Åtgärder mot höga flöden i Skee Strömstad kommun

Transkript

1 Åtgärder mot höga flöden i Skee Strömstad kommun Att fördröja vattnets uppehållstid i landskapet Rapport 2016:34

2 Rapportnr: 2016:34 ISSN: X Rapportansvarig: Anita Bergstedt Foto: Anita Bergstedt där inget annat anges. Omslagsbilder Strömstads kommun. Övriga fotografer: Länsstyrelsen, Mikael Svensson, Leif Thörne. Utgivare: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Naturavdelningen Rapporten finns som pdf på under Publikationer/Rapporter.

3 Innehåll 1. Sammanfattning Bakgrund Utredningens syfte Liknande projekt i England Testområde Skee Grålösebäcken Vättlandsån Förutsättningar i avrinningsområdena Projektets genomförande Att åtgärda översvämningsproblem Dokumentation Ekonomi Underlagsmaterial Att välja plats för åtgärder Beräkning av åtgärdernas effekt Jämförelse av olika åtgärder Grålösebäcken Vättlandsån Markägarkontakt Att genomföra åtgärder Juridiska aspekter på vattenverksamhet Tillståndspliktig vattenverksamhet Anmälan om vattenverksamhet Markavvattningsföretag Exempel på åtgärder Förarbete Svämplan Tvåstegsdiken Ta bort kulvertar Igentäppning av täckdikens utlopp Plantering av al, sälg eller liknande i flödesvägar Uppdämning av vattenföringar över medelvatten Meandring av diken Höjning av dammars dämförmåga över medelflödet Lägga stenar eller stockar i bäckar Avledning och uppsamling av höga flöden

4 9.9. Anläggning av våtmark Dämma ytvattenflöden på sluttningar Förhöjd vägbank som dämmer högflöden Kommande arbete

5 1. Sammanfattning Numera lyfts alltid vikten av samverkan och att jobba med vattenfrågorna i ett avrinnings-områdesperspektiv. Så även när det kommer till översvämningsrelaterade frågeställningar. Det har de senaste åren gjorts en rad utredningar kopplade till olika översvämningsdrabbade områden. En utgångspunkt har varit kartläggning av översvämningshändelsen, men också att undersöka vad det finns för möjliga åtgärder inom det aktuella avrinningsområdet, som skulle kunna ha effekt på flödet och bidra till klimatanpassning samt minskad översvämningsrisk. Samtliga utredningar poängterar vikten av samverkan och integrerade åtgärder. I syfte att illustrera detta bredare grepp över åtgärder inom avrinningsområdet, har Länsstyrelsen i Västra Götalands län i samarbete med Jordbruksverket och Strömstads kommun, genomfört en pilotstudie i Skee i Strömstads kommun. Syftet har varit att hitta en arbetsgång för att identifiera platser där naturvårdsanpassade åtgärder kan genomföras för att öka vattnets uppehållstid i landskapet och därmed minska risken för översvämning av nedströms liggande områden. Utgångspunkten för val av åtgärder har varit att dessa kan åstadkommas med enkla medel, som i största möjliga mån möjliggör bibehållen markanvändning och som kan tillämpas på många platser i hela avrinningsområdet. Effekten av varje enskild åtgärd kan vara svår eller helt omöjlig att mäta i det större sammanhanget, men utgångspunkten är att den ackumulerade effekten av flera mindre åtgärder ska ha en märkbar effekt på flödet. Angreppssättet är detsamma som vi idag använder vid dagvattenhantering i urbana miljöer. Ofta används begrepp som öppen eller trög dagvattenhantering för att beskriva effekten av åtgärderna att fördröja vattnets uppehållstid och ge möjlighet till infiltration. Denna studie i Skee har hämtat inspiration från ett pågående projekt i Belford, England. Projektets arbetsnamn där är The Belford project och bedrivs bland annat i samarbete mellan Environment Agency och Newcastle University. Metoden går ut på att få en lokal förankring när åtgärder utformas, att sprida åtgärderna över en stor yta för att på varje lokal göra minst intrång till störst sammanlagd nytta, att utföra åtgärder som är intuitiva och lätta att förstå i landskapet samt att belysa det ekonomiska perspektivet av detta arbetssätt. Vår uppfattning är att denna pilotstudie fyller flera behov: 1. Illustrerar hur ett helt avrinningsområde kan betraktas vid hantering av flöden i ett vattendrag. Många av åtgärderna (exempelvis dämmen och våtmarker) som lyfts i metoden är åtgärder som med fördel görs i andra delar av avrinningsområdet än i huvudvattendraget eller biflöden. Varje fält eller markområde där ytavrinning förekommer är en potentiell åtgärdsplats. 2. Öka förståelsen för komplexiteten och svårigheterna i arbetet med att påverka vatten-flöden till fördel för minskad översvämningsrisk. Att göra stora ingrepp koncentrerat på ett ställe eller att göra många mindre åtgärder på flera olika platser har olika positiva och negativa effekter. För översvämningar vid lägre flöden har metoden i Skee potential att bidra till lösningen. Vill vi skydda oss mot översvämningar vid större flöden är denna - 5 -

6 metod sannolikt inte tillräcklig. Antagligen krävs då även åtgärder av mer traditionell art såsom vallar och anläggningar för mer aktiv reglering. Pilotstudien har visat att det är svårt att hitta ett sätt att bedöma eller beräkna påverkan på flödesbilden i hela avrinningsområdet. I många exempel på översvämningsstudier har en beräkningsmodell använts för att räkna fram en förväntad effekt. I fallet Skee har väldigt grova schabloner använts för att illustrera den teoretiska flödespåverkan. Slutligen är det viktigt att få klart för sig vilken rättslig status som dessa åtgärder har och vem som har ansvar för den anläggning som görs. Översvämmad fastighet i Skee. Foto: Strömstads kommun

7 2. Bakgrund En förändrad markanvändning har på många håll lett till att vattnets uppehållstid i naturen minskat och att nederbörd snabbare kan transporteras nedströms genom diken och bäckar. Trycket kan bli stort på vattendrag längre ner i systemet, vilka inte alltid har kapacitet att på kort tid avleda det vatten, som tidigare passerade under en längre tidsrymd. Andelen hårdgjorda ytor i bebyggda områden har blivit fler. Från dessa leds också vattnet snabbt undan och vidare, ofta utan möjlighet att infiltrera eller avdunsta. Även här blir resultatet att stora vattenmängder på kort tid hamnar i vattendrag som kanske inte har tillräcklig kapacitet. I ett framtida förändrat klimat kommer de extrema väderhändelserna att bli mer omfattande och frekventa. Enligt SMHIs rapport Framtidsklimat i Västra Götalands län i skriften Klimatologi nr 24, 2015, har vi följande scenario att förbereda oss för: Temperaturen i Västra Götalands län beräknas öka med nära 3 grader till nära 5 grader. Vegetationsperioden ökar med dagar och antalet varma dagar blir fler. Beräkningar visar ett årsmedelvärde på 18 dagar i följd med dygnsmedeltemperaturer på över 20 C i slutet av seklet. Årsmedelnederbörden ökar med %. Nederbörden ökar mest vintertid och vid slutet av seklet kan det bli ca 40 % ökning. Den kraftiga nederbörden ökar också, maximal dygnsnederbörd kan öka med % beroende på scenario. För länet ses en ökning av totala årstillrinningen med 5-15 % vid mitten av seklet. Ökningen fortsätter mot slutet av seklet men den procentuella ökningen varierar mellan de olika vattendragen. Den procentuellt största ökningen sker vintertid. Förändringen av tillrinning med återkomsttid 10 år respektive 100 år beräknad för framtida förhållanden är blandad. I länets sydvästliga delar ser dock tillrinningen för 10-års och 100-årstillrinning ut att öka och en ökning syns också för många andra vattendrag. Framtidsscenarierna visar på högre vinterflöden och vårflödestopparna har försvunnit. Diagrammen visar även på en längre säsong med lägre flöden under sommaren. Antalet dagar med låg markfuktighet ökar i framtiden, från dagens 5-15 dagar till dagar mot slutet av seklet. Detta innebär bland annat att vi behöver öka vår förmåga att bedöma konsekvenser av översvämningar på jordbruksmark i ett brett perspektiv och hur konsekvenserna av extrema väderhändelser, som t.ex. översvämningar, kan hanteras. Andra väderhändelser som kan påverka jordbruket och dess produktionsförmåga är till exempel stormar och torka. Jordbruksverket driver därför ett projekt - Ökad förmåga att hantera konsekvenser av allvarliga väderhändelser - översvämningar som modell. Projektet finansieras av Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap. Ett av målen är att hitta metoder och arbetssätt för att inom det vattentekniska området förebygga översvämnings

8 risker i nedströms belägna områden med hänsyn till konsekvenser för jordbruksmark och naturmiljö. Denna utredning i Strömstads kommun kompletterar andra delstudier som genomförts i projektet: En hydraulisk modellering har gjorts i Svartån (Örebros län) för att illustrera hur olika faktorer påverkar flödet i ett vattendrag (exempelvis dränering, jordart, markanvändning) liksom olika sätt att göra översvämningskarteringar och använda resultatet för beräkning av påverkan på markvärdet. I modellen har också olika åtgärder för minskad översvämningsrisk jämförts och utvärderats. Ett flertal workshops har genomförts med rådgivare för att samla in kunskap om konsekvenser av översvämningar på framför allt markstruktur och odlingsförutsättningar

9 3. Utredningens syfte Teknisk lösning i Mölndalsån för att skydda anläggningar från översvämning. Åtgärden ger högre vattenhastighet och minskad biologisk mångfald. Vid ett studiebesök i England den 18 maj 2015 fick personal från Jordbruksverket och Länsstyrelsen i Västra Götalands län ta del av de åtgärder som använts i olika situationer i projektområdet vid Belford. Syftet med denna utredning är att, med åtgärderna i Belfordprojektet som inspiration, visa en arbetsgång som kan användas under svenska förhållanden för att på ett ekonomiskt och naturvårdsanpassat sätt minska översvämning av bebyggda områden; under nuvarande förhållanden och som en anpassning till ett förändrat klimat. Med naturvårdsanpassade åtgärder menar vi sådana som inte minskar den biologiska mångfalden i vattendragen eller berörda markområden. I bästa fall bidrar de till ökad biologisk mångfald samtidigt som översvämningsrisken nedströms minskas. Många tekniska lösningar på översvämningsproblemen som använts under senare årtionden, har vidtagits i de större vattendragen i anslutning till den översvämningsdrabbade bebyggelsen. Resultatet har ofta blivit en hårdgjord, steril miljö i vattendraget och hög vattenhastighet på grund av låg friktion för vattnet. Detta ger i sin tur ökad erosion nedströms som för med sig näring till havet och ger sedimentation över nedströms liggande bottnar. Detta är inte ett naturvårdsanpassat sätt att åtgärda översvämningsproblemen. Dessutom är det ofta stora kostnader förknippade med dessa anläggningsarbeten

10 Rensning av vattendrag utförs ofta för att ta bort växtlighet som kan verka dämmande vid höga flöden. Dock behövs friktion i flodfåran som bromsar flödet och minskar risk för översvämning nedströms. Det biologiska materialet behövs också för den biologiska mångfalden. Bild: Charlotte von Bahr. Med ekonomiskt effektiva åtgärder menar vi sådana som ger motsvarande skydd mot översvämning som tekniska metoder, men till en lägre kostnad. Åtgärderna i tillrinningsområdet till Belford burn, England, har enligt projektledarna kostat cirka en tiondel av vad åtgärder inne i samhället skulle ha kostat för att åstadkomma samma effekt. Att anlägga våtmarker är ett effektivt sätt att uppehålla en större vattenmassa i landskapet vilket förhindrar översvämningar nedströms. Åtgärden är mycket positiv ur naturvårdssynpunkt då våtmarker bland annat utgör miljöer för många arter. Foto: Leif Thörne

11 4. Liknande projekt i England Mellan 2004 och 2007 har man vid Newcastle Universitys försöksgård forskat på olika åtgärder att hantera vattenflöden samt effekterna av dessa åtgärder. Man har då visat att åtgärder för att minska flödeshastigheten i vattendragen samt att lagra vatten i landskapet kan ha stor betydelse för vattenkvaliteten och vattennivåerna nedströms. Under 2007 till 2011 genomfördes åtgärder i ett projekt i samarbete mellan Newcastle University, det regionala Naturvårdsverket och lokala markägare inom det 10 km2 stora tillrinningsområdet till samhället Belford i Northumberland. Målet var att till en låg kostnad komma till rätta med de översvämningar som vid minst fem tillfällen under en fyraårsperiod orsakat skador på egendom i samhället. Åtgärderna, vilka beskrivs längre fram i denna rapport, har hittills visat sig vara ett kostnadseffektivt sätt att minska översvämningsrisken och förbättra vattenkvaliteten. Dessutom har åtgärderna hindrat sediment från att spolas bort från åkrar och betesmarker, skapat nya habitat och ökat biodiversiteten. Markägarna uppges ha blivit minimalt påverkade vid sitt brukande av marken, och har upplevt vinster genom återbruk av näringsämnen och jord som annars skulle spolats bort. (Runoff Attenuation Features. A guide for all those working in catchment management, April 2011, Newcastle University, Environment Agency). Även på andra platser i Storbritannien pågår liknande projekt. I Wales arbetar man i ett projekt i floden Elwys avrinningsområde med Natural Flood Risk Management. Här har man uppmärksammat att det är viktigt att koncentera sig på ett litet delavrinningsområde åt gången. Då får man en tydligare förskjutning i tid (desynkronisering) av de olika delavrinningsområdenas flödestoppar, vilket ger bäst effekt för att minska översvämningsrisken nedströms. Desynkronisering innebär att biflöden (de tre färgade kurvorna) som tidigare fått sina flödestoppar ungefär samtidigt (vänstra bilden), och därmed samverkat med att tillföra sitt högsta flöde till det större vattendraget (mörk linje), istället får sina flödestoppar förskjutna i förhållande till varandra (högra bilden), så att dessa inte samtidigt hamnar i nästa vattendrag. Vattendraget får då en längre period med högt vattenstånd, men det högsta flödet blir lägre än om inga åtgärder vidtagits

12 Natural Flood Risk Management uppges ha bäst effekt på flöden som uppstår vart femte till vart trettionde år. Man räknar inte med någon nämnvärd effekt på hundraårsflöden eller större. Effekten på flödena är liten när avrinningsområdet är mättat, varför effekten är störst på sommaren och liten på vintern. Det är ett bra komplement till traditionella åtgärder, men kan inte ersätta dem. Det krävs mer undersökningar för att kunna kvantifiera fördelarna och bidra till informerade investeringsbeslut. I en matris med olika åtgärder på ena axeln och olika nyttor på den andra, visar man att åtgärder som ställer mark under vatten påverkar livsmedelsproduktionen negativt, medan övriga åtgärder har antingen positiv effekt eller ingen påverkan beroende på vilken av de olika nyttorna (exempelvis vattenkvalitet, erosionskontroll, landskapsbild, tillgänglighet till grönområden) man studerat. Olika åtgärders påverkan på olika nyttor i landskapet. Matrisen är hämtad från en presentation vid RRC Annual Conference 2015 ( ions/2.2.3_cathryn_spence.pdf)

13 I New Yorkshire pågår ett projekt för att minska översvämningsrisken i Pickering och Sinnington. Skogsforskningen, Environment Agency, Forestry Commission och flera andra organisationer deltar. I projektområdet kan markägarna söka bidrag för att genomföra åtgärder. Här arbetar man med att minska flödeshastigheten långt upp i avrinningsområdet, lagra vatten i mellersta delen av avrinningsområdet samt underlätta vattnets väg genom samhället. Man har gjort matematiska modeller för att beräkna hur åtgärderna kommer att påverka översvämningsrisken. Dessa visar på god effekt, varför åtgärder sedan har genomförts. Ju brantare sluttningen är, desto mindre vatten kan varje fördämning lagra. Om fördämningarna läggs med för korta avstånd emellan, kommer de att översvämmas av det vatten som däms av den nedströms liggande konstruktionen och uppnår då inte den effekt de annars kunde haft. Efter att åtgärder nu vidtagits behövs fler mätningar i vattensystemet, för att jämföra de faktiska effekterna med de beräknade. I River Fromes avrinningsområde (235 km2) i Stroud, England, arbetar man också med Natural Flood Management tillsammans med University of Gloucestershire, Naturvårdsverket, markägare och kommuner. Här lägger man stockar i vattendrag, som samlar på sig mindre grenar som kommer flytande. Detta gör att vattenflödet fördröjs några minuter. Genom att i samma biflöde göra upprepade barriärer, kan man jämna ut och fördröja flödet med kanske en halvtimme, vilket kan sänka de högsta nivåerna i River Frome. Åtgärder i många biflöden besparar samhället Stroud en del av översvämningarna, och gör de som ändå inträffar mindre allvarliga

14 5. Testområde 5.1. Skee I Skee i Strömstads kommun bor knappt 600 personer. Grålösebäcken och Vättlandsån passerar samhället, och har de senaste åren bidragit till översvämningar vid flera tillfällen. Kommunledningen har beslutat att åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med problemen. Orsaken till översvämningarna uppges ibland ha varit högt vattenstånd i havet, vilket ska ha medfört att fallet nedströms Skee inte blivit tillräckligt för att leda ut vatten ur samhället. Andra översvämningar uppges ha berott på långvarig och/eller intensiv nederbörd uppströms Skee, vilket medfört så höga flöden i vattendragen, att dessa flödat över sina fåror vid samhället. Vid utloppet från Strömsvattnet (i vilket Vättlandsån och Grålösebäcken mynnar) till havet finns en tröskel 1,7 meter över havsnivån, vilken normalt bestämmer nivån på Strömsvattnets yta. Havsnivåns påverkan på förhållandena i Skee bedöms därför inte vara vanligt förekommande. I denna pilotstudie har översvämning i Skee på grund av högt vattenstånd i havet inte behandlats, inte heller dagvattenhanteringen inom samhället. Istället har möjligheten att vidta små åtgärder högt upp i tillrinningsområdet för att fördröja och jämna ut flödet vid nederbörd och därmed minska den samlade flödestoppen undersökts. Nivådiagram från en översvämningskartering av Skee hösten 2014 åt Strömstads kommun. I diagrammet visas Vättlandsåns nivå över havet vid olika vattenföringar, vid de sex platser som markerats på kartan nedan

15 Karta från en översvämningskartering av Skee hösten 2014 åt Strömstads kommun. Huvudsakligen har Grålösebäcken samt mindre diken och vattendrag som mynnar i Grålösebäckens olika grenar använts som exempel i projektet. Detta för att avrinningsområdet är relativt litet (24 km2) och ligger i direkt anslutning till det översvämningsdrabbade samhället Skee. Avrinningsområdet har också varierande markanvändning, topografi och geologi. För att lösa översvämningsproblemen i Skee, krävs dock åtgärder även i Vättlandsåns avrinningsområde. Detta är sex gånger större än Grålösebäckens avrinningsområde, och har större påverkan på vattennivåerna i Skee än Grålösebäcken har. Området lämpar sig dock inte lika bra som typexempel, eftersom det ger oöverskådliga kartbilder, till största delen är beläget långt från Skee och till 83 % består av skogsmark

16 5.2. Grålösebäcken Markanvändning Grålösebäcken 2% 0% 36% Skogsmark Jordbruksmark 62% Tätbebyggt område Kärr/mosse/sjö Grålösebäcken mynnar i Strömsån och avrinningsområdet har en area av ca 24 km2, där 62 % är skogsmark, 36 % jordbruksmark, 2 % är tätbebyggt område och andelen kärr/mosse/sjö är 0 %. 6% Jordarter Grålösebäcken 0% 10% Tunn jord och kalt berg 35% Finjord/lera 18% Morän Silt 31% Grovjord Torv I Grålösebäckens avrinningsområde är 35 % tunt jordtäcke på berg, 31 % finjord/lera, 18 % morän, 10 % silt, 6 % grovjord och mindre än 1 % torv

17 Av SMHI modellerad total vattenföring i Grålösebäcken [m³/s] HQ50 6,77 HQ10 5,45 HQ2 3,95 MHQ 4,12 MQ 0,33 MLQ 0,01 Grålösebäckens avrinningsområde från SMHIs vattenwebb (både det mörkt och svagt skuggade området)

18 5.3. Vättlandsån Markanvändning Vättlandsån 14% 3% 83% Skogsmark Jordbruksmark Kärr/mosse/sjö Vättlandsåns avrinningsområde är ca 146 km2 stort och består av 83 % skogsmark, 14 % jordbruksmark och andelen kärr/mosse/sjö är 3 %. Vättlandsån ingår i Strömsåns huvudavrinningsområde. 10% 6% 12% 10% 6% 2% Jordarter Vättlandsån 54% Tunn jord och kalt berg Finjord/lera Grovjord Morän I Vättlandsåns avrinningsområde är 54 % tunt jordtäcke på berg, 10 % finjord/lera, 6 % grovjord, 12 % morän, 10 % silt, 6 % torv och 2 % sjö. Silt Torv Sjö Av SMHI modellerad total vattenföring i Vättlandsån [m³/s] HQ50 39,3 HQ10 31,8 HQ2 23,3 MHQ 24,2 MQ 2,58 MLQ 0,

19 Vättlandsåns avrinningsområde från SMHIs vattenwebb (både det mörkt och svagt skuggade området) Förutsättningar i avrinningsområdena Vattenföringen i de båda vattendragen visar på stor variation. Medelhögvattenföringen är i Grålösebäcken 412 gånger större än medellågvattenföringen, och i Vättlandsån är skillnaden 242 gånger. Den stora variationen beror på att det naturligt finns väldigt lite våtmarker och sjöar i avrinningsområdet som kan jämna ut flödet genom att magasinera vatten. Dessutom är det bara 18 respektive 24 % av jordarterna i de båda avrinningsområdena som består av grovjord och morän, och därmed har god infiltrationskapacitet. Berg och finkorniga jordar har låg genomsläpplighet för nederbörden, varför vattnet i stor omfattning transporteras på markytan direkt till vattendragen, utan att infiltreras och bromsas i jordlagren. Såväl jordbruksmarken som skogsmarken har i olika omfattning dränerats, vilket gör att avrinningen i stora delar av avrinningsområdena sker snabbare än den ursprungligen gjort

20 5.5. Projektets genomförande Länsstyrelsen har gått igenom vilket underlagsmaterial som finns tillgängligt och som kan vara till hjälp för kommuner som står i begrepp att vidta åtgärder för att minska risken för översvämning, både där det redan idag är problem med höga flöden, och där man kan förutse ökade vattenmängder med anledning av klimatförändringarna. Underlagen har använts för att undersöka hur problemen i Skee, Strömstads kommun, skulle kunna lindras eller lösas med naturvårdsanpassade metoder. Efter förberedande studier av underlagsmaterialet, har en översiktlig bedömning gjorts i fält av vilken typ av åtgärd som är tänkbar för att fördröja avrinningen på några olika platser som valts ut som exempel uppströms Skee. Fältarbetet har utförts i samråd med Strömstads kommuns tjänstemän. Arbetet har bedrivits i nära samarbete mellan Länsstyrelsen, Jordbruksverkets projekt och Strömstads kommun. Störst har svårigheterna varit att på ett enkelt sätt beräkna vilka effekter olika åtgärder kan ge på flödet i Skee. Grova uppskattningar har gjorts av olika åtgärders effekt när det gäller att i tid fördröja vattenvolymer att nå de större vattendragen. Tanken är att vattnet ska passera Skee under en längre tidsperiod än innan åtgärden vidtogs. Resultatet ska bli färre och lindrigare översvämningar i samhället. Inom ramen för projektet har det inte varit möjligt att genomföra praktiska försök och mer avancerade räkneoperationer. Jordbruksverket har genomfört en telefonenkät till tre jordbrukare i området. Bland svaren fanns exempel på att tidigare översvämningar orsakat jorderosion, förstörd dränering och dränkt sådd. Någon önskade mer kunskap om vilka åtgärder som kan förbättra läget och om vad som kräver tillstånd och inte. Åtgärder som vidtagits är ansträngningar för att få tidig skörd innan höstregnen kommer, vårplöjning istället för höstplöjning för att minska jorderosionen, kantzoner längs diken och vattendrag samt insådd av gräs för att binda jorden. Samtliga åtgärder som jordbrukarna vidtagit är bra, men enkäten visar att det finns behov av att vidta åtgärder som hindrar eller minskar översvämningarna. Det framgår att översvämningarna ger avsevärda problem att bruka marken i vissa områden

21 6. Att åtgärda översvämningsproblem 6.1. Dokumentation Om återkommande översvämningar är ett problem i ett område, bör detta dokumenteras av kommunen. Det är grundläggande att förstå vad orsaken till översvämningarna är, vilka faktorer som påverkar vattenflöden och vattennivåer samt hur stor omfattning översvämningen har. Detta behövs för att utreda möjliga åtgärder för att minska problemet samt för att kunna göra en uppföljning. För att utreda möjliga åtgärder är det grundläggande att kunna beräkna hur mycket vatten som behöver tas omhand uppströms översvämningsområdet och under hur lång period. Den tidiga dokumentationen av vattennivåer och vattenföringar behövs dels för att kvalitetsgranska eventuella beräkningsmodeller och dels för att senare kunna visa vilken effekt de vidtagna åtgärderna har haft. Dokumentationen kan vara en sammanställning av olika underlag. Daterade foton där det syns hur högt vattenståndet tidigare varit är bra. Koppla detta till hur mycket det hade regnat perioden innan översvämningen (nederbördsdata sedan flera år tillbaka för olika avrinningsområden finns på SMHIs hemsida). Sätt en eller flera mätstickor/peglar för att läsa av kommande högvattentillfällen, och notera hur nederbörden påverkar vattenståndet. Notera det ungefärliga vattenståndet från tidigare foton jämfört med mätstickan. Beräkna vattendragets ungefärliga flöde vid olika fotograferade samt aktuella vattennivåer enligt mätstickan. Kommunen måste bestämma vilket flöde som är hanterbart i samhället. Förekommande flöden utöver det hanterbara behöver tas omhand uppströms samhället. Alternativt måste vattennivån genom samhället sänkas genom exempelvis breddning av det vattendrag det handlar om Ekonomi Det är viktigt att sammanställa hur mycket översvämningarna har kostat bland andra samhället, enskilda och försäkringsbolag genom åren. Detta blir ett underlag för att bedöma hur mycket pengar som kan budgeteras i projektet för att det fortfarande ska vara en lönsam investering på sikt. Förutom de uppenbara ekonomiska vinsterna som åtgärderna ska ge genom färre och mindre omfattande översvämningar, blir det också vinster som är svårare att redovisa i ekonomiska termer. Detta gäller exempelvis minskad erosion, minskad näringsförlust från odlingsmark, minskad näringstillförsel till sjöar och hav samt ökad biodiversitet i anslutning till åtgärderna

22 Rasterkartan byggd på Lantmäteriets nationella höjdmodell ger en bra bild av topografin och vattendragen i tillrinningsområdet till Skee, Strömstads kommun Underlagsmaterial Möjliga lokaler där man kan vidta åtgärder för att minska översvämningsproblemen identifieras genom kart- och fältstudier. Ofta finns det mycket underlagmaterial att studera som hjälp för att välja platser att undersöka i fält. Ju större kännedom man har om avrinningsområdet, desto bättre är förutsättningarna att hitta lokaler för åtgärder som kan fördröja vattenflödet. Åtgärder bör undvikas där naturvärdena är höga eller där kulturmiljövärden riskerar att skadas eller där värdet av jordbruksproduktionen/skogsbruket är betydande. Exempel på underlagsmaterial kan vara ekonomiska kartan, flygbilder, Lantmäteriets nationella höjdmodell, handlingar tillhörande markavvattningsföretag inom området, tekniska utredningar inför detaljplanearbete eller vägbyggen, geologiska kartor, historiska kartor med dåtida vattendrag och våtmarker, markfuktighetskartan, dokumenterade naturvärden, fornlämningar, beskrivningar till riksintressen och kommunala kulturmiljöer samt bevarandeprogrammet för odlingslandskapet. Även skyfallskartering utanför det urbana området kan vara ett effektivt planeringsverktyg då det gäller att leta lämpliga åtgärdsplatser längre från vattendraget än vi traditionellt gjort. Runt Skee har även en inventering av våtmarkslägen utförts år Syftet var att hitta platser där närsalter kan reduceras ur vattendragen för att minska övergödningen av havet. Detta underlag bör vara användbart även för att vidta åtgärder mot översvämning i Skee. Hur stor nytta våtmarken gör som närsaltfälla respektive fördröjningsmagasin beror på hur den utformas. För att veta vilka åtgärder som krävs för att komma till rätta med översvämningsproblemen behöver följande göras

23 Beräkna skillnaden mellan det flöde/den vattennivå som kan hanteras i samhället och exempelvis högsta 10- årsflödet/vattennivån eller annat högt flöde/vattennivå som anses rimligt att åtgärda. Titta på ett delavrinningsområde åt gången och beräkna ungefär hur stort flöde som kan fördröjas under hur lång tid, genom de åtgärder som är möjliga att vidta i de olika områdena. Se exempel i kapitel 6.5. Jämför resultatet från föregående punkt med de volymer som behöver tas omhand för att få en hanterbar situation i samhället. Beräknas de möjliga åtgärderna få tillräcklig effekt? Vad göra annars? Håll reda på när olika åtgärder mot översvämning blir klara, och fortsätt avläsa högvatten korrelerat till nederbörd. När många åtgärder genomförts uppströms i flera delavrinningsområden, kommer motsvarande nederbördsförhållanden inte att ge lika högt vattenstånd som innan åtgärderna genomfördes. Beräkningar enligt kapitel 6.5 kan visa hur många åtgärder av olika slag som behövs för att minska flödet på olika sätt Att välja plats för åtgärder För att få effekt på vattnets flödestopp i det översvämningsdrabbade området efter så få åtgärder som möjligt, bör åtgärder utföras i ett delavrinningsområde åt gången, enligt projektet i Elwys avrinningsområde i Wales. Då kan man fördröja och därmed i tiden förskjuta ett tillflöde åt gången från olika delavrinningsområden, så att de inte fyller på huvudvattendraget på ett sådant sätt att de samverkar med att åstadkomma en kort, hög flödestopp. Att fördröja flödet från ett område som fyller på huvudvattendraget före andra tillflöden, kan alltså ytterligare förvärra situationen genom att flöden sammanfaller snarare än förskjuts i förhållande till varandra. Det kan vara en fördel om åtgärder vidtas hos markägare som har mycket mark, gärna både skogs- och jordbruk. Då kan flera olika åtgärder genomföras i samma område, risken minskar för negativ påverkan hos intilliggande markägare, och de juridiska frågorna berör då färre personer. Markägare med mindre arealer kan å andra sidan vara ekonomiskt oberoende av marken, varför åtgärder på dessa marker kan ha mindre påverkan på markägarens försörjning. Därför kan det finnas anledning att diskutera åtgärder även hos markägare med små arealer. Om man på historiska kartor hittar platser som tidigare varit av våtmarkskaraktär, kan dessa vara bra att återställa till områden som lagrar nederbörd och jämnar ut flöden, genom att exempelvis lägga igen diken. Att återgå till öppna diken istället för täckdikning och att återskapa meandringar där naturliga vattendrag tidigare rätats, är positivt ur ett historiskt perspektiv, samtidigt som mer naturliga förhållanden ger jämnare flöden och ökad biologisk mångfald. Att återskapa meandring tar dock en del mark samt arbetstid med maskin i anspråk. Att lagra nederbörd och därmed fördröja flödet i vattendragen, kan med fördel göras på många platser högt upp i avrinningsområdet, långt från själva diket och vattendraget

24 Ekonomiska kartan från och 1940-talet kan användas för att hitta områden som då var våtmarker, men som idag är dränerade. Här har ett skikt med registrerade markavvattningsföretag lagts över kartan med projektområdet Skee i Strömstads kommun Beräkning av åtgärdernas effekt Jämförelse av olika åtgärder Här följer några exempel på hur mycket vatten olika åtgärder kan magasinera. Genom att bedöma hur stort vattenflödet kan vara på den aktuella platsen vid ett typiskt nederbördstillfälle, kan man räkna ut hur länge varje åtgärd kan fördröja flödet från att nå det vattendrag som orsakar problem. Åtgärder bör inte göras endast i direkt anslutning till själva vattendraget. Alla sluttningar med ytavrinning vid nederbörd är teoretiskt möjliga att förse med dämmen som fördröjer tillflödet till vattendragen. Lägg ihop effekten av de åtgärder som kan göras i varje delavrinningsområde, och se till att åtgärderna i tiden förskjuter de olika tillrinnande flödena. Kontrollera att åtgärderna tillsammans har tillräckligt stor effekt för att hålla flödet och/eller vattennivån i det drabbade området på en hanterbar nivå. En löpmeter av ett typiskt dike med bottenbredden 0,5 m, släntlutning 1:1 och vattendjupet 1 m kan magasinera 1,5 m3 vatten. Upprepade dämmen i ett 100 m långt dike kan då magasinera 150 m3 vatten. En hektar (100 m x 100 m) våtmark kan magasinera ungefär 300 m3 vatten

25 Ett svämplan på 100 m2 kan magasinera 30 m3 om djupet blir 0.3 m. Om svämplanet är 50 m x 50 m med 0,4 m vattendjup magasinerar det 1000 m3. En kulvert med diametern 0,4 m på en sträcka av 100 m kan ersättas med ett öppet dike som kan magasinera minst 140 m3. Ett 100 m långt dämme (exempelvis en jordvall eller en träkonstruktion) som är 0,3 m högt och anlagt på en slutning med lutningen 16 kan magasinera 300 m3 vatten. Plantering av sälg eller al för att dämma flöden, är svårare att räkna på. Effekten beror naturligtvis på hur tät den enskilda barriären blir i olika delar och över hur stor areal den verkar. Ju större friktion en markyta har mot rinnande vatten, desto längre tid tar det för vattnet att nå ett vattendrag. Typ av gröda på en sluttning under regnperioden har därför stor betydelse för hur snabbt vattendraget fylls på och hur mycket vatten som kan fördröjas av vegetationen Grålösebäcken Med Grålösebäcken som exempel, skulle man kunna resonera så här: Grålösebäckens beräknade medelhögvattenföring är ca 4 m3/s. Bäckens beräknade tioårshögvattenföring är ca 5,5 m3/s och dess femtioårshögvattenföring ca 6,5 m3/s. För att kapa den högsta flödestoppen, vill vi exempelvis fördröja 2 m3/s under ett halvt dygn. 2 m3/s = m3/12 h. Under förutsättning att marken är vattenmättad och magasinen tomma, behöver vi då exempelvis m dämme enligt ovan ( m3) m dike enligt ovan ( m3) m2 (8 ha) svämplan enligt ovan ( m3) Som komplement till dämmen, diken och svämplan, bör även våtmarker återskapas på några platser i avrinningsområdet. Några av dämmena bör kunna ges en högre höjd än 0,3 m, och därmed kunna lagra mer vatten än exemplet ovan. Ett antal planteringar av sälg eller al på strategiska platser kommer också att fördröja flöden. Enligt bedömningar från tjänstemän på Strömstads kommun, är behovet av vattenmagasin sannolikt betydligt mindre än i beräkningen ovan. Om man istället vill fördröja 1 m3/s i 6 timmar, får man på samma sätt som ovan m3 att ta hand om. Då räcker det med m dämme (7 500 m3) m dike (7 500 m3) m2 (2 ha) svämplan (6 000 m3)

26 Ett mellanscenario är att ha kapacitet att fördröja 2 m3 under 6 timmar, alternativt 1 m3 i 12 timmar. Lagringsbehovet blir då m3, vilket exempelvis kan lösas med m dämme ( m3) m dike ( m3) m2 (4 ha) svämplan ( m3) I samtliga fall bör dämmen på sluttningar, utbyte av rördränering mot öppna diken, meandring av diken samt svämplan i form av tvåstegsdiken och avledning av höga flöden från diken och vattendrag till omgivande marker, kompletteras med våtmarker och plantering av sälg och al där flöden uppstår vid stor nederbörd Vättlandsån Vättlandsåns beräknade medelhögvattenföring är ca 24 m3/s, sex gånger så stor som Grålösebäckens. Åns beräknade tioårshögvattenföring är ca 32 m3/s och dess femtioårshögvattenföring ca 39 m3/s. För att kapa den högsta flödestoppen, vill vi exempelvis fördröja 6 m3/s under 6 timmar. 6 m3/s = m3/6 h. Räknar vi på motsvarande sätt som för Grålösebäcken, men med Vättlandsån som exempel, blir siffrorna sex gånger så höga. Under förutsättning att marken är vattenmättad och magasinen tomma, behöver vi då exempelvis m dämme enligt ovan ( m3) m dike enligt ovan ( m3) m2 (12 ha) svämplan enligt ovan ( m3) Beräkningen kan vid behov justeras på samma sätt som i exemplet ovan för Grålösebäcken. Eftersom Vättlandsåns avrinningsområde är sex gånger så stort som Grålösebäckens, samtidigt som vattenföringen är sex gånger så stor, behöver en lika stor andel av avrinningsområdet tas i anspråk som fördröjningsmagasin i de båda områdena Markägarkontakt När projektet planeras bör markägarna kallas för information om syftet med projektet och hur man planerar att lägga upp arbetet. Projektledaren bör fråga markägarna efter synpunkter, tips och idéer. Deras synpunkter är värdefulla, eftersom de bäst känner sina marker. Synpunkterna blir en del i underlagsmaterialet. När lokaler för fältbesök sedan valts ut, görs en bedömning i fält av vilken typ av åtgärd som kan vara lämplig på olika platser. Efter detta kan det vara dags att träffa markägarna i området en andra gång. Markägarna informeras då om vad som hittills framkommit i projektet och får möjlighet att åter lämna synpunkter. En tidpunkt för gemensamt fältbesök bestäms för att vidareutveckla konstruktiva lösningar för att åstadkomma praktiska och verkningsfulla åtgärder. Några markägare bör erbjudas att ingå i en fast arbetsgrupp för planering och genomförande av de faktiska åtgär

27 derna. En grupp (gärna samma) bör också bildas för underhåll och vidareutveckling av anläggningarna. En markägare är enligt gällande lagstiftning skyldig att släppa förbi vatten genom att exempelvis rensa ett orensat dike som orsakar olägenhet för andra. Åtgärderna bör därför i första hand utföras hos så stora markägare att tredje part inte riskerar att bli drabbad av blötare marker. Mindre markägare som kanske inte är beroende för sin inkomst av markens avkastning, kan naturligtvis också vidta åtgärder för att fördröja flödena. Då kan fler markägare behöva delta i projektet än de som direkt bistår med mark för anläggningar, eftersom deras mark riskerar att påverkas av åtgärderna. Det är viktigt att kunna utföra tillräckligt många åtgärder för att lösa problemen nedströms. Så snart det står klart vilka åtgärder man vill genomföra på olika platser, är det dags att kontakta Länsstyrelsen för samråd och prövning av vattenverksamheten. En bra dialog med handläggaren ger förutsättningar för att de handlingar som lämnas in blir kompletta, så att inte handläggningstiden blir onödigt lång. Räkna med minst ett halvår för att få ett ärende om vattenverksamhet prövat. Detta måste beaktas vid beräkning av tidsåtgång och kostnad för projektet. I mindre avrinningsområden bör det vara enklare att se effekten av vidtagna åtgärder, samt bedöma var det kan vara verkningsfullt att vidta ytterligare åtgärder. Det kan också vara en fördel att ha färre markägare att informera, hålla kontakt med och skapa en arbetsgrupp ihop med. Att markägarna inte har allt för stora avstånd till den översvämningsdrabbade platsen, bör medverka till en större vilja att bidra till en lösning av problemet. Om inte tillräckligt många markägare vill delta i projektet för att översvämningsproblemen ska bli hanterbara, kan det vara samhällsekonomiskt försvarbart att kommuner löser in drabbade byggnader, istället för att ta fortsatta kostnader för översvämningarna eller vidta tekniska åtgärder som överstiger byggnadernas värde. När kommunen bestämt sig för att vidta åtgärder för att minska översvämningsrisken i ett drabbat område, behöver man veta vilken budget man har. Det som kostar, förutom kommunens ordinarie tjänstemän som engageras, är projektledare, ersättning till markägare som ställer mark till förfogande, ersättning till markägare som ingår i arbetsgrupp, grävmaskin med förare samt ett mindre arbetslag med arbetsledare för praktiskt arbete i fält. Kommunen måste också planera för finansiering av underhåll av anläggningarna under många år (11 kap 17 miljöbalken). Det måste även vara klart vem som äger anläggningarna och därmed är juridiskt ansvarig för exempelvis underhåll. I de flesta fall är det lämpligt att kommunen tar på sig detta ansvar, eftersom åtgärderna bör finnas kvar under lång tid och ha långsiktig effekt på översvämningarna. Det är också kommunen snarare än markägarna som kommer att åtnjuta fördelarna med anläggningarna, eftersom kommunen annars finansierar räddningstjänstens med flera förvaltningars kostnader för att hantera översvämningarnas effekter. En mall för avtal mellan kommunen och respektive markägare behöver tas fram. Eftersom den drabbade kommunen långsiktigt vill lösa översvämningsproblemen är det lämpligt att avtalen skrivs in i fastighetsregistret, så att de blir bindande över tid även om fastigheten får ny ägare. Avtalet bör innehålla:

28 En karta som visar det område som under en längre period får användas för att ge nederbörd och tillrinnande vatten längre uppehållstid. Tänk på att ta till i överkant, eftersom ett större område än det som ställs under vatten kommer att få förhöjd grundvattennivå och kanske inte kan användas på samma sätt som tidigare. En beskrivning av den anläggning som ska uppföras, underhållas och vidareutvecklas. Att kommunen får vidta åtgärder enligt föregående punkt, om inte markägaren själv ser till att det blir gjort. Vem som äger vattenanläggningen, eftersom ett antal skyldigheter enligt lagstiftningen är kopplade till ägaren. I de flesta fall bör kommunen stå som ägare, eftersom denna bör ha större intresse än markägaren av att anläggningen fungerar över tid. Det är också ett rättsligt skydd för fastighetsägaren om kommunen är ansvarig. Vilken ersättning markägaren får för att upplåta marken, alternativt för att marken påverkas av anläggning på annans mark. Hur ersättning för markägarens eventuella praktiska fältarbete med underhåll och vidareutveckling av anläggningen ska beräknas över tid, om inte detta ska skötas av kommunen

29 7. Att genomföra åtgärder För att minska risken för höga flöden i Skee samhälle, vilka orsakar både kommunen, försäkringsbolag och enskilda kostnader, bör åtgärder snarast påbörjas. Om kommunen väljer att hantera översvämningsproblemen med hjälp av de naturliga metoder som beskrivs i denna rapport, krävs ett nära samarbete med markägare och de som brukar marken i tillrinningsområdet för att få långsiktigt hållbara lösningar till stånd. För att ge kommunen största möjliga flexibilitet och för att behålla kunskap och vunna erfarenheter inom kommunen, kan det vara en fördel att använda egna arbetslag och arbetsledare i arbetet, som komplement till lokala markägare och brukare. För att kunna anpassa varje enskild åtgärd till de olika platserna med var för sig unika förutsättningar, bör det finnas möjlighet att utföra successiva justeringar och förbättringar över tid av de olika konstruktionerna, allt eftersom erfarenheter vinns och effekterna kan utvärderas

30 8. Juridiska aspekter på vattenverksamhet 8.1. Tillståndspliktig vattenverksamhet Vattenverksamhet är åtgärder vars syfte är att förändra vattnets djup eller läge, åtgärder som avvattnar mark samt åtgärder som leder bort grundvatten eller ökar grundvattenmängden genom tillförsel av vatten. I allmänhet måste tillstånd sökas eller anmälan göras hos Länsstyrelsen för sådana verksamheter eller åtgärder. Enligt miljöbalken 11 kap 12 behövs inte tillstånd eller anmälan om vattenverksamhet, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena. För att slippa problem om det i efterhand visar sig att andras enskilda intressen skadas, är det en trygghet att låta tillståndspröva verksamheten för säkerhets skull. Tillstånd till verksamheten ger långsiktig juridisk säkerhet för projektet. Räkna med att behandlingen av ansökan hos mark- och miljödomstolen kan ta ett halvår. Dessutom ska man först ha ett samråd med berörda. Det är viktigt att kommunen och andra tar med detta i beräkningen av projektets tidsåtgång och kostnader. Exempel på vattenverksamhet som är tillståndspliktig är kraftverks- och regleringsdammar, olika byggen i vatten såsom broar och tunnlar, muddring, att avvattna mark och vattenuttag för exempelvis dricksvattenändamål och bevattning Anmälan om vattenverksamhet En anmälan om vattenverksamhet ska lämnas till Länsstyrelsen innan de planerade åtgärderna påbörjas. På Länsstyrelsens hemsida finns anmälningsblankett och ytterligare information. Åtgärder för att anlägga eller reparera, att gräva i eller vid ett vattendrag eller muddra ska anmälas. Rensning av diken ska anmälas till Länsstyrelsen om fisket kan skadas. Den sökande har ansvaret att utreda hur den planerade åtgärden eller verksamheten påverkar omgivningen. Undersök om anläggningen kan skada några skyddade områden, biotoper, utrotningshotade växt- och djurarter eller fiskeintressen. I utredningen bör även framgå om den planerade åtgärden eller verksamheten riskerar att skada några enskilda intressen. Om andras enskilda intressen skadas, behöver verksamheten tillståndsprövas. En annan särskild förutsättning är att man ska ha förfoganderätt över det aktuella vattenområdet. För att undvika konflikter och tillståndsprövning ska det vara uppenbart att negativa konsekvenser av åtgärderna ryms på samma fastighet som den åtgärden genomförs på. Den planerade anmälda åtgärden kan även komma att vara prövningspliktig enligt annat lagrum. Exempelvis kan du behöva dispens från strandskydds- eller biotopskyddsbestämmelserna eller tillstånd enligt föreskrifterna inom ett Natura område. Bestämmelser för vattenverksamhet finns i Miljöbalken och i lag med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet

31 Åtgärder i vattendragen medför ofta negativa effekter på växt- och djurlivet. Exempelvis hindrar fördämningar i vattendrag spridning uppströms av olika organismgrupper, samt att arbete i vatten ger grumling. Samtliga i denna rapport beskrivna åtgärder i direkt anslutning till vattendragen kan utföras så att de inte påverkar de normala flödena, utan endast höga flöden. I de flesta fall är det en mindre påverkan på vattenbiotopen att vidta åtgärder vid sidan av vattendragets normalfåra, exempelvis genom att leda ut vatten ur vattendraget när det överstiger en viss nivå. Bland de åtgärder som exemplifieras längre fram i rapporten, är det endast för att höja dammars dämförmåga som det alltid krävs tillstånd till vattenverksamhet. För övriga åtgärder räcker det oftast med en anmälan till Länsstyrelsen, eftersom de generellt sett inte skadar allmänna intressen. Det måste dock vara uppenbart att tredje part inte drabbas av skada Markavvattningsföretag Markavvattningsföretag är samfälligheter med syfte att torrlägga mark. Innan man utför åtgärder i huvuddikena i ett markavvattningsföretag ska man ha omprövat företaget eller sökt nytt tillstånd. Gör man ett utjämningsmagasin som en sidovåtmark och bara leder in vatten vid flöden högre än medelvattenföringen, räcker det vanligen med en anmälan till Länsstyrelsen. För att förändra tillståndsgivna markavvattningsanläggningar kan det krävas omprövning eller ny ansökan. När våtmarker anläggs är det vanligt att markavvattningssamfälligheter berörs. Det beror delvis på att de områden som är lämpliga för anläggande av våtmarker ofta har varit blöta tidigare men avvattnats. Anläggande av våtmarker strider mot syftet med markavvattningen. Våtmarkernas påverkan på markavvattningen skiljer sig åt från fall till fall. Om en våtmark endast påverkar delar av båtnadsområdet kan det räcka med att domstolen beslutar om förändringar inom samfälligheten. Om diken eller andra anläggningar påverkas av åtgärderna krävs också att denna påverkan hanteras, antingen av domstolen eller som ett anmälningsärende. Om våtmarken påverkar förutsättningarna för dränering av andra än sökandens fastighet kan åtgärden inte hanteras som en anmälan

32 Jordartskartan kring Skee, Strömstads kommun, visar torv (brun färg), grusigt älvsediment (svagt brun-rosa med prickar), lera-silt (gul), postglacial sand (orange med små prickar), grusigt svallsediment (orange med större prickar), isälvssediment (grön), morän (ljusblå) och berg (röd färg)

33 9. Exempel på åtgärder 9.1. Förarbete Under en dags fältarbete, där Länsstyrelsen tillsammans med Jordbruksverket och Strömstads kommun huvudsakligen besökte Grålösebäckens tillrinningsområde, hittade vi flera platser där olika åtgärder skulle passa att utföra utifrån de naturgivna förhållandena. Det visar att man, med en grundligare och mer heltäckande undersökning, bör kunna identifiera ett stort antal platser där det går att genomföra åtgärder som ger vattnet längre uppehållstid innan det fyller på vattendragen som ibland översvämmat Skee. Jordarten på respektive lokal har stor betydelse för hur snabbt vattnet infiltrerar och tar sig som markvatten och grundvatten till vattendragen. De finkorniga eller tunna jordarna ger större ytavrinning och kommer att hålla kvar vattnet längre i anslutning till fördröjningsmagasinen, medan infiltration av vattnet snabbare kommer att ske i de grovkorniga jordarna. Det är viktigt att dokumentera åtgärderna successivt som de genomförs, samt att mäta vattenståndet kopplat till nederbörden, så att det går att följa hur vidtagna åtgärder påverkar vattendragens respons på nederbörd. SMHI har på sin hemsida en mängd öppna data, bland annat från mätplatser för nederbörd. Skee ligger exempelvis mitt emellan Nordkoster A och Håvelund, varför användbara nederbördsdata ska finnas att tillgå Svämplan Svämplan är områden längs vattendrag som regelmässigt ställs under vatten vid höga flöden. Under årtiondenas lopp har de naturliga svämplanen successivt skyddats allt bättre från översvämningar genom dikning och rensning, fördjupning eller rätning av vattendragen, så att vattennivån i området sänkts genom att vattenflödet på ett effektivare sätt har kunnat transporteras nedströms. De tidigare svämplanen har sedan tagits i bruk för olika ändamål som odling eller bebyggelse. Resultatet av de förhindrade översvämningarna har blivit snabbare och högre flöden nedströms. För att nu kunna skydda översvämningsdrabbade områden långt ner i avrinningsområdena, är ett tillvägagångssätt att hitta uppströms belägna områden där de negativa effekterna av översvämning inte är lika stora. Här kan man då vid höga flöden, på i förväg planerat sätt, styra ut delar av vattenföringen utanför den ordinarie vattenfåran. För att hitta områden som kan vara möjliga att använda som svämplan, kan man använda det GIS-skikt som finns för alla landets vattenförekomster utpekade enligt vattendirektivet. Dock ingår inte all mark i dokumenterade vattenförekomster, varför det finns diken och vattendrag där detta underlagsmaterial inte finns tillgängligt. Skiktet är baserat på Lantmäteriets nationella höjdmodell. Markområden som gränsar till vattenförekomsten upp till 1,5 meter över höjdmodellens vattenytor har markerats. Många av dessa områden bör med begränsade anläggningsarbeten kunna användas som svämplan. Görs svämplan iordning på tillräckligt många platser med tillräckligt stora arealer, kommer vattenmängderna att passera platser nedströms svämplanet under en längre tidsrymd och med lägre flödestopp än idag

34 För alla landets vattenförekomster utpekade enligt vattendirektivet, finns GIS-skikt baserat på Lantmäteriets nationella höjdmodell. Markområden som gränsar till vattenförekomsten upp till 1,5 meter över höjdmodellens vattenytor har här markerats med röd färg. Dessa kartor är en bra utgångspunkt för att hitta områden som kan användas som svämplan. Kartbilden ovan visar att orten Skee i Strömstads kommun delvis är byggd på mark som är belägen 0-1,5 m över Vättlandsåns vattenyta enligt kartan. Erfarenhetsmässigt vet vi att delar av det rödmarkerade området i praktiken är ett aktivt svämplan. Eftersom vattnet återkommande orsakar stora problem i samhället, vill kommunen få stopp på översvämningarna. Genom att studera samma kartskikt längre uppströms Skee, bör man kunna hitta andra områden dit det går att styra vattnet när nivåerna stiger, så att vattennivåerna i området vid Skee inte längre blir så höga att de låglänta markerna där översvämmas. Kartan visar ett område uppströms Skee i Strömstads kommun, med röda markeringar för marker belägna 0-1,5 m högre än vattendragens yta enligt kartan

35 Efter fältbesök och kontakt med markägare i exempelvis de rödmarkerade områdena på kartan ovan, bör åtgärder kunna utföras som sänker vattennivåerna nedströms och minskar risken för översvämning i Skee. Tidigare svämplan kan åter tas i bruk om markanvändningen medger det och nya kan åstadkommas på olika sätt, varav några exemplifieras nedan. Ett svämplan på 100 m2 kan magasinera 50 m3 om djupet blir 0.5 m. Om svämplanet är 50 m x 50 m med 0,5 m vattendjup magasinerar det 1250 m Tvåstegsdiken Tvåstegsbreddning av diken kan vara ett sätt att vid höga flöden, under kontrollerade former, ge vattnet mer plats (terrasser att svämma ut över) för att minska flödeshastigheten genom ökad friktion vilket ger längre och lägre flödestoppar nedströms. Tvåstegsdike Vid normala flöden går vattnet nere i fåran och vid högre flöden stiger vattnet upp på platåerna. Tanken är att dikets utformning ska efterlikna naturliga vattendrag med en mittfåra omgivet av ett svämplan. Genom den gräsbevuxna platån/terrassen blir dikeskanten mer stabil i tvåstegsdiket och risken för erosion i dikets slänt minskar. Underhållsinsatser brukar därför minska med tvåstegsdiken. Diket klarar också högre flöden utan att svämma över eftersom det görs bredare. Den djupa delen av diket är ofta smalare än i ett vanligt dike vilket leder till att det är större chans att vattendjupet under torra somrar ändå blir då tillräckligt för att vattenlevande djur ska överleva Ta bort kulvertar Genom att ta bort kulvertar och istället återskapa vattendrag ovan mark, ökar möjligheten att fördröja vattenflödet genom ökad friktion och magasineringsförmåga. Detta ökar möjligheterna till infiltration och minskar översvämningsrisken nedströms. Samtidigt ökar den biologiska mångfalden i området, eftersom en ny biotop tillförs på platsen. En ledning med diametern 0,4 m på en sträcka av 100 m kan ersättas med ett öppet dike som kan magasinera minst 140 m

36 Igentäppning av täckdikens utlopp Årsavrinningen minskar på täckdikad mark, vilket beror på en ökad transpiration från växterna. I områden med mycket täckdikad mark, kan det dock bli extremt höga men korta vårfloder samt mycket låga sommarflöden i vattendragen. Kraftiga svängningar i vattendragens vattenstånd resulterar ofta i kraftigt störda ekosystem (Biologisk mångfald i Sverige, Monitor 14, Naturvårdsverket). Att sätta igen täckdikningens utlopp kan alltså vara en lämplig åtgärd för att minska risken för översvämning i Skee. Där det orsakar minst olägenhet är i första hand i de fall markerna inte används på ett sätt som gör att täckdikningen är viktig, alternativt om täckdikningen inte fungerar fullt ut och nydikning inte är aktuellt för tillfället. Grödan och maskinerna kan då behöva anpassas till fuktigare mark. I vissa fall kan öppna diken ersätta täckdikningen, vilket bör ge ett trögare flöde än täckdikning, och kan vara ett mellanalternativ om man inte är beredd att helt hindra dräneringen från området Plantering av al, sälg eller liknande i flödesvägar Längs vattendrag eller i svackor som normalt är fuktiga och som blir vattenförande efter långvarig eller kraftig nederbörd, kan det vara lämpligt att plantera exempelvis al eller sälg. Stammar, grenar och rotsystem kommer då att ge ökad friktion så att vattnets hastighet minskar och dess uppehållstid blir längre. Avrinningen till det större vattendraget blir fördröjd och adderas därmed senare till dess flöde, vilket kan bidra till en längre och lägre flödestopp än tidigare. Sekundära vinster bör bli mindre tillförsel av näringsämnen till vattendraget och havet, eftersom vattnet passerar mer och kraftigare vegetation. I vissa miljöer kan åtgärden bidra till minskad sedimenttransport, ett nytt habitat skapas vilket ökar biodiversiteten, samt att möjligheten att skörda energiskog kan finnas. Hästbete öster om Skee kyrka. Svackan har ett stort tillrinningsområde och är den naturliga vattenleden i dalen. Denna mynnar i den meandrande bäck som kommer in i Skee norrifrån

37 Sälgplantering i högvattenområde vid vattendrag. Detta för att minska översvämning i Belford, England Uppdämning av vattenföringar över medelvatten För att bromsa vattenhastigheten och högt upp i tillrinningsområdet fördröja vatten på väg till större vattendrag kan barriärer anläggas. Dessa ska vara öppna i bottnen för att inte påverka det normala flödet och de livsformer som är beroende av vatten. De utformas för att i flera steg hindra högvatten att snabbt ta sig till det större vattendraget. Det uppdämda vattnet kan i större utsträckning än tidigare infiltreras i marken på grund av längre uppehållstid, vilket ger ett mer utdraget tillskott till och lägre flöden i huvudvattendraget. Sekundära vinster bör bli förbättrad vattenkvalitet, minskad sedimenttransport samt tidvis ökad andel våt mark i landskapet med ökad biodiversitet som följd. Det finns också en möjlighet för markägaren att hämta tillbaks eventuella sediment som transporterats i vattenflödet och som lägger sig kvar när vattenhastigheten bromsas upp över de större ytorna

38 Barriärer av korrugerad plåt för att skapa längre uppehållstid för höga flöden i tillrinningsområdet till Belford, England. Konstruktionerna påverkar inte medelvattenflödet. Serie med träplank som dämmer höga flöden (öppet i bottnen för att inte påverka medelvattenflödet) i ett tillrinnande dike till Belford burn, England

39 Tillrinnande dike till Grålösebäcken. För att fördröja tillflödet till Grålösebäcken skulle man här kunna bygga barriärer som släpper fram medelvattenflödet i diket, men tvingar högvatten ut över den omgivande marken. Den röda pilen på flygfotot visar vänstra bildens fotoriktning. En löpmeter av ett typiskt dike med bottenbredden 0,5 m, släntlutning 1:1 och vattendjupet 1 m kan magasinera 1,5 m3 vatten. Upprepade dämmen i ett 100 m långt dike kan då magasinera 150 m3 vatten. Bild av diket i räkneexemplet ovan Meandring av diken Sträckor med långa raka diken kan med fördel grävas om till meandrande (slingrande) vattendrag. Detta är sannolikt en av de dyrare åtgärderna att vidta, eftersom det går mycket tid för att gräva. Meandringen tar mer mark i anspråk än det raka

40 diket, men vinsterna är många. Eftersom vattnet tvingas ta en längre väg än i det raka diket, finns det mer utrymme att lagra vattnet, och det tar längre tid innan det når det större vattendraget. Samtidigt ges vattnet större möjlighet att infiltrera i marken på grund av den längre uppehållstiden. Växtligheten längs den förlängda vattenvägen kan ta hand om mer näring ur vattnet, vilket ger en bättre vattenkvalitet i nedströms liggande vattendrag och havet. De många bågarna i meandringen bromsar flödet vilket ger mindre erosion och mindre förmåga att transportera sediment. Ett meandrande vattendrag ger utrymme till fler livmiljöer i och längs vattnet vilket kan öka biodiversiteten Höjning av dammars dämförmåga över medelflödet Endast i undantagsfall passar det att dämma ett vattendrag. Åtgärdens negativa konsekvenser är ofta stora, då en damm hindrar vattenlevande organismer att ta sig fram. I de fall vattendraget redan är dämt, bör man dock i vissa fall kunna vidta åtgärder för att dammen ska kunna fördröja ytterligare flöden, utan att hindra medelvattenflödet att passera. I likhet med andra exempel på åtgärder som presenteras här, bör det finnas genomflöde som tillåter ett medelflöde att passera. Halvtrummor (endast den övre halvan av en trumma, den nedre halvan saknas) med naturlig botten är att föredra som genomflöde i dammen, eftersom trummor ofta är svåra vandringshinder. Dammkonstruktionen kan sedan utformas så att den magasinerar högre flöden. En konstruktion för kontrollerat överflöde bör ordnas för tillfällen då dammens höjd/volym inte räcker till. För att behålla dammens magasineringsvolym kan den behöva rensas från sediment ibland, vilket kan återföras till åkermarken och ha en gödande effekt. Damm vid Östra Folkestad i gren av Grålösebäcken, anlagd som kvävefälla för att minska påverkan av jordbruksmarken på havet

41 Damm med mindre trumma genom höjd fördämning uppströms Belford, England. Anläggningen släpper vattendragets medelflöde genom trumman, medan större flöden däms upp. Antingen kommer det dämda vattnet att successivt passera genom trumman (vilken bör vara halv med naturlig botten), alternativt blir det så mycket att det även bräddar över fördämningen under en period Lägga stenar eller stockar i bäckar Naturliga bäckar har ofta höga naturvärden genom de olika livsmiljöer som finns längs dess lopp. Även andra vattendrag och diken kan utgöra värdefulla livsmiljöer för växter och djur. Åtgärder måste därför utföras med eftertanke och försiktighet, för att inte skada naturvärden i arbetet med att minska översvämningsriskerna i nedströms liggande bebyggda områden. Hänsyn måste också tas till marker intill och uppströms där åtgärden görs, så att inte den höjda vattenyta som åtgärden innebär, skadar eventuell dränering eller andra intressen som är beroende av vattennivån. Ett sätt att tillföra ytterligare biotoper i och kring bäcken, kan vara att på flera olika ställen placera stockar och/eller stenar i fåran. Målet ska vara att inte stoppa medelflödet, utan leda ut högflöden utanför bäckfåran. Detta fördröjer en del av flödet, så att högvattnet får ett mer utdraget förlopp utan de högsta vattenstånden. På detta sätt skapas eller återskapas dessutom både viktiga nya habitat i bäcken och översvämningsmark vid sidan om, vilka båda är biotoper som minskat under tidigare decennier. Arter knutna till skyddade platser i vattnet samt till översvämningsmark är ofta tillbakatryckta på grund av brist på lämpliga livsmiljöer. Sekundära vinster blir mindre tillförsel av näringsämnen till vattendraget och havet samt minskad sedimenttransport

42 Stockar som lagts i bäckfåran så att höga flöden styrs upp bredvid bäcken, uppströms Belford, England. I det område som översvämmas på grund av stockarna i bäcken ovan, har barriärer av ihopflätade grenar skapats och plantering utförts för att ytterligare bromsa vattnets hastighet så att det kan hållas kvar längre och infiltrera i marken. Uppströms Belford, England

43 Gren av Grålösebäcken vid Folkestad. I denna miljö kan man på ett naturligt sätt låta ved styra ut högflöden vid sidan av bäckfåran för att fördröja tillflödet av högvatten till Skee Avledning och uppsamling av höga flöden I områden med låglänt mark i närheten av ett vattendrag kan man ovanför medelvattenståndet styra ut högvattnet genom strandbrinken och låta det flöda ut i lågområdet. Är detta litet, kan man behöva bygga en vall för att öka lagringskapaciteten och ytterligare fördröja att vattnet återvänder till vattendraget. Sekundära vinster bör bli att vattnet som styrs ut ur vattendraget renas från näringsämnen och sediment innan det åter hamnar i vattendraget och havet. Vattendraget kommer att ta med sig mindre sediment eftersom flödet blir mindre med lägre energi/hastighet/erosionskapacitet, och ett nytt våtare område skapas vilket ökar biodiversiteten. Det kan också finnas en möjlighet för markägaren att hämta tillbaks eventuella sediment som transporterats i vattenflödet och som lägger sig kvar när vattenhastigheten bromsas upp över de större ytorna

44 Uppströms Belford, England. Högvatten leds ut ur vattendraget och får leta sig ut över en stor låglänt betesmark och infiltrera i marken. Uppströms Belford, England. Ett mindre område i en meanderbåge (krök på vattendraget, vattendraget följer trädraden) används för att magasinera högvatten som leds ut i ytterkant av en uppströms liggande meanderbåge, i en lågpunkt som är skild från vattendraget med en vall. Avsatta sediment kan eventuellt användas på åkern som jordförbättring och gödsling när området behöver rensas för att återfå sin lagringsförmåga

45 Våtmark längs Västerån, Kättesjö mosse. Foto Länsstyrelsen Anläggning av våtmark Våtmarker fungerar som åtgärd mot översvämning genom att ytvatten fångas upp i våtmarken vilket minskar vattenföringen i vattendraget. Maxflödet i vattendraget fördröjs genom att vattnet snabbt tas upp och långsamt släpps tillbaka till ytvattnet. Då kan vattenmassor ha hunnit sjunka undan i nedre delarna av avrinningssystemet och mer tid finns att hantera vattnet nedströms. Detta minskar riskerna för stora konsekvenser av översvämningar. Hur effektiv en våtmark är på att ta upp vatten varierar. Våtmarker lagrar vatten, men hur mycket en våtmark kan ta emot av tillkommande vatten beror bland annat på markfuktigheten, dess storlek samt vegetationsmängd och vegetationstyp. En uppskattning av vattenlagringsförmågan är gjord på våtmarker i centrala delarna av norra USA vilken varierade mellan 0,15 och 0,46 m³ vatten per m² våtmark (Shultz och Leitch 2001). En annan uppskattning har gjorts av amerikanska motsvarigheten till svenska Naturvårdsverket, där man säger att våtmarker kan lagra ca 0,9 m³ vatten per m² (United States Environmental Protection Agency 2006). Dessa tal kan dock endast ses som exempel. Våtmarker kan se mycket olika ut och konsekvenserna för naturvärden varierar med utformning och lokalisering. Det bästa är att undvika platser med redan höga naturvärden. Är naturvärdet lågt på anläggningsplatsen är det troligt att naturvärdena kommer att öka. För att skapa en våtmark som gynnar ett stort antal arter är det bra om den är 1-1,5 m djup, innehåller öar och har grunda, flacka stränder. Om vattennivåerna i våtmarken varierar kraftigt under året skapas också en större mångfald av växtarter och igenväxningen minskar. Det är bra att skapa habitat på land i form av exempelvis död ved och stenhögar. Genom sådana åtgärder kan många insekter, groddjur, fåglar, däggdjur samt växtarter gynnas. En annan positiv

46 konsekvens är att våtmarker tar upp näringsämnen som fosfor och kväve, vilket minskar risken för övergödning i dräneringssystemet nedströms. Detta har positiva konsekvenser för flera sötvattensarter, eftersom övergödning är ett av de allvarligaste hoten mot dessa. Av de rödlistade sötvattensarterna är 56 hotade av övergödning (Bjelke 2010). Att anlägga en våtmark i anslutning till vattendrag kan medföra negativa konsekvenser som förhöjd vattentemperatur och orsaka syrefattigt vatten nedströms vid lågvattenperioder. De kan också utgöra vandringshinder om vattenflödet bromsas upp allt för kraftigt. En ny våtmark kan också missgynna arter som redan finns i vattendraget. Det krävs därför noggranna undersökningar innan åtgärden genomförs Dämma ytvattenflöden på sluttningar På platser där ytvattnet transporteras diffust ovan mark nerför sluttningar, kan man bygga vallar eller konstruera andra dämmen som magasinerar och lagrar ytvattnet vid långvarig eller kraftig nederbörd. Denna åtgärd är verkningsfull oavsett var i avrinningsområdet den anläggs, och kan med fördel utföras långt från diken eller andra vattendrag. Förutom att minska höga flöden i det mottagande vattendraget bör det bli mindre tillförsel av näringsämnen till vattendraget och havet samt minskad sedimenttransport. Eventuellt avsatt sediment som lagt sig vid dämmet kan återföras till åkermarken. Ett 100 m långt dämme (exempelvis en jordvall eller en träkonstruktion) som är 0,3 m högt och anlagt på en slutning med lutningen 16 kan magasinera 300 m3 vatten. Uppströms Belford, England. En vall anläggs i en sluttning för att fördröja tillförsel av vatten till Belford burn, vars tidigare hastigt höjda flöden brukat orsaka problem i Belford. Områdets lagringskapacitet har ökats genom att material tagits från områdets centrala delar och lagts upp i en vall som fördröjer att vattnet kommer till bäckfåran. Foto The Belford Project

47 Uppströms Belford, England. Träkonstruktion i sluttning på betesmark för att fördröja vatten som flödar ovan markytan, för att hindra höga flöden i vattendraget. Barriären från bilden ovan efter kraftigt regn. Foto The Belford Project

48 9.11. Förhöjd vägbank som dämmer högflöden Vissa vägar är under våta perioder bitvis inte tillräckligt bra konstruerade för att trafikeras med moderna maskiner. Ofta är det svårt att komma fram i låglänta områden. Där har marken ofta dikats, men tillrinnande vatten gör att det ändå kan vara för vått för att ha tillräcklig bärighet på vägen. Ett sätt att förbättra framkomligheten och samtidigt minska högvattenflödena nedströms, är att dämma området med en rejäl vall, där genomflödet kan läggas högt för att samla vatten som tvingas att infiltrera, alternativt med ett litet utlopp i botten så att allt vatten successivt kan tömmas genom trumman. Vallen blir då samtidigt en bra väg, som ger förbindelse mellan de torra områdena på ömse sidor om svackan, vilken fortsättningsvis används som fördröjningsmagasin för ytavrinnande vatten. Uppströms Belford, England. Markägaren har fått en bra markväg, samtidigt som vatten efter häftigt eller långvarigt regn uppströms den förstärkta vägen fördröjs, så att ett flödestoppen i Belford burn blir lägre och längre än tidigare

49 10. Kommande arbete Det är angeläget att ta ett helhetsgrepp för att lösa problem med översvämning i bebyggda områden. Gör man det, kan man samtidigt spara naturvärden samt undvika anläggningar som tar plats bland bebyggelsen och kräver underhåll. I bästa fall är det även en ekonomisk vinst. I årtionden har vi arbetat för att snabbt göra oss av med oönskat vatten i landskapet genom att dika, räta och rensa vattendrag samt spränga bort bergsklackar för att sänka trösklar mot havet. Denna strategi har givit positiva effekter i form av större skördar från såväl åkermark som skog. Samtidigt har problem skapats, exempelvis snabbt höjda flöden nedströms i vattendragen, erosion på grund av de höga flödena som ger transport av näring och sediment, vilket förstör livsmiljöer i vattendrag och havet. Den snabba bortledningen av vatten från landskapet har gjort att vi förlorat många våta, fuktiga och periodvis översvämmade områden. Detta har lett till att många djur- och växtarter är hotade till sin existens. Det angreppssätt som redovisas i denna rapport ger en intuitiv och enkel metod för att successivt lösa flera olika problem med samma åtgärd. För att få data på konkreta effekter av utförda åtgärder under svenska förhållanden, behövs praktiska exempel. För detta behövs en bred förståelse av översvämningsproblemet. Ett sätt att modellera och bedöma behovet samt effekterna av åtgärder behöver prövas och utvecklas. Detta för att konkret visa vilken omfattning som behövs för att få avsedd effekt samt för att ge en bättre möjlighet till uppföljning av genomförda åtgärder. Kommunen bör exempelvis dokumentera vilka problem som finns innan åtgärderna vidtas. Samma parametrar bör dokumenteras återkommande och relateras till vilka åtgärder som vidtagits. Det ger då en möjlighet att bedöma vilken effekt de olika åtgärderna haft. I listan följer ett antal frågor som kan vara lämpligt att dokumentera: Vad har översvämningarna kostat? Hur ofta har flöden förekommit som orsakat problem? Hur har nederbörden inför översvämningen sett ut? Hur höga har vattennivåerna varit vid de olika tillfällena? Hur stort har flödet varit (m3/s) vid översvämningstillfällena? Hur mycket sediment och näringsämnen har vattendraget innehållit vid olika flöden? Vid vilken tidpunkt har man kunnat så och skörda berörd jordbruksmark? Hur stor har skörden varit i olika delområden? Vilka värden finns i och längs vattendraget (habitat, fisk, andra växt- och djurarter) att ta hänsyn till vid kommande åtgärder? Kommer det nya arter i landskapet efter att åtgärder vidtagits? Ökar antalet individer av tidigare ovanliga arter? Klimatanpassning är ett högt prioriterat investeringsområde i EU under budgetperioden Det finns möjlighet för svenska organisationer att söka EUmedel för utvecklingsprojekt som går i linje med EU-kommissionens målsättningar

50 inom olika politikområden. Mer information om finansieringsmöjligheter inom olika EU-program finns samlat på klimatanpassningsportalen. (Källa: Kommuner kan söka statligt bidrag hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) för förebyggande åtgärder mot naturolyckor. Mer information om statsbidrag finns på MSB:s hemsida. (Källa: tjanster/stod-och-ersattningar/statsbidrag-naturolyckor/) I det nationella Landsbygdsprogrammet för är klimatanpassning en tvärgående fråga. Inom ramen för programmet finns det möjlighet att söka medel för tre typer av projekt: investeringsprojekt, samarbetsprojekt och innovationsprojekt. Mer information om Landsbygdsprogrammet och exempel på genomförda projekt finns samlat på klimatanpassningsportalen.(källa:

51

52