Sörmland UPP-märksammar barnen

Transkript

1 Dnr 14342/2009 Sörmland UPP-märksammar barnen dokumentation från seminarium december 2011 Vad får de? Vad tycker de? Mål och uppföljning i det fortsatta arbetet. Landstinget Sörmland med dess nio kommuner: Eskilstuna, Flen, Gnesta, Katrineholm, Nyköping, Oxelösund, Strängnäs, Trosa och Vingåker har under tre seminarier arbetat i ett utvecklingsarbete för barns psykiska hälsa tillsammans med UPP-centrum (Utvecklingscentrum för barns psykiska hälsa) på Socialstyrelsen och Nätverket Hälsa och Demokrati/Uppdrag Hälsa. Arbetet inleddes 2010, då överenskommelser tecknades mellan kommuner och landsting i Sörmlands län och Socialstyrelsen och Nätverken Hälsa och Demokrati och Uppdrag Hälsa.

2 Syftet med utvecklingsarbetet har varit att främja samverkan, öka kunskapen om varandras uppdrag och förutsättningar och om barnen och ungdomarnas psykiska hälsa, behov och viktiga påverkansfaktorer. Ett långsiktigt mål är ett utvecklat arbetssätt som kan integreras i de ordinarie samverkansoch styrprocesserna, med ökade kunskaper och samsyn kring barn och ungdomar som riskerar att utveckla psykisk ohälsa och om deras situation och behov. Målgruppen har varit ledande politiker i landstingsstyrelse, hälso- och sjukvårdsnämnd, kommunstyrelse, barn- och utbildningsnämnd, socialnämnd (eller motsvarande) samt ledande tjänstemän inom respektive organisation. Utvecklingsarbetet har huvudsakligen bestått av tre kunskapsseminarier där Sörmlands barn och ungdomar kommer att vara i centrum: Seminarium 1: Identifiera utmaningar, klargöra begrepp, befolkningsföreträdarrollen. Maj 2010 Seminarium 2: Vad vet vi och vad tror vi? Samverkansarenor. September 2011 Seminarium 3: Vad får de och vad tycker de? Mål och uppföljning. December 2011 Program 1 december Inledning: Åsa Kullgren, ordförande i länsstyrelsen i Sörmland inledde dagen och hälsade alla välkomna till det sista seminariet i utvecklingsarbetet Sörmland UPP-märksammar barnen. Hon hoppades att seminariet skulle resultera i att säcken ska knytas ihop och nå resultat om hur arbetet ska gå vidare för att få till en dräglig tillvaro och bra uppväxt för barnen i Sörmland. Monica Norrman, Socialstyrelsen och Anne Bylund, Nätverken Hälsa och Demokrati/Uppdrag Hälsa som är initiativtagare och medarrangörer, informerade i stora drag om utvecklingsarbetet som har pågått under cirka två år. Monica Norrman sa att syftet var att förebygga barns psykiska ohälsa i Sörmland. Projektet är unikt eftersom de högsta politiska- och chefstjänstemannaledningen inom områdena skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård i samtliga kommuner och landstinget deltar. Socialstyrelsens roll har varit att hålla ihop seminarierna och bidra med kunskapsbasen inom området barns psykiska ohälsa. Hon nämnde även de skriftliga överenskommelser mellan landstinget/kommunerna och Socialstyrelsen som låg till grund för utvecklingsarbetet. 2

3 Anne Bylund informerade om att de två nationella nätverken som hon representerar arbetar med styrning och utveckling inom hälso- och sjukvården. Anne Bylund har arbetat med liknande projekt tidigare, bland annat i Värmland. Nätverken Hälsa och Demokrati/Uppdrag Hälsa ansvarar för metod och process i detta utvecklingsarbete. Under arbetets gång har statistik på en del uppföljningsområden samlats in i en matris (bifogas minnesanteckningarna), som är uppdaterad med undersökningen Liv och hälsas 1 senaste uppgifter. Anne Bylund sa att frågan om roller och ansvar har en central roll för att driva ett arbete framåt, och frågade hur politiker och tjänstemän ska kunna skapa ett konstruktivt klimat och samtidigt bevaka medborgarnas behov. Vidare framhöll hon att det krävs fingertoppskänsla för att verka som politiker i kommuner och landsting. Presentation av styrgruppen: Åsa Kullgren, ordförande i landstingsstyrelsen Jens Persson, ordförande i kommunstyrelsen, Strängnäs Jimmy Jansson, vice ordförande i kommunstyrelsen, Eskilstuna Daniel Portnoff, ordförande i kommunstyrelsen, Trosa Presentation av beredningsgruppen: Bengt Gustavsson, socialchef, Strängnäs Åsa Furén Thulin, socialchef, Flen Susanne Sandlund, socialchef, Gnesta Tommy Svensson, skolchef, Eskilstuna Karin Segnestam, överläkare i barnhälsovården i landstinget Ingrid Mårselius, utvecklingsledare, landstinget Monika Agnedal, samordningsstrateg Presentation av referensgruppen: Eva-Charlotte Bernthson, verksamhetschef HAB Peter Ankarberg, verksamhetschef barn- och ungdomspsykiatri Katarina Granroth, verksamhetschef barn- och ungdomspsykiatri Marit Larsdotter, seminariets moderator, ingår i nätverket Ordrum AB och arbetar även som journalist. Marit Larsdotter hälsade alla välkomna och redovisade resultaten från enkäten som genomfördes med deltagarna efter föregående seminarium. En fråga var om seminariedagarnas innehåll hade någon relevans i förhållande till deltagarens arbete. 95% av de som svarade tyckte att innehållet hade stor relevans. På frågan om seminariet har medverkat till ökade kontaktytor i Sörmland så svarade 90% att seminariet hade bidragit till det. 1 Liv och hälsa ung, 2011, Landstingets Folkhälsocentrum och FoU-centrum i samarbete med Södermanlands kommuner 3

4 Vilka är barnen i risk en kort summering Monica Norrman sammanfattade vilka barn som bland annat tillhör riskgrupperna för att utveckla psykisk ohälsa. Det kan handla om barn med beteendestörningar, känslomässiga symtom, utvecklingsavvikelser eller fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar. Det handlar också om barn vars föräldrar sviktar i sin omsorg på grund av till exempel missbruk, psykisk sjukdom och barn som är utsatta för våld eller övergrepp samt placerade barn. Det är en utmaning att hitta de här barnen och använda bra metoder för tidiga insatser. Sörmland har prioriterat att arbeta med tidig upptäckt för små barn, barn med problem i skolan, barn med funktionsnedsättning och barn som är placerade. Susanne Sandlund, socialchef i Gnesta, berättade att barn i riskzon finns överallt, men nämnde särskilt de riskgrupper Monica Norrman räknade upp. Prioriteringar krävs för att hitta barn som riskerar psykisk ohälsa och för att lösa problemen tillsammans i skolan, socialtjänsten och landstinget. Samverkansarenor synpunkter Synpunkterna om samverkansarenor och förslag på hur man kan gå vidare samlades ihop efter förra seminariet. Moderatorn uppmanande deltagarna att diskutera synpunkterna i sina grupper och ge återkoppling på samverkansarenorna. Vad behöver göras? Daniel Portnoff, ordförande i kommunstyrelsen, Trosa tog emot synpunkter från några av grupperna vid borden där politikerna satt: - Det är hos kommunerna som ansvaret ligger. Ett ytterligare länsövergripande organ kanske inte är det som behövs. Kommunerna ser väldigt olika ut och arbetet behöver anpassas efter det. Det som däremot behövs är en sorts piska som ligger på att vi gör vårt jobb ute i kommunerna. Det är nog inom våra respektive kommuner som murar mellan verksamheter behöver raseras. - På övergripande nivå saknas det idag ett samverkansforum som arbetar med barnfrågor. Det är inte så lätt att bara placera barnfrågorna i någon befintlig samverkansstruktur. Vi kan konstatera att vi tidigare ändå hade en bra dialog mellan kommuner och landsting på den politiska nivån i de så kallade samverkansberedningarna. Men hur vi ska organisera dialogen i en mer formell samverkansstruktur kan vi förhoppningsvis lösa framöver. - Det finns för närvarande ingen arena som har ett övergripande ansvar för att ta tillvara på barnperspektivet. Vi har visserligen haft Regionförbundet, men det vore bra med någon funktion som är blåslampa i dessa frågor. Frågan är vem som ska hålla i den blåslampan. Ska det vara ett utskott i Regionförbundet? 4

5 - Vi konstaterar att det saknas en samverkanskonstellation mellan tjänstemän och politiker. Men frågan är om vi inte borde börja arbeta på ett annat sätt i de befintliga samverkansarenorna som redan finns. - Samverkansberedningen och psykiatriberedningen som fanns i den förra perioden byggde upp kunskap om bland annat barnfrågor, vilket saknas idag. Tilläggas bör att RAR (kommunalförbund Rehabilitera och Aktivera) är den funktion som har minst med den här gruppen att göra, eftersom det handlar om personer från 16 år och uppåt. - I fråga om samverkansarenorna är det många av oss som inte har någon aning om vad andra gör eller har för ansvar. - Enligt sammanfattningen av vilka samverkansarenor som finns, så undrar vi egentligen vilken av dessa som ansvarar övergripande för barnfrågor. Och vi tycker att den länsövergripande konstellationen VOHJS (gemensam nämnd för vård, omsorg och hjälpmedel) på nästa möte i april ändå måste ta upp frågan om ett eventuellt övergripande ansvar för barn. Lars Rådh, kommunchef i Flen, tog emot synpunkter från några av grupperna vid borden där tjänstemännen satt: - Vi reflekterade över att vi har en bra närvårdsstruktur men det som blir väldigt uppenbart är att skolan, socialtjänsten och närvården inte möts i någon konstellation. Frågan är om barnfrågorna ska få en egen samverkansarena. - Skolan har ett viktigt uppdrag, att se till att eleverna går ut grundskolan med godkända betyg vilket är den viktigaste faktorn för att få ett bra liv. Därför har vi ett stort ansvar att koppla ihop skolans arbete med socialtjänsten. - Vi har konstaterat att det finns en väl utvecklad samverkan på tjänstemannanivå, men skolan saknas i det sammanhanget. - För närvarande pågår en stor satsning från statens sida där man inbjuder länen till att söka medel för utveckling av barn- och ungdomsfrågor. Vi måste bestämma oss för att satsa nu! - Arbete pågår enligt nationella riktlinjer och aktiviteter sker på fyra nivåer och dessa finns beskrivna på landstingets hemsida; individnivå, verksamhetsnivå, länsdelsnivå (länet indelat i tre delar) samt på länsövergripande nivå. - Skolan måste komma in i länsstyrgruppen och i de andra styrgrupperna. Det är också viktigt att implementera att dessa arenor verkligen finns. Länet har fått en utvecklingsledare och samverkansstrateg, 5

6 Cecilia Moore, som arbetar på FoU i Sörmland. Hennes uppdrag innebär att driva ett förbättringsarbete inom den sociala barn- och ungdomsvården i länets kommuner och i landstinget. - Barn i riskzonen ska tas om hand i kommunen. Samarbete ska i första hand skötas lokalt, men när det gäller barn i riskgrupperna i skarven mellan verksamheter bör vi samverka. Det vore bra med tydligare prioriteringar hos länets politiska ledning när det gäller hur barnfrågorna ska skötas i landstinget i förhållande till den lokala nivån i kommunen. - Vi har kommit fram till att man borde arbeta med barn i lägre åldrar. VOHJS bildades ursprungligen för vuxenfrågor. Ska den bli en nämnd för samverkan, så bör även barnfrågorna föras in där. - Var finns de politiska mandaten för hur vi kan hjälpa barnen? - Hur kommer vi vidare och får en förändring för barn i riskzon? - Vi behöver inte bara prata OM barnen, utan även MED dem. Var finns deras röster i det här arbetet? Värmland har identifierat fyra gemensamma utmaningar Catarina Segersten, regionråd (tidigare landstingsråd), och Yvonne Lennemyr, utvecklingsledare, berättade om ett systematiskt utvecklingsarbete som pågår i Värmland sedan Catarina Segersten berättade om deras erfarenheter med utvecklingsarbetet Nya perspektiv. I Värmland finns det 16 kommuner vilket försvårar förutsättningarna för samverkan. Det är stor spännvidd mellan huvudmännens ansvarsområden. Politisk vilja krävs för att genomföra ett sådant projekt och man måste markera betydelsen av frågornas innehåll. Nya perspektiv har inte varit en organisationsmodell utan snarare ett förhållningssätt. Det centrala för att åstadkomma utveckling är att det finns en politisk vilja, sa Catarina Segersten. Nya Perspektiv har blivit en gemensam arena för kommunerna i Värmland och Landstinget i Värmland att mötas i en dialog utifrån ett medborgarperspektiv. Region Värmland samordnar och leder arbetet. Ledande politiker och tjänstemän i landstinget och kommunerna har deltagit sedan november I arbetet har de tagit fram mätbara mål. Det underlättar vid planering för hur budgeten ska utformas. 6

7 Yvonne Lennemyr beskrev hur arbetet har genomförts. Projektet pågick år 2007 till 2009 med fyra kunskapsseminarier, därefter har arbetet permanentats och snart ska det sjunde seminariet genomföras. I Värmland träffas numera 16 KSO och landstingsrådet regelbundet för att bland annat hålla denna fråga vid liv. Hon sa att det personliga mötet har spelat en viktig roll och arbetet har styrts av medborgarperspektiv, samverkan och respekt. Det har varit en fantastisk resa. Allt har dock inte varit framgångsrikt, sa Yvonne Lennemyr som beskrev arbetets mål, utmaningar och resultat. Hon redogjorde för att de under sista seminariet (projektet) i maj 2009, fastställde mätbara mål inom fyra områden: - Den sårbara familjen - Riskbruk/riskbeteende - Psykisk hälsa - Äldres hälsa Seminariedeltagarna ställde sedan frågor och Yvonne Lennemyr svarade bland annat på hur de politiska målen har omsatts i praktiken. Numera finns de fyra utmaningarna som del av landstingets verksamhetsplan. Det betyder att de olika verksamheterna nu måste redovisa hur de arbetar med frågorna. I projektet Nya perspektiv har vi lärt oss att vi borde ha mätt värmlänningarnas hälsa redan innan projektet påbörjades, sa Yvonne Lennemyr. Vi borde även ha haft med skolan i samverkan. Det var visserligen 140 personer som deltog i projektet från början redan innan skolan var med, så frågan var ju hur hanterligt det skulle bli. Men i efterhand anser vi att skolan borde ha varit med från början. Yvonne Lennemyr sa att de nu försöker få med skolan i det fortsatta arbetet. Synpunkter från deltagarna: Det var spännande att lyssna på inslaget från Värmland och höra hur en annan region har gjort. I vår kommun funderar vi på hur vi ska prioritera bland våra arbetsområden och att man borde börja bland de små barnen. Vi tänkte även på att man ska koppla folkhälsofrågorna till det här, eftersom man bör arbeta långsiktigt. Det handlar bland annat om socioekonomiska förhållanden, hur föräldrarna mår samt sekretessproblem mellan verksamhetsområden. Intressant föreläsning. I vår grupp blev diskussionen väldigt filosofisk. Uttrycket Less is more beskriver ganska väl vår diskussion om att vi behöver definiera vilka faktorer vi ska fokusera på. Vi har en massa mål för våra verksamheter, men egentligen vill vi bara en sak; att alla ska må bra. Gruppen konstaterade att det inte är någon lätt uppgift att förebygga psykisk ohälsa. Vi måste ta med oss lärdomen att vi behöver tydliga mål och kunna följa upp dem, fokusera på vad vi vill nå och hur vi når dit vi vill. 7

8 Gruppen hade diskuterat hur ett möte med 16 KSO (kommunstyrelseordförande) plus ett landstingsråd en fredag skulle se ut. De hade kommit fram till att man måste vända diskussionen. Det viktigaste är inte alltid att träffas, utan hellre rätt resurser, rätt insatser på rätt nivå. Yvonne Lennemyr sa att det som politikerna i Värmland har diskuterat inför framtiden är att bara ha ett enda mål: Att se till att barn och ungdomar klarar grundskolan. För att klara grundskolan måste man sätta in resurser väldigt tidigt, kanske redan innan barnen föds. Beslut ska ligga på en så hög politisk nivå som möjligt. KSO borde vara ansvariga. KSO borde därmed utse någon som ansvarar för frågan om att förebygga barns psykiska ohälsa. Goda exempel på samverkan mellan skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård i Sörmland Projektledningen har tillsammans med beredningsgruppen valt ut sexton exempel som ett axplock för att på ett levande sätt ge en upplevelse av olika samverkansarenor som finns i länet. Exemplen berör riskgrupperna och belyser hur samverkan mellan flera verksamheter kan ha bidragit till en förbättring för barnen. De representanter som bjudits in har fått möjlighet att i en modell som liknande en intervju i en tv-soffa kort få presentera sina verksamheter. I huvudsak har representanterna fått ta ställning till frågeställningar i förhållande till sina verksamheter: Kan det t.ex. gälla barn och unga som ramlar mellan stolarna, som inte upptäcks, grupper man inte når, barn med utagerande beteende i skolan, små barn i risk att utveckla psykisk ohälsa, m.m.? Kan det t.ex. innefatta förskola/skola - socialtjänst- BVC (barnavårdscentral), eller elevhälsa- BUP (barn och ungdomspsykiatri), habilitering, o.s.v.? Vad har det blivit för resultat ur barnens perspektiv? Har det t.ex upptäckts positiva effekter hos barnet/barnen, att de fungerar bättre i vardagen, i skolan, hemma eller mår bättre o.s.v.? 8

9 Soffa 1 beskriver förändringar för Små barn Henrika Lundberg från familjecentralen i Brandkärr, Nyköping: När familjecentralens verksamhet startade 1998 fanns det inte någon organiserad samverkan riktad till småbarnsföräldrar mellan kommun och landsting. På familjecentralen har vi samlat fyra olika professioner: Barnmorskemottagning (barnmorska) landsting Barnavårdscentral (barnsjuksköterska) landsting Öppen förskola (förskollärare) kommun Råd stöd (socionom/socialpedagog) kommun Alla sitter i samma hus. Samverkansavtal har upprättats. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Vi har haft möjlighet att arbeta med tidigt föräldrastöd, att man kommer in när barnen är små och ibland genom mödrahälsovården redan innan barnen föds. På ett enkelt sätt når man alla familjer/barn via BVC-sköterskan och det är lätt att länka till varandra. Vi når nu ut till föräldrar som kommer från 36 olika nationer. Pernilla Hallenstam från socialtjänsten i Eskilstuna om funktionell familjeterapi: I flera av Sörmlands kommuner såg man att ungdomar och familjer behövde stöd på grund av psykisk ohälsa. Eftersom ungdomarna behövde insatser från både landsting och kommun tillkom vissa kommunikationsproblem på grund av bland annat sekretess eller att olika parallellprocesser uppstod. Nästan alla kommuner i Sörmland är delaktiga i ett tvåårigt utbildningsprojekt i en behandlingsmetod i familjeterapi. Samarbete sker mellan socialtjänst och BUP. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Förhoppningen är att skapa en samsyn, att vi kan ha en dialog och för att skapa den måste vi vara tydliga mot familjerna. Utmaningen är bland annat att få kontakt och möjlighet att samarbeta med familjer. Marle Lindell-Eklund från familjecentralen i Strängnäs: Marle Lindell berättade att det tidigare inte fanns någon organiserad samverkan riktad till småbarnsföräldrar mellan kommun och landsting. 9

10 Nu är barnmorskemottagningen placerad på familjecentralen. Alla föräldrar som väntar barn kommer in på familjecentralen. Problemet med familjecentraler kan vara, att även om olika professioner är samlokaliserade så arbetar alla var och en med sitt. Utmaningen låg i att verkligen skapa samverkan och jobba ihop över gränserna. Samverkan sker mellan den allmänna mödra- och barnhälsovården, öppna verksamheter, BVC och barnmorskemottagningen. Det handlar om relationer och att skapa nätverk för att kunna etablera kontakt. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Att barnen får må bra och vara trygga. Att det finns folk och nätverk runt barnet. För att få samverkan att fungera lyfter vi dessa frågor vid varje arbetsplatsträff. Vi arbetar med enkätundersökningar. Hur ser det ut? Vad kan vi göra? För att nå utlandsfödda föräldrar jobbar vi med tolk. Därför ökade t. ex. antalet barn med utlandsfödda föräldrar i öppna förskolans grupper. Soffa 2 beskriver förändringar för Barn i skolan Georg Hammartjärn från Ciceron i Trosa: Vi såg ett problem med att många ungdomar stod utanför arbetsmarknaden, trots alla våra projekt inom området. Då växte idén fram om att fånga upp alla ungdomar över 16 år. Projektet har pågått i ett år. Vi anställde koordinatorer och de samverkar med skolan genom SYV (studie och yrkesvägledarna), socialtjänsten, vårdcentralen och Arbetsförmedlingen. Genom koordinatorerna fick vi kontakt med en grupp på cirka 25 personer som inte gick på gymnasiet eller var aktiva på arbetsmarknaden. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Målet har genom förbättrad samverkan varit att få de unga att gå tillbaka till studier eller börja arbeta. Vi har sett att projektet har hjälpt personer att komma tillbaka och fått nya rutiner i sina liv. De har fått träffa andra personer som lyckats. Grunden är ju att alla behöver gemenskap. Men vi har också upptäckt att det finns stora, omättade behov av kontinuerligt stöd. Åsa Fuhrén Thulin om Våga välja väg i Flen: För två sedan hade vi navigatorcenter i skolans regi med syfte att minska klyftan mellan skolan och arbetslivet. Genom en hälsokartläggning upptäckte vi att det fanns många ungdomar som mådde väldigt dåligt. 10

11 Samverkan sker med skolan, socialen, psykiatrin, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Avsikten är att få tillbaka barn och ungdomar till skolan och arbetslivet. Vi har kommit halvvägs i projektet och av de cirka 70 unga som deltagit är en tredjedel tillbaka i skolan. En del har gått ut skolan och många deltar i arbetsmarknadsåtgärder. Ungdomarna säger att de nu har ett sammanhang. Lena Furén om Stödteam skola socialtjänst i Vingåker: Vi hade ett antal ungdomar i åldern år som hade långvarig skolfrånvaro. Skolan och socialtjänsten hade jobbat med dem tidigare men inte samverkat för att få tillbaka dem i skolan. Projektet ALVA startade i liten skala för drygt ett år sedan. Från början trodde vi att vi skulle jobba med de utagerande barnen. Det visade sig att det största problemet var att få en grupp barn att komma till skolan. Lärare, socialarbetare samarbetar med föräldrarna för att kunna medverka i projektet. Samverkan sker även med BUP. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Först var det svårt att få barnen att delta men närvaron har ökat drastiskt. Alla barnen har haft stora behov av att komma ikapp med undervisningen. Flera av ungdomarna har fått gymnasiebehörighet. Några får gå ett tionde skolår. En del barn går nu även en del av sin tid i sina ursprungsklasser. Soffa 3 beskriver förändringar för några prioriterade grupper : Lena Söderquist Määttä från Barnahus i Eskilstuna: Till ett barnahus kommer barn som misstänks ha blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp. Eftersom barnet utsatts för övergreppet måste barnet och föräldrarna få hjälp av olika instanser. Ibland kan det vara en av föräldrarna som är förövare. Barnet behöver inte genomgå flera olika utredningar, som skett tidigare: Socialtjänstutredningar, polisförhör, BUP-insatser etc. Vi bestämde oss för att starta verksamheten år Samverkan sker mellan åklagare, polis, socialtjänst, BUP och barnläkare. Alla utredningar sker under samma tak. 11

12 Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Barnet behöver inte genomgå flera olika utredningar, som har skett tidigare. När det blir mer förutsägbart för barnet hur det ska gå till slipper barnet mer än nödvändigt av den psykiska pressen, och alla inblandade spar tid. Åke Strandberg om BBIC (Barns behov i centrum) i Katrineholm barn BBIC är ett system som följer hela ärendegången i barnavårdsärenden. Socialstyrelsens har erbjudit alla Sveriges kommuner ett enhetligt system för handläggning och dokumentation. BBIC med dess olika beståndsdelar är testat och utvärderat i ett projekt i nära samarbete med kommuner och forskare. Denna version av systemet är det samlade resultatet och speglar såväl projektkommunernas önskemål som Socialstyrelsens krav på ett kvalitetssäkert verksamhetssystem. I grunden handlar det om att på ett rättssäkert sätt göra likvärdiga bedömningar för barn runt om i landet. Samverkan sker med bland annat hälso- och sjukvården, förskolan, skola och polis. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? 2006 beslutade Katrineholm att ansluta sig till det här systemet. I samband med det beslöts att olika undersökningar skulle göras. Ett intressant resultat av undersökningarna visade bland annat att föräldrarna som varit föremål för utredningar upplevt en stor förbättring vad gäller bemötandet från myndigheterna. Familjerna ansåg att de fått cirka 40% förbättring vad gäller att få information och delaktighet. Anette Persson om gemensamma uppföljningar i skola och socialtjänst i Oxelösund När Oxelösund genomförde mätningar upptäckte man att ungdomarna inte mådde så bra. Åtgärder beslutades för att förbättra situationen. Uppdraget var att upptäcka problem och sätta in åtgärder tidigt. Vi hade nätverk runt barnen för samverkan med BVC, fritidssektorn, kyrkan, polisen, socialtjänsten och skolornas elevhälsa. För att få en reell samverkan beslöt politikerna att ge förvaltningscheferna inom utbildning och vård och omsorg i uppgift att få igång strukturell samverkan. Det har även bildats ett barnhälsoteam som stöd till förskolan med specialpedagog, kurator och psykolog. 12

13 Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Vi har riktat in oss på verksamheter för barn i förskoleåldern och haft gemensamma utbildningsdagar för att få kännedom om varandras områden och vad vi kan åstadkomma från skola respektive socialtjänst. Vi har numera bra koll på alla förskolebarn. När det gäller placerade barn finns nu alltid skolan med i samverkansarbetet. Strukturen i våra nätverksmöten gör att föräldrarna har blivit mer delaktiga. Abdiaziz Moahamud om COPE på somaliska i Flen När jag och mina kollegor hade gått COPE-kursen (föräldrautbildningsprogram) 2010 för att bli kursledare, så upptäckte vi att problemet i Flen var att de föräldrar som vi bjöd in till kursen inte kunde tala svenska. Ett annat problem var att COPE-kursen förväntade att kvinnor och män skulle blandas på samma kurs. Det resulterade i att vi fick svårt att värva deltagare. Syftet med COPE är att stärka föräldrarna i deras föräldraroll och ge dem verktyg att förstå och hantera sitt barns beteende. Det kan uppstå problem om någon från kommunen kommer och talar om för föräldrar hur de ska uppfostra sina barn. Samverkan sker mellan kommunens individ- och familjeomsorg, förskola, BVC och elevhälsa. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Jag tog kontakt med en viktig huvudperson inom den somaliska föreningen i Flen och fick stöd för att COPE-kursen behövdes. När jag sedan bjöd in föräldrar till kursen via föreningen gick det bra att få dem som kursdeltagare. Genom kurserna har vi identifierat problem, hittat alternativa lösningar, planerat, provat lösningarna i praktiken och utvärderat användbarheten. Vi lyckades genomföra blandade kurser med både kvinnor och män. Nu har vi startat en ny, fulltecknad kursserie och har kö till ytterligare en kurs. Soffa 4 beskriver förändringar för några prioriterade grupper : Birgitta Wallman om Projekt Pinocchio i Gnesta I Gnesta hade vi möjlighet att delta i Sveriges kommuner och landstings (SKL) och Socialstyrelsens tvååriga projekt för att förbättra det förebyggande arbetet kring barn upp till 12 år som riskerar att utveckla normbrytande beteende. Projektet har resulterat i en verksamhet. 13

14 Samverkan har skett mellan BUP, socialförvaltningen och utbildningsförvaltningen i Gnesta. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Vår viktigaste erfarenhet är just betydelsen av tidig upptäckt och tidiga insatser. Och helst ska förebyggandet ske innan barnet hunnit bli normbrytande. Tidiga insatser ger bättre förutsättningar att erbjuda stöd mot problem som inte har hunnit växa sig alltför stora. Det ger mindre kostnader och är samhällsekonomiskt effektivt. Vi bildade sedan en VITS förskolegrupp (vardagsnära insatser i tydlig samverkan) vilket har resulterat i ett skriftligt avtal om samverkan mellan vårdcentral, BVC, MVC (mödravårdscentral), barnhälsovården, habiliteringsverksamheten (södra), social- och utbildningsförvaltning samt BUP. Birgitta Wallman citerade ekonomen Ingvar Nilsson: Det finns ingen riskaktie på börsen som är så lönsam som att satsa förebyggande på barn och ungdomar. Eva-Charlotte Bernthson om Mångsidiga intensiva insatser (MII) för små barn med autism Gruppen barn med funktionsnedsättningar löper stor risk att drabbas av psykisk ohälsa. Det behövs tidiga insatser i förskolan. Det handlar om barn som tänker lite annorlunda, tolkar allting lite annorlunda och har lätt att utveckla aggressivitet och hamna i utanförskap. MII är en metod som vi använder i samverkan med familj, habiliteringen och förskoleverksamheten. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Genom utbildning till föräldrar och förskolepersonal ger metoden verktyg för att hjälpa barnen samt att insatserna följs upp. Exempelvis hade ett barn aggressivt och destruktivt beteende, saknade språk och hade en förtvivlad mamma. Efter en tid med MII hade barnet utvecklat ett språk och kunde kommunicera sina känslor och familjen fick ett större lugn. Christina Hammargren om Cumulus Nyköping Cumulus har funnits länge som ett stöd till vuxna. Numera riktas verksamheten även till barn som har föräldrar med alkohol/drog-problematik, är skilda och inte kan komma överens, barn med en förälder som har psykisk ohälsa eller barn som upplevt att en förälder utövar våld mot den andra. Socialtjänsten driver verksamheten och samverkar med bland annat vuxenpsykiatrin och elevhälsan. 14

15 Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Barnen får eget utrymme och verksamheten har blivit etablerad och välkänd. Barnen får hjälp att förstå sin situation, känsla av sammanhang och känner mindre skuld. Linda Sund om ungdomsmottagningen i Eskilstuna Ungdomar är ingen riskgrupp bara för att de är just ungdomar. Men det visade sig att kommunen fick en ökning av unga som sexdebuterade tidigt och behövde preventivmedel och abortpiller. Landsting och kommun driver verksamheten tillsammans. Här arbetar barnmorskor, läkare och kurator. Vad har blivit resultatet (ur barnens perspektiv)? Ungdomsmottagningen satsade på att försöka få ungdomarna under 15 år att ta med sina föräldrar till ungdomsmottagningen för samtal. Ungdomarna kan få hjälp på samma ställe med sina olika bekymmer, till exempel problem med bland annat relationer, identitet, att bli förälder, abort, sexuella kränkningar/övergrepp, nedstämdhet eller ensamhet. Gemensam vision Jens Persson, Daniel Portnoff och Åsa Kullgren Jens Persson inledde med att säga det inte blir någon lätt uppgift att få till en lösning för samverkan framöver. Under seminariet har vi tagit del av hur de olika samverkansorganen ser ut i länet. Jens Persson sa att han nu har förstått att det inte utan vidare går att lägga allt i den gemensamma nämnden (VOHJS). Delade meningar råder. Med kommunförbund fanns även en koppling till skolan och landstinget men det har vi förlorat nu. Visionen om En god och trygg uppväxt för Sörmlands barn kan nog de flesta skriva under på. Jens Persson sa att de nu samlade seminariedeltagarna borde kunna träffas varje år och göra återkopplingar med utgångspunkt från de mätbara faktorer som finns i matrisen. Daniel Portnoff lyfte frågan om det går att lägga ett uppdrag på länsstyrgruppen för att i samverkan med skolcheferna arbeta med frågorna och komma tillbaka om ett år med lite kött på benen. Han sa vidare att det kan vara bra i ett inledande skede behålla styrgruppstänket, men att lägga uppdraget politiskt på LSO (landstingsordförande) och KSO. 15

16 Åsa Kullgren sa att det avgörande för att få det att fungera och driva arbetet framåt är att tillsätta en tjänstemannagrupp. Det bör finnas en huvudansvarig och sammankallande person från landstinget och två tjänstemän från kommunen, en från skolan och en från socialtjänsten. Det har inte tagits några beslut om detta, utan måste förstås diskuteras mellan kommunstyrelseordförandena och inom organisationerna. Det är inte aktuellt att lägga in ytterligare uppdrag hos VOHJS. Den nytillsatta nämnden behöver få påbörja sitt arbete i lugn och ro. Åsa Kullgren föreslog att det tills vidare ska bildas en beredningsgrupp som består av LSO och KSO som träffas vid de ordinarie inbokade tillfällena och diskuterar detta vid behov. Jens Persson sa att deras förslag innebär att den nya beredningsgruppen under kommande år ska jobba vidare med att hitta den optimala samarbetslösningen som ska fungera på sikt. Kommentarer från deltagarna efter styrgruppens förlag till det kommande arbetet med visionen: Vi har inga invändningar mot vare sig de föreslagna visionerna eller de framtagna resultatindikatorerna, men undrar vad det betyder att vi ska ses vid behov. Det finns risk för att alla de lagrum och olika sekretessbestämmelser som styr arbetet runt barn gör att samverkan försvåras. KSO-gruppen skulle kunna försöka motverka det. Det vore jättebra om det kunde skapas en formell form för arbetet i den befintliga organisationen. Det finns annars en risk för att det skapas informella grupper som inte klarar att driva frågan uthålligt. Vi ser det som en bra signal att KSO och LSO ska driva det fortsatta arbetet. Men vi ser en fara i att länsstyrgruppen, som redan idag består av 27 personer och fungerar väldigt bra, ska få utökat uppdrag. I länsstyrgruppen och i närvårdsarbetet finns en särskild tjänsteman som ansvarar för uppdraget om barn och unga, och det har förts diskussioner om att få med skolan i länsstyrgruppen, så att skolan kan delta åtminstone en gång per termin. Vi tycker det är bra att komma igång med arbetet om visionen. Det hade varit bra om det ändå framkommit mer konkreta förslag på hur arbetet ska göras. Klockan redan är fem över tolv i dessa frågor. Att i det läget behöva vänta ett helt år på att komma igång känns lite tunt. Daniel Portnoff svarade att avsikten inte var att arbetet ska börja om ett år, utan att vi kan samlas i detta fora om ett år. Och självklart ska det påbörjas 16

17 och arbetas med frågorna fram till dess, menade han, och sa att ambitionen bör vara att sedan hitta en annan lösning. Det är bra att det här initiativet tas. Men det tål att funderas på om det går att lösa att få in dubbelt så många fler ordföranden som ska vara involverade i det politiska arbetet i länsstyrgruppen. Jag blir lite orolig för vad länsstyrgruppen kommer att få för uppdrag från VOHJS. I länsstyrgruppen finns inte skolfolk. Vi får inte tappa samverkan med skolsidan och det bör inte bli fel uppdrag. Hur många bollar ska de klara av att springa på? Åsa Kullgren menade att parallella organisationer är något som bör undvikas. Det viktigaste är att rätt personer arbetar med frågorna. Åsa Furén Thulin informerade om att barnfrågorna redan finns i länsstyrgruppen. Länsstyrgruppen har redan diskuterat att bjuda in skolcheferna, men inte till varje möte. Reflektioner: Johan Sandlund, kommunchef i Trosa sa att mång bra ord har sagts under dagen, bland annat att det viktiga inte är det som sägs i denna slottssal, utan hur vi kan ta oss vidare och att gå från ord till handling. Den centrala frågan är ju: Hur ger vi våra barn trygghet och framtidstro? Samverkan i praktiken, i den dagliga verksamheten det är dit vi måste komma, sa Johan Sandlund. I Trosa kommun har dessa sedan länge funnits under samma nämnd; förskola, skola och individ- och familjeomsorg. När de kommunala organisationerna får uppdrag, så finns risken att man börjar springa stafettlopp att man försöker springa och lämna över pinnen så fort som möjligt till nästa instans. Vi kanske borde samla krafterna som i ett dragkampslag och göra det uthålligt. Det är uppenbart att skolan har en central betydelse och det är befriande att se när det blir verkstad och kan göra skillnad som i exemplen bland annat från Vingåker och Pinocchio i Gnesta. Johan Sandlund sade att vi inte får glömma att det finns en god grogrund ute i kommunerna och i landstinget, med många besjälade medarbetare. Britta Bergström sa att de viktiga frågorna om tidiga insatser i samverkan och i samarbete har lyfts, och att vi behöver ett särskilt förskolefokus. Oxelösund fick en utmärkelse nyligen av Lärarförbundet som bästa förbättringskommunen i skolan i Sörmland, sa Britta Bergström. I samband med det frågade Bo Könberg, landshövding i Södermanlands län: Vad ska ni göra för att komma ännu högre? Egentligen ligger vi inte särskilt högt, på plats 182 av landets 290 kommuner. Det viktigaste är ju inte att Oxelösund ligger bäst, utan att de sörmländska barnen ska må mycket bättre än de gör idag. Så målet är att alla sörmländska kommunerna ska ligga bland de hund- 17

18 ra bästa nästa år, svarade vi. För att lyckas kanske vi bör titta på hur Arvidsjaur, som har vunnit två år i rad, har gjort, sa Britta Bergström. Vi utmanar resten av Sverige och när vi ses om ett år bör vi återkoppla och se vilka platser vi hamnar på i Lärarförbundets nationella ranking. Britta Bergström ansåg att undersökningen och uppföljningsverktyget Liv och hälsa ung behöver få fokus och att FoU deltar i det fortsatta arbetet. Avslutningsvis sa Britta Bergström att seminarierna har skapat ett nätverk mellan politiker och tjänstemän. Jens Persson avslutade dagen med att säga att han var särskilt nöjd med landstingets starka kvinna, Åsa Kullgren, har tagit tag i frågorna tillsammans med ett antal KSO, för att arbeta med helheten. Tack för idag! Program 2 december Från insikt till bättre hälsa för barn och unga. Hur får vi det att hända? Stefan Book, konsult inom strategi- och verksamhetsutveckling, föreläste om hur kommuner och landsting kan förbättra människors hälsa genom att arbeta med förändring, lärande, hinder och drivkrafter i organisationen för att uppnå hållbara resultat. Stefan Book berättade om de mekanismer som krävs för att gå från insikt om god hälsa till att uppnå bättre hälsa för medborgarna. Han beskrev hur en organisation kan förändras och tog ett exempel på hur man med systematiska metoder kan arbeta mot mobbning. Stefan Book beskrev hur teori och praktik måste varvas. Kunskap, insikter och arbete med visioner får oss att växa med våra utmaningar, men det är lika viktigt att utmaningarna matchar ens förmåga. Han beskrev att denna växelverkan leder oss i en uppåtgående spiral till en bättre plattform för lärandet och en djupare kunskap. Stefan Book sa att det är svårt att omsätta den utvecklade kunskapen i praktiken och att förändringsarbetet genomgår tre faser: Nuläge/situation? Vad vill vi? Åtgärder Mål/önskan? Effekter? Avslutningsvis sa Stefan Book sa att de verkliga effekterna kommer först när förändringsarbetet systematiserats och börjat kännas naturligt. 18

19 Samverkan mellan primärvård och socialtjänst för barn och unga som riskerar psykisk ohälsa i Värmdö Kersti Ejeby, verksamhetschef från Hamnens vårdcentral i Värmdö kommun informerade om hur de började bygga upp mottagningen på Värmdö Kersti Ejeby sa att hon hade jobbat länge som primärvårdschef i Värmdö och etablerat goda relationer med socialtjänsten innan de startade Hamnen. Hon beskrev samarbetet mellan Värmdös socialtjänst och landstingsdrivna Gustavsbergs vårdcentral. Målet var att hitta en modell för att bedriva första linjens barn- och ungdomspsykiatri samt att ge förebyggande stöd till kommunens barnfamiljer. Ett annat mål var att arbeta evidensbaserat. En arbetsgrupp bildades med bland annat professor Lars-Göran Öst från Stockholms universitet. Kersti Ejeby sa att möjligheten till att starta Hamnen kom när de beviljades statsbidrag 2008 genom SKL, för att förbättra kvaliteten och öka tillgängligheten till verksamheter för barn och unga med psykisk ohälsa. Även Socialstyrelsen/UPP och Hälso- och sjukvårdsnämnden har bidragit ekonomiskt. Innan arbetet med Hamnen startade hade vi en kurator och tjugo läkare anställda. Det innebär en stor obalans eftersom var tredje besök på en vårdcentral egentligen handlar om psykisk ohälsa, sa Kersti Ejeby. Min dröm är egentligen att det ska finnas en tredjedel distriktsläkare, en tredjedel psykologer och en tredjedel fackspecialister av olika slag. För att starta en mottagning för första linjens barn- och ungdomspsykiatri på en vårdcentral i samarbete mellan kommun och landsting, så måste två huvudmän, två uppdrag, samlokalisering och samarbete kring familjerna fungera, sa Kersti Ejeby. Innan arbetet började beslöt vi att mäta effekterna av den förändring som skulle åstadkommas för att få veta om skattepengarna gjorde någon nytta för barnen. Ett bra exempel på förbättringen var hur de arbetade med flödet av patienter från 1:a till 2:a linjens vård. Antalet patienter har också minskat med 29 % på Värmdö, sa Kersti Ejeby. Klara Sternbrink, enhetschef, från Hamnens vårdcentral, berättade vidare om hur arbetet fortskred. Hon sa att arbetsgruppen kom fram till att de skulle välja en organisation med KBT-psykolog, socionom och specialpedagog med kunskap i föräldrastödsprogram. Familjerna fick hjälp med föräldrastöd, kontakt med skola, socialtjänst, med medicinsk/psykiatrisk bedömning samt behandling av psykisk ohälsa. 19

20 När barnen och deras familjer kliver in på Hamnen eller ringer dit, så tar kommunens personal emot, sa Klara Sternbrink. Kommunen gör de allra första bedömningarna och barn med svårare psykisk ohälsa skickas vidare till landstingets psykologer. Under de första tre verksamhetsåren hanterades 898 barn, sa Klara Sternbrink. Bland annat har varje familj kommit på i snitt 4,7 besök och 27% av barnen har deltagit i något eller några bedömande/rådgivande samtal. 10% av Hamnens insatser har utgjorts av stödkontakter, sa Klara Sternbrink. Sammanfattningsvis har alla våra behandlingsinsatser gett positiva resultat. Alla kontakter har visat sig gå i rätt riktning. Klara Sternbrink sa att de inte känner till någon insats som har bidragit till att något barn har mått sämre. Rapporten om mottagningen Hamnen med beskrivning och utvärdering av första linjens barn- och ungdomspsykiatri i samarbete mellan Gustavsbergs vårdcentral (Stockholms läns landsting) och Värmdö kommun, bifogas minnesanteckningarna. Reflektioner från dagen Urban Granström, kommunstyrelsens ordförande i Nyköping, sa att han ser ett vägval i hur det framtida arbetet ska organiseras: antingen gör man ingenting eller så bestämmer vi oss på den politiska sidan för att särskilt rikta uppmärksamhet mot frågorna. Urban Granström sa att bland annat den socioekonomiska situationen för barnen i Sörmland, den psykiska ohälsan och i förlängningen ungdomsarbetslösheten bidrar till att man borde rikta särskild uppmärksamhet mot frågorna. Urban Granström sa att politikers frustration ofta mynnar ut i ett nytt styrdokument, att man på så sätt kan visa att man tar tag i viktiga frågor. Under det här seminariet har vi fått ta del av olika erfarenheter. Det är viktigt för oss politiker att få kunskap om vad som sker för att kunna ta riktiga beslut utifrån alternativen som finns. Avslutningsvis sa Urban Granström att han tror att det är politikerna som i det fortsatta arbetet ska ställa frågan om hur visionen om en god och trygg uppväxt för Sörmlands barn ska uppfyllas. Han sa också, att om politiker väljer att prioritera frågan så är det viktigt att ha kunskap om metoder och vägval. Då kan nya frågor ställas och ett konstruktivt arbete genomföras som minskar frustrationen i organisationen. 20

21 Bengt-Erik Sandström, kommunchef Trosa, reflekterade över andra dagen under sista seminariet. Han sa att vissa inslag innehöll svårsmälta föredrag medan andra delar var intressanta. Bengt-Erik Sandström tycker att styrdokument som verktyg är överskattat. Han ansåg att det föregående seminariet hade mer fart och innehåll. Dagen avslutas med tack! Projektgruppen: Anne Bylund tackade för samarbetet under de här två åren. Anne Bylund tog upp det som Urban Granström berörde angående frustration. Hon sa att när ingenting händer så är det lätt att det fattas för detaljerade politiska beslut som beror på en slags operationell frustration. Enligt Anne Bylund pågår mycket bra arbeten i Sörmland, men att det ändå finns utvecklingspotential. Hon sa att det spirar en anda av att kunna samlas kring en gemensam politisk vision och plattform som kan tydligöra för verksamheterna vilka områden som kommer att vara viktiga. Hon hoppades att visionen och målen kommer att möta det goda arbete som redan pågår. Monica Norrman tackade alla för samarbetet under utvecklingsprojektet. För Socialstyrelsens del har det varit viktigt att lyfta frågorna om barns psykiska ohälsa och tidiga insatser. Särskilt tack riktade hon till beredningsgruppen och referensgruppen som bidragit till att genomföra projektet. Slutligen riktade hon också ett särskilt tack till Anita Neuhaus som har varit med och arbetat med frågorna i inledningsskedet. Styrgruppen avslutade med att tacka alla för deras engagemang Åsa Kullgren avslutade seminariet med att säga att utvecklingsarbetet förmodligen resulterar i att prioritera barn som riskerar att drabbas av psykisk ohälsa. I så fall måste vi ta konsekvensen av det och arbeta metodiskt, ha mål och uppföljningsområden. Om det blir som vi har tänkt, så kommer KSO och LSO hålla i det fortsatta arbetet på den övergripande nivån. Vi kommer också arbeta med att förankra visionen, sa Åsa Kullgren. Detta arbete måste stödjas av en drivande tjänstemannagruppering. Åsa Kullgren avslutade med att även tacka Anita Neuhaus som har varit viktig för att det här projektet kom igång inledningsvis. 21

22 Jens Persson refererade till föreläsaren Stefan Books illustration om att tina ett isberg. I det här fallet handlar det om att tina upp relationerna mellan skolan, socialtjänsten och landstinget och få dessa parter att sätta in en gemensam åtgärdsplan samtidigt, sa Jens Persson. Vi i KSO är viktiga för det fortsatta arbetet, men nyckeln till framgången finns nog hos ordförandena i barn- och utbildningsnämnderna, socialnämnderna och landstinget samt hos tjänstemännen som sitter med sakkunskapen på området. Daniel Portnoff sa att han tyckte det hade varit en förmån att få vara med i styrgruppen eftersom det har varit så lärorikt. Min förhoppning är att det här arbetet har satt frågan på kartan. Förslag till vision: Vision om en god och trygg uppväxt för Sörmlands barn Uppföljning enligt utlagd matris/kommun Målgruppen för Sörmland UPP-märksammar barnen Årligen Socioekonomisk utsatthet, (Rädda barnen fattigdomsindex, CNI 0-6 via SCB, ytterligare?) Genomgått grundskola med godkända betyg, (Skolverket) Ungdomar (16-20) som ej går i skolan eller har arbete (kommunerna). Vart tredje år: Liv och hälsa ung Självupplevd hälsa; skolk, nedstämdhet, alkohol, narkotika. (Liv och Hälsa) skyddsfaktorer. Vi kan också bättre än tidigare identifiera grupper som riskerar skyddsfaktorer. att utveckla Vi kan allvarliga också bättre psykosociala än tidigare problem identifiera eller psykisk grupper ohälsa. riskerar Att upptäcka, att utveckla förebygga allvarliga och psykosociala ge tidiga problem insatser till eller barn psykisk och ohäl- unga som som sa. Att har upptäcka, eller riskerar förebygga att utveckla och psykisk ge tidiga ohälsa insatser är ett till arbete barn som och berör unga flera som har aktörer eller i riskerar kommuner att utveckla och landsting. psykisk ohälsa är ett arbete som berör flera aktörer i kommuner och landsting. 22

23 Förslag till uppdrag: Uppdrag till länsstyrgruppen i samverkan med skolcheferna Identifiera aktörer som kan påverka visionen Skapa rutiner, som bygger på samverkan mellan kommunerna och landstinget, för att identifiera, göra tidiga insatser för barn som riskerar att utveckla psykisk ohälsa. Återkoppla uppföljningsområdena (ovan) årligen till målgruppen för Sörmland UPP-märksammar barnen Bifogas: Bifogas till minnesanteckningarna: Samverkansarenor förtroendevalda i Sörmland Samverkansarenor tjänstemän i Sörmland Länk till Liv och hälsa ung, 2011, Landstingets Folkhälsocentrum och FoUcentrum i samarbete med Södermanlands kommuner: pdf Matris - utmaningar och riskgrupper Sörmland Text: Ann Bengtsson, utredare Socialstyrelsen 23