Yttrande över Handlingsprogram för att minska växtnäringsförluster och växthusgasutsläpp från jordbruket

Transkript

1 Till Jordbruksverket Att: Olof Johansson Jönköping Yttrande över Handlingsprogram för att minska växtnäringsförluster och växthusgasutsläpp från jordbruket Hushållningssällskapen har genom Hushållningssällskapens Förbund beretts möjlighet att komma med synpunkter från ovan nämnda handlingsprogram samt diverse bilagor kopplat till handlingsprogrammet. Till att börja med vill vi förmedla att erfarenheterna från Hushållningssällskapens rådgivning är att lantbrukarna vill göra rätt och förbättra sin produktion exempelvis genom att hushålla bättre med växtnäringen och energin. Men det finns även en kraftigt utbredd regeltrötthet och uppgivenhet inför alla regler. Man följer regler som upplevs som vettiga, men kommer det många regler som upplevs som omöjliga att uppfylla finns det risk att man ger upp och ignorerar regelverket. Att minska administration rapporteringskrav samt att ha kontinuitet i regelverk, borde vara av väsentlig betydelse för att minska byråkratin inom svenskt jordbruk. Ett exempel är de ändrade reglerna för spridning av stallgödsel på vall där det inte längre är tillåtet att sprida på frusen mark. Det innebär problem på mulljordar som inte har tillräcklig bärighet förrän i mitten av sommaren och därmed behöver använda mer mineralgödsel för att tillgodose grödans behov. En ständig omformulering av reglerna skapar osäkerhet och otrygghet som verkar hämmande på viljan att fortsätta eller utveckla företaget och att göra investeringar. Av denna anledning är det bättre att behålla en inarbetad regel än att ersätta den med flera nya regler som är till för att uppnå samma mål. I rapportutkastet till Handlingsprogram för minskade växtnäringsförluster och växthusgasutsläpp har vi följande synpunkter: Angående lagring av rötrest och urin (s 65 bilaga 2): Idag finns inga krav på täckning vid lagring av rötrest. Lantbrukarna strävar dock efter att skapa ett svämtäcke eller täcka med hackad halm eftersom de tror att rötresten inkluderas i den gällande lagstiftningen om Miljöhänsyn i lantbruket (SJVFS 2010:1). Om det blir krav på tak eller annan kostsam täckning på rötrest medför det att lantbrukare kommer att bli mindre benägna att låna ut sin gödsel till centrala biogasanläggningar, eftersom den extra kostnaden för tak vida överstiger den eventuella vinst man får i o m ett högre värde på biogödseln som returneras från biogasanläggningen. Det finns således risk att ett sådant krav skulle motverka mål om en ökad biogasproduktion och minska utsläppen av växthusgaser från jordbruket. Det kan därför bli en fråga vad som anses viktigast: mer biogas från rötad gödsel och lite högre ammoniakavgång eller mindre rötad gödsel och minimalt med ammoniakförlust från lagrad rötrest. Risken för stora ammoniakförluster uppstår främst vid spridning av

2 gödsel/rötrester. Halten ammoniumkväve i en rötrest är inte alltid högre än den i en flytgödsel. Det vore inkonsekvent att ställa högre krav på rötresten än vid lagring av flytgödsel. Om man ska uppnå en viss reduktion av ammoniakutsläppen i ton behöver man ta hänsyn till vad som är mest kostnadseffektivt. Att ställa krav som ger stor kostnad för några få lantbrukare (t ex krav på tak på brunnar för rötrest) kan vara mer kostsamt per kg ammoniak än t ex utöka kraven på snabb nedbrukning av stallgödsel till ett större geografiskt område. Därtill kräver inte denna åtgärd någon investering, utan kan däremot medför ett bättre kväveutnyttjande för lantbrukaren. Angående fånggrödor och vårbearbetning (s 9 bilaga 2): Om det blir en övergång från miljöersättning till tvingande åtgärder kring fånggrödor och vårbearbetning kan det få flera negativa effekter som är viktiga att ta hänsyn till. Intresset för fånggrödor skulle minska i de delar av landet som inte omfattas av det nya avgiftssystemet. Fånggrödor och vårbearbetning kan också vara positivt ur klimatsynpunkt i hela landet då det kan minska risken för lustgasavgång från marken och bidra till ökad inlagring av kol på jordar med låg mullhalt. Angående produktdeklarering av fodermedel vad gäller växthusgasutsläpp: I strategi 2 föreslås produktdeklaration av foder- och gödselmedel med avseende på växthusgasutsläpp. Det framgår dock inte hur denna deklaration ska genomföras och hur resultaten ska användas. Idag klimatdeklarerar Lantmännen sitt foder utifrån schablonvärden från tidigare livscykelanalyser (kg CO 2 -ekv per kg råvara). Om deklareringen ska bygga på schablonvärden behöver man diskutera hur beräkningarna kan utföras när det saknas schabloner för den aktuella råvaran från ett visst område, när det sker förändringar i odlingen så att utsläppen per kg råvara ändras och hur man tar hänsyn till skillnader i produktionsförutsättningar som påverkar utsläppen per kg råvara. Det framgår inte heller vem som kommer att omfattas av ett sådant krav eller kostnaderna för åtgärden. Behöver t ex den enskilda växtodlaren deklarera fodret som levereras direkt till en djurgård och behöver djurgården beräkna utsläppen från det egenproducerade fodret för att kunna göra en rättvis jämförelse mot inköpt foder? Ett sådant system skulle även ställa krav på standardisering av beräkningarna och att resultaten kan verifiera. Arbetet med att uppfylla dessa villkor ska inte underskattas. Frågan är även vad informationen ska användas till och vilken möjlighet lantbrukaren egentligen har att påverka växthusgasutsläppen från produktionen av insatsvarorna. Om utbud av klimatdeklarerade foder- eller gödselmedel är större än efterfrågan på sådana produkter är det inte heller säkert att en sådan åtgärd verkligen minskar växthusgasutsläppen totalt sett. Risken är att det bara sker en omfördelning så att de klimateffektiva produkterna kan väljas ut och blir märkta medan övrig produktion inte påverkas.

3 Angående användning av torv som strömedel (s 51, bilaga 2): En fördel med torv är att fast- och djupströgödsel blir lättare att hantera vid ev rötning i biogasanläggning och flera lantbrukare upplever att torvströ ger bättre djurhälsa. Nackdelar är att strömedlet upplevs som mörkt, att det dammar och att det är svårare för en kontrollant att bedöma om en lantbrukare använder tillräckligt med strö. Det är, precis som nämns i utredningen, svårt att bedöma hur torvanvändningen påverkar växthusgasutsläppen totalt sett. Denna bedömning påverkas starkt av vilka antaganden som görs om hur torven och halmen (eller annat strömedel) hade använts i ett referensscenario. Det är teoretiskt möjligt att halmen ersätter torv i ett värmeverk, men frågan är om det är praktiskt realiserbart och vilken möjlighet lantbrukaren har att påverka värmeverkens bränsleanvändning. Angående förändringar i produktionen av mjölk och kött (s 130, bilaga 2): För att undvika suboptimeringar eller missvisande slutsatser om vilka alternativ som är bäst ur klimatsynpunkt är det viktigt att ta med alla stora utsläpp från animalieproduktionen som kan skilja mellan de olika alternativen, d v s metan från djurens fodersmältning, utsläpp från stallgödseln samt från odling och produktion av foder. Tidigare inkalvningsålder påverkar t ex inte enbart foderstatens sammansättning, utan även mängden metan från vommen och mängden stallgödsel som kvigan hinner producera fram till inkalvningen. Det är inte troligt att en kviga som går på mycket naturbete hinner växa tillräckligt snabbt för att kunna kalva in vid 24 månaders ålder. Angående omläggning av vallar (s 151, bilaga 2): I Kap står det ur klimatsynpunkt finns det starka skäl att ställa om vallar med kort rotationstid till permanenta vallar. Detta gäller i alla fall med avseende på kol i mark, frågan är dock hur det påverkar avkastningen per hektar och grovfoderkvaliteten, och därmed behovet av annat foder och utsläppen från annan foderproduktion. Dessutom ger permanenta vallar stora negativa följder eftersom man då utesluter den mycket viktiga avbrottsgröda en vall utgör i en rotationsväxtföljd, vilket då istället ger negativ miljöpåverkan avseende dränering, ökat dragkraftsbehov, ökat behov av växtskydd etc. Angående hästgödsel (s 37, bilaga 2): Vi instämmer i att det är bra att integrera hästgödsel bland övriga gödselregler. Täckning av lagringsbehållare för flytgödsel, urin och rötrest (s 61, bilaga 2): IPCC:s schablonvärden för MCF (lagringstemperatur <10 C) anges till 10 % för flytgödsel med svämtäcke och 17 % utan svämtäcke (alltså tvärtom vad som står i bilaga 2). Det kan även noteras att JTI:s resultat för MCF anges per kg organiskt material i stallgödsel (inkl strömedel), medan IPCC:s schablonvärden anges per kg organiskt material enbart i träck (d v s exkl. strömedel). I Kap anges kolinnehållet i matjorden till 94 ton C/ha. Detta torde endast gälla mineraljordar och inte organogena jordar, vilket innebär att beräkningarna av det totala kolinnehållet i svensk jordbruksmark underskattats och därmed den procentuella koldioxidförlusten överskattats.

4 Förslag på ytterligare åtgärder: Utredningen har gjort en gedigen genomgång av de viktiga åtgärderna för att minska växtnäringsoch växthusgasutsläppen från jordbruket, och vi håller med om många av de slutsatser, analyser och förslag som kommit fram. De åtgärder som vi önskar främja utöver de åtgärder som tagits upp är: Analysera stallgödsel med avseende på kväve och fosfor. Nödvändigt för att kunna anpassa den totala gödselgivan efter grödans behov. Analysera eget grovfoder för att kunna optimera utfodringen. Tillåta skörd av fång- och mellangröda för biogasproduktion (förutsatt att det blir tillräcklig skörd för att den ska vara lönsam att skörda), ev med ekonomiskt stöd för skörd. Skulle kunna vara positivt både ur kvävesynpunkt och ge ökad bioenergiproduktion. Det skulle även ge incitament för lantbrukaren att sträva efter en väl etablerad fånggröda. Främja även andra grödor än vall för biogasproduktion. Pågående försök och projekt kring grödbaserad biogasproduktion inriktas även på andra grödor som majs, energibetor, helsäd och betblast. Pumpning av flytgödsel till satellitlager. Kan spara diesel, vägar och förbättrar boendemiljön på landsbygden. Spridning av flytgödsel med matarslang. Positivt ur markpackningssynpunkt etc. Övriga synpunkter: I handlingsprogrammet diskuteras åtgärder för att minska växtnäringsförlusterna uteslutande utifrån vad som kan göras på den enskilda gården, medan flera åtgärder för att minska växthusgasutsläppen har ett livscykelperspektiv där det även ingår förändringar i produktionen av insatsvaror och avsättning för produkter som lämnar gården (t ex ökad produktion av bioenergi och att den kan ersätta fossila bränslen). Det framgår inte av utredningen varför man har valt olika systemsyn eller hur detta påverkar valet av och effekterna av möjliga styrmedel. Det finns flera fördelar med att ha ett livscykelperspektiv på miljöfrågor (bl a minskad risk för suboptimering, kan identifiera hot spots ), men det medför även stora utmaningar när man så småningom ska sammanställa och jämföra effekter av olika åtgärder. Det gäller t ex att ha likvärdiga referenssystem, eventuellt kunna analysera vad som händer i kringsystemet, använda samma typ av jämförelsedata (medel- eller marginaldata) och använda samma metoder för att lösa allokeringsproblem. Om man tar ett livscykelperspektiv i sina analyser behöver man även vara ta hänsyn till vilka (begränsade(?)) möjlighet jordbruket har att påverka utsläppen som sker före gården eller vad jordbruksprodukterna används till och vad de kan ersätta. Ur ett styrmedelsperspektiv kan det vara effektivare att sätta in styrmedlen där utsläppen sker (Polluters Pay principle). Vidare definieras i handlingsprogrammet vilka avgränsningar som gjorts, men det saknas en uttalad definition av vad en åtgärd är och vilka mål man strävar efter (t ex -X% utsläpp för hela jordbrukssektorn, per hektar, per djurenhet eller per enhet produkt). En förändring som t ex minskar utsläppen per hektar skulle kunna innebära att utsläppen per kg gröda ökar om förändringen även medför sänkt avkastning. Andra förändringar kan vara att odla nya grödor vilket kan leda till öka-

5 de eller minskade utsläpp per hektar, men även att typen och mängden produkter från jordbruket ändras. Skulle det räknas som åtgärder för att minska utsläppen? Underlaget till remissyttrande har tagits fram av rådgivarna Maria Berglund och Sara Bergström Nilson vid Hushållningssällskapet Halland i dialog med utvecklingschef Anders Hartman vid Hushållningssällskapens Förbund. Åke Clason Förbundsdirektör