Barnuppfostran och möte med människor från olika kulturer Föreläsning med Ingela Olsson

Transkript

1 Barnuppfostran och möte med människor från olika kulturer Föreläsning med Ingela Olsson 14 mars 2018 PIK projektet medfinansieras av Europeiska unionen/europeiska socialfonden. FOKUSOMRÅDE Lagar, styrdokument och överenskommelser Normkritiskt förhållningssätt Individspecifika dilemman 1

2 Minnesanteckningarna en del av främjandet av inkluderingskompetens I PIK projektet definieras inkluderingskompetens enligt följande: PIK utgår från ett normkritiskt förhållningssätt (normkritisk teori) som fokuserar på hur vi förhåller oss till det som inte ingår i vårt (ofta majoritetens) normsystem. Det kan till exempel gälla mottagarlandets, arbetsplatsens/organisationens eller den inhemska samhällsgemenskapens norm. En grundförutsättning för ett inkluderande förhållningssätt är att rådande värdesystem inrymmer alla människor på jämlika villkor. Det innebär att det finns en plats för alla oavsett individens kön, könsöverskridande identitet, ålder, kulturella bakgrund, sociala ursprung, trosuppfattning, funktionsvariation eller sexuella läggning. Kompetens som begrepp kan definieras på olika sätt. I PIK projektet definieras kompetens som de färdigheter eller egenskaper som behövs för att uppnå det som krävs i en given situation. Det innebär att alla insatser är relaterade till medarbetarnas arbetsuppgifter, utifrån de utmaningar och krav som verksamheten ställs inför. Syftet är att stärka medarbetaren i sitt dagliga arbete. 2

3 Bakgrund Ingela inleder med att berätta att kultur egentligen betyder odling, odling av de normer, värderingar och beteende som finns i ett samhälle. Kulturen visar sig tydligast i barnuppfostran, eftersom det är genom denna som olika levnadsmönster överförs från generation till generation. Genom att vi överför vår kultur till våra barn är det inte mycket som förändras över tid. Mot förmodan har Sverige genomgått stora förändringar under de senaste hundra åren, där mycket i både kultur och barnuppfostran har förändrats. För att vara en god samhällsmedborgare betonades i tidigare generationer arbete och plikt, medan det numera är lust. I tidigare generationer i Sverige fanns det tydliga markörer, som visade om en person var barn eller vuxen, dvs. könsmogen. Som vuxen skulle man bidra till familjens försörjning. Det var lätt att se om en flicka var könsmogen, för då skulle hon inte ha sitt hår löst hängande utan uppsatt, vilket innebär att kvinnors hår även i vår kultur har haft en anspelning på sexualitet. Ingela nämner också att kvinnor, som hade varit tillsammans med tyskar under andra världskriget straffades genom att deras hår klipptes av. Att täcka eller inte täcka håret handlar om var man befinner sig. Barnuppfostran I olika kulturer skiljer sig uppfattningarna åt om vad det innebär att vara en god samhällsmedborgare och därmed också vad som är normalt. Genom uppfostran förs en generations normer, värderingar etc. över till nästkommande generation. Oavsett vilken kultur det handlar om finns det fyra olika redskap; 1. Beröm (det viktigaste och mest effektiva sättet att överföra normer) 2. Kritik 3. Gränssättning 4. Bestraffning Bestraffning finns i alla kulturer, men det kan se olika ut. Om man ser bestraffning i ett globalt perspektiv är den allra vanligaste formen kattbestraffning. Katten reagerar omedelbart när kattungarna gör fel, genom att slå till med tassen och därefter visa omsorg om kattungarna. På motsvarande sätt gör cirka 90 % av alla föräldrar i världen. Det blir en direkt bestraffning av gärningen och inte av barnet. I Sverige jämställs denna bestraffning med aga och är därför inte tillåten. Ingela beskriver att ordet aga (agha) ursprungligen har betydelsen man. Det är den person som är utsedd som bestraffare i familjen och han är medveten om sin roll. Bestraffningen sker vanligtvis i efterhand, genom att han slår barnet i baken, gärna med tillhygge, tills barnet mjuknar och gråter. Detta är den ursprungliga formen av aga och naturligtvis förbjuden i Sverige. I Sverige är den vanligaste bestraffningsformen att barnet skiljs från övriga gruppen, att den vuxne säger till barnet att gå ut eller jag vill inte se dig. Barn som är vana vid kattbestraffning har mycket svårt att förstå att detta är en bestraffning. 3

4 Uppfostran i individkulturer - gruppkulturer I Sverige har en individkultur utvecklats, där barnen uppfostras att bli jämställda och självständiga individer. I Sverige finns en icke-gränssättande kultur, där tydligheten saknas. Barn från andra kulturer än den svenska är vana vid en mycket tydligare gränssättning. I gruppkulturer uppfostras pojkar och flickor för att lära sig olika roller. Ingela exemplifierar från den arabiska kulturen, där flickor och pojkar får lära sig olika färdigheter för att klara sina framtida roller som vuxna kvinnor och män. Flickorna uppfostras till att blir gruppens inre försvarare (att familjen beter sig på ett bra sätt), inre förhandlare och inre försörjare. En pojke uppfostras för att klara av sin roll som yttre försvarare, att kunna stoppa hot utifrån och för detta behöver han bl a muskler, vilket gör att man kanske brottas lite i stället för så mycket kramar. Detta visar sig även i kamratrelationerna, att de gärna har brottningslekar. Pojkar ska också bli de yttre förhandlarna och de som ska försörja familjen och får därför tidigt bidra till familjens försörjning. De har olika uppgifter, men inte olika värde. Kroppsspråk När man arbetar med invandrare är det viktigt att vara medveten om sitt kroppsspråk, vad man förmedlar. Ingela uppfattar att svenskar är ett av de mest leende folken, vilket försvårar för personer, som kommer till Sverige att förstå budskapet. Personer som är uppvuxna i Sverige förstår budskapet, men ingen annan gör det. Det är viktigt att inte sända dubbla budskap utan vara rak och tydlig samt att det muntliga budskapet stämmer överens med ansiktsuttrycket. Svenskar behöver blir bättre på att förmedla sin egen kultur till dem som kommer till Sverige, genom att vara förebilder att man kan leva som jämställda. De har behov av att få veta vad som är tillåtet och vad som är förbjudet i Sverige. Ingela upplever att svenskar är alltför förstående och tillmötesgående, t ex stiftas lagar mot könsstympning men ingen kontroll sker om flickor i Sverige könsstympas. Integration Ingela beskriver processen kring hur människor integreras i en ny kultur. Hon betonar att beskrivningen görs utifrån gruppnivå och inte individnivå. Den första generationen som kommer till en ny kultur behåller sin egen kultur fullt ut och kommer inte att känna sig som medborgare i det nya landet. Den andra generationen kommer att börja förändras och den tredje generationen kommer att vara integrerad i det nya samhället. Integration är en lång process och man brukar räkna med att det tar tre generationer, men det fungerar för de allra flesta. Det viktiga är att låta människor få den tid som behövs. Vi kan önska att det skulle gå snabbare, men det tar tre generationer. En viktig del i integrationen är att människor känner att de gör nytta och det är därför viktigt att satsa på utbildning och enklare jobb, eftersom många är analfabeter. Assimilering Till skillnad från integration är assimilering en process, där människor som kommer till ett nytt land eller en ny kultur påtvingas den nya kulturen. Enligt Ingela har detta aldrig fungerat. När man försöker tvinga någon är det en stor risk att man sätter sig till motvärn och risken för motståndskulturer är stor. 4

5 Motståndskulturer De uppstår genom att människor tydligt visar att de inte vill ingå i samhället. I en motståndskultur stänger man ute andra människor. Människor i motståndskulturer förändras inte av majoritetskulturen och de har svårt för att integreras i samhället. Det är tufft att växa upp i motståndskulturer och ännu svårare om man samtidigt lever i den svenska kulturen, med den frihet som finns. Det är i motståndskulturer som flertalet mord på flickor sker, kurderna är den grupp där vi ser flest mord. Den romska kulturen Romerna levde ursprungligen i Indien och senare i cirka 100 år i Mellanöstern. Troligtvis pga. krig splittrades de och gick åt olika håll. Romerna är noga med att leva efter sin uppsättning av regler och lagar (Romanipen). Den överförs mellan generationer genom muntlig tradition och finns inte nerskriven, utifrån de förföljelser som romerna har varit utsatta för. Det är ett effektivt sätt att stänga andra ute. Ingela ger vissa exempel när det gäller regler i Romanipen, exempelvis är den först födda sonen och den först födda dottern har en särställning i familjen. Deras yngre syskon ses som tjänare, vilket innebär att de inte får ha bättre kläder än sina äldre syskon. Renlighet är mycket central i den romska kulturen, t ex när det handlar om bostaden där köket är den renaste delen. Det kan ta sig sådana uttryck att man inte får sätta matkassar på bordet för de smutsar ner. Stora delar av livet är reglerat genom Romanipen och du kan inte göra som du vill. Om du bryter mot reglerna, ställs du till svars för dina brott. Det värsta straff en rom kan utsättas för är att bli utesluten från gruppen. Som utesluten har du inte längre rätten att t ex gifta dig med någon som är kvar i gruppen. Det har även varit så att du kunde bli utesluten ur den grupp, som hade uteslutits och då hade du inte kvar rätten att bära ditt eget namn utan fick byta. De tiggare man kan se i Sverige är vanligtvis personer som har uteslutits från den romska gruppen. Onda andar och onda ögat I många kulturer tror man på onda andar och det onda ögat. De onda andarna kan ta en kropp i besittning och den personen får då det onda ögat och kan därigenom försvaga andra. De vanligaste skyddsmedlen mot onda andar, oavsett världsdel, är silver och färgen turkos. För att förhindra de onda andarna från att ta sig in i en kropp kan man bära silversmycken i öronen, läppen, naveln. I Sverige finns det numera bara kvar i verbala uttryck, men enligt gammal tradition fick de nyfödda barnen en silversked, ett sätt att skydda barnet från onda andar. De onda andarna var främst ute efter nyfödda pojkar och de kläddes därför i turkos, senare ljusblått och den rosa färgen blev över till flickorna. Tron på onda andar är betydligt vanligare än vad man många tror och man måste därför vara uppmärksam på detta. Ett vanligt sätt är att försöka trötta ut den onda anden genom att personen får bära och jobba tungt eller att personen plågas på olika sätt. Detta innebär att samtidigt som vi lever i rymdåldern lever vi i en kultur med onda andar och det onda ögat. Ingela citerar Hans Rosling, just nu lever vi i 1700-talet, 1800 talet, 1900 talet och 2000 talet. 5

6 Magiskt tänkande En av de stora flyktinggrupperna som kommer till Sverige är somalier. I Somalia finns mycket av magiskt tänkande. Ingela förhåller sig till magiskt tänkande med att vara nyfiken och undra vad det kan bero på? Hon kan gå med långt i deras tankar och se det som intressant. Hon betonar dock att i Sverige gäller svensk lag och det är där hon sätter gränsen för hur långt hon går med. 6