Barn och ungas inflytande i och påverkan på den sociala barnavården - yrkesverksamma socialsekreterares uppfattningar

Transkript

1 UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete C-uppsats 2011 HT Barn och ungas inflytande i och påverkan på den sociala barnavården - yrkesverksamma socialsekreterares uppfattningar Children and young peoples influence on social services for children - Social workers experiences and views Handledare: Margaretha Uttjek Författare: Matilda Lundgren Sandra Lundin

2 UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete C-uppsats 2011 HT Författare: Matilda Lundgren, Sandra Lundin Handledare: Margaretha Uttjek Titel: Barn och ungas inflytande i och påverkan på den sociala barnavården yrkesverksamma socialsekreterares uppfattningar Sammanfattning Syftet med denna studie är att undersöka hur yrkesverksamma socialsekreterare ser på barn och ungdomars inflytande i och påverkan på den sociala barnavården. Anledningen till varför vi valde att studera detta ämne är för att Utvecklings och fältforskningsenheten UFFE vid Umeå socialtjänst hade ämnet som forskningsförslag, vilket vi då kände oss intresserade av att fördjupa oss i. Vi valde att göra en kvalitativ studie som genomfördes med fyra semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma socialsekreterare vid Umeå socialtjänst. Materialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom bland annat att våra informanter över lag anser att barn och unga har ett relativt stort inflytande och påverkan inom den sociala barnavården, och att de alla hade ambitionen att låta barn och unga vara delaktiga i den mån det är möjligt. Något som informanterna anser ytterligare skulle öka barn och ungas delaktighet är bättre förutsättningar för socialsekreterarna i form av mindre arbetsbelastning och att kunna få mer tid med varje barn och ungdom.

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Syfte och frågeställningar Avgränsningar Definitioner Teoretisk referensram Barnkonventionen Lagstiftning BBIC Barnets behov i centrum BBIC:s teoretiska utgångspunkter Utredning enligt BBIC Analys, insats och uppföljning enligt BBIC Kunskapsöversikt och tidigare forskning Syftet med barnsamtal Barn kontra föräldrar Barnperspektiv och barns perspektiv Att tänka på i samtal med barn Svårigheter Delaktighet Metod Datainsamlingsmetod Urval Bortfall Analysmetod Tillvägagångssätt Validitet och reliabilitet Etiska reflektioner Empiri Den sociala barnavårdens ramar Barn och ungas delaktighet Möjligheter till ökad delaktighet Hinder kring delaktighet Analys och slutdiskussion Referenser

4 1. Inledning Vi har valt att skriva om hur barn och ungas inflytande i och påverkan på den sociala barnavården ser ut samt hur yrkesverksamma socialsekreterare anser att detta kan förstärkas. Vi har båda gjort vår verksamhetsförlagda utbildning inom socialtjänstens barn- och ungdomssektion i olika städer, och utifrån våra erfarenheter av den sociala barnavården väcktes ett intresse för att veta mer om hur barn och ungas delaktighet inom socialtjänsten ser ut utifrån socialsekreterarnas synvinkel. Under vår verksamhetsförlagda utbildning upplevde vi båda att stor del av socialsekreterarnas tid gick åt till annat än att ha kontakt med de aktuella barnen, och uppmärksammade att socialsekreterarna inte alltid hade de förutsättningar som krävdes för att motsvara samhällets krav på barns delaktighet. Förutom våra erfarenheter från den verksamhetsförlagda utbildningen har vi även ytligt berört barnets ställning och rättigheter under utbildningen på Socionomprogrammet, samtidigt som media ständigt uppmärksammar brister i den sociala barnavården. Då vi sedan såg att ett uppsatsförslag från utvecklings- och fältforskningsenheten UFFE fanns kring detta ämne och då vi som blivande socionomer gärna vill arbeta inom den sociala barn- och ungdomsvården bestämde vi oss för att fördjupa oss i ämnet. 1.1 Bakgrund Den svenska barnavården har sina rötter redan på 1300-talet då samhället började ingripa genom att omhänderta och vårda föräldralösa barn eller barn med fattiga föräldrar (Socialstyrelsen, 2004; SOU 2009:68). I takt med att samhället förändrades då människorna började flytta in till storstäderna synliggjordes arbetarklassens barn i större utsträckning än förut och de uppfattades som problematiska då de ofta tiggde och drev omkring på gatorna. Dessa nya typer av problem ledde till att det i början av 1900-talet genomfördes ett antal barnavårdsreformer som resulterade i att det år 1902 implementerades en barnavårdslagstiftning. Denna lagstiftning gav samhället rätt att omhänderta barn trots att föräldrarna motsatte sig detta (ibid.). Lagen betonade även samhällets ansvar att barn får den uppfostran och vård de behöver. Lagen utmärktes dock av hög social kontroll, och kunde tolkas som att den var till för att förebygga brottslighet i större utsträckning än den var till för att skydda barn från vanvård i hemmen. Det fanns en utbredd rädsla för vanart och kriminalitet, och det var vanligt att omhänderta barn på grund av att man förutspådde att de skulle utveckla vanart. År 1924 antogs en ny barnavårdslag som till skillnad från 1902 års lagstiftning gjorde det möjligt att omhänderta barn på grund av vanvård/misshandel och när föräldrarna hade brister i sin uppfostran (Socialstyrelsen, 2004; SOU 2009:68). Denna lag medförde även många organisatoriska förändringar, bland annat infördes i varje kommun en så kallad barnavårdsnämnd som fick till uppdrag att ansvara för omhändertaganden av barn. Synen på barnuppfostran och behandling förändrades någon gång kring 1940-talet, innan dess fokuserades det mycket på att finna biologiska förklaringar till problem och intresset låg vid avvikelser (Lundström, 1996). Den psykodynamiska teorin fick vid denna tid sitt genombrott vilket medförde att fokus förflyttades från biologiska förklaringar och avvikelser hos barnet eller den unge till störningar i familjen och den unges omgivning. År 1960 trädde en ny barnavårdslag i kraft (ibid.). Denna lag hade fortfarande till uppgift att skydda samhället från avvikande unga människor men det började riktas alltmer uppmärksamhet mot barn som var i riskzonen för en ogynnsam utveckling. Det upprättades en psykisk barn- och ungdomsvård och nya metoder för diagnostisering och behandling infördes. Det lades stor vikt vid barnavårdsnämndernas förebyggande arbete och tidiga individuella insatser. En stor förändring skedde även år 1979 då det fastslogs i Föräldrabalken (1949:381) att föräldrar inte får aga sina barn. 2

5 Barnavårdsnämnderna lades ner allt eftersom och år 1980 antogs Socialtjänstlagen, som skulle ansvara för hela individ och familjeområdet (Lundström, 1996). Huvudansvaret för barnavårdsärendena flyttades från barnavårdsnämnderna till de enskilda socialsekreterarna och principen om respekt för den enskilde och dess integritet blev central. Vid denna tid betonades det att barn alltid ska få det skydd de behöver och att barnen ska ges möjlighet att utvecklas gynnsamt både fysiskt, psykiskt och socialt. Stor vikt lades vid frivillighet och självbestämmande, och möjligheten att omhänderta barn kom att regleras i en egen lag; Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Denna lag skulle dock bara användas i nödfall och fick endast användas med hänsyn till barnets bästa. Både Socialtjänstlagen och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga har reviderats vid ett flertal tillfällen sedan de infördes. Anledningen till ändringarna har oftast haft syftet att stärka barnets ställning ytterligare (ibid.). Innan detta sågs barnet som ett osjälvständigt subjekt som inte hade rättslig ställning innan det fyllt 15 år och lagen var inte utformad som att barnet hade egna rättigheter, utan antydde istället att t ex föräldrar och myndigheter hade förpliktelser gentemot barnet. Allt eftersom synen på barn utvecklats har även barns rättsliga ställning stärkts (Andersson & Hollander, 1996). På grund av olika uppmärksammade barnavårdsärenden, blev det tydligt att socialtjänsten behövde ett ännu starkare barnperspektiv i sitt arbete (Andersson & Hollander, 1996). Detta ledde bland annat till att Sverige år 1990 bestämde sig för att ratificera Barnkonventionen FN:s konvention om barnets rättigheter. Enligt barnkonventionen ska barns behov alltid vara i centrum och det inrättades även en Barnombudsman år 1993 med syftet att företräda barn och ungas rättigheter och intressen. Dessa implementeringar har lett till en bredare helhetssyn på barnets situation när det gäller familj, nätverk och omgivande samhälle. Sedan 2006 har de flesta kommuner påbörjat arbetet med att införa en modell som kallas BBIC Barnets behov i centrum (Socialstyrelsen, 2006). Denna modell utvecklades i England mellan , efter att myndigheter och socialtjänst efter omfattande kritik mot familjehems- och institutionsvården började söka efter bättre arbetssätt och metoder för att kunna säkra kvaliteten i den sociala barnavården. Det startades då ett forskningsprogram som kom att kallas Looking After Children, Assessing Outcomes in Child Care med syftet att hitta faktorer som bidrar till barns positiva utveckling med grund i utvecklingspsykologiska teorier. En målsättning var att hitta sätt för att kunna bedöma vårdens resultat (ibid.). Bakgrunden för utvecklandet av modellen BBIC ser ut på liknande sätt i Sverige som i England, då det började med att den svenska sociala barnavården fick skarp kritik gällande familjehemsplaceringar och arbetet runt detta. År 1991 gav regeringen order om att Socialstyrelsen måste stärka och utveckla familjehemsvården och det beslutades därför att pröva materialet som hade utvecklats i England. Det så kallade Dartingtonprojektet startade år 1995 med syftet att ta reda på om den engelska modellen kunde tillämpas i Sverige och hur materialet i så fall skulle utformas (ibid.). Det visade sig kunna fungera i den svenska sociala barnavården och BBIC har sedan dess utvecklats och anpassats till svensk lag och praxis. Som ett resultat av lagstiftning, forskning och professionalisering har barn och ungdomars ställning och inflytande ökat i det sociala barnavårdsarbetet. Socialtjänsten har idag ett vidare barnperspektiv i sitt arbete och det rapporteras om att det skett en positiv utveckling gällande barns delaktighet inom socialtjänsten (SOU 2009:68). Trots detta framförs än idag mycket kritik i forskningsrapporter, statliga utredningar, uppföljningsstudier samt från tillsynsmyndigheter och barnorganisationer om brister i barn och ungdomars inflytande i och påverkan på den sociala barnavården. 3

6 1.2 Syfte och frågeställningar Syfte Syftet med denna studie är att undersöka hur yrkesverksamma socialsekreterare på barn- och ungdomssektionen ser på barn och ungdomars inflytande i och påverkan på den sociala barnavården. Frågeställningar Hur ser de intervjuade socialsekreterarna på barn och ungas inflytande och påverkan inom socialtjänsten? På vilka sätt anser de intervjuade socialsekreterarna att barn och ungas inverkan i och påverkan på den sociala barnavården ytterligare kan förstärkas? Hur ser de intervjuade socialsekreterarna på sina förutsättningar att ge barn och ungdomar inflytande och påverkan utifrån socialtjänstens ramar? 1.3 Avgränsningar Studien är geografiskt begränsad till Umeå kommun. Vi har enbart intervjuat yrkesverksamma socialsekreterare på Umeås socialtjänst, främst då vi effektivt ville kunna få till stånd intervjuerna pga. tidsramen. Vi valde att avgränsa studiens syfte till att enbart undersöka ämnet ur socialsekreterarnas perspektiv. Hade vi haft andra förutsättningar hade vi även kunnat studera dessa forskningsfrågor ur barn och ungas perspektiv. 1.4 Definitioner Barns inflytande och påverkan Med barns inflytande och påverkan menar vi barns delaktighet inom den sociala barnavården, barns röst och åsikter i de processer som rör dem och hur dessa beaktas och tas tillvara. Sociala barnavården: Med sociala barnavården avser vi den verksamhet som i huvudsak regleras i Socialtjänstlagen (2001:453) och i Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. BBIC: Ett handläggnings- och dokumentationssystem inom den sociala barnavården, där utgångspunkten är barnets behov i centrum. UFFE: Utvecklings och fältforskningsenheten vid Umeå socialtjänst 4

7 2. Teoretisk referensram Här nedan presenteras de tre teoretiska referensramar; barnkonventionen, lagstiftning och BBIC, som har utformat både vår forskningsansats, våra metoder och utformning av intervjuguide. Dessa tre referensramar påverkar socialsekreterarnas ramar i den mening att barnkonventionen haft stort inflytande på synen på barnets rättigheter samt påverkat den svenska lagstiftningen som socialsekreterarna skall arbeta mot. BBIC är vidare socialsekreterarnas nuvarande dokumentations och handläggningssystem som påverkar deras dagliga arbete. 2.1 FN:s konvention om barns rättigheter De länder som skriver under barnkonventionen har kravet på sig att de ska anpassa lagstiftning och rättstillämpning i enlighet med konventionen, därmed har artiklarna i barnkonventionen påverkat den svenska lagstiftningen (Gustavsson, 2011). FN:s konvention om barns rättigheter, den så kallade barnkonventionen, är en viktig värdegrund inom den sociala barnavården (Gustavsson, 2011). Barnkonventionen är en bindande överenskommelse mellan de länder som skrivit under, däribland Sverige som tidigare nämnt skrev under konventionen år 1990 (ibid.). Barnkonventionen är tänkt att stärka barnets ställning och har kommit att betyda mycket för samhällets syn på barn och barndomen. Det centrala i konventionen är respekten för barnets integritet, fulla människovärde och barndomens egenvärde samt att barnet ska ses som en unik individ med egna behov och uppfattningar om verkligheten (SOU 2009:68). Barnets upplevelser om sin situation och verklighet bör därför vara centralt i socialtjänstens beslut som rör barnet (Socialstyrelsen, 2004). Artiklarna här nedan återfinns i såväl Socialtjänstlagen (SoL) (2001:453), som i Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), Föräldrabalken (FB) (1949:381) och i barnskyddsutredningens nya lagförslag Lag om stöd och skydd för barn och unga LBU (SOU 2009:68). Artikel 3 Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder. Konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn (UNICEF) Artikel 12 Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. Både i Sverige och internationellt har ratificeringen av Barnkonventionen lett till en ökad debatt kring barns rättigheter och i vilken utsträckning barn tillåts vara delaktiga i beslut som rör dem 5

8 (Shier, 2001). 2.2 Lagstiftning Socialtjänstlagen (2001:453) och barnkonventionen ställer krav på att den sociala barnavården ska arbeta för och involvera barnet till delaktighet och inflytande, att barnet ska få komma till tals utifrån sina egna förutsättningar, ålder och mognad samt situationens sammanhang (Dahlberg & Forsell, 2006). Med följande utvalda paragrafer vill vi visa på hur barns delaktighet tydliggörs inom socialtjänsten: SoL 1 kap. 1 Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. SoL 1 kap. 2 När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år. Enligt lagkommentarer till paragraf 1:2 menas med begreppet barn, i enlighet med den definition av barn som ges i FN:s konvention om barnets rättigheter, varje människa under 18 år. Enligt denna paragraf ska, när åtgärder rör barn, särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver som motsvarar den tidigare nämnda artikel 3 i barnkonventionen. SoL 3 kap. 5 Socialnämndens insatser för den enskilde skall utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne När en åtgärd rör ett barn skall barnet få relevant information och hans eller hennes inställning så långt det är möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. Barnet har en entydig rätt att få sina synpunkter beaktade, samtidigt som de ska vägas samman med hänsyn också till andra omständigheter. I propositionen 2006:07:129 står att barnet får ta del av informationen är en rättighet, inte en skyldighet Hänsyn ska vid information till barnet ska tas till barnets bästa. Vid bedömningen av vilken information som ska ges ska hänsyn tas till barnets ålder, mognad och tidigare kunskaper. Informationen bör anpassas efter barnets förutsättningar att ta till sig den och den bör ges på ett sätt så att den inte är onödigt uppslitande för barnet. SoL 11.kap 6 Dokumentationen skall utformas med respekt för den enskildes integritet. Den enskilde bör hållas underrättad om de journalanteckningar och andra anteckningar som förs om honom eller henne. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig skall detta antecknas. Socialtjänsten ska i sitt arbete både betrakta barn och unga som aktiva, kompetenta och medansvariga och som skyddsbehövande och sårbara (Gustavsson, 2011). Detta medför med andra ord att barn har rätt till delaktighet men att de inte är skyldiga att delta. I vidare mening innebär detta att barn inte ska pressas på synpunkter eller hamna i jobbiga valsituationer. Genom lagändringen i SoL 11 kap 10 3st från 2010 som visas härnedan får socialtjänsten möjlighet till att samtala med barn även om en vårdnadshavare motsätter sig detta (ibid). SoL 11 kap. 10 Barn som fyllt 15 år har rätt att själva föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag. Barn som är yngre bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och barnet inte kan antas ta skada av det. 3st. Vid en sådan utredning som avses i 2 om behov av ingripande till ett barns skydd eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att vårdnadshavaren är närvarande. Detsamma gäller vid en utredning på socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6

9 6 kap. 7 eller 8 föräldrabalken. Syftet med denna lagändring är att förbättra barnets möjligheter att komma till tals, även om huvudregeln är att utredningen i första hand ska ske i samförstånd med de berörda familjemedlemmarna (Gustavsson, 2011). Vidare vill vi illustrera kort hur barnets delaktighet inom socialtjänsten även tydliggörs inom Föräldrabalken (1949:381) och Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga FB 6kap 2a Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. LVU 1 Den unge skall få relevant information och hans eller hennes inställning skall så långt möjligt klarläggas. Hänsyn skall tas till den unges vilja med beaktande av hans eller hennes ålder och mognad. LVU 36 Om den unge har fyllt 15 år, har han eller hon rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt denna lag.barn som är yngre än 15 år bör höras, om det kan vara till nytta för utredningen och det kan antas att han eller hon inte tar skada av att höras. Vad som är på gång inom den svenska lagstiftningen kring barns inflytande och påverkande på den sociala barnavården är Barnskyddsutredningens (SOU 2009:68) lagförslag Lag om stöd och skydd för barn och unga (LBU). Denna barnskyddsutredning föreslår bland annat att socialtjänsten ska kunna avvakta en kortare tid med att underrätta föräldrarna om att utredning är inledd och kunna följa upp ett barns situation även när föräldrarna motsätter sig detta om det finns befogad oro för att barnet far illa samtidigt som laglig grund för tvångsåtgärder saknas. Utredningen vill även att varje barn som omhändertas ska få en egen socialsekreterare som ska besöka barnet minst 4 gånger per år och så långt som möjligt föra enskilda samtal med barnet. 2.3 BBIC Barnets Behov I Centrum Socialtjänstens individ- och familjeomsorg har det yttersta ansvaret för att de barn som vistas i kommunerna ska få det stöd och den hjälp som de behöver (SoL 2001:453). BBIC är ett handläggnings- och dokumentationssystem inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg, där utgångspunkten är Barnets Behov I Centrum (Socialstyrelsen, 2006). BBIC är tänkt att bli en enhetlig modell inom kommunerna vilket ska medverka till både ökad rättsäkerhet och kvalitet inom socialtjänstens arbete. Ett syfte med BBIC är att barnets ställning i den sociala barnavården ska bli starkare i enlighet med lagstiftningen och FN:s konvention om barns rättigheter. Strukturen i BBIC är därmed tänkt att underlätta för barnets delaktighet och inflytande (Dahlberg & Forsell, 2006). En av grundprinciperna i BBIC är att barn och unga ska vara i centrum, därför skall barnet alltid involveras, samtalas med och få sin röst hörd. Nedan presenteras vidare BBIC: s teoretiska utgångspunkter och socialsekreterarnas arbete med BBIC i korthet BBIC:s teoretiska utgångspunkter Den centrala teoretiska utgångspunkten i BBIC är den utvecklingsekologiska teorin som utformades av psykologen Urie Bronfenbrenner (Socialstyrelsen, 2006). Teorin utgår ifrån att barnets utveckling sker i ett sammanhang där bland annat barnets omgivande miljö påverkar såväl barnets utveckling som föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov (Dahlberg & Forsell, 2006). 7

10 I denna teori finns en modell som visar på hur barnet befinner sig på olika nivåer (Andersson, 1986). I centrum på den så kallade mikronivån rör sig barnet i olika närmiljöer, t ex i familjen och förskolan. I takt med att barnet växer ingår barnet i alltfler närmiljöer såsom kamratgrupper, skola och idrottsföreningar. Mellan dessa miljöer utvecklas olika relationer som påverkar barnet, detta nätverk av relationer utgör den nästa så kallade mesonivån (ibid.). Denna mesonivå visar på att ingen närmiljö är helt oberoende någon annan, att exempelvis barnets prestationer i skolan inte enbart handlar om vad som sker inom skolgården utan även vilket stöd och uppmuntran barnet får hemifrån. På nästa nivå, exonivån, finns de förhållanden som indirekt påverkar barnet såsom föräldrarnas arbete och kommunens resurser (Andersson, 1986). Slutligen omges barnet av den yttersta makronivån som ger indirekta följder för barnet genom till exempel allmänna värderingar i samhället och olika politiska beslut som bland annat påverkar barnomsorgen. För att kunna skapa sig en uppfattning om barnets behov och hur dessa på bästa sätt kan tillgodoses måste socialsekreteraren utifrån den utvecklingsekologiska teorin därför undersöka hur samspelet mellan barnets behov, föräldrarnas förmåga och barnets omgivande miljö ser ut (Socialstyrelsen, 2006). Då till exempel miljöfaktorer påverkar både barnets utveckling men även föräldrarnas förutsättningar att tillgodose barnets behov. BBIC utgår förutom den utvecklingsekologiska teorin ifrån den utvecklingspsykologiska anknytningsteorin (Socialstyrelsen, 2006). John Bowlby och Mary Ainsworth beskriver anknytningen som ett psykologiskt band som uppstår mellan spädbarnet och dess närmaste vårdare, och som sedan blir grundläggande för barnets psykiska utveckling. Teorin visar på hur spädbarn inte kan låta bli att knyta an till sin vårdare oavsett vårdarens lämplighet och hur det därför skapas olika typer av anknytning mellan dem beroende på barnets relation till vårdaren (Broberg, Granqvist m. f., 2006). Anknytningsteorin beskriver även hur separation, vanvård och försummelse tidigt i livet kan påverka barnets fortsatta utveckling. Socialsekreterarna behöver slutligen, förutom den utvecklingsekologiska teorin och anknytningsteorin, bland annat kunskaper om barns och ungas utveckling i allmänhet och hur barns utvecklingsförlopp kan se ut och variera samt kunskaper om olika risk- och skyddsfaktorer (Socialstyrelsen, 2006). Riskfaktorer hos barnet kan vara psykiska problem och negativa kamratrelationer. Riskfaktorer som kan påverka föräldrarnas omsorgsförmåga är bland annat föräldrars missbruk, psykisk ohälsa, kriminalitet etc. (Lagerberg & Sundelin, 2000). Senare forskning har däremot inriktat sig mer mot vad som anses gynna barnets hälsa och välbefinnande och vad det är som gör att vissa barn klarar sig bra trots alla odds. Därför är kunskap om barnets motståndskraft och skyddsfaktorer minst lika viktig som kunskapen om olika riskfaktorer. Exempel på skyddsfaktorer hos barnet kan vara goda erfarenheter i skolan och att barnet har goda sociala färdigheter, medan god hälsa är ett exempel på skyddsfaktor hos föräldrarna. Studier visar även på hur vissa skyddsfaktorer kan kompensera till exempel en förälders bristande förmåga inom något område (ibid.). En bred teoretisk kunskap och förståelse är alltså viktigt att socialsekreteraren har då dennes arbete handlar om att skapa en förståelse kring i vilken utsträckning barnets behov tillgodoses och ifall det finns resurser i familjen och miljön att tillgå Utredning enligt BBIC Efter att en anmälan, ansökan eller information på annat sätt kommit in till socialtjänsten startas en förhandsbedömning ifall utredning ska inledas eller inte (Gustavsson, 2011). Om det beslutas att utredning ska inledas handlar socialsekreterarens arbete under utredningen om att samla in information och få en inblick i familjens livssituation (Socialstyrelsen, 2006). Familjens delaktighet möjliggör detta men deras medverkan kan se olika ut bland annat beroende på om 8

11 familjen själva tog kontakt med socialtjänsten eller om det varit en påtvingad kontakt till följd av anmälan. Socialsekreteraren kan få familjen att känna sig delaktig genom att inta ett bra förhållningssätt och en bra attityd gentemot familjen eller genom att låta familjemedlemmarna få ha inflytande över olika beslut etc. Delaktighet kan även handla om att ge och ta in information, att lyssna och att alla inblandade får möjlighet att framföra sina upplevelser. Familjer brukar även uppskatta att få läsa och eventuellt ge synpunkter på den skriftliga dokumentationen (ibid.). Det är hela tiden viktigt att barnet kontinuerligt hålls underrättad om vad som händer och att socialsekreteraren behandlar barnet värdigt och hjälper till med att klara upp saker som barnet inte förstår. Barn tycker liksom sina föräldrar om att få känna sig lyssnad på och att socialsekreteraren är öppen och ärlig i sitt bemötande. Socialtjänsten ska därefter jobba för att skapa ett förtroende hos familjen, då familjen förhoppningsvis genom detta förtroende känner att de kan uppge den viktiga informationen som behövs för att barnets behov kan tillgodoses på bästa möjliga sätt. BBIC- triangeln på föregående sida är en teoretisk modell vars tre sidor pedagogiskt visar på barnets behov, föräldrarnas förmåga och familj och miljö (Dahlberg & Forsell, 2006). Denna triangel är tänkt att användas som en tankemodell för att göra analyser av samspelet mellan de olika sidorna som tillsammans skapar en helhetsbild av barnets livssituation (ibid.). På triangelns sida barnets behov tydliggörs barnets olika behovsområden som bör tillgodoses för att barnets utveckling ska kunna ses som gynnsam, exempel hälsa och utbildning (Socialstyrelsen, 2006). Triangelns bas familj och miljö illustrerar vidare hur olika områden i familjen och miljön ger olika förutsättningar för att tillgodose barnets behov. Triangelns tredje sida behandlar till slut olika områden i föräldrarnas omsorgsförmåga. Triangeln kan vara användbar under planering av utredningen genom att då socialsekreteraren och familjen går igenom vad som verkar vara viktigt i just den unika utredningen, skapas en överblick av vad som kommer utredas och inträffa under utredningen (Socialstyrelsen, 2006). Triangeln hjälper sedan till att hålla kvar helhetsbilden och så att inte viktiga områden glöms bort. Utredningens omfattning varierar bland annat beroende på om det är en ansökan eller anmälan och då det är viktigt att inte utreda mer än vad som behövs. Utredningen kan ses som färdig då tillräcklig information anses finnas för att kunna besvara de frågor som funnits tidigare kring barnets situation. Triangeln kan dessutom ge en översikt för planering och uppföljning av insatser. Vidare finns det en rad formulär inom BBIC, från anmälan till uppföljning (Dahlberg & Forsell, 2006). Dessa formulär är uppbyggda efter triangeln och grundprinciperna, som är tänkta att hjälpa till att strukturera och analysera den information som kommer fram kring barnets behov. 9

12 2.3.3 Analys, insats och uppföljning enligt BBIC I utredningens analys analyseras de tidigare frågorna kring barnets behov och ifall barnet behöver skydd eller stöd av socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2006). Olika typer av insatser för barnet bedöms utifrån vad som kan ses som barnets bästa. Begreppet Barnets bästa innebär att varje beslut som rör ett barn måste grunda sig på en bedömning om vad som är bäst för just det unika barnet. För att kunna komma fram till vad som kan anses vara det bästa för barnet behöver socialsekreteraren förutom barnets uppfattning inhämta även de vuxnas synpunkter och kombinera dessa med forskning och erfarenhet. I analysen skrivs sedan uppföljningsbara mål ner samt vilka insatser som kan behövas för att nå målen så att barnets behov tillgodoses (ibid.). I BBIC har barnet ofta en kontinuerlig kontakt med en egen socialsekreterare. Hur tät kontakten är beror bland annat på barnets ålder då mindre barn kan behöva tätare kontakt eftersom att deras tidsperspektiv är kortare (Socialstyrelsen, 2006). Dock är minimum av personlig kontakt i alla placeringar är minst en gång var sjätte månad (ibid.). Det är hela tiden viktigt under placeringen att lyssna på barnets önskemål och att ge barnet möjlighet att berätta sin upplevelse av placeringen, vad barnet själv tycker är bra och ifall det är något som barnet vill ändra på något (Gustavsson, 2011). Avslutningsvis handlar uppföljningen om att följa upp och se till att insatserna genomförs, ifall något behöver ändras eller om andra insatsförslag kommer upp (Socialstyrelsen, 2006). Barnet ska även vid uppföljningen uppmuntras till delaktighet och i så kallade uppföljningsmöten ges barnet en regelbunden möjlighet att kunna påverka sin situation. 10

13 3. Kunskapsöversikt och tidigare forskning 3.1 Syftet med barnsamtal Socialstyrelsen gav 2004 ut rapporten Samtal med barn i Socialtjänsten. I denna rapport beskrivs bland annat varför det är viktigt att ha samtal med det enskilda barnet. Rapporten visar på att dessa samtal är nödvändiga bland annat för att dessa ofta ökar barnets känsla av delaktighet i det som pågår, och om barnet får känna sig som huvudpersonen i sitt eget liv istället för utsatt för socialtjänstens insatser kan detta öka barnets förmåga att kunna hantera svårigheter i framtiden. Om den vuxne stödjer och bekräftar barnet genom att lyssna och respektera barnet kan detta även stärka barnets tilltro till den egna förmågan att kunna hantera sin situation, och den vuxne kan hjälpa barnet att finna egna anpassningsstrategier och förhållningssätt för att kunna påverka sin tillvaro (ibid.). Barnet får en ökad förståelse om det som sker genom att få berätta om vad den har varit med om och för att barnet ska kunna få vara med och påverka sin situation måste den få förmedla och berätta om sina upplevelser och tankar (ibid). Alla dessa anledningar till att låta barnet vara delaktig bekräftas även i internationell forskning (Shier, 2001). Det är viktigt att både barnet och socialsekreteraren är medveten om samtalets syfte för att kunna ge de förutsättningar som krävs för att uppnå det som avses. Samtalsledaren bör därför förklara för barnet vad syftet med samtalet är, hur en utredning går till samt hur man kommer att använda sig av det barnet berättar. Även internationell forskning visar på vikten av att ta del av barnets åsikter och intressen (Archard & Skivenes, 2009). Att ta del av detta hjälper de yrkesverksamma att kunna göra en rättvis bedömning av vad som är det bästa för barnet. Genom att göra barnet delaktigt och låta det vara med och påverka det sociala barnavårdsarbetet underlättas samarbetet med barnet och insatserna blir mer hållbara. 3.2 Barn kontra föräldrar I det sociala barnavårdsarbetet ska barnets bästa genomsyra arbetet och barnets egen syn och vilja ska beaktas (Socialstyrelsen, 2004). Detta innebär ett stort ansvar för socialtjänsten att göra bedömningen om vad som är bäst för barnet både kortsiktigt och långsiktigt. I kapitlet Om barns rätt och barns bästa i boken Barnet i den sociala barnavården, centrum för utvärdering av socialt arbete från 1996 skriver Andersson och Hollander att socialtjänsten ska beakta barnets intressen, som innebär att barnets vilja och önskningar ska komma i första hand vid beslut som rör barnet. Med detta menas däremot inte att barnet själv får bestämma vad som är dess bästa (Andersson & Hollander, 1996). I Socialstyrelsens publikation Grundbok, barns behov i centrum BBIC" som publicerades år 2006 skrivs att barn inte kan ses som subjekt isolerade från sina föräldrar utan att deras situation är mycket beroende av föräldrarnas villkor. Därför ligger det även i barnets intresse att föräldrarna får det stöd de behöver från socialtjänsten. Oftast är det föräldrarna som företräder barnet men det händer ibland att barn och föräldrar har intressen som säger emot varandra (Andersson & Hollander, 1996). Även fast barnet kan uttrycka sin vilja och önskningar är det i dessa fall beroende av att någon annan vuxen företräder deras rätt, till exempel en god man eller i vissa fall av sociala myndigheter (ibid.). Vid en intressekonflikt mellan barnet och dess föräldrar ska barnets bästa alltid ha företräde, fast hänsyn ska tas till att barnet ofta har starka relationer till sin familj (Andersson & Hollander, 1996; Socialstyrelsen, 2004; Socialstyrelsen, 2006, Archard & Skivenes, 2009). Barnets självständiga rättigheter gentemot sina föräldrar klargör att synen på familjen som gemensamhetsstruktur är på väg att upphöra och att det blir mer vanligt med synen att relationerna bygger på självständiga oberoende parter med gemensamma intressen, som ibland står i konflikt med varandra. (Andersson & Hollander, 1996). I avhandlingen Mellan klient och rättsystem Tvångsvård av barn och unga ur socialsekreterares perspektiv (Ponnert, 2007) har sociala barnavårdsakter studerats och det har gjorts 11

14 fokusgruppsintervjuer med socialsekreterare. I avhandlingen beskrivs att socialtjänsten ska se barn som självständiga aktörer samtidigt som sårbara individer som är i behov av skydd och stöd. Trots detta är föräldrarätten väldigt stark i Sverige, vilket innebär att barnet ibland har en svagare rättslig ställning än sina föräldrar. 3.3 Barnperspektiv och barns perspektiv Enligt kommittén mot barnmisshandel finns tre olika former av barnperspektiv; det vuxna barnperspektivet, samhällets barnperspektiv och barnets eget perspektiv (Socialstyrelsen 2004; Socialstyrelsen 2006). Samhällets barnperspektiv innebär att synen på barns perspektiv är grundat på tidigare kunskaper och värderingar, kultur och synen på barns behov och rättigheter. Samhällets syn på barn styr barnets livsvillkor och detta ser olika ut beroende på tid, kultur och samhälle (Socialstyrelsen, 2004). Det vuxna barnperspektivet innebär precis som det låter, de vuxnas syn på barns perspektiv. Detta perspektiv är präglat av egna erfarenheter från barndomen, kunskaper och det kulturella sammanhanget, vuxna kan därefter aldrig se verkligheten så som det ser ut utifrån ett barns perspektiv (ibid.). Barnperspektiv innebär en önskan att veta hur barn uppfattar sig själva, hur deras tankar och funderingar går, hur de uppfattar människor och världen omkring sig (Andersson & Hollander, 1996). Att inneha ett barnperspektiv innebär ett flertal saker, bland annat handlar det om att försöka beakta barns rättigheter och barns egen vilja. Enligt FN:s barnkonvention innebär barnperspektiv en respekt till barns människovärde, integritet och barndomens egenvärde. I det sociala barnavårdsarbetet innebär barnperspektivet framförallt att lyssna på barnets egen vilja, att samtala med barnen för att få en förståelse för hur barnet uppfattar det den har varit med om, relationer till familjemedlemmar, de förhållanden de lever i, viktiga personer såsom kamrater och lärare etc. Barnperspektivet är väldigt viktigt att beakta då man utreder barns situationer, när det ska sättas in en insats till familjer, vid uppföljning av familjehemsplaceringar etc. Barnperspektivet ska beaktas utan att barnen ska ställas inför svåra val (ibid.). Ett barnperspektiv innebär däremot inte att föräldrarna ses som mindre värda utan barnperspektivet är tänkt till att skapa en jämnare maktbalans mellan föräldrar och barn. Detta är även en betoning av barns människovärde, då barn ofta är mer sårbara och behov av ett större skydd (Socialstyrelsen, 2006). Barnets eget perspektiv kan sägas innebära hur det enskilda barnet uppfattar sig själv och sin situation beroende på vad de upplever, ser och känner i den sociala miljön barnet befinner sig i (Socialstyrelsen, 2004). Barn är inga vuxenminiatyrer utan de är egna individer med unika behov och unika uppfattningar om världen runtomkring dem. Genom att belysa barnets egen bild av sin situation så integreras barnets eget perspektiv samtidigt som det ökar barnperspektivet inom socialtjänstens arbete. Inom det sociala barnavårdsarbetet eftersträvas barnets eget perspektiv genom att samtal med barnet om hur olika händelser och missförhållanden uppfattas av barnet, och vad det själv har för synpunkter. En anledning till varför det är viktigt att ta del av barnets perspektiv i större utsträckning är att detta ofta skiljer sig markant från de vuxnas perspektiv. 3.4 Att tänka på i samtal med barn Barn har ett annat tankesätt än vuxna, därför kan vuxnas möjlighet att förstå barn situation öka genom samtal med barnen (Socialstyrelsen, 2004). Den som lyckas vinna barnets förtroende får en unik möjlighet att få insyn i barnets tankevärld och barnets grundade och ogrundade rädslor, men vid samtal med barn krävs erfarenhet och kompetens. Samtalsledaren ska på ett lämpligt sätt ge barnet nödvändig information samt låta barnet berätta om sin situation i sin egen takt. Det krävs noga förberedelser och samtalet bör anpassas efter barnets ålder och mognad, situation, mående, vad som är anledningen till samtalet etc. Samtalsledaren bör ha ett stort tålamod och i samtal med barn handlar det ofta om att lyssna mer än att tala (ibid.). En av de viktigaste utgångspunkterna i samtal med barn är att barnet aldrig får ställas inför svåra val eller pressas på synpunkter mot sin vilja. Språket bör anpassas till barnets ålder och språkliga nivå. Samtalet får inte grundas på 12

15 gissningar av vad barnet menar, det är därför viktigt att som samtalsledare säga till vid svårigheter att förstå vad barnet menar. Den vuxne måste försöka lyssna aktivt och samtidigt undvika att påverka barnens svar med sitt egna vuxna tyckande. Utsatta barn söker efter trygghet i sina relationer, och särskilt vid utredningssituationer eftersom dessa präglas av en stor osäkerhet. Inför ett barnsamtal är det viktigt att ha i beaktning att barnet kan ha fått olika information om samtalets innebörd beroende på barnets situation (Socialstyrelsen, 2004). Föräldrar kan till exempel ha hotat barnet att det kan komma att bli omhändertaget om det berättar något. Barnet kan också vara rädd att inte bli trodd, känna skam etc. och därför välja att inte berätta (ibid). Vid en konflikt mellan föräldrarna kan barnet även ha fått väldigt olika information från de båda parterna vilket också kan skapa en stor förvirring hos barnet. Anledningar till att barn inte vill uttrycka sina åsikter kan vara att de har dåligt självförtroende, vara blyg, ha låg självkänsla, ha tidigare erfarenheter att inte bli lyssnad på etc (Shier, 2001). Det är viktigt att ha i åtanke att barnet i vissa situationer kan uttrycka åsikter som det tror att andra vill höra trots att det inte är barnets egna egentliga åsikter (Archard & Skivenes, 2009). Samtalsledaren får aldrig pressa barnet att berätta mer än det känner att det vill och som barnet sedan kan komma att ångra att de berättat. Vid allvarliga situationer då barn till exempel har varit utsatta för övergrepp etc. är det viktigt att barnet får berätta om sina upplevelser utan att känna att de "skvallrar" och avslöjar sina föräldrar. En metod samtalsledaren kan använda för att barnet inte ska känna skuld inför det som berättas är att den vuxne förklarar att denne har fått berättat från annat håll vad som har hänt. Samtalsledaren kan även berätta om saker som andra barn har varit med om och barnet kan på så vis indirekt bekräfta att barnet känner igen sig eller inte (ibid.). Margareta Gustavsson publicerade 2011 "Barnets röst Norrköpingsmodellen För socialtjänstens utredande intervjuer med barn och unga. Denna modell har kommit att antas av Norrköpings kommun. I modellen konstateras bland annat att om barnet själv väljer att börja berätta om sina upplevelser, så är det något som de vill dela med sig av till någon. Det nämns även att tidigare forskning visar på att det är väldigt sällan förekommande att barn fantiserar om någon form av övergrepp. Aronsson skriver i sitt kapitel "Barnintervjun och barnets röst" i boken Barnet i den sociala barnavården från 1996 att det krävs stort tålamod från samtalsledaren vid situationer då barn varit med om svåra upplevelser. Vidare beskrivs att det kan behövas upprepade samtal för att komma fram till vad barnet tänker och vad barnet har varit med om. Samtalsledaren får vidare aldrig ifrågasätta barnets berättelse under samtalets gång då detta kan leda till att barnet kan välja att sluta berätta. Genom att samtalsledaren uppmanat barnet att berätta innebär detta att den vuxne då även accepterar det barnet berättar (Gustavsson, 2011). I alla barnsamtal, även de svåra, bör samtalsledaren berätta för barnet vad denne kommer fram till och varför för att på så vis öka barnets delaktighet. Om det framkommer att socialtjänsten inte kan hjälpa till med barnet och/eller familjens svårigheter är det fortfarande av stor vikt att hjälpa dem till att få relevant stöd och hjälp på annat håll (Socialstyrelsen, 2004). I Socialstyrelsens rapport från 2004 betonas att vikten av att lyssna på och uppmärksamma barnet är ovärderlig. I situationer där många saker händer på samma gång är det viktigt att socialsekreteraren klarar av att hålla fokus och se barnet i sitt sammanhang. Barn och unga som är placerade i familjehem eller på institution är extra sårbara och det är i dessa fall extra viktigt att det finns socialsekreterare som lyssnar på dem. Om barnen får sina önskemål och synpunkter beaktade blir även planeringen mer hållbar. Kontakten med familjehemsplacerade barn eller ungdomar placerade på institution, nämns även att den bör vara tätare i början av placeringen för att göra övergången till den nya miljön lättare. Det är som tidigare nämnt viktigt för socialtjänsten att skapa förtroende till både föräldrar och barn eftersom de annars inte kommer att känna att de vill berätta om sig själv och sin situation (Socialstyrelsen, 2004). Detta förtroende bör skapas så fort som möjligt eftersom det påverkar i vilken mån föräldrarna kommer att vilja vara delaktiga. Om små barn kommer att se kontakten med socialtjänsten som något positivt beror mycket på om föräldrarna ser kontakten som meningsfull, 13

16 begriplig och någorlunda förutsägbar. Om socialsekreteraren inte lyckas skapas förtroende är det viktigt att ändå visa respekt och tydlighet gentemot föräldrarna och barnet genom resten av utredningen (ibid.). Socialsekreteraren bör lyssna till familjens önskningar i den mån det går, verkar till exempel regelbundna uppföljningsmöten påfrestande för barnet bör man fundera över alternativa tillvägagångssätt för detta. 3.5 Svårigheter Att samtala med barn är ingen enkel uppgift och i Socialstyrelsens rapport från 2004 nämns att Socialstyrelsen 1999 gjorde en uppföljning av ändringarna i Socialtjänstlagen, där det framkom ett antal faktorer som gör att socialsekreterare värjer sig för att genomföra samtal med barn. Den främsta anledningen till varför socialsekreterare ibland undviker barnsamtal är att de är rädd för att barnet ska ta skada av samtalet och att de känner sig osäkra inför hur barnet kommer att tolka vad de säger. De vill inte utsätta barnet för att behöva återberätta om svåra händelser och upplevelser eftersom detta kan leda till att det river upp svårhanterliga känslor hos barnet. Ytterligare en anledning till att socialsekreterare ibland gruvar sig inför barnsamtal är att de inte vill försätta barnet i en svår situation gentemot föräldrarna om barnet berättar om något som hänt inom familjen. Inte heller vill de göra så att barnet får förväntningar som sedan inte kan uppfylla (Socialstyrelsen, 2004). Trots eventuell rädsla inför barnsamtal är det viktigt att samtalen genomförs då dessa kan hjälpa barnet att avlasta skuld, bli mer delaktigt, få större förståelse för meningen med insatser, reda ut missförstånd etc. Socialsekreterarna har en ansvarsfull och ofta tung uppgift när de ska bedöma vilken lösning som kommer att passa barnet bäst. Trots detta är det inte acceptabelt att socialsekreterare på grund av sin egen rädsla väljer att inte genomföra barnsamtal, utan i Sverige är barnsamtal något som ska genomföras i den mån det är möjligt med hänsyn till barnets ålder och mognad. Detta synsätt känns igen även i andra länder, t ex England (Archard & Skivenes, 2009). I Norge finns däremot en lag som säger att när barnet fyllt sju år ska det alltid höras, och när det har fyllt tolv år ska dess åsikt ha en betydande roll i de beslut som tas. Doktorsavhandlingen Arbetsvillkoren för socialsekreterare måste förbättras av Pia Tham från 2008 grundar sig på enkätundersökningar med yrkesverksamma socialsekreterare. I denna studie skrivs det att socialsekreterare som arbetar med inom den sociala barnavården har ett väldigt svårt och ansvarsfullt arbete som ofta innebär tidspress och övertidsarbete och där arbetsgrupperna ofta består av oerfarna socialsekreterare med hög personalomsättning. Studiens slutsats var att det behövs en förbättring i arbetsvillkoren för att kunna garantera att barn och unga får den hjälp de behöver. Dessa hinder för att kunna ge barn inflytande och påverkan finns även internationellt då bland annat tidsbrist och administrativa uppgifter beskrivs uppta en stor del av socialsekreterarnas tid (Shier, 2001). I tidigare rapporter från Socialstyrelsen framkommer olika aspekter som socialsekreterare anser som negativa konsekvenser av ett barnsamtal (Socialstyrelsen, 2004). I de fall där det handlar om problem i familjen kan samtal mellan socialsekreteraren och barnet göra att familjen känner misstänksamhet mot att barnet har berättat något vilket kan ge barnet skuldkänslor. Det är viktigt att socialsekreteraren är tydlig med vad samtalet kan komma att leda till så att inte barnet känner oro och ovisshet inför vad som komma skall och i de fall då föräldrarna är i konflikt med varandra hamnar barnet lätt i en lojalitetskonflikt och då är det viktigt att inte pressa barnet att välja sida eftersom detta ökar barnets skuldkänslor. Om barnet känner att personer i dess närhet är hotade kan barnet också uppleva sin egen integritet som hotad och då hamna i ett psykologiskt dilemma. Detta är en svår uppgift för socialsekreteraren eftersom det är dennes uppgift att ta reda på vad som har hänt utan att utsätta barnet för mer press än det redan känner (ibid.). En socialsekreterare som ska ha samtal med barn måste först ha bearbetat egna eventuella tidigare erfarenheter då dessa annars kan göra att socialsekreteraren får svårt att hålla sina egna problem utanför samtalet och ha ett empatiskt förhållningssätt. Samtalsledaren måste även vara medveten om sina egna känslomässiga reaktioner och kunna hantera sina egna känslor och värderingar. 14

17 3.6 Delaktighet I den vetenskapliga artikeln från 2006 Participation of Disabled Children and Young People in Decision Making Within Social Services Departments: A survey of Current and Recent Activities in England av Anita Franklin och Patricia Sloper, gjordes en enkätstudie på 102 socialkontor i England. I artikeln framkom bland annat att yrkesverksamma inom den sociala barnavården uppmanas att använda ett systematiskt tillvägagångssätt som gör det möjligt för barn och unga att involveras i diskussioner om beslut som rör dem (ibid). I en annan engelsk studie beskrivs en modell som används i England baserad på fem nivåer av barns delaktighet där den lägsta nivån är att barnet blir lyssnad på (Shier, 2001). Nivå två innebär att barnet får stöd i att uttrycka sina åsikter. Nivå tre innebär att barnets åsikter tas i beaktning. I nivå fyra är barnet involverad i beslutsprocessen och i den femte och högsta nivån delar barnet ansvaret och makten i beslutstagandet. I varje nivå får socialsekreterarna fundera kring ifall de har viljan, möjligheterna och förutsättningarna att göra barnet delaktigt (ibid). Att arbeta med denna modell synliggör var de eventuella bristerna i barnets inflytande och påverkan finns, och modellen är tänkt att hjälpa till att utveckla bland annat den sociala barnavården. Barn kan få känna delaktighet och få insyn i det sociala barnavårdsarbetet utan att för den skull ha ansvar över sin situation (Archard & Skivenes, 2009). När barnen är väldigt unga kan de givetvis inte vara särskilt delaktiga i just samtalen (Socialstyrelsen, 2004). Ibland kan det även vara lämpligt att avvakta med samtalet om bedömning görs att barnet är utsatt för hot och press inför samtalet. För att slutligen motivera barn till att delta i samtal bör beaktning tas till barnets önskemål och ta hänsyn till vad dess önskemål är, vilka frågor som kan kännas obehagliga att tala om, hur långt mötet ska vara och vart mötet ska hållas. Ibland behöver de vuxna ta över ansvaret för att befria barnet från makt och ansvar i svåra frågor eftersom barn inte heller alltid kan avgöra vad som är bäst för dem. Men enligt Shier (2001), är vuxna oftare mer benägna att ge barn för lite ansvar och delaktighet, än tvärtom. Barnet ska alltid ges möjlighet att uttrycka sin vilja, men det är som tidigare nämnt, en skillnad mellan att acceptera och respektera barnets åsikter och att uppfylla dem (Socialstyrelsen, 2004.). Även en internationell studie visar på att det finns ett dilemma mellan att balansera barnets bästa med barnets egen vilja (Archard & Skivenes, 2009). Dilemmat uppstår då dessa två aspekter ofta drar åt olika håll då de yrkesverksammas syn på vad som är barnets bästa inte stämmer överens med barnets vilja och vice versa. Begreppet barnets bästa är väldigt komplext och de yrkesverksamma kan aldrig exakt veta vad som är det bästa för det enskilda barnet eller hur konsekvenserna av ett beslut kommer att bli (ibid). Däremot betonas vikten av att låta barnen ha inflytande och påverka det beslut som rör dem 15

18 4. Metod 4.1 Datainsamlingsmetod Vi valde att göra en kvalitativ studie. Kvalitativ forskning kan se ut på olika sätt men handlar i stort om att skapa förståelse för det studerade fenomenet (Bryman, 2002). Denna forskningsansats betonar hur individerna i studien uppfattar sin verklighet och vanliga tillvägagångssätt är exempelvis intervjuer och observationer. Våra mänskliga element i denna kvalitativ forskning kan anses utgöra både en styrka och svaghet, där styrkan kan ligga i att de mänskliga elementen som vi har kan skapa ny förståelse och sätt att se på det studerande fenomenet (ibid.). Våra mänskliga element kan även bli till en svaghet då studien blir beroende av våra färdigheter, personliga utgångspunkter, utbildning osv. Vi valde att göra en kvalitativ studie innehållande intervjuer med yrkesverksamma socialsekreterare på barn- och ungdomssektionen i Umeå, där våra tidigare färdigheter bland annat kan ha påverkat utformningen intervjufrågor, sättet vi ställde frågorna på och hur vi följde upp intervjusvaren. Själva kvalitén på intervjusamtalet beror även den till stor del på hur våra färdigheter och kunskaper ser ut inom det studerande ämnet (Kvale & Brinkmann, 2009) och påverkar naturligtvis därefter vår förmåga att följa med och följa upp intervjupersonernas resonemang. Den kvalitativa intervjun bygger på att skapa ny förståelse och kunskap kring det studerande ämnet i det sociala samspelet under själva intervjusituationen (Kvale & Brinkmann, 2009). Vi ville genom dessa kvalitativa intervjuer ta del av intervjupersonernas tankar, för att på så sätt skapa en ny förståelse och kunskap kring barns inverkan och påverkan på den sociala barnavården utifrån socialsekreterarnas perspektiv. Vi valde att utforma intervjuerna som semistrukturerade intervjuer, som grundas på en intervjuguide bestående av en lista av specifika teman och frågeställningar (Bryman, 2002). Denna intervjuform anses som relativt flexibel då intervjufrågorna till exempel inte behöver ställas i en viss ordning och då intervjupersonerna kan känna sig fria att utforma sina svar på sitt eget sätt. Under intervjun är det viktigt som intervjuare att vara lyhörd på det som sägs för att därigenom kunna följa upp intressanta resonemang samt eventuellt kunna ändra frågornas ordningsföljd utifrån vad som passar bäst i den enskilda intervjusituationen. Det finns alltid en risk att intervjuerna kan variera tidsmässigt, och om någon intervju skulle visa sig bli betydligt kortare än de andra så skulle det kunna vara tecken på något slags motstånd hos intervjupersonen (Bryman, 2002). Våra intervjuer hade däremot alla en tidsram på 40 till 60 minuter och vi upplevde alla informanter som öppna och villiga att dela med sig av sina tankar och erfarenheter. Våra fyra intervjuer spelades in på diktafon efter att intervjupersonerna gett sitt medgivande, och genom att spela in kände vi att vi fick bättre förutsättningar att koncentrera oss på de saker som intervjupersonen tog upp och kunde följa upp intressanta synpunkter utan att behöva tänka på att anteckna samtidigt. Intervjuerna transkriberades då vi var intresserade av det som intervjupersonerna sagt och på vilket sätt de uttryckt sig. Dessa har sedan bidragit till att förbättra vårt minne och att omedvetna tolkningar av det som sagts kunnat kontrolleras. En transkribering underlättade även under analysarbetet då vi kunna gå igenom det skrivna materialet upprepade gånger. Nackdelen att spela in är däremot risken för att någon intervjuperson hämmas av diktafonen eller vägrar att spelas in (Bryman, 2002).Vi upplever dock inte att våra intervjupersoner reflekterade så mycket av vår diktafon då alla upplevdes som öppna och gav uttömmande svar, men detta kan vi förstås inte veta med säkerhet. För att minimera risken att vi hört fel, missat viktigt information eller missuppfattat intervjupersonen så skickade vi transkriberingen till intervjupersonerna så att de kunde läsa igenom och godkänna materialet. 16

19 4.2 Urval Studien utgår ifrån samtliga socialsekreterare på socialtjänsten i Umeå som arbetar på barnsektionen som jobbar med barn 0-16år och på ungdomssektionen, som jobbar med unga 16-21år. Praktiksamordnaren på utvecklings- och fältforskningsenheten UFFE utgick ifrån ett register över de anställda socialsekreterarna där denne till en början strök de på listan som var frånvarande pga. tjänstledighet, sjukdom, tjänsteresa. Sedan gjordes ett sannolikhetsurval av de resterande socialsekreterarna genom lottning. Ett sannolikhetsurval innebär att informanterna väljs på slumpmässig grund (Bryman, 2002) vilket med andra ord betyder att man vet sannolikheten för att respektive socialsekreterare att lottas ut. Alla anställda socialsekreterare som fanns kvar på listan hade därmed samma chans att komma med i urvalet. Sedan lottades det ut sju stycken anställda som kontaktades och tillfrågades om de ville delta i studien. 4.3 Bortfall Bortfall kan till exempel innebära att tillfrågade personer inte vill delta i studien (Bryman, 2002). I vår studie tackade fyra stycken tillfrågade ja på förfrågan om att delta, medan tre stycken tackade nej av olika skäl. Detta skulle kunna ses som ett relativt stort bortfall men i och med att vår tanke var att genomföra 4-6st intervjuer så tror inte att detta bortfall påverkar studiens resultat i så stor utsträckning. 4.4 Analysmetod För att analysera vårt material använde vi oss av kvalitativ analys som handlar om att skapa mening ur ett omfattande material, att plocka fram det som anses som meningsfullt i texten (Fejes, Thornberg, 2009). Det finns flera sätt att kvalitativt analysera datamaterial på beroende på forskningsfråga och metodansats, och eftersom varje kvalitativ studie är unik blir även analysen efteråt unik. Det som bland kan ses som en fördel med denna metod är att det är en öppen forskningsmetod på det sättet att det är lätt att konkret beskriva tillvägagångssättet etc. vilket underlättar uppföljningsstudier (Bryman, 2002). En nackdel med denna metod är att kontexten kan gå förlorad i det som sägs genom att man plockar ut meningsbärande enheter från sitt sammanhang. Vi valde att analysera materialet på följande vis; vi läste igenom allt material ett flertal gånger för att på så sätt skapa en helhetsbild av vad informanterna pratade om och vad som kunde kopplas samman med vad. Sedan började vi organisera i texterna för att skapa ett sammanhang, tog ut vad som vi ansåg vara meningsbärande enheter i var och en av intervjuerna och samlade sedan ihop samtliga enheter under respektive intervjufråga. Detta gjorde att vi fick en väldigt tydlig överblick över vad som framkom i de olika svaren, svar som ofta framkom, kontraster mellan svaren osv. Vad vi sedan gjorde var att med hjälp av studiens syfte och frågeställningar, kategorisera materialet i olika teman. Detta utmynnades i fyra olika teman som vidare presenteras i empirin och som slutligen analyseras i vår analys. Vi har därigenom influerats starkt av (Graneheim & Lundman 2004) kvalitativa innehållsanalys. Denna kvalitativa innehållsanalys innebär att man vid analys av intervjutexter först läser igenom texten upprepade gånger och därefter plockar ut meningar, fraser som innehåller relevant information, så kallade meningsbärande enheter. Dessa enheter kodas och grupperas sedan i kategorier, och ibland även subkategorier, som skall återspegla intervjuernas innehåll. Slutligen formuleras så kallade teman som beskriver intervjuernas konkreta innehåll. 17

20 4.5 Tillvägagångssätt Idén till denna studie grundar sig som tidigare nämnt bland annat i att ett forskningsförslag från på utvecklings och fältforskningsenheten UFFE vid Umeå socialtjänst fångade vår uppmärksamhet. Forskningsförslagets rubrik var Barn och ungas medverkan i och inflytande över den sociala barnavården. Vi kontaktade därefter utvecklingsledaren för Barn och Unga FoU Västerbotten som lagt ut förslaget för mer information. Det visade sig att det skulle stå oss fritt att undersöka det som verkade intressant för oss. Efter samtalet med utvecklingsledaren diskuterade vi med varandra och med vår tilldelade handledare om vad som skulle kunna utgöra vår studies syfte. På grund av begränsad tidsram och vår tanke om att införandet av BBIC förändrat socialtjänstens arbete så pass mycket, så kände vi att det inte var aktuellt från vår sida att kontakta tidigare aktuella barn inom den sociala barnavården för att lyfta fram deras erfarenheter innan BBIC infördes. I och med svårigheter och etiska överväganden ansåg vi även att det inte var lämpligt för oss att involvera aktuella barn och unga inom den sociala barnavården. Vi kom istället fram till att vår fokus i studien skulle ligga på hur yrkesverksamma socialsekreterare tänker kring barn och ungas inverkan i och påverkan på den sociala barnavården. Syftet utvecklades så småningom till att undersöka hur yrkesverksamma socialsekreterare ser på och tänker kring barn och ungdomars inflytande i och påverkan på den sociala barnavården. Teoretisk kunskap om ämnet för studien hjälper till att skapa ordning och mening vid intervjuer och analyser (Kvale & Brinkmann, 2009) så när vi formulerat vårt syfte började vi läsa in oss kring det aktuella ämnet. Vi letade relevanta rapporter och litteratur genom att söka på universitetsbibliotekets databas och på Socialstyrelsens webbsida. Vi kontaktade även praktiksamordnaren på utvecklings- och fältforskningsenheten för att höra ifall vi kunde få hjälp till i processen att få tag i informanter, vilket vi fick. Vi skrev och skickade ett informationsbrev till praktiksamordnaren som i sin tur bifogade detta till 7 stycken yrkesverksamma socialsekreterare inom barn och ungdomsenheten i Umeå. Medan vi inväntade svar från de tillfrågade socialsekreterarna påbörjade vi utformningen av intervjuguiden (se bilaga 2). Vi skrev upp de frågeställningar som verkade intressanta och kontaktade åter utvecklingsledaren ifall denne ville ha med något speciellt frågeområde. Utvecklingsledaren läste igenom intervjuguiden och kom med kompletterande förslag på följdfråga och frågeställning, som vi även valde att ta med i guiden. De socialsekreterare som visade intresse för att delta kontaktade oss via telefon eller mail. Tillsammans med dem bestämde vi var och när intervjuerna kunde ske och några dagar innan intervjuerna ägde rum skickade vi ut intervjuguiden så att informanterna kunde förbereda sig lite kring vilka frågor som skulle komma upp. Utskickningen av intervjuguiden tänker vi kan ha bidragit till att informanterna hann fundera och reflektera lite kring sina synpunkter redan innan intervjun. Informanterna fick själva bestämma plats och tid, vilket resulterade i att alla intervjuerna genomfördes på deras arbetsplatser. När alla intervjuer var gjorda transkriberade vi två intervjuer var och skickade ut dessa till respektive informant som läste igenom och godkände denna. Vi analyserade slutligen vårt material med hjälp av kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). 4.6 Validitet och reliabilitet Reliabilitet handlar om ifall studiens resultat skulle bli desamma ifall den genomfördes på nytt, eller om studien påverkas av exempelvis tillfälliga förutsättningar (Bryman, 2002). I och med att vi genomfört en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer så anser vi att det är svårt att uppfylla detta kriterium, eftersom den sociala miljön, informanternas förutsättningar och arbetsvillkor hela tiden förändras. Eftersom vi med våra mänskliga element i denna kvalitativa studie påverkat studiens utformning och resultat tänker vi att det skulle framkomma andra 18