Blodsmitta. och fästingöverförda sjukdomar. Rikspolisstyrelsen. december 2008

Transkript

1 Blodsmitta och fästingöverförda sjukdomar Rikspolisstyrelsen december

2 Blodsmitta och fästingöverförda sjukdomar Information om blodsmitta och fästingöverförda sjukdomar Polisiärt arbete kan ibland innebära insatser som gör att arbetstagaren utsätts för risker som vanligen förknippas med och behandlas i andra verksamheter. Exempelvis kan kontakt och ingripande mot smittbärande personer innebära risk för smittsam exponering. Allmänt om blodsmitta Blod kan ibland innehålla smittämnen till exempel olika former av Hepatitvirus (gulsot) eller HIV (Humant immunbrist Virus). Risken för blodsmitta beror på vilket smittämne det gäller, koncentrationen av smittämnet i blodet, hur mycket blod man utsätts för och på vilket sätt man kommer i kontakt med blodet. Blod är i regel smittförande under själva sjukdomsperioden men sällan under perioden mellan smittillfället och utvecklandet av symptom, den så kallade inkubationstiden. Även hos de som tillfrisknat efter vissa infektioner, till exempel hepatit B, kan blodet under lång tid innehålla smittämnet i tillräcklig koncentration för att orsaka infektion hos de som kommer i kontakt med blodet. Även torkat blod kan utgöra en smittorisk.

3 Hepatit B och C samt hiv/aids Hepatit B (Gulsot) orsakas av ett virus som sprids via blod eller sexuellt. Det finns möjlighet att vaccinera mot hepatit B. Vaccinet kan också med god effekt ges till personer som just utsatts för smitta eller smittorisk. Hepatit C orsakas av ett virus som sprids via blod. Det finns inget vaccin mot hepatit C utan allt skydd måste bygga på rutiner för att förebygga smitta. Hiv-infektion och aids orsakas av Humant Immunbrist Virus, ett så kallat retrovirus med ganska låg smittsamhet. Smittan kan överföras vid samlag och från en gravid infekterad kvinna till hennes barn. Man kan också smittas om man får i sig blod eller annan vävnad från en smittad person, till exempel om man delar spruta eller får blodtransfusion. Det finns hittills inget vaccin mot sjukdomen. Se vidare angående hepatit B och C samt hiv/aids i bilaga 1. Smittvägar Smittämne kan finnas i blod eller blodblandad annan kroppsvätska. Smitta kan spridas genom att smittförande ämne tränger in i mottagarens kropp, till exempel genom stick med blodförorenad sprutspets eller skärskada, stänk av blod/ kroppssekret i ögon, mun eller skadad hud. Framför allt kan de infektioner som orsakas av vissa hepatitvirus spridas på detta sätt, men även HIV-virus utgör en risk. Smitta kan även överföras via blodiga förband, rakhyvlar och andra blodförorenade föremål, exempelvis blodigt avfall. Blodsmitta kan inte vara luftburen, det vill säga spridas genom damm, drag eller mikroskopiska droppar (aerosol) och inte heller överföras genom oskadad hud. Den som kommer i kontakt med blod eller blodsekret kan inte själv avgöra om det är smittförande. Gemensamt för virusinfektioner är att inkubationstiden kan vara mycket lång. Förebyggande åtgärder I samband med till exempel ingripanden, avvisitering vid frihetsberövande etcetra kan smittrisksituationer uppstå. Det är viktigt att alltid tvätta händerna efter orena arbetsuppgifter som kan innebära risk för kontakt med smittämnen och att byta om till civila kläder efter arbetet. Ett alkoholbaserat handdesinfektionsmedel kan behövas i vissa situationer.

4 Föreskrifterna i AFS 2001:1 och AFS 2003:4 om Systematiskt arbetsmiljöarbete reglerar och ger råd om hur ett förebyggande arbete kan bedrivas. Risker för smitta bör alltid i första hand åtgärdas genom förebyggande arbetsmiljöåtgärder, riktade mot fysiska, psykologiska och sociala faktorer. Se till att personalen har rätt utbildning och tillräcklig information om smittriskerna och hur de kan förebyggas. Informationen ska finnas lätt tillgänglig. Se till att allt görs för att inget ska gå fel under arbetets gång. Genom att öva olika händelser och situationer upptäcker man lättare vad som skulle kunna gå fel och leda till att någon drabbas av en allvarlig smitta. Förbered och planera så att så få som möjligt i en akut situation blir utsatta för smittrisk. Se till att utrustning, exempelvis skyddshandskar, ögonskydd (skyddsglasögon eller ansiktsskärm) eller skyddsklädsel finns, som kan behövas för att undvika stick- och skärskador samt hud- och slemhinnekontakt med blod. Samverka med företagshälsovården. Det är viktigt att alla arbetstagare har kunskap om hur man ska agera i en misstänkt smittsituation. Det är också viktigt att utrustning och lokaler anpassas till arbetets art. I polisbilarna ska bland annat finnas; Skyddshandskar - vid till exempel skyddsvisitation eller omhändertagande av avfall, bör handskar med högt punkteringsmotstånd användas. Riskavfallsburk för kanyler Alcogelservetter Mask för hjärt- lungräddning används alltid vid hjärt- lungräddning Skyddsglasögon eller ansiktsskärm vid risk för stänk Gul varningstejp Regler avseende gravida och ammande kvinnor finns i AFS 1994:32 Gravida och ammande arbetstagare. Varje polismyndighet bör ta fram lokala rutiner för åtgärder vid risk för blodsmitta. Företagshälsovården kan vara ett stöd i detta arbete.

5 Smittskyddsåtgärder Arbetsgivaren ska tydligt och klart informera arbetstagarna vad som ska göras i en situation där någon har utsatts för en smittorisk. Arbetsgivaren ska se till: att alla känner till vart man ska vända sig om man skulle utsättas för smittexponering eller få symptom på att man blivit smittad. att det finns upparbetade kontakter med den vårdgivare som kan komma att ta emot smittade arbetstagare. Vårdgivaren behöver, om möjligt, till exempel veta vilken typ av smitta det kan bli fråga om. att arbetstagarna snarast anmäler till arbetsledningen om de misstänker att de blivit smittade på arbetsplatsen att omedelbart underrätta Arbetsmiljöverket om någon blivit smittad av svår sjukdom eller om flera arbetstagare drabbats av smitta. Likaså om ett tillbud hade kunnat leda till svårare eller omfattande smittspridning. (Arbetsmiljöförordningen 2) Om en arbetstagare utsatts för smittorisk från en person som man misstänker har blodsmitta, ska arbetstagaren omedelbart ta kontakt med företagshälsovården/närmaste smittskyddsläkare/infektionsklinik. Ansvarig chef på arbetsplatsen bör kontaktas. Fästingöverförda sjukdomar Borrelia och TBE Genom fästingbett kan bakterieinfektionen borrelia och virusinfektionen TBE (fästingburen hjärninflammation) överföras till människor. Svenska riskområden utgörs av kustregionerna från Roslagen till Kalmartrakten, de centrala och östra delarna av Mälarregionen samt Gotland och Öland med omgivande öar. Risken att smittas av borrelia har i södra Sverige beräknats till cirka 1/150 fästingbett. Vad det gäller TBE fastställs fall per år i Sverige. Fästingar förekommer framför allt i fuktig markvegetation, till exempel i högt gräs och bland lövsly. Tättslutande klädsel, särskilt på benen kan skydda mot fästingangrepp. Efter vistelse i fästingrika marker bör man förvissa sig om att man inte har någon fästing på kroppen eller kläderna. Ett vanligt symptom på borreliainfektion är en liten ringformad rodnad runt bettstället. Från smittotillfället till att rodnaden uppstår tar det i allmänhet 2-3 veckor. Borreliainfektionen kan yttra sig på flera olika sätt och bland annat leda till påverkan på hud, lever och nervsystem.

6 TBE har en inkubationstid på cirka 7-10 dagar. Den smittade insjuknar med allmänna sjukdomssymptom såsom huvudvärk, muskelvärk, trötthet och feber. Efter att ha varit friska en tid återinsjuknar en del med tecken på hjärnhinne- och hjärninflammation. En borreliainfektion kan behandlas med antibiotika. Däremot finns inget vaccin mot borrelia. Med TBE är det tvärtom. Det finns inga läkemedel för specifik behandling av TBE, men man kan vaccinera sig i förebyggande syfte. De rekommendationer som Läkemedelsverket utfärdat för TBE-vaccination innefattar bland annat personer som ofta vistas i områden med smittorisk, särskilt de som ofta blir fästingbitna. Arbetsgivaren ska informera arbetstagarna om smittorisker och hur man förebygger smitta. Arbetsgivaren ska göra riskbedömning för evventuella utsatta grupper för att bedöma behov av vaccination. Arbetsskade- och tillbudsrapportering Yrkesgrupper som kan utsättas för smitta i arbetet kan få den godkänd som arbetsskada. Bara fastställda definierade smittsamma sjukdomar godkänns, som arbetsskada. Sådana händelser med risk för smitta räknas som ett olycksfall i arbetet, det vill säga en olyckshändelse som har samband med arbetet och som kan leda till fysisk eller psykisk skada.. Om det inträffar en sådan händelse i arbetet, ska den rapporteras som arbetsskada. Det är viktigt att notera att även om smitta inte uppstår så kan situationen i sig, oro, styrkan i upplevelsen, varaktigheten och förmågan att fungera normalt, avgöra om ohälsa föreligger. Även en sådan situation och upplevelse/känsla ska anmälas som arbetsskada. Regelverk Smittskyddslag (SFS 2004:168) Lag om arbetsskadeförsäkring (SFS 1976:380) Systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:001) Skydd mot blodsmitta (AFS 1986:023) Medicinska kontroller i arbetslivet (AFS 2005:006) Mikrobiologiska arbetsmiljörisker (AFS 2005:001)

7 Bilaga 1 Sjukdomsinformation om hepatit B Hepatit B orsakas av ett virus som sprids via blod eller sexuellt. Hepatit B-virus infekterar enbart människa. Hos en smittsam person finns smittämnet i blod och flera andra kroppsvätskor. I västvärlden sprids hepatit B-virus främst genom att man använder orena injektionsnålar, eller genom att man har samlag med person som är smittbärare. Smitta kan också överföras om man får blod från en smittsam person (ibland mycket små mängder) på skadad hud eller på slemhinnor (som ögat), eller genom att man sticker sig på orena injektionsnålar. Inkubationstiden är 2 6 månader. Symtom Hepatit B-virus orsakar en inflammation i levern. Alla blir inte gula i huden, men de flesta är besvärade av trötthet och kan ha dålig matlust under veckor till månader. Någon specifik behandling finns ej utan behandlingen får riktas mot patientens symtom. Allmänt förebyggande åtgärder Det finns möjlighet att vaccinera mot hepatit B. Vaccinet ges främst till personer som löper högre risk än andra att utsättas för hepatit B-smitta. Skyddseffekten efter 3 doser är över 90%. Vaccinet kan också med god effekt ges till personer som just utsatts för smitta, ofta i kombination med specifikt immunglobulin. Sjukdomsinformation om hepatit C Hepatit C orsakas av ett virus som sprids via blod. Hepatit C-virus, infekterar enbart människa. Hos en smittsam patient finns smittämnet i blodet. Det överföres genom att smittsamt blod kommer in i blodbanan på en annan person. Detta kan ske via orena injektionssprutor eller, i sällsynta fall, genom att blod kommer i kontakt med sår på hud eller med slemhinnor. Risken att bli smittad vid samlag är liten, men kondom skall ändå användas vid icke fasta förhållanden. Inkubationstiden anges vara 1 4 månader.

8 Symtom Hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern. Denna ger i många fall inga sjukdomssymtom alls, men många besväras av trötthet och dålig matlust under veckor till månader. Det finns numera läkemedel som i många fall tycks kunna bota den kroniska infektionen och förebygga dess senkomplikationer. Allmänt förebyggande åtgärder Det finns inget vaccin mot hepatit C. Allt skydd måste bygga på generella rutiner för att förebygga blodsmitta och sexuellt överförd smitta, till exempel handskar vid kontakt med blod och kondom vid samlag. Sjukdomsinformation om hivinfektion Hiv-infektion och aids orsakas av Humant Immunbrist Virus, ett så kallat retrovirus med ganska låg smittsamhet. En hiv-infektion läker inte ut spontant, utan den smittade bär på viruset resten av livet. Blod och andra kroppsvätskor kan sålunda vara smittsamma för andra under mycket långa tider, även om smittsamheten vid exponering inte är särskild stor. Smittan kan överföras vid samlag och från en infekterad kvinna till hennes barn. Man kan också smittas om man får i sig blod eller annan vävnad från en smittad person, till exempel om man delar spruta eller får blodtransfusion. Hiv smittar inte vid sociala kontakter. Det är vid sex och samlag och om man blöder som man ska vara försiktig. Symtom En del nysmittade får en lindrig och snabbt övergående period med feber, ont i halsen, svullna lymfkörtlar och utslag några veckor efter det att de smittats, en primärinfektion. Andra märker ingenting. Det kan dröja flera år från smittillfället tills man blir sjuk. Någon specifik behandling, som en gång för alla botar infektionen och får smittan att elimineras ur kroppen, finns inte. Däremot finns nuförtiden ganska effektiva så kallade bromsmediciner som minskar mängden cirkulerande virus och effektivt fördröjer sjukdomsutvecklingen. Allmänt förebyggande åtgärder Det finns hittills inget vaccin mot sjukdomen.