Åtgärdsprogram för Svartån till Hjälmarens åtgärdsområde

Transkript

1 Åtgärdsprogram för Svartån till Hjälmarens åtgärdsområde -samrådsmaterial Länsstyrelsen Västmanlands län Västerås Telefon Hemsida 1(50)

2 Utgiven av: Ansvarigt distrikt: Foto: Länsstyrelsen Västmanlands län Vattenmyndigheten Norra Östersjön Länsstyrelsen Västmanlands län Länsstyrelsen Västmanlands län Västerås Telefon Hemsida 2(50)

3 Förord Denna bilaga är en del av åtgärdsprogrammet för Norra Östersjöns vattendistrikt. Den utgör en sammanfattning av ett av distriktets 84 åtgärdsområden. Sammanfattningen baserar sig på utdrag ur VISS 1 och analyser genomförda av länsstyrelserna och vattenmyndigheterna. Syftet är att tydliggöra vilka åtgärder som myndigheter och kommuner behöver vidta för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska följas i åtgärdsområdet för Svartån till Hjälmaren samt vilka fysiska åtgärder som behöver genomföras. Osäkerheten i de fysiska åtgärdernas uppskattade effekter och kostnader kan vara betydande på den lokala skalan eftersom de analyser som de stödjer sig på ibland utgår ifrån information från en grövre geografisk skala. Om det finns information som stödjer andra, mer kostnadseffektiva åtgärder, kan dessa ersätta de fysiska åtgärder som föreslås här. Enligt miljöbalken 2 ska ett åtgärdsprogram innehålla: uppgifter om de åtgärder som myndigheter eller kommuner behöver vidta, vilka myndigheter eller kommuner som behöver vidta åtgärderna, när åtgärderna behöver vara genomförda, uppgifter om hur krav på förbättringar ska fördelas mellan olika typer av källor och mellan olika åtgärder, samt uppgifter om den förbättring som var och en av åtgärderna bedöms medföra och hur åtgärderna tillsammans bedöms bidra till att normen följs. Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormer följs och skall inom sina ansvarsområden vidta de åtgärder som behövs enligt detta åtgärdsprogram. 2 1 VattenInformationsSystem Sverige. Den databas som bland annat innehåller uppgifter om enskilda vattenförekomsters statusklassningar kap. 6 om Miljökvalitetsnormer och miljökvalitetsförvaltning 3(50)

4 Sammanfattning Svartåns avrinningsområde avvattnar sydvästra delen av Eskilstunaåns vattensystem och har sin mynning i Hemfjärden, Hjälmaren. Avrinningsområdet består till största delen av skog; andelen jordbruksmark är ca 15 %, varav större delen återfinns på Närkeslätten. Inom Svartåns avrinningsområde är det 12 (av 18) sjöar och 26 (av 33) vattendrag som inte uppnår god ekologisk status. Anledningen till detta är framförallt fysisk påverkan på hydrologin, påverkan av vattnens hydromorfologiska förhållanden, till exempel sjösänkningar, kanaliseringar och reglering av vattenflöden. Tio av vattenförekomsterna har övergödningsproblem och 15 är påverkade av försurning. Samtliga ytvattenförekomster i åtgärdsområdet uppnå god kemisk status (exklusive kvicksilver). Det behövs dock fler undersökningar av miljögifter för att verifiera denna bedömning. I Svartån från Lindbacka till Hjälmaren överskrids gränsvärdena för det särskilt förorenade ämnet (SFÄ) ammoniak, vilket bidrar till att vattendraget har otillfredsställande ekologisk status. Det finns 28 grundvattenförekomster i området. Av dessa bedöms alla utom Olshammarsåsen, Guldsmedsbodaområdet ha god kemisk status. Denna grundvattenförekomst bedöms ha otillfredsställande kemisk status eftersom arsenikhalter överskrider gällande riktvärde. Kunskapen om eventuella föroreningar i grundvattenmagasinen är dock låg, då det i många fall helt saknas övervakningsdata. Sju förekomster har bedömts vara i riskzonen för att inte uppnå god status till 2021 eftersom den potentiella föroreningsbelastningen bedömts vara hög. För att nå miljökvalitetsnormerna i åtgärdsområdet Svartån till Hjälmaren behöver senast 2018 framför allt: För miljöproblemet övergödning: 8200 hektar åkermark behöver strukturkalkas och fosforläckaget vid på grund av spridning av stallgödsel behöver minska med ca 600 kg. Dessutom behöver 10 hektar skyddszoner och 10 hektar fosfordammar anläggas. Örebro och Lekebergs kommuner behöver bedriva nödvändig tillsyn, samt Länsstyrelsen i Örebro län behöver bedriva tillsynsvägledning samt rådgivning till jordbruksföretag så att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning. Jordbruksverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och Örebro, Lekebergs, Hallsbergs och Laxå kommuner behöver bedriva nödvändig tillsyn och prövning så att 2100 enskilda avlopp uppnår minst normal skyddsnivå. Havs- och vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna genomförs i tillräcklig omfattning, och Örebro och Lekebergs kommuner, behöver i samråd med Länsstyrelsen i Örebro län, se till att fosforreningen vid de kommunala avloppsreningsverken ökas samt att kemisk fosforfällning (eller annan åtgärd med motsvarande effekt) för bräddat avloppsvatten installeras. Naturvårdsverket behöver besluta om nya styrmedel för att säkerställa att åtgärderna för ökad rening av fosfor från avloppsreningsverk genomförs i tillräcklig omfattning. För miljöproblemet försurning: Degerfors, Laxå, Lekebergs och Örebro kommuner fortsätta med åtgärder i försurade vatten enligt kalkningsprogrammet. 4(50)

5 Havs- och vattenmyndigheten behöver säkerställa att medel finns för att genomföra åtgärderna i tillräcklig omfattning. För miljöproblemet förändrade habitat genom fysisk påverkan: Länsstyrelsen i Örebro län behöver bedriva nödvändig tillsyn och prövning så att sten, block och lekgrus läggs ut i 8 vattendrag och 5 rensade eller rätade vattendrag restaureras. Dessutom behöver 2 vattendrag flottledsåterställas. Havs- och vattenmyndigheten behöver besluta om nya styrmedel för att ekologiskt funktionella kantzoner ska anläggas i tillräcklig omfattning. Naturvårdsverket behöver utveckla en nationell strategi för hantering av markavvattningar, och Länsstyrelsen i Örebro län bedriva nödvändig tillsyn och prövning för att säkerställa fria vandringsvägar vid 57 vandringshinder. Havs- och vattenmyndigheten behöver vägleda länsstyrelserna i tillämpningen av Kammarkollegiets strategi gällande fysisk påverkan vid arbetet med tillsyn och prövning av vattenverksamheter. Länsstyrelsen i Örebro län bedriva nödvändig tillsyn och prövning för att flöden ska miljöanpassas i 7 vattendrag och minimitappning/vatten i fiskväg ska införas i 24 vattendrag. Otillfredsställande kemisk grundvattenstatus: Degerfors kommun revidera skyddsföreskrifterna för Svartå vattenskyddsområde Otillräcklig dricksvattenskydd: Degerfors, Laxå, Lekebergs och Örebro kommuner upprätta nya och revidera befintliga vattenskyddsområden som är fastställda enligt gamla vattenlagen så att de har ett fullgott skydd enligt gällande lagstiftning. Länsstyrelsen i Örebros län inom sin tillsynsvägledning till kommunerna ge råd och stöd i arbetet med att inrätta och tillsyna vattenskyddsområden, och Länsstyrelsen i Örebro samt Degerfors, Laxås, Lekebergs och Örebros kommuner utföra fördjupad kartläggning och åtgärdsutredning för de grundvattenförekomster som riskerar att inte uppnå god kemisk status till (50)

6 Åtgärdsprogram för Svartån till Hjälmarens åtgärdsområde -samrådsmaterial... 1 Förord... 3 Sammanfattning Beskrivning av åtgärdsområdet Status och miljöproblem Miljökvalitetsnormer Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten Övergödning Försurning Miljögifter Främmande arter Förändrade habitat genom fysiska förändringar Övriga miljöproblem Åtgärdsanalys per miljöproblem i grundvatten Näringsämnen Miljögifter Klorid Förändrade grundvattennivåer Övriga miljöproblem Otillräckligt dricksvattenskydd Nulägesbeskrivning Åtgärder Åtgärder för skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning Natura 2000-områden Skyddade arter enligt habitatdirektivet Nitratkänsliga områden Förslag till åtgärder, styrmedel och ansvarig (50)

7 1 Beskrivning av åtgärdsområdet Svartåns avrinningsområde avvattnar sydvästra delen av Eskilstunaåns vattensystem och har sin mynning i Hemfjärden, Hjälmaren. Avrinningsområdet är med sina 1352 km 2 ett av Örebro läns största och sträcker sig från Grytsjön i söder till Tysslingens tillflöde i norr. Avrinningsområdet är relativt flackt, med undantag för i väst och nordväst där Kilsbergen breder ut sig med toppar som sträcker sig upp mot 250 meter över havet. Delar av sex kommuner ingår i området; Laxå, Hallsberg, Degerfors, Örebro, Askersund och Lekeberg (Figur 1). Avrinningsområdet består till 64 % av skog. Andelen jordbruksmark är 15 % och återfinns huvudsakligen på Närkeslätten. Ungefär 7 % av avrinningsområdet utgörs av ytvatten. Det bor cirka invånare i avrinningsområdet varav de flesta i Örebro stad. Inom Svartåns avrinningsområde finns 18 sjöar, 32 vattendrag/vattendragssträckor och 30 grundvattenförekomster (Figur 2). Svartån utgör huvudfåran i avrinningsområdet och har sitt källflöde i Kilsbergen i västra delen av avrinningsområdet vid sjön Ölen. Ån avvattnar även Borasjön i söder. I södra och västra delarna av området förkommer det flera viktiga tillflöden såsom Laxån, Stavån, Lekhytteån och Garphytteån. Svartån omges till större delen av skogsmark innan den slingrar sig ner över Närkeslätten där landskapet övergår i huvudsakligen åkermark. Ån innehåller forsar och vattenfall och vattnet rinner cirka 100 km genom Örebro län innan det via parker och trädgårdar i Örebro stad mynnar ut i Hjälmarens Hemfjärd via Osets naturreservat. Avrinningsområdets sjöar förekommer huvudsakligen i söder och väster. Toften är den största följt av Västra Laxsjön, Östra Laxsjön, Teen och Tysslingen. Sjöarna i området är överlag näringsfattiga och flera är relativt humösa. Buffertkapaciteten i sjöarna varierar mellan svag och god, flera sjöar är försurningsdrabbade och ingår, sedan 1980-talet, i Örebro läns kalkningsprogram. Även vattendragen är humösa och försurningskänsliga. Grundvattenförekomsterna inom Svartåns avrinningsområde utgörs dels av ett tjugotal sand- och grusförekomster av varierande storlek, dels av ett antal sedimentära förekomster som breder ut sig över Närkeslätten. Det finns flera vattentäkter med goda möjligheter för grundvattenuttag (>25 l/s). Inom Svartåns avrinningsområde finns nio vattenskyddsområden (för aktiva vattentäkter) vars syfte är att skydda dricksvattnet och säkerställa att det finns i tillräcklig mängd och av god kvalitet. Samtliga vattenskyddsområden omfattar grundvattentäkter. Grundvattenförekomsterna Närkeslätten och Hallsberg-Kumlaåsen, Kumla-Mosås-Mariebergområdet redovisas i bilagan för Täljeåns åtgärdsområde. 7(50)

8 Figur 1. Översikt av området, dess plats i distriktet, kommuner, tätorter, och markanvändning. 8(50)

9 Figur 2. Ytvattenförekomsternas ID-beteckningar (EUCD). 9(50)

10 1.1 Status och miljöproblem Ytvatten Ekologisk status och miljöproblem I Svartåns avrinningsområde uppnår endast 13 av 51 ytvattenförekomster god ekologisk status (Figur 3). Av de övriga förekomsterna bedöms 27 ha måttlig, 9 otillfredsställande och 2 dålig ekologisk status. Att så många sjöar och vattendrag har sämre än god status beror främst på fysisk påverkan av vattnens hydromorfologiska förhållanden, t.ex. sjösänkningar, kanaliseringar och reglering av vattenflöden. I 44 förekomster är fysiskpåverkan ett miljöproblem. Dessutom har 10 förekomster problem med övergödning och 15 med försurning. För miljöproblemet miljögifter under ekologisk status återfinns särskilda förorenande ämnena (SFÄ) vilka är en del av de fysikalisk kemiska kvalitetsfaktorerna. status med avseende på SFÄ uppnås inte i en vattenförekomst orsakat av haltöverskridande av ammoniak. 10(50)

11 Figur 3. Ytvattenförekomster och deras ekologiska status. Kemisk status Alla ytvattenförekomster i åtgärdsområdet uppnår god kemisk status (exklusive kvicksilver). Det behövs dock fler undersökningar av prioriterade ämnen för att verifiera denna bedömning eftersom de provtagningar som gjorts är begränsade i såväl antal som omfattning. Samtliga vattenförekomster i Svartåns åtgärdsområde har, precis som i resten av Sverige, sänkt kemisk status med avseende på kvicksilver. 11(50)

12 1.1.2 Grundvatten En grundvattenförekomst har otillfredsställande kemisk status (Figur 4). Figur 4. Kemisk status för grundvatten. 12(50)

13 Figur 5. Grundvattenförekomster med risk för att god kemisk status inte uppnås Kemisk status och risk Av grundvattenförekomsterna som hör till Svartåns åtgärdsområde bedöms alla utom en ha god kemisk status, Olshammarsåsen, Guldsmedsbodaområdet, har otillfredsställande kemisk status eftersom halten av arsenik överskrider riktvärdet. För sju av de 28 förekomsterna i området bedöms dock risk föreligga för att god status inte uppnås år 2021 (figur 5). Riskbedömningarna är 13(50)

14 huvudsakligen baserade på en påverkansanalys och bland annat kopplad till andelen jordbruksmark, förorenade områden och vägar i tillrinningsområdena. Kvantitativ status och risk Alla grundvattenförekomster i Svartåns åtgärdsområde bedöms ha god kvantitativ status. Ingen risk bedöms föreligga att de inte uppnår god status även Undersökningar av grundvattennivåerna saknas dock för samtliga grundvattenmagasin men det finns i dagsläget inga indikationer på kvantitetsproblem i åtgärdsområdet Skyddade områden enligt annan EU-lagstiftning Inom vattenförvaltningen pekas vissa typer av områden ut som skyddade områden. Detta är områden som är särskilt skyddsvärda och där det finns ett behov av att skyddsarbetet samordnas. Dessa skyddade områden finns definierade i vattenförvaltningsförordningen och ska inte förväxlas med den typ av områdesskydd som regeleras i miljöbalken (naturreservat, nationalparker, biotopskydd etc.) Dricksvattendirektivet (98/83/EG) syftar till att skydda människors hälsa från skadliga effekter av föroreningar i dricksvattnet samt att säkerställa att vattnet är hälsosamt och rent. I åtgärdsområdet finns 9 dricksvattentäkter som omfattas av direktivet. Nitratdirektivet (91/676/EEG) syftar till att minska föroreningen av vatten med nitrat från jordbruket. Områden som bedöms som känsliga för miljöpåverkan har pekats ut. I Svartåns avrinningsområde omfattas bl.a Tysslingen, Stora Ymningen, Södra Ånnabosjön och östra delen av Logsjön av direktivets regler för spridning av gödsel och riktlinjerna för god jordbrukarsed Avloppsvattendirektivet (91/271/EEG) handlar om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och som en del av direktivet har känsliga vatten pekats ut. Alla vatten i Sverige, inklusive kustvattnet, har pekats ut som känsliga för fosforutsläpp. Natura 2000 syftar till bevarande av biologisk mångfald. Detta görs via och Art- och habitatdirektivet (92/43/EEG) om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter) samt Fågeldirektivet (79/409/EEG). Inom Natura 2000-områden ska de naturtyper som anmälts bevaras långsiktigt. Varje anmäld naturtyp i ett område ska bidra till att upprätthålla så kallad gynnsam bevarandestatus inom sin biogeografiska region. I Svartåns avrinningsområde har följande Natura 2000-områden en direkt eller indirekt koppling till vatten: Kojemossen (SE ), Lekeberga- Sälven (SE ), Tysslingen (SE ), Ugglehöjden (SE ), Oset-Rynningeviken (SE ) och Skagershultmossen-Torp (SE ). Kojemossen är det största myrområdet mellan Kråksjön och norra Unden som inte utsatts för hydrologiska ingrepp. Området består av sluttande mossar som till största delen är tallbevuxna. Potentiella hot mot gynnsam bevarandestatus av Kojemossen är bl.a. utsättningar av främmande arter och hydrologisk påverkan, t.ex. i form av markavvattning. Lekeberga-Sälven är ett ravinlandskap som bildats genom att Lekhytteån och Garphytteån eroderat de lösa sand- och jordlagren som avsattes när inlandsisen drog sig tillbaka. Stensimpa och större vattensalamander är vattenanknutna arter som finns i området och som skyddas av art- och habitatdirektivet. För stensimpan är bevarandestatusen okänd medan den för större vattensalamander är ogynnsam p.g.a. att förekomsten är isolerad. Det är mer än 500 m till närmast kända förekomst av större vattensalamander. Tysslingen är en grund och näringsrik slättsjö som är en av Mellansveriges värdefullaste fågelsjöar med olika biotoper för ett stort antal häckande och rastande arter. Sjön är mest känd för det stora antalet rastande sångsvanar under våren. Närmare 20 arter som omfattas av fågeldirektivet häckar eller rastar vid Tysslingen. Hot mot gynnsam bevarandestatus i området är bl.a. ökat läckage av näringsämnen från omgivningarna, upphörd hävd av omkringliggande betesmark och utsättning av främmande arter. 14(50)

15 Ugglehöjden är ett hällmarksdominerat skogsparti som bl.a. omfattar en mindre tallmosse med den en liten tjärn (Svarttjärnen). Potentiella hot mot gynnsam bevarandestatus av området är bl.a. skogsbruk, markavvattning och utsättning av främmande arter. Oset-Rynningeviken är en mosaik av habitat runt Svartåns mynning ut i Hjälmaren. Södra delen, Oset, domineras av stora öppna våtmarker med många små och större vattenytor. I norra delen, Rynningeviken, finns också stora våtmarker, men här är inslaget av torrare betesmark större. I området förekommer större vattensalamander samt ett stort antal fågelarter som tas upp i fågeldirektivet. Igenväxning är ett exempel på hot mot en gynnsam bevarandestatus för dessa arter. Skagershultmossen är en av Mellansveriges största högmossar. Här finns gott om gölar som ger förutsättningar för ett rikt fågelliv med flera för trakten sällsynta arter. Området är av riksintresse för naturvården. Grönbena, fiskgjuse, trana och ljungpipare är vattenanknutna fågelarter som förekommer i området. Potentiella hot mot gynnsam bevarandestatus av området är ingrepp som kan påverka hydrologin eller hydrokemin, t.ex. markavvattning, skogsbruk eller anläggande av skogsbilvägar. Badvattendirektivet (76/160/EEG) avser kvaliteten på badvatten vid utpekade badplatser. I Svartåns avrinningsområde finns det 3 badplatser som är skyddade enligt badvattendirektivet, Alnängarna, Leken och Södra Ånnabosjön. 1.2 Miljökvalitetsnormer Miljökvalitetsnormer (MKN) är juridiskt bindande kvalitetskrav. Enligt förordningen om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön är det grundläggande målet för alla vattenförekomster att de ska uppnå god ekologisk och kemisk status till 2015 samt att statusen inte ska försämras. I många vattenförekomster har det bedömts inte vara möjligt eller medföra orimliga kostnader att uppnå god ekologisk status/potential till år Vattenmyndigheten har i dessa fall beslutat om undantag från kravet på att vattenförekomsten ska uppnå god ekologisk status/potential till år I de flesta fall har det fastställts ett undantag med tidsfrist till 2021 för vattenförekomsten. Beslut om miljökvalitetsnormer togs av vattendelegationen för Norra Östersjöns vattendistrikt den xxx Av åtgärdsområdets 50 ytvattenförekomster är det 9 som har miljökvalitetsnormen god ekologisk status Övriga ytvattenförekomster har tidsundantag till 2021 på grund av orimliga kostnader; bristande lagstiftning och bristande offentlig finansiering (se tabell 1). Samtliga ytvattenförekomster har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015 med sänkt kvalitetskrav för kvicksilver på grund av förhöjda bakgrundshalter. Observera att det i skrivande stund fortfarande pågår kvalitetssäkring av statistiken över MKN. För uppdaterad information om vilka miljökvalitetsnormer som har föreslagits för respektive vattenförekomst hänvisas till VISS samt den tabell med MKN för samtliga vattenförekomster i vattendistriktet, som finns tillgänglig på Vattenmyndighetens webbplats 15(50)

16 Grytsjön Grytsjöbäcken Kråksjön Kråkån Lången Långsmoån Långsmoån/Kråkån inlopp till Borasjön Borasjön Laxån från V Laxsjön med utlopp i Svartån vid Ågrena Svartån mellan Borasjön och Toften Stavån Svartån inloppet i Toften Dike/bäck vid Skagershultamossen Svartån mellan Toften och Teen Tabell 1. Miljökvalitetsnormer för ekologisk status för de vattenförekomster som inte uppnår god eller hög status 2015 Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE SE Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Försurning (Tekniskt omöjligt), Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Övergödning, Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Konnektivitet, Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Övergödning (Tekniskt omöjligt), Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) 16(50)

17 Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Lillån med utlopp i Logsjön SE Övergödning (Tekniskt omöjligt), Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Svartån mellan Storbjörken och Toften SE Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Logsjön SE Övergödning (Orimliga kostnader) Stor-Björken SE Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Lillån vid Mullhyttan SE Konnektivitet, Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Lillån mellan Logsjön och Svartån SE Övergödning, Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Svartån mellan Ölen och Stor-Björken SE Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Svartån mellan Lillåns utlopp och Lekhytteån/Garphytt eåns utlopp SE Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Ölen SE Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Svartån från Garphytteåns utlopp till Logsjön-Lillåns utlopp SE Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Lekhytteån- Garphytteån SE Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Holmsjöbäcken från St Svinsjön till inloppet i Ölen SE Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Orimliga kostnader) Storsjön-Lekeberg SE Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Orimliga kostnader) Svartån från Logsjön-Lillåns utlopp till Lindbacka SE Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Lekhytteån mellan Leken och Garphytteån SE Konnektivitet, Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) 17(50)

18 Namn Vatten ID Miljökvalitetsnorm Orsak Tysslingekanal mellan Tysslingen och Svartån SE Övergödning, Konnektivitet, Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Svartån från Lindbacka till Hjälmaren SE Övergödning, Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Leken SE Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet (Orimliga kostnader) Tysslingen SE Övergödning, Konnektivitet (Orimliga kostnader) Garphytteån- Falkabäcken SE Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Södra Ånnabosjön SE Konnektivitet (Orimliga kostnader) Frösvidalsån SE Övergödning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Morfologiska förändringar, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Stora Ymningen SE Försurning (Tekniskt omöjligt), Konnektivitet, Flödesförändringar (Orimliga kostnader) Blackstaån SE Övergödning, Morfologiska förändringar (Orimliga kostnader) Grundvatten Alla grundvattenförekomster i åtgärdsområdet har miljökvalitetsnormen god kemisk status 2015 samt god kvantitativ status Kompletterande krav för skyddade områden Flera vattenförekomster i Svartåns åtgärdsområde ingår helt eller delvis i ett skyddat område, till exempel Tysslingen som i sin helhet omfattas av Natura Några kompletterande krav, utöver vattendirektivets, finns dock inte för dessa förekomster. 18(50)

19 2 Åtgärdsanalys per miljöproblem i ytvatten 2.1 Övergödning Tillstånd Tio vattenförekomster (20 procent) är påverkade av övergödning. Dessa vattenförekomster ligger främst i Svartåns nedre lopp från Lekeberg kommun till Svartåns mynning i Hjälmaren i Örebros kommun (Figur 6). Även några enstaka vattenförekomster i Laxås och Hallsbergs kommuner är påverkade av övergödning. I området västra och södra delar har många vattenförekomster hög status näringsämnen (Figur 5). Övergödningen är för det mesta måttlig, enbart Logsjön (SE ) har klassats till otillfredsställande status för näringsämnen, övriga till måttlig status. Även effekten på biologin visar för det mesta en måttlig påverkan av övergödning i dessa vatten. Tillförlitligheten i bedömningarna är för det mesta medel till god. Det råder dock osäkerhet huruvida Svartån mellan Borasjön och Toften (SE ) är påverkat av övergödning. Denna vattenförekomst visar förhöjda fosforhalter motsvarande måttlig status men ingen påverkan på de biologiska parametrarna. 19(50)

20 Figur 6. Vattenförekomster som har miljöproblemet övergödning. 20(50)

21 2.1.2 Förbättringsbehov Förbättringsbehovet baserar sig på skillnaden mellan uppmätt koncentration i vattnen och den koncentration som krävs för att nå god ekologisk status. För att översätta detta koncentrationsbeting till ett reduktionsbehov i kg fosfor så har modellerade fosfortransporter från SMED använts 3. Enligt denna modell behöver fosfortillförseln till vatten i Svartån avrinningsområde minska med ca kg för att alla vattenförekomster ska nå god status med avseende på näringsämnen. Detta motsvarar lite mer än 10 % av den nuvarande belastningen. Reduktionsbehovet är inte jämt fördelat utan koncentretat till områden där vattenförekomsterna har reduktionskrav på mellan 10 och 40 % av den nuvarande belastningen. Hur reduktionsbehovet fördelar sig mellan vattenförekomsterna framgår av Figur 7. Fördelningen är beräknad utifrån de enskilda vattenförekomsternas åtgärdsbehov för att nå god status med utgångspunkten att minimera det totala åtgärdsbehovet inom avrinningsområdet 4. Beräkningen av reduktionsbehovet tar emellertid inte hänsyn till förbättringsbehovet för Svartåns recipient, Hjälmaren (Hjälmaren-Hemfjärden). För att Hjälmaren ska nå god status behöver fosforkoncentrationen minskas med ca 60 %. Detta skulle nästan femdubbla reduktionsbehovet i Svartåns åtgärdsområde, från kg till ca kg fosfor per år, vilket överstiger effekten av alla identifierade potentiella åtgärder i hela åtgärdsområdet. Ett sådant stort reduktionsbehov är därför varken rimligt eller realistiskt, inte minst med hänsyn till att många vattenförekomster i området har hög status med avseende på näringsämnen. För närvarande är det inte möjligt att exakt kvantifiera reduktionsbehovet i Svartåns avrinningsområde med hänsyn till Hjälmarens förbättringsbehov. Det finns osäkerhet huruvida en eventuell internbelastning i Hjälmaren påverkar fosforhalterna i sjön och hur den kan påverka reduktionsbehovet för belastningen från Täljeåns och Svartåns åtgärdsområden. Fördelningen av Hjälmarens förbättringsbehov mellan dessa åtgärdsområden och Hälmarens åtgärdsområde kan påverka reduktionsbehovet för Svartån. Den optimala fördelningen av reduktionsbehovet mellan dessa externa och den interna belastningskällan är föremål för en åtgärdsutredning (VISSMEASURE ). Utan tvivel kommer det stora förbättringsbehovet för Hjälmaren att innebära att reduktionsbehovet i Svartåns avrinningsområde är betydligt större än de kg fosfor som behövs för vattenförekomsterna inom Svartåns avrinningsområde ska nå god status. Utifrån befintligt underlag gör Länsstyrelsen bedömningen att reduktionskravet för Svartåns åtgärdsområde kan vara omkring kg fosfor per år och koncentrera sig kring de vattenförekomster som är påverkade av övergödning. Det skulle öka reduktionsbehovet till ca 40 % av den nuvarande belastningen kring samtliga dessa vattenförekomster. Förbättringsbehovet för Svartån mellan Borasjön och Toften är osäker och föremål för en utredning (VISSMEASURE ). 3 Ejhed m.fl Beräkning av kväve- och fosforbelastning på vatten och hav för uppföljning av miljökvalitetsmålet ingen övergödning. SMED rapport Nr Gyllström, M. m.fl, Åtgärder mot övergödning för att nå god ekologisk status underlag till vattenmyndigheternas åtgärdsprogram. Länsstyrelsen i Västmanland. Ej publicerad. 21(50)

22 Figur 7. Status med avseende på näringsämnen samt hur mycket fosfortillförseln till vatten behöver minska för att nå god status. 22(50)

23 2.1.3 Källor till påverkan Som framgår av Figur 8 så är fosforförluster från jordbruksmark den dominerande källan området. Andra betydande källor är enskilda avlopp, dagvatten och avloppsreningsverk. Enskilda avlopp Dagvatten Jordbruk Skog Avloppsreningsverk Industri Övrigt Figur 8. Källfördelning av fosfor för Svartåns avrinningsområde Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder Sammanlagt har genomförde eller planerade åtgärder minskat den årliga fosforbelastningen med mer än kg fosfor. Åtgärdande av enskilda avlopp inom Örebro kommun har beräknats minskad fosforbelastningen med ca 400 kg per år. Utfört och planerade förbättringen vid Skebäcks avloppsreningsverk beräknas kunna minska fosforbelastningen på Svartån med ca kg fosfor. Inom jordbruket har genomförande av miljöskyddsåtgärder enligt miljöstödet, anläggning av skyddszoner och vårplöjning minskat fosforbelastningen från jordbruket. Hur mycket reduktion av näringsämnen detta har lett till går dock inte att bedöma. Flera lantbrukare inom Svartåns åtgärdsområde är anslutna till rådgivningsprojektet Greppa näringen. Av totalt Ha jordbruksmark inom avrinningsområdet är drygt hektar (24 procent) jordbruksmark anslutna till Greppa näringen. Anslutningen är i synnerhet hög (50 procent) i Blackstaåns, Frösvidalsåns och Tysslingens avrinningsområden. Hur mycket reduktion av näringsämnen detta har lett till går inte att bedöma. Även om genomförde och planerade åtgärder sammanlagt beräknas ha minskat fosforbelastningen med mer än reduktionskravet (2 700 kg P) är åtgärdena geografiskt koncentrerade till Svartåns utlopp vid Hjälmaren. Åtgärder krävs inom ett större geografiskt område för att alla vattenförekomster ska uppnå god ekologisk status. 23(50)

24 Föreslagna åtgärder Åtgärdande av resterande bristfälliga enskilda avlopp uppskattas kunna minska belastningen med ca 850 kg fosfor och möjliga åtgärder inom jordbruket beräknas kunna minska belastningen med ytterligare kg fosfor. Åtgärder med störst effekt på fosforbelastningen inom området är strukturkalkning av lerjordar, åtgärdande av enskilda avlopp, minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel, anläggning av fosfordammar, samt ökad fosforavskiljning vid avloppsreningsverk (Tabell 2). Sammanlagt räcker föreslagna åtgärder därför med god marginal för att kunna nå god ekologisk status i samtliga vattenförekomster. Tabell 2. Åtgärder för att nå status med avseende på näringsämnen rangordnade efter kostnadseffektivitet Åtgärdskategori Åtgärdsstorlek Enhet storlek Effekt (kgp/år) Kostnad (kr/år) Strukturkalkning Hektar Anpassade skyddszoner på åkermark 340 Antal Våtmark - fosfordamm 8,5 Hektar Minskat fosforläckage vid spridning av stallgödsel Ökad rening av P till 0,1 mg/l vid avloppsreningsverk ,5 Ton Kalkfilterdiken Hektar Installera kemisk P-fällning för bräddat avloppsvatten 2 Antal Våtmark för näringsretention 200 Hektar Åtgärdande av enskilda avlopp (EA) från normal skyddsnivå till hög skyddsnivå Åtgärdande av EA till normal skyddsnivå 950 Antal Antal SUMMA Kostnadseffektivitet (kr/kgp år) 24(50)

25 2.2 Försurning Tillstånd Områden med försurningsproblem (här likställt med de områden som omfattas av kalkningsverksamheten) är 293 km 2, det vill säga 22 procent av avrinningsområdet. Inom avrinningsområdet har 15 vattenförekomster (åtta sjöar och sju vattendrag) av totalt 51 vattenförekomster (18 sjöar och 33 vattendrag) försurningsproblem (figur 9). Samtliga vattenförekomster med försurningsproblem ingår i kalkningsprogrammet. Dessutom kalkas 56 sjöar som är så kallade övriga vatten inom avrinningsområdet. Kunskapen är god gällande vilka vatten som har försurningsproblem och kalkningsstrategi för optimal effekt. Flodpärlmussla finns nedströms sjön Leken och Storsjön och dessutom finns öring i flera av de försurningsdrabbade vattendragen. I dessa vattenförekomster är det mycket viktigt att kalkningseffekten uppnår önskat resultat. 25(50)

26 Figur 9. Vattenförekomster som har miljöproblemet försurning samt områden som ingår i dagens kalkningsverksamhet. 26(50)

27 2.2.2 Förbättringsbehov Förbättringsbehovet för försurning är hur mycket ph behöver höjas för att god status ska kunna nås utan kalkning. Förbättringsbehovets storlek har beräknats genom ph- 0,4. 0,4 är gränsen mellan god och måttlig status (Figur 10). ph (delta-ph) baseras på en försurningsbedömning utifrån modelleringsverktyget MAGIC (ivl.se). I försurningsbedömningen är ph skillnaden mellan nuvarande ph och ett modellerat ph för år För att få fram rätt ph för kalkade vatten måste effekten från kalkningen räknas bort med hjälp av vattenkemisk data från närliggande, okalkade vatten. Försurningsbedömningen innehåller en hel del osäkerheter och ph behöver därför rimlighetsbedömas innan det kan ligga till grund för förbättringsbehovet för försurning. Bland annat bör hänsyn tas till om nuvarande ph-värde ligger över det vattenkemiska målet för kalkningen och om man riskerar biologiska värden om kalkningen trappas ner/avslutas. Rimlighetsbedömning av ph saknas för vattenförekomsterna. Förbättringsbehovets storlek bör därför inte anses som tillförlitligt innan en kompletterande bedömning har utförts. Figur 10. Förbättringsbehov med avseende på försurning uttryckt som skillnaden mellan dagens ph och ph för god status ( ph). NA betyder att vattenförekomsten har miljöproblemet försurning men att inget förbättringsbehov är beräknat Källor till påverkan Området består av jordarter och berggrund med svag motståndskraft mot försurning i källområdena. I huvudfåran förekommer jordarter och berggrund med bättre motståndskraft mot försurning. Berggrunden domineras till 81 procent av sura, svårvittrade bergarter medan andra, bland annat basiska bergarter är 19 procent. 27(50)

28 Nedfallet av svavel är ca 3 kg/ha och år (medelvärde), vilket bedöms överskrida den mängd (ca 2,5 kg/ha och år) för vad skogsmarken tål inom området. Nedfallet av kväveoxider är ca 3,4 kg/ha och år (medelvärde), vilket är under gränsen (5 kg/ha och år) för vad skogsmarken tål inom området. Ett förväntat ökat uttag av skogsråvara till biobränsle utgör en viktig faktor som motverkar möjligheten till återhämtning. Skogstillväxt innebär en försurning av marken till följd av upptag av basiska ämnen. I ett naturligt ekosystem återförs dessa när träden dör och förmultnar. När skogen skördas blir förlusten av basiska ämnen permanent. Inom de försurade områdena är ytan avverkad skog ca 5 % skog mellan Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder Kalkningar som berör vattenförekomster har under perioden genomförts per år med ca 420 ton kalk. Planerade åtgärder genomförs enligt kalkningsprogrammet. De berörda 15 vattenförekomsterna är påverkade av tidigare kalkningar. Kostnaden per år för kalkningen beräknas till totalt ca kronor för 397 ton kalk för att uppnå ph-mål enligt kalkningsprogrammet (Tabell 3). Dessutom kalkas 56 sjöar per år som är så kallade övriga vatten inom avrinningsområdet. Berörda huvudmän för kalkningarnas genomförande är kommunerna Degerfors, Laxå, Lekeberg och Örebro. Detaljerad information om utförda och planerade kalkningar finns i den Nationella Kalkdatabasen: Tabell 3. Planerade åtgärder i pågående kalkningsprogram för perioden Åtgärdskategori Antal vattenförekomster Kalk, ton/år Kostnad kr/år Ansvarig myndighet Huvudman Kalkning med båt och flyg Länsstyrelsen Örebro Kalkning med fordon Kalkning med doserare Summa Berörd kommun Föreslagna åtgärder Möjliga åtgärder för att minimera skogsbrukets påverkan i området är begränsning av uttag av grenar och toppar vid avverkning, askåterföring eller anläggande av vegetationsklädda skyddszoner i anslutning till hyggen. 28(50)

29 2.4 Miljögifter Tillstånd Alla ytvattenförekomster i åtgärdsområdet uppnår god kemisk status (exklusive kvicksilver). Det behövs dock fler undersökningar av miljögifter för att verifiera denna bedömning eftersom de provtagningar som gjorts är begränsade i såväl antal som omfattning. I Svartån från Lindbacka till Hjälmaren överskrids gränsvärdena för det särskilt förorenade ämnet ammoniak, vilket bidrar till att vattendraget har otillfredsställande ekologisk status. Särskilda förorenade ämnen (förkortas SFÄ) är ämnen som om de släpps ut i betydande mängd kan förhindra att god ekologisk status uppnås. Samtliga sjöar och vattendrag i åtgärdsområdet har sänkt status med avseende på parametern kvicksilver. Detta beror på att det, i direktiv 2013/39/EU, angivna gränsvärdet för kvicksilver i biota anses överstigas i nästintill samtliga av Sveriges ytvattenförekomster Förbättringsbehov I Svartån från Lindbacka till Hjälmaren finns ett förbättringsbehov i form av minskad halt av ammoniak. Förbättringsbehovet baseras på uppmätt halt och dess differens till förslag på gränsvärde (Tabell 4). Tabell 4. Förbättringsbehovet för respektive parameter, vattenförekomst och gränsvärde. Förbättringsbehovet baseras på skillnaden mellan uppmätt halt och gränsvärde Vattenförekomst Parameter/ Uppmätt Gränsvärde/QSsediment Matris Förbättringsbehov kvalitetsfaktor halt* Svartån från Lindbacka till Hjälmaren: SE Ammoniak 4,55 µg/l* 1 µg/l Vatten 3,55 µg/l *Ammoniakhalten är beräknad utifrån halten ammoniumkväve, temperatur och ph Källor till påverkan De höga ammoniakhalterna i Svartån från Lindbacka till Hjälmaren (SE ) beror troligtvis på utsläpp från Skebäcks avloppsreningsverk Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder Utöver de åtgärder som genomförts av SPIMFAB (markundersökningar och saneringar av f.d. bensinstationer) håller Örebro kommuns på att införa kväverening vid Skebäcks reningsverk. Detta förväntas minska ammoniumutsläppen med upp till 75 %, vilket kommer att innebära att ammoniakhalterna i Svartån inte längre överskrider gränsvärden. Föreslagna åtgärder Eftersom ammoniakhalterna i Svartån från Lindbacka till Hjälmaren förväntas minska när kväverening införs vid Skebäcks reningsverk föreslås inga ytterligare åtgärder än operativ övervakning (Tabell 6). Genom den operativa övervakningen kontrolleras om kvävereningen har en effekt motsvarande förbättringsbehovet. 29(50)

30 2.5 Främmande arter Förekomst av främmande har inte angetts som ett miljöproblem i området och inga åtgärder är därför aktuella. 2.6 Förändrade habitat genom fysiska förändringar Miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan avser alla typer av fysiska förändringar som är orsakade av människan och som påverkar hydromorfologin och därmed livsmiljöerna i ett vattenområde. Ingrepp i vattenmiljön som sjösänkning, dämning, utdikning och muddring är exempel på den här typen av fysiska förändringar. Fysiska förändringar påverkar de hydrologiska och morfologiska processerna som skapar förutsättningarna för de akvatiska livsmiljöerna. De fysiska förändringarna indelas förändringar avseende konnektivitet, flöde och morfologi, beroende på vilken typ av fysisk påverkan de medför. Merparten av vattenförekomsterna i Svartåns avrinningsområde har problem med fysiska förändringar (figur 11). Vattendragen är framförallt påverkade av indämning av forssträckor, vandringshinder, reglering, rensningar, rätningar och avsaknad av ekologiskt funktionella kantzoner. Det största problemet i avrinningsområdet bedöms vara vandringshinder och markavvattning. 30(50)

31 Figur 11. Vattenförekomster där Förändrade habitat genom fysisk påverkan är ett miljöproblem. 31(50)

32 2.6.1 Tillstånd Klassificering av ekologisk status sker genom bedömning av biologiska, hydromorfologiska, samt fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. De hydromorfologiska faktorerna är stöd till de biologiska faktorerna och visar på antropogena förändringar i den akvatiska miljön genom påverkan på hydrologiska eller morfologiska förhållanden. Hydromorfologin består i sin tur av de tre kvalitetsfaktorerna konnektivitet, hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd. Konnektivitet I Svartåns avrinningsområde finns ca 98 dammar, och 19 vattenkraftverk. Dammarna utgör vandringshinder för fisk och andra vattenanknutna organismer. Statusklassningen i Svartåns avrinningsområde visar att 27 vattendrag och 17 sjöar har sämre än god status med avseende på konnektivitet (Figur 12). När statusen är sämre än god innebär det att mer än 25 procent av de fiskarter som förväntas förekomma saknas eller inte kan vandra genom vattenförekomsten. I bedömning av konnektivitet i avrinningsområde har man utgått från vandringsbenägna fiskarter som finns i Svartåns avrinningsområde och för Svartåns huvudfåra till viss del i Hjälmaren. 32(50)

33 Figur 12. Status avseende konnektivitet i sjöar och vattendrag. Med vandringshinder avses dammar, trummor, fiskgaller och naturliga hinder. Vid bedömningen av ett hinders passerbarhet har öring (starksimmande) och mört (svagsimmande) använts. Mört representerar i princip alla andra arter förutom lax/öring och ål. Ett hinder anges antingen som definitivt eller partiellt 5. Dammar från SMHI:s dammregister redovisas i de fall ingen mer detaljerad information finns. 5 Definitivt - hindret kan med största sannolikhet inte passeras under några förhållanden. Partiellt - hindret kan passeras under vissa gynnsamma förhållanden, vanligtvis vid högvattenföring. 33(50)

34 Hydrologisk regim Statusklassificeringen av hydrologisk regim visar att 22 vattendrag och 9 sjöar har sämre än god status, med avseende på hydrologisk regim (figur 13). Sett till avrinningsområdet som helhet är regleringsgraden relativt låg jämfört med andra avrinningsområden som utnyttjas för vattenkraft i länet. Utgångspunkt för bedömningen har därför främst varit huruvida en mintappning släpps till naturfåror vid vattenkraftverk. I flera fall förekommer nolltappning dvs att inget vatten släpps till den naturliga fåran. I vissa delar av avrinningsområdet är hydrologin dock påverkad av mer än tappningen till naturfåror eftersom även vattnet som släpps genom kraftverken har stor betydelse för hydrologin i hela vattendraget. Kunskapen om denna påverkan är begränsad och därför har den inte använts för bedömningen. Hydrologin påverkas också av dammar som inte regleras och rensningar och rätningar vilket heller inte är med i bedömningen. För sjöar har utgångspunkten varit om den reglerade vattennivån kraftigt avviker från den naturliga vattennivån under året. 34(50)

35 Figur 13. Status avseende hydrologisk regim i sjöar och vattendrag. 35(50)

36 Morfologiskt tillstånd Statusklassificeringen av morfologiskt tillstånd visar att 20 vattendrag och 5 sjöar har sämre än god status (figur 14). För sjöar är det främst avsaknad av ekologisk funktionella kantzoner som varit av betydelse för bedömningen. I Svartåns avrinningsområde finns många markavvattningsföretag, främst längs Svartåns huvudfåra och i några biflöden på närkeslätten. De flesta tillkom under första halvan av 1900-talet för att frigöra mer jordbruksmark till livsmedelsproduktion. Huvudfåran i Svartåns avrinningsområde är i sitt nedre lopp påverkad av invallning för att säkra åkermark från översvämningar. I de övre delarna av Svartåns avrinningsområde dominerar skogsmark. Här är kanalisering och rätning inte lika vanligt förekommande, men flertalet forssträckor är påverkade av rensningar. Runt kvarnar, hammare och kraftverk har det ofta rensats för att säkerställa en snabb borttransport av vatten. Flottningsverksamhet har också förekommit i avrinningsområdet. Vid flera vattenkraftverk har strömsträckor helt eller delvis sprängts bort för att effektivare kunna utnyttja forsens fallhöjd. Sammantaget har denna påverkan bidragit till en försämrad biologisk produktion av insekter och fisk i vattendragen. Rensning av vattendrag leder precis som rätning och kanalisering till förlust av den naturliga variationen i vattnets strömningsmönster, djupförhållanden och bottensubstrat. 36(50)

37 Figur 14. Status avseende morfologiskt tillstånd i sjöar och vattendrag Förbättringsbehov Konnektivitetsförändringar Förbättringsbehov med avseende på konnektivitet finns för 19 vattendrag och 10 sjöar i Svartåns avrinningsområde. Förbättringsbehovet är angiven som vattendragslängd och sjöarea som är helt eller delvis stängd för fiskvandring. Totalt är förbättringsbehovet för vattendrag ca 99 km och 262 hektar för sjöar. 37(50)

38 Flödesförändringar Förbättringsbehov med avseende på hydrologisk regim finns för 17 vattendrag. Förbättringsbehovet har angetts som MLQ (medellågvattenföringen) för vattendrag. Morfologiska förändringar Förbättringsbehov med avseende på hydrologisk regim finns för 20 vattendrag Miljöproblem och källor till påverkan Konnektivitetsförändringar Vandringshinder och markavvattning är det största problemet i Svartåns avrinningsområde med avseende på fysiska förändringar (figur 15). I flera vattendrag riskerar bland annat fiskarter och flodpärlmussla att helt dö ut på grund av vandringshinder. Flödesförändringar Många vattendrag i Svartåns avrinningsområde är påverkade av reglering och till och med nolltappning vilket har stora konsekvenser för biologin i vattenmiljön. Morfologiska förändringar Nästan alla vattendrag i avrinningsområdet är mer eller mindre påverkade av rensning eller markavvattning. Figur 15. Antalet vattenförekomster med fysiska förändringar Åtgärder Genomförda och planerade åtgärder Konnektivitetsförändringar Örebro kommun har byggt tre fiskvägar i Örebro stad för att fisk från Hjälmaren ska kunna vandra i Svartån. Vid kraftverket i Karlslund och längre upp i Svartåns huvudfåra vid Kvistbro finns planer på fiskvägar. Flera vandringshinder i mindre vattendrag har undanröjts i avrinningsområdet. 38(50)

39 Vattendrag med exempelvis flodpärlmussla har prioriterats. T.ex. har vägtrummor som tidigare varit vandringshinder byts ut mot halvtrummor i Markbäcken och Svenshyttebäcken. Vandringshinder i anslutning till dammar har undanröjts i t.ex. Holmsjöbäcken. Målet är främst att Svartåns huvudfåra ska öppnas för fiskvandring och vattendrag med höga naturvärden. Flödesförändringar För att förändra vattenhushållningen vid vattenkraftverk och dammar krävs omprövningar av nuvarande vattendomar. Omprövningar är i regel omständiga och resurskrävande process och hittills har resurser saknats på länsstyrelsen för att begära omprövningar. Vid kraftverket i Karlslund och i Kvistbro pågår arbetet med att förbättra vattenföringen i naturfåran vid kraftverket. Med stor sannolikhet kommer en förbättring att ske vid dessa kraftverk. När tillstånd söks för ett kraftverk är vattenföringen en viktig fråga. Morfologiska förändringar Restaureringsinsatser för att förbättra vattenbiotopen efter rensningar har genomförts på flera ställen i Svartåns avrinningsområde, framförallt i mindre vattendrag. Bland annat i Lekhytteån, Falkabäcken och Holmsjöbäcken. Föreslagna åtgärder För att nå god ekologisk status bedöms de åtgärder som beräknats kunna leda till de största minskningar av miljöproblemet Förändrade habitat genom fysisk påverkan i åtgärdsområdet vara skapande av fiskvandringsmöjligheter och restaurering av rensade sträckor (tabell 5) Tabell 5. Föreslagna åtgärder samt kostnader inom åtgärdsområdet Miljöproblem Åtgärdskategori Antal åtgärder Åtgärdsstorlek Enhet Kostnad (kr/år) Flödesförändringar Miljöanpassade flöden 7 1 Kubikmeter Flödesförändringar Minimitappning/vatten i fiskväg vid vattenkraftverk Konnektivitet Morfologiska förändringar Morfologiska förändringar Morfologiska förändringar Morfologiska förändringar Fiskväg eller utrivning av vandringshinder Ekologiskt funktionella kantzoner Meter Meter Hektar Flottledsåterställning 2 3 Hektar Restaurering av rensade eller rätade vattendrag Utläggning av sten, block och lekgrus 5 33 Hektar Hektar SUMMA Konnektivitetsförändringar Fiskvägar, utrivningar och biotopförbättrande åtgärder behövs på väldigt många platser i Svartån. Först och främst bör huvudfåran mellan Toften och Hjälmaren prioriteras och mindre vattendrag med höga naturvärden som riskerar att slås ut. 39(50)