SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV MÖTEN MED BLODSMITTADE PATIENTER

Transkript

1 Hälsa och samhälle SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV MÖTEN MED BLODSMITTADE PATIENTER INTERVJUER MED SJUKSKÖTERSKOR CHRISTER KÄLLHOLM THERÉSE RUNDQVIST Examensarbete i omvårdnad Nivå p Sjuksköterskeprogrammet Juni 2010 Malmö högskola Hälsa och samhälle Malmö

2 SJUKSKÖTERSKANS UPPLEVELSE AV MÖTEN MED BLODSMITTADE PATIENTER INTERVJUER MED SJUKSKÖTERSKOR CHRISTER KÄLLHOLM THERÉSE RUNDQVIST Källholm, C & Rundkvist T, Sjuksköterskans upplevelse av mötet med blodsmittade patienter. Intervjuer med sjuksköterskor. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad Sjuksköterskors möte med patienter är en del av arbetet och kontakt med blodsmittade patienter är oundviklig. Antalet blodsmittade patienter i samhället tycks öka därför har vi valt att genomföra denna studie, (Smittskyddsinstitutet, 2009a) Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av mötet med blodsmittade patienter. Datamaterialet består av tre intervjuer med sjuksköterskor som har minst ett års erfarenhet av yrket och i sin yrkesutövning kommit i kontakt med blodsmittade patienter. Data har analyserats med den deskriptiva fenomenologiska metod som presenterats av Amedeo Giorgi. Resultaten visar att följande meningsstrukturer av levda erfarenheter har identifierats i analysen: (1) Fördomar (2) Att bemöta alla patienter lika (3) Rädslor (4) Vikten av kunskap och rutiner (5) Många möten leder till erfarenhet (6) Undvikande. Nyckelord: bemötande, blodsmitta, deskriptiv fenomenologisk metod, fördomar, omvårdnad, rädsla, sjuksköterska, 1

3 NURSE S LIVED EXPERIENCE OF MEETINGS WITH BLOOD INFECTED PATIENTS INTERVIEWS WITH NURSES CHRISTER KÄLLHOLM THERÉSE RUNDQVIST Källholm, C & Rundkvist T. Nurse s lived experience of meetings with blood infected patients. Interviews conducted with nurses. Degree project 15 Credit Points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Nursing, To nurses, the meeting with patients is a natural part of the profession this also means that the possibility to get indirect contact with infectious blood in patients is unavoidable. Infectious blood diseases seem to be on the increase in the society, and hence is why we, as authors, have chosen to investigate this area within the medical field. The aim of the study is to describe nurses experiences in the meetings with blood infected patients. We have, in this study, chosen to apply the descriptive phenomenological method presented by Amedeo Giorgi. Furthermore, we have chosen to interview three nurses having at least one year of clinical experience and during this time have cared for infected patients. The result reveal the following categories identified in the analysis: (1) Prejudice, (2) To meet/treat all patients equally, (3) Fear factors, (4) The importance of knowledge and routines, (5) More meetings lead to experience (6) avoidance. Keywords: Care, Descriptive Phenomenological Method, Fear, Infectious Blood, Meeting, Nurse, Prejudice. 2

4 INEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 4 BAKGRUND 4 Hiv/Aids 4 Hepatit 5 Hepatit B 5 Hepatit C 5 Kan fördomar påverka omvårdnadsarbetet? 6 Lagar och föreskrifter 6 Tidigare forskning 6 SYFTE 8 METOD 8 Urval 8 Datainsamling 9 Dataanalys 9 Etiska övervägande 10 RESULTAT 10 Fördomar 10 Viktigt att behandla och bemöta alla patienter lika 12 Vikten av kunskap och rutiner 14 Rädsla för smitta 16 Många möten leder till erfarenhet och trygghet 17 Undvikande 17 DISKUSSION 18 Metoddiskussion 18 Resultatdiskussion 19 Fördomar 19 Viktigt att behandla och bemöta alla patienter lika 20 Vikten av kunskap och rutiner 20 Rädsla för smitta 20 Många möten leder till erfarenhet och trygghet 21 Undvikande 21 Slutsats 21 REFERENSER 22 BILAGOR 25 3

5 INLEDNING Vi är två sjuksköterskestudenter på Malmö högskola som under vår praktik har upplevt att själva bemötandet av blodsmittade patienter ibland präglas av personliga värderingar, förutfattade meningar och fördomar och att patienter placeras in i olika grupptillhörigheter. Upplevelserna har varit att patienter placerats in i grupper som exempel missbrukare, eller i grupper med avvikande sexuell läggning. Som sjuksköterskor möter vi patienter med olika personliga förutsättningar, bakgrund och värderingar. Genom vårt bemötande skapar vi en god grund och bra förutsättningar för att kunna ge en god omvårdnad. Vi vill genom denna studie belysa sjuksköterskans upplevelse av möten med en blodsmittad patient. BAKGRUND Idag lever cirka 5000 personer med humant immunbristvirus, HIV i Sverige (Smittskyddsinstitutet, 2009a) och cirka 1500 nya fall av Hepatit- B (Smittskyddsinstitutet, 2010a) och 2200 fall med Hepatit- C (Smittskyddsinstitutet, 2010b) har rapporterats det senaste året. Globalt sett har Hepatit- viruset en stor utbredning. Blodsmitta är mikroorganismer som via blod och kroppsvätskor kan överföras mellan människor direkt eller via slemhinnor (Socialstyrelsen, 2008). I vår studie kommer vi att använda begreppet blodsmitta där vi fokuserar på HIV/aids, Hepatit- B och Hepatit- C. Dessa sjukdomar räknas som allmänfarliga sjukdomar enligt smittskyddslagen. Definitionen av allmänfarliga sjudomar är att de kan vara livshotande, innebära långvarig sjukdom eller svårt lidande och det skall finnas möjlighet att förebygga smittspridning. Sjukdomarna är anmälningspliktiga och smittspårningspliktiga (Smittskyddsinstitutet, 2009b). HIV/Aids Det har alltid funnits olika sjukdomstillstånd under mänsklighetens historia som skapat rädslor och fördomar. Nutidens stigmatiserade sjukdom är HIV- och aids som för tankarna till tabun som finns i vår kultur såsom sexualitet, narkotika och död beskrevs för första gången HIV-infektion och aids i USA. Då var det framförallt homosexuella män, bisexuella män och intravenösa missbrukare som förknippades med HIV-smitta och infektion. I Sverige är det mer vanligt att smittan överförs mellan heterosexuella och en större ökning framförallt i den sexuellt mest aktiva åldersgrupperna, framförallt bland ungdomar (Ericson & Ericson, 2007). Globalt sett är den största risken att smittas via heterosexuella samlag (Almås, 2006). Störst förekomsten av HIV infektioner finns i Afrika, Karibien, Latinamerika och USA (Ericson & Ericson, 2007). HIV är ett retrovirus som innehåller ett enzym som kallas för omvänt transskriptas. När HIV viruset lyckats ta sig in och infektera cellen med omvänt transskriptas omvandlas virusets RNAarvanlag till DNA. Omedelbart börjar då DNA-gener överföras till värdcellens arvsmassa (Ericson & Ericson, 2007). Globalt sett lever idag omkring 33,4 miljoner människor med HIV (WHO, 2008). HIV virusets smittvägar är framförallt via blod, sperma, slidsekret och viruset kan även finnas i små mängder i saliven. De unika egenskaperna med HIV är att det obemärkt tar sig in och infekterar kroppens celler. En infekterad person kan 4

6 omedvetet bära på viruset på grund av den långa latenstiden och då överföra smittan till andra (Ericson & Ericson, 2007). Idag finns ingen botande behandling mot HIV infektioner eller något vaccin som kan ges i förebyggande syfte. De läkemedel som finns idag inriktar sig främst på att bromsa sjukdomens förlopp. Terapin inriktar sig på att förlänga överlevnadstiden, mildra symtom, förlänga de symtomfria perioderna och hindra sekundärinfektioner och följdsjukdomar. Idag gäller först och främst smittförebyggande åtgärder gällande smittspridning (Almås, 2006). För de patienter som är hiv-smittade är det viktigt att följa strikta rutiner gällande ordinationen av läkemedel för att inte utveckla resistens. En avvikelse av ordinationen kan leda till mutation av själva viruset. Sjuksköterskan har här en viktig roll att ha uppföljning och täta kontroller med patienten, detta kräver att patienten känner tillit till sjuksköterskan och vården. Hepatit Hepatit kan orsakas av virus, alkohol, exposition för skadliga ämnen samt läkemedel men också av immunologiska reaktioner och kan då leda till leverinflammation och med tiden utveckling av levercirros (Ericson & Ericson, 2008). Leverns funktioner påverkas och kan inte bryta ned vissa ämnen lika effektivt. Hepatit finns över hela världen. Det finns 5 olika former av Hepatiter och dessa olika Hepatiter namnges med bokstäverna A-E. Valet att endast beskriva Hepatit B och C är att dessa två former överförs genom blod och de övriga formerna är ovanliga eller smittvägarna är fekala-orala (Hedner, 2007) Hepatit B Hepatit B är en mycket smittsam sjukdom. Smittovägarna är genom blod och kroppsvätskor. Vanligaste smittvägen av Hepatit B är genom orena kanyler och genom samlag med personer som är smittbärare och genom att smittat blod kommer i kontakt med skadad hud eller slemhinnorna. Inkubationstiden efter smittotillfälle är ca 2-6 månader. De flesta som smittas blir friska genom självläkning, bara en liten del (ca 5 procent) blir kroniska bärare av Hepatit B. Kronisk sjukdom innebär att den smittade blir smittbärare resten av sitt liv och riskerar smitta andra. Det finns ingen specifik behandling mot Hepatit B utan behandlingen riktas främst mot själva symtomen som uppkommer. Vaccin finns mot Hepatit B och efter tre doser finns det en skyddseffekt på 90 % (Smittskyddsinstitutet, 2008a). Hepatit C Smittovägarna för Hepatit C är huvudsakligen genom orena injektionssprutor. Sexuellt överförd smitta kan förekomma men är sällsynt liksom smitta genom skada på hud och slemhinnor. Inkubationstiden är 1-4 månader. Det finns inte något vaccin mot Hepatit C, därför är det viktigt med smittförebyggande åtgärder. Minst 50 procent av de som smittas får en kronisk leversjukdom i andra fall kan de med kronisk Hepatit C botas med läkemedel (Smittskyddsinstitutet, 2008b). Hepatit C går under allmänfarliga sjukdomar och innebär sjukdomar som kan vara livshotande, långvarig sjukdom, svårt lidande eller andra allvarliga komplikationer och är anmälningspliktiga och smittspårningspliktiga enligt smittskyddslagen (SFS 2004:168) Vanligaste smittvägen av Hepatit C är genom narkotikamissbruk (Råd om vård på webb och telefon, 2008). 5

7 Enligt internationella bedömningar är risken att smittad vid en stickskada med 33 % vid Hepatit B, 3,3 % vid Hepatit C och 0,33 % vid HIV- smitta.(smittskyddsinstitutet, 2009c). Enligt en undersökning gjord av Swedish medtech och Vårdförbundet (2004) så har 80 % av all vårdpersonal någon gång under sitt verksamma arbetsliv blivit utsatt för tillbud såsom nålstick eller skärskador. Enligt vårdförbundet så finns det ett mörkertal på 35 % som inte anmäler att det blivit stickskadade under arbetet. I Sverige uppskattas det att 1,016 % är bärare av ovannämnda blodsmittor (Smittskyddsinstitutet, 2009d) Kan fördomar påverka omvårdnadsarbetet? Vårdpersonal skall ha en öppenhet och följsamhet inför patientens egna erfarenheter och hälsotillstånd. Vårdpersonalen uppnår detta genom att vara delaktig under hela vårdprocessen. Detta ställer höga krav på vårdpersonalen att kunna prata med patienten på den nivå där patienten befinner sig och inte ställa sig över själva patienten. Detta handlar inte bara om verbal kommunikation utan vad som egentligen rör sig i patientens inre (Dahlberg, 2003). Sjuksköterskan ansvarar för att den enskilde individen får tillräckligt med information och att patienten kan känna sig delaktig och samtycke till vården och den behandlingen som erbjuds. Sjuksköterskans skall verka på ett sådant sätt att mänskliga rättigheter respekteras. (ICN, 2005). Mänskliga rättigheter innebär att alla människor är av lika värde och att alla har rätt till sjukvård oavsett sammanhang (Regeringskansliet, 2010). Ohälsa hos vårdpersonal på grund av stress kan påverka mötet med patienten och kan innebära konsekvenser för vårdandets kvalité genom att negativa känslor kan väckas till liv och ens handlingar blir omedvetna på grund av att ens känslor styr före ens intellekt (Dahlberg, 2003). Därför är det stor vikt att som sjuksköterska ha en självkännedom och vara medveten att olika situationer i arbetet kan väcka olika känsloläggen inom en som i sin tur kan påverkar hur ens beteende och bemötande blir gentemot patienten (a.a). Lagar och föreskrifter Ett av Hälso- sjukvårdslagens (1982:763) mål är att jobba efter att alla skall ha en god hälsa och vård på lika villkor, främja kontakten mellan patient och vårdpersonal på ett sådant sätt att patienten ställning gentemot hälso- och sjukvården stärks. Vårdpersonalen skall kommunicera med patienten på ett respektfullt, lyhört och empatisk sätt (Socialstyrelsen, 2005). Det primära för vårdpersonalen är en helhets- och humanistisk syn och sätta patienten i centrum och själva drivkraften är att hjälpa en medmänniska som är sjuk. (Vårdhandboken, 2009) Skulle någon inom sjukvården behandlas sämre eller kränkas på grund av sitt kön eller sexuella läggning så är diskriminering enligt lag. Diskrimineringslagen är till för att motverka diskriminering och skapa lika rättigheter och möjligheter för alla. (Diskrimineringslag, 2008) Tidigare forskning Röndahl (2003) genomförde en studie i Göteborg gällande sjuksköterskors och sjuksköterskestudenters attityd gentemot HIV- infekterade och homosexuella HIV infekterade patienter och deras önskan om att avstå att ge dem omvårdnad om den möjligheten fanns. Resultatet visade att både sjuksköterskor och studenter hade stor empati för dessa patienter och en liten rädsla för att bli smittade. Men resultatet visade också att en del av de deltagande i studien ville avstå att ge omvårdnad åt denna kategori om möjligheten fanns. Sexuellt överförbara sjukdomar är ett känsligt område belagt med tabu och då framförallt när det gäller sex mellan män. 6

8 Egna värderingar, fördomar och etiska aspekter påverkar ställningstagandet i mötet med denna grupp och kan ha en negativ inverkan i bemötandet och i omvårdnaden av blodsmittade patienter (a, a). I en annan studie genomförd på Tyska sjuksköterskestudenter fanns skillnader gällande kunskap och attityder gentemot patienter med HIV och aids dock inte så stora (Lohrmann, C & Välimäki, M, 2000). Studenterna hade en god kunskap om sjukdomen aids men sämre kunskap om patofysiologin gällande immunologin och symtomen på sjukdomen. Attityderna var generellt positiva men det fanns en minoritet som hade homofobi. De med en mer positiv attityd var mer villiga till att ge omvårdnad av dessa patienter än de med en mer homofobisk läggning (Lohrmann, C & Välimäki, M, 2000). En svensk studie av (Lymer, 2004) visade att sjuksköterskorna på en avdelning där möten med blodsmittade patienter är mer regelbundet inte upplever rädsla för att bli smittade vid provtagningarna, men mötet påverkar sjuksköterskan på ett sådant sätt att hon/han blev mer medveten om att det finns en risk att bli smittad. Ångesten och rädslan som uppstår vid blodexponering är inte alltid rädslan över att själv få en infektion utan hur konsekvenserna som kan uppstå av blodsmitta kan komma att påverkar familjelivet och arbetslivet. Enligt tidigare studie gjort av Yen, (2007) så visar det att sjuksköterskor med en negativ syn på homosexuella också påverkar deras attityd och arbete gentemot patienten. Har sjuksköterskan en religiös tro så påvisas det i studien att dessa sjuksköterskor har en mer negativ attityd gentemot de homosexuella. Studien beskriver att de sjuksköterskor som har vänner, släktingar eller tidigare har vårdat homosexuella har en mer positiv syn på homosexuella än de sjuksköterskor som inte kommit i kontakt med denna grupp. De sjuksköterskor som har en högre utbildningsnivå har en mer positiv attityd gentemot homosexuella (a, a) I en studie gjord av Rintamaki et al (2007) framkommer det att det finns vårdpersonal som har en nedvärderad syn på den gruppen av patienter som är smittade av Hiv och i vissa fall har det visat sig att det finns sjukvårdspersonal som vägrat behandla hiv-positiva patienter. Studien visar att HIV-patienter har behov av närhet och beröring och en önskan att bli behandlad som vem som helst Fördomar framträder ofta under social interaktion med andra människor och då vanligast genom tvetydig icke-verbal kommunikation minimal ögonkontakt och överdrivna säkerhetsåtgärder. Studien visar att HIV-positiva patienter är mer känsliga när vårdpersonal uppvisar sådana beteende. Det visar att behovet av att vårdpersonalen har kunskap och är medvetna om hur de beter sig mot patienter. Det behövs mer forskning för att kunna identifiera förekomsten av sådana beteenden och vad det har för effekt på den som är HIV-positiv (a, a). I studien gjord av Richmond et al (2007) fanns skillnader i bemötandet av blodsmittade patienter och vilken attityd vårdpersonal hade gentemot dessa grupper. Större försiktighetsåtgärder så som dubbla handskar vid blodexponering var åtgärder i vården kring hepatitsmittade patienter. Skillnader fanns också i medlidande kring patienterna beroende på hur de fått smittan. Kom smittan via en blodtransfusion var medlidandet från vårdpersonalen större än om smittan var genom ett intravenöst missbruk. Några uppgav också i studien att de var rädda för missbrukaren om de skulle bli våldsamma eller aggressiva och avstod då gärna kontakten med denna grupp. De som hade en mer tolerant attityd till intravenösa miss- 7

9 brukare visade en större förståelse och vilja till vård av de patienterna, de hade också en högre kunskapsnivå gällande smittovägar (a, a). Det finns mycket osäkerhet, rädsla och motstånd inför hiv-positiva patienter bland vårdpersonalen som kan bero på rädsla att bli smittad och att ens egna fördomar kan komma att hindra personal att utöva en bra omvårdnad och se människan bakom diagnosen (Yen, 2007). SYFTE Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskans upplevelser av möten med blodsmittade patienter. METOD Studien är genomförd som en empirisk intervjustudie för att ta reda på sjuksköterskors upplevelser av möten med blodsmittade patienter. Den metod som använts är den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden som beskrivits av Giorgi (2007). Fenomenologi kommer från ordet phainomenon, det som visar sig - det som är synligt för vårt medvetande Rosberg (2008, s 85) och metoden ska kunna beskriva det subjektiva såsom människors känslor, tankar och handlingar (Rosberg, 2008). Grunden i metoden är den fenomenologiska reduktionen, som skiljer sig från andra kvalitativa metoder. Det undersökta fenomenet ska beskrivas så exakt som möjligt utan inverkan av forskarens egna antaganden och tidigare kunskaper. Genom data som insamlats ska forskaren med sitt språk klargöra och beskriva personens upplevelse av ett fenomen så tydligt som möjligt. Forskarens egna språk ska på ett vetenskapligt sätt tydliggöra och beskriva fenomenets struktur utan att inverka, vilket då kan leda till sönderfall av fenomenet (Robinson & Englander, 2007). Urval När en fenomenologisk studie ska genomföras krävs det att de som ingår i studien ska kunna beskriva och har erfarenheter om det fenomenet som ska studeras. Djupintervjuer är den vanligaste metoden och tre intervjuer brukar räcka för att få ett generaliserbart resultat. Intervjuerna bör vara varierande och märker forskaren under tidens gång att materialet inte räcker till kan fler intervjuer genomföras för att stärka resultatet (Robinson & Englander, 2007). Intervjuerna i denna studie har genomförts på en somatisk vårdavdelning inom Region Skåne. Avdelningar som infektionsklinik och psykiatriska avdelningar valdes bort eftersom sjuksköterskor där har större erfarenhet och oftare kommer i kontakt med denna grupp av patienter. Avdelningen där urvalet har gjorts är en före detta praktikplats till en av oss och genom vår gatekeeper, avdelningschefen valdes sjuksköterskor ut med erfarenheter av möten med blodsmittade patienter. 8

10 Målsättningen var att både manliga och kvinnliga sjuksköterskor med varierande yrkeserfarenhet inom hälso- och sjukvården skulle delta i studien. Inklusionskriterier för deltagande i studien var: Både manliga och kvinnliga sjuksköterskor. Yrkesverksamma inom Region Skåne. Legitimerade sjuksköterskor som någon gång under sin yrkestid varit i kontakt med patienter med blodsmitta. Minst ett års yrkeserfarenhet. Exklusionskriterier för deltagande i studien var: Sjuksköterskor yrkesverksamma inom psykiatrin och på infektionsavdelningen Datainsamling Syftet med studien var att ta reda på sjuksköterskors upplevelse av möten med blodsmittade patienter där data insamlats med hjälp av djupintervjuer. Data samlades in med hjälp av djupintervjuer. Under intervjun fanns den inledande frågan (se nedan) på ett papper framför informanten. Intervjuerna inleddes med följande fråga: Kan du beskriva en situation som du minns särskilt bra och som handlar om ett möte med en blodsmittad patient? Har du erfarenhet av flera sådana möten får du gärna berätta om fler situationer. Informanter fick beskriva så fritt som möjligt för att undvika att vi som intervjuare skulle påverka med våra egna åsikter och erfarenheter gällande mötet med blodsmittade. Intervjuerna genomfördes på avdelningen under arbetstid där vår gatekeeper förbokat rum inför intervjuernas genomförande. Om informanten berättade något som verkade mer intressant eller att vi ansåg att något var oklart för oss, bad vi dem utveckla eller förtydliga situationen,: Kan du utveckla det du sade om vad du kände eller Vad tänkte du på i den situationen? Intervjuerna spelades in med hjälp av en bandspelare, för att sedan kunna transkriberas ordagrant. Dataanalys Analysarbetet inom den fenomenologiska metoden innebär fyra steg och de olika stegen har en stor betydelse ordningsmässigt för att gå vidare till nästa steg i processen (Robinson & Englander, 2007). Steg 1: De inspelade intervjuerna har transkriberas ordagrant efter varje intervju där båda författarna hjälpts åt med transkriberingen. Därefter har materialet lästs igenom flera gånger var och en för sig. Det gjordes för att få en helhet och känsla av det materialet som samlats in. Steg 2: Här sker indelningen av de så kallade meningsbärande enheterna. Det görs för att materialet ska bli mer hanterbart och underlätta analysarbetets. De me- 9

11 ningsbärande enheterna framkommer ur texten då det sker en ändring i materialet det vill säga övergångar i intervjuerna där olika upplevelser framkommer. Var indelningen sker har egentligen inte så stor betydelse för det slutliga resultatet. Steg 3: Är transformationen av de meningsbärandeenheterna. Där texten expanderas med hjälp av ett mer vardagligt språk. Det görs för att förstå själva innebörden och för att få en så exakt och nära beskrivning av det upplevda fenomenet. Materialet har genom vårt språk förtydligats utan att ändra innebörden av de levda erfarenheterna, så som de har upplevts av de intervjuade informanterna. Steg 4: Gick ut på att hitta hur de meningsbärande enheterna påverkar och hänger ihop efter själva transformeringen, för att sedan hitta en generell struktur och se helheten och delarna som finns i den insamlade data och avslutades med att kontrollera så att hänsyn tagits till all insamlad data. Samtliga steg i processen har genomförts tillsammans av författarparet. Etiska överväganden Denna empiriska studie är granskad och godkänd av etiska prövningsnämnden vid Hälsa och samhälle, Malmö högskola, diarienummer Dnr HS60-10/276:13. Verksamhetschef och avdelningschef har informerats om studien och godkännande har inhämtats från dem båda. Informanten informerades om att deltagandet i studien var frivilligt och att de kunde avbryta sin medverkan när som helst, utan att behöva uppge någon orsak. Alla deltagare i studien garanterades konfidentialitet, genom att resultatet redovisas på ett sådant sätt att det inte går att härleda till någon specifik avdelning eller person. Inspelade intervjuer kommer att förstöras efter godkännande och förvaras under tiden på ett sådant sätt att ingen obehörig kan ta del av materialet. Informanten har fått både skriftlig (bilaga 1) och muntlig information. Vid intervjuernas genomförande fick informanten skriva på en samtyckes blankett. (bilaga 3). Gatekeepern på avdelningen ordnade så att kurator fanns tillgänglig som kunde stötta informanterna om de upplevde eller kände obehag under eller efter intervjuernas genomförande. RESULTAT Nedan presenteras det material som kom fram under analysen av data där en generell beskrivning presenteras under varje rubrik hur sjuksköterskan upplevde möten med blodsmittade patienter. Några citat har ändrats för att skydda informanten om namn, avdelning eller något som direkt kunde kopplas samman med en viss informant framkom i texten. Några av citaten har också ändrats för att förstå innebörden och för att få meningarna läsbara. Fördomar Fördomar förnekas inte bland informanterna och generellt förknippades blodsmitta med narkotikamissbruk och homosexualitet. De patienter med hepatit som varit inneliggande på avdelningen den senaste tiden hade varit just missbrukare: 10

12 A6: det är väl oftast de som är blodsmittade patienter som vi har haft den senaste tiden är ju före detta narkomaner Informant C förknippar missbruk, hemlöshet och annat leverne med blodsmitta och förnekar inte att fördomar existerar. Risken är betydligt större att den gruppen av människor har blivit drabbade och tankarna blev mer tydliga kring att risken fanns att blodsmitta påträffas. C4: men man kanske har fördomar, om det kommer in en patient som man vet har ett annat beroende eller lever på gatan så kan man tänka å han har nog någon blodsmitta C kan tycka det är fel att tänka så även om det är sådana tankar som först och främst uppkommer, reflektioner kring andra orsaker uppkommer mer sällan. C25: sen är det fel att kanske tro att bara för att man har hepatit att alla är missbrukare, det tror jag att jag tänker mycket på, om någon har hepatit så tänker jag missbruk En blodsmittad individ förknippas som tidigare nämnts med HIV och hepatit och informant C förnekar inte fördomar och att smittorsaken skulle bero på annat alternativ. C26: men jag tänker inte den tanken att man skulle ha blivit smittad via en blodtransfusion eller så det kommer lätt det här med missbruk och så kanske dåligt leverne liksom eller är det så, det är fördomar man har Informant C är medveten om att det finns fördomar och på automatik placerades människor in i fack. C26: HIV smittad tänker jag på homosexuella män det är min första tanke Enligt informant B blir det automatiskt så att människor beroende på ursprung eller ålder hamnar de i grupperingar där de antingen förknippas med blodsmitta eller inte. Om en stickincident inträffade så beror det mycket på patientens ålder, ursprung, ålder och kön om risken finns för att smittas. B34: men så tittar man på mannen och där kommer återigen det här men herre gud han är åttiobast alltså det kan ju inte vara så stor risk att han är smittad med någonting men hade det varit en ung kille som hade legat där kanske då av utländsk härkomst utan att ha några värderingar så. För det finns ju ändå mer i utlandet ju än här Även om informant B resonerade som i citatet ovan finns det ändå kunskap och tankar kring agerandet. Efter en föreläsning av en infektionsläkare framkom just vikten av att behandla alla som om de vore blodsmittade. B46: du ska vara mer rädd för Agda 91än för han som är 35 och talar om för dig att han är HIV-positiv. För Agda hon säger 11

13 kanske inget för det är lite skam, hon har kanske fått det genom blodtransfusion eller något sådant. Det är större risk att hon håller inne med den informationen än en ung människa som är van att leva med det Informant B reflekterar mer kring en homosexuells liv, relation och samliv än kring dem med en heterosexuell läggning. Tankar uppkom hur patienten blivit smittad och övervägde om fördomar finns. B8: fördomar har man det nej det tror jag inte egentligen alltså det beror ju lite på man har väl lite specifikt haft.. jag vet jag hade en patient som hade en man som han bodde med och hade ett förhållande B9: men det är klart att man funderar lite på det hur de har fått det, jag tänker inte på vanliga patienter och deras privatliv, men just för att det liksom är någon annan så kanske man tänker lite mer på det Även om blodsmitta kopplas med missbruk och homosexualitet så framhåller informant C att det finns en viss nyfikenhet och tankar kring människan bakom missbruket. Hur personen lever och vad denne varit med om i livet. C22 det som kommer upp i tankar är väldigt mycket jag tänker gud vad har denne person varit med om? C23: tänker mycket på hur han levt och om han har familj och så, man får respekt också tycker jag C22 Jag kan tycka det är lite spännande, spännande är fel ord men jag förstår om det kanske handlar om narkotikamissbruk, har levt ett väldigt hårt liv Viktigt att behandla och bemöta alla patienter lika Något som samtliga informanterna beskriver under intervjuerna är vikten av att inte särskilja patienterna åt vid själva mötet och omvårdnaden. Informant A lägger inte några egna värderingar i att en patient skulle vara blodsmittad eller inte, utgångspunkten är att alla skall behandlas lika. A14 En blodsmittad patient får inte mindre vård för att han eller hon är blodsmittad, får lika mycket omvårdnad som alla de andra A18 Det blir inget negativt för patienten från min sida att de är blodsmittade har en blodsmitta Informant A har en åsikt om att synen på en patient skall var sådan att det centrala är att se människan och inte lägga fokus på missbruket. Se människan med ett holistiskt synsätt, där egna värderingar kring människans leverne läggs åt sidan. 12

14 A19 kanske för man bemöter dem som en människa, alltså som en människa, som en patient och inte som en före detta missbrukare med en blodsmitta A18: dom här före detta narkomanerna är hur kära som helst Egna värderingar och tankar hur andra människor lever vill inte C belasta patienterna utan fokus ligger på att vårda och ta hand om patienten på bästa möjliga sätt. A17: det är inget jag belastar patienten att de har fått blodsmitta eller att de är missbrukare, inget negativt från min sida sett, för det lägger jag inga värderingar i alla. Att missbruka ska man ju inte göra och den biten, det förstår jag men jag belastar ju inte patienten Informant B blir vid själva mötet med blodsmittade mer medveten om hur ens beteende är mot blodsmittade patienter. Tydligt visade B att rädsla inte finns vid kroppskontakt och att kunskapen finns om hur smitta sprids. B1 På något viss vill man ju inte bemöta de patienterna på något annat sätt än andra patienter så jag tror att man indirekt blir mer medveten om att gå in och verkligen vissa att man tar i handen B3 så på något viss så tror jag att man blir övertydlig i att markera för patienten på något viss, förstår du vad jag menar? B uppger att det finns en viss särskillnad, det är oundvikligt vid vissa praktiska moment, men de personliga mötena med patienter skall ske på lika villkor. B15 Annars är det ju egentligen inte någon skillnad på hur man tar hand om dem gentemot andra patienter B21 Men annars tror jag att man behandlar dem som vilken patient som helst naturligtvis. Det hoppas jag B10 men jag tror inte man bemöter på något annat viss C upplever inte att dessa patienter väljs bort på avdelningen för att de bär på blodsmitta och C påpekar att för egen del har det ingen betydelse. C17: jag har inte känt så liksom att man kommer in på eftermiddagen och ska välja grupp och så säger någon att det är en blodsmitta, den gruppen vill jag inte ha, liksom att man väljer bort det eller försöker få någon annan att ha den patienten, det har jag inte upplevt här i alla fall Men på grund av att de ligger på enkelsal så blir det automatiskt en viss särbehandling eftersom de ligger mer isolerade än andra patienter. 13

15 C16: kanske att de ligger på en enkelsal och man stänger dörren och kanske inte går in där så mycket som man gör på en annan sal med fler patienter C17: de kanske blir lite mer isolerade utan att man reflekterar över det. Informant C lägger ingen större vikt vid att någon skulle vara blodsmittad eller inte, utan alla ska behandlas och bemötas lika. C2 jag reflekterar inte speciellt mycket över det Vid eftertanke så uppger informant C att det inte är någon skillnad vid själva bemötandet av blodsmittad patient utan, skillnaden ligger i rutiner runtomkring arbetet av patient, som att handhygienen blir mer tydlig. C14: Tvättar sig jättenoga och spritar, det skall man ju göra Informanten C uppger att i vissa fall så handlar man omedvetet men inför en blodsmittad patient kan det kännas dumt även om samma rutiner sker kring alla patienter på avdelningen. Genom sitt handlande menar C att på något sätt får man patienten att känna sig särbehandlad. C15: Jag tog på mig handskar och sen kände jag mig dum när jag stod där med mina handskar, det ända jag tog i var rullstolen. Patienten skulle bara till röntgen Vikten av kunskap och rutiner Att ha en hög kunskapsnivå om smittrisken och bra arbetsrutiner tycker samtliga informanter är viktigt för att på ett så professionellt sätt bemöta och ge en god omvårdnad till blodsmittade patienter. B45: kunskap är naturligtvis jätteviktigt för att klara av att jobba med sådana patienter B kan också känna en viss osäkerhet gällande de rutiner som finns runt en blodsmittad patient eftersom det kan gå en längre tid mellan mötena. B31: så man får fundera till och får gå in och slå i handboken och se hur man ska göra för att ta hand om grejerna på rätt sätt C tycker att det är en stor trygghet att arbeta tillsammans med erfarna kollegor för att kunna rådfråga gällande olika rutiner och hantering kring arbetet kring blodsmittade patienter. C21: sen att man arbetar med erfarna både undersköterskor och sjuksköterskor som vet hur man skall hantera olika saker Informant A upplever att det är viktigt att ha fasta rutiner angående blodprovstagning 14

16 A11 jag tror ju inte att man skall ändra sina rutiner när man går in till en blodsmittad patient, För då tror jag att man sticker sig Om någon på avdelningen stuckit sig blir det mer tydligt att risken faktiskt finns att bli smittad och skapar fler funderingar och tankar kring detta. B32: ja om någon sticker sig så tänker man ju på att man ska göra som man lärt sig Kunskapen om hur smitta sprids skapar trygghet och att sjuksköterskan arbetar enligt professionen för att skapa trygghet för både patienten och sig själv i omvårdnads arbetet. B2 vi är ju ändå professionella, vi skall veta att det inte smittar genom handkontakt eller en kram eller matbricka. C20 om man har tryggheten och man vet hur man skall hantera det A1: alltså man får tänka efter och se om det finns vätska, det är ju det man ska vara rädd för, blod och lite den biten. Gå in och säga god dag och ta på dem och sådant är ju inga problem A: det krävs ju lite mer för att bli smittad enligt vad jag läst, för att få HIV eller hepatit är ju rätt liten egentligen om man skulle sticka sig på en kanyl Det är en trygghet att veta om patienten har blodsmitta även om informanten poängterar vikten att egentligen ska alla behandlas som om de vore blodsmittade. B5: för det kan ju faktiskt vara någon som kommer in och blöder som inte vet om att de är blodsmittade, då ska man ju minst vara lika försiktig B24 det är ju himla skönt när man vet om det när de kommer hit Men med vetskapen om att patienten bär på blodsmitta kommer ändå försiktigheten även om det känns tryggare att veta om det. B6: men man blir ju naturligtvis mer försiktig när man vet om att de har det C3 det är en trygghet att man vet att patienten har en blodsmitta känner jag och det ger mig trygghet för då vet jag hur jag ska göra med alla grejer C12: som sagt det är en trygghet att man vet att patienten har en blodsmitta tycker jag 15

17 Att i efterhand få reda på att patienten hade blodsmitta upplevs obehagligt och informanterna ifrågasätter då sig själva hur de olika arbetsmomenten kring patienten gick tillväga. Tankar och en viss rädsla framkommer kring risken att smittas och blir mer påtaglig. C7: en sjuksköterska bad mig göra det och sa inte att den här patienten hade blodsmitta och det kan jag känna att det inte var alls rolig och då var man ändå rädd efteråt och tänkte gud vad gjorde jag, hur gick det till också där och efter det har man det mer i tankarna B23: det måste vara ganska ångestladdande om man har arbetat med en patient där man i efterhand får reda på att de har haft blodsmitta under vårdtiden, då hade man nog börjat tänka, oj, har jag använt handskar? Har det stänkt? Rädsla för smitta Alla informanterna har någon gång upplevt någon form av rädsla vid mötet av en blodsmittad patient. Rädslan gör inte att informanterna särbehandlar patienter utan man tänker mer på förehavandet vid kontakten med blodsmittad patient. Det finns andra orsaker som skapar mer rädsla än själva mötet med en blodsmittad patient. Situationer som att möta en missbrukare kan vara svårare att hantera och ha kontroll på och gör att informant A känner mer rädsla för personen. A16 Mer rädsla att möta före detta missbrukare, i så fall att de kan få en snedtändning. A7: de har ju varit före detta missbrukare, dom har en helt annan syn på tillvaron än vad vi andra har, då med hygien. har haft kateter och någon har varit lite mer oförsiktig om man då tänker på urinen C6: ja det här med att bli smittad själv, så känner jag väl så.jag har stuckit mig en gång på en kanyl som jag använt på en patient som inte var smittad men efter det så kan jag vara lite mer rädd för att det ska hända igen C uppger att rädsla finns om man sticker sig och tankar om att bli sjuk och dö blir mer påtagliga men efterhand avtar tankarna kring händelsen. C10: att man ska bli sjuk och dö, det är ju det men sen skakar man av sig det De som har en blodsmitta pratar inte om det och för informant C känns det lite tabubelagt att själv börja samtala kring det med patienten C29 lite svårt att prata om det, det är ingenting jag frågar om, det känns lite tabu Samtliga informanter hade en god kunskap angående smittspridning och informant A upplever mer rädsla för att bli smittad av någon form av bakterier på 16

18 grund av att det krävs mindre för att drabbas än vad det gör då det gäller hepatit och HIV virus. A3 Jag är nog mer rädd att bli smittad av de som har MRSA eller något sånt här faktiskt, än en blodsmittad patient för en blodsmittad patient det kräver ju lite mer för att bli smittad enligt vad jag läst Annan rädsla är vad personen gjort Samtidigt med nyfikenhet och funderingar kring personens liv uppkommer ett visst obehag och rädsla kring personens tidigare levnadssätt: C24: man blir lite rädd också för vad denna människa har gjort, kanske lite obehagliga känslor samtidigt men ändå lite (tystnad) lite nyfiken Många möten leder till erfarenhet Informant B har tidigare arbetat på andra avdelningar där kontakten med blodsmittade patienter var mer regelbunden. B upplever att regelbundenhet leder till mer erfarenhet och då mindre reflektioner. B26: hade man väldigt mycket Hepatit B bland de patienterna, men då blir man mer van vid det. Jag tror att om man bara har ett fåtal då och då så blir det en lite större grej av det. Även informant A resonerar som B, vana och fler möten minskar ens rädsla för mötet med en blodsmittad. En mer regelbunden kontakt genererar också till mindre reflektioner. A2 men så vet jag att man blivit mer van efter hand som man träffar dem. Undvikande Det behöver troligtvis inte bero på att patienten har blodsmitta utan att det generellt är mer arbete kring patienten gällande rutiner och hantering av material man använt hos en blodsmittad patient. B18 det är ju enklare med en patient som inte är blodsmittad det blir ju så mycket runt omkring man skall tänka på med soppor och hantering utav allting så jag tror nog att de flesta faktiskt tänker så, att det blir extra bökigt. Informant B har upplevt att det finns de som undviker att gå in till den gruppen av patienter men då troligen inte på grund av blodsmittan. B43 nog har man sett någon gå något extra varv när det ringer på ett rum där det ligger en sådan patient. 17

19 DISKUSSION Nedan presenteras metod- samt resultatdiskussion. Metoddiskussion Vid analys av data har den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden använts (Giorgio, 2007). Tre intervjuer har genomförts där inledningsvis en fråga ställdes angående det fenomen som skulle studeras, möten med blodsmittade patienter. Frågan lämnades in till informanterna tillsammans med informationsblanketten så att informanterna kunde förbereda sig inför de kommande intervjuerna. Under intervjuernas gång fanns inga uppföljningsfrågor, istället bad vi informanterna att utveckla eller förtydliga om det fanns något oklart eller att utveckla något som verkade mer intressant. Intervjuerna genomfördes på en somatisk vårdavdelning under informanternas arbetstid och vår gatekeeper ordnade tiderna för intervjugenomförandet på eftermiddagen då arbetsbelastningen på avdelningen var som lägst. Möjligen kan detta ha påverkat resultatet om informanterna känt sig stressade för att återgå till sina arbetsuppgifter och kollegor eller om arbetsbelastningen varit hög under förmiddagen. En av informanterna påpekade att intervjun heller borde genomföras med en promenad i parken, men av tekniska skäl gick inte det att genomföra. Avdelningen var en tidigare praktikplats till en av oss vilket möjligen kan ha påverkat intervjuerna och då också det slutgiltiga resultatet. En annan svaghet i studien att samtliga informanter kommer från samma avdelning och därav formats av den kultur som råder på avdelningen. Samtliga intervjuer genomfördes ostört och bandades in för att senare transkriberas ordagrant. Intervjuerna varade mellan 20 och 30 minuter vilket Robinson & Englander (2008) menar kan vara tillräckligt. I denna studie finns möjligen brister på grund av att intervjuerna blev för korta för att nå det verkliga djupet i det studerade fenomenet och för att få variation i resultatet. Informanterna upplevde själva att det var lite svårt att berätta fritt och de hade gärna sett att följdfrågor hade ställts under intervjun. Ingen tidigare erfarenhet av intervjusituationer kan även ha påverkat resultatet och kvaliteten på intervjuerna. Enligt Robinson (2007) kan frågor ställas under intervjuerna om frågorna ligger nära själva grundfrågan annars kan intervjuarens egna antaganden och erfarenheter påverka det slutliga resultatet eller vara ledande för informanten. Författarnas syn på detta är att intervjuerna kanske hade blivit bättre och rikare på information om fler frågor ställts eller om en annan metod använts för att få svar på den frågan vi valt att undersöka. Resultatet blev mer en generell beskrivning av mötet med blodsmittade patienter så som kunskap, rutiner och där vi anser inte riktigt ha nått fenomenet på djupet. Valet av ämnet mötet med blodsmittade kan vara svårt och känsligt att prata om, eftersom man vet vad lagen säger men handlar inte alltid enligt den. Därför finns det en risk att man i intervjuerna svarat såsom det förväntas att man ska svara och det kan ha påverkat det resultat som kommit fram. Den fenomenologiska reduktionen har använts för att tydliggöra och beskriva fenomenet så som informanterna upplever det. Det är en viktig del i processen och som forskare inte får tolka eller anta (Robinson & Englander, 2007). Det är istället 18

20 med hjälp av språket beskriva informanternas upplevelse utan att förvränga fenomenet. Att beskriva andras upplevelser utan att tolka var en svår uppgift där också egna upplevelser och erfarenheter på olika sätt kan påverka. Robinson & Englander (2007) skriver i sin artikel att den fenomenologiska reduktionen inte är helt tillförlitlig men dock är den nödvändig för att på ett så nära sätt som möjligt beskriva en annan människas upplevda erfarenheter. Robinson & Englander (2007) framhåller att det finns brister i den fenomenologiska reduktionen men den är en viktig del i processen. De inspelade intervjuerna har transkriberats ordagrant och har sedan lästs igenom flera gånger för att få en helhet av materialet och dess innehåll. De meningsbärande enheterna har transformerats och expanderats med vårt språk för att sedan finna olika kategorier av upplevelsen av möten med blodsmittade patienter. Citaten från rådata har i resultatdelen korrigerats där vissa ord från talspråk har ändrats eller tagits bort för att få läsbara citat och ett bättre sammanhang av meningarna (Kvale, 1997). Några citat har delvis ändrats för att inte utlämna informanten. Samtliga delar av processen har gjorts tillsammans av författarparet. Resultatdiskussion De kategorier som kommit fram under analysarbetet och som presenterats i resultatet diskuteras nedan. Fördomar Under resultatet har det framkommit att samtliga informanter är medvetna om att fördomar finns och att blodsmitta i regel kopplas samman med missbruk och homosexuallitet. Tidigare studier visar att fördomar och attityder finns vilket i sin tur kan påverkar bemötandet av blodsmittade patienter (Rönndahl, 2003). Vårt resultat visar att blodsmitta ofta kopplas samman med HIV och Hepatiter, informanterna uppger dock att det inte påverkar bemötandet av blodsmittade negativt även om blodsmittade patienter på automatik placerades in i grupper. Möjligtvis kan detta bero på ett öppet klimat på avdelningen och en god och hög kunskaps nivå bland vårdpersonalen. En högre kunskapsnivå enligt Yen (2007) leder till ökad förståelse och en annan attityd mot t.ex. homosexuella och mot missbrukare med Hepatit C (Richmond, 2007). En informant uppgav att en viss nyfikenhet finns kring homosexuellas liv och hur de fått sin smitta. Missbruk kopplades samman med Hepatit men även här uppgav informanterna att vikten ligger i att se människan bakom missbruket och behandla och bemöta patienten ur ett helhetsperspektiv. Sex mellan män är som tidigare nämnts ett känsligt ämne och forskning har uppvisat att vårdpersonal med en mer homofobisk läggning kan påverkar bemötandet och viljan att ge omvårdnad till den gruppen (Lohrmann & Välimäki, 2000). Dock visar inte vårt resultat att någon av våra informanter vill avstå från att ge homosexuella eller missbrukare med eller utan blodsmitta en god omvårdnad. Samtliga informanter var tydliga med att alla har rätt till ett professionellt bemötande och att inte egna värderingar skall påverka bemötande och omvårdnaden kring patienten, även om reflektioner kring dessa patienters leverne fanns bland informanterna. Kunskap om smittovägar och att skapa bra rutiner i omvårdnads arbete underlättar i mötet med blodsmittade. En informant framhöll också vikten av att arbeta tillsammans med erfarna arbetskollegor. Tidigare forskning visar att just kunskap 19

21 och regelbunden kontakt är en viktig aspekt gällande mötet med minoritetsgrupper som till exempel homosexuella (Yen, 2007). En bra organisationskultur och ett bra ledarskap leder till en öppen och god kommunikation där det finns utrymme för att diskutera åsikter och tankar som leder till ökad kunskap (Marquis & Huston, 2008). En stor empati för HIV-positiva och homosexuella HIV-positiva framkom också i Rönndahls, (2003) studie. Samtliga sjuksköterskor som intervjuades i vår studie hade en hög empatisk förmåga och det är en viktig förutsättning för att kunna ge en god omvårdnad. Har man inte en helhetssyn kring patienten så blir det svårt att skapa en bra vårdrelation och ge god omvårdnad som i sin tur leder till sämre hälsa. Okunskap leder till vårdlidande (Eriksson, 1994). Viktigt att behandla och bemöta alla patienter lika Kunskap och erfarenhet ökar förståelsen och bidrar då till en annan attityd gentemot patienter med blodsmitta. I resultatet framkom inte några negativa aspekter i bemötandet av blodsmittade patienter och informanterna var tydliga med att alla ska bemötas lika och få en god omvårdnad oavsett blodsmitta eller inte, använda ett holistiskt synsätt. En informant uppgav att en viss övertydlighet uppstod i mötet med blodsmittade patienter, då genom att visa inför patienten att god kunskap finns om hur smittan sprids och tydliggöra detta genom att våga ta i patienten. Att inte våga ta i patienten och ha ett undvikande beteende är för blodsmittade patienter väldigt kränkande och får patienten att känna sig smutsig och särbehandlad (Rintamaki, 2007). Vikten av kunskap och rutiner En hög kunskapsnivå och bra rutiner i omvårdnads arbete underlättar i mötet med blodsmittade. Tidigare forskning visar att just kunskap är en viktig aspekt gällande mötet med minoritetsgrupper som till exempel homosexuella (Yen, 2007). Oftare kontakt med denna grupp av patienter leder till rutin och då mindre reflektioner kring risken att smittas. En bra organisationskultur och ett bra ledarskap leder till en öppen och god kommunikation där det finns utrymme för att diskutera åsikter och tankar som leder till ökad kunskap (Marquis & Huston, 2008). I Yens (2007) studie framkom just vikten av kunskap och attityder för att på ett professionellt sätt bemöta minoritetsgrupper. Enligt studien var ett negativt synsätt på homosexuella och en religiös läggning andra orsaker som kunde påverka sjuksköterskans bemötande, samtidigt som en oftare kontakt med blodsmittade leder till mindre reflektioner och en annan attityd i bemötandet och viljan att vårda dessa patienter. Rädsla för smitta Rädsla kunde uppstå och då framförallt om en stickincident inträffade, då blev tankarna kring risken att bli smittad mer påtaglig, andra rädslor var mötet med missbrukarna på grund av deras sätt att leva, avsaknad av insikt och att de har en annan syn på livet. Att i efterhand få reda på att patienten bär på blodsmitta upplevde två informanter som obehagligt vilket leder till ifrågasättande av sitt egna tillvägagångssätt i behandlingen av patienten. I Rintamaki, (2007) artikel beskrivs en situation där en man glömmer bort att berätta för akutvårdspersonalen att han är HIV-positiv efter en skärskada. Efter det akutomhändertagandet berättar han för sköterskan vilket leder till ett aggressivt beteende hos sköterskan. Det stärker vårt resultat att i efterhand få reda på att patienten är blodsmittad är en obehaglig 20