Tyas Regionala utbildningsråd. Referat. Samverkan för utbildning och rekrytering. Från lokalt programråd och regional rådskonferens.

Transkript

1 Från lokalt programråd och regional rådskonferens. Referat Tyas Regionala utbildningsråd Samverkan för utbildning och rekrytering Mars 2012

2 Jobb, det är inget att stå och vänta på APL är inte bara ett nödvändigt, utan även ett mycket uppskattat inslag vid transportutbildningen vid Södra Vikens gymnasieskola i Sunne. Och eleverna märker i sina kontakter med arbetsgivarna att utbildningen leder till jobb. Några kommentarer ur elevenkäten: nför valet till gymnasiet är det I många som kommer på enskilda besök för att se på skolan. De senaste åren har det varit många tjejer jämfört med tidigare, säger Inge Hedin som arbetar med information på Södra Vikens gymnasieskola i Sunne. Det är väldigt positivt när blivande elever och deras föräldrar säger att de blivit rekommenderade av folk i branschen att söka till skolan. Samarbetet med branschen är en nödvändighet för det är svårt för skolan att veta vad som är ett måste för att en elev ska få jobb. Skolan samverkar med åkeribranschen genom APL, arbetsplatslärande. Eleverna har omkring en tredjedel av sin utbildning förlagd till ett åkeriföretag. Ann-Charlotte Carlsson är APLsamord nare och sammanställer bland annat elevernas erfarenheter av den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen. Överlag visar den enkät som hon sammanställde i fjol att APL är mycket uppskattat. Nästan alla skulle rekommendera en annan elev att göra praktik på det egna APL-företaget. Det är jättebra man får träffa många och lära sig hur man ska bära sig åt när det blir stressigt. Det går inte att lära ut allt vi får göra på APL med så många elever. APL ska absolut finnas med för man lär sig väldigt mycket när man är ute i verkligheten, genom att träffa kunder och köra på riktigt. Vi får lära oss extra tips och trix och se hur företagen fungerar.

3 Med erfarenhet i bagaget ag har alltid varit intresserad av Jmaskiner och sådant, säger Marcus Tönnsen, och när jag åkte med en kompis pappa som kör lastbil blev jag fast. Jag älskar att köra, att sitta högt, se allt och ha många lampor. Det är mysigt på natten. På sikt är förhoppningen att få köra långa tank- och bulktransporter, men redan under APL-perioden i andra årskursen har han fått prova på nattliga resor. Han har för Emanuelssons åkeri i Ekshärad distribuerat mjölk från mejeri till butik. APL är fruktansvärt viktigt för oss som ska köra. På skolan lär man sig allt på ett likadant sätt, men på praktiken får vi möjlighet att experimentera lite och att hitta vår egen förarstil. Det märks också när vi kommer tillbaks att lärarna tycker att vi mognat. Vi lär oss att hantera växeln på ett sätt i skolan, men med den erfarenhet vi får under praktiken lär vi oss att det finns många tekniker. Det som är bra med skolan är att vi lär oss grunden för att kunna utvecklas till att bli säkra bakom ratten. Marcus har upplevt detta på ett handfast sätt. Han kom för långt ut på kanten och framhjulet skar ner så bilen hamnade i diket. Jo, det var ju en erfarenhet Men ingen på företaget blev förbannad. Huvudsaken var att vi klarade oss, förstod jag. Man sa: Det här fixar vi och sedan fick jag frågan om jag ville upp och köra igen och det gick bra. Hade de blivit arga i stället hade det inte varit så lätt att komma igen Jag lärde mig förstås att vara mer uppmärksam på vägkanten, så det här kommer jag att undvika att göra om. Inget att vänta på Emma Berg har gjort det kloka valet att låta sin hobby förbli en hobby. Hon övervägde ett tag att utbilda sig för att arbeta med trav, men nu blev det transporter i stället. Ridsporten får förgylla hennes lediga tid. Med transportutbildningen har jag också möjlighet att välja flera yrken än om jag utbildar mig inom trav. Det var lätt att i andra årskursen välja mellan skogs- och miljötran sporter. Jag kan inte tänka mig något bättre än att sitta ensam i skogen i en hytt och köra kranen. Sannolikheten är stor för att hennes dröm kommer att förverkligas. Jobb, det är inget att stå och vänta på. Arbetsmarknaden är väldigt bra för oss som går ut här, säger hon. Och det finns jobb. I Hällefors där jag bor går många förare i pension. Och säger man att man har gått på Södra Viken, då är man attraktiv. Det är en bra utbildning den litar vi på, brukar man få höra. I andra årskursen har Emma nu praktiserat på Beves Express. Där har hon prövat på distributionstransporter. Nästan allt var bra, för jag lärde mig så mycket nytt, säger hon. Det som var negativt var att det var så stressigt, men då förstod jag ju att det är bra för mig att sikta på skogstransporter. Jag blev väl omhändertagen, lärde mig jargongen och kände mig välkommen i gänget. Min handledare lade i ordning bunten med fraktsedlar och bad mig börja packa. Han kollade sedan och kom med tips: Så här kan man placera godset så det blir ännu bättre. Just nu deltar Emma i ett projektarbete på skolan om sortiment i skogen. Nästa steg blir att läsa in teorin för få köra med släp, en nödvändighet innan hon nästa år äntligen får börja köra i skogen. GER EN HELHET APL-modellen i Sunne har kommit till mot bakgrund av en tradition av samverkan mellan skolan och transportbranschen, förklarar Joakim Guttman, ombudsman på Transport. Vid Södra Viken har man tidigt visat en lyhördhet för erfarenheter som vi från parternas sida fört fram. Det har både gällt att sätta fokus på mängdträning och att ge ungdomarna en helhetssyn på utbildningen, till exempel när det gäller behovet av matematik för att få godkänt i yrkesämnena. Bland annat har man ordnat med projekt där eleverna fått räkna på N-värden och godsvikter i realistiska case. På så vis har man även intresserat skoltrötta elever för de teoretiska delarna. Även engelskan har man blandat in i yrkesämnena. Jag vet att det har underlättat för några elever som inte klarat körkortet att fortsätta som speditörer och transportledare.

4 Högt i tak ger bra utbildning Det är högt i tak och en informell stämning i programrådet för transportutbildningen vid Södra Vikens gymnasieskola i Sunne. Då kan det bli ett givande och tagande mellan bransch och skola. Resultatet blir duktiga elever som får jobb efter utbildningen. När mötet börjar kollar man igenom protokollet från förra mötet. Vad är gjort och vad återstår? Hur har arbetet fortskridit med försäkringsfrågorna, checklistan för handledare och planerna på en handledarträff? Programrådet träffas två gånger varje termin, en gång i början och en gång i slutet av terminen. Punkter som återkommer vid varje möte är hur arbetsplatslärandet och utbildningen fungerar, planeringsfrågor, facklig information, information från arbetsgivarsidan och information från eleverna. Vid Södra Viken har man arbetat med arbetsplatsförlagd utbildning i sju år och tidigare haft olika grupper för samråd under ledning av skolans personal. Sedan två år finns ett programråd där åkeriföretag, skola, Transport, BA och TYA samverkar kring transportutbildningen. Ordförandeskapet innehas av en representant från åkeribranschen, för närvarande Per Ljung

5 berg, avdelningschef för SITA Sverige AB i Värmland. En grupp för arbete Vi är inte alltid överens, säger Ulf Blomqvist, rektorn vid Södra Viken, men det är det som är poängen, att vi kan arbeta tillsammans med de olika perspektiv som finns. Det ska vara så i en arbetsgrupp. Man kan inte sitta och hålla med varandra hela tiden, då utvecklas inte utbildningen. Det råder ingen tvekan om skolans och åkeriföretagens roller när det gäller betygsättning av en elev. Handledaren är medbedömare men skolan sätter betyget. I andra frågor, säger Blomqvist, kan gränsen vara mer flytande, till exempel om vem som har ansvar för att handledarna i APL-företagen är uppdaterade och när skolans eller företagets försäkring ska gälla. Men det är sådant som vi tillsammans hittar bra lösningar på. Jag skulle vara mycket mer oroad om vi inte pratade engagerat med varandra. Samarbetet i programrådet betyder mycket för skolans möjlighet att fullgöra sin uppgift. Det är tydligt framskrivet i våra regler att vi ska samverka. Därför är det positivt att branschen har en stark ställning i rådet, bland annat genom att besätta ordförandeposten. Det får man gärna se som ett ställningstagande från vår sida. Framtidsutbildning Per Ljungberg, avdelningschef för SITA Sverige AB i Värmland är ordförande i programrådet. Hans motiv för att engagera sig är glasklart. Jag vill tillsammans med skolan utveckla den utbildning som framtidsbranschen miljöservice och -transporter behöver. Det är en verksamhet som växer och det är mycket teknik på fordon och utrustning som man behöver behärska. Det är också materialkännedom, insamlingssätt, efterbehandling och kunskap om vad som kan återvinnas som eleverna måste vara bra på. Södra Viken har idag en klockren utbildning för skogstransporter. Jag skulle vilja att det var lika bra på miljösidan, så att vi fick färdiga miljöarbetare som går ur trean. I sin roll som ordförande i programrådet har Per Ljungberg varit drivande i frågan om vilka åkeriföretag som ska delta. Han ställer höga krav på engagemang. De åkerier som är med ska ha en APL-verksamhet med egna handledare, vara beredda att aktivt föra fram åsikter och lägga tid och arbete på samverkan med skolan. Mest nöjd är jag med att vi har hjälpt till att få fram duktiga elever som direkt efter skolan varit anställningsbara eftersom de fått möjlighet till en högkvalificerad praktik. En viktig sak är att vi förbättrar dialogen mellan företaget, eleven och skolan. Eleven ska känna sig trygg på praktikplatsen och också våga komma med kritik. Säkerställa rekryteringsbas Bland annat har man på programrådets initiativ infört ett underlag som innehåller både kontaktuppgifter och upplysningar om utbildningen så att handledaren har möjlighet att förbereda sin insats med eleven vid ratten. Där finns också utrymme för kommentarer om hur praktiken fortlöpt. Fredrik Gustavsson vid Godsservice i Karlstad funderar på om motsvarande formulär kunde användas på det omvända sättet, så att eleven får uppgifter om handledaren men också möjlighet för eleven att ge feedback till företaget om hur praktikperioden fungerat. Godsservice är med sina 14 handledare en stor aktör inom arbetsplatslärande i Värmland. Man samarbetar med flera gymnasieskolor. Egentligen är inte Södra viken en klockren partner för företaget sköter inte skogstransporter. Men vi är en stor arbetsgivare i Värmland och för oss är det viktigt att säkerställa en rekryteringsbas. Eleverna kommer till oss i årskurs två och vi har märkt att om vi visar upp vårt företag som en attraktiv arbetsplats så får vi sökande också uppifrån Sunne. Jag tror att vi fungerar som en god plantkola. Många elever drömmer om Europa och att ha många hjul under bilen. Dit kommer man inte utan en hel del erfarenhet, och det kan vi erbjuda. Plockar russin Det är jätteroligt att vara med om att utbilda elever, säger Lars Thyberg vid Kenneth Thybergs åkeri, men helt krasst är vårt huvudmotiv för att vara med att vi expanderar och hela tiden har behov att anställa. Att ha elever på praktik ger väldigt fina tillfällen att plocka russinen ur kakan. Det gäller ju då att skolan utbildar sådana elever som vi behöver och lär ut sådana arbetsmetoder som vi tillämpar idag, inte som man gjorde förr. Vi kör skogstransporter och man känner igen ett bra förarämne när man ser en elev som har koll på grejorna, som inte bara brakar in på de små hala vägarna där vi ofta är, utan ser till att hon kan få med sig allt ut också. Och hon måste ha en extrem koll på var alla hjulparen befinner sig. Det är också viktigt att eleven får möjlighet att komma in i gänget ordentligt, för helst ser vi ju att de vi anställer också kommer att pensioneras hos oss. Inte uppstyltat Flera av ledamöterna i programrådet stryker under att en framgångsfaktor är att sammanträdena inte är så uppstyltade. Det innebär att alla vågar ta upp saker vid mötena. Visst har vi en dagordning, säger Lars Thyberg, men samtidigt högt i tak. Resultatet blir ofta att vi i branschen inser att vi ska förbättra något samtidigt som skolan förstår att det behöver ändra på något i undervisningen. Det är bra med ett forum där man kan ta upp sådana saker. Och att vi som lever med marknadens krav kan vara med och påverka så att utbildningen hänger med i utvecklingen.

6 Från gesäll till entreprenör Yrkesutbildningshistoria påminner något om en bumerangs rörelse. Från början och under flera hundra år var den fast förankrad i arbetslivet. När yrkesutbildningen infogades i den allmänna skolan blev det för lite arbetslivskontakt, ett problem som nu ska lösas i den nya gymnasieskolan Gy 11. Vid ett möte med TYA:s regionala utbildningsråd i Mellansverige beskrev Mats Miljand utvecklingen från en yrkesutbildning helt i branschens hand till en yrkesutbildning i samhällets skolsystem men med stort beroende av branschen för att kunna fullgöra sin uppgift. Miljand har följt utvecklingen först som historiker, senare som verksam i systemet i många roller från lärare och rektor i skolan till ansvarig för gymnasieenheten i utbildningsdepartement. Han var också ansvarig vid starten av Myndigheten för yrkeshögskolan. Förstatligande Landets yrkesutbildning har anor. Cirka nittio år innan Uppsala universitet drogs igång reglerades yrkesutbildning 1356 i den första skråstadgan. I samband med industrialismen tog fart i mitten av artonhundratalet avskaffades skråväsendet, men inom ramen för den näringsfrihet som i stället infördes fortsatte yrkesutbildning att vara en angelägenhet för näringslivet. Även om yrkesskolstadgan 1921 öppnade för möjligheten att få statsbidrag för yrkesutbildning stadfästes i Saltsjöbadsavtalet 1938 att arbetsmarknadens parter skulle behålla ansvaret. Under efterkrigstiden ökade samhällets engagemang. Kungliga översty relsen för yrkesutbildning inrättades och kommunerna utformade kurs pla ner i samråd med det lokala näringslivet. Antalet studerande inom yrkesutbildning växte starkt i takt med kraftigt ökad efterfrågan på utbildad arbetskraft övergick ansvaret till Skolöverstyrelsen och yrkesutbildningarna flyttade in i skolan. Enhet Vad skolan skulle göra med yrkesutbildningen blev föremål för flera utredningar och olika ställningstaganden under de följande decennierna. På sextiotalet föreslogs att alla skulle beredas plats på tvååriga utbildningar där allmänna ämnen fått utrymme på bekostnad av yrkesämnen. Det skulle finnas en möjlighet att bygga på ett år för att få högskolebehörighet. Kvaliteten i utbildningen skulle säkras i samverkan med arbetslivet. Men så blev det inte i sjuttiotalets enhetsgymnasium. Yrkesutbildningarna blev tvååriga men påbyggnadsåret kom inte med. Arbetslivets inflytande blev inte så starkt som några år tidigare föreslagits. Med 1977 års högskolereform blev all eftergymnasial utbildning högskoleutbildning. Även kortare yrkesteknisk utbildning motsvarande de tidigare gymnasieingenjörerna lades i högskolan. Hämsko Mats Miljand beskrev den här uppdelningen av olika slags kunskapsinhämtning efter grundutbildningen som en hämsko eller återvändsgränd för kvalificerad yrkeskompetens. Medan mer teoretiskt inriktade kunskaper kunde utvecklas hur långt som helst i högskolemiljön tog det stopp efter gymnasieutbildningen för utvecklingen av yrkeskunnandet. Det uppstod ett tomrum som först på senare år börjat fyllas av Myndigheten för yrkeshögskolan. Om det blir så, att en kvalificerad yrkesexamen från en yrkeshögskoleutbildning kan motsvara en fil kand-examen, då kommer vi att ha sprängt den mur som stoppade yrkesutbildningarna vid högskolereformen på sjuttiotalet. På sjuttiotalet accelererade näringslivets behov av kvalificerad arbetskraft och befolkningens yrkeskunnande behövde både ställas om och moderniseras. Arbetsmarknadsutbildningen fick en blomstringsperiod med omkring studerande inskrivna per år. Insikt Under åttiotalet blev problemen med yrkesutbildningarna och möjligheten att utveckla yrkeskompetensen tydliga. Genom 1984 års översyn av gymnasieskolans yrkesutbildning sattes enhetsgymnasiet under lupp. Ett av förslagen blev att en del av yrkesutbildningen skulle vara arbetsplatsförlagd. Tanken följdes upp i den reformerade gymnasieskola med 16 nationella program som infördes Då blev det obligatoriskt med arbetsplatsförlagd utbildning på yrkesprogrammen. Man insåg också att man behövde värja sig mot det som man upptäckt i allt fler europeiska länder, att alltför renodlad yrkesutbildning blir en återvändsgränd. Något som ger en kompetens som räcker ett tag men som inte går att utveckla eller att utveckla sig själv vidare ifrån. Det är en bakgrund till att man

7 Mats Miljand beskriver yrkesutbildningens historia. i varje program i den nya gymnasieskolan också skulle studera kärnämnen. Under tjugohundratalet ägde ett omfattande reformarbete rum mot bakgrund av dessa insikter. Samverkan mellan skola och arbetsliv utreddes och en ny gymnasieskola höll på att se dagens ljus genom propositionen Kunskap och kvalitet (Gy 07). Regeringsskiftet kom i vägen och en ny utredning och proposition lade grunden för den gymnasieskola som nu sjösätts (Gy 11). Stora krav Gy11 tillkommer i en tid då den internationella konkurrensen på alla fronter hårdnar, inte minst när det gäller utbudet på välutbildad arbetskraft. Det är mot den bakgrunden inga små krav som nu ställs på gymnasieskolan. Den ska ge eleverna medborgarkompetens, det vill säga sådana kunskaper och färdigheter som gör att hon kan delta aktivt i samhällslivet, omfatta demokratiska värderingar och utvecklats personligt. GER EN HELHET Hon ska bibringas generella kompetenser, sådana man behöver för att samhället blivit komplicerat. Det behövs språkliga, sociala, analytiska och problemlösande färdigheter. Gymnasieskolan ska också förbereda eleverna för vidare studier i högskolan. Numera ska gymnasieskolan även ge yrkeskompetens. Skolan ska inte bara förbereda eleverna för ett yrke, utan när yrkesexamen är avklarad ska eleven uppvisa yrkeskunskaper, känna till yrkeskultur och yrkesidentitet, vara både generalist och specialist, vara flexibel och kunna samarbeta, ha förmåga att lösa problem, kunna lära sig nya saker och vara kund- och kvalitetsmedveten och kunna uppträda som entreprenör. Åter till arbetslivet För att den nya gymnasieskolan inte bara ska vara yrkesförberedande, utan faktiskt utbilda anställningsbara personer har arbetsplatsförlagt lärande en nyckelroll på yrkesprogrammen. Arbetsplatsförlagt lärande ska förekomma på alla yrkesprogram i minst 15 veckor. Syftet med det arbetsplatsförlagda lärandet är att utveckla yrkeskunskaper i autentiska miljöer och situationer ge kunskap om yrkesspråk och förståelse av yrkeskultur utveckla yrkesidentitet ge förståelse för företagandets villkor

8 Z W X AC Y BD TYAs regionala utbildningsråd TYA har åtta regionala utbildningsråd. Rådens främstauppgifter är att stärka och förbättra. rekryteringen av välutbildade transportarbetare till TYA-anslutna företag samverkan mellan skola, företag och arbetsförmedling fortbildnings- och utvecklingsinsatser för anställda förare Text: Silfvers Textverk Bild: Ryno Quantz, Bosse Silferberg Form: Jens Sjunnesson Upplaga: 1:2, 500 ex S O N U T D E F H G C AB I TYA har regionala projektledare som är transportbranschens kontaktpersoner när det gäller yrkesutbildning och arbetsplatsförlagt lärande, APL, i regionerna. Projektledarna arbetar för en eller flera rådsregioner. För mer information om TYAs regionala utbildningsråd, se under UTBILDNING M K TYA Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd Ett samarbetsorgan för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer inom transportbranschen TYA, Box 1826, Solna telefon: telefax: e-post: info@tya.se hemsida: ansvarig utgivare: Bill Rehn mer information om TYAs regionala utbildningsråd, se: eller kontakta projektledare Robert Dierks, , robert.dierks@tya.se