FRÅN INVANDRARE TILL KOMMUNINVÅNARE

Transkript

1 FRÅN INVANDRARE TILL KOMMUNINVÅNARE DELAKTIGHET OCH SYSSELSÄTTNING SYSSELSÄTTNING BLAND INVANDRARE INVA KARTLÄGGNING AV NULÄGET NULÄG CAROLINA HERBERTS, 202

2 Målsättningen för projektet Från invandrare till kommuninvånare / Maahanmuuttajasta kuntalaiseksi ( ), finansierat av Europeiska Socialfonden, är att främja invandrares integration genom en samarbets- och utvecklingsprocess. Projektet fokuserar i synnerhet på regionalt samarbete för främjande av invandrares sysselsättning och delaktighet. Utvecklingsarbetet bygger på regionens starka integrationskunskap, goda arbetssituation samt invandrares deltagande i utvecklingsprocessen. För att vidare kunna utveckla samarbetet kring dessa frågor samlades information om nuläget i Österbotten. En kartläggning vars syfte var att identifiera framgångsfaktorer, hinder, eventuella regionala skillnader samt utvecklingsbehov utfördes. Inrikesministeriets uppföljningssystem för integrationsåtgärder, integration och etniska relationer ( ) 200) bestod bland annat av en enkät om uppföljning av tjänster. Som botten för kartläggningen användes inrikesministeriets enkät, 2. Frågorna framställdes i Webropol och det webbaserade formuläret skickades till 296 personer som arbetar med uppgifter gällande invandrares sysselsättning och integration. Enkätens svarsprocent var låg ( %, 33 respondenter). Formuläret innehöll frågor från ett brett område och endast ett fåtal arbetar specifikt med dessa frågor. Trots att de deltagare som hade svårigheter med frågorna uppmanades att endast svara på frågor relevanta för dem, upplevde vissa att frågorna var för svåra och att de därför inte kunde eller ville delta. Enkätens längd (32 frågor)verkar också ha bidragit till den låga svarsprocenten. Svaren på de öppna frågorna var dock överlag väldigt utförliga och gav värdefull information om nuläget, vilket tydde på att deltagarna hade en aktiv roll i invandrarfrågor. Enkäten kunde besvaras på finska eller svenska. En större proportion av respondenterna valde att fylla i formuläret på svenska (67 %) än på finska (33 %). De flesta svarare, 40 procent, arbetade i Vasa, 24 procent i samkommunen K5 (Närpes, Kristinestad, Kaskö, Malax och Korsnäs) och 8 procent i Jakobstadsregionen (Jakobstad, Nykarleby, Pedersöre, Larsmo och Kronoby) (figur ). Typ av arbete och uppgifter inkluderade tolk, lärare, koordinator, socialarbete, projektarbete och handledning. Figur. Svararnas kommun eller samarbetsområde. Annat 8 % Jakobstads regionen 8 % K5 24 % Vasa 40 % En fokusgrupp bestående av fyra invandrare i södra Österbotten intervjuades också. Två av invandrarna hade anlänt som flyktingar och två av familjeskäl. Intervjun utfördes på svenska och varade i två timmar. Citat t från fokusgruppen ges i rapporten. Resultaten av kartläggningen som beskrivs nedan är indelade i projektets fyra syften för att markera hur resultaten kan användas för projektets utvecklingsprocess. 2 Slutrapport: orit_loppuraportti_final_pdf.pdf 2

3 . Invandrares delaktighet och sysselsättning förstärks i handledningens initialskede Ett av projektets syften är att förstärka invandrares delaktighet och sysselsättning i handledningens initialskede. Svaren på enkätfrågan Hur är invandrarfrågorna administrativt ordnade i din kommun? varierade beroende på respondentens kommun eller samarbetsområde. Resultaten visar att flera aktörer kan ansvara för den administrativa delen men en invandrarenhet eller byrå är den aktör som oftast sköter administrationen (figur 2). Figur 2. Aktörer ansvariga för administrationen av invandrarfrågor. Vi har personal som koordinerar invandrarfrågorna i vår kommun (chef, koordinator eller motsvarande) Vi har en egen invandrar-enhet eller byrå 5 7 Vi har egna koordinatorer/kontaktpersoner inom olika förvaltningsområden Invandrarfrågorna sköts som en del av social-/ grundtrygghetsadministrationen 0 0 Respons till enkätens öppna fråga Hur är handledningen i initialskedet för invandrare organiserad i din kommun? Varierar handledningen beroende på orsaken till migration? indikerade att handledningen är organiserad på olika sätt i olika områden i Österbotten och varierar beroende på orsaken till migration. TE-byrån, socialbyrån, arbetsplatser eller asylcentralen bär oftast ansvaret för handledningen i initialskedet och i regel erbjuds endast flyktingar, men inte andra invandrare, handledning. Fokusgruppen bekräftade enkätsvaren. De som hade anlänt som flyktingar tyckte att handledningen i initialskedet hade varit utomordentlig t.ex. gällande språkutbildning, hälsogranskning, bostad, praktik och socialt stöd såsom vänfamiljer. Man betonade dock att arbetsinvandrare inte erbjuds samma positiva stöd och handledning i början av sin ankomst: Man tog verkligen väl hand om oss... man ordnade vänfamiljer åt oss. Jag tyckte det var jättebra, speciellt för språket skull. Vi blev väl omhändertagna, det stämmer absolut. Allt från det där socialarbetarna, hälsokontrollen, besök hos läkaren, tandläkaren, lägenheten, språk, praktik... allt. Jag fick inte flyktingetiketten jag är inte välkommen, jag flyttar själv hit. De flesta enkätrespondenter förklarade att TE-byrån gör upp personliga integrationsplaner i kommunen. En tredjedel svarade att invandrarenheten/utlänningsbyrån är ansvarig och lika många att socialbyrån gör upp planer. På frågan Hur täckande uppgörs personliga integrationsplaner för de invandrare som inte får planer via TE-byrån eller i samarbete med TE-byrån? svarade nästan 40 procent till mycket få eller ingen (figur 3). 3

4 Figur 3. Hur täckande uppgörs personliga integrationsplaner för de invandrare som inte får planer via TE-byrån eller i samarbete med TE-byrån. Till mycket få eller ingen 3 Under hälften Över hälften 2 Nästan alla 6 Det bor inte någon i kommunen som är berättigad till personlig integrationsplan 0 Invandrarna i fokusgruppen diskuterade att det borde finnas en eller några personer (t.ex. socialarbetare) som arbetar specifikt med utlänningar och som kunde erbjuda den tid som behövs för relevanta frågor. Dessa personer borde också följa upp integreringsprocessen och stödja de invandrare som inte lyckats få arbete i sitt nya hemland. Deltagarna i fokusgruppen resonerade att det skulle vara till stor hjälp om man kunde vända sig till en central källa för all hjälp och information: Det är viktigt för mig att det finns en socialarbetare som jobbar med utlänningar i kommunen. Eller några människor som handleder eller är rådgivare och jobbar med utlänningar eller invandrare som dom kan vända sig till i första hand och om dom inte kan svara så vet dom vem som kan göra det. Nån som känner till systemet. Var ligger ansvaret då man är färdig med allt? Vad händer om man inte lyckats hitta ett jobb? Var hamnar såna personer och var i samhället ligger ansvaret för såna? Jag tyckte redan från början att arbetskraftsbyråerna borde ha bättre koll på läget här. Så jag tycker att någon speciell handledare borde finnas på plats och styra såna som själva inte hittar varken nisch eller arbete....vilka möjligheter finns, vad kan man studera, vad måste kompletteras, kan man komplettera. Det vi fått hjälp med är att översätta våra betyg men ingen har tagit tid att prata på riktigt. 2. Invandrares sysselsättning och delaktighet förbättras En annan målsättning för projektet Från invandrare till kommuninvånare är att förbättra invandrares sysselsättning och delaktighet. En öppen enkätfråga var Bedöm sysselsättningssituationen för invandrare i din kommun. Trots att detta verkade variera från område till område så ansåg de flesta svarare att sysselsättningen bland invandrare i deras region är bättre än i resten av Finland men sämre än för den lokala majoritetsbefolkningen. Det är också oftast invandrare som drabbas först vid sämre ekonomiska tider och arbetslösheten är högre bland flyktingar än andra invandrare. På frågan Bedöm hur väl invandrarna i din kommun är sysselsatta inom uppgifter som motsvarar deras utbildning svarade de flesta dock att invandrare, speciellt de med hög utbildning från sitt tidigare hemland, sällan får arbete som motsvarar deras examen i lika hög grad som finländare. Språket ansågs som det största hindret. Fokusgruppen kritiserade också det finländska systemet på grund av svårigheter att få arbete som motsvarar utbildningen. Det fanns en stark önskan att minska byråkratin och öka möjligheterna att komplettera sin utbildning för att få en motsvarande finländsk examen. Detta skulle gynna både invandrare och den finländska arbetsmarknaden: 4

5 Jag ville diskutera jobb. Han sa vi kommer att bygga flera växthus där du kan plocka tomater och gurkor. Det kändes väldigt kränkande. Jag förstod att här finns det inte så stora möjligheter [invandrare med hög utbildning från sitt hemland]. Man borde göra det mindre byråkratiskt för att erkänna utländska diplom. Jag tycker att man borde hitta nån lättare och enklare väg att göra det. Jag hörde via en bekant i Sverige att dom kunde göra kompletterande utbildning. Jag tycker också att Finland borde ta vara på oss som kommer och har dehär utbildningarna och det är gratis för Finland och det borde man utnyttja på ett bättre sätt. På frågan Hur effektiv är den arbetskraftspolitiska utbildningen på ditt område? svarade majoriteten (80%) av enkätdeltagarna ganska effektiv eller mycket effektiv (figur 4). Figur 4. Effektiviteten av den arbetskraftspolitiska utbildningen enligt enkätsvararna. Mycket ineffektiv Ganska ineffektiv 4 Ganska effektiv 8 Mycket effektiv 2 Enkätdeltagarna ombads bedöma hindren för sysselsättning av invandrare. En lista på eventuella faktorer gavs och respondenterna indikerade vikten av dessa (figur 5). Attityder betonades oftast som det största hindret; främst arbetsgivarnas, sedan arbetskollektivets och på tredje plats invandrarnas attityder. Bristande språkkunskaper kom på fjärde plats. Figur 5. Enkätsvararnas bedömningar gällande hindren för sysselsättning av invandrare. Arbetsgivares attityder Invandrares egna attityder till sysselsättning och anställning Arbetskollektivets attityder Invandrares språkkunskaper Invandrares förmåga att kunna samordna arbetsuppgifternas krav Tillgänglighet av flexibla och individanpassade utbildningar Invandrares kunskap om arbetskulturen Identifiering av kompetens bland invandrare Arbetsgivares framgång i samband med rekrytering av invandrare Faktorer relaterade till invandrares familjesituation Invandrares förväntningar på sysselsättning och anställning Invandrares förmåga att skaffa information Färdigheter i det alltmer ökande mångfalden inom arbetslivet Faktorer relaterade till invandrares hälsotillstånd Invandrares tidigare erfarenheter av det finländska arbetslivet Social- och hälsovårdstjänsternas fokusering på sysselsättning Invandrares sociala nätverk Arbetsgivares bristande språkkunskaper Invandrares etniska bakgrund Tillräckliga kunskaper hos invandrare Möjligheter att främja kunskap om sysselsättning i samhället Väldigt viktigt Ganska viktigt Inte särskilt viktigt Inte alls viktigt 5

6 De flesta svarare nämnde emellertid språkkunskaper både då de ombads klargöra det största hindret för sysselsättning enligt sig själva samt förutsäga invandrarnas ståndpunkt. Fokusgruppens diskussion reflekterade igen resultaten från enkäten. Invandrarna ansåg att bristande språkkunskaper var det absolut största hindret för anställning i Finland. Bristen på jobb var ett annat problem och fast deltagarna i gruppen själva inte hade upplevt någon arbetsdiskriminering ng så poängterade de att attityder hos alla parter spelar en stor roll berörande invandrares sysselsättning: Så länge man ej har språket så kommer man ej ut i samhället så känner man sig isolerad. Att det inte alls finns jobb. [ett hinder för anställning] Det måste finnas både vilja hos invandrare och lokalbefolkningen och lokala företag. Man måste ge invandrare en chans och möjligheter men sen är det upp till oss att bevisa att det här kan jag göra och det här klarar jag av. Enkätsvararna bedömde tillgången till olika sysselsättnings- och delaktighetsfrämjande tjänster i kommunen. De tjänster som de flesta ansåg att tillgången till borde förbättras var service och specialåtgärder till grupper per som behöver speciellt stöd såsom åldringar, elever i andra stadiet, underåriga barn, unga, handikappade och hemmamammor (figur 6). Figur 6. Enkätdeltagarnas bedömningar av tillgången till sysselsättnings- och delaktighetsfrämjande tjänster i kommunen. Tolkning och språktjänster Förberedande utbildning till invandrare Arbetskraftspolitisk vuxenutbildning Läs- och skrivundervisning för vuxna Läs-och skrivundervisning för barn och ungdom Åtgärder som är jämförbara med arbetskraftspolitisk vuxenutbildning Kompletterande undervisning i grundskoleutbildningen (åk 0) Service till grupper som behöver speciellt stöd: Hemmamammor Service till grupper som behöver speciellt stöd: Unga Service till grupper som behöver speciellt stöd: Handikappade Specialåtgärder och -service till underåriga barn Stödåtgärder för elever i andra stadiet Service till grupper som behöver speciellt stöd: Åldringar Det finns tillräckligt Nästan ingen service alls Tillgången borde förbättras Det finns inga användare av denna service Invandrarna nämnde också att deras barn kan behöva extra stöd från skolan eftersom deras egen hjälp eller kunskap inte alltid är tillräcklig: Det finns saker som vi invandrarföräldrar inte kan hjälpa våra barn med. Bra om man kunde börja med stöd så tidigt som möjligt så slipper man senare problem. Enkätfrågorna Din bedömning om hur väl tjänster (tillgång, kvalitet osv.) stöder invandrares sysselsättning och Vilket är det viktigaste utvecklingsbehovet för tjänsterna som bäst skulle främja 6

7 invandrares sysselsättning? behandlade sex olika områden; svararnas egen sektor, kommunen eller samarbetsområdet, Österbottens regionala aktörer, statens tjänster, föreningar och företag samt stödorgan för företag. De flesta tyckte att sektorn de företräder stöder invandrares sysselsättning ganska bra (figur 7) och att utvecklingsbehoven inkluderar bättre information till invandrare, tillgänglighet av handledare, ett större utbud av praktikplatser, att uppmärksamma unga, samarbete mellan olika aktörer, mera utbildningsmöjligheter igheter och anpassad undervisning. De flesta tyckte också att deras kommun eller samarbetsområde stöder sysselsättning ganska bra (figur 8) och deltagarna nämnde språkundervisning, stödundervisning, kontakt mellan aktörer, resurstilldelning, samarbete, information och en karläggning av nuläget som utvecklingsområden. Figur 7. Respondenternas bedömningar av hur väl deras sektor stöder invandrares sysselsättning. Figur 8. Respondenternas bedömningar av hur väl deras kommun eller samarbetsområde stöder invandrares sysselsättning Trots att majoriteten av svararna tyckte att Österbottens regionala aktörer stöder invandrares sysselsättning ganska bra ansåg många också att stödet var dåligt (figur 9). Utvecklingsbehov innefattade starkare stöd för förenings- och politisk aktivitet, att höra invandrarnas röst, en enhetlig rådgivningstjänst, flexibla språkkurser, anpassning till arbetslivet, en kombination av regionens krafter och bättre förhandsplanering. Majoriteten av svaren indikerade att staten stöder invandrares sysselsättning bra men många tyckte också att stödet var dåligt (figur 0). Utvecklingsbehov gällde främst ekonomiskt stöd såsom tillgång till utbildning och tjänster jämt fördelade i regionen, tillräckliga medel för utbildning, koordinatorer, språkutbildning för unga och fortsatt tt utbildning efter språkkurser samt utveckling av handledning. Figur 9. Respondenternas bedömningar av hur väl Österbottens regionala aktörer stöder invandrares sysselsättning. Figur 0. Respondenternas bedömningar av hur väl staten stöder invandrares sysselsättning Svaren var jämt fördelade mellan bra och dåligt angående hur väl föreningar stöder invandrares sysselsättning (figur ). Utvecklingsförslag involverade information åt företagare, att inkludera invandrare som medlemmar emmar och ledare i föreningar, mera resurser och att erbjuda finländska kontakter som hjälp t.ex. i frågor gällande att öka förståelsen för den finländska kulturen. Ungefär lika många deltagare svarade optimistiskt på hur väl företag och stödorgan för företag stöder egenföretagande som pessimistiskt (figur 7

8 2). Lösningar för hur detta kunde utvecklas var bland annat attitydfostran d.v.s. att få företag att förstå att invandrare kan bidra med sin kapacitet, klar och tydlig information och utbildning av startande av företag samt fortlöpande stöd för invandrare. Figur. Respondenternas bedömningar av hur väl föreningar stöder invandrares sysselsättning. Figur 2. Respondenternas bedömningar av hur väl företag och stödorgan för företag stöder egenföretagande bland invandrare Införande av evidensbaserad god praxis som uppföljs, undersöks och tillämpas regionalt med stöd av utbildning Det tredje syftet med projektet är att införa evidensbaserad god praxis. Enkätfrågorna fokuserade därför på existerande god praxis inom svararnas sektor, kommun, de regionala tjänsterna, föreningar, statlig verksamhet och verksamhet som stöder företag. Då det gällde respondenternas sektor så nämndes som god praxis; språkkurser och praktikplatser inom språkundervisning, invandares deltagande i föreningsaktivitet, samarbete mellan olika aktörer, en uttalad person inom den sociala sektorn som arbetar med invandrarfrågor samt vägledning och stöd i samband med sysselsättning. God praxis i kommuner var bland annat att invandrare är involverade i projekt och sysselsatta inom social- och hälsovården, ett invandrarcenter, samarbete och information. Goda utbildningsmöjligheter, relevanta projekt, information och råd åt arbetsgivare omnämndes som god praxis inom regionala tjänster och god praxis gällande föreningar var stödpersoner för invandrare, arbetspraktik, främjande av invandrares möjligheter att delta i verksamhet och samarbete med föreningar. Inom den statliga verksamheten gavs arbetskraftspolitisk utbildning och språkutbildning, informationstillfällen, olika projekt, stöd för forskning och resurstilldelning som exempel för god praxis. Projekt, startpenning, ett system där invandrare stöder nyanlända och tydlig information nämndes som god praxis gällande verksamhet som stöder företag. I fokusgruppen framhölls arrangemangen av praktikplatser som en av de bästa faktorerna i samband med flyktingarnas ankomst till Finland. Praktikplatserna var anpassade enligt invandrarnas erfarenheter och man hade tagit i beaktande möjligheter till framtida jobb och social integrering. Språkkurserna nämndes också ofta som en positiv och viktig del av handledningens initialskede: Då man sku hitta någon n praktikplats. Det där tyckte jag nog var jättebra. Det handlade inte bara om det där att nu ska vi hitta en praktikplats där du ska vara i några veckor utan man har nog försökt verkligen att hitta en bra praktikplats där det finns möjligheter i framtiden att få jobb och det tyckte jag var bra att det handlade inte bara om stora företag utan det var dom som praktiserade hos nån bonde och nån familj. Jag menar det var ett bra sätt att komma bland lokalbefolkningen, att dom lär 8

9 känna en också. Så det blir inte bara det där offentliga sektorn som lär känna en utan det blir också lokalbefolkningen. Det skapar en positiv attityd. Man har nog lyssnat på folk och frågat och så utgår man ju från vad man har för yrke och har placerat folk där dom passar. Språkkursen började man med fort men det handlade inte bara om att lära oss språket, dom var engagerade! Det finns hela tiden nånting man kunde välja då det gäller språkkurs -viktigt att det är gratis. Det är verkligen uppskattat. På enkätens öppna fråga Vilken typ av kompetens och expertis behövs för att främja delaktighet och sysselsättning? svarade deltagarna bland annat bra språklärare, att myndigheter pratar vardagsspråk, ökad kunskap och förståelse, sammanlänkade faktorer, utbildningsplatser för unga och utbildning om Finlands kultur. 4. Ett regionalt samarbetsavtal för främjande av integration Den fjärde målsättningen för projektet är ett regionalt samarbetsavtal för främjande av integration. Respondenterna ombads uppskatta hur viktiga samarbetspartner olika aktörer är för främjande av sysselsättning och delaktighet et bland invandrare. De samarbetspartners som uppfattades som de viktigaste var utbildningsanordnare, kommunens invandrarenhet/utlänningsbyrå, projekt som främjar invandrares sysselsättning och delaktighet, TE-byrån och sektoröverskridande samarbete i kommunen (figur 3). Figur 3. Vikten av samarbetspartners för främjande av sysselsättning och delaktighet bland invandrare. Utbildningsanordnare Kommunens invandrarenhet/utlänningsbyrå Projekt som främjar invandrares sysselsättning och delaktighet TE-byrån Sektoröverskridande samarbete i din kommun Kommunens social- och hälsovårdstjänster ELY-centralen Undervisnings- och kulturministeriet Regional företagarservice Arbets- och näringslivsministeriet Social- och hälsovårdsministeriet Folkpensionsanstalten Det sociala området Andra föreningar Invandrares egna föreningar Inrikesministeriet Polisen Arbetsskyddsdistriktet Justitieministeriet Institutet för hälsa och välfärd Miljöministeriet Kommunförbundet Landskapsförbundet Inget behov av samarbete Inte alls viktigt Inte särskilt viktigt Ganska viktigt Väldigt viktigt 9

10 Följande enkätfråga var Hur nöjd är du med samarbetet kring främjande av sysselsättning och delaktighet bland invandrare med följande aktörer? De aktörer som deltagarna var mest nöjda med var nästan samma som de som rangordnades som de viktigaste, d.v.s. kommunens invandrarenhet/utlänningsbyrå, TE-byrånoch utbildningsanordnare. Sektoröverskridande samarbete i kommunen kom dock några platser längre ner på listan än det gjort i den tidigare frågan (figur projekt som främjar invandrares sysselsättning och delaktighet 4). Figur 4. Enkätdeltagarnas tillfredsställelse med aktörssamarbetet samarbetet kring främjande av sysselsättning och delaktighet bland invandrare. Kommunens invandrarenhet/utlänningsbyrå TE-byrån Projekt som främjar invandrares sysselsättning och delaktighet Utbildningsanordnare Kommunens social- och hälsovårdstjänster Andra föreningar Det sociala området Sektoröverskridande samarbete i din kommun Polisen ELY-centralen Undervisnings- och kulturministeriet Invandrares egna föreningar Institutet för hälsa och välfärd Arbetsskyddsdistriktet Folkpensionsanstalten Miljöministeriet Justitieministeriet Inrikesministeriet Social- och hälsovårdsministeriet Arbets- och näringslivsministeriet Kommunförbundet Landskapsförbundet Regional företagarservice Inget behov av samarbete Mycket missnöjd Ganska missnöjd Ganska nöjd Mycket nöjd På den öppna frågan Med vilka aktörer skulle du önska ett närmare samarbete kring främjande av sysselsättning och delaktighet bland invandrare? Inom vilka frågor? Hurudant samarbete? var flera svar relaterade till samarbete. Man konstaterade att det är viktigt att t.ex. utbildare, flyktingbyrån, arbetsgivare och invandrare samarbetar kring dessa frågor. Förslag på frågan Hur kunde man precisera eller klargöra arbetsfördelningen mellan de olika aktörerna, för att bättre främja sysselsättning och delaktighet bland invandrare? inkluderade att en aktör skulle bära helhetsansvaret för invandrarärenden i regionen, anställning av en eller två koordinatorer i Vasa eller Österbotten som arbetar specifikt med dessa frågor, fastställning av punktbestämda satsningar, fattande av konkreta beslut istället för att tillförlita sig på tillfälliga projekt och förtydligande av ansvarsfördelningar. Den sista frågan i enkäten var Detta projekt är baserat på en regional samarbetsmodell i Sverige, för att anpassas till Österbotten. I vilka frågor kring sysselsättning och delaktighet bland invandrare i Österbotten skulle en gemensam strategi vara bra? Ett öppet svar löd: En gemensam strategi för integrationsfrågor överlag är av stor vikt för att vi skall lyckas med att integrera invandrare på ett bra sätt i Österbotten. En regional överenskommelse inom alla delområden skulle hjälpa alla parter. 0

11 En annan respondent konstaterade likväl att en kartläggning behövs först eftersom man måste ta hänsyn till att behoven skiljer sig i olika områden i Österbotten. Andra idéer inkluderade gemensam information för att motverka förutfattade meningar och fördomar, att erbjuda alla invandrare samma möjligheter till språkkurser och andra tjänster oberoende av hemkommun och att man kunde dela och utnyttja den information och kunskap som olika aktörer eller områden redan har. SAMMANFATTNING Kartläggningen om nuläget i Österbotten var baserad på en enkät som utfördes med personer som arbetar med frågor gällande invandrares delaktighet och sysselsättning och en fokusgrupp med invandrare. Resultaten antydde att fast utvecklingsbehov förekommer så finns det redan effektiv sysselsättnings- och delaktighetsfrämjande verksamhet i Österbotten. Verksamheten verkar dock variera i olika områden i regionen och fast lokala skillnader och individuella behov borde tas i beaktande så finns det en önskan om en förenad integrationsväg och gemensam information samt att likartade tjänster skulle vara tillgängliga för alla. En mera strukturerad integrations- och sysselsättningsfrämjande modell och förbättrat samarbete mellan olika aktörer skulle också vara fördelaktiga. Att klargöra vem som gör vad, att ha en utgångspunkt eller ett informationsställe för alla invandrare och att anställa en eller några koordinatorer som specifikt sköter invandrarfrågor var också förbättringsförslag i enkäten och i fokusgruppen. Vikten av språkkunskaper nämndes av alla deltagare och speciellt invandrarna poängterade hur betydelsefullt det skulle vara att kunna komplettera tidigare utbildningar för framtida arbete.