des Coopératives Samos var en Anthemis. Vinet har lagrats fem år på fat. Vinet inhandlades på Samos. Färg: Oxiderat gyllengul. Doft: Knäckig och sötsur med inslag av ingefära och cirtus. Smak: Fyllig och koncentrerad, mycket söt, kanderat sockrig, kanel och äpplen. 19

20 Bilaga 7: Mat och dryck i kombination protokoll Del 1: Vita viner Mat A: Kalamataoliver Dominanta smaker: sälta, beska Kombination Vin 1 och mat A Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 2 och mat A Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 3 och mat A Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination 20

21 Kombination Vin 4 och mat A Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Mat B: Vindolmar med tzatziki och citron Dominant smak: syra Kombination Vin 1 och mat B Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 2 och mat B Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination 21

22 Kombination Vin 3 och mat B Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 4 och mat B Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Mat C: Fetaoströra med youghurt, citron och oregano Dominanta smaker: syra, sälta Kombination Vin 1 och mat C Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 2 och mat C Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination 22

23 Kombination Vin 3 och mat C Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 4 och mat C Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Mat D: Bläckfiskgryta med Retsina och tomat Dominanta smaker: umami Kombination Vin 1 och mat D Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination 23

24 Kombination Vin 2 och mat D Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 3 och mat D Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 4 och mat D Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Del 2: Röda viner Mat E: Citronmarinerade kycklingspett med auberginepuré Dominanta smaker: syra Kombination Vin 5 och mat E Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination 24

25 Kombination Vin 6 och mat E Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 7 och mat E Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 8 och mat E Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Mat F: Moussaka på lammfärs Dominanta smaker: sälta 25

26 Kombination Vin 5 och mat F Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 6 och mat F Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 7 och mat F Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination Kombination Vin 8 och mat F Passar Passar Varken Bra Mycket inte alls mindre eller kombination kombination 26

27 Bilaga 8: Sammanställning av provningsprotokollen Se bilaga 6 för detaljerad information om vin