RELATIONEN MELLAN UPPLEVD STRESS OCH IDROTTSSKADOR En studie på handbollsspelare på elitnivå

Transkript

1 RELATIONEN MELLAN UPPLEVD STRESS OCH IDROTTSSKADOR En studie på handbollsspelare på elitnivå Högskolan i Halmstad Sektionen för Hälsa & Samhälle: Författare: Psykologi inriktning idrott, 41-6, HT-6 Andreas Ivarsson Handledare: Urban Johnson Patrik Sönnerstedt Examinator: Urban Johnson HÖGSKOLAN I HALMSTAD Tel vx Besöksadress: Box 823 Tel direkt Kristian IV:s väg HALMSTAD Telefax Pg

2 Ivarsson, A., & Sönnerstedt, P. (6). Relationen mellan upplevd stress och idrottsskador en studie på handbollsspelare på elitnivå (C-uppsats i psykologi inriktning idrott, 41-6p). Sektionen för Hälsa och Samhälle: Högskolan i Halmstad. Sammanfattning Idrottsskador har konstaterats vara både fysiskt och psykiskt fenomen, och under de senaste åren har ett ökat intresse för den psykologiska faktorn visat sig. Syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elithandbollsspelare samt att undersöka om det finns något samband mellan grundanspänning (trait anxiety) och situationsspecifik anspänning (state anxiety). Ett tredje syfte är att undersöka huruvida en idrottares stressnivå varierar över tid och jämföra detta med de aktuella spelarnas skadefrekvens. Informanterna var manliga elithandbollsspelare (19-32 år) i elitserien i Sverige, under säsongen 6/7, fördelat på två klubbar. Urvalet som gjordes var ett strategiskt urval, baserat på klubbarnas geografiska lokalisering. Mätinstrumenten som användes var SCAT och CSAI-2 som analyserades genom korrelationstest samt F-test. Vid CSAI-2 användes en test-retest design för att öka studiens reliabilitet. Resultaten visade inget signifikant samband mellan stress och idrottsskador. Ingen signifikans visades heller mellan grundanspänning samt situationsspecifik anspänning och idrottsskador. I diskussionen kopplades resultaten samman med studiens teoretiska ramverk. Förslag ges för framtida forskning att undersöka spelarnas copingresurser samt kontextuella faktorer kring klubbarna. Nyckelord: Anspänning, coping, idrottsskada, stress.

3 Ivarsson, A., & Sönnerstedt, P. (6). The relationship between stress and sport injuries a study on elit handball players (C-essay in sport psychology, 41-6p). School of Social and Health Sciences: University of Halmstad. Abstract Sport injuries have been established both as a physiological and a psychological phenomenon, and a growing interest in the psychological factor has appeared during the last years. The purpose of the study was to investigate the relationship between stress and the frequency of sport injuries among elite handball players and the relationship between traitand state anxiety and sport injuries. A third purpose was to investigate if the players stress levels varies over time, and compare this with the players injury frequency. The participants were twenty male elite handball players (age 19-34) from two teams currently residing in elitserien, season 6/7. The selection was based on the clubs geographical location. SCAT and CSAI-2 were used as instruments and analyzed by tests of correlation and F-tests. With the use of CSAI-2 a test-retest design was used to increase the reliability of the study. The results showed no significance between stress and sport injuries or between trait- and state anxiety and sport injuries. In the discussion the results were related to the theoretical framework of the study. A suggestion for future research is to examine the players coping resources and the clubs contextual factors. Keywords: Anxiety, coping, sport injury, stress.

4 Introduktion Tävlingsidrott idag ställer extremt höga fysiska krav på utövarens kropp, speciellt på dennes muskler och ligament. Även om de flesta idrottarna på elitnivå är i fin fysisk form är risken att drabbas av en skada relativt hög. Som exempel kan framläggas att 7 % av elitfotbollsspelarna i Sverige rapporterar in minst en skada under en säsong (Engström, Johansson & Törnkvist, 1991). I en annan studie framkommer det att fotbollsspelare på hög internationell nivå har en skadefrekvens på 9,4 skador/1 timmar fotbollsspel. Detta ger en skadefrekvens på,94 %/1 timmar (Waldén, Hägglund & Ekstrand, ). Mindre än en procent skador kan verka lite men om hänsyn tas till hur många som spelar fotboll runt om i världen kan det konstateras att antalet skador kommer att vara många. Vid en studie av elithandbollsspelare framkom det att skadefrekvensen var,36%/1 timmar handbollsspel (Svensson, 1994). Enligt Jackson, Morrow, Hill & Dishman (1999) skadas drygt 17 miljoner utövare varje år inom idrotten. Anledningen till att just detta ämne är intressant är att de psykologiska aspekterna som kan vara bidragande orsaker till idrottsskador är väldigt fascinerande. Studien vill undersöka om det finns något samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elithandbollsspelare. Det finns såväl både studier som modeller som sätter idrottsskador i samband med mentala faktorer. Exempel på en sådan studie är Brewer (3) där det konstateras att det finns ett samband mellan just uppkomsten av idrottsskador och psykologiska faktorer. Några av de modeller som visar på detta samband mellan psykologiska faktorer och idrottsskador är Williams & Andersens (1998) stress-skademodell, Wiese-Bjornstal (1998; ref i Tracy, 3) An integrated model of response to sport injury: Psychological and sociological dynamics samt Rogers & Landers () stress-copingmodell. Dessa tre modeller påvisar alla att det kan finnas ett samband mellan stress och idrottsskador. Stress och Skademodell Idrottsskador har blivit konstaterat att vara både ett fysiskt och ett psykiskt fenomen, och under de senaste tjugo åren har ett ökat intresse för den psykologiska faktorn visat sig (Goul, Udry, Bridges & Beck, 1997; ref i Orlick, 1999). Det finns ett flertal modeller som försöker påvisa sambandet mellan psykologiska faktorer och idrottsskador. En av de mest använda är Williams och Andersens (1998) Stress och Skademodell. Denna modell tar upp olika psykologiska faktorer som kan ligga bakom en fysisk idrottsskada. Denna uppsatsstudie kommer att ha denna modell som utgångspunkt (se Figur 1).

5 * Utvecklad Figur 1 The stress and injury model J. M Williams and M. B Andersen (1998). Enligt modellen finns det ett flertal psykologiska faktorer som kan vara relaterade till uppkomsten av en idrottsskada. En idrottare med personliga karaktärsdrag som kan leda till förhöjd stressrespons och som har få copingresurser, kopplat till en stressfull situation, löper hög risk att drabbas av en skada (Williams & Andersen, 1998). Personlighet Personliga karaktärsdrag kan vara avgörande för vilka situationer som av en idrottare uppfattas som stressfylld. Relationer är funna mellan skada och riskfaktorer som tävlings trait anxiety (Lavaellee & Flint, 1996; ref i Petrie, 1993) och lågt självförtroende (Kolt & Roberts, 1998; ref i Johnson, 6). En studie på tennisspelare av Pero (4) visade att de med hög self-efficacy och låg anxiety hade större förmåga att hålla sig lugna under press och blev mindre påverkade av negativa händelser. Stevens (2) genomförde en studie där syftet var att undersöka sambandet mellan självförtroende, copingstrategier och förändringar i selfefficacy efter förlust i tiebreak inom tennis. Resultaten visade bl.a. att idrottare med högt självförtroende tenderar att använda mer problemfokuserade copingstrategier. Idrottare med lågt självförtroende tenderade att se svåra uppgifter som okontrollerbara och använde sig i större utsträckning av emotionsfokuserade strategier för att reducera negativa tankar associerade med stressorn. Bakgrundsstressorer Många studier visar på ett positivt samband mellan skador och en hög stressnivå (Patterson, Smith & Everett, 1998; ref i Johnson, 6) dagligt strul (Fawkner, McMurray & Summer, 1999; ref i Johnson, 6), och livsförändringar (Hardy & Riehl, 1988; ref i Johnson, 6). Dessa forskare fastslår att detta kan leda till sämre koncentration på träning vilket i sin tur ökar risken för en skada (Johnson, 6).

6 Coping Resurser Williams, Tonymon, och Wadsworth (1986; ref i Johnson, 6) skriver i sin rapport om att det finns ett samband mellan få copingresurser och idrottsskador. Hanson (1992; ref i Johnson, 6) menar att det finns ett samband mellan copingresurser och både risken för och antalet av idrottsskador hos en idrottare. Begreppsdefinitioner Stress Lazarus och Folkman (1996, sid 141; ref i Wilson & Pritchard, ) definierar stress som den negativa känslan som uppkommer när en individ känner sig otillräcklig med att uppfylla de krav som ställs på denne. En annan definition är att stress kan beskrivas som en negativ emotionell upplevelse som följs av förutsägbara biokemiska, fysiologiska och beteendemässiga förändringar, som antingen anpassas genom en förändring av situationen eller genom att ge efter för dess effekt (Baum 199, sid 63). Om idrottaren ej har tillräckliga resurser att möta kraven i en situation, aktiveras stressresponsen. Detta visar sig i fysisk anspänning, sämre uppmärksamhet och en upplevelse av en högre state anxiety än normalt. Anspänning Anspänning är generellt accepterat som en otrevlig känsloupplevelse (Woodman & Hardy; ref i Singer, Hausenblas & Janelle, 1, sid 29). Anspänning är ett begrepp som innefattar två stycken underrubriker. Dessa är somatiskt och kognitivt anspänning. Kognitiv anspänning kan härledas till negativ självutvärdering och tvivel på idrottarens möjligheter att prestera. Somatisk anspänning står istället för de fysiska elementen av anspänning. Detta kan visa sig i muskel anspänningar eller ökad puls (Singer, Hausenblas & Janelle, 1). Begreppet anxiety kan även delas in i två andra grupper. Dessa är situationsspecifik anspänning (state anxiety) och grundanspänning (trait anxiety) (Singer, Hausenblas & Janelle, 1). Situationsspecifik anspänning Spielberger (1966; ref i Singer, Hausenblas & Janelle, 1, sid 291) beskriver situationsspecifik anspänning som en subjektiv känsla av anspänning och oro, associerat med uppväckande av aktivitet i det autonoma nervsystemet". Sådan känsla av oro är normalt relativt övergående och relaterade till en specifik situation. En annan definition av situationsspecifik anspänning är att det är en persons individuella respons vid en specifik situation (Singer, Hausenblas & Janelle, 1, sid 291). Grundasnpänning Grundanspänning är en persons generella läggning i val av respons till en mängd situationer där en hög nivå av situationsspecifik anspänning finns (Singer, Hausenblas & Janelle, 1, sid 291).

7 Coping Coping är en stor variation av beteenden och sociala nätverk som hjälper individen att ta itu med stressorer." Ett exempel på ett beteende kan vara känslomässig kontroll, medan ett socialt nätverk som exempel kan vara socialt stöd (Williams 1; ref i Singer, Hausenblas & Janelle, 1, sid 774). En person med få copingresurser kommer i högre utsträckning än en person med många copingresurser att uppleva högre stress. Detta i sin tur kan i många fall leda till en högre risk att skada sig (Singer, Hausenblas & Janelle, 1). En annan definition av coping är Lazarus och Folkman (1984 sid, 141) som säger att coping är kognitiv och beteendeansträngning som görs för att kunna klara av specifika externa eller interna krav som är bedömda att överskrida en persons resurser. Coping brukar delas in i två kategorier, problemfokuserad och känslofokuserad. Problemfokuserad beskriver strategier för att direkt kunna bemöta stressorer i omgivningen medan känslofokuserad beskriver strategier för att bemöta emotionella stressresponser (Lazarus, 1999; ref i Nicholls, Holt, Polman & James, ). Idrottsskador Idrottsskador definieras av Lysens, de Weerdt & Nieuwboer (1991; ref i Johnson, 1997, sid, 2) som alla typer av skador som uppkommer i samband med idrottsliga aktiviteter. Till begreppet finns tre undergrupper. Dessa är korttids (1 till 7 dagars frånvaro), medellång (1 vecka till 1 månads frånvaro), lågtidsskada (mer än 1 månads frånvaro). Self-efficacy Self-efficacy beskrivs av Bandura (1986) som förtroendet en person har för dennes kapacitet inför en viss prestation. Det är en kognitiv process där en person formar en subjektiv bedömning om deras egen förmåga att uppfylla ställda krav. Self-efficacy är en subjektiv uppfattning, det uppvisar hur personen uppfattar en situation snarare än att tillförlitligt fastställa hur situationen är. Bakgrundslitteratur MacGrath (197; ref i Weinberg & Gould, 3, sid 81) beskriver stress som en process där en sekvens av händelser leder till ett visst slut. Denna process delas kan delas in i fyra steg. Krav från omgivningen (fysiska och/eller psykiska) Individens uppfattning av kraven från omgivningen Stressrespons (fysisk och/eller psykisk) Konsekvenser för beteendet Figur 2. Stressprocessens 4 steg MacGrath (197; ref i Weinberg & Gould, 3).

8 MacGrath (197; ref i Weinberg & Gould, 3) vill med denna modell påvisa att det är flera faktorer som är avgörande för vad en stressor får för konsekvenser för en individs beteende. Dessa faktorer är främst individfaktorer men även omgivningen spelar en avgörande roll. I Wiese- Björnstals (1998; ref i Tracey, 3) An integrated model of response to sport injury: Psychological and sociological dynamics behandlas både psykologiska faktorer som kan ligga bakom en idrottsskada och faktorer som hjälper en idrottare i rehabiliteringsfasen efter en skada. Den psykologiska faktor som enligt modellen kan ligga till grund för en idrottsskada är stress. Därefter finns det fyra stycken psykologiska faktorer som avgör om personen kan hantera stressen eller om denna kommer att leda till att en skada inträffar. Dessa psykologiska faktorer är personlighet, stress historia, copingresurser och interventioner för att förebygga stress. Stress vid idrottsprestation I en studie (n=16) av Woodman & Hardy (1) konstaterades det att stressorerna för elitidrottare kan delas in 4 fyra stora områden. Författarna menar på att inom dessa fyra områden och dess undergrupper befinner sig oftast stressorer som uppkommer i samband med ett idrottstillfälle Dessa områden är: Omgivningsfaktorer (ex. finansiella faktorer) Personlighetsfaktorer (ex. dålig kosthållning) Ledarskapsfaktorer (ex. spänningar mellan idrottare och coacher) Lagfaktorer (ex. spänningar mellan två idrottare i gruppen) (Woodman & Hardy 1). Scanland, Stein & Ravizza, (1991; ref i Woodman & Hardy, 1) fann, i en studie av konståkare på elitnivå, fem stora källor till stress. Oro inför tävlingen, negativa förväntningar inför skridskoprestationen, krav/kostnader, tvivel på den egna kapaciteten och traumatiska erfarenheter. Även Gould (1993; ref i Woodman & Hardy, 1) kom fram till liknande resultat i en likadan studie. I en studie av 32 Australiensiska fotbollsspelare framkom att de fyra största stressorerna var svårigheten att kombinera jobb/studier med idrotten, upplevd dålig fysisk form, osäkerheten i idrotten och att idrottaren kände att denne inte var en del av gruppen (Noblet & Gifford, 2). Något som har undersökts i stor utsträckning är vilka stressorer som är vanligast förekommande i idrott och vilka copingstrategier som används för att kunna hantera dessa. I en studie av Nicholls, Holt, Polman & Bloomfield () på rugbyspelare framkommer det att de vanligaste stressorerna är rädsla för skada, mentala fel och fysiska fel. Copingstrategier som användes för att komma tillrätta med dessa stressorer var ökad koncentration, blockering och att fokusera på uppgiften. I en annan studie av Anshel, Porter & Quek (1998) på 477 idrottare från olika sporter framkom det att de största stressorerna under tävling var att fysiskt/mentalt fel, oro för skada och att en motståndare gör något otillåtet. Stress och idrottsskador Vid en studie av 99 idrottare var tillvägagångssättet att dessa fick fylla i ett test där förändringar i livet och historiska stressorer mättes. Därefter fick de under ett år rapportera in sina skador. Resultatet som framkom var att idrottare med höga resultat på testet för förändringar i livet rapporterade in fler skador an idrottare som hade ett lågt värde på

9 ovanstående test. Det visade sig även att personer med få historiska stressorer rapporterade in färre skador än övriga idrottare (Lysens, Vanden Auweele & Ostyn, 1986). Maddison & Prapavessis () visade i den första av deras två studier på 47 rugbyspelare att det fanns stöd för att William & Andersens modell (se Figur 1) uppvisar ett samband mellan stress och idrottsskador. I den andra studien deltog 48 av spelarna som var i riskzonen för idrottsskada. Deltagarna delades in i en kontrollgrupp och en experimentgrupp, varpå experimentgruppen fick nyttja stresshantering. Studien visade att experimentgruppen var mindre sårbara och hade mindre frånvaro p.g.a. skada. Undersökningar har påvisat att stressfyllda situationer leder till en försämrad förmåga att ta in stimuli från omvärlden (Easterbrook, 199; ref i Rogers & Landers, 3). Detta i sin tur har visat sig leda till en ökad skaderisk då förmågan att upptäcka potentiella skadekällor minskar (Williams, Tonymon & Andersen 199; ref i Rogers & Landers, 3). Rogers & Landers () fann i sin studie på 171 fotbollsspelare ett samband mellan ökande stressfyllda händelser i livet och minskande uppmärksamhet, vilket leder till ökad risk för idrottsskador (se Figur 3). Rädsla har blivit definierat som anxiety som framkommer på grund av faktisk eller möjlig fara eller smärta (Solomon, 1984). Många forskare har undersökt sambandet mellan rädslan över att bli skadad och risken för att i verkligheten bli det. Reunter och Short () fann i sin studie av 4 idrottare från de tre sporterna simning, löpning och baseball att det fanns ett positivt samband mellan rädsla för att skada sig och risken för att göra det. Även Short () kom i sin studie fram till att det fanns ett positivt samband mellan rädslan för att drabbas av en skada och risken för att idrottaren blir skadad. I denna studie framkom det även ett negativt samband mellan risken att bli skadad och självförtroendet i att undvika skador. Med detta menas att om idrottaren har en låg tilltro till att kunna hålla sig skadefri kommer denne att bli skadad i högre utsträckning än en idrottare som har hög tilltro till att vara skadefri. Även andra studier har kommit fram till liknande resultat. Dunn (1999) kom i sin studie fram till att oro för skada höjer anspänningen hos en idrottare vilket i sin tur kan leda till ökad risk för en idrottsskada. Enligt Bandura (1997) så finner idrottare med låg nivå av self-efficacy idrottsmiljön som hotfull och saknar förtroende att uppnå ett positivt resultat, t.ex. att lyckas undvika skada. Det är därför större risk att idrottare som saknar självförtroende att lyckas undvika skada blir skadad än att de med självförtroende att lyckas undvika skadesituationer. Författaren menar även att individer med låg self-efficacy tenderar att uppfatta situationer som svårare än vad de egentligen är. Detta skapar stress och koncentrationsproblem då de ska hantera problemet (Bandura, 1994). Stress & Copingmodell Rogers & Landers () gjorde en studie på 177 stycken fotbollsspelare i åldern år. Resultatet av studien blev att det finns olika psykologiska faktorer som kan öka risken för en idrottsskada. Det visade sig även att det finns faktorer som kan hjälpa till att förebygga idrottsskador. Dessa faktorer påvisas i nedanstående figur (se Figur3).

10 Potentiell stressfylld situation State anxiety Försämrat intag av yttre stimuli Negativ livs stress Skada Negativ livs stress * psykologiska coping resurser Figur 3. Stress & Copingmodell Rogers & Landers (). I ovanstående modell kan det utläsas att en potentiellt stressfylld situation har ett positivt samband med en höjning av state anxiety och/eller en minskad förmåga att ta in stimuli från omvärlden. Denna minskade förmåga att ta in stimuli från omvärlden har i sin tur ett positivt samband med skada. Vidare kan det utläsas att negativa stressorer har ett positivt samband med både minskad förmåga att ta in stimuli och risken för skador hos idrottaren i fråga. Med ett positivt samband menas att om den ena av de två faktorerna ökar kommer även den andra faktorn att öka. Ett negativt samband visade sig dock mellan psykologiska coping resurser och risken för skada. Med detta menas att fler copingresurser leder till att risken för att skada sig minskar (Rogers & Landers ). Copingresurser och idrottsskador Copingresurser brukar delas in i tre underliggande komponenter. Generell coping, social coping och stresshanteringsresurser. Generell coping innefattar alla generella hälsoaspekter. Exempel på dessa är sömn, nutrition och att ta sig tid för sig själv. Social coping innefattar resurser som är förmedlade av andra personer i omgivningen. Dessa resurser kan hjälpa en person att hantera problem som denne ställs inför. Stresshantering innebär att personen i fråga kan kontrollera sin anspänning och att denne kan tänka klart under en stressfylld upplevelse (Rogers & Landers, ). Williams, Tonyman & Wadsworth, (1986; ref i Rogers & Landers, ) har rapporterat att idrottare med många overall copingresurser har färre skador än en person med få copingresurser. Holt & Hog (2) kom i sin studie fram till att dam fotbollsspelaren använde sig av ett flertal copingresuser för att kunna hantera den stress de ställdes inför. Dessa copingstrategier delades in i fyra stora huvudgrupper. Dessa var: Positiva föreställningar. Innebär att idrottaren har använt sig av att tänka tillbaka på en bra insats som denne tidigare gjort

11 Användande av Sociala resurser. Innebär visad uppskattning från det övriga laget och uppbackning från familjen. Prestationsbeteende. Innebär Feedback från lagkamrater under matchen samt det viktiga i att ha en bra uppvärmning. Blockering. Innebär att ej fokusera på för uppgiften ej relevant stimuli samt att inte ta åt sig allt för mycket kritik som ges av t.ex. coachen under match. I Johnson, Ekengren och Andersens () studie var syftet att undersöka om det går att förebygga idrottsskador genom att arbeta med ett mentalt preventionsprogram. Till studien användes 36 stycken elitfotbollsspelare som alla låg i riskzonen för att skada sig enligt Williams och Andersen (1998) modell. Dessa 36 delades in i en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Behandlingen av experimentgruppen låg i avslappning, stress management och att kunna lära sig copingstrategier för olika stressorer. Resultatet visade att 1 av 13 i experimentgruppen förblev skadefria under säsongen medan endast 3 av 16 var det i kontrollgruppen. Även i Maddison & Prapavessis () studie av 38 rugbyspelare blev resultatet detsamma som i ovanstående studie. Följaktligen visade det sig även här att det går att förebygga skador med hjälp av mentala copingstrategier. Samma resultat har även framkommit i flera andra studier så som Kerr & Goss (1996; ref i Johnson 6) och Perna, Antonio & Schneiderman (1998; ref i Johnson, 6). Tidigare i denna studie kan det utläsas att elitfotbollsspelarna i Sverige rapporterar in minst en skada under en säsong (Engström, Johansson & Törnkvist, 1991) och att drygt 17 miljoner skadas varje år inom idrotten (Jackson, Morrow, Hill & Dishman 1999). Idrottsskador är ett stort område och viktigt att vidare undersöka då så många personer är involverade i skadeprocessen. Den aktuella uppsatsstudien bygger på tidigare forskning kring området stress och idrottsskador. Ambitionen är att studien ska frambringa ytterligare empiriskt stöd för sambandet mellan upplevd stress och idrottsskador med fokus mot elithandbollen. Syfte Syftet med studien är att undersöka om det finns något samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elithandbollsspelare. Ett annat syfte är att undersöka om det finns något samband mellan grundanspänning och situationsanspänning hos grupperna skadade respektive icke skadade. Ett tredje syfte är att undersöka huruvida en idrottares stressnivå varierar över tid och jämföra denna graf med de aktuella spelarnas skadefrekvens Antaganden 1. Det finns ett samband mellan en hög nivå av upplevd stress (samlingsmått av resultatet av kognitiv och somatisk anspänning) och en ökad frekvens av idrottsskador hos en elithandbollsspelare. 2. Det finns ett samband mellan en hög nivå av upplevd somatisk anspänning och en ökad skadefrekvens. 3. Det finns ett samband mellan en hög nivå av upplevd kognitiv anspänning och en ökad skadefrekvens 4. Det finns ett samband mellan en hög grundanspänning och en hög situationsspecifik anspänning, samt ett samband mellan detta och idrottsskador.

12 Metod Försökspersoner De informanter (n=) som deltog i studien var män i åldern år. Alla var elithandbollsspelare som spelar i elitserien i Sverige, under säsongen 6/7, fördelat på två klubbar. Urvalet var ett selektivt och geografiskt urval. Svarsfrekvensen i studien var av 32 vilket ger en svarsprocent på 62, %. Instrument Undersökningen var av kvantitativ art, som instrument användes två olika enkäter, SCAT och CSAI-2. SCAT (Sport Competition Anxiety Test) SCAT används för att mäta idrottares grundanspänning, alltså deras predisposition att uppfatta situationer som hotfulla. Testet består av frågor där informanterna skattar hur de i allmänhet känner sig innan en tävling (grundanspänning). Skalan är tregradig och sträcker sig mellan svarsalternativen Nästan aldrig till Ofta. I testen finns även en tillaggsfråga 16 där informanterna skattar hur de upplever en situationsspecifik situation innan en tävling (situationsanspänning). På denne frågan är svarsskalan mellan 1-9. Martens (1977; ref i Martens, 199) påvisade i elva studier testets validitet. Det resultat som framkom i dessa studier var att personer med ett högt testvärde i större utsträckning påvisade en högre stressnivå vid prestationstillfällen. SCAT har även reliabilitets testats med tillfredsställande.77 som resultat (Martens, 199). CSAI-2 (Competitive State Anxiety Inventory-2) CSAI-2 var det andra testen som användes i studien. Detta test består av 27 olika påståenden som är indelade i 3 olika grupper. Dessa grupper är; självförtroende, kognitiv anspänning och somatisk anspänning. Informanterna ombeds att indikera hur de känner sig just nu för varje påstående. Skalan som används för att indikera detta är 4 gradig och spänner mellan påståendena instämmer inte alls till instämmer mycket (Craft, Magyar, Becker & Feltz, 3). I en Metaanalys innefattande 29 studier, gjord av Craft, Magyar, Becker & Feltz (3), används ovan nämnda instrument. Syfte för de studierna som ingick i ovanstående Metaanalys var att analysera relationen mellan resultaten från CSAI-2 och förmågan att prestera i en tävlingssituation. Procedur Det första som gjordes var att två elitklubbar valdes ut för att ingå i studien. Detta urval gjordes utifrån geografisk hemvistelse för klubbarna. Därefter etablerades en kontakt med tränarna för respektive klubb. En presentation av idén med undersökningen gjordes, per telefon, med tränarna. Efter att dessa givit sitt godkännande för att klubbarnas A-trupp var villiga att medverka i studien kontaktades respektive klubbars sjukgymnaster angående bokföring av skadefrekvens. Även dessa fick en redogörelse för studiens syfte. Spelarna informerades om att det var frivilligt att delta i studien samt att inrapporterad data skulle behandlas konfidentiellt. Spelarna har därefter vid tre tillfällen, med ett tidsintervall på tre veckor, fått fylla i CSAI-2. Den första klubbens tre tillfällen genomfördes 11/1, 1/11, 22/11. Den andra klubben påbörjade ifyllandet en vecka senare p.g.a. match, vid datumen: 18/1, 8/11, 29/11. Vid det första tillfället ifylldes både SCAT och CSAI-2. Vid de övriga två användes endast CSAI-2. Efter att alla enkäter var ifyllda samlades dessa in. Detta gjordes per post vilket fick till följd att en liten fördröjning i tidsschemat uppkom.

13 Dataanalys A. Vid analys av enkäten CSAI-2 delades kategorierna stress, kognitiv anspänning, somatisk anspänning samt självförtroende in två olika grupper; skadade och icke skadade. På grund av att det i den aktuella studien var ett lågt antal skador har författarna valt att redovisa resultatet genom deskriptiv analys. Detta innebär att medelvärde och i förekommande fall, standardavvikelse redovisas i tabell och figurform. För att ta fram data till tabeller och figurer räknades informanternas totala poäng för svarsgrupperna stress (kognitiv/somatisk), somatisk anspänning och kognitiv anspänning fram. Därefter gjordes, i Excel, ett linjediagram. I detta diagram infördes sedan de medelvärde som tidigare nämnts. För att statistiskt testa om det fanns något signifikant skillnad mellan grupperna gjordes tre stycken f-test. Beroendevariablerna var Stress/Kognitiv Anspänning/Somatisk Anspännig medan den oberoende variabeln i alla tre testen var skada. Utfallet av dessa tester redovisas i tabell 1. B. Vid analys av enkäten SCAT räknas medelvärdet för de första frågorna. Dessa frågor ger ett medelvärde på informantens grundanspänning. Sedan genomfördes ett korrelationstest (Pearsons korrelationstest) i SPSS mellan det framräknade medelvärdet och informantens inrapporterade situationsspecifika skattningsvärde (svaret på fråga 16 se Tabell 2). Därefter delades informanterna även här in i två grupper, skadade och icke skadade. För varje grupp gjordes i SPSS en graf där informanternas grund- och situationsanspänning framgår (se figur & 6). C. Vid framtagande av de Personliga Profilerna (se bilaga 1) användes de inrapporterade svaren från enkäten CSAI-2. Den totala poängen för varje svarsgrupp (kognitiv, somatisk och självförtroende) räknades ut för varje informant. Därefter gjordes, i Excel, ett linjediagram över de tre olika svarsgrupperna vid de tre olika mätningstillfällena. I de fall där informanten hade råkat ut för en skada infördes även detta i diagrammet. Resultat Resultatet kommer att redovisas genom deskriptiva figurer och därefter med adekvat statistisk beräkning. Redovisningsgången följer ordningen på de tidigare redovisade antagandena. Tabell 1 behandlar antagandena 1,2 och 3 medan Tabell 2 behandlar antagande 4. Till dessa Tabeller finns även grafer. Dessa har författarna lagt till för att på ett tydligt sätt kunna redovisa studiens framtagna resultat. Det totala antalet inrapporterade skador i studien var åtta stycken. Dessa var fördelade på sex informanter (se Bilaga 1, Profil 3, 4, 7, 11, 19). CSAI-2 Tabell 1. Skadade vs Icke Skadade (F-test). Skadade (n=6) Icke Skadade (n=14) M S M S f df p Stress 17,42 3,2,62 3,11 1,299 18,269 Kognitiv 18,6 3,89 14,98 3,88 3,7 18,7 Somatisk 16,28 4,43 16,26 3,47, 18,993 Det finns ingen signifikant skillnad mellan de två grupperna. Vid jämförelse mellan gruppernas kognitiva anspänning finns en tendens till att gruppen skadade har högre värde än gruppen icke skadade (p=,7).

14 Skadade Icke skadade Stress Kognitiv A. Somatisk A. Figur 4. Skadade vs Icke skadade. I Figur 4 framgår att den största diskrepansen finns mellan skadade vs icke skadade i den kognitiva dimensionen. SCAT Vid korrelationsmätning inom grupperna skadade och icke skadade spelare framkom inga statistiska samband mellan grund- och situationsanspänning. 9, A Dot/Lines show Means A situationsanspänning 6, A A A 3,,, 1, 2, 3, grundanspänning Figur. Pearsons korrelationstest Skadade spelare Det finns inget signifikant samband mellan grund- och situationsanspänning inom gruppen skadade spelare (r(6) =,69, p =,14)

15 9, Dot/Lines show Means A situationsanspänning 6, A 3, A A A A A,, 1, 2, 3, grundanspänning Figur 6. Pearsons korrelationstest Icke Skadade spelare Det finns inget signifikant samband mellan grund- och situationsanspänning inom gruppen icke skadade spelare (r(14) =,, p =,6) Resultatet visar att det inte finns någon signifikant korrelation mellan Grundanspänning och Situationsanspäning. Ett resultat som kan utläsas vid uppdelningen av skadade och icke skadade ger en generell indikation på att det som varit skadade uppvisar ett högre värde inom både grund- och situationsanspänning. Diskussion Som tidigare nämnts är syftet med studien att undersöka om det finns ett statistiskt samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elithandbollsspelare. Ett annat syfte är att undersöka om det finns något samband mellan grundanspänning (trait anxiety) och situationsspecifik anspänning (state anxiety). Ett ytterligare syfte är att undersöka huruvida en idrottares stressnivå varierar över tid och jämföra denna graf med den aktuella personens skadefrekvens. Samband mellan stress och idrottsskador En av hypoteserna i den aktuella studien var att det skulle finnas ett samband mellan hög nivå av upplevd stress och en hög frekvens av idrottsskador. Tidigare forskning t.ex. Lysén et al. (1986) påvisar att personer med få stressorer rapporterar in färre skador än övriga idrottare. Den aktuella studien frambringar dock inte ytterligare empiriskt stöd. Det framkom inget signifikant samband mellan hög nivå av stress och idrottsskador. Det finns flera potentiella förklaringar till varför sambandet ej blev signifikant. Maddison & Prapavessis () studie på 47 rugbyspelare och Rogers & Landers () studie på 171 fotbollsspelare visar starka samband mellan hög nivå av upplevs stress och idrottsskador. En annan potentiell förklaring kan finnas i de deltagande spelarnas copingresurser. En person med få copingresurser kommer i högre utsträckning än en person med många copingresurser att uppleva högre stress vilket i sin tur kan leda till en högre risk att skada sig (Singer, Hausenblas & Janelle, 1). Rogers & Landers () fann att fler copingresurser leder till att risken att skada sig minskar. Detta gör spelarnas copingresurser till intressanta att undersöka ytterligare. Eventuellt har dessa elithandbollsspelare personlighetsdrag och/eller copingresurser som gör

16 de mer motståndskraftiga gentemot skador. Woodman & Hardy (1) konstaterar i sin studie att det finns fyra områden inom vilka de flesta stressorerna vanligtvis uppkommer i samband med en idrottsprestation. Dessa områden är omgivningsfaktorer, personlighetsfaktorer, ledarskapsfaktorer och lagfaktorer. Det kan antas att både strukturen i och kring lagen i den aktuella studien är så pass problemfri att något/några av dessa områden inte ses som stressfyllda. Detta kan i sin tur leda till att idrottarna i dessa lag inte upplever speciellt många stressfyllda ögonblick i samband med idrotten vilket också torde leda till att färre skador kan sättas i samband med stressnivå. Studiens varaktighet (1 veckor) var troligen inte tillräcklig då antalet skador var väldigt få, vilket klart försvårar möjligheten att få fram ett signifikant resultat. Samband mellan kognitiv- och somatisk anspänning och idrottsskador Tidigare forskning t.ex. Rogers & Landers stress och coping modell se figur 3 () som påvisar ett positivt samband mellan situationsspecifik anspänning och skada låg i den aktuella studien till grund för hypotesen att det finns ett samband mellan hög nivå av kognitiv- och somatisk anspänning och ökad skadefrekvens. Resultatet som framkom här var dock även det icke signifikant. Emellertid fanns tendens att sambandet var positivt korrelerat gällande kognitiv anspänning och idrottsskador. Denna tendens ger alltså ett visst stöd till de tidigare studier som funnit ett signifikant samband. I t.ex. Peros (4) studie visade tennisspelare låg anspänning större förmåga att hålla sig lugna under press och mindre påverkade av negativa händelser, vilket genererar en lägre risk för skada. Holt & Hog (2) kom i sin studie fram till att fotbollsspelare på elitnivå använder sig av ett flertal copingresurser för att kunna hantera de stressmoment de ställs inför i samband med deras idrott. Dessa copingresurser delas där in i fyra huvudgrupper. Huvudgrupperna är positiva föreställningar, användande av sociala resurser, prestationsbeteende och blockering. På elitnivå är det troligt att idrottarna har utvecklat alla dessa copingresurser. Detta kan i förlängningen leda till att de i större utsträckning kan stå emot stressorer, vilket i sin tur kan leda till att benägenheten att skada sig minskar. Mot detta resonemang kan invändas att i ett antal av de studier som tidigare diskuterats används även där elitidrottare som informanter. Potentiellt innehar spelarna även andra stressreducerande personlighetsfaktorer, då detta kan verka som en avgörande faktor för vilka situationer som av en idrottare uppfattas som stressfull och frambringar anspänning. En av dessa personlighetsfaktorer är en eventuell hög nivå self-efficacy. Bandura (1994) menar att individer med låg nivå av self-efficacy tenderar att uppfatta situationer som svårare än vad de är. Detta skapar stress och koncentrationsproblem (Bandura, 1994) som i sin tur frambringar en ökad skaderisk då förmågan att upptäcka potentiella skadekällor minskar (Williams, Tonymon & Andersen 199; ref i Rogers & Landers, ). Samband mellan anspänning (grund & situation) och skador En av hypoteserna som författarna avsåg att testa i denna studie var huruvida det fanns något samband mellan en hög grundanspänning och en hög situationsanspänning. Detta med hjälp av enkäten SCAT. Lavaelle & Flint (1996; ref i Petrie, 1993) skriver att personliga karaktärsdrag kan vara avgörande för vilka situationer som av en idrottare uppfattas som stressfylld. Detta betyder att en hög grundanspänning kan leda till en ökad situationsspecifik anspänning. I den aktuella studien framkom inte detta resultat, då resultatet ej blev signifikant. Förklaringen till denna utgång av resultat kan vara många. Det som författarna anser är en utav de största förklaringarna är som tidigare nämnts att en idrottare som idrottar på elitnivå måste ha ett visst mått av copingresurser för att klara av att spela på den nivån. Det torde vara så att en spelare som ej har ett rikt lager av copingresurser inte klarar av varken de fysiska eller psykiska krav som ställs på denne i ett elitklimat.

17 Ett av de syften som angavs för den aktuella studien var att se om det fanns något samband mellan informanternas stressnivå över tid och dess skadefrekvens under denna tid. Detta gjordes genom att personliga profiler framtogs för varje spelare. Som det tidigare delgivits finns det många undersökningar som pekar på att en hög stressnivå skulle öka risken för en individ att råka ut för en akut idrottsskada. Författarnas ambition var att undersöka om detta även gäller på individnivå dvs. att se om personer som vid en mätning av tre redovisar ett högt stressvärde i högre grad tenderar att skada sig i anslutning till denna mätning än vid de andra mätningarna. I den aktuella studiens resultat framkom det att det så inte var fallet. Det gick inte att hitta någon gemensam nämnare för de tillfällen då informanterna skadade sig. Metoddiskussion Syftet med att använda en test-retest design vid användandet av CSAI-2 formuläret var att öka studiens relrabilitet. Detta gjordes för att minimera de faktorer som kan påverka informantens svar vid ett specifikt tillfälle. Kline () problematiserar dock denna testmetod. Som problem framlägger hon att det kan vara svårt att genomföra flera mätningar då informanterna kan utebli från något testtillfälle. Detta problem försöktes i denna studie att kringgås genom att ledarna i respektive lag ombads att vid ett senare tillfälle, dock så snart som möjligt, ge informanten som var frånvarande vid ifyllningstillfället ett nytt tillfälle att fylla i enkäten. Detta gjordes för att försöka minimera bortfall mellan tillfällena. Detta blev dock ett problem då det blev en fördröjning i datainsamlingen på grund av att ledarna ej kunde sända iväg enkäterna förrän alla var gjorda. Ett sätt att i framtida studier kringgå denna problematik kan vara att på plats övervaka ifyllningstillfälle. Att detta ej gjordes i den aktuella studien tar författarna ansvar för. Detta tros vara en förklaring till varför bortfallet blev så stort som det blev. Valet av att låta två lag ingå i studien har flera orsaker. Den första var att det i ett lag inte skulle finnas tillräckligt med spelare för att genomföra en valid undersökning. Med tanke på bortfaller på 37,% skulle studien kanske ha innehållit tre lag. En annan anledning till att två lag valdes var att försöka minimera risken att något utomstående skulle påverka resultatet. Ett problem som ska tas i beaktande vid utläsandet av resultatet i studien är problematiseringen av att definiera akut skada. Att uppdelningen mellan akut skada och överbelastningsskada gjordes var på grund av att fler komponenter kan spela in i samband med en överbelastningsskada. För att ingå i studien valdes därför bara skador som säkert kunde konstateras ingå i kategorin akuta skador. Något som alltid måste diskuteras då en kvantitativ design används är det faktum att instrumentet kan ha för få svarsalternativ. Detta kan få till följd att svaren blir grovt tilltagna, vilket i sin tur kan leda till att resultaten blir mindre sensitiva. En annan felkälla kan vara att informanterna ombads att fylla i enkäterna så nära inpå match som möjligt. Även detta kan vara en förklaring till bortfall då vi betonade att ifyllandet givetvis var frivilligt. Något som även måste lyftas fram är det faktum att studien endast kunde pågå i tio veckor. Detta tror författarna är den stora anledningen till att ett signifikant resultat ej uppnåddes. En stor anledning till att ett icke signifikant resultat kunde uppnås var att antalet skador var väldigt få. Därför tror författarna att för att undanröja detta problem så måste studien pågå under en längre tid, alternativt innehålla fler lag. Detta gör då att det blir mer data vilket torde leda till att chansen att få fram ett signifikant samband ökar. De upprepade mätningarna genomfördes då antalet skador förväntades vara klart fler. Svensson (1994) påvisade i sin studie att handbollsspelare på hög nivå har en skadefrekvens på 3,6 skador/ 1 timmar. Med dessa siffror som grund var de åtta inrapporterade skadorna färre än beräknat.

18 Beroende av detta genomfördes istället F-test istället för den från början tänkta variansanalys vid de tre mättillfällena. Författarna är medvetna om att detta minskar studiens tillförlitlighet. Till sist vill författarna ta upp en problematik som även denna har med antalet deltagare i studien att göra. Det faktum att det endast finns sex spelare i gruppen skadade sig (två spelare med dubbla skador) gör att de framtagna testresultaten i studien är väldigt svaga. Hassmen & Koivula skriver att små undersökningsgrupper ökar risken att ett Typ 2 fel kan begås. I den aktuella studien är det därför större risk än vad som är önskvärt att felaktiga antaganden kan ha gjorts, tillföljd av det knappa antalet deltagare. Konklusion Den aktuella studien frambringar inget ytterligare empiriskt stöd för sambandet mellan stress och en hög frekvens av idrottsskador. Det finns ett flertal potentiella förklaringar till varför resultatet visade sig vara icke signifikant. Rogers & Landers () fann att en idrottare med ett stort antal copingresurser löper mindre risk att skada sig än en idrottare som besitter få copingresurser. Woodman & Hardy (1) konstaterar i sin studie att det finns fyra områden inom vilka de flesta stressorerna vanligtvis uppkommer i samband med en idrottsprestation; omgivningsfaktorer, personlighetsfaktorer, ledarskapsfaktorer och lagfaktorer. Eventuellt är strukturen i och kring lagen i den aktuella studien så pass problemfri att något/några av dessa områden inte ses som stressfyllda, vilket gör att idrottarna inte upplever många stressfyllda moment, som i sin tur torde leda till färre skador i samband med stressnivå. Resultatet gällande kognitiv- och somatisk anspänning och idrottsskador visades även det vara icke signifikant. Emellertid fanns tendens att sambandet var positivt korrelerat gällande kognitiv anspänning och idrottsskador. Denna tendens ger alltså ett visst stöd till de tidigare studier som funnit signifikanta samband, såsom Pero (4) och Roger & Landers (). Holt & Hog (2) kom i sin studie fram till att fotbollsspelare på elitnivå använder sig av ett flertal copingresurser för att kunna hantera de stressmoment de ställs inför i samband med deras idrott. På elitnivå är det troligt att idrottarna har utvecklat dessa copingresurser, vilket i förlängningen leda till att de i större utsträckning kan stå emot stressorer och en minskad benägenhet att skada sig (Potentiellt innehar spelarna även andra stressreducerande personlighetsfaktorer, då detta kan verka som en avgörande faktor för vilka situationer som av en idrottare uppfattas som stressfull och frambringar anspänning). Framtida forskning Den aktuella studien framlägger ingen ytterligare empirisk fakta för att stärka sambandet mellan stress och idrottsskador. Däremot skapar den hos författarna tankegångar till framtida tillvägagångssätt och områden att utforska. Den sannolikt för korta tiden (1 veckor) och de få deltagare (n=) antas vara en stor del till avsaknaden av ett signifikant resultat. En liknande studie som görs i större utsträckning, med fler deltagare och under en längre undersökningsperiod, vore av intresse att genomföra då författarna förmodar att detta skulle frambringa ett signifikant resultat. Tidigare forskning har visat klara samband mellan få copingsstrategier och ökad risk för idrottsskada. Med det aktuella resultatet i åtanke är det en spännande tanke att följa upp denna studie med en undersökning av deltagarnas copingstragier för att antingen utesluta eller bekräfta tidigare av författarna nämnda teori att dessa elithandbollsspelare har personlighetsdrag och/eller copingresurser som gör de mer motståndskraftiga gentemot skador. Även kontexuella faktorer såsom strukturen kring lagen och klubbarnas organisation vore, med tidigare i den aktuella studien nämnda Wiese-Bjornstahls (1998; ref i Tracey, 3) An integrated model of response to sport injury: Psychological and sociological dynamics som teoretiskt ramverk, intressant att vidare undersöka.

19 Detta då en bidragande orsak till det aktuella resultatet eventuellt kan föreliggas av att strukturen i och kring lagen i den aktuella studien är så pass problemfri att något/några av dessa områden inte ses som stressfyllda. Detta kan i sin tur leda till att idrottarna i dessa lag inte upplever speciellt många stressfyllda ögonblick i samband med idrotten vilket också torde leda till att färre skador kan sättas i samband med stressnivå.

20 Referenslista Anshel, M. H., Porter, A., & Quek, J. J. (1998). Coping with acute stress in sport as a function of gender: an exploratory study (Abstract). Journal of Sport Behaviour, 21, Bandura, A. (1986). Social foundations of thought and action: A social cognitive theory. Englewood Cliffs: Prentice Hall. Bandura, A (1994). Self-efficacy. Encyclopedia of human behavior (Vol. 4, pp ). New York: Academic Press. Baum, A. (199). Stress, intrusive imagery, and chronic distress. Health Psychology, 9, Brewer, B. W. (3). Developmental Differences in Psychological Aspects of Sport-Injury Rehabilitation. Journal of Athletic Training, 38, 2-3. Dishman, R., K., Jackson, A., W., Hill, D, W., & Morrow, J, R. (1999). Physical activity for health and fitness. Champaign: Human Kinetics. Dunn, G. H. (1999). A theoretical framework for structuring the content of competitive worry in ice hockey. Journal of Sport and Exercise Psychology, 21, Engström, B., Johansson, C., & Törnkvist, H. (1991). Soccer injuries among female players. American Journal of Sports Medicine, 19, Hassmén, P., & Koivula, N. (1996). Variansanalys: Lund: Studentlitteratur Johnson, U. (1997). The Long- Term Injured Competitive Athelte- A study of psychosocial risk factors. Stockholm: Almqvist & Wiksell Johnson, U., Ekengren, J., & Andersen, M. B. (). Injury Prevention in Sweden. Helping Soccer Players at Risk. Journal of Sport and Exercise Psychology, 1, Johnson, U. (6). Sport Injury, Psychology and Intervention: An overview of empirical findings.from.http. Kline, J. B. (). Psychological Testing. Thousand Oaks: Sage Publications Inc. Lazarus, R. S. (1984). Stress, Appraisal and Coping: New York: Springer. Lysens, R., Vanden Auweele, Y., & Ostyn, M. (1986). The relationship between psykosocial factors and sports injuries. Journal of Sports Medicine and Physical Fitness, 26, Maddison, R., & Prapavessis, H. (). A psychological approach to the prediction and prevention of athletic injury. Journal of Sport and Exercise Psychology, 27, Martens, R., Vealey, P. S., & Burton, D. (199). Competitive Anxiety In Sport. Champaign: Human Kinetics.

21 Nicholls, A. R., Holt, N. L., Polman, R.C. J., & Bloomfield, J. (6). Stressors, Coping and Coping effectivness Among Professional Rugby Union Players. The Sport Psychologist,, Noblet, A. J., & Gifford, S. M. (2). The Sources of Stress Experience by Professional Australian Fotballers. Journal of Applied Sport Psychology, 14, Orlick, T. (1999). Sport injury and illness: elitskiers describe their experiences. Research Quarterly for Exercise and Sport, 7, Reuter, J. M., & Short, S. E. (). The Relationship Among Three Components of Perceived Risk of Injury, Previous Injuries and Gender in Non- Contavt/Limited Contact Sport Athletes. Athletic Insight, 7. Rogers, T. M., & Landers, D. M. (). Mediating Effects of Pheripheral Vision in the life event Stress/Athletic Injury Relationship. Journal of Sport and Exercise Psychology, 27, Stevens, M. J. (2). Coping with failure: The effects of self-esteem and coping on changes in self-efficacy. Journal of Sport Behavior, 2, Singer, R., Hausenblas, H. A., & Janelle, C. (red) (1). Handbook of Sport Psychology. New York: Wiley. Solomon, S. (1984). Webster s new world dictionary of the American language. New York: Warner Books. Svensson, L. I. (1994). Idrottsskador 1994 års Folksam-rapport om 26 undersökta idrottsskador under åren Stockholm: Folksam Förlagservice Tracey, J. (3). The Emotional Response to the Injury and Rehabilitation Process. Journal of Applied Sport Psychology,, Waldén, M., Hägglund., & Ekstrand, J. (). UEFA Champions League Study: a prospective study of injuries in professional football during the 1-2 season. Brittish Journal of Sports Medicine, 39, Weinberg, R. S., & Gould, D. (3). Foundations of Sport & Exercise Psychology. Champaign: Human Kinetics. Williams, J. M., & Andersen, M.B. (1998). Psykosocial antecedents of sport injury: Review and critique of the stress and injury model. Journal of Applied Sport Psychology, 1, -2. Wilson, G., & Pritchard, M. (). Comparing Sources of Stress in College Student Athletes and Not Athletes. Atheletic Insight, 7, Issue 1. Woodman, T., & Hardy, L. (1). A case Study of Organizational Stress in Elit Sport. Journal of Applied Sport Psychology, 13,