Rapport från Hörsel-dövforums möten med kommunerna i Stockholms län

Transkript

1 Rapport från Hörsel-dövforums möten med kommunerna i Stockholms län Av samordnarna i Hörsel-dövforum: Anna Kjellander Specialpedagogiska Skolmyndigheten Gunilla Gårdstedt Hörselhabilitering Barn och Ungdom 1

2 Innehåll: Bakgrund Syfte Mål Genomförande Sammanfattning av kommunmötena: 1. Goda exempel 2. Svaga områden 3. Förbättringsförslag 4. Önskemål, behov och kritik Egna reflektioner Områden att arbeta vidare med Bilagor: Inbjudan, Svarsblankett, Välkomstbrev, Protokollblankett, Flödesscheman Bakgrund Hörsel-dövforum bildades 2009 och är ett samarbete mellan Hörselhabilitering Barn och Ungdom och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Syftet med verksamheten är att utveckla samarbete och arbetssätt mellan parterna för att stödet till barn och elever med hörselnedsättning, föräldrar och personal på förskola och skola, ska bli tydligare och mer effektivt. För att öka denna samverkan har Hörsel- och dövforum under åren byggt upp flera olika nätverk. Ett av dessa är Kontaktpersoner i hörselfrågor där varje kommun i Stockholms län har en representant. Kontaktpersonen har oftast en central placering i kommunen med beslutsfattande funktion. Samordnande skolsköterskor är en annan grupp där vi samverkar med deras eget nätverk. Alla nätverken träffas oftast en gång per halvår för att diskutera allmänna, gemensamma frågor. Men det vi märkt är att det finns ett behov hos kommunerna att även titta närmare på specifika frågor i den egna kommunen. För att få en bild av vilka dessa frågor kan vara startade vi med att träffa en kommun, Huddinge, som en pilotstudie. Vi hade flera möten med deras samordnande skolsköterska, kontaktpersonen i hörselfrågor och hörselpedagogen. Det gav oss nya ideér och förslag på många frågor att arbeta vidare med. Vad som också fanns med i bakgrunden var resultaten i HODA-studien i Stockholms län 2015 (Hörteknik och dess användning i skolan) som visar på stora brister i skolans akustiska förutsättningar, hörteknikens funktion och lärarnas förmåga att underlätta elevernas delaktighet i klassrummet. Även det kommande förslaget på ny stödorganisation som kan komma att innebära att 2

3 kommuner behöver ha individkännedom om samtliga barn och elever med hörselnedsättning (Utredningen om kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar U 2013:02) var en viktig grund. Syfte En grundförutsättning för att barn och elever med hörselnedsättning samt berörd personal ska få det stöd de behöver är att kommunerna vet vilka barnen och eleverna är samt på vilka förskole- och skolenheter de finns. Syftet med våra möten var att bidra till att i varje kommun starta diskussioner och processer rörande de barn och elever med hörselnedsättning som man har ansvar för: Vilka är barnen och eleverna? På vilka förskol- och skolenheter finns de? Finns tydliga rutiner t ex för att säkerställa att berörda arbetslag har kompetens att arbeta med barn och elever med hörselnedsättning? Finns ett samarbete mellan olika parter? Finns svaga länkar, och i så fall var, i informationskanalerna (flödena)? Vilken kompetensutveckling behövs och vilket stöd finns att tillgå? Mål Målen var: - att alla kommuner har kännedom om vilka barn och elever med hörselnedsättning man har i sina förskolor och skolor - att alla kommuner känner till det stöd som finns från Hörselhabiliteringen och Specialpedagogiska skolmyndigheten - att information sprids enligt fastställda rutiner till den personal som så behöver, t ex ansvariga pedagoger Genomförande Under hösten 2015 ersatte vi nätverksträffarna med kommunvisa dialoger då alla 26 kommuner i Stockholms län bjöds in för ett samtal om hur stödet fungerar i just deras kommun. De vi önskade träffa var kommunens samordnande skolsköterska, kontaktpersonen i hörselfrågor och hörselpedagog alternativt specialpedagog konsultativt stöd i hörselfrågor (som har gått Specialpedagogiska skolmyndighetens femdagarskurs). Inbjudan skickades ut till alla kontaktpersoner som i sin tur skulle kontakta de övriga vi ville träffa i sin kommun. De fick tillsammans önska tre tider under hösten då de kunde komma. Vi fördelade dessa tider så att samtliga fick en tid de önskat och vi skickade ett välkomstbrev med vägbeskrivning. Se bifogad inbjudan, svarsblankett och välkomstbrev. De som inte hörde av sig fick en ny inbjudan, som denna gång även skickades till samordnande skolsköterska. Två kommuner har vi inte träffat, Norrtälje och Nynäshamn, trots upprepade försök att få kontakt. Möten med Stockholm ledde vidare till flera möten med ansvariga för grundskola och gymnasieskola. 3

4 Mötena ägde rum på Hörselhabiliteringen, Rosenlund. Vi inledde alla möten med att bjuda på kaffe. Direkt efter mötena skrev vi tillsammans ner det viktigaste som framkommit på en särskild blankett, se bilaga. Huvudfrågorna vid mötet, som vi också hade skickat ut i samband med inbjudan, var: 1. Vad gör kommunen med den information ni får från Hörselhabiliteringen om barn och elever med hörselnedsättning? 2. Kan vårt samarbete med er förbättras och i så fall hur? Utöver samtal kring dessa frågor presenterade vi våra respektive verksamheter samt vid behov justerade hemsidans information om kommunens kontaktpersoner. Vi berättade om Hörselhabiliteringens stöd i form av hörselkonsultationer och systemet med kontaktpersoner i hörselteknik. Kommunen fick också uppgifter på antalet hörselkonsultationer samt vilka som utsetts till kontaktpersoner i hörselteknik. Vi överlämnade kopia på de brev som Hörselhabiliteringen skickar till rektor och skolsköterska när en elev har fått diagnos hörselnedsättning, dito till förskolechef avseende barn. Statistik som Hörselhabiliteringen sammanställt över antalet barn och elever samt på vilka förskole- och skolenheter de befinner sig, överlämnades. De kurser som Specialpedagogiska skolmyndigheten genomfört det senaste läsåret, lokala samt nätbaserade, med antalet deltagare från kommunen presenterades. Kommunerna kunde också lyfta egna frågor. Efter att alla kommunmöten genomförts har vi redovisat projektet i de olika nätverken och på våra arbetsplatser. Sammanfattning av samtliga möten med kommunerna Totala antalet deltagare: 22 samordnande skolsköterskor, 17 kontaktpersoner, 5 hörselpedagoger, 15 specialpedagoger som ger konsultativt stöd (gått 5-dagars kurs), 5 specialpedagoger utan hörselutbildning, 2 skolläkare, 1 resurssamordnare, 1 chef Centrala elevhälsan, 1 chef Barn och utbildning, 1 utvecklingsledare 1. Goda exempel Vi identifierade en hel del goda exempel. I de flesta kommuner finns idag antingen en hörselpedagog eller en specialpedagog konsultativt stöd i hörselfrågor. I en kommun hade specialpedagogen konsultativt stöd sett till att informera samtliga chefer om att detta stöd finns. I en annan kommun fanns information om konsultativa stödet inskrivet i elevhälsoplanen och i en tredje fanns denna information i skolsköterskornas interna metodbok. Vi såg också exempel på bra samarbete mellan BVC och skolsköterska. 4

5 I någon kommun anordnade specialpedagogen konsultativt stöd nätverksträffar för pedagoger som har elever med hörselnedsättning. I en kommun hade man sett till att alla specialpedagoger på gymnasieskolan fick fortbildning i hörselfrågor med stöd av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Ett fint exempel i en kommun var s.k. Hörselteam som innebär årliga uppföljningsmöten på respektive skola med elev, föräldrar, pedagoger, skolsköterska, rektor, hörselpedagog samt representanter från Hörselhabiliteringen. En kommun hade, för att få en bättre bild av situationen för elever med hörselnedsättning, skickat ut en enkät till berörda rektorer avseende måluppfyllelsen. När det gäller flödet av information fanns också en del goda exempel: - skolsköterska lyfter nya elever på EHT (elevhälsoteam) där rektor och berörda pedagoger deltar - hörselpedagog deltar på planeringsmöten rörande alla femåringar - i ansökan till förskola fyller föräldrar i uppgifter om eventuell funktionsnedsättning och behov av särskilt stöd. 2. Svaga områden Ingen av kommunerna hade heltäckande kännedom om vilka barn och elever man har med hörselnedsättning eller på vilka förskole- eller skolenheter de befinner sig. I nästan alla kommuner saknades också tydliga, dokumenterade rutiner för hur inkommande information från Hörselhabiliteringen om barn och elev ska spridas vidare från mottagande rektor och skolsköterska, alternativt förskolechef till berörda pedagoger. Informationen stannar i många fall hos rektor. I många av de kommuner där det finns specialpedagog som har gått Specialpedagogiska skolmyndighetens femdagarskurs, och därmed valt att kalla sig konsultativt stöd i hörselfrågor, saknas beskrivning rörande denna arbetsuppgift. Eftersom information saknas på kommunens intranät och i till exempel en broschyr, så får man få uppdrag. I förhållande till antalet barn och elever med hörselnedsättning i alla kommuner så borde Specialpedagogiska skolmyndigheten ha betydligt fler deltagare på både de lokala kurserna i Stockholm samt på de nationella nätbaserade kurserna. Antalet kursdeltagare är förvånansvärt litet. Fristående förskolor och skolor har i praktiskt taget alla kommuner ingen möjlighet att få stöd från den centrala elevhälsan. Bara i vissa fall erbjuder specialpedagogen konsultativt stöd i hörselfrågor stöd till dessa verksamheter samt utskick av information. 3. Förbättringsförslag för kommunerna Under mötena kom många konstruktiva och användbara förslag fram. Det blev ofta en kreativ diskussion där deltagarna försökte se möjligheter att förbättra situationen i sin kommun. Flödet kring informationen om nya barn var en central fråga och många plane- 5

6 rade att försöka utarbeta och skriva ner tydliga rutiner. Att delta mer på kurser, studiedagar, konsultationer med mera var något som allmänt ansågs viktigt. Flera skolsköterskor planerade exempelvis att ta upp den information hon får från hörselhabiliteringen om nya elever på EHT(elevhälsoteamen) och därefter vidare till hörselpedagog eller pedagog som ger konsultativt stöd samt till berörd mentor. Någon planerade en kartläggning av alla barn genom att titta på vilka de skickat remiss på alternativt få uppgifterna av skolsköterska, rektor eller förskolechef. Någon annan tänkte scanna in breven från hörselhabiliteringen till elevens journal samt skicka till skolläkaren. Ofta verkar information om eleverna stanna hos rektorerna. Men eftersom rektor inte har samma sekretessgrad som skolsköterskorna och måste inte först hämta in tillstånd från föräldrarna borde det vara enklare för rektor att sprida informationen. Ett förslag som kom upp var att föräldrar får ange i skolansökan om barnet har en hörselnedsättning. Hörselpedagogen i en kommun skulle ta upp med samordnande skolsköterska, som inte deltog på vårt möte, hur informationen ska spridas som hörselhabiliteringen skickar ut. Framförhållning behövs för mottagande av ny elev och det måste ske tidigt på våren. Även rutinerna för överlämning från förskola till skola ska ses över. Många bestämde sig för att se över sina rutiner för informationsöverföring och försöka utveckla informationskanaler inom kommunen. Spridningen av kurser och annan information måste nå fram till berörda pedagoger som arbetar nära barnen. Information till rektorer inklusive friskolerektorer är viktig. Förslag framkom om att sprida information i form av hörselpaket till rektorerna med framgångsfaktorer, kurser, stödet mm. Några hörselpedagogers uppdrag behöver uppdateras och flera planerar att skriva uppdrags- eller arbetsbeskrivning för det konsultativa stödet. Även information behöver tas fram om det konsultativa stödet och som ska finnas synligt på exempelvis kommunens hemsida. Exempel: Vad gör konsultativa stödet hörsel i kommunen? Vad kan en lärare få för stöd? Vad kan föräldrar får för stöd? Informationen bör även lyftas på diverse möten, viktigt att här inte glömma bort personal på fritidsverksamheter. För att fylla på kompetensen hos det konsultativa stödet kom förslag om att ta kontakt med någon näraliggande kommun och skapa samarbete med hörselkunnig pedagog där. När det gäller gymnasieelever gavs förslag på att ta fram information som eleverna själva kan ge sina lärare. Någon kommun vill ha kunskap och underlag avseende elever på Alvik och Manilla, något de inte har idag. Förskoleplaceringarna har man ofta bättre kunskap om. Andra kommuner vill försöka bygga upp en organisation med kontaktpersoner på varje skola där det finns elev med hörselnedsättning. Flera medgav att samarbetet mellan skolsköterska och specialpedagog behöver förbättras, något de beslöt att ta itu med efter vårt möte. Någon tänkte samla alla berörda lärare i sin kommun i ett nätverk för att både kunna skicka information och anordna fysiska träffar. Förslag togs upp att bjuda in Specialpedagogiska skolmyndigheten till en nätverksträff för 6

7 att informera om ljudmiljö, pedagogiska strategier mm. Även nätverk och aktiviteter för elever med hörselnedsättning och deras föräldrar föreslogs gärna i lokal utanför själva skolan till exempel i kommunhuset. Gruppträffar som man har för andra barn idag borde även arrangeras för barn med hörselnedsättning. 4. Önskemål, behov och kritik från kommunerna Inte bara förbättringsförslag för den egna kommunen kom upp under mötena utan även önskemål om vad som kan förbättras inom stat och landsting. Eftersom Hörsel-dövforums hemsida innehåller viktig information bör det informeras om den i exempelvis föräldrabrev, på skolvalsträffar och diverse kurser. Flera önskade få habiliteringens broschyrer utskickade via mail för att de i sin tur ska kunna skicka vidare till personal inom kommunen. Informationsbreven som hörselhabiliteringen skickar till rektor, skolsköterska och förskolechef om nya barn och elever bör skickas ut redan i mars då planering av skolstarten är i full gång. Ett förtydligande i brevet skulle kunna uttryckas: samtycke från föräldrarna har inhämtats om att information kan förmedlas till berörd personal. Frågor kom också upp om varför hörselhabiliteringen inte skickar information om nya barn till BVC. Flera kommuner önskade att hörselpedagogen i den egna kommunen mycket väl skulle kunna sköta hörselkonsultationerna på hemmaplan istället för att hörselhabiliteringen alltid ansvarar för detta. Det skulle lättare involvera både skolsköterska och fritidspersonal för en bättre samverkan. Ett annat förslag var att hörselhabiliteringen bör bjuda in alla som börjar förskoleklass till hörselkonsultation därigenom fångas alla nybörjare upp. När det gäller hörtekniken i förskola och skola önskar många en tätare kontakt med hörselhabiliteringens ingenjörer, exempelvis vid förberedelser av akustikbedömning och slinginstallation. Även snabb bekräftelse och återkoppling önskas vid felanmälan av hörtekniken. Detta har redan framförts till ingenjörerna. På våra möten togs frågan om kontaktpersoner i hörteknik upp och många kommuner ska arbeta för att få fram fler sådana kontaktpersoner som kan vara ansvariga för en skolas eller hela kommunens hörteknik. Kurstillfällena som hörselhabiliteringen inbjuder till ska kunna skickas ut via kommunens kontaktperson och samordnande skolsköterska. Vid kommunträffarna delades aktuell statistik ut om antalet barn och elever i respektive kommun. Uppgifter om vilka förskolor och skolor barnen/eleverna går på lämnades också ut, vilket var mycket uppskattat. Hörsel-dövforum ombads också att skicka ut statistik både i augusti och i januari. Många önskade dessutom att få regelbunden information om kurser och nyheter skickat till rektorer, förskolechefer och skolsköterskor som har elever med hörselnedsättning, alltså inte bara till hörselpedagogen och det konsultativa stödet i hörselfrågor. Vårt eget förslag att lägga ut kontaktuppgifter till samordnande skol- 7

8 sköterskor på hemsidan föll inte i god jord vi fortsätter därför som förut att endast ha med kommunens kontaktperson samt hörselpedagog alternativt specialpedagog - konsultativt hörselstöd. Det råder en viss otydlighet avseende alla benämningar på olika kontaktpersoner, nätverk med mera. Önskemål finns om att målgruppen är tydlig vid utskick från Hörsel-dövforum. På vår fråga om vilka framtida möten som kommunerna önskar med oss fick vi olika svar: - det fyller olika behov att mötas kommunvis respektive i nätverksmöten - nätverk för kontaktpersoner känns inte befogade - önskar denna typ av träffar en gång per år eller vartannat år i stället för nätverksträffar - samma funktioner som var med på kommunmötet bör involveras i nya möten - att Hörsel-dövforum deltar på samordnande skolsköterskornas ordinarie nätverksmöten Många olika förslag som kom upp under kommunmötena redovisas i denna rapport. Men vissa förslag har vi också åtgärdat direkt som till exempel att skicka informationsbrev om nya förskolebarn till förskolechefen, på samma sätt som redan görs till rektor när det gäller elever. Information om elever med lindrig och ensidiga hörselnedsättningar önskades, inte bara om elever med hörteknik. Därför togs nya brev rörande dessa förslag fram som numera ingår i hörselhabiliteringens ordinarie utskick. Flera skolsköterskor ville reda ut frågor kring hörselscreeningens kriterier varför möte med hörselhabiliteringens audionom anordnades. Hemsidan förtydligades och hörselhabiliteringens teambroschyrer uppdaterades med kontaktuppgifter även till ingenjör Sammanfattning av våra egna intryck Vi har upplevt ett stort intresse, engagemang och en vilja till samarbete i kommunerna. Det har varit mycket positiva och givande möten som till en början kunde vara något avvaktande men som efter hand mjukades upp och frågor och funderingar kom upp på bordet. Den stora vinsten var att många började resonera med varandra redan under mötet, kom med egna förslag och idéer hur de skulle kunna förbättra stödet i kommunen och utveckla nya rutiner. Vi själva fick också många bra, konkreta och konstruktiva förslag till våra verksamheter inom landsting och stat. Många uttryckte att denna mötesform var bra eftersom det handlade om just deras frågor och egna lokala problem. Kommunerna är ju väldigt olika, både i storlek, organisation, kompetens och stödfunktioner varför det krävs många olika lösningar. Specialpedagogiska frågor togs ofta upp på mötena, förmodligen beroende på att pedagoger nästan alltid närvarade samt att många frågor handlade just om det direkta stödet till barn och elever. Några specialpedagoger visade sig inte ha någon hörselutbildning alls, trots att de arbetar ensamma med hörselfrågor i sin kommun. Här såg vi ett stort behov av kompetensutveckling och stöd. Önskemål framkom att få exempel på kommuner där stödet fungerar bra och där samarbete över kommungränserna skulle kunna ske. 8

9 Kontaktpersonen är inte alltid så involverad i det konkreta stödet, medan skolsköterskan har en viktig central roll. Skolsköterskorna är en ansvarskännande yrkesgrupp som ofta säkerställer att stödet når ut i kommunen. Antalet kontakter som skolsköterskor har tagit med habiliteringen efter deltagande på kommunmötena har enligt habiliteringens personal ökat avsevärt. Med tanke på det stora antalet barn som går i fristående förskolor och skolor är det oroande att så lite stöd når dit. Det är ofta vattentäta skott mellan kommunala och fristående skolor. Elevhälsan är nästan alltid separerad och bara enstaka hörsel- eller specialpedagoger köps på timmar av friskolorna. Här har Hörsel-dövforum en stor utmaning i att bygga upp nya rutiner och flöden för informationsöverföring. Någon uttryckte det som att alla undervisande lärare och rektorer behöver kompetensutveckling. Områden för Hörsel-dövforum att arbeta vidare med Eftersom så många förslag till förbättringar framkommit på vad kommunen själv skulle påbörja, vore det mycket värdefullt med en uppföljning med varje kommun för att efterhöra hur det har gått och om stöd behövs framöver. En viktig uppgift är att anordna ny hörselkurs för specialpedagoger, gärna liknande den tidigare 5-dagarskursen. För detta finns ett stort intresse i kommunerna. Det är viktigt att deltagarna i en sådan kurs har en konkret uppdragsbeskrivning från sin respektive kommun. Även uppföljning för de som tidigare gått kursen har önskats, gärna i form av en studiedag. Utöver att anordna en ny hörselkurs behöver Hörsel-dövforum ge stöd, information och erbjuda mötesforum för de specialpedagoger som är helt utan hörselutbildning och som idag arbetar med uppdrag i hörselfrågor. Hur information från Hörsel-dövforum når fristående förskolor och skolor behöver ses över. Hörsel-dövforum bör se över och effektivisera befintliga nätverk. Att sprida information om Hörsel-dövforums hemsida är en viktig uppgift. Bilagor Inbjudan till kommunmöten, svarsblankett, välkomstbrev, protokollblankett Flödesschema för informationsöverföring gällande barn i förskoleåldern Flödesschema för informationsöverföring gällande elever i skolåldern 9

10 10

11 11

12 12

13 Sätt X vid minst 3 tider Augusti Oktober September November Följande personer kommer på mötet, ange telnr och mejladress: Kontaktperson:.. Samordnande skolsköterska:.. Hörselpedagog:.. Specialpedagog-konsultativt stöd i hörselfrågor:.. Mejlas till anna.kjellander@spsm.se 13

14 14

15 15