Prov världens bästa bil det eviga sökandet 48 01/ _ _Värdens_bästa.indd

Transkript

1 Prov världens bästa bil det eviga 48 01/2013

2 Nya Range Rover är en imponerande bil, på alla sätt. Kan den vara bäst i världen? Inte om man frågar Aston Martin, Bentley, Ferrari eller Rolls-Royce TexT: John Argelander. FoTo: Steffan Jahn. sökandet 01/

3 aston Martin rapide Motor: V12, cm 3 effekt: 477 hk vid r/min Vridmoment: 600 Nm vid r/min Vikt: kg 0 100: 5,2 sek Toppfart: 295 km/h Pris: kr rolls-royce PhantoM Motor: V8, cm 3 effekt: 460 hk vid r/min Vridmoment: 720 Nm vid r/min Vikt: kg 0 100: 5,9 sek Toppfart: 240 km/h (begränsad) Pris: kr bentley Mulsanne Motor: V8, biturbo, cm 3 effekt: 512 hk vid r/min Vridmoment: Nm vid r/min Vikt: kg 0 100: 5,3 sek Toppfart: 296 km/h Pris: kr Ferrari FF Motor: V12, cm 3 effekt: 660 hk vid r/min Vridmoment: 683 Nm vid r/min Vikt: kg 0 100: 3,7 sek Toppfart: 335 km/h Pris: Cirka kr range rover Motor: V8, kompressor, cm 3 effekt: 510 hk vid r/min Vridmoment: 625 Nm vid r/min Vikt: kg 0 100: 5,4 sek Toppfart: 250 km/h Pris: kr 50 01/2013

4 En Range Rover som förföljer en Rolls. Nu för tiden behöver inte den förstnämnda husera livvakter Här är den, helt nya Range Rover. Faktiskt en fullutrustad 5,0 Supercharged. Toppmodellen. Första gången vi körde bilen var i Marocko och i västra Saharas sanddyner och även om den imponerade på oss där, är knappast sand och obefintliga vägar det underlag som de allra flesta Range Rover kommer framföras på. Snårig stadstrafik, långsträckta motorvägar och till viss del även slingrande landsvägar ligger närmare verkligheten. Om nya Range Rover verkligen ska kunna kalla sig världens bästa bil måste den vara mer än bara en bra lyxsuv, och för att ta reda på hur den står sig i den hårdaste av konkurrenser ställer vi den mot inte mindre än fyra formidabla bilar. Och här är det inte bara prestanda som gäller, vi letar efter det bästa totalpaketet av kompetens och känsla. En bil som verkligen imponerar, inifrån och ut. Vi tar dem i tur och ordning, och börjar med nykomlingen. Range RoveR allkonstnären Visuellt sett är nya Range Rover ett stort steg mot att vara världens första lyxbil för terrängen jämfört med sin charmiga, om än något strama, föregångare. Strålkastarna och baklamporna är mer lekfulla i sin utformning, kylargrillen är mer framträdande och självsäker. Den mest diskutabla detaljen är att gälarna som förut satt på framskärmarna nu är placerade på framdörrarna där de omöjligen kan ha någon funktion. Vindrutan är flackare än tidigare och enligt uppgift glider karossen tio procent smidigare genom fartvinden än föregångaren gjorde. Trots detta är Range Rover att jämföra med en mindre villa när det gäller luftmotstånd. Bilen har dock lyckats med något som väldigt få människor klarar av, den har gått ner i vikt. Ordentligt. Diesel-V6-versionen har tappat hela 420 kilo (250 kg för V8:an), vilket är en minskning med hela 18 procent. Tjänstevikten på drygt 2,3 ton gör den knappast till någon Lotus Elise, men nu är Range Rover åtminstone i samma härad som konkurrenter som Audi Q7, BMW X5 och Mercedes ML. Det nya aluminiumchassit, som utvecklats i samarbete med Jaguar, har dessutom gjort underverk för köregenskaperna. Glöm allt det du tror dig veta om hur en Range Rover är att köra: konsekvent understyrning, kraftig krängning och ännu kraftigare karossrörelser under hård inbromsning. Den här nya bilen gör inget av det. På vägen känns det som om vikten ligger centrerad mycket lägre i bilen, och nya, lättare hjulupphängningar gör att den känns klart mer 01/

5 Rolls-Royce Phantom har bäst åkkomfort, mest karisma och utstrålningen är i en klass för sig. Rolls-Royce Phantom är verkligen gigantisk, formatet liknar inget annat i bilvärlden. Med en vändcirkel på 13,8 meter är den en handfull att köra i stan. Värdigt, var ordet lättfotad än någonsin tidigare. Ingenjörerna är märkbart stolta över två nya, standardmonterade tekniska detaljer: Terrain Response 2 och Dynamic Response. Det förstnämnda systemet har ett Auto-läge som själv väljer det mest fördelaktiga körprogrammet (av fem möjliga) beroende på underlagets beskaffenhet. Dynamic Response betyder aktiva kränghämmare på Range Rover-språk. Skodd med hjul i dimension 275/40 ZR21 (tillval) är nya Range Rover i ärlighetens namn inte speciellt bekväm att köra i stadsmiljö. I hastigheter över 50 km/h tar bilens modiga vikt överhanden och fjädringskomforten är strålande bra. Tidigare generationer Range Rover var allt annat än underhållande att köra aktivt med, de var snarare rent skrämmande när man började En utsikt som endast den anställda chauffören får möjlighet att njuta av tyvärr. Phantom visar sig nämligen vara trevligast att avnjuta från förarstolen. Överraskande! 52 01/2013

6 närma sig gränsen. Den nya bilen är helt annorlunda i sitt uppförande, alltid kontrollerad och stundom riktigt underhållande. Styrningen är mycket bra, bilen håller linjen även på ojämn och feldoserad asfalt och förmedlar stora mängder känsla genom rattkringlan. Bromsarna har både kraftigt bett initialt och fin uthållighet, och det är bara när det börjar bli riktigt kritiskt som man måste stampa till ordentligt på pedalen. Den kompressormatade V8:an går lent och tyst, men låter sig höras om man ger den ordentligt med gaspådrag. Tyvärr har den då en ansenlig törst, och man kan tycka att 510 hästkrafter borde kunna samordna sig snabbare och kännas mäktigare när man ger fullt. 5,4 sekunder från 0 till 100 km/h och en toppfart på 250 km/h är bra, men med 625 Nm på vevaxeln hade vi väntat oss lite mer. Diesel-V6-versionen (med 258 hästar) pumpar ur sig 600 Nm, har nästan lika vassa prestanda i verkligheten och drar markant mindre bränsle. Med dieselmotor under huven saknar man dock V8:ans kraft och iver på höga varv som snabbt blir beroendeframkallande på den kurviga favoritvägen. Intiört finner man sig omsvept av modern lyx. Förarmiljön har tagit ett stort steg framåt, men till skillnad från karossens bling verkar mottot för interiören ha varit less is more. Alltså, färre knappar och reglage, och istället en stor och tydlig pekskärm med åtta huvudknappar för undermenyerna. Klimatanläggningen har en enklare utformning och knapparna i ratten är intuitiva i sin funktion. Det finns dock missar. Den digitala instrumenteringen ser lite billig ut, man måste lyfta på stolarnas armstöd för att kunna sätta på sig säkerhetsbältet, vissa paneler har halvdan passform och känsla, och en sådan enkel sak som att välja din favoritkanal på radion kräver fler moment än i de andra bilarna här. Pekskärmen kräver tillvänjning, bilen har ingen head up-display, inget stopp/start-system och Mittkonsolen kanske inte är bilhistoriens mest lyckade, men det är nästan helt irrelevant i den här bilen. Sätt dig bakom ratten och KÖR så förstår du storheten med Rapide. Va, ska vi bygga sedaner?! Då ska vi f-n visa dem hur man gör! Resultatet: världens vackraste fyrdörrarsbil, tillika en av de bästa när det gäller chassi, motor, bromsar, styrning 01/

7 Terrain Response 2-systemet saknar en enkel Komfort/Sport-omkopplare. Småsaker, visst, men i det här sällskapet I stan är Ferrari FF helt klart utanför sin komfortzon. Phantom däremot, ÄR en komfortzon aston martin Rapide överraskningen Rapide är en vacker fyrdörrars coupé, löst baserad på DB9, och faktiskt Aston Martins näst bäst säljande modell efter Vantage. Överraskad? Troligen inte, om du kört en. Den må ha en (i det här gänget) moderat motoreffekt på 477 hästar, men när plenumkammaren är fylld och avgassystemet öppnar sina ljudhämmande klaffar känns den som den snabbaste bilen här km/h tar 5,2 sekunder och accelerationen upphör först vid 295 km/h. Den sexstegade automatlådan fungerar mycket bra i D-läget, men att låta bli de utsökta växlingspaddlarna på ratten vore en skam. I Sportläget är en hyfsat tung högerfot allt som krävs för att sätta hård press på bakdäcken, åtminstone på ettans och tvåans växel. Drivgrepp är dock aldrig ett problem, om man inte slår av ESP-systemet förstås. Frisläppt hänger Rapide gladeligen ut bakvagnen, även om den inte är någon renodlad driftingbil. Bilens styrka ligger nämligen i kommunikationen, och mest (och bäst) pratar styrningen. Den är kort sagt perfekt. Känsla, respons, tyngd, allt är sagolikt. Även bromsarna håller extremt hög klass. Att färdas i baksätet är desto mindre roligt. De två sätena nås genom små bakdörrar, trösklarna är höga, taklinjen väldigt låg och mittkonsolen skrymmande. Endast barn och elitgymnaster göre sig besvär. Interiören i Rapide är klassisk Aston, det vill säga en orgie i läder, trä och krom. Handbyggd med kärlek, vacker att se på och imponerande att beröra. Mittkonsolen må se ut som den mest avancerade hemstereoanläggningen 70-talet kunde erbjuda, men om man bortser från det och istället koncentrerar sig på bilens styrkor förstår man dess storhet. Lägg i bilens Track-läge och fokusera på den digitala hastighetsmätaren. Dina grannar kommer att hata dig, för V12:an under den slanka motorhuven verkar ha slutgodkänts av ett gäng sicilianska maffiabossar utan fungerande hörsel. Men vad bryr du dig om det? Du bara njuter av konserten. Range Rover eller Rapide? Båda representerar modern brittisk lyx, båda är ultracoola, båda trivs lika bra på motorvägen som på en slingrande landsväg. I Rapide måste man kompromissa med utrymmet, men körmässigt är den mer involverande. bentley mulsanne den gamla skolan Från början var Bentleys plan att basera nya Mulsanne på Audis aluminiumchassi från A8, men varken tiden eller pengarna räckte till. Stål blev materialet som användes istället och en tjänstevikt på strax under 2,7 ton är resultatet. Massiv är bara riktnumret 54 01/2013

8 när det gäller den här bilen, den känns solid som ett bankvalv och förefaller nästan vara skulpterad ur ett enda stycke metall. Dörrarna är blytunga och öppnas med en saktmodig pondus som bara vikt kan åstadkomma, de kromade knapparna och reglagen har en känsla som skulle få en schweizisk urmakare att börja fnittra av upphetsning, träarbetet och den tjocka läderklädseln verkar kunna hålla i flera sekler. Allt är kort sagt överdimensionerat i Bentley Mulsanne, även de saker man till en början inte ser. Motorn är upphängd i en spindelliknande hjälpram, den individuellt Range Rover tar klivet upp från klassisk suv till terräng-gående lyxlimousin, mycket tack vare baksätet som till och med drottning Elisabeth av England skulle gilla upphängda bakaxeln har luftfjädring och ställbara stötdämpare, och bromsskivorna är snudd på lika stora som brunnslock. Trots det väldiga axelavståndet är Mulsanne inte bekväm att köra i stadstrafik. Anledningarna är två: dels 21-tumshjulen som effektivt motarbetar luftfjädringens försök att jämna ut ojämnheter, och dels styrningen som är på tok för tungvevad. Vid parkering är den faktiskt helt hopplös. Ute på landsvägen är bilen tryggt understyrd, men skulle Herr eller Fru Ägare känna behov av att stänga av ESP-systemet visar bilen upp ett mer överstyrt beteende. Monstret som sätter fart på alla dessa kilon är en 6,75-liters dubbelturbomatad V8 på 512 hästkrafter och osannolika Nm. Motorn sparkar iväg ekipaget från 0 till 100 km/h på 5,3 sekunder och trots rödmarkering redan vid r/min strimlar den väldiga kylargrillen insekter ända upp till 296 km/h. Cylinderavstängning och stopp/startsystem är standard, och motorn är kopplad till en åttastegad automatlåda från ZF. Den utsökta förarmiljön har uteslutande förstklassiga material, gudomlig känsla Modernt så det förslår, man har velat hålla nere antalet knappar och reglage. Minimalistiskt, lite som väntrummet hos en italiensk arkitektfirma. 01/

9 Oavsett antal sittplatser är bakom ratten alltid rätt ställe att sitta på i en Ferrari. Modernt, och väldigt italienskt. Klaustrofobiskt baktill i Ferrari FF. Trångt i alla ledder, men hyfsat bekväma stolar. och utsikt över en av bilvärldens längsta motorhuvar. Baksätespassagerarna har extremt gott om plats när de vilar sina kroppar i omfamnande lädersäten, borrar ned fötterna i tjocka lammullsmattor och äter från utfällbara picknickbord. Mulsanne i ett ord: ståndsmässig. Hela bilen har en doft av den fina världen. Dessutom är infotainmentsystemet modernt, drivlinan har CO 2 - optimerats och köregenskaperna är riktigt bra. Range Rover eller Mulsanne? Den förstnämnda både känns och är lättare, mer lätthanterlig och roligare att köra. Mulsanne är en lyxbil av den gamla skolan på gott och ont. ferrari ff för föraren På ett sätt är FF Ferraris svar på Aston Martin Rapide. Båda är svar på frågor som aldrig ställts, men trots detta har de funnit framgång. FF har dock inga bakdörrar, så väl på plats gör man klokt i att ta sitt åksjukepiller. Utrymmet är klaustrofobiskt och sikten utåt direkt dålig. De två sätena är det dock inget större fel på. När den 6,3 liter stora V12:an skickar bilen med ursinnig kraft mot horisonten kommer illamåendet som ett brev på posten. Har man förmånen att befinna sig bakom ratten njuter man desto mer av maskinens infernaliska varvhunger och förmåga att äta sig igenom de sju växlarna. Det är nästan upphetsande på 56 01/2013

10 COUNTERPOINT: thomas berggren Tyvärr känns Ferrari helt fel i detta sammanhang, och fajten står egentligen mellan fyra aristokrater i en intern uppgörelse med brittiska förtecken. Om jag ska köra själv är valet enkelt Range Rover. Och den duger mer än gott även med frack och hög hatt på snöfyllda Stockholmsgator på väg till Nobelmiddagen. Sorry Rolls & Co Stil, klass, flärd, hantverk, lyx. Bentley Mulsanne är världens snabbaste herrklubb. vilket sätt varvräknarnålen slickar rödmarkeringen vid r/min om och om igen. Och ljudet Ljudet! När det gäller Ferrari FF handlar det mesta om prestanda, och med en km/h-tid på 3,7 sekunder och en toppfart på 335 km/h är den klart värst. Men FF behöver rätt scen för att visa sig från sin bästa sida. Med Manettino-vredet på ratten ställt i läge Race är en öppen kurva allt som krävs för att få upp pulsen. Under press är bilen helt underbar; progressiv och pratglad. Med varma däck och bromsar är den oerhört välbalanserad, aggressiv men ärlig, fokuserad och blixtsnabb. I lägre hastigheter lider man av för hård fjädring, spårande framhjul och en styrning som känns frånvarande kring mittläget. Ferrari FF är en blandning mellan ett höghastighetsvapen och en leksak. Den briljerar under press, men i vardagen kommer den till korta. Range Rover eller FF? En väldigt ojämn match. FF längtar efter att köras på bana Range Rover drar släpet dit och hem igen. Rolls-Royce phantom lyxliraren Att vara snuskigt rik är nästan ett krav om man ska synas i en Rolls-Royce Phantom, av alla fem bilarna här är den klart minst blygsam i sin uppenbarelse. Den omisskännliga siluetten säger mer om ägaren som gömmer sig bakom C-stolpen än om den an- Mulsanne har det mest överdådiga baksätet, lika trevligt att titta på som att vistas i. 01/

11 58 01/2013 Mulsannes väldiga kylargrill strimlar insekter ända upp till 296 km/h

12 ställda chauffören bakom ratten. Om bara ägarna visste vad de gick miste om! Första kontakten med en Phantom är överväldigande. Bilen är mer än 5,8 meter lång och två meter bred. Den är med andra ord kolossal. V12:an på 6,75 liter ger 460 hästar och 720 Nm vilket sätter ansenlig fart på bilen. Trots en tjänstevikt på drygt 2,6 ton går km/h på 5,9 sekunder. Och trots den väldigt beniga ratten, den avslappnade åttastegade automatlådan, och den lite degiga känslan i bromsarna är detta en bil som visar sig vara väldigt trevlig att köra aktivt med. Styrningen har förhållandevis kvick respons, chassit är stabilt, krängningen hålls alltid i schack och det fina uppträdandet paras alltid med förstklassig komfort. Generös fjädringsväg, luftfjädring och aktiv stötdämning ger den där riktiga flygande mattan-känslan. Phantom börjar dock bli lite till åren. Stolsjusteringen är krånglig, utrustningsmässigt är Phantom inte ens i BMW 7-serie-nivå, självmordsdörrarna bak är opraktiska och baksätet behöver en uppdatering. Själva soffan är okej men man saknar sidostöd, utrymmet är begränsat och justerbarheten kunde vara mer frikostig. Man gör bäst i att köra själv Range Rover eller Phantom? Två brittiska ikoner möts. Phantom är mer extrovert, en modern tolkning av ett klassiskt budskap. Men den har långt ifrån det bästa baksätet! n bara en kan vinna! 5. bentley Mulsanne Hur kan en så utsökt och osannolikt välbyggd bil vara så själlös att köra? Föregångaren Arnage hade en säregen charm, som nu är helt borta. Fjädringen är för hård, styrningen på tok för tung, och bilens ansenliga vikt gör sig ständigt påmind. Detta är en lyxbil utan tydlig riktning: inte tillräckligt avancerad för att rita om kartan, och för tysk för att tilltala traditionalisterna. 4. Ferrari FF En Ferrari F12 kostar lika mycket. Förvisso utan fyrhjulsdrift och baksäte, men är det därför FF är bättre? Ja och nej. Ja, för att du får med dig två extra personer att imponera på, och det finns tillfällen när fyrhjulsdrift är praktiskt. Tyvärr är baksätet undermåligt. Och visst ska en riktig sportbil endast ha två säten? 3. rolls-royce PhantoM Phantom behöver en uppdatering av baksätet och tillskott av de senaste teknologiska finesserna. Trots detta har den överlägset bäst åkkomfort, mest karismatisk personlighet och mäktigast utstrålning i det här gänget. En Phantom är den bästa formen av tyst isolering en människa kan uppleva, och dessutom förvånansvärt underhållande att köra. 2. aston Martin rapide Rapide är den mest praktiska Aston Martin som finns, och en av världens vackraste fyrdörrarsbilar. Ljudmässigt träffar den mitt i prick, och när det gäller köregenskaperna är den kul på ett aningen gammalmodigt vis. Styrningen är snudd på telepatisk, motorn är fenomenal och chassit har formidabel balans. 1. range rover Till och med en fullutrustad Range Rover är billigast att köpa av dessa fem bilar. Den är dessutom ensam om att kunna framföras i terräng. Den har en armada av finesser och säkerhetssystem. De andra må vara snabbare, snyggare och/eller ha vassare köregenskaper, men dynamiskt sett är nya Range Rover väl så kompetent även på asfalt. Det blir baksätet som fäller avgörandet. Du kan få massage, stolsvärme/ventilation, tiltbara ryggstöd, fyrzons klimatanläggning, 8-tumsskärmar och så vidare. Därför vinner Range Rover. De andra må vara både snabbare och snyggare, det blir baksätet som fäller avgörandet till slut. 01/