Homosexualitet är olagligt och bestraffas enligt shariah-lagstiftningen.

Transkript

1 Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Oman 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Oman, på Arabiska halvöns östspets, är en absolut monarki med ungefär 2,6 miljoner invånare. Oman tillhör den regionala sammanslutningen GCC (Gulfstaternas samarbetsråd). Stora delar av makten är koncentrerad kring sultanen, Qabus ibn Said, som styrt landet sedan Landet har sedan dess, mycket tack vare oljeinkomsterna, sett en omfattande utveckling och modernisering. Omans grundlag är från Enligt artikel 2 i grundlagen är islam statsreligion. Religionsfrihet råder dock enligt artikel 28, så länge utövandet inte stör allmän ordning eller står i kontrast med allmänna beteenderegler. Shariah är grunden till lagstiftningen, men tillämpas konkret främst i familjemål. De flesta medborgarna i Oman är Ibadhi- eller Sunni-muslimer. Enskilda organisationer registreras hos myndigheterna. Ett flertal enskilda organisationer finns men ännu ingen organisation för mänskliga rättigheter. Det är i princip lagligt att starta en människorättsorganisation. Dock avslogs en ansökan för ett människorättscenter under Enskilda organisationer har inte rätt att erhålla internationellt stöd utan regeringens tillstånd. Brott mot detta kan bestraffas med fängelse och böter. Kritik av staten tolereras inom vissa gränser. Oman anses ligga i framkant i regionen när det gäller kvinnans ställning och rättigheter. Oman anslöt sig under 2006 till konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW), vilket inte hindrar att traditionsbunden diskriminering kan förekomma. Homosexualitet är olagligt och bestraffas enligt shariah-lagstiftningen.

2 2 Kvinnlig omskärelse (FGM) är inte förbjuden i lag. Sjukhus får dock inte utföra ingreppet. Politiska partier existerar inte. Ett rådgivande organ (Majlis Al-Shura), med 83 medlemmar, väljs genom direkta allmänna val. Alla medborgare över 21 år, förutom militär och säkerhetspersonal, har rösträtt. Dessutom finns ett konsultativt råd (Majlis Al-Dawla), där Sultanen utser alla 59 medlemmarna. Tillsammans bildar dessa organ ett tvåkammarsystem kallat Omanska rådet (Majlis Oman). Enligt grundlagen skall rättsväsendet ha en oberoende ställning, men i praktiken kan sultanen utöva inflytande. Han tillsätter samtliga domare och agerar själv som högsta överklagningsinstans. Han kan personligen ingripa i mål som rör den nationella säkerheten. Polisen behöver inte ha en häktningsorder för att företa arrest. Inom 48 timmar från arresteringen måste polisen dock antingen släppa, eller lämna över ärendet till allmän åklagare. Åklagaren måste inom 24 timmar, antingen formellt arrestera personen, eller besluta om frisläppande. Oman har anslutit sig till fyra av de viktigaste MR-konventionerna samt fyra av Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta centrala konventioner. Förändringar har nyligen skett i arbetslagstiftningen. Under året har fackföreningar tillåtits och myndigheterna öppnat upp för kollektiva förhandlingar. Restriktioner finns dock. Minimiåldern för att arbeta som kameljockey har höjts till 18 år. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Oman har ratificerat följande konventioner: - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) - Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) men inte det fakultativa protokollet om enskild klagorätt. - Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,

3 Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) samt det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr. - Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC) samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn. Man har dock reserverat sig mot samtliga artiklar i CRC som anses motsäga islam, speciellt artikel 20 rörande adoption. Finland invänder mot denna allmänna reservation och hävdar att denna inte har någon legal effekt. Sverige, Tyskland och Nederländerna invänder mot samma reservation och menar att en dylik reservation ger upphov till tveksamhet angående Omans inställning till konventionen, eftersom reservationen underminerar densamma. Norge invänder att reservationen, på grund av sin karaktär av generell friskrivning motsäger konventionens syfte. Oman reserverar sig även mot artikel 14, att ett barn fritt får välja religion och mot artikel 30, som tillåter ett barn tillhörande en minoritet att bekänna sig till sin egen religion. Oman tolkar artikel 7 som att ett barn som föds i Oman av okända föräldrar, får omanskt medborgarskap. Oman har även ratificerat det tillhörande protokollet om barn i väpnade konflikter, vilken underställs samma reservationer som huvudkonventionen, samt det tillhörande protokollet om handel med barn. En specialrapportör inriktad på trafficking av människor avser besöka Oman inom kort. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Den personliga integriteten skyddas genom artikel 20 i grundlagen, "Basic Statute of the State", som antogs Fysisk och psykisk tortyr samt nedvärderande behandling är förbjuden och bestraffas. Särskild lagstiftning på området har dock inte implementerats. Lokal expertis anser att reglerna i grundlagen utgör tillräckligt skydd. Lagstiftningen förbjuder tortyr och annan grym, inhuman eller kränkande behandling och straff. Det har dock förekommit anklagelser att polisen använt övervåld för att skingra demonstranter och att brottsutredare hotat med fysisk skada. Regeringen har i förekommande fall degraderat eller skilt polismän från sina tjänster om de befunnits skyldiga. Misshandel i samband med förhör förekommer och då i synnerhet rörande säkerhetspolisen. Det finns inga uppgifter om försvinnanden eller politiska avrättningar. I mål där Shariah-lagstiftning appliceras finns möjlighet för domarna att i grava fall döma till amputering eller piskning. Som regel används dock inte amputeringsstraffet. 3

4 4 4. Dödsstraff I Oman tillämpas dödsstraff, särskilt för mord, men straffet verkställs sällan. Minderåriga får ej dömas till döden. Dödsstraff måste bekräftas av sultanen. Inga avrättningar har rapporterats sedan Rätten till frihet och personlig säkerhet Enligt grundlagens artikel 27, får privata bostäder normalt inte beträdas utan ägarens/innehavarens tillstånd. Lagen medger dock undantag i flera fall, varvid polisen inte behöver beslut om husrannsakan. Oftast inhämtas ett sådant ändå av polisen. Beslut om husrannsakan utfärdas av åklagare. Godtyckliga arresteringar eller frihetsberövanden är enligt lag förbjudna. Rätten till frihet skyddas av strafflagstiftningen. Statstjänstemän, som bryter mot detta, till exempel de som godtyckligt berövar någon friheten eller bryter sin tystnadsplikt, begår hemfridsbrott, missbrukar sin maktposition, tvingar fram bekännelser eller baktalar någon, straffas enligt nämnda lag. Det händer dock att fångar anklagade för brott mot landets säkerhet hålls isolerade utan möjlighet att kommunicera med omvärlden. Myndigheterna avlyssnar både muntliga (bland annat mobiltelefoner) och skriftliga kommunikationer, e-post och chattrum på internet. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Omans grundlag, antogs Dess syfte är att ge grundval för politisk och social stabilitet, samtidigt som den är ämnad att ge ett grundskydd för enskilda individer. Åklagarmyndigheten, som etablerats i enlighet med artikel 64 i grundlagen, leds av en allmän åklagare, som rapporterar till chefen för polis- och tullmyndigheten. Landet har två fängelser för grövre kriminalitet, ett i Salalah och ett i al- Manoumah. Enligt informationsministeriet, skulle ett fängelse räcka, men hänsyn tas till de frihetsberövades familjer, som vid besök annars skulle behöva resa avsevärda sträckor. Regler för behandling av frihetsberövade antogs genom ett kungligt dekret från Teoretisk utbildning och yrkesutbildning skall enligt detta finnas tillgänglig för de som hålls fängslade. Frihetsberövade som är arbetsföra skall få rimlig ersättning för det arbete de utför. Efter fyra års straff, skall fängslade få rehabilitering för att kunna återgå till samhället. Fängelser och häkten håller

5 5 generellt internationell standard. Lokala religiösa grupper tillåts besöka fängelserna. Trots att shariah-lagstiftningen utgör grunden för lagstiftningen i Oman har justitieministeriet separerats från det tidigare "Ministry of Justice, Awqaf and Islamic Affairs". På senare år har separata institutioner etablerats för att hantera civilmål som inte lämpar sig att föras av shariah-domstolarna. Personlagstiftningen, har som mål att skapa en enhetlig praxis för familjemål. Lagen syftar bland annat till att barn under 18 år inte skall tvingas ingå äktenskap samt att personer över 18 år i princip får gifta sig fritt. Rättssystemet består av en Högsta domstol, överklagandeinstanser, förhandsdomstolar och så kallade Courts of Summary Jurisdiction. Dessa domstolar hanterar alla brott- och civilmål som inte hanteras av shariahdomstolarna. Specialdomstolar i form av arbetsdomstol, hyresdomstol och domstol för kommersiella tvister finns också. Militär personal som blir föremål för domstolsprövning hanteras av en speciell militärdomstol. En särskild säkerhetsdomstol handlägger fall rörande landets inre säkerhet. Det finns även en fristående administrativ domstol, vars uppgift är att granska domstolarnas beslut. Enligt grundlagen skall rättsväsendet ha en oberoende ställning, men i praktiken kan sultanen utöva inflytande. Han tillsätter samtliga domare och agerar själv som högsta överklagandeinstans. Han kan personligen ingripa i mål som rör den nationella säkerheten. Det finns inga rapporter om att sultanen under 2006 skulle ha ändrat domslut som fattats av de allmänna domstolarna eller av domstolen för kommersiella tvister. Under 2005 benådades 31 personer som dömts till långa fängelsestraff för att ha krävt politiska reformer. Endast en domare dömer i allmänna domstolar. I de fall det utdömda straffet är längre än tre månader eller bötesbeloppet överskrider ett visst belopp kan domslutet emellertid överklagas till en panel bestående av tre domare. Polisen behöver inte ha en häktningsorder för att arrestera någon. Inom 48 timmar från arresteringen måste polisen dock antingen släppa, eller lämna över ärendet till allmän åklagare. Åklagaren måste inom 24 timmar, antingen formellt arrestera personen, eller besluta om frisläppande. För att hålla kvar en misstänkt i häktet krävs domstolsbeslut. Normalt kan en domare ge tillstånd för 14 dagar. Genom den nya grundlagen infördes vissa legala och processuella förbättringar för anhållna. Bland annat kan en medellös åtalad påräkna offentlig försvarare.

6 6 7. Straffrihet Ingen information har erhållits om förekomsten av straffrihet. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Yttrandefrihet och tryckfrihet råder i princip enligt grundlagens artikel 29 och 31. Det är dock enligt grundlagen förbjudet att publicera texter som leder till oenighet bland folket, skadar rikets säkerhet eller smädar en persons heder eller rättigheter. Således kan regeringen inskränka yttrande- och tryckfriheten, vilket även sker. Offentlig kritik av sultanen är förbjuden. Under 2005 åtalades den förra parlamentarikern Taybah Al-Ma'wali för att hon skickat sms-meddelande som innehöll kritik mot sultanen. Hon släpptes efter att ha avtjänat ett sex månader långt fängelsestraff. Kritik av regeringsledamöter och myndigheter tolereras. Press och publikationslagen medger censur av inhemsk och utländsk press. Informationsministeriet kan agera mot allt material som anses politiskt, kulturellt eller sexuellt utmanande. Privata tidningsmedier är tillåtna. Det finns sex dagstidningar, varav fyra privatägda. Totalt finns även 31 stats- och privatägda tidskrifter. År 2004 tilläts privata radio- och tevestationer. Ett år senare beviljades de två första sändningsrättigheterna, en för huvudstaden Muscat och en för distriktet Zhafar. Efter detta har ytterligare en radio- och en tv-sändningsrättighet beviljats. Regeringen erbjuder subventioner och bidrag även till privata media. Detta sammantaget med risken för censur gör, enligt IPI (International Press Institute), att journalister i stor utsträckning tillämpar självcensur och många tidningar väljer att inte införa känsliga artiklar. Satellit-TV och internet innebär att befolkningen har god tillgång till utländska medier. Det nationella telekombolaget erbjuder internetanslutning, men blockerar material som anses pornografiskt eller politiskt känsligt. Bolaget anslog även varningar på hemsidor om att kritik av sultanen och regeringsmedlemmar censureras och leder till polisförhör. Oman hamnar på plats 155 (av 194), i Freedom House världsranking av pressfrihet. Den omanska tullen konfiskerar videomedia och raderar vad man anser vara olämpligt material. Konfiskeringen av böcker och andra media från privatpersoner minskade under 2006.

7 7 Kulturella evenemang tillståndsprövas av polisen. Den akademiska friheten är begränsad, speciellt när det gäller ämnen som anses kontroversiella (politik/religion/hot mot den allmänna moralen). Medborgarna har, enligt grundlagen, mötesfrihet inom lagens gränser. Alla offentliga möten kräver dock förhandstillstånd. År 2005 använde polisen övervåld för att skingra en grupp demonstranter i samband med att domslut föll mot 31 Ibadhimuslimer. Flertalet demonstranter arresterades, men inga åtalades. Politiska partier existerar inte. Medborgarna har, enligt artikel 33 i grundlagen, rätt att organisera sig inom lagens gränser. Föreningar som är hemliga, militära eller skadar den allmänna ordningen, är dock förbjudna. Det är förbjudet att tvinga någon att ansluta sig till en förening. Alla föreningar måste godkännas av socialministeriet. Föreningar får inte engagera sig inom politik eller blanda sig i religiösa frågor. Endast en utländsk nationell förening per land (för gästarbetare/utländska minoritetsgrupper) kan registreras. "The law of National Associations" tillåter föreningar för kvinnofrågor, barnfrågor, ålderdomsfrågor, handikappsfrågor, konsumentskydd och miljöfrågor. Under vissa villkor kan dessa föreningar få statligt ekonomiskt stöd. Det finns 42 registrerade kvinnoorganisationer. Enligt artikel 2 i grundlagen är islam statsreligion. Religionsfrihet ska råda enligt artikel 28, så länge utövandet inte stör allmän ordning eller står i kontrast med allmänna beteenderegler. Shariah är grundvalen för lagstiftningen. De flesta medborgarna är Ibadhi- eller Sunni-muslimer. Diskriminering på grund av religiös tillhörighet är förbjuden. Att folket får utöva sina religiösa friheter övervakas av religionsministeriet. Alla religiösa samfund måste registreras. Hädelse är förbjudet vad beträffar samtliga religioner. Statligt stöd har givits till icke-muslimska församlingar genom att mark upplåtits utan kostnad för uppförande av kyrkor och andra samlingslokaler. Trostillhörighet är inget hinder för inresa i Oman. Inte heller utgör den grund för yrkesförbud. Publicering av religiöst material hindras, även om det går bra att importera. Äktenskap måste ingås i ett religiöst samfund. Ingås äktenskap utan godkännande av en representant för något religiöst samfund, kan paret dömas till mellan tre och sex månaders fängelse. Domen kan överklagas vid civil domstol.

8 8 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Ett rådgivande organ (Majlis Al-Shura), med 83 medlemmar, väljs via direkta allmänna val. Medborgarna saknar således möjlighet att byta regering genom direkta val. Det rådgivande organet sägs fungera som en länk mellan folket och regeringen, även om det inte har någon formell lagstiftande funktion. Medlemmarna i rådet kan ställa frågor om såväl ministrarnas officiella åligganden som om deras personliga vandel. Rådet kan revidera lagförslag på de sociala och ekonomiska områdena och föreslå ny lagstiftning. Sultanen själv fattar de avgörande besluten i alla lagstiftande frågor. Sultanen utser alla medlemmarna till ett konsultativt råd (Majlis Al-Dawla). Rådets ordförande utses av sultanen, medan dess två viceordförande utses av rådets medlemmar. Nio av medlemmarna är kvinnor. Tillsammans bildar dessa två organ det Omanska rådet (Majlis Oman), det vill säga ett tvåkammarsystem. Oman saknar politiska partier. Sedan 2003 är alla medborgare över 21 år (dock ej säkerhets- eller militär personal) röstberättigade till den rådgivande församlingen. Regeringsmedlemmar får inte kandidera till rådet. Vid det senaste valet i oktober 2003 uppgick väljarunderlaget till ungefär personer berättigade att rösta. Framför allt på grund av byråkratiska krav registrerade sig endast , varav deltog i valet. Av 506 kandidater, var 15 kvinnor. Två kvinnor fick förnyat förtroende av väljarna. Rådet väljs för fyra år. Sultanen influerade inte nomineringen av kandidaterna. Klantillhörighet är en viktig faktor i de omanska valen. Nästa val hålls under Medborgarna har rätt att indirekt kontakta ministerier via lokala företrädare, normalt en lokal guvernör. Beslut av ministrar kan bestridas i den administrativa domstolen. Medborgarna har dock inte tillgång till regeringshandlingar. Alla lagar och kungliga dekret publiceras emellertid i "the Official Gazette". På samtliga statliga verk föreskrivs att de offentligt anställda genomgår utbildning i kunskap om mänskliga rättigheter. I Transparency Internationals korruptionsindex (CPI) 2005 hamnar Oman på 28:e plats av 158, med ett indextal på 6,3, där 10 betyder ingen korruption. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Den starka befolkningstillväxten i Oman har medfört att myndigheterna söker öka sysselsättningen genom så kallad "omanisering", vilket innebär att det privata näringslivet i större utsträckning förväntas anställa omanier. 20 procent av den 3 miljoner stora befolkningen, alltså cirka personer, utgörs idag av gästarbetare, främst från Sydostasien. Den utländska

9 arbetskraften utgör en majoritet av arbetsmarknaden. Myndigheternas krav på omanisering har successivt ökat. Målsättningen för vissa branscher uppgår till 70 procent för år Oman har varit medlem i ILO sedan Av ILO: s åtta centrala konventioner har Oman ratificerat nummer 29 och 105, förbud mot tvångsarbete, samt nummer 138 och 182, förbud mot barnarbete. Oman har inte ratificerat konventionerna mot icke-diskriminering i arbetslivet, nummer 100 och 114 och konventionerna om föreningsfrihet och förhandlingsrätt, nummer 87 och 98. Oman har inte ratificerat några av ILO: s konventioner om arbetssäkerhet och hälsostandard. Enligt artikel 88 i den omanska arbetslagstiftningen, har arbetsgivaren ett övergripande ansvar för att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda sina anställda mot hälsofaror på arbetsplatsen. Lagstiftningen uppställer skyddsregler för byggnadssektorn, gruvsektorn och särskilt farliga arbetsplatser, men inte för handels- kontors- eller jordbrukssektorerna. Lagen tillhandahåller gränsvärden för ljud, vibrationer och maskiner, men inte för luftföroreningar, kemikalier, cancerogena ämnen, asbest, bensen och bensenprodukter, bly och manuella lyft. Oman har regler angående rapportering och utredning av arbetsskador, men har ingen nationell statistik på området. Oman tillhandahåller inga medel för hälsoövervakning i arbetslivet, men väl för regelbundna hälsoundersökningar, första hjälpen och behandling samt krishantering och räddning i arbetslivet. Ett ministerium för samhällsutvecklingen och ett arbetskraftsministerium bildades Sedan 2003 har omanska arbetare rätt att bilda representationskommittéer, som skall verka för att deras rättigheter bevakas. Sedan den 22 juli 2006 tillåts även fackföreningar. Även utländska arbetare kan bli medlemmar i dessa. Fackföreningarna organiseras i ett nationellt organ som skall representera arbetarna lokalt och regionalt. Elva av tretton medlemmar i exekutivkommittén är dessutom chefer på högre nivå inom näringslivet. Även om omansk lag under 2006 öppnat upp för kollektiva förhandlingar finns det fortsatt ingen uttrycklig rätt att genomföra dessa. Enligt lagen skall ministeriet i framtiden ge ut råd angående dessa. I nuläget får arbetsgivaren själv bestämma om han/hon vill delta i kollektiva förhandlingar. Således erkänns fortfarande inte rätten till kollektiva förhandlingar till fullo. Oman 9

10 10 samarbetar med ILO för att tillse att rätten till kollektiva förhandlingar överrensstämmer med internationell standard. Löner och arbetsvillkor fastställs i övrigt i lag eller genom enskilda arbetskontrakt års dekret om strejkförbud upphävdes 2004 genom en ny arbetsmarknadslag. Regelverk för konfliktlösning måste införas hos företag med fler än 50 anställda. Om enskilda problem inte kan lösas fungerar den omanska Arbetsmarknadens välfärdsstyrelse som medlare. Arbetsmarknadsstyrelsens direktör fungerar som skiljedomare i de fall medlingen inte lyckas. Samtliga anställda, inklusive utländska arbetstagare, har rätt att ta upp sina problem med välfärdsstyrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen har en jourtelefon som är öppen dygnet runt för fall av missförhållanden på arbetsplatsen. Enligt de omanska myndigheterna är många utländska arbetstagare inte medvetna om sina rättigheter att ta upp arbetstvister med välfärdsverket. Vissa uppges frukta reprimander. I de flesta fall löser välfärdsverket upp arbetskontraktet utan efterföljande utvisning. Välfärdsverket kan ge arbetaren rätt till kompensation för den tid då han/hon arbetade under tvång. Arbetsgivaren blir i förekommande fall även dömd till böter. En arbetstagare får vägra arbete i det fall att arbetet är farligt och arbetsgivaren gjorts medveten om förhållandet, utan åtgärd. För arbetsrelaterade skador erhålls ersättning. Regeringen utför inspektioner av arbetsplatser. Företag som har 15 anställda eller fler måste upprätta arbetsregler som skall godkännas av Arbetsmarknadsstyrelsen. Statliga inspektioner görs slumpartat. För företag med fler än 50 anställda krävs att det finns ett samtalsforum mellan anställda och företagsledning. Detta får dock inte diskutera löner, arbetstid och arbetsvillkor. Tvångsarbete är förbjudet enligt lag. Det händer att arbetsgivare håller kvar det dokument som behövs för att utländska arbetare skall kunna byta arbetsgivare. I praktiken måste den utländske arbetaren då arbeta kvar eller bli arbetslös, vilket i sin tur innebär utvisning. Den allmänna minimiåldern för anställning är 15 år. Kontroller sker av myndigheterna. Tidigare (2005) har det rapporterats att mindre familjeföretag, speciellt inom jordbruk och fiskerinäring, bryter mot minimiålderskravet. ILO har understrukit att barn som arbetar som kameljockeys riskerar att exploateras ekonomiskt och att skadas då arbetet är mycket farligt. Oman har efter detta ratificerat konvention nummer 182, som förbjuder denna typ av arbete för barn. Numera är minimiåldern 18 år för professionell ritt. Denna

11 minimiålder gäller även andra farliga yrken. För att delta i kamelkapplöpning som amatör är minimiåldern 14 år. För att undvika att utländska barn, till exempel från Sydvästasien, utnyttjas föreskrives att endast omanska medborgare får utöva kamelkapplöpning. Bötesbeloppet har höjts för den som anställer barn från 260 till 1300 US-dollar. För återfallsförbrytare med två domar under ett år tillämpas även kortare fängelsestraff. Barn under 18 år får inte arbeta kvällar och nätter, inte arbeta mer än fyra timmar i sträck och ej heller arbeta övertid. Arbetsveckan är mellan 40 och 45 timmar, med en viloperiod under torsdag eftermiddag och fredag. Minst 24 timmars viloperiod är obligatorisk. Vid arbete över 48 timmar per vecka skall utgå övertidsersättning. Under det första anställningsåret erhålls 15 dagars semester, med en ökning till 30 dagar efterföljande år. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Nästan hälften av befolkningen är under 20 år. Medellivslängden är 71 år (män) respektive 77 år (kvinnor). Sjukvården är fri för omanska medborgare. För utländska anställda betalar arbetsgivaren normalt sjukvårdskostnaderna. Samtliga skolbarn erhåller vaccinering av skolhälsovården. Utveckling av sjuk- och hälsovård och byggnation av bostäder har prioriterats sedan sultan Qabus tillträde. Hälsokostnaderna står för 3,2 procent av landets BNP. Totalt går det 1,2 doktorer per 1000 invånare. Hälsovården är av god standard. Runt 40 procent av hälsokostnaderna anslås för att bota sjukdomar, medan den näst största posten är preventiva åtgärder. Runt 10 procent går åt till administration. 34 procent av sjukvårdskostnaderna består av mediciner, vilket enligt Världshälsoorganisationen (WHO), beror på att landet i stor utsträckning använder märkespreparat. 12. Rätten till utbildning 1970 fanns endast tre grundskolor med totalt 909 elever (alla pojkar) i landet. Oman har under senare år arbetat med femåriga utvecklingsplaner för skolsystemet, vilket lett till att landet under hade nästan elever i grundskolan och på gymnasiet. Skillnaden mellan antalet manliga och kvinnliga elever är mindre på gymnasiet än i grundskolan. Skolan är fri och allmän för alla upp till slutet av gymnasiet. Den är dock inte obligatorisk. 11

12 Flertalet ungdomar genomgår såväl grundskole- som gymnasieutbildning upp till 18 års ålder. Drygt hälften av studenterna vid Sultan Qaboos University är kvinnor. En fjärdedel av befolkningen över 15 år är dock fortsatt analfabeter. Av statens budget går cirka 13 procent till utbildning. Ungefär en fjärdedel av alla grundskolor är privatägda. Oman arbetar med mänskliga rättighetsfrågor i skolorna genom att använda böcker där mänskliga rättigheter och frihetsrelaterade frågor tas upp. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Tack vare oljeinkomster och en medveten satsning på den sociala sektorn har Oman idag en förhållandevis hög levnadsstandard. Skillnader finns dock mellan grupper i samhället. Minimilönen räcker inte för att erbjuda en fullgod levnadsstandard. BNP per capita uppgick 2005 till US-dollar, vilket innebär en ökning från föregående år. Med en 56:e plats på FN:s välfärdsindex (HDI), hamnar Oman i de medelutvecklade ländernas grupp tillsammans med länder som Thailand, Brasilien och Saudiarabien. OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Kvinnor har haft rösträtt till den rådgivande församlingen sedan år I regeringen ingår för närvarande fyra kvinnor, bland annat ministern för högre utbildning och turism. Flera ambassadörer är kvinnor. Kvinnor får dock inte arbeta som domare. Analfabetism förekommer, speciellt bland äldre kvinnor, vilket försvårar deras situation att förvärva/behålla egendom, medverka på arbetsmarknaden och informera sig om sina rättigheter var 84 procent av de vuxna kvinnorna analfabeter var siffran 34,6 procent. Kvinnor får äga fastigheter, men regeringstjänstemän har för vana att använda speciella regler för kvinnor som söker banklån, vilket leder till att färre banklån beviljas för kvinnor. Kvinnans situation har förbättrats de senaste tre decennierna fanns ingen utbildning för flickor, men i dag får 95 procent grundläggande skolutbildning. Oman anslöt sig till konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW) den 7 februari

13 13 Den administrativa domstolen hanterar jämställdhetsfall. Relativt generösa regler för barnledighet tillämpas. Principen om lika lön för lika arbete gäller både inom den privata och inom den offentliga sektorn. Kvinnor har rätt att köra bil, till skillnad från situationen i vissa andra länder i regionen, och är inte utsatta för strikt klädtvång. Med hänvisning till traditioner och sedvänja förekommer lagligt sanktionerad diskriminering av kvinnor. Kvinnor får till exempel inte resa ut ur landet utan tillstånd från make eller fader. Övergrepp mot kvinnliga gästarbetare anställda i omanska hem och inom sjukvården förekommer. Liksom i andra Gulf-stater råder osäkerhet om myndigheternas hantering av rättssäkerheten i sådana fall. Även om kvinnor i Oman har en relativt stark politisk ställning, så är de dock diskriminerade i familjerättsliga frågor och är offer för sociala fördomar som tenderar att bevara den manliga dominansen. Barn får faderns medborgarskap. Våld i hemmet hanteras av shariah-domstolarna. Medierapporteringen av misshandelsfall är begränsad. Misshandlade kvinnor kan söka hjälp hos polisen, men detta uppges endast ske i ett fåtal fall. Hederstänkandet är starkt, varför många familjer väljer att ta lagen i egna händer. Enligt personlagstiftningen får kvinnor vid giftermål behålla sitt flicknamn, äga fastigheter, ärva egendom, besöka sin familj fritt och ansöka om skilsmässa om goda grunder finns. Shariah-lagstiftningen favoriserar män i vissa situationer, till exempel vid arvsrättsfrågor. Kvinnor har dock rätt att ta en arvstvist till domstol. Den omanska regeringen är medveten om att den traditionsenliga uppfattningen om kvinnans roll i samhället måste förändras och att kvinnorna måste få bättre insikt om sina rättigheter. Till dessa frågeställningar anses även höra att eliminera bristen på servicetjänster såsom daghem (inom industrisektorn erbjuds till exempel ingen dagvård för barn), öka yrkesvägledningen och kvinnors kunskap om arbetsmarknaden och öka möjligheterna att erhålla banklån. 57 procent av de arbetande kvinnorna är i 20-årsåldern. 73 procent av kvinnorna återfinns i den offentliga sektorn. 33 procent av arbetskraften inom den offentliga sektorn är kvinnor. Kvinnlig omskärelse (FGM) är inte förbjudet i lag. Sjukhus får dock inte utföra operationen. Omskärelse sker hos enskilda kvinnor på landsbygden, speciellt i den södra kustregionen. En kommitté för barnets rätt föreslog i september 2006 att kvinnlig omskärelse skall förbjudas. Informationskampanjer i detta syfte bedrivs.

14 Arbetslagstiftningen garanterar mammaledighet, sjukförsäkring och pension vid 55 års ålder. Kvinnor anställda inom den offentliga sektorn har rätt till ett års vårdnadsledighet, 50 dagars betald mammaledighet och betalda studier utomlands. Hustrur till en manlig offentligt anställd har rätt till fyra månadslöner efter makens dödsfall. Kvinnor har speciella arbetstider. Lika lön för lika arbete gäller. Könsdiskriminering på arbetsmarknaden existerar alltjämt. 90 procent av kvinnorna föder numera på kliniker och över 90 procent av kvinnorna väljer att få en prenatal undersökning. 74 procent av kvinnorna väljer att få postnatal vård. Denna vård är gratis. Prostitution är olaglig och uppges vara ovanlig. 15. Barnets rättigheter Oman har anslutit sig till barnkonventionen med förbehåll för barnens rätt att fritt välja religion. För att bevaka utvecklingen har en nationell kommitté om barnets rättigheter bildats. Det förekommer ingen medierapportering om barnprostitution, gatubarn, handel med barn eller annan form av exploatering av barn. Grundskoleutbildning är gratis för både omanska och icke-omanska barn. Fördelningen mellan flickor och pojkar är jämn inom grundskolan. 65 procent av barnen går i grundskolan. Barn upp till sex år åtnjuter fri hälsovård. Våld mot barn är straffbelagt. Utbildningsdepartementet har rätt att straffa lärare som använder sig av aga. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Lagen förbjuder diskriminering av medborgare baserat på kön, etnicitet, språk, religion, bostadsort och social klass. Trots detta förekommer våld, trakasserier, diskriminering mot minoritetsgrupper samt anti-semitiska handlingar. Definitionen på vad som utgör diskriminering är bristfällig. Grundlagen ger vissa exempel. Ingen har fällts för diskriminering. Av den omanska befolkningen om 2,6 miljoner är ca utlänningar. Arbetslagstiftningen garanterar samma rättigheter för utländska arbetstagare som för omanska medborgare. Befolkningsstatistik baserat på etnisk tillhörighet tillhandahålls inte. Dock klassificera befolkningen som omansk eller icke-omansk, vilket överrensstämmer med nationell lag. Utländska medborgare har inte rösträtt till den rådgivande församlingen. Dubbelt medborgarskap 14

15 erkänns inte. Främlingsfientliga organisationer är förbjudna enligt artikel 134 i strafflagen Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Homosexualitet är förbjuden i lag och bestraffas hårt enligt shariahlagstiftningen. Frågan är tabubelagd och diskuteras inte offentligt. Möjligheterna att bedöma de homosexuellas egentliga situation är mycket små. 18 Flyktingars rättigheter Grundlagen förbjuder utlämning av politiska flyktingar. Oman respekterar FN: s konvention från 1951 om flyktingstatus samt dess tillhörande protokoll, vilka emellertid inte har undertecknats. Flyktingar som lämnat Oman men vill återvända ges som regel inte förnyat uppehållstillstånd. Omfattande illegal invandring äger rum. Många tas om hand av myndigheterna och placeras i uppsamlingscentraler till dess att de efter konsultation med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), kan utvisas. Människohandel straffas med fängelse på mellan tre och fem år. En jourtelefon som är öppen 24 timmar om dygnet tar emot tips om potentiella fall av människohandel. Det tidigare problemet med fall av människohandel bland kameljockeys är förhoppningsvis numera löst (se 10). 19. Funktionshindrades rättigheter Ingen statlig diskriminering av funktionshindrade kan utläsas. Ett flertal rehabiliteringscentra för funktionshindrade har etablerats, varav ett är statligt. Funktionshindrade arbetar ofta i statsförvaltningen. Den fria medicinska vård, som alla landets medborgare åtnjuter, inkluderar även sjukgymnastik, proteser och annat stöd till funktionshindrade. Ministeriet för social utveckling har etablerat kommittéer, bland annat för att sprida kännedom och underlätta för funktionshindrade. Företag som har fler än 50 anställda måste hålla 2 procent av arbetsplatserna reserverade för funktionshindrade. Denna regel är svår att implementera. Personer med hiv/aids möts ofta med misstänksamhet. Hälsoministeriet har under tidigare år startat ett program för upplysning kring hiv/aids. Sedan 2003 finns en gratis jourtelefon för frågor kring veneriska sjukdomar.

16 16 ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter För att bilda enskilda organisationer krävs registrering hos myndigheterna. Syftet med organisationen måste stå i överensstämmelse med offentlig lagstiftning. Ett flertal enskilda organisationer finns, men ännu ingen organisation för mänskliga rättigheter, även om bildandet av en sådan inte är förbjudet i lag. En ansökan för ett människorättscenter avslogs så sent som Inga organisationer har rätt att erhålla internationellt stöd utan regeringens tillstånd. Brott mot detta kan straffas med fängelse och böter. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Sverige har inte något bilateralt utvecklingssamarbete med Oman. FN:s barnfond (Unicef) och WHO har delegationer i Muscat.