Stickmyggor och översvämningsvåtmarker i Deje, Forshaga kommun, sommaren 2010

Transkript

1 Uppsala Stickmyggor och översvämningsvåtmarker i Deje, Forshaga kommun, sommaren 2010 Jan O. Lundström & Martina Schäfer Mygg & miljö gruppen Programmet för populationsbiologi och naturvårdsbiologi Avdelningen för ekologi och genetik Uppsala universitet 1

2 Sammanfattning: Stickmyggor, med totalt 47 arter i Sverige, förekommer över hela landet och orsakar problem i en del områden. Forshaga kommun har initierat en undersökning av stickmyggfauna i Deje vid Klarälven efter omfattande klagomål från ortsbefolkningen. Undersökningen syftar att mäta mängden mygg i området, att undersöka förekomst av översvämningsmyggor, samt att identifiera de områden som har potential att producera stora mängder översvämningsmyggor. Med hjälp av CDC-fällor har vi inventerat stickmyggfauna i fem områden vid Deje med fångst varje udda vecka under maj till september. Potentiellt betydelsefulla produktionsområden har kartlagts såväl från marken som genom analys av digital geografisk information. Totalt fångades stickmyggor av 20 arter i Deje med omnejd under sommaren Den vanligaste arten var Aedes sticticus (42% av fångsten) och översvämningsmyggorna dominerade (68% av fångsten) områdets stickmyggfauna. Den särklassigt högsta andelen översvämningsmygg förekom i Risätter (96%) och Ådran (89%), med lägre andel vid Idrottsplatsen (55%) och Sjöbottnen (53%), och ännu lägre vid Korset (45%). Också de högsta mängderna stickmygg uppmättes och beräknades vid Ådran (1 249 per fälla och natt) respektive vid Risätter (ca per fälla och natt). Dessa områden ligger nedströms centrala Deje. Vår kartläggning visar att det förekommer flera lämpliga larvmiljöer för de långflygande översvämningsmyggorna Aedes sticticus och Aedes vexans i och kring Deje. Totalt har ca 179 ha översvämningsområden med potential att producera stora mängder av dessa stickmyggor identifierats. Merparten, eller ca 149 ha, ligger nedströms samhället i ett område som inkluderar Ådran, Pannkakan, Skiljen och Vartorpstjärnen. Att området producerar översvämningsmyggor visas också av att den höga andelen översvämningsmyggor fångade nära detta område, samt att andelen översvämningsmyggor minskade med avståndet från detta område. Sammantaget visar undersökningen att området vid Deje har en rik stickmyggfauna med en dominans av översvämningsmyggor, att Aedes sticticus är den vanligaste stickmyggan i området, samt att de mest betydelsefulla potentiella produktionsområdena för denna översvämningmygga finns inom ett distinkt område nedströms Deje. Likheter med högproduktiva områden för Aedes sticticus i andra delar av landet, indikerar att mycket stora mängder av översvämningsmyggor riskerar produceras i området vid omfattande översvämningar sommartid. 2

3 Introduktion Stickmyggor är en familj (Culicidae) inom den taxonomiska ordningen tvåvingar (Diptera) och i Sverige förekommer 47 arter av stickmyggor (Dahl 1977). De vuxna stickmyggorna av båda könen lever av nektar från blommor men honorna behöver dessutom ta blod från ryggradsdjur för att få protein till sina ägg. En av de svenska arterna tar blod från grodor, sex arter tar blod från fåglar och de återstående 40 arterna tar blod från däggdjur inklusive människor. Besvär orsakade av stickmyggor varierar beroende på mygghonornas beteende (många arter är rätt försiktiga, andra attackerar mer kraftfullt), på mängden myggor (beror av deras förmåga att bygga upp stora populationer), hur länge de är aktiva under sommaren (arter med flera generation förekommer längre tid), vilka tider på dygnet de söker blod (dagaktiva arter är mest besvärande) och hur långt från våtmarkerna de flyger (långflygande arter orsakar problem över större områden). Upplevelsen av angripande stickmyggor är individuell men barn och ungdomar är vanligen betydligt känsligare är äldre människor. Den mest besvärande gruppen av stickmyggor benämns översvämningsmyggor och främst en art, Aedes sticticus, orsakar mycket stora myggproblem i flera områden längs den nedre delen av Dalälven (Schäfer et al 2008). Denna aggressiva, långflygande och dagaktiva översvämningsmygga förekommer i ett flertal områden i främst den södra tredjedelen av landet och kopplat till den pågående klimatförändringen finns risk att problemet sprids till nya områden (Schäfer & Lundström 2009). Mycket besvärande mängder har förutom vid nedre Dalälven även uppmätts i Domta (Enköpings kommun), Björken (Sunne kommun), Nora träsk (Danderyds kommun), Hova (Gullspångs kommun) och Östen (Skövde och Mariestads kommuner). Översvämningsmyggorna utvecklar nya generationer efter varje översvämning under perioden maj till augusti och de kan bilda mycket stora populationer. Larver av Aedes sticticus lever i grunda temporärt översvämmade områden kring såväl små som stora vattendrag. Arten övervintrar som ägg och äggen behåller sin vitalitet i flera år. Det betyder att när den väl etablerats i ett område finns äggen kvar i markerna och kan kläckas till larver ett eller flera år senare när de exponeras för de rätta förhållandena dvs översvämning sommartid. Enligt utsago är stickmyggor ett återkommande problem för befolkningen i Deje, vid Klarälven, och vi har av Forshaga kommun fått en mindre mängd stickmyggor infångade hösten 2009 för identifiering. Merparten av dessa stickmyggor var av arten Aedes sticticus (66%, n=56) vilket indikerar att området kan drabbas av mycket stora myggproblem (Lundström 2009). En mängd klagomål om myggproblemen har också förts fram till kommunen från lokalbefolkningen. Med utgångspunkt från denna information har vi ombetts att hjälpa till med inventering av stickmyggfaunan i det aktuella området kring Deje, samt att också undersöka vilka miljöer kring Deje som kan vara barnkammare för dessa stickmyggor. Material och metoder Studieområden Studierna utfördes i områden kring Deje i Värmland. Fångst av stickmyggor utfördes initialt i fyra delområden (Ådran, Idrottsplatsen, Sjöbottnen och Korset) men något senare under säsongen fångades stickmygg i ytterligare ett delområde (Risätter) (Figur 1). Ett mer omfattande geografiskt område inventerades vid kartläggningen av de översvämningsområden som kan producera översvämningsmyggorna Aedes sticticus och Aedes vexans. De vuxna stickmyggorna av dessa arter kan flyga ca 5-15 km från larvmiljöerna och därför drabba samhällen som ligger relativt långt från de våtmarker där de kläcktes fram. 3

4 Figur 1. Fångstområden för stickmyggor i och kring Deje i Forshaga kommun. Insamling utfördes maj till september 2010 med hjälp av CDC-fällor. Insamling och identifiering av stickmyggor För insamling av vuxna stickmyggor användes Centers for Disease Control Miniature Light trap (CDC-fälla) betad med koldioxid som attraherar de blodsugande honorna av stickmyggor (Figur 2). Fällorna placerades på ca 1,5 m höjd i ett träd eller en buske och vanligen i kanten av ett skogsområde. Viktigt att fällan är skyddad mot vind för att det skall bli stabila mätvärden. Fällfångsten utfördes en natt var annan vecka och CDC-fällorna apterades under eftermiddagen (ca 17.00) och vittjas följande morgon (ca 08.00). Fångsten utfördes under perioden maj till september med fångst vecka 19, 21, 23, 25, 27, 31, 33, 35 och 37 i Ådran, Idrottplatsen, Sjöbottnen och Korset, samt vecka 31, 33, 35 och 37 i Risätter. De fångade stickmyggorna sövdes med koldioxid, avlivades genom infrysning, förvarades i -25ºC och transporterades till Uppsala universitet för bestämning till art. Vid bestämning till art tinades stickmyggorna och diagnostiska strukturer examinerades under stereolupp. Bestämningen grundades på beskrivningar i Becker et al. (2003) och andra referensverk. De arter av stickmyggor som insamlats och identifierats sorterades också till funktionell grupp, enligt en klassning framtagen av Schäfer et al (2004), med utgångspunkt från antal generationer per sommar, val av miljö för äggläggning, strategi för övervintring, och val av värddjur för blodsugning. 4

5 Figur 2. Fångst av stickmyggor med hjälp av CDC-fälla betad med koldioxid. Inventering av larvmiljöer för översvämningsmyggorna Aedes sticticus och Aedes vexans. Området vid Deje besöktes under sensommaren/hösten 2010 för att på plats inventera förekomst av områden som potentiellt översvämmas under kortare eller längre perioder. Vi detta besök gjordes bedömning om översvämningarna främst eller enbart brukar inträffa under våren eller om översvämningar även kan inträffa sommartid. Inom de områden som besöktes togs även GPS mätpunkter av de områden som enligt markbaserad bedömning kan anses var potentiellt högproduktiva för de långflygande, dagaktiva och mycket besvärande översvämningsmyggorna Aedes sticticus och Aedes vexans. Markstruktur och lutning, närhet till vattendrag som kan svämma, samt vegetationsstruktur och nyckelarter används för identifiering av miljöer som kan producera dessa stickmyggor. Nyckelarter används för identifiering av den medelhögsta vattennivån i terrängen som sedan mäts in med GPS. Mätpunkter från besöken i området importeras till ett GIS program (MapInfo Professional) och används som underlag för beräkning av produktionsområden. Ytterligare underlag i form av digital terrängkarta, rektifierade ortofoton och även google earth används för att urskilja rimliga avgränsningar. De områden som enligt denna samlade bedömning anses utgöra produktionsområden för Aedes sticticus och Aedes vexans ritas som polygoner. GIS-programmet beräknar ytor för dessa polygoner men vi vill poängtera att precisionen inte kan bli högre än kvaliteten på indata tillåter. Det innebär att våra bedömningar med denna metod är preliminära. Vi tar fram en relativt bra överblick av storlek, ungefärligt form och geografisk förekomst av produktionsområden för dessa stickmyggarter, men för mer exakt beskrivning behövs dessutom underlag i form av en digital terrängmodell som utgår från laserscanning av området. 5

6 Tabell 1. Arter och antal av de stickmyggor som fångades med CDC-fällor i fem områden i och kring Deje i Forshaga kommun under Ådran Idrottspl Sjöbottnen Korset Risätter Total Aedes annulipes Aedes cantans Aedes cataphylla Aedes communis Aedes diantaeus Aedes intrudens Aedes punctor Skogsmygg Aedes cinereus Aedes rossicus Aedes sticticus Aedes vexans Översvämningsmygg Anopheles claviger Anopheles maculipennis sl Coquillettidia richiardii Culex pipiens/torrentium Culiseta alaskaensis Culiseta annulata Culiseta bergrothi Culiseta morsitans Culiseta ochroptera Culiseta sp Culicidae sp Övriga stickmygg Summa totalt Resultat Arter och mängder av stickmyggor Totalt fångades stickmyggor av 20 arter i och kring Deje under sommaren 2010 (Tabell 1). Majoriteten av dessa var av arterna Aedes sticticus (4 712, 42 %), Aedes communis (1 501, 13 %) och Aedes cinereus (1 429; 13 %). Även Aedes vexans (1 063, 9 %) och Coquillettidia richiardii (1 052, 9 %) var vanliga i området. Den största mängden totalt under sommaren fångades i Ådran (3 818, 34 %) följt av Korset (2 645, 23 %). Om man använder sig av medelvärdet för antal stickmyggor per fälla och fångstnatt så hade Ådran mest (424,2 stickmygg per fälla och natt), följt av Risätter (308,2), Korset (293,9), Sjöbottnen (205,9) och Idrottplatsen (193,7). Totalt fångades stickmyggor av 14 arter i Risätter (Tabell 1). Men fångsten utfördes enbart under fyra veckor (v31, v33, v35 & v37) medan fångsten utfördes under nio veckor i övriga områden. För jämförelse mellan de fem områdena kan man beräkna medelvärden på antal fångade stickmyggor under dessa fyra veckor när fångst utfördes i samtliga områden. Det visar att de största mängderna stickmygg fångades i Risätter (308 stickmygg per fälla och natt) och mängden var ca tre ggr högre än fångsten i Ådra (110 stickmygg per fälla och natt). Fångsten i Risätter var 8-19 ggr högre än för de övriga områdena (Sjöbottnen 38,5, Korset 23,0 samt Idrottsplatsen 16,2 stickmygg per fälla och natt). 6

7 Ådran Stickmygg per fällnatt Vecka nummer Övriga Översvämningsmygg Skogsmygg Risätter Stickmygg per fällnatt Vecka nummer Övriga Översvämningsmygg Skogsmygg Figur 3. Antal stickmygg per CDC-fälla och natt under perioden maj till september 2010 i fällor placerade i Deje vid Ådran och Risätter. Fördelning mellan skogsmygg, översvämningsmygg och övriga arter stickmygg visas för varje vecka. Mängden stickmyggor per fälla och natt varierar mellan veckor över sommaren 2010 (Figur 3 & 4). Flertalet områden hade små mängder stickmygg (< 20 per fälla och natt) under vecka 21 (slutet av maj). De största mängder mygg per fällnatt fångades först vecka 27 i Ådran (1 249 stickmygg per fälla och natt, varv 95 % översvämningsmygg), Idrottsplatsen (817 stickmygg per fälla och natt, varav 82 % översvämningsmygg) och Sjöbottnen (1 034 stickmyggor per fälla och natt, varav 54 % översvämningsmygg). Området Korset avvek något från det generella mönstret genom att dels ha rätt stora mängder (270 stickmygg per fälla och natt) redan vecka 21, dels att den maximala mängden stickmyggor inträffade redan vecka 25 (939 stickmygg per fälla och natt, varav 52 % översvämningsmygg). 7

8 Idrottsplats Stickmygg per fällnatt Övriga Översvämningsmygg Skogsmygg Vecka nummer Korset 1000 Stickmygg per fällnatt Övriga Översvämningsmygg Skogsmygg Vecka nummer Sjöbottnen 1200 Stickmygg per fällnatt Övriga Översvämningsmygg Skogsmygg Vecka nummer Figur 4. Antal stickmygg per CDC-fälla och natt under perioden maj till september 2010 i fällor placerade i Deje vid Idrottsplatsen, Korset och Sjöbottnen. Fördelning mellan skogsmygg, översvämningsmygg och övriga arter stickmygg visas för varje vecka. 8

9 Den funktionella gruppen översvämningsmyggor dominerade stickmyggfaunan i de inventerade områdena i och Kring Deje under sommaren 2010 och utgjorde totalt 68 % av de totalt stickmyggor som insamlats (Tabell 1). Två områden, Ådran (89 % översvämningsmyggor) och Risätter (96 % översvämningsmyggor) visade en mycket stark dominans av översvämningsmyggor (Tabell 1, Figur 3). Två områden, Idrottsplatsen (55 % översvämningsmyggor och Sjöbottnen (53 % översvämningsmyggor), hade en modest övervikt av översvämningsmyggor (Table 1, Figur 4). Endast området Korset (45 % översvämningsmyggor) var inte dominerat av översvämningsmyggor (Tabell 1, Figur 4). Produktionsområden för Aedes sticticus och Aedes vexans Vår kartläggning av potentiella larvmiljöer för Aedes sticticus och Aedes vexans i och kring Deje visade att det totalt handlar om ca 178,8 ha (Figur 5). Ytorna fördelas på Torptjärnen (9,6 ha), Sjöbottnen (16,0 ha), Katrinebergstjärnen (4,8 ha), Pannkakan (70,0 ha), Vartorpstjärnen (29,0 ha), Ådran (20,2 ha), och Vartorp/Skiljen (29,5 ha). Området vid Katrinebergstjärnen hade rätt mycket vatten under besöket och togs därför med som potentiellt område i vår kartläggning. Men området har karaktärer som gör bedömningen svår och vi vill därför signalera att detta område möjligen inte är så produktivt. Diskussion Undersökningen av myggfaunans sammansättning och abundans i fem områden i och kring Deje visar tydligt att översvämningsmyggor dominerar i området, att såväl Aedes sticticus som Aedes vexans förekommer i alla områden, samt att larvmiljöerna för dessa två arter ligger i anslutning till Klarälven. Den i särklass högsta andelen översvämningsmyggor registrerades vid Ådran och Risätter (89% respektive 96%). Fångsten i Ådran genomfördes under hela säsongen, men i Risätter utfördes fångs enbart i slutet av sommaren och ingen fångst vecka 27 när myggmängderna var som högst. Dock finns möjlighet att estimera ungefärlig mängd i Risätter genom jämförelse med övriga områden. Halveringstiden för mängden mygg i Deje sommaren 2010 var en till två veckor, så vi utgår från två veckor som är den mest konservativa bedömningen. Det betyder att 620 mygg per fälla och natt vecka 31 i Risätter kan räknas om till mygg per fälla och natt vecka 29 och stickmygg per fälla och natt vecka 27. Med en veckas halveringstid ger beräkningen stickmygg per fälla och natt vecka 27. Risätter hade därför de högsta mängderna stickmygg, ca per fälla och natt, och den högsta andelen översvämningsmygg under Lägre mängder stickmygg men också lägre andel översvämningsmygg uppmättes vid Idrottsplatsen och Sjöbottnen (55% respektive 53%). Den lägsta andelen översvämningsmygg observerades vid Korset (45%) och detta område avvek också genom en tidigare start av myggförekomst (100% skogsmygg) samt att den maximala mängden mygg uppmättes tidigare under sommaren än för övriga områden. Dessa mönster visar att merparten av de Aedes sticticus och Aedes vexans som drabbar befolkningen i Deje kommer från kortvarigt översvämmade områden i närheten av Risätter och Ådran. Kartläggning såväl från marken som genom analys av digital geografisk information visar att det förekommer flera lämpliga larvmiljöer för de långflygande översvämningsmyggorna Aedes sticticus och Aedes vexans i och kring Deje. Men de huvudsakliga potentiella produktionsområdena för dessa stickmyggor utgörs av ca 149 ha som ligger nedströms samhället och i Ådran, Pannkakan, Skiljen och Vartorpstjärnen. Även Katrinebergstjärnen i detta område kan vara ett möjligt produktionsområde efter kraftiga regn men detta kan inte med säkerhet avgöras annat än genom att besöka platsen vid ett sådant tillfälle. Om hela sjön Lusten, som ligger i anslutning till Ådran, Pannkakan och Skiljen, svämmar över vid kraftiga flöden i Klarälven kan det inte uteslutas att även ett område vid Mölnbacka kommer att fungera som larvmiljö för dessa översvämningsmyggor. Dock har vi ingen information från detta område i nuläget. 9

10 Figur 5. Potentiella produktionsområden för översvämningsmyggorna Aedes sticticus och Aedes vexans vid Deje i Forshaga kommun. Bedömningen, som är preliminär, bygger på besök i fält och inmätning med GPS samt studier av digitala kartmaterial och ortofoto. Med utgångspunkt från dessa metoder bedöms den totala arealen uppgår till 178,8 ha varav 70,0 ha inom Naturreservat Pannkakan. Stickmyggfaunan i området vid Deje innehåller 20 arter inom 5 släkten, och domineras starkt av översvämningsmyggor och då i synnerhet arten Aedes sticticus. Detta faunistiska mönster liknar tydligt den stickmyggfauna som förekommer i de låglänta och översvämningsbenägna områdena vid nedre Dalälven (Schäfer et al. 2008). Mängden stickmyggor i området vid Deje under 2010 är dock betydligt lägre än vad som rapporterats från nedre Dalälven efter vissa extrema översvämningar. Därför finns en viss risk att extrema flöden i Klarälven, liksom i Dalälven, kan leda till produktion av mycket stora mängder av översvämningsmyggan Aedes sticticus i området vid Deje. En undersökning av frekvensen av de översvämningar som riskerar orsaka extrem produktion av översvämningsmyggor skulle kunna ge underlag till en förbättrad riskbedömning. De potentiellt mest produktiva arealerna för Aedes sticticus och Aedes vexans handlar om översvämningsområden nedströms Deje. Stora delar av detta område utgörs av Naturreservatet Pannkakan som även är föreslaget som Natura 2000 området Pannkaka (SE ) enligt habitatdirektivet. Även i den norra delen av området finns ett föreslaget Natura 2000 område 10

11 (Ådrans älvskogar, SE ) enligt habitatdirektivet, men detta område är inte skyddat som naturreservat. Det är mycket vanligt förekommande att de översvämningsområden som är högproduktiva för de två översvämningsmyggorna Aedes sticticus och Aedes vexans även är skyddade enligt ett eller flera av de skyddsnivåer som myndigheterna har tillgång till. Detta visar enligt vår uppfattning att en biologiskt rik, spännande, vacker och intressant naturmiljö har många facetter. Hög produktion av stickmyggor som orsakar betydande problem för boende och besökare ger mycket kraftiga reaktioner hos den drabbade befolkningen. Det finns också en risk att stora myggproblem minskar möjligheten att etablera företag eller att få folk att flytta till orten. Detta är frågor som skapat en mycket omfattande debatt i andra drabbade områden och som har tvingat statliga myndigheter till att delvis omvärdera sina bedömningar om hur översvämningsbenägna områden och de många organismer som lever där bäst kan skyddas utan att befolkningen drabbas av myggen. Refererad litteratur Becker, N., Petric D, Zgomba M, Boase C, Dahl C, Lane J, Kaiser A. (2003). Mosquitoes and their control. New York, USA, Kluwer Academic/Plenum Publishers. Dahl, C. (1977). Taxonomy and geographic distribution of Swedish Culicidae (Diptera, Nematocera). Entomologica Scandinavica 8: Lundström, J. O. (2009). Kortfattad avrapportering, av de stickmyggarter som insamlats i Dejeområdet under september 2009, i form av ett brev till Anna Grenholm, Miljö- och Byggförvaltningen, Forshaga och Munkfors kommuner, Schäfer, M. L. and J. O. Lundström (2009). The present distribution and predicted geographic expansion of the floodwater mosquito Aedes sticticus in Sweden. Journal of Vector Ecology 34: Schäfer, M. L., J. O. Lundström and E. Petersson (2008). Comparison of mosquitoe (Diptera: Culicidae) populations by wetlands type and year in the lower River Dalälven region, Central Sweden. Journal of Vector Ecology 33: Schäfer, M. L., J. O. Lundström, M. Pfeffer, E. Lundkvist and J. Landin (2004). Biological diversity versus risk for mosquito nuisance and disease transmission in constructed wetlands in southern Sweden. Medical and Veterinary Entomology 18: Varmt tack till Anna Hagelin för professionellt utförd fångst och varsam hantering av stickmyggor, samt till Pernilla Wahlqvist för snabb och säker identifiering av stickmyggorna till art. 11