Utrikesdepartementet. andra källor. ALLMÄNT. kring. Tack infrastrukturen,

Transkript

1 Denna rapportt är en sammanställning grundad på Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av lägett för de mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas också från andra källor. Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Oman 2011 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheternaa Oman är en ärftlig monarkii med sultan Qabus ibn Said som statschef. Landet har cirka 2,7 miljoner invånare, varav cirka är gästarbetare. Oman är beläget på Arabiska halvönss yttre spets. Stora delarr av makten är centrerad kring sultanen som även förbehåller sig rätten att stifta och ändra lagar. Sultanen innehar också posterna som premiärminis ster, försvarsminister, utrikesminister och finansminister samt är chef för centralbanken. Ett direktvalt rådgivande organ (Majlis al-shoura) samt ett e av sultanen utnämntt konsultativt råd (Majlis al-dawla) bildar tillsammanss ett tvåkammarsystem. Demonstrationer förekom i början av 2011 i området omkringg och i hamnstaden Sohar. Sultanens åtgärder främst på det ekonomiska planet för att hantera orsakerna till missnöjet dämpade protesterna. Katalysator var framför allt den socioekonomiska situationen, hög ungdomsarbetslöshet, korruption och problem av liknande slag. Sharia, islamisk lag, l är grunden till all lagstiftning men m tillämpass konkret främst i familjerätt. Omans författning, The Basic Statue of o Law (2006), ska garantera ett oberoende rättsväsende. Enligt författningen ska rättsväsendet ha en oberoende ställning, men i praktiken har sultanen betydande b inflytande. Han tillsätter samtliga domare och är högsta överklagningsinstans och kan personligen ingripa i mål som rör den nationella säkerheten. Tack vare oljeinkomster harr Oman under de senaste 40 åren kunnat förbättra infrastrukturen, utbildningsväsendet och sjukvården. Landets utveckling och medborgarnas förbättrade livskvalitet har uppmärksammats internationelltt och utnämnde FN:s utvecklingsfond, UNDP, Oman till det snabbast utvecklande landet. Brister finns dock när det gäller respekt förr och skyddd av

2 2 de mänskliga rättigheterna. Även om förbättringar skett återstår betydande problem gällande grundläggande fri- och rättigheter, rättsäkerhet, kvinnors rättigheter och situationen för gästarbetare. Under 2011 genomfördes stora förändringar för att möta den kritik som mottagits från FN:s kommitté för barns rättigheter år Bland annat avskaffades fyra av de fem reservationer som Oman tidigare haft för tillämpningen av konventionen. Exempelvis presenterades ny lagstiftning angående föräldralösa barn som fastslår att barn som föds i Oman av okänd förälder har rätt till omanskt medborgarskap. Samtidigt vidtogs också åtgärder för att förbättra barns tillgång till vård och utbildning på landsbygden. Religionsfriheten respekteras generellt, även om viss reglering kan verka inskränkande på religionsutövandet. Samlingslokaler för flertalet olika religioner får byggas på mark anvisad av staten. Press- och tryckfriheten är begränsad och journalister rapporteras idka självcensur. Enligt Freedom House pressfrihetsindex halkade landet ner tre platser under 2011 och kategoriseras fortfarande som not free. I september dömdes exempelvis de två journalisterna, Yusuf al-haj och Ibrahim al- Maamary, till fem månaders fängelse för att ha förolämpat två av landets ministrar efter att ha anklagat ministrarna för korruption. Internet censureras och användningen övervakas, sidor med material som upplevs som känsligt blockeras och likaså Skype (internettelefoni). En ägare till ett internetcafé dömdes 2011 till ett kortare fängelsestraff för att ha erbjudit sina kunder tillgång till programmet. Frivilligorganisationer tillåts och är verksamma inom flera områden. Sedan 2010 har Oman en statlig kommission för mänskliga rättigheter vars arbete främst är att rapportera till rådet och sultanen.

3 3 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Oman har ratificerat nedan centrala konventioner. - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi. - Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CPD). - Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW). - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of All Forms of Racial Discrimination (CERD). Oman har inte ratificerat följande konventioner: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR). - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). - Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT). - Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the Protection of All Persons from Enforced Disappearances. - Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees. Oman har undertecknat men inte ratificerat Romstadgan för internationella brottsmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC). Landet för en löpande dialog med FN:s respektive konventionskommittéer men periodrapporten till kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) skulle ha inkommit i februari år 2011 men är försenad. Likaså ligger Oman efter med periodrapporten till kommittén för avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) som skulle inkommit i februari år 2010.

4 4 MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Den personliga integriteten, inklusive rätten till skydd från tortyr, garanteras genom artikel 20 i författningen. Fysisk och psykisk tortyr samt nedvärderande behandling är förbjuden och bestraffas. Erkännanden framtvingade under tortyr anses heller inte vara giltiga under en rättegång. Inga uppgifter gör gällande att tortyr förekommit under år Det finns inga uppgifter om försvinnanden eller politiska avrättningar under I mål där sharia-rätt tillämpas finns möjlighet för domarna att i vissa allvarligare fall döma till amputering eller spöstraffslag. Som regel används inte dessa straff. Fängelser håller generellt god standard men överbefolkade celler förekommer. Dödsfall i häkten, på grund av dålig luftkonditionering, rapporteras årligen. Ett nytt häktningscenter håller på att tas i bruk. Kommissionen för mänskliga rättigheter besökte tidigare i år fängelser i landet. Det finns dock inga självständiga organ för att kontrollera fängelserna. Oman är det enda landet i regionen som inte tillåter Röda Halvmånen tillträde. 4. Dödsstraff Dödsstraffet finns inskrivet i omansk rätt och kan utdömas för exempelvis mord eller narkotikahandel. Amnesty International rapporterar däremot inte om att något dödsstraff dömts ut i Oman under 2011 och ingen avrättning har rapporterats sedan år Enligt lag får minderåriga inte dömas till döden och dödsstraffet måste bekräftas av sultanen. I FN:s generalförsamlings resolution som uppmanade till ett globalt moratorium mot dödsstraffet i december år 2010 avstod Oman från att rösta. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Enligt artikel 27 i författningen får privata bostäder normalt inte beträdas utan ägarens/innehavarens tillstånd. För husrannsakan krävs beslut av åklagare. Lagen medger dock undantag. I flera fall då polisen inte behöver beslut om husrannsakan tycks praxis ändå vara att sådant inhämtas. Godtyckliga frihetsberövanden är enligt lag förbjudna i enlighet med artikel 18 i författningen, men i praktiken är situationen en annan. Artikel 24 stipulerar

5 att den som blivit arresterad omedelbart ska informeras om skälet till arresteringen samt få möjlighet att kontakta nödvändiga personer. Rätten till frihet skyddas av strafflagstiftningen. Statstjänstemän som bryter mot detta genom att godtyckligt frihetsberöva någon, bryta tystnadsplikten, begå hemfridsbrott, missbruka maktposition, tvinga fram bekännelser eller baktala någon bestraffas enligt nämnda lag. Det finns däremot rapporter om att fångar anklagade för brott mot landets säkerhet hålls isolerade utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. Myndigheterna avlyssnar tidvis både muntliga och skriftliga kommunikationer, som till exempel mobiltelefoner, e-post och chattrum på internet Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Omans författning antogs år Dess syfte är framförallt att reglera den kungliga successionsordningen, reglera maktdelningen mellan de båda kamrarna samt garantera vissa medborgerliga friheter. Rättsystemet består av en Högsta domstol, överklagandeinstanser, förstainstansdomstolar och så kallade Courts of Summary Jurisdiction. Dessa domstolar hanterar alla brott- och civilmål som inte är familjerättsliga. Familjerättsliga tvister hanteras av sharia-domstol. Det finns specialdomstolar för frågor gällande arbetslagar, hyreslagar samt för kommersiella tvister. Militär personal som blir föremål för domstolsprövning hanteras av militärdomstol. Likaså handlägger en särskild säkerhetsdomstol fall rörande landets inre säkerhet. Det finns även en fristående administrativ domstol, vars uppgift är att granska domstolarnas agerande. Rättsväsendet kan dock inte ses som självständigt utan kontrolleras av sultanen och justitiedepartementet. 7. Straffrihet Inga uppgifter om straffrihet förekommer. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet med mera Yttrande- och tryckfriheten är begränsad i Oman och journalister sägs ofta idka självcensur. Kritik mot sultanen är enligt lag förbjuden och informationsministeriet förhandsgranskar all tryckt media, såväl inhemsk som internationell. Freedom House kategoriserar Oman som not free och placerar landet på plats 156 av 196 vilket innebär att landet under året har halkat ner tre platser. Under 2011 dömdes journalisterna Yusuf al-haj och Ibrahim al-

6 Maamary till fem månaders fängelse för att ha förolämpat landets justitieminister och hans vice minister när de anklagade ministrarna för bedrägeri och korruption. Dessutom beslutade domstolen att stänga tidningen Azzamn, där al-maamary var chefredaktör, i en månad. Det finns åtta privatägda och två statsägda dagstidningar i Oman. Staten driver också fyra radiokanaler och två tv-kanaler. Dessutom finns det en privatägd men okontroversiell tv-kanal. Privata satellitmottagare för TV medverkar till att bredda medierapporteringen i landet. Internet är censurerat och sidor med innehåll som upplevs som känsligt är blockerade. Skype (internettelefoni) är blockerat av ekonomiska skäl. En ägare till ett internetcafé dömdes till ett kortare fängelsestraff 2011 då han erbjöd sina kunder tillgång till programmet. Viss föreningsfrihet finns i Oman och är garanterad i lag. Procedurerna för att upprätta föreningar och frivilligorganisationer är däremot ofta omfattande och svåröverskådliga och därför kan det ta upp till två år att upprätta en icke-statlig organisation i Oman. Ministerrådet godkänner organisationer inom områden som arbetar med funktionsnedsattas, kvinnors, barns och äldres rättigheter samt miljöfrågor. Dock tillåts inte organisationer som ses som skadliga för den sociala ordningen. Föreningar får inte heller ta emot bidrag från internationella grupper utan myndigheters tillåtelse. Straffet för en individ som bryter mot detta är upp till sex månaders fängelse och böter på 500 omanska rial (cirka 9000 svenska kronor). Alla demonstrationer och offentliga samlingar kräver tillstånd från myndigheter. Författningen tillåter utövandet av andra religioner än islam men alla religiösa grupper måste registrera sig hos myndigheterna. Rätten till fritt religionsutövande respekteras generellt och med statligt tillstånd får andra religiösa byggnader än moskéer byggas och det finns såväl kristna kyrkor som buddhistiska tempel i Oman De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Sultanen Qabus ibn Said är landets statschef och har regerat sedan år 1970 då han avsatte sin far i en statskupp. Maktkoncentrationen kring sultanens familj är betydande. Sultanen förfogar även över en rad viktiga ministerposter som försvarsminister, finansminister och utrikesminister och övriga familjemedlemmar innehar flera regeringsposter.

7 Oman har ett tvåkammarsystem i ett rådgivande parlament, omanska rådet (Majlis Oman). En av kamrarna, Majlis al-shoura, utses genom allmänna direkta val och har 84 platser. Även om inte rådet har någon formell lagstiftande roll fungerar det som en länk mellan makten och folket. Rådet kan exempelvis revidera lagförslag inom sociala och ekonomiska områden och föreslå ny lagstiftning. Sultanen själv fattar alla beslut i lagstiftande frågor. Den andra kammaren, Majlis al-dawla, har 71 medlemmar och utses direkt av sultanen. Rådets ordförande utses av sultanen medan dess två viceordförande utses av rådets medlemmar. Politiska partier tillåts inte i Oman men alla medborgare över 21, förutom säkerhets- eller militärpersonal, är röstberättigade till den rådgivande församlingen. Valet som hölls den 15 oktober 2011 visade enligt officiella siffror på att antalet registrerade väljare ökat med 76 procent. Även om detta endast motsvarar 43 procent av de röstberättigade är det en kraftig ökning sedan 2007 då endast 13 procent av de röstberättigande röstade. Samtidigt nästan fördubblades antal kandidater från tidigare val från 700 till 1300 personer. 77 av dessa var kvinnor vilket också innebar en markant ökning då antalet kvinnor i förra valet endast var 21. Endast en kvinna valdes in. En förändring från tidigare år var att kandidaterna för första gången fick bedriva offentliga kampanjer. I omanska medier framställs valet som mycket lyckat. Bland annat hyllas det nya elektroniska valsystemet med elektroniska fingeravtryck som ska förhindra att samma personer röstar mer än en gång. Däremot finns det inga oberoende siffror om valdeltagandet eller bedömning om valfusk då inga internationella valobservatörer tilläts. I Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) 2011 hamnar Oman på 50:e plats av 182 länder. Detta är en nedgång då man 2010 hamnade på 41:e plats. Bland länderna på den Arabiska halvön placerade sig endast Förenade Arabemiraten och Qatar bättre. 7 EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Den starka befolkningstillväxten i Oman har medfört att myndigheterna försöker öka sysselsättningen genom så kallad omanisering, vilket innebär att det privata näringslivet i större utsträckning förväntas anställa omanier. Programmet för omanisering är ambitiöst med specifika procentsatser för antalet omanier som ska mötas av respektive sektor. I dag uppgår antalet gästarbetare till ungefär av den totala befolkningen och den utländska arbetskraften utgör en majoritet av arbetsmarknaden.

8 Efter ett dekret från 2006, när fackföreningar tilläts, finns det enligt omanska arbetsministeriet i dag över 100 registrerande fackföreningar. I februari 2010 skapades Allmänna federationen för Omans fackföreningar. För att bilda en lokal avdelning av en fackförening på en arbetsplats krävs det att minst 25 personer på företaget ansluter sig. Däremot får inte säkerhetspersonal, militärpersonell, offentliganställda eller hushållsanställda bilda fackföreningar. Strejkrätten finns i lag men rätten ställer villkor. En absolut majoritet av arbetarna måste ge sitt samtycke och arbetsgivaren måste få veta om strejken tre veckor i förväg Nya arbetslagar implementerades i år, där bland annat minimilönen förbättrades och höjdes till 220 omanska rial (cirka 4000 svenska kronor) per månad. Rapporter om gästarbetare som betalas betydligt mindre förekommer. Oman har varit medlem i den internationella arbetsorganisationen (ILO) sedan 1994 och har ratificerat fyra av organisationens centrala konventioner: - 29 och 105 (förbud mot tvångsarbete) (förbud mot barnarbete), 138 (minimiålder) Oman har inte ratificerat följande konventioner: - Konventionerna mot diskriminering i arbetslivet, nummer 100 och 114. Inte heller konventionerna om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, nummer 87 och 98. Oman har inte ratificerat några av ILO:s konventioner om arbetssäkerhet och hälsostandard Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Utvecklingen av sjuk- och hälsovården har under sultan Qabus ibn Said varit ett prioriterat område vilket också uppmärksammats internationellt. Enligt världshälsoorganisationen (WHO) har alla omanier fri tillgång till grundläggande sjukvård. För utländska anställda betalar arbetsgivaren normalt sjukvårdskostnaderna men många gästarbetare står utan skydd. Samtliga skolbarn erhåller vaccinering av skolhälsovården. Dödligheten bland nyfödda är i dag 7,8 per 1000 födslar vilket är en förbättring mot tidigare år. Hälso- och sjukvårdssektorns del av statsbudgeten utgjorde år 2011 runt 4,1 procent. 87 procent av befolkningen har tillgång till rent dricksvatten samt sanitära anläggningar. Enligt uppgifter från FN:s barnfond (UNICEF) existerar däremot inte en strategi för att ta itu med nya samhällsproblem som exempelvis diabetes, HIV eller fetma.

9 9 12. Rätten till utbildning Enligt officiella siffror satsar den omanska staten över elva procent av statsbudgeten år 2011 på utbildningssystemet. Det är en ökning med sex procent från föregående år. Satsningarna på utbildning sker som en del av diversifieringen av ekonomin och omaniseringen av arbetsmarknaden. Utbildning är fri och allmän upp till motsvarande gymnasienivå. Den är inte obligatorisk men flertalet barn och ungdomar genomgår utbildning upp till gymnasienivå. Skillnader finns fortfarande mellan städer och landsbygd. Läskunnigheten var enligt FN:s utvecklingsorgan (UNDP) 86,6 procent år Färre kvinnor än män var läskunniga. I ett försök att sätta mänskliga rättigheter på agendan anordnar den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter regelbundet seminarier. Kommissionen planerar även i samarbete med Sultan Qabus-universitet att starta en masterutbildning i mänskliga rättigheter, vilken i så fall skulle vara den första i sitt slag. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Oman har trots jämförelsevis små oljeresurser en god levnadsstandard för sin befolkning. Välståndet och resurserna är dock ojämnt fördelade. Skillnader finns mellan städer och landsbygd, omanier och gästarbetare samt mellan män och kvinnor. BNP per capita uppgick år 2011 till US-dollar. I november 2010 utnämndes Oman av FN:s utvecklingsorgan UNDP till det snabbast utvecklade landet i en jämförelse av 135 stater. Utnämningen av ledande utvecklingsland baserades på de förändringar inom utbildningssektorn och inom hälso- och sjukvård som landet har genomgått de senaste fyrtio åren. År 1970 var den förväntade livslängden 49,3 år. Det fanns då två sjukhus, 22 hälsocenter och inga privata kliniker. År 2011 är medellivslängden över 70 år och det finns uppskattningsvis minst 60 sjukhus, 217 hälsocenter och 817 privata kliniker. Likaså fanns det år 1970 endast 16 skolor, jämfört med över 1000 i dag.

10 10 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Artikel 17 i Omans författning förbjuder bland annat diskriminering på grund av kön, ursprung, hudfärg, språk eller religion. Trots detta är kvinnors situation problematisk och genererar fortsatt kritik från internationella organisationer. Kvinnor har rösträtt och möjligheten att få en god utbildning. Socialt betingade institutionaliserade normer utgör dock fortfarande hinder för kvinnor och bromsar en snabbare utveckling. Kvinnor i Oman är bundna av sociala strukturer som bevarar den manliga dominansen och är diskriminerade i familjerättsliga frågor. Kvinnor har rätt att begära skilsmässa men processen är enklare för män. Likaså får barn faderns medborgarskap och inte kvinnans. Omanska kvinnor har sämre utbildning och sämre ekonomiska resurser än män. Den omanska staten arbetar dock aktivt för att skapa arbetsmöjligheter för kvinnor. Våld mot kvinnor utgör ett stort samhällsproblem i landet. Våldtäkt är förbjudet, men inte inom äktenskapet. Inte heller misshandel eller våld inom hemmet är förbjudet enligt lag. Våld kan dock straffas enligt lag om misshandeln är tillräckligt grov. Kvinnlig könsstympning är inte heller förbjuden i lag och förekommer trots att hälsoministeriet förbjuder läkare att utföra ingreppet. Prostitution är i lag förbjudet men sex- och människohandel med framför allt kvinnor förekommer. Oman är en destination och transitland för trafficking av såväl kvinnor och män men regeringens ansträngningar har förbättrat situationen. Efter att en anti-trafficking-lag trädde i kraft år 2008 har flera personer blivit dömda till långa fängelsestraff för inblandning i människosmuggling. Den omanska polisen har också anordnat seminarier och utbildat sin personal i syfte att stärka kunskaperna om problemet. 15. Barnets rättigheter Oman har anslutit sig till barnkonventionen, men med reservationer. Bland annat kvarstår reservationen mot artikel 14 som stipulerar barns rätt att fritt välja religion. För att bevaka arbetet med barns rättigheter har en nationell kommitté för barns rättigheter bildats. Det förekommer ingen medierapportering om barnprostitution, gatubarn, handel med barn eller annan form av exploatering av barn.

11 11 Grundskoleutbildning är gratis för både omanska och icke-omanska barn, dock ej obligatorisk. Fördelningen mellan flickor och pojkar är jämn inom grundskolan och enligt uppgifter från UNICEF från 2008 går 68 procent av alla barn i grundskolan. Våld mot barn är straffbelagt och utbildningsdepartementet har exempelvis rätt att straffa lärare som använder sig av aga. Lagstiftningen ger däremot inte myndigheter rätten att flytta ett barn från ett våldsamt hem. Oman reviderade många av sina ståndpunkter efter kritik från FN:s kommitté för barns rättigheter angående situationen för barn utanför äktenskapet, barn till gästarbetare och bristande tillgång till vård och utbildning för barn i landsbygdsområden. Bland annat slopade de fyra av fem reservationer som de tidigare haft inför barnkonventionen. Nyligen presenterades ny lagstiftning för föräldralösa barn som innebär att barn som fötts i Oman av okänd förälder ska få medborgarskap. Steg har också tagits för att förbättra tillgång till vård och utbildning på landsbygden. Situationen för barn med handikapp är dock oroande och ämnet är svårt att få grepp om på grund av bristfällig information. Service för barn med handikapp i Muskat är befintlig men knapp och situationen är värre på landsbygden. FN har också riktat kritik mot den låga straffåldern i Oman, som i nuläget är 9 års ålder. Ny lagstiftning väntas, i form av Children Law 2012, men det var vid tidpunkten för rapportens författande oklart vilken ny ålder som skulle gälla. UNICEF bedömde att den nya straffåldern skulle hamna någonstans mellan 12- eller 13-års ålder. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk De största minoritetsgrupperna utgörs av gästarbetare från andra länder, främst från Indien, Pakistan och Sydostasien. Arbetslagstiftningen garanterar samma rättigheter för utländska arbetstagare som för omanska medborgare, men inte gällande minimilön. Befolkningsstatistik baserad på etnisk tillhörighet tillhandahålls inte. Likväl klassificeras befolkningen som omansk eller ickeomansk, vilket överensstämmer med nationell lag. Utländska medborgare har inte rösträtt till den rådgivande församlingen men det är möjligt för invandrare att bli medborgare. Dubbelt medborgarskap erkänns inte men efter 20 års vistelse i landet går det att ansöka om medborgarskap, en möjlighet som över gästarbetare hitintills har använt. Främlingsfientliga organisationer är förbjudna enligt artikel 134 i strafflagen.

12 Enligt författningen från år 1996 råder religionsfrihet, dock med vissa inskränkningar. Så länge inte utövandet av en tro stör den allmänna samhällsordningen eller inkräktar på moralen är det lagligt. Om staten ser en anledning kan den förbjuda ett samfund. Det är endast tillåtet att ha religiösa samlingar i statligt godkända lokaler. Staten främjar samreligiös förståelse och tolerans, bland annat genom publikationen av tidskriften Al Tasamoh (Tolerans). Sultan Qabus ibn Said har personligen skänkt pengar till uppförandet av hinduiska tempel Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexuella handlingar är enligt lag förbjudna och ska straffas i enlighet med sharia-rätten. Inga uppgifter finns dock om att personer bestraffats för homosexuellt umgänge. Frågan är tabubelagd och diskuteras inte offentligt. Inga registrerade HBT-organisationer finns i landet. 18. Flyktingars rättigheter Omans lag föreskriver flyktingars rätt att söka asyl. Effektiva system för att garantera efterlevnaden samt sörja för flyktingars behov saknas dock. På grund av Omans geografiska läge är landet mål för flyktingar från Afrikas horn och Jemen. I praktiken förblir det svårt att få en fristad i Oman och illegala flyktingar som påträffas av polisen blir vanligen återsända. 19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning Det förekommer ingen rapportering om statlig diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Författningen ger personer med funktionsnedsättning samma rättigheter som alla medborgare. I verkligheten är det svårare att tillgodose allas behov av hjälp och social diskriminering och sämre livskvalitet för människor med funktionsnedsättning är förekommande. Företag med fler än 50 anställda ska enligt lag reservera två procent av arbetstillfällena för personer med funktionsnedsättning, dessutom ska offentliga byggnader tillgänglighetsanpassas. Efterlevnaden av dessa regler är dock svår att överblicka.

13 13 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Det finns inga oberoende inhemska frivilligorganisationer i Oman som arbetar med att övervaka skyddet av de mänskliga rättigheterna. Däremot finns en rad enskilda organisationer som arbetar inom områden som rör rättighetsfrågor. Kommissionen för mänskliga rättigheter är tänkt att vara en oberoende organisation men får finansiering ifrån staten och rapporterar årligen direkt till sultanen. Kommissionen som funnits i snart två år består av medlemmar från de offentliga, privata och akademiska sektorerna och har påbörjat utredningsarbetet av de mänskliga rättigheter till landets första nationella MRrapport. Rapporten är tänkt att lämnas in till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Situationen för icke-statliga organisationer har inte förbättrats det senaste året. Berörda myndigheter har rätten att upplösa en organisation och donationer från internationella organisationer måste godkännas av berörda myndigheter. En relativt ny organisation är Tawasul som arbetar med att stärka det omanska civilsamhället. Organisationen har bland annat arbetat med att förbereda några av de kvinnliga kandidaterna inför 2011 års val. En process inom vilken de till exempel lärde ut hur kvinnorna på bästa sätt kunde genomföra en valkampanj. Organisationen tilldelades andra plats i EU:s Challiot pris år Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Sverige ger inget direkt stöd för arbete med mänskliga rättigheter i Oman. Frågan om mänskliga rättigheter tas upp genom EU, bland annat i möten med den regionala samarbetsorganisationen för Gulf-staterna (GCC). Oman tillåter normalt internationella organisationer att bedriva arbete och fältstudier. FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon besökte landet 2011.