Arbetsmaterial till "Lilla Quains får en storebror"!

Transkript

1 Arbetsmaterial Lilla Quains får en storebror Utgåva 1, Arbetsmaterial till "Lilla Quains får en storebror" Kort om boken Lilla Quains är en blå tjej med tofsar, som är rund, tuff, påhittig och inte rädd för någonting. En dag ber hon sin storebror Mo att berätta om när de två träffades för första gången. Hon vill höra om den den där speciella dagen då de blev en riktig familj. Boken lyfter samhällsviktiga ämnen som kärlek, syskonskap, olikheter och adoption. Den ställer frågor som vill få läsare och lyssnare att tänka till och fundera kring sina egna familjer och människor i deras omgivning. Ett exempel på detta är den färgglada damen med bananerna, som undrar varför Lilla Quains är blå medan resten av familjen är brun? Kort om materialet Detta material är riktat till er som undervisar i förskolan eller i de tidigare åren i grundskolan. Det är tänkt som ett konkret material som kan vara till hjälp då du vill arbeta med frågor som olikheter och mångkultur. Med boken som utgångspunkt kommer du förhoppningsvis att hamna i spännande och reflekterande samtal tillsammans med barnen. Materialet ger förslag på frågor att ställa, samt vägledning i hur man kan arbeta vidare med dessa. Barnens frågor och intressen kring boken ska dock alltid vara tyngdpunkten och det som styr samtalet i dess riktning. I inledningen ger jag också en bakgrund till varför dessa ämnen är så oerhört viktiga att arbeta med. Linda Mjölner, förskollärare och författare 1

2 Pedagogens viktiga uppdrag Alla vill vi känna oss respekterade och älskade för den vi är. Vi vill känna att vi passar in i gruppen och att vi inte behöver förändra oss för andras skull. Särskilt barn har ett behov av att kunna identifiera sig tillsammans med andra barn och hitta likheter och olikheter hos kompisarna. Vi pedagoger har en viktig och ärofylld uppgift, då vi finns sida vid sida med barnen när de utvecklar sina personligheter. Som lärare/förskollärare har vi det stora privilegiet att kunna skapa tillfällen där olikheter synliggörs i verksamheten. Tillsammans med barnen kan vi hitta sätt att visa förståelse och tolerans inför varandra. Varje barn är unikt. Genom att uppmuntra och motivera dem till att våga vara sig själva, hjälper vi dem att stärka sin självkänsla och vara stolta över den de är. Migrationsinfo.se är en sida som presenterar forskning och statistik om integration och migration i Sverige. De skriver att främlingsfientliga partier har gått framåt de senaste åren ute i Europa och att de har fått ett ökat politiskt inflytande. ( Enligt en rapport som SOU (statens offentliga utredningar) tagit fram så är det "en grundläggande princip i internationella mänskliga rättighetskonventioner liksom i svensk lagstiftning är att alla, utan åtskillnad, ska ha lika rättigheter och möjligheter." De menar att "främlingsfientlighet är en omständighet som kan förhindra att Sverige lever upp till den principen." Därmed anser jag att skolans och förskolans betydelsefulla arbete för att alla människor ska vara lika mycket värda, blir om möjligt ännu viktigare. I rapporten från SOU som togs fram i november 2012, föreslås också åtgärder för hur vi tillsammans ska arbeta för att motverka "främlingsfienden inom oss" (som också är rapportens namn) och hur vi på olika sätt ska förstärka arbetet mot främlingsfientlighet. Utredningen menar att många gör sig skyldiga till olika former av vardagsrasism och vi måste börja med att först och främst arbeta med oss själva. Två av deras tio förslag på åtgärder innefattar i högsta grad skolan. En särskild satsning görs på fortbildning av lärare med inriktning på mänskliga rättigheter. Fortbildningen bör syfta till att stärka både sak-kompetensen och metodkunskapen. Skolinspektionen får i uppdrag att inom ramen för sin löpande tillsyn och sina kvalitetsgranskningar av arbetet med demokrati och värdegrund och mot kränkningar redovisa hur attityder till främlingsfientlighet och andra former av intolerans utvecklas och hur arbetet mot främlingsfientlighet fortlöper i skolorna. ( Jag tänker att främlingsfientlighet många gånger handlar om rädsla för det okända och det som är annorlunda. Det är därför vårt ansvar och vår plikt som pedagoger att spegla barnens olikheter samt visa på hur dessa berikar oss. Det är också vår skyldighet att arbeta mot målen som så vackert beskrivs i vår läroplan under kapitlet Förståelse och medmänsklighet Förskolan ska ta till vara och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs. Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra människors situation. Verksamheten ska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling. 2

3 Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Barns behov av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med andra ska stödjas. Den växande rörligheten över nationsgränserna skapar en kulturell mångfald i förskolan, som ger barnen möjligheter att grundlägga respekt och aktning för varje människa oavsett bakgrund.(lpfö 98 reviderad vers) Skolans läroplan använder en liknande beskrivning av målen kring förståelse och medmänsklighet och lägger dessutom till Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser." (Lgr 11) Hur arbetar vi då mot dessa mål? Alla vet vi att detta är viktigt. Men jag vet också många pedagoger som upplever dessa mål som svåra. Att vara öppen och ärlig utan att peka ut och få ett barn att känna sig illa till mods. Att acceptera och bekräfta, utan att göra en höna av en fjäder. Det är lätt att skriva ett mål där vi beskriver att vi vill att olikheter ska berika gruppen. Men hur gör vi i verkligheten med de barn som på olika sätt inte lever upp till samhällets normer? Hur agerar vi när ett barn blir utfryst, kränkt eller helt enkelt upplever att det inte passar in? En förutsättning för att barn ska kunna utveckla sin identitet i skola och förskola är att de känner sig trygga. Tryggheten skapar vi tillsammans på en mängd olika sätt. Detta är vi oftast väldigt bra på i förskola och skola. Vi delar upp barnen i mindre grupper där de får möjlighet att uttrycka sina tankar och värderingar. Vi lyfter och bekräftar dem när de gör något fint mot en kompis. Samtidigt är vi noga med att inte ignorera de kränkningar som sker, utan pratar med barnen om vad som hänt och hjälper dem med verktyg att hantera situationen när den dyker upp nästa gång. Vi har också en likabehandlingsplan som vi kan ta hjälp av när vi kör fast eller när vi helt enkelt vill tydliggöra vårt arbete för föräldrar. Hur viktigt det än är att ta tag i situationen när en kränkning sker så får vi inte glömma att det förebyggande arbetet är om möjligt ännu viktigare. Att läsa böcker för barnen och att samtala kring dem efteråt kan vara just ett sådant arbetssätt. Böckerna ger barnen möjlighet att sätta sig in i en händelse och diskutera den, utan att själva ha upplevt den. Även i den omvända situationen då barnen faktiskt har varit med om en liknande händelse, kan boksamtalet hjälpa barnet att lyfta konflikten från sig själva och se på den från ett annat perspektiv. 3

4 Det värdefulla boksamtalet Den brittiske författaren Aidan Chambers skriver i sin bok "Böcker inom oss" om vikten kring ett boksamtal tillsammans med barnen. I samtalet diskuterar barnen med varandra och det hjälper dem till en större förståelse kring bokens egentliga handling. Han menar att ett samtal kring en bok brukar börja med att man utbyter entusiasm. Antingen har man gillat boken och då vill man berätta om det som var bra. Eller så har man ogillat boken och då är det de element som var dåliga som kommer i fokus. Efter detta brukar samtalet fortsätta med läsarens eventuella funderingar kring boken, det vill säga sådant som man inte föstod. Chambers talar därför om att ett boksamtal kan startas upp på följande sätt: Var det något speciellt som du gillade? Var det något som du inte gillade? Var det något som du inte förstod, eller var konstigt? Därefter kan man fylla på med frågor där man utbyter kopplingar och betydelsefulla samband. Sedan kan samtalet övergå i frågor som är mer specifika för den nyss lästa boken. I "Böcker inom oss" fokuserar Chambers på hur man stimuluerar barn att läsa och att förstå innebörden i det man läser. Som jag beskrev ovan så anser jag även att boksamtal är ett utmärkt sätt att arbeta förebyggande mot kränkningar. Boken kan ge barnet verktyg för att hantera liknande situationer som kan dyka upp i verkligheten. Jag har själv prövat att koppla en konflikt som sker på gården, till en lösning som vi tillsammans läst i en bok och reflekterat kring i ett samtal. Exempelvis "Kommer du ihåg hur flickan i boken gjorde när hon kände sig arg som du gör nu? Ska vi pröva att göra likadant som hon gjorde? Min erfarenhter är att det många gånger fungerar väldigt bra för barnen att ta till sig verktyg på ett sådant sätt. Förslag på boksamtal kring Lilla Quains Jag tror att det är viktigt att barnen får lära känna Lilla Quains och Stora Mo innan man frågar för mycket. Titta och läs i boken tillsammans med barnen. Gärna i små grupper där barnen känner sig trygga. Boken ska finnas tillgänglig för barnen och de ska själva kunna hämta den och bläddra i den när de blir lässugna. Var lyhörd när du läser. Läs långsamt och vänta in barnens frågor och funderingar. Känn av situationen om du vill ta upp frågan direkt eller om du vill anteckna den och ta upp den när boken är slut. Det är dock viktigt att det är barnens intressen och nyfikenhet som ligger till grund för vilket samtal det blir. Ansträng dig för att verkligen förstå barnens frågor och vad de vill ha svar på. Ett bra sätt kan vara att bara upprepa frågan och ställa den vidare till de andra som lyssnar. Skriv gärna ner frågorna för att visa barnen att deras funderingar är betydelsefulla. Det är också bra att ha dessa när man läst färdigt och vill fortsätta diskussionen. Försök att inte komma med några färdiga svar. Det kan vara en fördel att ha flera exemplar av boken så att barnen lättare kan se bilderna och vara delaktiga i diskussionerna som blir. 4

5 Dokumentera gärna boksamtalet med en bild på samtalet och lite stödord för vad som har diskuterats. Detta hjälper barnen att hålla kvar tankarna och vid nästa lässtund har förhoppningsvis nya frågor redan väckts. Strukurera gärna barnens frågor utefter vilka kategorier som de kan användas inom. Exempelvis normbrytande frågor, mångkulturella frågor eller etiska frågor. Detta kan man göra för sin egen skull för att ha till hands när man vill jobba vidare med dessa ämnen. Exempel på frågor som ställts av barn: Jag har sammanställt några av de frågor som jag själv och andra har fått av barn som lyssnat på Lilla Quains. Här nedan följer några exempel på hur man kan arbeta vidare med dem. Varför har Lilla Quains kalsonger på huvudet? Tjejer har väl inte kalsonger, de har väl trosor? Varför äter dom popcorn på en fredag? Detta är frågor som visar på att kalsonger på tjejer och popcorn på fredagar på olika sätt är normbrytande. Det är utmärkta utgångsfrågor för att prata om att man gör olika och att det är okej att inte alltid göra som andra förväntar sig. Exempel på hur man arbetar vidare med dessa frågor kan vara att man skapar ett tillfälle där man ber barnen själva berätta om vad de äter på lördagsmyset. Deras olika erfarenheter samlas och de får upp ögonen för att det kan se olika ut där hemma i sofforna. Försök att visa på att mångfalden berikar, genom att barnen kanske får med sig nya tips och idér på vad de kan föreslå för lördagsmys i helgen. När det gäller kalsonger på tjejer kan denna fråga leda till en spännande diskussion om genus, tillsammans med barnen. Vad är det för skillnad på kalsonger och trosor? Vem har bestämt att tjejer ska ha trosor? Är det någon som prövat att sätta dem på huvudet? Osv. Andra frågor som kommit från barnen är: Varför är Lilla Quains blå? Kan man vara blå? Varför har hon inte samma färg som sin mamma? Varför bor hon på ett barnhem? Dessa frågor handlar mer om vårt mångkulturella samhälle och varför inte alla ser likadana ut. Även om man inte har en grupp/klass där barnen har olika hudfärg är det såklart viktigt att jobba med detta ändå. Och självklart är vi inte likadana bara för att vi har liknande färg på skinnet. Pedagogen kan ställa motfrågor som till exempel: Vad har du för färg? Vilken färg har din kompis? Skiljer ni er åt på något annat sätt. Dessa frågor får barnen att fundera över likheter och skillnader hos varandra. Kan man vara blå? Ja det är väl ingen som vet säkert. I barnens värld kan man garanterat vara det. Låt barnen använda olika uttryckssätt så som lera, färg, kritor, drama och ipads för att gestalta detta. Jag upplever att det ibland kan vara svårt för barnen att enbart få uttrycka sig genom att prata. Ytterligare frågor som ofta dyker upp är: Varför har inte Lilla Quains någon pappa? Är hennes mamma inte hennes riktiga mamma? Frågor som dessa handlar om att Lilla Quains familj skiljer sig från många andra familjer och detta väcker frågor hos barnen. Ta tillfället i akt och låt barnen få berätta om sina familjer och vilka de räknar till sin familj. Kanske kan de rita ett släktträd/familjeträd där de själva väljer vilka som ska få finnas med. 5

6 Förslag på frågor till boken: Även om barnen alltid kommer med frågor kan det vara bra att man som pedagog tänkt ut ytterligare frågor som man vill ställa till barnen när man läst färdigt boken. Man kan först fundera över vilket syfte man har med de olika frågorna. Vill man att barnen ska reflektera kring hudfärg, normer, adoption, etik, familj, vänskap eller något helt annat? Förslag på frågor kring hudfärg och mångkultur: Vad har personerna i boken för hudfärger? Känner du någon med de färgerna? Vem tycker du att du är mest lik? Vem är du mest olik? Hur tror du det skulle kännas att vara blå? Hur skulle det vara om alla hade likadan färg? Finns det något bra med att man är olika? Kan man ha olika färg inom en familj? Vad kan man ha för färger? I Lilla Quains land är alla blåa, utom Stora Mo och mamman. Hur tror du att de känner sig? Har du känt så någon gång? Förslag på frågor kring adoption och familj: Vad betyder det att adoptera? Känner du någon som är adopterad? Vilka känslor tror du fanns i Lilla Quains när hon träffade sin mamma och storebror för första gången? Vad känner du när du tänker på någon som du tycker om? Vilka tror du tog hand om henne innan hon träffade sin familj? Vad tyckte du verkade spännande med Lilla Quains land? Är det något där du själv hade velat uppleva? Finns det något som du önskar att det skulle finnas i ditt land? Har hon någon pappa, tror du? Vad tror du hände med de andra barnen på barnhemmet? Förslag på frågor kring etik och vänskap Hur kan du se att Lilla Quains och Stora Mo tycker om varandra? Vad tror du att de tycker om att göra tillsammans? Vad gör aporna på bilden där den glada tanten har bananer på huvudet? Får man göra som de gör? Har du gjort så någon gång? Varför tror du att Lilla Quains skrattar när Stora Mo blir biten av hajen? Tror du han blir ledsen då? Vad brukar du göra när någon blir ledsen? Hur kan man trösta? Hur tröstar Lilla Quains? 6

7 Utlåtanden om "Lilla Quains får en storebror" "...Texten lockar många skratt hos små barn och låter även de lite äldre läsarna få en klar bild av vad som händer i Lilla Quains busiga vardag tack vare den lättförstådda beskrivning vi förväntansfullt får följa från sida till sida. En bok som handlar om olikheter, gemenskapen vi finner i att vandra på samma jord och framför allt obegränsad kärlek." (Hanna, arbetar på förskola) "...Det här är just en sådan fin historia som behövs för att visa på det gränslösa och vackra i att vi är människor som hör ihop hur vi än ser ut och var vi än bor från början. Kärlek och längtan och så att få mötas och få födas i varandras ögon och bli en del av varandras liv och sammanhang för tid och evighet". (del av recension från "barnboksprat") Ultåtanden om arbetsmaterialet "Materialet är ett givande komplement till din bok som tydligt lyfter och problematiserar både svåra och mindre svåra frågor kring olikheter. Jag tycker du skildrar din barnsyn genom att du vid flera tillfällen skriver att det är barnens frågor som ska leda samtalet och att det just är samtalet som är det vikigaste Ditt material kan absolut vara en konkret väg inför arbetet med att öppna barns (och vuxnas) sinne och tolerans för olikheter och mångfald" (Marie Folin, förskollärare) "Ett mycket genomtänkt och välskrivet material. Det är väl disponerat med en kort genomgång av boken, varför du tycker att detta är viktigt och sedan exempel på hur vi kan arbeta med den. Att du dessutom kopplar den till läroplanen är mycket bra. Din ton är ödmjuk och du lämnar utrymme åt den som ska arbeta med det att göra det på sitt sätt. (Lisa Skagerberg, förskolechef) Källor Skolans och förskolans läroplan, Lpfö 98 reviderad version & Lgr 11 7