Framtidens biograf utanför storstaden

Transkript

1 Framtidens biograf utanför storstaden Biografkonferensen i Hudiksvalls Folkets Hus den 3 september 2008 genomsyrades av framtidstro, förhoppningar och ett utökat samarbete mellan biografägare, ideella filmentusiaster och inte minst kommuner. Vårt sätt att se på biograferna är på väg att förändras, vilket också är nödvändigt för de små biografägarnas överlevnad på marknaden. Trots att biograferna inom kort kommer att behöva göra stora investeringar genom att byta ut tekniken och digitalisera så finns det hos många en tro på att det ska fungera, men också en insikt om att det kräver en hel del arbete. Och det finns mängder av idéer för hur detta ska gå till, det stod klart när Film Gävleborg och Film i Västernorrland tillsammans med Stocka Film Festival bjöd in till konferens. Detta i anslutning till den sjätte filmfestivalen i just Stocka i Hälsingland. Susann Jonsson, frilansande filmbyråkrat och dagens moderator fick nyligen höra att den svenska biosommaren varit helt fantastisk vad gäller antalet besökare. - Men då undrar jag; var? I storstäderna? Eller här i Hudiksvall? Man kan ju fråga sig vilken verklighet som beskrivs, undrade Susann och presenterade vinjettfilmen Stolarna av det kvinnliga filmnätverket Alva i Gävleborg. Linda Zachrisson, chef för avdelningen Publiken på Svenska Filminstitutet presenterade sin syn på biografernas framtid. - Poängen är att vi ska bli starkare och bättre på att arbeta tillsammans för allas bästa. Vi måste ut och ragga, tjata och dra, vi måste vara offensiva, säger hon. Och för att man ska lyckas att bevara biografen så måste man även förnya tanken på vad en biograf kan vara, anser hon. - Det handlar om att försöka skapa en tillvaro där människor hör hemma och som man vill återkomma till. För att en biograf ska fungera måste den se sig som publikens vän. Det räcker inte med att vi själva brinner 1

2 för det vi gör, vi måste ha publiken med oss. Och skapa lokala allianser, utan det kommer man inte särskilt långt, säger Linda Zachrisson och berättar om tiden innan hon kom till Svenska Filminstitutet. - Jag arbetade med att försöka få ihop filmavtal, men det var svårt eftersom de i filmbranschen hade fullt upp med att klösa ögonen ur varandra istället för att gå ihop och försöka att pressa staten. Att ett kommunalt ingripande eller stöd kan vara avgörande för en biografs framtid har Jan Johansson, kommunalråd i Kramfors, bevisat. - Det kommersiella intresset att driva en biograf i Kramfors är helt dött. Men det finns ett intresse hos folket att det ska finnas en bio, säger han. När dåvarande biografägaren i vintras meddelade kommunen att han inte längre kunde driva verksamheten så stod det samtidigt klart att ingen var intresserad av att ta över. Men invånarna vaknade till och började engagera sig. - Det uppstod en rörelse, invånarna ville inte vara utan biograf. Samtidigt minskade antalet besökare till bion. Vi visste inte vad det berodde på, men började diskutera hur man kunde bredda verksamheten så att vi skulle kunna nå även de som inte brukar gå på bio. Partimedlemmar och opposition var alla 100-procentigt eniga om att detta var en viktig fråga och plötsligt var kommunen biografägare. I dag är det Folkets Hus och Parker som står som ägare. Men ideella krafter har varit avgörande i processen. - Det har varit stark uppslutning. Det håller på att bli som en familj, där alla ställer upp med liv och lust, säger Jan Johansson. Biografen kommer att öppna under hösten och ses i dag inte enbart som en traditionell sådan, berättar han. - Bion blir en del av ett kulturhus där vi kan ha olika arrangemang. I Kramfors fanns inga intressekonflikter, annars hade det inte fungerat, säger Jan Johansson. När bion öppnar är det i en ny skepnad, med gemensam foajé med biblioteket och försäljning av lite mat och dryck. 2

3 - Det här är en viktig del av Kramfors kulturliv, och då måste vi vara beredda att subventionera. Det här kan bli ett lyft för staden och kommunens invånare, anser Jan Johansson. Även i Bollnäs har filmen fått kommunal draghjälp. Jenni Arvidsson från Mediecentrum i Bollnäs och Karin Knape, kulturstrateg i Bollnäs kommun beskrev resan från en kommundriven filmfestival till en föreningsdriven filmfest. När tanken på en filmfestival först dök upp för några år sedan så flödade idéerna. - Man kom fram till att man ville göra en festival med ett koncept där man fick träffa människor som sysslar med film, den skulle vara folkbildande och återkomma varje år. Den första festivalen, Filmfest Bollnäs 2006, varade i två dagar. Nästkommande år tog man vara på de erfarenheter man hade från första festivalen och spred ut evenemangen under en vecka för att fler skulle ha möjlighet att se många filmer. - Vi hade också Rolf Lassgård som huvudgäst, eftersom han är bosatt i länet. Det året utvecklades även en Lilla filmfestivalen, där skolelever fick visa sina filmer. I fortsättningen ska vi kunna erbjuda elevernas filmer som förfilmer, berättar Karin Knape. Inför 2008 års festival förändrade vi organisationen så att en förening övertog driften av festivalen. - Man avtalar med föreningen om ett kulturutbud som föreningen får betalt för, en så kallad avtalsförening, säger hon. Frågan om vad kommunen då ska göra i sammanhanget kom upp. Karin Knape hade svaret: - Vi ska ta fram ett underlag för ett filmpolitiskt program och dokumentera en biograf och dess ägare. Liksom i många andra kommuner så har inte film funnits med i det kulturpolitiska programmet i Bollnäs. - Vi arbetar på det, det är viktigt att filmen får ta plats i kulturen, säger Gun Hedlund, kulturchef i Bollnäs kommun. 3

4 Konferensen lade stor tonvikt på att filmvisarna måste förnya sig för att kunna växa. En som vågat satsa på tillvaron som biografägare är Nils T:son Axberg, som för ett par år sedan tog över den nedlagda biografen i Arbrå, Hälsingland. - I dag visar vi film en till fyra dagar i veckan. Vi har bland annat skaffat en ny ljudanläggning och nu går Arbråborna på bio. Vi har dessutom haft en publikdragare i Peter Stormare som besökte biografen i samband med förhandsvisningen av filmen Varg, berättar han. Förutom filmvisningarna så kan bion i Arbrå fungera som ett galleri, och eventuellt som plats för olika musikevenemang. Det är en liten ort med bara invånare, trots det så planerar Nils T:son Axberg att satsa på att digitalisera, en investering som kostar mellan och 1 miljon kronor. - Finansieringen löser sig, jag är inte orolig, säger han, som svar på en fråga från Björn Wallgren. Ramon Reissmüller, biografhandläggare på Svenska Filminstitutet talade om att vi nu är mitt uppe i en kommunikationsrevolution. - Det är otroligt omvälvande. 82 procent av svenskarna använder datorer, datakapaciteten ökar och vi kan ladda ned material av hög kvalitet. Vi har hemmabioanläggningar, digital-tv och HD-tv. Allt detta gör att våra medievanor förändras. Hur klarar bio det? I dag ser vi mer på film än någonsin. Konkurrensen är stenhård. - Men biobesökandet har inte minskat, det har varit konstant kring 15 miljoner besökare per år, något år 18 miljoner beroende på vad som visats. Rörliga bilder är den kulturform vi gillar mest, säger Ramon Reissmüller. Undersökningar har dessutom visat att många som laddar hem filmer på internet även går på bio ofta. Det ena tar inte ut det andra. Och DVD-tittarna behöver inte vara samma grupp som går på bio. Liksom under den tidigare filmfestivalen i Göteborg talade Ramon Reissmüller här i Hudiksvall om problematiken med att få ägare har en mycket stor andel av biograferna i Sverige. Det kan leda till ett ensidigare utbud och svårigheter för de mindre biograferna ute i landet att få tag i de filmer de vill ha och i rimlig tid. SF Bio, Svenska Bio och SF Partner står i dag för 79 procent av biografmarknaden i landet. - I vissa storstäder har SF 98 procent av marknaden, säger Ramon Reissmüller. 4

5 För att överleva som liten biografägare så måste man alltså tänka om. - Det håller inte att gnälla om det inte fungerar utan man måste marknadsföra sig på ett helt annat sätt än tidigare. Det krävs ett annat nätverk där kommunens roll blir viktigare. Det måste tänkas nytt om biokulturen ska överleva, säger han. Biograferna måste även bli bättre på att göra besöket till en angenäm upplevelse, med bra bild, ljud och komfort. Dessutom bör bion ingå i ett större sammanhang. Svenska Filminstitutet kan ge stöd till den biograf som måste rusta tekniken, men det finns inte tillräckligt med pengar till digitalisering. - Det finns inte till hela Sverige, men några få pilotprojekt, berättar Ramon Reissmüller. De orter där kommunen är aktiv och där det finns färre än invånare kommer att prioriteras. Digitaliseringen av utrustningen på våra biografer är oundviklig. När de stora biografägarna byter till digitalt så kommer distributörerna inte längre vara intresserade av att erbjuda analog film. Men detta är inte bara en kostnad, det är också en positiv utveckling, anser Ramon Reissmüller. - Det blir inte samma väntetider för att få en film, det är bara att ladda ned filmen på hårddisken och sedan skicka den vidare. Då kan man spara filmen och visa den senare igen. Det öppnas nya möjligheter. Folkets Hus och Parker har till exempel gjort succé med direktsända operakonserter. - Och i Norge visar biograferna operationer för läkarstudenter, säger Ramon Reissmüller. Den som ska satsa på digital teknik bör satsa på 2K som standard för digital bio, anser han eftersom 2K är den standard som gäller, bland annat för att komma i åtnjutande av film från de amerikanska distributörerna. I dag finns det bara en fullskalig biograf med 2K-projektor; Spegeln i Malmö. Fördelarna med digital filmvisning, enligt Ramon Reissmüller: * Låg kopieringskostnad * Möjligt med premiär i stad och på landsbygd samtidigt * Bättre ljud och bild 5

6 * Möjlighet att visa annat än film * Möjlighet att texta svenska filmer * Enkelt att visa regionalt producerad film * Låg distributionskostnad Men som sagt så är detta med digitalisering en dyr historia. Mycket teknik blir billigare med tiden, dock inte denna, tror Ramon Reissmüller, eftersom den inte har någon stor marknad. Istället får man försöka hitta lösningar där distributörerna är med och betalar. Regeringen ligger än så länge lågt i den här frågan. Lars Gillegård från Våra Gårdar vill se mer samarbete med kommunerna. Han illustrerade med hjälp av några enkronor hur lite pengar biograferna får i dag från kommunerna jämfört med andra kulturyttringar. - Vad är orsaken till detta? Jo, biografen har enligt tradition varit antingen för kommersiell eller för ideell. Vi har inte fullt ut sett kommunernas betydelse i sammanhanget. Men det är inte bara en fråga om hur bion kan utvecklas genom kommunen, utan också vad bion kan göra för kommunen, säger han. Lars pratade om digitalt hemmamys kontra evenemangskultur/lokal vardagskultur och undrade bland annat: Finns det en kommunal filmpolitik? Vem tar det filmkulturella ansvaret? Vad kan regionala och centrala aktörer göra? Nils Gärdegård, rektor på Forsa Folkhögskola, tror på den enskilda människans möjlighet att få saker att hända. På skolan startar nu en pionjärutbildning för den som vill lära sig driva lokalt/kommunalt utvecklingsarbete med biografen i fokus. 1 - Den handlar om hur man får resultat, hur man undviker fallgropar. Vi kommer att coacha deltagarna att få sina egna kommuner att jobba mycket aktivt med de här frågorna. Utbildningen kommer att göra skillnad, säger han. 1 Utbildningen Utveckla din kommun genom film (som tidigare var beräknad med kursstart under hösten 2008) startar vårterminen 2009 istället. Utbildningen består av fem träffar under ett år och arrangeras av Forsa folkhögskola, Film Gävleborg och Våra Gårdar med stöd av Svenska Filminstitutet. Läs mer om kursen och anmälan på 6

7 Åhörarna fick sedan medverka i en utfrågning av Svenska Filminstitutets båda representanter, där Linda Zachrisson berättade om det arbete som hittills utförts i enlighet med den handlingsplan för insatser inom biograf- och distributionsområdet som institutet tagit fram för åren 2008 till Förra året blixtbelystes kommunerna, liksom filmen som en politisk fråga. Vi har lyckats få till en prioritering av stöd till de platser där kommunerna går in och hjälper till. Vi fick också fem miljoner för att öka stödet till kvalitetsfilm och vi kunde öka festivalstödet ordentligt, säger hon. Det framgick dock att bland andra Barn- och Ungdomsfilm Festivalen i Malmö, BUFF, och Stocka Filmfestival i stort sett blivit lottlösa. Visningsstödet så som det har sett ut kommer att förändras. Det kommer att riktas mer till förmån för visning av kvalitetsfilm. Men vad kvalitetsfilm innebär är en tolkningsfråga. - Kvalitet vad gäller mångfald i utbud tycker jag ska räknas, anser Lars Gillegård. I publiken hördes röster om problemen med smalare film. Någon poängterade hur svårt det är att få tag i filmerna. Det uttrycktes även oro över den digitalisering som ligger framför biografägarna. De privata biografägarna Björn Wallgren och Carl-Stefan Rydén återgav oro inför en alltför okontrollerad digitalisering med offentliga medel. Det riskerar att slå ut en fungerande struktur. Ramon Reissmüller replikerade att alla stöd hos Filminstitutet är ägarneutrala och inget hindrar privata aktörer att ta del av resurserna. Susann ställde en fråga om Filminstitutets stöd till kommunerna. Hur ska till exempel Bollnäs göra när man ska söka ekonomiskt stöd för skolbio, lokalt publikarbete, teknikupprustning hur många ansökningar måste man skicka in? Vore inte bättre om Bollnäs kommun, som redan idag samordnar film- och biolivet på ett utmärkt sätt, kunde söka en klumpsumma för sitt filmkulturella arbete? Enligt Filminstitutet tillåter inte det nuvarande Filmavtalet att stöd beviljas direkt till kommunen (undantaget Skolbio). Så tyvärr måste biografen fylla i ansökningar för vart och ett av biografstöden, kommunen söker för skolbio och sedan ska kommunen samordna helheten. Enligt Linda Zachrisson kan det ske en ändring av detta när stödsystemen som helhet reformeras. I dagsläget har Svenska Filminstitutet ett stort antal ansökningar om digitalisering (pilotprojekt) bordlagda, varför frågan om vem som egentligen bestämmer ställdes: Är det Filminstitutet, SF Bio och Bonniersfären eller regeringen/kulturdepartementet? Linda Zachrisson svarade att det är filmavtalets parter som äger frågan. 7

8 Det som ligger framför Svenska Filminstitutet är hur man ska få in bion i den digitala världen utan att därmed slå ut mindre biografer, säger Ramon Reissmüller. - Och det har vi inget svar på. Det behövs ett stöd för att vi ska klara övergången, men vi måste utforma en modell som fungerar. Under konferensen fick deltagarna även se den humoristiska kortfilmen Förra station av Linnea Ramström från Kramfors, producerad med stöd av Film i Västernorrland och klippt och efterbearbetad av Håkan Karlsson i Kilafors. Text: Chatarina Wilkens, Susann Jonsson Foto: Chatarina Wilkens 8