INCLUDE Konferens 2016 Utbildning på flykt - lärosätenas samhällsansvar

Transkript

1 INCLUDE Konferens 2016 Utbildning på flykt - lärosätenas samhällsansvar Include är ett nationellt nätverk som arbetar med breddad rekrytering och breddat deltagande inom högre utbildning. Include arbetar för att resurssamordna och stärka kunskapen om breddad rekrytering och breddat deltagande, genomströmning, mångfald och likabehandling från genomförande till utvärdering samt att främja samverkan och erfarenhetsutbyte kring dessa frågor inom högre utbildning. Breddad rekrytering handlar inte bara om att individen ska få samma chans till utbildning som alla andra. Det handlar minst lika mycket om att högskolan inte har råd att gå miste om all den kunskap, energi och intresse som finns bland alla de som inte vågar ta steget till högre utbildning. En utgångspunkt i INCLUDE:s arbete med breddad rekrytering och breddat deltagande är strävan efter att alla individer oavsett bakgrund ska ges likvärdiga möjligheter till tillträde och genomförande av högre utbildning. Lika viktig är principen om att högskolan och samhällets utveckling berikas när vi med hög kvalitet tar tillvara den kunskaps- och kompetenspotential som finns i ett brett och inkluderande perspektiv på det spektrum av studenter som kan ta del av och genomföra högre utbildning. Mitt uppdrag för konstkonsulenterna handlar om att ta fram en modell för ett mentorsprogram för den förberedande konstskolan Dômen i Göteborg, som ett led i att bredda rekryteringen till skolan. I ett inledande arbete samlar jag in information och att vara med på denna konferens är, enligt min uppfattning, relevant för att se hur ämnet om bredare rekrytering eventuellt skiljer sig mellan

2 konstskolor och övriga utbildningar och vilka av de konkreta åtgärder som implementerats som fått resultat och i så fall på vilket sätt. Samtidigt ville jag att få en tydligare bild av hur arbetet görs på nationell nivå. Vilka gemensamma insatser gör de olika institutionerna som är direkt involverade i denna komplexa problematik? Genom konferensen fick jag också kontakt med studievägledare, forskare och rekryteringsansvariga på flera högskolor. Det mest relevanta var egentligen att prata direkt med olika personer som jobbar med frågan om bredare rekrytering i olika dimensioner; från den lokala till den nationella, eller från den mest praktiska, till de teoretiska och forskningsbaserade insatserna. Även om frågan om bredare rekryteringen, huvudtema på konferensen, handlade specifikt om lärosätena och flyktingfrågan idag, var konferensen ändå en bra plats för att se mängden av olika visioner och strategier som finns i nuläget för hanteringen av en ganska komplex problematik. Lösningar handlar inte bara om resurser, utan också om vilken sorts integration vårt samhälle behöver och här kan valideringsprocesserna stå som gigantiska och byråkratiska murar, som gör det ännu svårare för en ny arbetskraft att känna sig inkluderad. Det handlar inte bara om att flyktingarna kan stanna, utan att ta hand om de som kommer hit efter traumatiska upplevelser. Stressen är så pass hög, rent praktiskt och emotionellt för dem. I England har man utvecklat en modell där man följer individen från det att hen anländer, får sin kompetens validerad och därefter anpassar svenskundervisningen till denna kompetens och ett fungerande arbetsliv. Alltså tvärtom mot hur man gör

3 i Sverige. Enligt de flesta experter, från Sverige och England, Skulle behövas mer av i Sverige. Vi lever idag i ett samhälle som inte har tillräckligt många lärare eller vårdpersonal som kan ta hand om våra gamla och sjuka medborgare. Själva problematiken är i princip den samma: hur gör vi det svenska samhället till en öppen och jämlik plats där olika kompetenser värderas lika oavsett var de kommer ifrån? Genom mina samtal och kontakter med olika professionella på fältet fick jag en djupare förståelse och en mängd olika infallsvinklar på denna problematik som kräver olika samtidiga insatser. Ett av de samtal jag hade var med Johan Öberg, enhetschef på Litterär gestaltning vid Akademin Valand, och hans åsikter var tydliga, att "förberedande konstskolor har en avgörande roll" men det finns ett problem med att konsten generellt, inte bara samtidskonsten, tenderar att bli multidisciplinär medan grundskolor fortfarande har konsten i separata fack. Det gör det ännu svårare för potentiella intresserade att uppfatta att konsten inte är något oföränderligt och att nu för tiden finns flera nya sätt att arbeta med konstnärliga praktiker och försörja sig med detta, exempelvis inom dataspel och app-branschen. Det behövs en aktualisering om vad det innebär att vara konstnär och vilken roll konsten har i vårt globaliserade samhälle idag. Det andra samtalet som också gav mig en positiv input var med Nader Ahmadi, prorektor på Högskolan i Gävle. Bara det att han efter 33 år i Sverige har kunnat positionera sig som ledare av en svensk högskola inom ett så svenskt expertisområde som

4 vård, arbetsmiljö och arbetsliv är väldigt stort, menar jag. Han bekräftar det med ett stort leende medan han säger, men nu blir det snabbare för dig, jag lovar. Konstfältet behöver också förändras på ett sätt där på allvar ett bredare rekryteringsarbete görs. Som ett bra exempel, apropå min egen erfarenhet, kan jag säga att lära sig hur ett avtal mellan den enskilda konstnären och de offentliga institutionerna fungerar kan en väl utbildad "invandrare" lära sig med en intensivkurs på en vecka, men de sociala och professionella kompetenser som individen har med sig har tagit flera år. De tillgångarna tenderar arbetsgivare att missa. Det är lätt att fastna i sina egna rekryteringskriterier, då missar man fördelar som rekryteringen av icke-svenskar skulle kunna tillföra istället. Dessa brister i rekryteringsmetoderna får som direkt konsekvens att allt färre icke svenska medborgare vill gå vidare med högre utbildningar, speciellt de utbildningarna som har redan har högt söktryck och som leder till de elitistiska cirklar där konstvärlden reproduceras. Efter konferensen går mina tankar så här: problematiken är stor och komplex, men det finns resurser, kunniga professionella och det görs många insatser på olika nivåer, så nu är det dags för verkstad. Synliggör de bra exemplen, sluta att snacka i så vida cirklar och börja prata with the elefhant in the middle of the room.

5 Héctor García-Jorquera, är skådespelare, teaterregissör och dramaturg som har studerat på en teaterhögskola i Chile på 90 talet "Escuela de Aret Dramático DRAN". I slutet av 90 talet tog han sin grundexamen på det Katolska Universitet i Santiago de Chile, som Cultural Management och påbörjade sin karriär internationellt. Hans fokus sedan dess har varit den konstnärliga performativa praktiken i det komplexa offentliga rummet. I Stockholm han har studerat fotografi och video på en Folkhögskola och 2007 grundade han tillsammans med två kollegor Kulturföreningen Oneironaut för ett kulturutbyte mellan Sydamerika och Sverige. I Göteborg kom han in på Kulturverkstan, en YH utbildning för internationell kulturprojektledning. I 2014 fick han sin konstnärliga masterexamen med inriktning performativ samtidskonst vid Högskolan för scen och musik och Akademin Valand på Göteborgs universitet. Som en del av sitt examensjobb skapade han en ny plattform för forskning och praktik i det performativa fältet: PAIAP - Plataforma del Acontecer Internacional Auténtic Publicæ. Han går nu sista terminen av Kulturverkstans utbildning och genomför sin praktik på Konstkonsulenterna avdelning på Kultur i Väst, Västra Götalandsregionen.