Suzukimetoden. IT-pedagogutbildningen Elisabeth Gräns Hannah Wallgren Ulfvin Benny Sund Camillha Fahlberg. Tärna Folkhögskola

Transkript

1 IT-pedagogutbildningen 2010 Suzukimetoden Foto: Benny Elisabeth Gräns Hannah Wallgren Ulfvin Benny Sund Camillha Fahlberg Tärna Folkhögskola

2 Innehåll Inledning... 2 Shinichi Suzuki... 3 Suzuki-metoden... 3 Suzukimetodens 13 byggstenar:... 5 Suzukimetoden hos familjen Lundén... 6 Intervju med Mats Eckerbom... 6 Mattesmedjan... 7 Bennys besök på Kulturskolan i Karlstad... 9 Sammanfattning Källor

3 Inledning Uppgift 4 Pedagogik Olika pedagogiska inriktningar Vår första uppgift inom ämnet pedagogik är att titta på olika pedagogiska inriktningar. Det är ett grupparbete. Vår grupp har valt att titta lite närmare på Suzuki-metoden, en pedagogisk metod som främst används för instrumentundervisning inom musiken. Suzuki-metoden skapades av den japanske violinisten Shinichi Suzuki, han kallar själv sin metod för modersmålsmetoden. 2

4 Shinichi Suzuki Shinichi Suzuki föddes 17 oktober 1898 i Nagoya, Japan. Hans far ägde vid denna tidpunkt världens största violinfabrik där Shinichi och hans syskon brukade tillbringa mycket tid. För Shinichi var fiolerna mest leksaker fram till den dag då han hörde en inspelning med violinisten Mischa Elman. Shinichi hann fylla sjutton år innan han började studera violin. När han avslutat sina studier i Japan begav han sig till Tyskland för att studera violin för Karl Klinger. Där träffade han också sin fru, Waltraud, som han tog med sig tillbaka till Japan Han började då ge konserter och undervisa i sitt hemland. Han började efter ett tag intressera sig mer och mer för undervisning och små barns inlärningskapacitet. En pappa kom till Suzuki med sin lille 4-årige son och undrade om denne kunde få lära sig spela fiol. Shinichi funderade länge och väl. Var det möjligt att lära så små barn spela? Då gjorde han plötsligt sin stora upptäckt: Alla barn talar japanska! Detta är ju något alldeles oerhört! Kan små barn lära sig något så svårt som Osaka-dialekten måste de väl också kunna lära sig spela fiol! Så väcktes tanken om Talent Education, eller Suzuki-metoden som vi kallar den i Sverige. Suzuki-metoden DEN JAPANSKE VIOLINISTEN Shinichi Suzukis pedagogiska utgångspunkt är att varje barn är fött med många anlag (språkliga, musikaliska etc.) men att barnet måste ha de rätta stimulerande upplevelserna för att dessa anlag ska utvecklas till egentlig talang och att det är speciellt viktigt att barnet stimuleras mycket tidigt. I sin musikpedagogik drar Suzuki en parallell till hur barn lär sitt modersmål. Utan teoretiska förklaringar och grammatikpluggande lär sig det lilla barnet att tala genom att lyssna till och efterlikna de vuxnas språk. Det ska mycken repetition till, men barn lär sig att tala flytande långt innan de lär sig läsa. Alla barn lär sig sitt modersmål även om det är ett mycket komplicerat språk. Suzuki kallar själv sin musikpedagogik för "modersmålsmetoden". Liksom modersmålet finns musiken i barnets miljö redan från födseln. Barnet ska tidigt lyssna till musik och så småningom efterlikna den på sitt instrument. Shinichi Suzuki var ett tag verksam i Tyskland och fick där ofta höra kommentaren att hans modersmål, japanska, var alldeles för svårt för en tysk att lära sig. Han slogs då av tanken, att japaner i allmänhet förmodligen inte är mer begåvade än tyskar i allmänhet och att det antagligen förhöll sig så, att japanska barn kunnat lära sig sitt till synes svåra språk genom att de växte upp i en miljö där det talades just japanska. Vidare tänkte han, att till och med sådana japanska barn som rankades som obegåvade faktiskt kunde tala japanska, varpå han kom på idén att försöka lära riktigt små barn att spela fiol. Det är värt att notera att i stort sett alla barn kan lära sig spela. En stimulerande uppväxtmiljö är uppenbarligen av större betydelse än att man har lämpliga gener. BARNET SKA I BÖRJAN inte vara bundet av en notbild eller belastas med hur musiken teoretiskt är uppbyggd, utan ha den hörda musiken som rättesnöre. Därför kommer barnet redan tidigt att kunna spela rent och rytmiskt korrekt, då det helt instinktivt inrättar sitt spel efter förebilden. Den hörda musiken är synnerligen "iöronfallande" och tillrättalagd med en mycket genomtänkt teknisk progression. Progressionstakten är hög varför det är viktigt att man arbetar så länge med ett stycke 3

5 att barnet verkligen "kan" stycket givetvis helt utantill- men också med så fin musikalisk känsla, artikulation, intonation m.m. som man kan kräva på den nivå barnet befinner sig. Ett stycke lämnas aldrig. Alla spelade stycken införlivas med den aktuella repertoaren, som ständigt kan förbättras i och med att barnet utvecklas som instrumentalist. Alltså konstant repetition! FÖR SMÅ BARN är det i det närmaste omöjligt att öva hemma utan hjälp och uppmuntran från en vuxen. Därför är ett villkor för att barnet ska få suzukiundervisning, att en vuxen - i regel en av föräldrarna - varje vecka deltar i den individuella lektionen hos läraren. Då uppnås en personlig kontakt mellan hemmet och läraren. ÄVEN VID GRUPPUNDERVISNINGEN varje vecka är föräldrarna med som en uppmuntrande publik. Övningen hemma är en aktivitet där både barn och föräldrar deltar. Den sker på barnets betingelser med hjälp av föräldrarna där drivkraften är det pedagogiska förnuftet och inte förälderns eventuellt orimliga ambitioner. Suzuki lägger vikt vid att undervisningen hela tiden tar som utgångspunkt vad eleven har lärt. Ska något rättas till ska man koncentrera sig på en sak åt gången. Det är lätt att se tio fel, men man jobbar med ett i taget. DET VIKTIGASTE ÄR att barnet inte mister lusten att spela. Spelglädjen stimuleras vid grupplektioner och konserter där eleverna spelar med och för varandra. Då spelas om och om igen stycken som barnen redan kan bättre och bättre - tillsammans med kamraterna. När barnen blir större lär de sig givetvis också att läsa noter, men detta går mycket lättare när barnen fått ett naturligt förhållande till sitt instrument och redan kan spela många stycken. Det är en princip i suzukiundervisningen att man inte arbetar med speciellt utvalda barn. Alla som vill kan få börja i mån av plats. En lämplig begynnelseålder är ofta 3-5 år. Det viktiga lyssnandet har då pågått sedan födseln. DET ÄR INTE SUZUKIS MÅL att driva fram barnen till professionella musiker. Musiken används istället som ett medel att utveckla barnets hela personlighet. Barnens koncentrationsförmåga och minne tränas, motoriken utvecklas och förmågan att lyssna förfinas. De lär sig att samarbeta med andra barn men kanske det bästa är att de tidigt får medverka i en seriös konstnärlig aktivitet. I en process, där helheten är mer än summan av delarna, spelar barn förälder - lärare var sina viktiga roller. Det är den pedagogiska triangel som Suzuki funnit så verkningsfull. Låt oss komma ihåg en av Suzuki ofta citerad sanning: "En metod är precis så bra eller dålig som dess utövare. 4

6 Suzukimetodens 13 byggstenar: Tidig start: Barnet bör få en kärleksfull och musikrik miljö redan från födseln, eller till och med redan innan födseln. Detta lägger grunden till den formella undervisningen, som kan påbörjas vid tre till fem årsåldern. Lyssnande: Att lyssna på musik är en viktig del av den dagliga övningen. I början lärs allt in på gehör och därför är det väldigt viktigt att utveckla lyssnandet. Alla kan: Den pedagogiska utgångspunkten är att alla barn föds med många anlag men att barnet måste få stimulering och uppmuntran för att dessa anlag ska utvecklas till egentlig talang. Om barnet kan lära sig att tala, kan det lära sig att spela. Föräldern: Undervisningen inleds med en föräldrakurs där föräldrarna får en förståelse för metodiken och filosofin bakom den. De får lära sig de praktiska grunderna på instrumentet och närvara vid barnets lektioner så att de kan vara handledare i övningen hemma. Genom att föräldern börjar blir barnet motiverat till att också få börja spela och lära sig mer än föräldern. När barnen är mycket små är det föräldrarna som ansvarar för övningen och ansvaret flyttas gradvis till barnet ju äldre det blir. Individualiserad lektion: Varje elev får en individualiserad lektion per vecka där läraren visar hur barn och förälder skall arbeta hemma. Grupplektion: Eleverna spelar tillsammans regelbundet. Målet är en grupplektion i veckan. Tonen: Tonbildningen finns hela tiden i centrum på lektionerna och vid övningen, redan på nybörjarstadiet. Detta kallas tonalisation. Arbetssätt: Alla stycken i Suzukis repertoar är ordnade i en pedagogisk följd och innehåller moment som leder elevens spelförmåga vidare till nästkommande stycke. Progressionstakten är hög så man bör arbeta med varje stycke tills elevens förmåga blir tillräckligt utvecklad för att gå vidare. Suzuki lägger vikt vid att undervisningen hela tiden tar som utgångspunkt vad eleven har lärt och man koncentrerar sig på en sak åt gången. Repetition: Alla stycken i suzukirepertoaren repeteras ständigt. Elevens repertoar ökar därför hela tiden och eleven är alltid förberedd för omedelbar konsert. Memorering: Varje stycke i suzukirepertoaren spelas upp utantill. Notläsning: Barnen ska till en början inte vara bundna till noter, men när de är mogna för det och har uppnått viss spelförmåga undervisas de i notläsning och musiklära. Repertoar: Suzukirepertoaren gäller som en röd tråd och inget stycke hoppas över. I takt med ökade kunskaper och spelförmåga bör annan repertoar spelas jämsides. Konserter: Eleverna skall ges tillfälle att framträda inför publik så snart som möjligt. Det kan ske helt informellt i hemmet, inför gruppen eller i större sammanhang med många medverkande. Som publik får eleven meningsfulla tillfällen att lyssna till musik. Konserter stimulerar deras spelglädje som alltid måste stå i fokus. 5

7 Suzukimetoden hos familjen Lundén Intervju med Anna-Carin Lundén Hur har metoden fungerat för er familj? Båda våra döttrar har lärt sig spela på det sättet. Den ena började med fiol men tröttnade på det och gick över till nyckelharpa. För henne har det varit enkelt för hon har ett otroligt musiköra. För den andra har det varit jobbigare eftersom hon har fått tränat upp sitt gehör. Lyssnat och tränat och lyssnat och tränat och tillslut kunna spela nyckelharpa, gitarr och piano obehindrat. Många tårar fälldes innan hon har kommit så här långt. Hon spelar fortfarande bl.a. i kyrkan emellanåt. Tack vare det går det bättre i skolan, lättare med inlärning överhuvudtaget. Har du märkt något negativt med denna metod? Jag ser nog inget negativt mer än att vissa får slita hårt medan andra går det hur lätt som helst för. Men så är det ju inom vanlig inlärning också. Intervju med Mats Eckerbom. Mats Eckerbom är musiklärare på Kommunala musikskolan i Uppsala. Han har arbetat som musiklärare sedan Mats undervisar i cello. Han använder sig som han säger, av suzuki-metoden efter sina förutsättningar. Hans celloelever börjar när de är fem, sex år gamla. Fiolelever börjar ofta när de är fyra år. Cellon är ett större instrument och det krävs att barnen är lite äldre när de börjar med det. Nybörjarna använder inte noter, utan lär sig först enligt traditionell suzuki-metod genom att lyssna och härma. Föräldrarna är med på lektionerna, ibland i flera år, beroende på hur eleverna utvecklas. Till skillnad från traditionell suzuki-metod, låter dock Mats Eckerbom sina elever börja spela efter noter ganska snart, kanske efter ett års undervisning, detta för att eleverna inte ska bli analfabeter. Han tycker dock att det är bra att börja med att lyssna, barnen lär sig spela på samma sätt som de lär sig att sjunga. Mats elever får dels enskild undervisning en gång i veckan och dels gruppundervisning var tredje vecka. På gruppundervisningen spelar barnen som ligger på samma nivå ihop, det är ett bra sätt att lära känna varandra på säger han och så är det bra rent musikaliskt att spela ihop med andra. Varje termin har eleverna en slutkonsert och då spelar alla grupper tillsammans, såväl nybörjare som de som spelat längre. Mats har elever som han har följt från femårsåldern till 20års-åldern. Många av hans elever har blivit yrkesmusiker. 6

8 Suzukis idé om att alla får vara med, tycker Mats är bra, den tillämpas också inom musikskolan, även om det ibland i praktiken kan vara lite svårt p g a att det är kö dit. Mats Eckerbom har arbetat som musiklärare i 35 år, han har haft många elever genom åren, han använder suzuki-metoden. Han verkar vara en god pedagog som gillar sitt yrke och sina elever. Mattesmedjan Shinichi Suzuki har inspirerat med sin pedagogik även inom andra områden. I Japan finns Talent Education skolor som jobbar enligt Suzuki pedagogiken. I Sverige hittade vi ett exempel där Suzuki pedagogiken används inom ett annat område än det traditionella. Sten Rydh driver Mattesmedjan i Bengtsfors, Dalsland. I Mattesmedjan har han inspirerats av Suzukis pedagogik och menar att även det matematiska språket går att lära in på samma sätt som modersmålet och musiken. Detta sker genom lekar, rim och ramsor. Ex. Här är en Ellips i den finns pappas slips Här är en kvadrat i den finns det mat Även här har föräldrarna en stor betydelse för det lilla barnets utveckling. Barn gör som vi gör så det handlar om att visa att matematiken är en naturlig del av våra liv och att det precis som musik kan vara roligt och lustfyllt. Att inspirera och locka, låta barnet testa sina egna förmågor med problemlösning är en nyckel till framgång. Hannah pratar med Sten om att använda Suzukipedagogiken inom matematik: Jag resonerar lite kring att Suzuki menar att vi upplever musik och att detta är en av grundbultarna i pedagogiken och frågar Sten hur han menar att vi kan uppleva matematik. Att uppleva matematik är för mig oerhört väsentligt, precis som i musiken, konsten, litteraturen. Några exempel på matematikupplevelse är när barnen får bygga och arbeta med olika material, t.ex. klossar, pussel, mekano, lego, kaplastavar o.s.v. Det ger en grundläggande upplevelse av geometrin. Till detta hör också upplevelsen av rummet och tiden, t.ex. sådana vardagliga aktiviteter som när man går i skogen, badar, leker olika lekar, utövar olika idrotter mm. Man glömmer lätt bort att matematiken har en rumslig- tidslig sida som är helt grundläggande. Detta gäller också det visuella. När vi tittar på olika byggnader och former, vardagsföremål mm är det ju matematik i grunden. 7

9 Matematiken kan delas in i 4 klassiska grundområden, där jag vill att barnen skall få en grundläggande upplevelse: 1. Aritmetik (taluppfattning och räkning) 2. Geometri (rums- och tidsuppfattning, färg och form, mönster 3. Algebra (uttryck, ekvationer, funktioner). Hit kan vi också räkna mätning, enheter mm. 4. Diskret matematik (sannolikhet, statistik, logik, problemlösning, språkets roll m.m.) Tyvärr tror många att matematik nästan bara handlar om tal och räkning. Detta är givetvis ett viktigt område med mängder av grundläggande upplevelser. Men områdena 2-4 blir försummade i hög grad. För att förstå matematik behöver vi framför allt språket, både modersmålet och det matematiska språket. Barn som får höra mycket sagor, berättelser och själva blir vana att samtala får också mycket matematik redan som små. Vidare är det väsentligt att få spela olika spel och uppleva logiken och mönster på ett roligt, spännande och levande sätt. Vardagen är full av matematik, men vi vuxna måste göra barnen medvetna om detta så att de förstår att matematiken omfattar det mesta i vardagen och att de sedan bara fortsätter med en utveckling av detta. Man måste också komma ihåg att själva språket är uppbyggt av symboler som kombineras till ord och meningar med betydelse - en i högsta grad matematisk aktivitet. Detta finns ju med i logiken och semantiken. Inom idrott, musik, konst och bild får barnen grundläggande matematikupplevelser. Matematiken tar vi till oss genom våra fem sinnen och hjärnans otroliga förmåga att ge mening och förståelse. Hans resonemang och dem otroliga glädje och entusiasm som genomsyrar hans svar gör mig bara ännu mer fascinerad och nyfiken. 8

10 Bennys besök på Kulturskolan i Karlstad En fredag eftermiddag åkte jag till Karlstad för ett besök på Kulturskolan. Jag hade stämt träff med en Suzuki-lärare, Bo Thalén. Dels för en intervju men också för att få vara med på en lektion tillsammans med 11 barn i 8-års åldern. Jag började med att berätta vem jag var och varför jag önskade träffa honom. Sen började han berätta lite om sina tankar och funderingar kring Suzuki-metoden/pedagogiken och här är ett litet utdrag av vad han sa: För att bli Suzukilärare krävs tidigare pedagogisk erfarenhet med allmän pedagogisk inriktning. Undervisning Undervisningen börjar vid 4-års ålder då också föräldrarna aktivt medverkar i denna, dels för att det är lättare för barnen att slippa vara själva men också för att det tillsammans är lättare att komma ihåg hur styckena ska spelas. Suzuki-metoden bygger på det hantverksmässiga i att lära sig spela instrument genom upprepning. Man utgår från individens kunskap och mognad och möter barnet på en åldersadekvat och kunskapsmässig nivå. Det ska vara lustfyllt att lära sig nå t! Det är mer en metodik än en pedagogik. Man börjar alltid med att spela Blinka lilla stjärna på många olika sätt och fortsätter genom åren med olika stycken fram till betydligt svårare stycken som t.ex. Mozartkonserter. Man lär sig inte bara hur man ska spela eller hur det ska låta utan också vilka olika muskelgrupper man använder när man spelar på olika sätt. Undervisningen utgår från en väl genomtänkt kursplan. I denna kursplan har man sen en grundstomme i undervisningen där man kan lägga till och dra ifrån utifrån eleven/gruppen man undervisar. Bo var på en föreläsning med Shinichi Suzuki i Borlänge -88. Suzuki framhöll att han genom alla år har provat nå t nytt på eleverna varje dag! När jag kommer på nå t nytt berättar jag det för alla, det dumma berättar jag naturligtvis aldrig! Suzuki, då 90 år, upplevdes av Bosse som normal Hur kan det då komma sig att denna metodik/pedagogik fungerar? Enligt Suzuki därför att: - Detta fungerar för mig därför att det är rätt! En viktig tes enligt Suzuki: Man är aldrig för gammal för att börja spela och nästan aldrig för ung 9

11 Uppvisning En viktig bit i Suzukiundervisningen är konsert men då är det inte stora konserthallar som gäller utan alla typer av uppvisning, t.ex. i gruppen, tillsammans med andra grupper eller när man spelar för släkt och vänner i hemmet. En mycket medveten metodik i undervisningen är att eleverna får leda varandra, vara i centrum i undervisningen. Suzuki-pedagogiken kräver en stor kunskap av läraren. Det räcker inte med att bara kunna Blinka lilla stjärna. Viktigt i metodiken/pedagogiken är att ta reda på: Varför tränar vi? Vad är viktigt? Mina elever följer jag från 4-års ålder upp till dessa går ur gymnasiet. Negativ kritik kring Suzuki-pedagogiken: Eleverna läser noter väldigt dåligt jämfört med sina jämnåriga när de kommer en bit upp i åldrarna. Bos uppfattning kring detta: Ja, när det gäller att läsa noter så stämmer det men de spelar skjortan av jämnåriga kamrater när de kommer upp i 9-års åldern. Något som Bo verkligen vill framhålla är att: Vägen mot målet är minst lika viktig som målet Man växer upp till en Ädel & Nobel människa! Det är en bit i hela människans utveckling. Efter detta samtal gick vi till Orkestersalen där jag tillsammans med några föräldrar fick vara med på en lektion. De började som vanligt med en liten samling där Bo klappade olika takter vilka barnen i tur och ordning skulle härma. Denna övning pågick i några minuter, sedan var det dags att börja spela. Barnen ställde sig i två rader, Bo ställde sig framför och ledde de olika musikstyckena varvat med att barnen fick leda sina kompisar. Vid dessa tillfällen ackompanjerade Bo på piano. Jag passade på att ta lite kort och filma. Jag hade tidigare fått lov till detta, både av barn och de föräldrar som var där. 10

12 OCH TILL SLUT Låt barnen lyssna på Suzuki-styckena varje dag. Ta vara på alla tillfällen då ni kan spela för varandra hemma. Kritisera inte, hota inte, bestraffa inte. Ta itu med dåligt uppförande, men inte i direkt samband med musikutövandet. Glöm inte att komplimanger, leenden och uppmuntran är effektivare belöning än materiella saker. Uttryck ofta din uppskattning över framsteg. Uppmuntra inte bara läxövning utan även att barnen improviserar själva med sina instrument. Påminn aldrig barnen om att lektioner eller instrument är dyra. Skuldkänslor åstadkommer aldrig bra spelhumör. Var intresserad. Fråga mycket. Ordna så att barnen inte störs av TV där de övar. Stöd varandra till 100 %. Försök få alla i familjen att förstå att de behöver samarbeta för att spelningen ska fungera. Försök att gå tillsammans i familjen på uppspelningar, konserter mm. Visa ofta kärlek när ni sysslar med musik och era barn kommer också att älska musik. 11

13 Sammanfattning Suzuki-metoden utvecklades av japanen Shinichi Suzuki, han kallade själv sin metod för modersmålsmetoden. Metoden bygger mycket på repetition. Barnen börjar ofta spela i tidig ålder och alla barn är välkomna. I början används inga noter utan barnen härmar musiken de hör. Suzuki har inspirerat med sin pedagogik även inom andra områden. Suzuki-metoden har 13 byggstenar. Mats Eckerbom, musiklärare vid kommunala musikskolan i Uppsala undervisar i cello, han använder suzuki-metoden, men lär ut notläsning tidigare än vad traditionell suzuki-metod förespråkar. Benny besökte Kulturskolan i Karlstad och pratade med lärare och fick lyssna när barnen spelade. Läraren framhöll att Vägen mot målet är minst lika viktig som målet Man växer upp till en Ädel & Nobel människa! Det är en bit i hela människans utveckling Suzukipedagogiken är som många andra pedagogiker inte bara ett sätt lära, utan även en livsfilosofi. Även om Suzuki använder sin pedagogik främst för att lära barn spela fiol så genomsyrar hans livsåskådning hela pedagogiken. Han menar att vi alla borde vara som barn i 4-5 års åldern därför att De har ingen tanke på självbedrägeri. De litar på människor och har inga tvivel De vet bara hur man älskar, inte hur man hatar De älskar rättvisa och samvetsgrant följer reglerna. De söker lyckan, lever glatt och är fulla av liv De känner inte till fruktan utan lever i säkerhet Den inneboende livskraften hos dessa barn är grunden i hela Suzukis pedagogik Och hur man än vrider och vänder på det är det en skön tanke att inget barn är under genomsnittet i intelligens, det är utbildningsmetoden som är fel Källor Suzuki, Shinichi (1969). Kunskap med kärlek: pedagogik. Isabergs förlag/ssm AB