Kapitel 1! SKELETT OCH! LEDER!

Transkript

1 Kapitel 1 SKELETT OCH LEDER Skelettets uppbyggnad Flera hundra ben Vårt skelett är uppbyggt av drygt 200 ben. En del ben är stora, till exempel lårben och höftben. Andra ben är mycket små, som fingrarnas och tårnas ben. Allra minst är hörselbenen, som också räknas till skelettet. Några av benen rör sig i förhållande till varandra. Rörelserna sker i leder, som även är viktiga för att hålla ihop bendelarna och ge skelettet stadga.

2 Stomme som skyddar Skelettet fungerar som en stomme för kroppen och håller den upprest. Det är också en viktig del i vår så kallade rörelseapparat genom att skelettdelarna fungerar som hävstänger för de muskler som fäster vid benen. När musklerna drar ihop sig och spänns uppkommer rörelser. Skelettet skyddar dessutom hjärnan och våra inre organ. Det fungerar också som ett förråd av mineraler, framför allt kalcium och fosfat. Det sker hela tiden ett utbyte mellan mineralerna i skelettet och de som finns lösta i blodet. Tack vare det kan koncentrationen i blodet hållas ganska jämn, även om vi får i oss mindre mängd mineraler med födan. Slutligen bildas blodet i den röda benmärg som finns i vissa delar av skelettet. Skelettet liknar armerad betong Skelettet är uppbyggt av benvävnad, som är en typ av stödjevävnad. Benvävnaden innehåller mycket kollagenfibrer av protein som ger böjoch draghållfasthet, och kalciumkristaller som gör benet hårt. Uppbyggnaden liknar armerad betong. Benvävnaden kan antingen vara kompakt, eller uppbyggd av tunna benbjälkar med benmärg emellan. Den sistnämnda typen kallas svampaktig benvävnad, eftersom den liknar en tvättsvamp. Om alla ben bestod av kompakt benvävnad skulle skelettet bli mycket tungt. Varje ben innehåller både kompakt och svampaktig benvävnad för att skelettet ska vara starkt, men ändå

3 inte för tungt. Trots det utgör skelettet ungefär 20 procent av kroppsvikten. Börja skriva för att lägga till text Benen består både av kompakt och svampaktig benvävnad. I det kompakta benet finns ett nätverk av kanaler där blodkärl, nerver och lymfkärl går. Benen bryts hela tiden ner och nybildas. I benen finns också kroppens förråd av mineraler som exempelvis kalcium, fosfat och magnesium. Inuti benen finns benmärg Benmärgen i den svampaktiga benvävnaden kan antingen vara gul eller röd. Den gula benmärgen innehåller mest fett. I den röda benmärgen bildas röda blodkroppar. Röd benmärg finns hos vuxna i bröstbenet, höftbenskammarna och i rörbenens ändar. Övriga hålrum i benen innehåller gul benmärg. Varje ben omges av en tunn bindvävshinna som kallas benhinna. Den innehåller blodkärl och nerver. Kärlen når även in i själva benvävnaden. Från blodkärlen får benvävnaden syre och näring. På grund av nerverna är benhinnan mycket känslig för smärta. Hos fostret bildas skelettet av bindväv eller broskvävnad, som senare ersätts av benvävnad. De små ben som på så sätt bildas växer både på längden och på bredden. När benen växer på längden sker det i speciella tillväxtzoner av brosk. I puberteten har man växt färdigt och då förbenas även tillv

4 Långa ben eller rörben, till exempel lårbenet, innehåller benmärg. I den svampaktiga delen av benet finns röd benmärg och där tillverkas röda och vita blodkroppar. I märghålan finns gul benmärg som mest består av fett- och bindväv. Hos barn finns även röd benmärg i märghålan Tre olika typer av ben Skelettets ben kan vara av olika typer: Rörben kallas de långa och smala skelettdelar som finns i armar och ben. Stora rörben är delvis ihåliga inuti. Ändarna är täckta av broskvävnad så att benen lätt kan röra sig mot varandra i lederna. Tvärstrimmig skelettmuskulatur fäster vid rörbenen. När musklerna spänns uppstår rörelser i leden. Den kraft som utvecklas förstärks tack vare hävstångseffekten. Korta och oregelbundna ben finns bland annat i våra hand- och fotleder. Även ryggkotorna räknas till denna grupp. Platta ben bygger upp skallen. Även bröstbenet, revbenen, skulderbladen och höftbenen räknas till platta ben. Inuti ryggraden finns ryggmärgen Ryggraden består av: sju halskotor tolv bröstkotor fem ländkotor korsbenet, som består av fem sammanvuxna korskotor fyra eller fem svanskotor, som i medelåldern växer

5 ihop till svansbenet. Ibland växer inte alla svanskotorna ihop till svansbenet när man når medelåldern. Ännu mycket ovanligare är det att korskotorna inte växer samman till ett korsben, men det kan förekomma. I varje kota finns ett hål. Eftersom kotorna är staplade på varandra till en pelare bildas en kanal genom hålen. I kanalen går ryggmärgen väl skyddad. Hos en vuxen person når ryggmärgen ner till första eller andra ländkotan. Längre ner innehåller ryggradskanalen nerver från ryggmärgen. Diskar gör ryggraden rörlig Mellan kotorna ligger mellankotsskivor, så kallade diskar. Diskarna består av en ring av broskvävnad med en geléaktig kärna. De är stötdämpande och underlättar ryggradens rörelser. Under dagen tyngs diskarna ihop något. Man kan därför vara någon centimeter kortare på kvällen än på morgonen. Ryggraden är inte helt rak, utan naturligt krökt. Halsryggraden och ländryggraden är böjda framåt, medan bröstryggraden och korsbenet är böjda bakåt. Ryggraden har ofta små krökningar i sidled som kallas skolios.

6 Bröstkorgen skyddar hjärta och lungor Bröstkorgen skyddar hjärta och lungor Bröstkorgen består av de tolv bröstkotorna, bröstbenet och tolv par revben. De tio översta revbenen sitter fast dels mot benutskott på bröstkotorna, och dels mot bröstbenet genom revbensbrosk. De två nedersta revbenen sitter bara fast mot bröstkotorna, utan något fäste framåt. På så sätt bildar bröstkorgens ben en hålighet som skyddar bland annat hjärta och lungor. I bröstkorgen fäster också muskler som är viktiga för andningen. De tio översta revbenen fäster på bröstbenet med revbensbrosk. Bak fäster revbenen i bröstkotorna i ryggraden. De två nedersta revbenen fäster bara mot bröstkotorna, men slutar fritt framåt. Bröstkorgens ben bildar en skyddad hålighet för bland annat hjärta och lungor. Bäckenet skyddar tarmar och urinblåsa

7 Bäckenet byggs upp av korsbenet och två höftben. Benen bildar tillsammans en ring som skyddar bland annat urinblåsan och delar av tarmen. Framtill förenas de båda höftbenen med hjälp av en fog som kallas symfysen. Baktill förenas höftbenen och korsbenet i de båda sakroiliakalederna. Höftbenen är i sin tur uppbyggda av tre ben som kallas tarmben, sittben och blygdben. Tarmbenet har en stor vinge som skyddar tarmarna. Området mellan vingarna kallas stora bäckenet, medan den nedre delen av bäckenet som ligger framför korsbenet kallas lilla bäckenet. Tack vare bäckenets uppbyggnad flyttas kroppstyngden över från ryggraden via korsbenet, sakroilikalederna och höftbenen till benen. När man sitter hamnar kroppstyngden på de båda sittbensknölarna. Kvinnans bäcken är vidare och bredare än mannens. Det är nödvändigt vid graviditet och förlossning. Lårbenet är kroppens längsta ben. Foten innehåller många små ben, stycken. Benen är ordnade som valv både på längden och på tvären. Genom att foten är byggd så, kan man gå Ledernas uppbyggnad Skelettets ben hålls ihop med hjälp av leder. I lederna kan också benen röra sig mot varandra, vilket i sin tur gör att hela kroppen kan röra sig. I en led möts två eller flera ben. Den ena ledytan är oftast

8 rundad och kallas ledhuvud. Den andra ledytan har formen av en grop och kallas ledpanna. Både ledhuvudet och ledpannan täcks av brosk. Brosket är hårt och glatt och gör att ytorna tål slitage bättre och lätt kan glida mot varandra. Mellan ledpannan och ledhuvudet finns en tunn spalt som kallas ledspringa. I ledspringan finns en liten mängd ledvätska som fungerar som smörjmedel och minskar friktionen mellan benen ytterligare. Ledvätskan förser också ledbrosket med syre och näringsämnen. Leden omges av en bindvävshinna, ledkapsel. Kapseln sitter fast vid benen och omsluter hela leden. Ledkapseln är förstärkt på några ställen av ledband eller ligament, som är uppbyggda av stram bindväv. Ledbanden håller samman leden och förhindrar onormala rörelser i den. Leden hålls ihop ytterligare tack vare att det alltid finns en viss spänning i de muskler som passerar leden. Dessa muskler fäster vid de ben som ingår i leden. Hur rörlig en led är bestäms av formen på ledytorna, och hur spända de omgivande ledbanden och musklerna är. Benändarna i leden är klädda med ledbrosk. Det gör dem slitstarka. Runt leden finns en tät ledkapsel som innehåller ledvätska som smörjer leden. Ledbanden eller ligament håller ihop leden. Fyra olika typer av leder Fyra olika typer av leder Alla leder ser inte lika ut och fungerar inte heller på samma sätt, trots att de är uppbyggda på nästan samma sätt. Man skiljer mellan fyra olika typer: Kulleder kan röras åt alla håll. De har ett ledhuvud

9 som ser ut som en kula. Höftleden och axelleden är exempel på kulleder. Två-axlade leder kan röras i två mot varandra vinkelräta plan. Handleden kan till exempel både böjas framåt, bakåt och i sidled. Även tummens basled kan röras i två plan. Gångjärnsleder kan röras på samma sätt som gångjärnet på en dörr, det vill säga pendling fram och tillbaka, eller böjas och sträckas. Armbågsleden samt fingrarnas och tårnas leder är exempel på gångjärnsleder. Vridleder är mindre vanliga, men finns till exempel mellan strålbenet och armbågsbenet i underarmen. I en vridled kan benändarna bara vridas i förhållande till varandra Ryggradens leder Kotorna ledar mot varandra med hjälp av mellankotsskivorna eller diskar, som fungerar som ett slags ledhuvud. Leden mellan kotorna kallas planled. Den tillåter bara små glidrörelser. På varje ryggkota finns dessutom fyra benutskott som bildar leder tillsammans med motsvarande utskott på den intilliggande kotan. Rörligheten i var och en av dessa leder är små. Men eftersom ryggraden är så pass lång blir den totala rörligheten ganska stor. Ryggraden kan därför böjas framåt, bakåt, åt sidan och vridas. På bröstkotorna finns även ledytor för revbenen. Ryggraden stabiliseras av både ledband och muskler, som sitter fast på kotornas utskott. Varje kota har ett taggutskott som pekar rakt bakåt, och två tvärutskott åt sidorna. Mellan kotorna finns korta ledband. De längsta ledbanden sträcker sig längs med hela ryggraden.

10 Mellan varje ryggkota finns en mellankotsskiva eller disk av brosk. Leden mellan kotorna kallas planled. Den tillåter bara små glidrörelser. Knäleden Knäleden är kroppens största och mest komplicerade led. Knäledens ledytor bildas av lårbenets nedre del, som har två ledhuvuden, och skenbenets övre del. Framåt avgränsas leden av knäskålsbenet som ligger i lårmuskelns sena och skyddar leden. Ledhuvudet och ledpannan passar dåligt ihop. För att stabilisera leden ligger därför två halvmånformade ledskivor av brosk instuckna mellan ledytorna. Dessa skivor kallas menisker. Meniskerna kan skadas om man vrider knäet kraftigt. Leden förstärks ytterligare av flera ledband, som kallas korsband. De går inuti leden och är mycket strama. På ledkapselns sidor finns andra strama ledband, som kallas kollateralligament. Knäleden kallas för spiralled och är en variant av gångjärnsled. Den kan huvudsakligen sträckas och böjas. När leden är böjd slappas ledbanden av något, och då kan underbenet

11 även vridas lite i förhållande till lårbenet. I knäleden finns menisker som gör att benen passar ihop bättre. Det finns också olika ledband för att hålla ihop leden. Korsbanden är strama ledband som sitter inuti knäet. På sidorna finns också ledband som stabiliserar leden. Knäskålsbenet sitter inte fast i skelettet, utan ligger i sträckmuskulaturens sena framför knäleden i ledkapseln. Kapitel 2 MUSKLERNAS UPPBYGGNAD Rörelse, stadga och skydd Muskler och senor bildar tillsammans med skelett, leder och fogar det som brukar kallas för rörelseapparaten. Genom att musklerna som är fästa vid skelettet kan dra ihop sig skapas rörelser i lederna och kroppen. Musklerna ger oss inte bara rörelseförmåga, utan även stadga åt skelettet skydd åt de inre organen möjlighet att tala, svälja och tugga, och att visa

12 Celler som drar ihop sig Halva kroppsvikten utgörs av muskulaturen. Muskelvävnaden består av celler som kan dra ihop sig som svar på nervimpulser. Muskelcellerna brukar även kallas för muskelfibrer eftersom de är så långsträckta. Sammandragningarna av musklerna ger kraft. Tre olika slags muskler Muskulaturen i vår kropp är av tre slag: 1. Hjärtmuskulatur bygger upp vårt hjärta. Muskelfibrerna är ofta förgrenade och bildar tredimensionella nätverk. Hjärtmuskulaturens sammandragningar pumpar ut blodet i kärlen. Muskulaturen är både uthållig och snabb, men kan inte styras av viljan. 2. Skelettmuskulatur bygger upp de stora muskler som bland annat finns i armar och ben. Muskulaturen kallas även tvärstrimmig eftersom den ser randig ut när man tittar på den i mikroskop. Skelettmusklerna fäster vid skelettet eller bindväv och kan påverkas av viljan. Den arbetar snabbt men är inte så uthållig. 3. Glatt muskulatur finns till exempel i blodkärlens väggar, luftrören, urinblåsan och mag-tarmkanalen. Den kan inte styras av viljan och är uthållig men långsam. Sammandragning av den glatta muskulaturen påverkar blodflödet genom blodkärlen och luftflödet genom luftrören. Den glatta muskulaturen pressar också urinen och mag-tarminnehållet vidare. När man pratar om muskler i samband med rörelseapparaten

13 menar man skelettmuskulatur. Skelettmusklernas uppbyggnad Skelettmuskelceller består av flera celler som smält ihop. Varje cell innehåller därför flera cellkärnor. Efter födelsen bildas inte fler skelettmuskelceller. När vi växer ökar istället muskelcellernas storlek. En del muskelceller kan bli upp till 30 centimeter långa. Skelettmuskelcellerna innehåller proteintrådar som ligger på ett mycket regelbundet sätt, vilket gör att muskelvävnaden ser tvärstrimmig ut när man tittar på den i mikroskop. Proteintrådarna är av två olika sorter, aktin och myosin. Proteintrådarna kan förskjutas i förhållande till varandra så att de ibland ligger helt omlott och ibland mer åtskilda från varandra. När trådarna ligger omlott förkortas muskelcellen. Det är detta som sker när muskeln dras samman eller spänns.

14 Skelettmusklerna innehåller tunna trådar av två olika sorters protein, aktin och myosin. Proteintrådarna kan förskjutas i förhållande till varandra. När muskeln är avslappnad är proteintrådarna skilda från varandra (1). När muskeln dras samman glider trådarna av aktin och myosin in mellan varandra (2). Cellerna ligger ihopbuntade Muskelcellerna ligger jämsides med varandra i buntar som hålls ihop av bindväv. Flera buntar bildar tillsammans en muskel. Runt hela muskeln finns en lite tjockare bindvävshinna. Den fortsätter ut i muskelns sena, som är uppbyggd av stram bindväv. Flera muskler kan ligga i muskelfack som avgränsas av bindväv. Muskulaturen får syre och näringsämnen från blodkärl som går in i muskeln. Kärlen följer bindväven mellan muskelcellerna. När muskeln arbetar ökar blodflödet genom den. I bindväven går även nerver som förmedlar information till och från muskeln. Muskelcellerna ligger parallellt i buntar som hålls ihop av bindväv (1). Flera buntar bildar tillsammans en muskel. Runt hela muskeln finns en lite tjockare bindvävshinna som fortsätter ut i muskelns sena (2). Muskulaturen får syre och

15 näringsämnen från blodkärl som går in i muskeln. Kärlen följer bindväven mellan muskelcellerna. I bindväven löper även nerver som förmedlar information till och från muskeln (3). Musklerna fäster vid skelettet Varje skelettmuskel fäster vid två eller flera punkter på skelettet. Vissa skelettmuskler fäster trots sitt namn i huden istället för vid skelettet. Det gäller framför allt ansiktets muskler. Muskelns ena fästpunkt kallar man för ursprung, den andra för fäste. När en muskel har flera ursprung säger man att den har flera huvuden. Fästpunkterna vid skelettet sitter på varsin sida av en led. När muskeln drar ihop sig böjs eller sträcks leden. Tack vare hävstångseffekten kan en liten sammandragning ge en stor muskelrörelse. Muskler som böjer i en led kallas böjmuskler, medan muskler som sträcker i en led kallas sträckmuskler. En muskel kan även påverka flera leder. När vi rör oss sker ett invecklat samspel mellan de olika musklerna. Därför blir våra rörelser mjuka och välbalanserade. Även vid vila finns en viss spänning i muskulaturen. Tack vare den kan vi stå upprätt och kroppens leder hålls ihop.

16 Skelettmusklerna styrs av viljan Skelettmuskulaturens sammandragningar styrs av vår vilja. Impulsen till sammandragningarna förmedlas av ryggmärgsnerver. En nervtråd kan styra flera hundra muskelceller i samma muskel. Eftersom en muskel kan innehålla tusentals muskelceller är många nervtrådar inblandade i att styra en muskel. Ju färre muskelceller som en nervtråd styr, desto bättre blir kontrollen av rörelsen. Kontaktpunkten mellan nervtråd och muskelcell kallas motorändplatta. När nervimpulsen når motorändplattan frigörs ett ämne som för signalen vidare in i muskelcellen. Impulsen sätter i gång en rad reaktioner. Kalcium frisätts från förråd i muskelcellen och påverkar aktin- och myosintrådarna. "Små armar" på myosintrådarna hakar i aktintrådarna och drar i dem ungefär som vid årtag. På så sätt glider trådarna mer omlott. Muskelcellen, och därmed hela muskeln, dras ihop. När impulsen i nervtråden har passerat pumpas kalcium åter in i förråden och muskelcellen slappnar av. När muskeln dras samman förbrukas mycket energi. Därför innehåller muskelcellerna många små "kraftverk", så kallade mitokondrier som producerar den energi som behövs. Energin kommer från näringen i maten som vi äter. Muskelceller kan även lagra överskottsenergi i form av en kolhydrat som heter glykogen. Om den arbetande muskeln inte får tillräckligt med syre bryts inte näringsämnena ner fullständigt. Då bildas mjölksyra i muskulaturen, vilket leder leder till att man blir trött och känner smärta i musklerna.

17 Stora muskler Kroppens större muskler Vår kropp innehåller drygt 600 skelettmuskler. Muskler som påverkar en viss led är ofta ordnade i grupper. Muskler som har samma funktion och hjälps åt i sitt arbete kallas agonister eller synergister. Muskler som motverkar varandra kallas antagonister. De olika muskelgrupperna samspelar på ett invecklat sätt när man rör sig. Rörelserna blir därför smidiga. Ryggens muskler Det finns en mängd muskler i ryggen. Några är korta och går bara mellan två angränsande kotors tagg- eller tvärutskott. Andra är långa och sträcker sig längs med hela ryggraden ända från korsbenet och höftbenskammarna till revbenen, bröst- och halskotor eller skallbasen. Alla dessa muskler kallas djupa. De sträcker ryggraden och bidrar därmed till vår hållning. Musklerna böjer även huvudet och bålen bakåt samt vrider kroppen. Nackens muskler hjälper till att röra huvudet. De stabiliserar dessutom huvudets hållning och de övre halskotorna. Det finns en mängd muskler i ryggen som sträcker ryggraden. De bidrar till vår hållning, böjer huvudet och bålen bakåt samt vrider kroppen.

18 Bröstkorgens och bukens muskler Även bröstkorgens muskler kan delas in i ytliga och djupa. De ytliga är viktiga för armens rörelser. Hit hör bland annat stora och lilla bröstmuskeln som beskrivs i samband med skuldrans muskler. Till bröstkorgens djupa muskler räknas interkostalmusklerna och mellangärdet. Interkostalmusklerna är små muskler som sitter i två skikt mellan revbenen. När de spänns lyfter det yttre skiktet revbenen, medan det inre skiktet muskler sänker revbenen. Muskulaturen är därför viktig vid andningen, speciellt när vi andas in och andas snabbt. Lugn utandning sker däremot bara med hjälp av bröstkorgens töjbarhet. Mellangärdet är en muskelplatta som skiljer brösthålan från bukhålan. Mellangärdet är formad som en kupol och löper mellan de övre ländkotorna, de nedre revbenen och bröstbenets spets. Genom hål i mellangärdet går matstrupen och stora blodkärl på väg till och från hjärtat. När mellangärdet spänns plattas kupolen ut. Då ökar brösthålans volym och luft sugs in i lungorna. Bukens muskler Bukens muskler ligger i flera skikt och skyddar bukhålans organ. Den raka bukmuskeln löper på båda sidorna av magen. Längre ut åt sidorna finns två sneda och en tvärgående bukmuskel. Platta senor från dessa muskler omsluter den raka bukmuskeln. Bukmuskulaturen går mellan de nedre revbenen, höftbenskammarna och blygdbenen. När den spänns förs bröstkorgen och bäckenet närmare varandra, det vill säga kroppen böjs framåt och åt sidan. De sneda bukmusklerna vrider dessutom kroppen. När bukmuskulaturen spänns ökar trycket inne i bukhålan. Det använder man sig bland annat av när man krystar eller kissar. Det ökade trycket sprids dessutom till brösthålan och kan hjälpa till när man andas ut. Ökat tryck i bukhålan minskar även belastningen på ryggradens mellankotsskivor, så kallade diskar, när man lyfter något tungt.

19 Bröstkorgens muskler är viktiga vid andningen, speciellt vid inandning och snabb utandning. Bukens muskler ligger i flera skikt och skyddar bukhålans organ. De sneda bukmusklerna vrider kroppen. När bukmuskulaturen dras samman ökar trycket inne i bukhålan, och hjälper till vid krystning eller när man kissar. Det ökade trycket sprids dessutom till brösthålan och kan hjälpa till vid utandningen. Höftens muskler Om man jämför höftens och skuldrans muskler så ger skuldrans muskler större rörlighet, medan höftens muskler är kraftigare och framför allt ger stabilitet. Höftens viktigaste muskler är: Länd-tarmbensmuskeln som utgår från ländkotorna samt insidan av tarmbenet, och fäster vid lårbenet. När den dras samman böjs höftleden och roteras utåt eller inåt. Stora sätesmuskeln löper mellan tarmbenets utsida, korsbenet och lårbenets baksida. Muskeln bildar skinkans kontur. Den sträcker i höftleden och roterar benet utåt samt för benet åt sidan. Mellersta sätesmuskeln går mellan tarmbenets utsida

20 och lårbenet. När den dras samman sträcks och roteras höftleden utåt. Lilla sätesmuskeln har sitt ursprung på tarmbenets utsida, och fäster vid lårbenet. Muskeln för lårbenet utåt. Med stora sätesmuskeln sträcks höftleden och benet förs åt sidan. Med mellersta sätesmuskeln sträcks och utåtroteras höftleden. På lårets baksida finns tre muskler som tillsammans sträcker i höftleden och böjer och roterar i knäleden. Den kraftigaste muskeln på underbenet är den trehövdade vadmuskeln. Den fäster via den långa akillessenan vid hälbenet, som är kroppens starkaste sena. När man går och springer är det den trehövdade vadmuskeln som möjliggör själva avstampet. Senor Senor fäster musklerna vid skelettet Den bindvävshinna som omger varje skelettmuskel övergår vid muskelns slut i en sena som fäster vid skelettet. Senorna består av stram bindväv. De kortaste senorna är bara några millimeter långa och de längsta är cirka 30 centimeter. Vid fästpunkten till skelettet flätas senans bindväv in i benvävnaden. Förankringen blir därför mycket stark. Kraften som uppkommer i muskeln när den drar ihop sig överförs till senan och vidare till skelettdelarna som därmed rör sig.

21 Senor kan lätt utsättas för slitage. På många ställen, speciellt där senan glider över en hård benkant, finns därför senskidor eller slemsäckar som skyddar senorna. Handens och fotens senor är speciellt utsatta och löper därför i senskidor. Slemsäckar kan ha förbindelse med ledhålor. Både senskidor och slemsäckar innehåller vätska som minskar friktionen. Senorna kan dessutom hållas på plats av ledband.