Sexatlas för skolan. Vägvisare för att planera och genomföra sex- och samlevnadsundervisningen i g rundskolan och gymnasiet

Transkript

1 Sexatlas för skolan Vägvisare för att planera och genomföra sex- och samlevnadsundervisningen i g rundskolan och gymnasiet

2 RFSU är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som verkar för att sprida en fördomsfri och öppen syn på samlevnads- och sexualfrågor. RFSU utgår från övertygelsen om samlevnadens och sexuallivets centrala roll för individ och samhälle. RFSU arbetar med upplysning, utbildning och opinionsbildning i Sverige och internationellt. RFSU äger ett bolag som säljer kondomer, vars vinst går till RFSUs upplysningsarbete. Text: Hans Olsson, RFSU 2003 Layout: Meta Dehlin Tryck:: Eskils Tryckeri, Borås våren 2003

3 Innehåll 1. Inledning Varför vi har gjort en vägvisare Utgångspunkter för sex- och samlevnadsundervisningen Att planera sex- och samlevnadsundervisningen Sex och samlevnad i skolans läro- och kursplaner Hur vägvisaren kan användas Frågorna Referenser och för vidare läsning Material för skolbruk

4 Förord Skolans sex- och samlevnadsarbete är då och då föremål för debatt. Inte sällan ifrågasätts även skolans förmåga att handha denna upplysning till barn och ungdomar. RFSU menar att skolan är av central betydelse för barns och ungdomars möjlighet att få seriös upplysning och därmed även för deras sexuella hälsa och välbefinnande. Däremot behöver skolan mer stöd än vad den enligt vår mening får i dag. Därför har vi gjort denna vägvisare. Vägvisaren har efterfrågats av många skolor. Detta är den tredje upplagan, som vi också har uppdaterat. I denna förnyade version har vi lagt till ett kapitel, som handlar om att planera sex- och samlevnadsundervisningen. Vi hoppas att vägvisaren kan bidra till att stödja skolan i arbetet med sexualitet och samlevnad. Vi tar gärna emot synpunkter på Sexatlas för skolan Vägvisaren för att planera och genomföra sex- och samlevnadsundervisningen i grundskolan och gymnasiet, så att vi kan förbättra den inför nästa upplaga. RFSU vill särskilt tacka: Maria Heikkilä, skolsköterska, Inger Rosén Larsson, NO-lärare och Lotta Valentin, SV/SO-lärare och biträdande rektor för värdefulla synpunkter under arbetets gång. Från Kommunförbundet Stockholms län har Ingela Lindberg medverkat. Underlaget för läro- och kursplanernas innehåll har utarbetats av Lotta Valentin. Stockholm mars 2003 Hans Olsson ansvarig för skolfrågor RFSU 2

5 1. Inledning Frågedelen av vägvisaren består av fyra avdelningar: förutsättningar, innehåll och metod, organisation samt planering och ansvar. Varje avdelning består av ett frågesjok som följs av ytterligare några frågor under rubriken Samtal och reflektion. Förutsättningar belyser frågor om stöd, resurser, undervisningsmaterial och fortbildning, vilka är betydelsefulla för en bra sex- och samlevnadsundervisning. Innehåll och metod tar upp frågor om vad man gör och hur samt hur vissa moment inkluderas i undervisningen. Organisation handlar om hur skolan lägger upp sex- och samlevnadsundervisningen, exempelvis vilka som handhar den och hur skolan tillförsäkrar att eleverna får en likvärdig undervisning. Planering och ansvar behandlar frågor som de mål man har med sex- och samlevnadsundervisningen, arbetsplan och budskap. Samtals- och reflektionsfrågorna i slutet av varje avdelning är frågor som kanske inte är lika lätta att besvara som de andra frågorna. Eftersom de är av resonerande karaktär och kan innefatta flera svar, lämpar de sig för samtal i grupp. Man kan använda vägvisaren på olika sätt, exempelvis: s som ett slags checklista för sex- och samlevnadsarbetet s som underlag för en planeringsdag (eller flera), för hela eller delar av personalen, då man kan arbeta mer dynamiskt med vägvisaren s arbeta med den återkommande i en arbetsgrupp, till exempel välja en frågeavdelning i taget eller koncentrera sig på vissa specifika frågor under en viss tid s som översyn av det arbete skolan bedriver s jämföra vad man svarar före och efter genomförandet av sex- och samlevnadsundervisningen. Vägvisaren kan användas för skolans alla årskurser. De flesta frågeställningar är av allmän karaktär. En del frågor kanske behöver omformuleras för att fungera för de åldersgrupper man arbetar med, någon fråga kan man hoppa över helt, men de flesta är aktuella för personal och elever oavsett årskurs. En fråga som Belyses i innehållet könsmyter om mäns och kvinnors sexualitet hur? kan kanske verka som överkurs för elever i år 1-5. Frågan/svaret får anpassas men i grunden handlar det ändå om 3

6 samma sak, det vill säga synen på vad flickor och pojkar kan och får göra. Denna vägvisare, som arbetats fram av RFSU i samarbete med Kommunförbundet Stockholms län, är tänkt att vara ett stöd för skolan att analysera och strukturera sex- och samlevnadsarbetet. Ett ofta använt begrepp för detta är kvalitetssäkring. Med kvalitetssäkring menas att man granskar och reflekterar över sin verksamhet på ett systematiskt och medvetet sätt, för att bibehålla eller utveckla verksamheten. Vägvisaren utgår från senare års forskning om sexualupplysning och hälsofrämjande arbete, de styrdokument som reglerar den svenska skolan och den ideologiska grund som RFSU har om sex och samlevnad. Vägvisaren är inte på något sätt heltäckande utan består av ett urval frågeställningar att diskutera och reflektera över. Urvalet har gjorts för att göra vägvisaren användbar. Vi hoppas att den på ett enkelt och inte alltför tidskrävande sätt ska kunna bidra till en ännu bättre sexualundervisning i den svenska skolan. 4

7 2. Varför vi har gjort en vägvisare Alla barn och ungdomar i Sverige får någon form av sexualundervisning i skolan. Detta är bra och unikt i världen. Det är lätt att hitta exempel på bra sex- och samlevnadsundervisning och vid internationella jämförelser ligger sexualundervisningen i den svenska skolan i topp. Ett skäl till det är att de vuxna i skolan är öppna för barns och ungdomars frågor om sexualitet och samlevnad, en öppenhet som är avgörande för elevernas kunskaper och för att de ska få en meningsfull undervisning. i själva verket kan vara förutsättningarna som är bristfälliga. RFSU menar att det är beundransvärt att undervisningen håller en så hög kvalitet som den gör, trots det knappa stöd skolan och skolpersonalen på många håll får. Utmärkta insatser görs av många lärare, fritidsledare, skolsköterskor, rektorer, kuratorer och andra som arbetar i skolan med sexualitet och samlevnad. Men undervisningen kan bli bättre. Skolverkets kvalitetsgranskning av skolans sex- och samlevnadsundervisning från 1999 visade att kvaliteten på undervisningen varierade både mellan skolor och inom en och samma skola. Vad man också kan konstatera i kvalitetsgranskningen och som RFSU påpekat tidigare - är att stödet till skolorna kunde vara bättre, både inom och utom skolan. Sex och samlevnad behandlas ofta styvmoderligt, som någonting personalen anses borde klara av utan att ha fått utbildning eller möjlighet att diskutera frågorna sinsemellan. På många orter i Sverige finns inte tillgång till fortbildning, än mindre regionala resurscentra som kan stödja undervisningen. Det är lätt att anmärka på att skolorna inte fullgör sin uppgift när det Den stora variationen i kvalitet mellan och inom skolorna är emellertid otillfredsställande. Självklart kommer det alltid att finnas och bör finnas! - variationer mellan skolor och klasser, eftersom behoven och förutsättningarna är olika. Ingen är betjänt av en likriktad undervisning. Men det är en väsentlig skillnad om variationen beror på genomtänkta val eller på slumpen. Ett delvis nytt sätt att tänka kring sex- och samlevnadsundervisningen behövs ett mer strukturerat och genomtänkt sätt att arbeta på. För de stora skillnaderna mellan och inom skolorna får nog tillskrivas det faktum att den svenska skolan efter 50 års obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning ännu inte har utvecklat någon tydlig struktur för ämnet. Exempelvis har ämnet ännu ingen självklar plats i lärarutbildningen. 5

8 3. Utgångspunkter för sex- och samlevnadsundervisningen a) Kort om forskning kring sexualupplysning Frågor om sexualitet och samlevnad handlar i grunden om identitet. Genom att betrakta undervisningen som en fråga om identitet och identitetsutveckling får den en innebörd som går utöver en sorts objektiva faktakunskaper. Fakta om sexualitet och kunskaper om kroppen är nödvändiga och har en självklar och grundläggande plats i undervisningen. Däremot är faktakunskaper inte nog. Därom är forskningen kring hälsoupplysning samstämmig. Det räcker inte med information för att förändra eller vidmakthålla beteenden, till exempel att använda preventivmedel vid samlag. Vad som därtill behövs är att barn och ungdomar får reflektera och bearbeta sina föreställningar, tankar och värderingar om sexualitet. Syftet med att arbeta med värderingar är att hjälpa barn och ungdomar att finna sin inre kompass som kan vägleda dem i livet, som underlättar för dem att träffa de val de önskar, att skilja på det som är bra eller dåligt för dem och att tolka och förstå sina känslor. Den forskning som har bedrivits kring sexualupplysning visar att undervisningen har störst möjlighet att lyckas om den förmedlar en positiv syn på sexualitet samt har ett hälsofrämjande perspektiv på undervisningen. Med ett hälsofrämjande perspektiv menas att man utgår från det som är positivt och tar fasta på och stärker det som är bra i den unges liv. Att främja det positiva är en viktig skyddsfaktor. De vuxna i skolan och på fritidsgården är därför viktiga för att skapa sammanhang och göra tillvaron begriplig för de unga. Undervisning eller upplysningsprogram som har olika typer av allmänna lära sig säga nej - eller vänta -budskap som mål har enligt forskning, bland annat av Världshälsoorganisationen (WHO), visat sig vara utan effekt. Av betydelse är också att undervisningen sker återkommande. Punktvisa insatser har generellt mindre verkan än de som återkommer över tid. I takt med stigande ålder behöver barn och ungdomar få tillfälle att pröva sina erfarenheter, värderingar och kunskaper på nytt och i olika sammanhang. Men också därför att samma frågor leder till nya funderingar och perspektiv med ökad erfarenhet och större kunskap. Undervisningen måste även sättas in i ett socialt och samhällsperspektiv. Våra föreställningar och värderingar är präglade av den tid och plats vi lever och växer upp i. Men också av de mer specifika livsvillkoren och den enskilda livssituationen, det vill säga sociala faktorer spelar in för människors sexuella socialisation. Detta måste få påverka hur vi utformar sexualundervisningen i olika grupper. 6

9 Vissa frågor är helt enkelt mer aktuella eller betydelsefulla för vissa grupper. Det sociala perspektivet innebär att också kön, klass och sexuell identitet måste ses som faktorer som påverkar undervisningens utformning. Den svenska sexualundervisningen präglas, när den är som bäst, av ett ämnesövergripande perspektiv med en kombination av fakta och bearbetning av attityder. Skolpersonalen använder olika metoder, från så kallade traditionell katederundervisning och filmvisning till diskussioner, gruppsamtal och värderingsövningar. Denna breda inriktning får starkt stöd i den internationella forskningen, senast i en nyligen avslutad italiensk studie som följt sexualundervisningen under tjugo år. Studien visar att undervisningen just behöver ha en multifocal approach, det vill säga närma sig området ur olika perspektiv såväl sociala som biologiska och innehålla en variation av teman och metoder. Sålunda visar forskning om sexualundervisningen bland annat: s att den, utöver faktakunskaper, bör innehålla interaktiva metoder, s att eleverna måste få tillfälle att bearbeta normer och värderingar, s att den behöver förmedla en positiv syn på sexualitet, s att den bör ske återkommande genom hela skoltiden och s att den bör ta hänsyn till elevernas livssituation och erfarenheter. För den som vill läsa mer om den forskning som bedrivits, se litteraturlista/referenslista längst bak i skriften. b) RFSUs syn på sexualitet och skolans sex- och samlevnadsundervisning RFSU har sedan det bildades 1933 ansett att skolan är en av de viktigaste grundbultarna i sexualupplysningen, och av största betydelse för barns och ungdomars sexuella välbefinnande. Från första början har sexualupplysningen för RFSU även haft som syfte att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. RFSU anser att eleverna ska få en bred sex- och samlevnadsundervisning där samtal om bland annat kroppen, relationer, värderingar och samhällets sexualsyn ingår. RFSU anser också att alla vuxna i skolan ska utbildas för att kunna stödja sex- och samlevnadsundervisningen. För RFSU finns det tre friheter som är grundläggande förutsättningar för att en människa ska uppleva egenvärde och självkänsla. De tre friheterna är: Frihet att välja, frihet att njuta och frihet att vara. För sexualundervisningens del menar RFSU att det bland annat innebär: 7

10 Frihet att välja: att själv få definiera sin sexualitet och dess uttryck, när man själv vill ha sex eller inte vill. Skolan har inte rätt att fördöma elevers sätt att uttrycka sin sexualitet så länge inte någon blir kränkt. Frihet att njuta: att skolan ska förmedla en positiv syn på sexualitet. Frihet att vara: att skolan ska ha en positiv grundinställning till det sexuella identitetssökandet som ett sätt att finna de individuella svaren om sin personlighet. I samarbete med eleverna måste skolan ta ställning mot det som kränker dessa friheter. Därför är det viktigt att lyfta fram möjligheten till lust och njutning i sexualiteten, och att sexualiteten i sig har ett egenvärde. Sexualundervisningen handlar även om att träna sig i att fatta beslut. För att människor ska ha möjlighet att utforska och förstå sig själva är det viktigt att skolan intar en bejakande hållning till sexuella variationer och sätt att vara. Det gäller också att ta ställning mot trakasserier som kränker viljan att bestämma över sitt sexuella liv. RFSU anser också att undervisningen i sexualitet och samlevnad ska bearbeta frågorna ur ett jämställdhets- och jämlikhetsperspektiv. Vi måste alla förhålla oss till de könsmyter och begränsande föreställningar om kvinnor och män och sexualitet som finns. Med könsmyt avser vi den åskådning om könen som varandras motsatser, alltså en tudelad (dualistisk) och uteslutande (dikotomiserad) syn på kön. Dessa könsmyter och föreställningar påverkar i sin tur vår syn på homo-, bi-, trans- och heterosexualitet. Genusfrågorna hänger samman med de tre sexuella friheterna att välja, att njuta, att vara. Synen på flickor och pojkars sexualitet och genus skapar också identitet. RFSU anser att flickor (och kvinnor) och pojkar (och män) ännu inte är jämställda, vare sig sexuellt eller socialt, och att normerna i samhället är olika för flickors och pojkars sexualitet. Flickor och pojkar har olika handlingsutrymme. Det rådande genussystemet drabbar flickor mer än pojkar, homosexuella mer än heterosexuella, arbetarflickor mer än medelklassflickor, invandrare mer än svenskar. Därför menar RFSU att det är viktigt att diskutera genusaspekter. Skolan bör aktivt medverka till att en förändring i synen på pojkars och flickors genus sker. Att ta upp genusfrågor med eleverna betyder att belysa detta. Som vuxna måste vi vara aktsamma på att vi inte omedvetet upprätthåller och förstärker de rådande könsrollsmönstren. Genus blir ofta en angelägenhet enbart för kvinnor och flickor, och då om flickor. Det är viktigt att också pojkarna inkluderas, inte bara utifrån genussystemets negativa konsekvenser för flickor, utan genom att arbeta utifrån pojkarna själva, till exempel om hur genussystemet påverkar och begränsar dem. 8

11 4. Att planera sex- och samlevnadsundervisningen Planeringsmodellen som vi beskriver här nedan är enkel och inte på något sätt heltäckande. Tanken är att den kan underlätta planering, genomförande och utvärdering av det arbete man gör eller vill göra. Modellen och frågorna i frågeavdelningen följer i princip varandra, men här motsvaras de fyra frågeavdelningarna av sex utgångspunkter. Till dessa utgångspunkter har vi lagt några perspektiv: Främjande, reflektion, genus/jämställdhet, och vuxen/ungdomsperspektiv. En del av det som finns här återkommer i frågeavdelningen. De delar som inte är nämnda i frågeavdelningen får här mer utrymme. Förutsättningar Fundera över vilka förutsättningar ni har för att bedriva ett genomtänkt sex- och samlevnadsarbete. Vilket stöd har ni? Finns det pengar, material, läromedel? Har ni den kompetens på skolan som ni anser att ni behöver? Organisation Det handlar om hur skolan lägger upp arbetet: arbetsgrupp, planering, vilka som genomför undervisningen och liknande. Organisationen påverkar förutsättningarna för att eleverna på skolan får en likvärdig undervisning. I frågeavdelningen motsvaras denna punkt av avdelningarna c) organisation och d) planering och ansvar. Syfte och teori Det finns ingen teorilös praktik. Teorin är bara mer eller mindre synlig, (o)medveten eller formulerad. En teori är systematiserad kunskap. Teorier om sexualitet ingår tillsammans med värderingar i vad som kan kallas en sexualsyn. Och sexualsynen är det som styr undervisningen, det vill säga det didaktiska innehållet: varför, vad, för vem, hur. Sexualsynen kan diskuteras på olika nivåer. Den mest övergripande nivån är hur man förstår sexualiteten: Ser man den framför allt som biologiskt grundad eller som socialt konstruerad? Sexualsynen är också de mönster och regler som sexualiteten omges av i ett samhälle och en kultur, och kan beskrivas på en skala från repressiv till stödjande. Ser samhället sexualiteten som i första hand något positivt eller negativt? Som en risk eller möjlighet? Vilka innebörder ger man sexualiteten? Är sexualiteten något som kan stödjas eller som bör hållas tillbaka? Hur ser vi på sexuella variationer? Dessa frågor blir giltiga också på den personliga nivån liksom i en vidare grupp av människor. En nivå i sexualsynen är hur man ser på ungdomars sexualitet, och det är kanske i förhållandet 9

12 till denna som ett samhällets sexualsyn framträder tydligast. Ett utmärkande exempel här är om man tycker att ungdomar över huvud taget ska ha sex innan de blir vuxna, det vill säga myndiga eller har gift sig. Andra aspekter är vad man anser är acceptabelt eller inte acceptabelt för ungdomar att göra. Hur ser vi på flickors respektive pojkars sexualitet? Skiljer det sig och i så fall hur och varför? Den sistnämnda frågan glider över i genus, som vi lagt som ett perspektiv på undervisningen. Ytterligare en nivå är hur vi ser på olika sexuella handlingar. Teorin handlar även om den kunskap vi har om hur man lämpligast lägger upp undervisningen. Vad som fungerar eller inte fungerar, till exempel nödvändigheten av att använda sig av interaktiva metoder. Att den undervisning man ger bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet, och skiljer på det som är kunskap och det som är värderingar. För naturligtvis är undervisningen i sexualitet och samlevnad också fylld av värderingar - och kan inte vara annat; exempelvis är människans likavärdesprincip en värdering som inte gällt i alla tider, liksom att undervisningen ska motverka diskriminering av homosexuella. Syftet handlar förstås om vad man vill uppnå med undervisningen och vilka budskap undervisningen eventuellt ska ha. Syftet påverkar eventuella budskap. Är vårt syfte med undervisningen att minska risker för oönskade konsekvenser av sexualiteten, förbereda unga människor för ett sexualliv, diskutera etiken i våra livsval, eller varna för könssjukdomar? Ger vi exempelvis pojkar och flickor, utan att tänka på det, olika budskap? Mer eller mindre omedvetet bär vi och ger vi budskap om flickor och pojkar, om homo-, bi-, trans-, och heterosexualitet, om prevention, om hiv och hivpositiva, om kärlek och relationer, vad som uppfattas som bra eller dåligt. Innehåll Ungdomar skulle kunna tala hur länge som helst om sex och samlevnad om de får tillfälle. Vi måste dock göra ett urval, anpassat till den grupp som vi ska arbeta med. Olika frågor är olika aktuella beroende på var man lever och bor och vilken bakgrund man har. Se vidare under frågeavdelningen Innehåll och metod. Metod Vilka metoder man väljer att arbeta med beror dels på syftet med undervisningen/arbetet i dess helhet, dels på syftet med det enskilda arbetspasset. Inte minst viktigt är det att fundera på om man har valt sådana metoder som ger eleverna möjlighet att reflektera över frågor om sexualitet och samlevnad. Fundera också över vilka teman som kan tas upp i stor grupp och vilka som passar bättre i liten grupp samt vad som lämpar sig bäst att samtala om i enkönade grupper. 10

13 Främjande Förutsättningar Organisation Sex och samlevnad Reflektion Syfte och teori Kompetensutveckling Genus Metod Vuxen/ungdom Innehåll Kompetensutveckling Fortbildning och kontinuerlig kompetensutveckling är lika nödvändig i sexualitet och samlevnad som i andra ämnen. Det kan gälla fakta, metod eller egen reflektion. Kanske vill man lära sig forumspel, mer om att leda gruppsamtal, om kroppsliga förändringar i puberteten, hivsituationen i världen eller få idéhistoriska perspektiv på sexualitet. Alla som på skolan arbetar med sex och samlevnad behöver inte göra och kunna samma saker. I stället kan man fundera på hur man skapar en bra kompetensprofil på skolan. Perspektiven Utöver de ovanstående utgångspunkterna vill vi anlägga några övergripande perspektiv, som bör genomsyra undervisningen. Gränserna mellan utgångspunkterna och perspektiven är inte knivskarpa - tvärtom överlappar de varandra och somliga frågeställningar finns med både i utgångspunkterna och perspektiven. 11

14 Främjande perspektiv Det hälsofrämjande perspektivet har tagits upp kort på sid 6. Det är ett förhållningssätt som utgår från att sexualiteten kan brukas gott, är något de flesta önskar och att ungdomar är kompetenta på sina liv - men kan behöva vägledning. Vad man bör tänka på är att inte fokusera så mycket på riskerna med sexualiteten. Självklart ska avigsidorna finnas med och benämnas och diskuteras, men vi ägnar lätt för mycket tid åt det av en i och för sig förståelig önskan att skydda ungdomar. Arbetet bör inriktas mer på att göra tillvaron och den egna inre världen begriplig; att öka elevernas beredskap att hantera sina liv. Det sker genom att man blir medveten om och får reflektera kring sina värderingar och åsikter men också om vilka tänkbara beslut som ligger framför en. I ett främjande perspektiv ingår också en bejakande hållning till sexualitet liksom kroppen. Reflektion För att kunna bli medveten om sina värderingar, hitta lösningar eller sätt att hantera olika situationer behöver man få reflektera över och bearbeta de attityder, värderingar och normer som finns om sexualitet i samhället, i gruppen och hos sig själv. Hur kommer det sig till exempel att flickor som har kondomer med sig på ett disco kan uppfattas som slampiga eller stämmer inte den uppfattningen? Är det en gruppuppfattning som de flesta enskilt inte håller med om? Reflektionen kan gälla personliga, individuella saker såväl som generella eller både och. Ett exempel på det personliga som speglas i gruppen är hur man blir ihop eller hur man kan göra slut på ett någorlunda schyst sätt. Hur man ser på abort socialt, etiskt, religiöst och varför Sverige har den lagstiftning det har handlar både om individ och samhälle. Ett annat exempel är hur samhället och vi själva bemöter personer som går utanför normen, exempelvis hivpositiva personer. Och hur skulle vi reagera om en pojke eller flicka, eller lärare, på skolan visar sig vara hivpositiv? För att reflektion och bearbetning av värderingar ska vara möjlig behöver man som ledare vara icke-moraliserande, det vill säga bemöta elevernas tankar och val utifrån deras situation och villkor. Annars tystnar eleverna. Det är inte rätt eller fel det är frågan om - så länge det inte är uppenbart odemokratiska åsikter och värderingar - utan om värderingar där det inte finns ett givet svar. Däremot är klargörande frågor, som utmanar deras tankar eller föreställningar, ett självklart redskap i arbetet. Genus/jämställdhetsperspektiv Enkelt kan man säga att genus eller med ett annat ord könsroller handlar om de sociala roller som förväntas av flickor/kvinnor och pojkar/män enbart på grund av vårt biologiska kön, liksom om hur dessa förväntningar skapas. 12

15 Villkoren och förutsättningarna för flickor och pojkar på området sexualitet, kärlek och relationer ser olika ut och behöver diskuteras. Vad vi bör fundera på är om sex- och samlevnadsundervisningen befäster eller ifrågasätter rådande normer om flickors/kvinnors och pojkars/mäns sexualitet. Det kan gälla såväl innehåll som metod. Ett exempel kan vara om man i delar av undervisningen delar in gruppen i killar respektive tjejer. Av vilken anledning gör vi det? Vad ska vi tala om och hur gör vi det? Gruppsamtal med enbart killar eller tjejer är en suverän metod men kan också bli hemliga klubben, där killar och tjejer får myter och föreställningar om sig själva och om det andra könet bekräftade. I genusperspektivet ingår också att arbeta med gränser och sexuella trakasserier. Gränser är individuella, och samma handling kan ha olika betydelse beroende på sammanhang. Men att överträda en annan människas gräns är att utöva makt. Med sexuella trakasserier menas ovälkomna uppträdanden i ord eller handling som gör att den som utsätts känner sig kränkt, rädd eller illa till mods. Mest uppmärksammat och vanligast är pojkar som trakasserar flickor, men också det omvända förekommer, flickor som trakasserar pojkar, liksom pojkar emellan eller flickor emellan. Vanligast tycks sexuella trakasserier vara på högstadiet, särskilt i år 8. Vuxen- och ungdomsperspektiv Vad vuxna anser att unga människor bör diskutera, veta, tycka och känna när det gäller sexualitet och samlevnad är inte alltid detsamma som det eleverna tycker. För att undvika att vuxenperspektivet överskuggar ungdomsperspektivet behöver man kunskap om unga människors sexuella beteenden och sätt att tänka. Eleverna bör också få vara med att påverka innehållet. Men vi kan heller inte lämna över till eleverna att helt själva bestämma undervisningens innehåll. Dels för att vuxenvärlden faktiskt vill ge unga vissa kunskaper. Eleverna bör exempelvis inte kunna välja bort teman som könsroller eller homosexualitet. Dels för att unga inte heller alltid vet vad de vill veta, särkilt gäller det högstadieeleverna. Och hur ska de kunna det? Deras begränsade erfarenheter och känsliga ålder gör att många inre hemligheter är förborgade för dem och då är det vår uppgift att sätta ord på dem. En pojke i år 9 uttryckte det så här: Det var precis det jag ville veta fast det hade jag inte en aning om. Ett annat sätt att öka elevernas deltagande i och inflytande på undervisningen är att använda sig av interaktiva metoder. Det ger eleverna möjligheter att styra ett visst temas innehåll i den riktning som passar dem. Som en kurator sa: Om man låter ungdomarna samtala säger de allt själva. Man behöver inte oroa sig som vuxen för vad man ska 13

16 säga, ungdomarna säger det åt en och de lyssnar på varandra. Uteslutandets pedagogik Det vi kallar uteslutandets pedagogik är helt enkelt att undervisningen eller upplysningen mer eller mindre omedvetet - utesluter vissa sätt att vara eller känna. Uteslutandets pedagogik begränsar individens möjligheter och upplevelse av sig själv. Den innebär att vi benämner och beskriver individer på ett sätt som stämmer överens med myter och förväntningar, med en samhällsnorm som utesluter andra sätt att känna, uppleva och vara på. Generaliseringar görs till individuella sanningar, inte sällan på ett omedvetet repressivt sätt. Uteslutandets pedagogik blir tydligast i beskrivningar av pojkar och flickor men kan också gälla exempelvis hetero- och homosexuella, eller människor med utländsk bakgrund. Uteslutandets pedagogik utesluter alltså vissa sätt att vara och känna (och kan förutsätta andra). Det kan vara vilka gester pojkar och flickor kan använda, vilka ord som anses passande, vad de får vara intresserade av, eller vilka känslor de får visa och vem de får bli kära i. Uteslutandes pedagogik innebär också att vi riskerar att undvika att tala om vad vi är, genom att vi beskriver vad vi inte är. Att vi tar avstamp - eller till och med avstånd - från vissa sätt att vara och känna. Det kan vara så enkelt som en sån mössa kan inte en pojke ha, för det är tjejigt - men vad är då killigt, kan man fråga sig. Man definierar sig så att säga i icke-termer: jag är inte det eller det, i stället för att tala om vad jag är, känner, vill, drömmer eller önskar. Det handlar om hur vi vuxna bemöter och beskriver pojkar och flickor. När man i undervisningen säger eller påstår en viss sak om hur pojkar eller flickor är, säger man samtidigt att de inte kan vara på andra sätt trots att vi vet att så är fallet. En 13-årig pojke förväntas av omvärlden föräldrar, syskon, kompisar, lärare att han ska vara på ett visst sätt inom vissa givna ramar. Dessa förväntningar kan också skifta beroende på klass eller kulturell eller religiös bakgrund. Det samma gäller förstås flickor. Ett annat exempel på uteslutandets pedagogik är när läraren talar om homosexualitet men samtidigt gör klart att han eller hon själv inte är homosexuell och knappast förväntar sig att någon i klassen är det heller. Detta verkar gälla manliga lärare oftare än kvinnliga och drabba pojkar mer än flickor. Vilket då även berättar för oss att manliga lärare helst inte ska vara homosexuella. Uteslutandet pågår hela tiden och är dessvärre också oundvikligt; grovt sagt kan man säga att så fort vi öppnar munnen gör vi oss skyldiga till uteslutandets pedagogik, eftersom vi måste generalisera för att hantera den verklighet vi möter. Vad vi vill är dock att vi ska bli mer uppmärksamma på 14

17 de beskrivningar vi gör, så att vi undviker fällorna i görligaste mån. Som motvikt till uteslutandet vill vi tala om ett inkluderande förhållningssätt. Den omfattar olika sorters beskrivningar. Syftet med sexualupplysningen är att vidga ramen för hur vi får vara och känna. Att inget är på förhand givet. Med hjälp av vårt förhållningssätt, undervisningens innehåll och metoder kan vi få eleverna att bli mer öppna och respekterande för varandra och sig själva. 15

18 5. Sex och samlevnad i läro- och kursplaner När sexualundervisningen infördes i den svenska skolan på 1950-talet var den starkt normativ, eller med handledningens egna ord, karaktärsdanande. Enligt den dåvarande lärarhandledningen skulle exempelvis eleverna fås att leva avhållsamt under uppväxtåren, sexualiteten skulle förläggas inom äktenskapet (förutom onanin som ett accepterat sätt att ha sex på) och homosexualitet var något eleverna ja, pojkarna skulle akta sig för. I dag är inriktningen en annan. Den normativa aspekten i dag handlar om demokratiska värderingar i det svenska samhället och respekten för andra människor, det som skulle kunna sammanfattas i värdegrunden. Skolan ska exempelvis motverka diskriminering av bland annat homosexuella och främja jämställdhet mellan kvinnor och män. I övrigt ska skolan ge en saklig och allsidig undervisning jämte att vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram (Lpo 94) och vikten av att göra personliga ställningstaganden ska framhållas. Tre handledningar för sex- och samlevnadsundervisningen i den svenska skolan har skrivits. Genom åren har kunskapsområdet fått olika benämningar. Den första handledningen kom Undervisningen kallades då Sexualundervisning. Den återutgavs Den andra handledningen kom 1977 och då benämndes undervisningen Samlevnadsundervisning. Den handledningen var betydligt mer omfattande än den första kom så den tredje handledningen som är ett så kallat referensmaterial. Undervisningen kallas nu i läroplanen (Lpo94 och Lpf94) för sex och samlevnad. Läroplanerna I läroplanerna står inte mycket om sex och samlevnad. I Lpo 94 (som utöver det obligatoriska skolväsendet omfattar förskoleklassen och fritidshemmet) är det endast under rubriken rektors ansvar som det nämns. Under rektors ansvar ingår flera övergripande ansvarsområden som en rektor har, till exempel kontakt med hemmet, elevinflytande, stödundervisning och arbete mot rasism och mobbning. Sex och samlevnad nämns i följande stycke: ämnesövergripande kunskapsområden integreras i undervisningen i olika ämnen. Sådana kunskapsområden är exempelvis miljö, trafik, jämställdhet, konsumentfrågor, sex och samlevnad samt riskerna med tobak, alkohol och andra droger. I läroplanen för gymnasieskolan, Lpf 94, återfinns följande text: Rektor har när det gäller gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ett särskilt ansvar för att: 16

19 eleverna får kunskaper om sex och samlevnad, trafikfrågor samt riskerna med tobak, alkohol, narkotika och andra droger. I läroplanerna finns alltså sex och samlevnad med som ett obligatoriskt kunskapsområde för både grundskolan och gymnasieskolan. Kursplanerna för grundskolan Följande står att läsa under mål som eleverna ska ha uppnått i slutet av det nionde skolåret: Eleven ska kunna använda sina kunskaper om naturen, människan och hennes verksamhet som argument för ståndpunkter i frågor om miljö, hälsa och samlevnad. Ett av ämnena som ingår i de naturorienterande ämnena är biologi och där finns i målformuleringen dessa korta rader om hälsa och samlevnad: Mål att sträva mot: s utveckla förmågan att diskutera frågor om hälsa och samlevnad utifrån relevant biologisk kunskap och personliga erfarenheter. Vidare står att läsa under presentationen av de delar som ingår i biologiämnet: Människan. Biologiämnet behandlar människan som biologisk varelse. Häri ingår kunskaper om cellen, om inre organ och deras funktion samt hur dessa samverkar. Frågor som hälsa, droger och funktionshinder belyses. Utifrån perspektivet att ta ansvar både för sig själv och andra behandlas frågor om kärlek, sexualitet och samlevnad. I målen som eleverna ska ha uppnått i slutet av det femte året i biologi står följande: Eleven skall: s känna till viktiga organ i den egna kroppen och deras funktion och s ha insikt om människans fortplantning, födelse, pubertet, åldrande och död. De mål som eleverna ska ha uppnått i slutet av det nionde skolåret inom ämnet biologi är: Eleven skall: s ha kunskap om vad befruktning innebär, s ha kunskap om sexuallivets biologi, preventivmetoder och sexuellt överförbar smitta, s ha kännedom om den egna kroppens organ och organsystem samt hur de fungerar tillsammans och s kunna föra diskussioner om sexualitet och samlevnad och därvid visa respekt för andras ståndpunkter och för olika samlevnadsformer. Beträffande det samhällsorienterande kunskapsområdets karaktär och uppbyggnad återfinns följande: I ämnena ingår att diskutera och reflektera över begrepp som identitet, sexualitet, kärlek och jämställdhet. Inom kunskapsområdet behandlas 17

20 också samlevnad och relationer, människosyn och språkbruk så att möjligheten att diskutera värdefrågor i detta sammanhang utnyttjas. I kursplanen för ämnet religion tas samlevnad upp på följande sätt: Ämnet belyser samlevnad och jämställdhet ur ett religions- och livsåskådningsperspektiv. I detta ingår även att behandla konsekvenser av ställningstaganden i religiösa frågor för livsbeslut och relationer mellan människor. I kursplanerna för gymnasiet finns sex och samlevnad endast nämnt på en kurs, nämligen i Hälsopedagogik, 50 poäng. Där står följande: Mål som eleverna skall ha uppnått efter avslutad kurs: Eleven skall ha kunskap om frågor som rör sex och samlevnad ur ett hälsoperspektiv. 18

21 6. Hur vägvisaren kan användas Det finns flera olika sätt att arbeta med vägvisaren. Den kan användas av skolledningen, av arbetsgrupper på skolan eller individuellt. Det ena utesluter inte det andra. Hur omfattande eller djupgående man vill arbeta med vägvisaren, väljer man givetvis själv. När man arbetar med vägvisaren i grupp (skolledning eller arbetsgrupp) är det att rekommendera att alla först enskilt funderar på och besvarar frågorna för att därefter göra det tillsammans. Huruvida man väljer att besvara frågorna skriftligt eller muntligt är något gruppen kan avgöra. Fördelen med skriftliga svar är att man får ett tydligare underlag dels för diskussionerna med arbetskamraterna, dels att gå tillbaka till: Hur har arbetet utvecklats? Vad svarar jag i dag? osv. Det är också ett enkelt sätt att dokumentera en del av det arbete som man gör. Frågebatteriet är, trots urvalet som gjorts, rätt omfattande. Det finns en tanke med alla frågor i vägvisaren. Det betyder dock inte att vägvisaren måste följas helt och hållet. Använd de avsnitt och frågor som ni tycker är relevanta för just er arbetsplats. Hoppa över de frågor som (för tillfället) inte känns viktiga. Kanske finns det några frågor som man vill börja med eller vill koncentrera sig på. Naturligtvis är det önskvärt att alla frågor besvaras eller diskuteras, men om tiden är knapp är det bättre att göra ett eget urval av de frågor som man vill arbeta med, än att inte arbeta alls med vägvisaren. Det är också bättre att försöka ge mer uttömmande svar/reflektioner på några av frågorna än att hasta över dem och ge pliktskyldiga svar som inte utvecklar arbetet. Man kan även tänka sig att arbetet med vägvisaren pågår under en längre tid, kanske till och med ett läsår eller flera; att man väljer ut vissa delar, och att arbetet med vägvisaren och därmed undervisningen/kunskapsområdet får tid att utvecklas efter hand. Vissa frågor är ja- eller nej-frågor. Flertalet är dock inte det. För att det ska vara meningsfullt att arbeta med vägvisaren bör man därför på dessa frågor undvika alltför knapphändiga svar, som inte säger så mycket. Ju konkretare och mer preciserad man är, desto bättre. Exempel 1: Ge exempel på vad sexualundervisningen innehåller. Om man skriver samlevnadsfrågor är det inte till någon större hjälp. Man behöver konkretisera. Till exempel kan man skriva: onani, första gången, information om p-piller, 19

22 akut-p-piller och kondomer, homosexualitet, hur man tar kontakt, värderingsövningar om attityder till tjejer/killar som har många partner, anatomi och så vidare. Exempel 2: Hur belyses i innehållet könsmyter om manlig och kvinnlig sexualitet? Om man skriver frågor och diskussioner, säger det ingenting om vad man faktiskt gör. Skriv i stället till exempel: genom att bland annat diskutera om det finns olika normer för killar och tjejer när det gäller sexualitet. Historisk tillbakablick om kvinnors och mäns rättigheter. Vi har gruppsamtal med killar och tjejer var för sig om vilka förväntningar de känner såsom killar och tjejer, och hur de uppfattar att killar/tjejer ska vara. Frågorna under rubriken Samtal och reflektion är till för vidare reflektion, som mer speglar det egna förhållningssättet, eller skolans, och som är värdefullt att samtala om tillsammans med arbetskamrater, både med dem som arbetar med sex och samlevnad på skolan och de som inte gör det. 20

23 7. Frågorna Frågorna är indelade i fyra avdelningar med löpande numrering på frågorna. I vilken ordning man tar frågorna spelar ingen större roll. För vissa frågor kanske man behöver ta reda på mer, för att kunna besvara dem. Hoppa då över frågan och återkom till den. a) Förutsättningar Under denna avdelning tas upp vilka förutsättningar som finns för att bedriva en bra sex- och samlevnadsundervisning. De handlar bland annat om stöd, resurser och fortbildning, alltså steget före själva genomförandet. 1. På vilket sätt stöttar/underlättar skolledningen arbetet med sexualitet och samlevnad? 2. Uppfattar du/ni att sexualundervisningen har stöd i kollegiet? 3. Finns det en budgeterad post på skolan för att bedriva sexualundervisning? 4. Finns det motstånd mot arbetet med sex och samlevnad på skolan? Från vem/vilka? Hur yttrar sig motståndet? 5. Har skolan Skolverkets referensmaterial för sexualitet och samlevnad Kärlek känns! förstår du? Har ni läst det? 6. Vilket undervisningsmaterial* använder skolan? Gör gärna en sammanställning som är tillgänglig för alla på skolan. 7. Finns det något material ni saknar vad, i så fall? 8. Vart kan ni vända er för att skaffa material, eller för att få hjälp med att hitta material? 9. Har personalen möjlighet att fortbilda sig i ämnet om den så önskar? 10. Vilken typ av fortbildning har skolans personal fått? 11. Har personalen fått möjlighet att lära sig olika interaktiva metoder, till exempel gruppsamtal eller värderingsmetodik/ värderingsövningar? 12. Känner personalen till vilka möjligheter till fortbildning som finns? 21

24 13. Finns det behov eller önskemål om fortbildning? I så fall, ge exempel på vad? Samtal och reflektion: 14. Vilka kunskaper har du/ni om ungdomars sexuella beteende i dag? 15. Finns det frågor/teman som (någon eller flera tycker) är särskilt svåra att ta upp? Vilka? Hur kan ni lösa det? 16. Diskutera vilka förutsättningar skolpersonalen har för att ta upp sex- och samlevnadsfrågor? * Som undervisningsmaterial avser vi allt det material skolan använder i undervisningen, till exempel läro- eller handböcker, broschyrer, konst, tidningsartiklar, filmer, skönlitteratur, serietidningar, textil, bild osv. b) Innehåll och metod Denna avdelning belyser en del av det innehåll och de metoder som undervisningen bör innehålla. Frågor specifikt om anatomi och mer faktainriktade kunskaper är utelämnade. Inte för att de är mindre viktiga, utan för att den typen av kunskap, enligt de undersökningar som gjorts, redan verkar vara väl tillgodosedd i undervisningen. 17. Ge exempel på vad sexualundervisningen innehåller. 18. Ge exempel på vilka metoder som ni brukar använda i undervisningen. 19. Hur får eleverna möjlighet att reflektera över och bearbeta sina åsikter och attityder om sexualitet och samlevnad? Ge exempel på tema och metod. 20. Hur uppfattar ni att balansen är mellan faktakunskaper och möjlighet till reflektion i undervisningen? 21. Belyses i innehållet könsmyter om mäns och kvinnors sexualitet - hur? 22. Ge exempel på hur frågor om jämställdhet och jämlikhet belyses? Tas de upp på samma sätt för pojkar och flickor? 23. Hur inkluderas homosexualitet i undervisningen? 24. På vilket sätt får eleverna möjlighet att diskutera och reflektera över vilka budskap (från till exempel samhället, familjen, kamrater och kyrkan), som flickor och pojkar får om sexualitet? 25. Får eleverna möjlighet att samtala/diskutera i mindre grupper? Om så är fallet, ungefär hur många gånger? Vad tar ni upp? 22

25 26. Hur arbetar ni med sexuella trakasserier? 27. Hur arbetar ni med frågor om preventivmedel (kondomer, p-piller, akut-p-piller)? 28. Delar skolan ut kondomer i samband med undervisningen? 29. Har eleverna möjlighet att få kondomer på skolan även när det inte är sex- och samlevnadsundervisning? 30. Finns det någon lärare eller annan person som ansvarar för kondomutdelning? Vem/vilka? Samtal och reflektion: 31. Vad tycker ni är viktigt att ta upp i sex- och samlevnadsundervisningen? Hur prioriterar du/ni ämnesstoffet? 32. På vilket sätt har skolan ett genusperspektiv på undervisningen? Vilka föreställningar har ni i personalen om manligt/kvinnligt? 33. Samtala om hur ni som arbetar med sexualitet och samlevnad ser på flickors och pojkars sexualitet? Vad har ni för uppfattning om vilka normer som gäller för pojkar och flickor? Vilka normer tycker ni bör gälla för pojkar och flickor? 34. På vilket sätt anser du/ni att skolan är en stödjande miljö som främjar gott samspel mellan flickor och pojkar? 35. Berörs sex- och samlevnadsundervisningen utifrån ett riskperspektiv eller ett främjande perspektiv? Hur kan en undervisning som är främjande/stärkande utformas? c) Organisation Denna avdelning handlar om hur skolan lägger upp sex- och samlevnadsundervisningen, exempelvis vilka som handhar den och hur skolan tillförsäkrar att eleverna får en likvärdig undervisning. 36. Har skolan någon reguljär arbetsgrupp för arbetet med sexualitet och samlevnad? Om ja, vilka ingår i den? 37. Har skolan någon övergripande plan för hur sex- och samlevnadsundervisningen tas upp i de olika årskurserna, från år 0-9 alternativt under gymnasiet? Anser ni att den tid ni lägger ner eller har till förfogande per läsår räcker för det ni vill göra? 38. Sexualundervisningen ska enligt läroplanen vara ett ämnesövergripande kunskapsområde. På vilket sätt tillgodoses detta? I vilka kärnämnen tas sexualitet upp? I vilka andra ämnen? 23

26 39. Vilka lärar- eller personalkategorier genomför sexualundervisningen? Skriv samtliga. 40. Samarbetar ni med externa organisationer eller personer? Vilka? 41. På vilket sätt samarbetar ni med ungdomsmottagningen? 42. På vilket sätt utvärderar ni, eller följer ni upp, sexualundervisningen? Vem gör det? Samtal och reflektion: 43. Hur garanteras att alla elever på skolan får ungefär samma, eller likvärdig, undervisning? Om de inte får det, vad kan det bero på? d) Planering och ansvar Här behandlas frågor som mål med sex- och samlevnadsundervisningen. För att kunna utvärdera eller följa upp undervisningen det vill säga bibehålla eller förbättra kvaliteten är det viktigt att exempelvis ha en arbetsplan. De mål man sätter upp och vilket syfte man har med undervisningen påverkar val av innehåll och metod. 44. Har skolan en skriven arbetsplan för sexualundervisningen? 45. Vem eller vilka på skolan har ansvar för sexualundervisningen? 46. Vilka mål med undervisningen har skolan? 47. Har skolan i arbetsplanen formulerat en sexualsyn som ni utgår från? Om ja, i så fall vilken? 48. Finns det i arbetsplanen något uttalat budskap om sexualitet och samlevnad? I så fall vilket? 49. På vilket sätt deltar eleverna i utformningen av sexualundervisningen? Samtal och reflektion: 50. Varför är det viktigt med sexualundervisning? 51. Reflektera över om det finns omedvetna eller oavsiktliga budskap i den undervisning du/ni ger? Reflektera även över de underliggande budskap som vi som enskilda, skola och samhälle - kanske ger till unga människor om sexualitet? Hur ser de ut för flickor respektive pojkar? 52. Vad kan man mena med positiv syn på sexualitet? Vad betyder det för dig/er? 24

27 Referenser och för vidare läsning Aggleton, P, Baldo, M och Sutkin, G: Review of studies on the effects of sex education in schools. Global Programme on AIDS, WHO Berensson, K, Granath, M, Urwitz, V: Att lyckas med hälsoprojekt. Kvalitetssäkring. Landstingsförbundet Centerwall, E: Kärlek känns! förstår du. Samtal om sexualitet och samlevnad i skolan. Referensmaterial från Skolverket En fråga för livet ett sexualitets- och samlevnadsperspektiv på Nationell folkhälsopolicy för hiv/std. Rapport 1997:31, Folkhälsoinstitutet. Hagman, U, Redemo, E, Bergman, L: Låter sig skyddsänglar organiseras? Hälsofrämjande strategier för ungdomar i utsatta bostadsområden. Rapport 1998:41, Folkhälsoinstitutet. Jarlbro, G: Sex- och samlevnadsundervisning i grundskolan. En enkätstudie från landets mellan- och högstadieskolor Rapport 1997:18, Folkhälsoinstitutet. Jarlbro, G: Sex- och samlevnadsundervisning i landets lärarutbildningar. Intervjuer med skolledningar och lärarkandidater Rapport 1997:21, Folkhälsoinstitutet. RFSU Vägvisare Kvalitetssäkring för ungdomsmottagningar en inspirationsskrift. KVUM. Ett samverkansprojekt mellan Södra Stockholms sjukvårdområde, Landstinget förebygger aids och SÖSAM Läro- och kursplaner för grund- och gymnasieskolan. Skolverket Nationella kvalitetsgranskningar Om bl a sex- och samlevnadsundervisningen Skolverkets rapport nr 180. Olsson, H: Sex- och samlevnadsundervisning i grundskolan i Stockholms län. Komplement till Folkhälsoinstitutets enkätstudie från landets mellanoch högstadieskolor. Lafa 1:98 FOU, Landstingets förebygger aids, Stockholms läns landsting Olsson, H och Lagergren, U: Följ tråden! En studie av handboken Röda trådens användning och funktion i sex- och samlevnadsarbetet. Lafa 2: FOU, Landstinget förebygger aids, Stockholms läns landsting RFSUs idéprogram,

28 Referenser och för vidare läsning Stettini, P: Adolescents education to sexuality: the need for a multifocal approach. Föredrag vid 15th World Congress of Sexuality, Paris, Genuspraktika för lärare. Lärarförbundet 2000 Helmius, Gisela: Manus för mognad. Om kärlek, sexualitet och socialisation i ungdomsåren. Mimers Brunn Kunskapsförlaget JämOs handbok mot könsmobbning i skolan. JämO 2000 Löfgren-Mårtensson, Lotta: Sexualitet och integritet. Om anpassad sex- och samlevnadskunskap för personer med utvecklingsstörning. J&S förlag

29 Material för skolbruk Röda tråden handbok i sexualitet och samlevnad En metodpärm som uppdateras regelbundet. Innehåller metoder, texter om sexualitet, materialtips m m. Landstinget förebygger aids (Lafa), Stockholms läns landsting. Sex och samlevnad för åringar Metoder och idéer Pärm som innehåller boken här finns en jag gillar (som också kan beställas separat), ett häfte med exempel på hur många skolor arbetar samt materialtips. Landstinget förebygger aids (Lafa) Stockholms läns landsting. Grus och Glitter Författare: Katrin Byréus Materialet vänder sig främst till dem som arbetar med tjejgrupper. Metoderna passar även killgrupper och helklass. KSAN (Kvinnoorganisationernas Samarbetsråd i Alkohol- och Narkotikafrågor Risken finns Författare: Katrin Byréus och Kjell Snickars. Materialet vänder sig främst till dem som arbetar med killgrupper. Metoderna är generella. Folkhälsoinstitutet Kärleksvägar Författare: Erik Centerwall. En bok för tonåringar. Fakta varvat med intervjuer och texter om och av tonåringar och vuxna som ser tillbaka på sin tonårstid. Folkhälsoinstitutet Hur gör man kärlek? Sexhjälpreda för funktionshindrade ungdomar. Författare: Gerd Peterson. Fingraf 2000 Här finns en jag gillar Författare: Erik Centerwall. Bild: Stina Brockman Boken vänder sig till åringar. Intervjuer med barn i åldersgruppen blandas med fakta. Rik på fotografier. Landstinget förebygger aids (Lafa) 1999, Stockholms läns landsting. Tre häften om sexualitet för ungdomar utgivna av RFSU: Flickor och sexualitet. Text: Gisela Helmius. Pojkar och sexualitet. Text: Erik Centerwall. Lathund om sexualitet. Text: Erik Centerwall och Gisela Helmius. RFSU Beställes via RFSU-shoppen. Sex med mera Författare: Sandra Dahlén En bok som i första hand vänder sig till tonårstjejer men som är bra att sätta i händerna på tonårspojkar också. Lättbegripligt och konkret tar boken upp bland annat sexualitet, njutning, relationer, identitet, kön och makt och sexuella trakasserier. Tiden