Arbetsterapeuters insatser inom arbetslivsinriktad rehabilitering en kvalitativ intervjustudie

Transkript

1 Örebro universitet Hälsovetenskapliga institutionen Arbetsterapi Nivå C Vårterminen 2007 Arbetsterapeuters insatser inom arbetslivsinriktad rehabilitering en kvalitativ intervjustudie Occupational therapist s interventions within vocational rehabilitation a qualitative interviewstudy Författare: Anna Lundgren Lena Nordström Handledare: Lis Sjöberg

2 Örebro universitet Hälsovetenskapliga institutionen Arbetsterapi Arbetets art: Uppsatsarbete omfattande 10 poäng C, inom ämnet Arbetsterapi Svensk titel: Arbetsterapeuters insatser inom arbetslivsinriktad rehabilitering en kvalitativ intervjustudie Engelsk titel: Occupational therapist s interventions within vocational rehabilitation a qualitative interviewstudy Författare: Anna Lundgren & Lena Nordström Handledare: Lis Sjöberg Datum: Antal ord: 7494 Sammanfattning: För att hjälpa personer med funktionshinder som är arbetslösa och/eller sjukskrivna tillbaka ut i arbetslivet arbetar Arbetsförmedlingen (AF) med arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters insatser med arbetslivsinriktad rehabilitering. För att studera det intervjuades sju arbetsterapeuter, verksamma inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Utifrån studiens syfte utvecklades en intervjuguide. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans system för innehållsanalys och ledde fram till fyra teman Arbetsterapeuters roll vid arbetslivsinriktad rehabilitering, Arbetsterapeuters insatser och arbetsuppgifter, Arbetsterapeuters utvärderingar av resultaten vid rehabilitering och Arbetsterapeuters beskrivning av mål inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Resultatet visade att arbetsterapeuterna främst arbetade med att klargöra arbetsförutsättningar och att anpassa arbetssituationen för de arbetssökande. Målet de arbetade mot var att få de arbetssökande med funktionshinder i arbete. Arbetsterapeuterna beskrev vikten av att komma in tidigt i rehabiliteringsprocessen för att hjälpa och stödja personer med funktionshinder för att de fortare ska komma ut i arbete. Fem arbetsterapeuter berättade att de gjorde uppföljningar av arbetsprövningar och arbetshjälpmedel på olika vis och vid olika tidpunkter. Rehabiliteringsinsatserna avslutas om personen har fått en anställning eller står till arbetsmarknadens förfogande och kan börja söka arbete på egen hand. För att avsluta rehabiliteringen har arbetsterapeuterna avslutande samtal med den arbetssökande. Sökord: arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetsterapi, funktionshinder, arbetslöshet.

3 Innehållsförteckning INLEDNING...1 BAKGRUND...1 Arbetsmarknadsverket...1 Rehabilitering...2 Arbetslivsinriktad rehabilitering...2 Försäkringskassan...3 Arbetsterapi...3 Problemområde...3 SYFTE...3 Frågeställningar...3 METOD...4 Design...4 Urval och undersökningsgrupp...4 Datainsamling...4 Dataanalys...5 Etiska ställningstaganden...5 RESULTAT...5 Arbetsterapeuters roll vid arbetslivsinriktad rehabilitering...6 Arbetsterapeuters insatser och arbetsuppgifter...7 Arbetsterapeuters utvärderingar av resultaten vid rehabilitering...8 Arbetsterapeuters beskrivning av mål inom arbetslivsinriktad rehabilitering...9 DISKUSSION...10 Metoddiskussion...10 Resultatdiskussion...12 Slutsats...14 Tack...15 REFERENSLISTA...16 BILAGOR Bilaga 1: Intervjuguide Bilaga 2: Informationsbrev till arbetsterapeuter Bilaga 3: Påminnelsebrev till arbetsterapeuter Bilaga 4: Analysmall 1 Bilaga 5: Analysmall 2

4 INLEDNING Under de senaste åren har undersökningar kommit fram till att arbetslösa mår både psykiskt och fysiskt dåligt (1). Allt fler människor mår sämre bland annat på grund av det ökade tempot och den ökade stressen i samhället (2). För att förhindra utslagning från arbetsmarknaden är det viktigt att åtgärder t.ex. i form av rehabilitering sätts in i ett tidigt skede (1). BAKGRUND Arbetslivsinriktad rehabilitering bedrivs för personer med funktionshinder, som kan vara både arbetslösa och sjukskrivna eller enbart arbetslösa. Enligt Nationalencyklopedin (3) definieras funktionshinder som begränsning av en individs fysiska eller psykiska funktionsförmåga (3). I studien har författarna valt att benämna de arbetslösa för arbetssökande. I början av 1990-talet steg arbetslöshetstalet dramatiskt. År 2006 låg den öppna arbetslösheten på 4,6 %. I slutet av 2006 var antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning personer (4). Från januari 2006 till januari 2007 har antalet sysselsatta ökat med (5). Strukturomvandlingar, rationaliseringar och ökad produktivitet har bidragit till förändringar av arbetsmarknaden och det ställs stora krav på flexibilitet. Förändringarna har underlättat för kvinnorna att ta sig in på arbetsmarknaden, men har också bidragit med ökad stress, ökat arbetstempo och stigande ohälsotal med stor utslagning från arbetslivet (2). Dåliga ergonomiska förhållanden, med ensidiga och upprepade rörelser eller olämpliga arbetsställningar, kan många gånger vara orsaken till värk och smärta. Påfrestande psykologiska och/eller sociala förhållanden kan också ha betydelse. Ett sätt att förhindra utslagning från arbetsmarknaden kan vara att sätta in åtgärder tidigt och göra bedömning av medicinska arbetshinder (1). Därför finns både sociala och ekonomiska skäl till rehabilitering. Arbete är socialt då det förstärker självkänslan, livskvaliteten och ger identitet. Det ger också dagarna en struktur och meningsfullhet, men också arbetskamrater. Personer som står utanför arbetsmarknaden kostar tre gånger så mycket pengar som en person som arbetar (6). Arbetsgivaren ska anpassa arbetet till de anställdas fysiska och psykiska förutsättningar, genom s.k. arbetsanpassning. Det kan t.ex. handla om olika arbetshjälpmedel, förändringar i den fysiska arbetsmiljön, informationsinsatser, utbildning, arbetsträning, arbetsprövning eller omplacering (7). Arbetsträning innebär att personen tränar upp sin arbetsförmåga för en viss arbetsuppgift. Vid arbetsprövning prövas vilken typ av arbetsuppgifter som personen skulle kunna klara. Det innebär att personen får pröva olika arbetsuppgifter på en arbetsplats (8). Enligt Gard och Larsson (9) är det viktigt att arbetsgivaren motiverar arbetstagaren till rehabilitering. I det ingår också att guida, formulera mål, ha ett bra förhållande och se till att arbetstagaren är delaktig i rehabiliteringsplanen. Arbetsgivaren ska också underlätta kontakten med andra inblandade i rehabiliteringsteamet (9). Arbetsmarknadsverket Regering och riksdag har det övergripande ansvaret för sysselsättningen och den samlade arbetsmarknadspolitiken i vårt land. Arbetsmarknadsverket (AMV) ska skapa en fungerande arbetsmarknad och verkställa det regering och riksdag beslutat om. Arbetsförmedlingen (AF) ingår i AMV och ansvarar för förmedling av jobb, vägledning, arbetslivsinriktad rehabilitering och utbildning till personer som är arbetslösa eller riskerar arbetslöshet (7). Det är AF:s uppgift att stödja och rusta de arbetssökande så att de kan komma ut i arbete och skall 1

5 också arbeta för att förebygga diskriminering i arbetslivet på grund av t.ex. funktionshinder så alla arbetssökande får samma chans att komma ut i arbete. AF: s uppdrag är också att effektivisera så att utsatta grupper fortare kommer ut på arbetsmarknaden (4). Inom AF finns Arbetsförmedlingen Rehabilitering (AF Rehab). AF Rehab är en konsultorganisation som arbetar med arbetslivsinriktad rehabilitering. AF Rehab tar vid när den medicinska rehabiliteringen är avslutad och ansvarar för utredningar av arbetssökandes arbetsförmåga och kartlägger behov av utbildning. Det finns också tillgång till praktikplatser för arbetsprövning och t.ex. utvärdering av hjälpmedel och arbetsanpassning (10). Rehabilitering Rehabilitering var en av samhällets stora satsningar under 1990-talet (2). Det var svårt för personer, som varit sjukskrivna under lång tid, att komma tillbaka till arbetslivet och svårt för de personer som inte kunde prestera fullt ut (11). Syftet med rehabilitering är att höja människors livskvalitet och underlätta för att fungera självständigt i samhället (10). Rehabilitering handlar om att komma igen efter sjukdom, skada eller kris. För att lyckas i en rehabiliteringssituation är det viktigt att inte bara se på människan hur frisk eller sjuk hon är, utan utgå från samspelet mellan människan, miljön och omgivningen (12). För att uppnå en förbättrad funktionsförmåga och ökat välbefinnande är det enligt Kielhofner (13) viktigt att ta hänsyn till en persons vilja, vanor och utförandekapacitet vid rehabilitering. Vilja behövs för att personen ska vara motiverad till rehabilitering och vanorna handlar om mönster och rutiner i vardagen. Utförandekapacitet beskriver den fysiska och sociala miljön runt personen där den allmänna mentala förmågan och den tidigare upplevda erfarenheten skapar ett utförande (13). Rehabilitering är ett samspel mellan individen och t.ex. arbetsterapeuten samt individens omgivning (12). På samhällsnivå finns rehabilitering och rehabiliteringsinsatser uttryckta i lagar, förordningar och utredningar. De ska vara en vägledning för organisationer med rehabiliteringsansvar t.ex. Försäkringskassan, hälso- och sjukvården, socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheter och arbetsgivare. Åtgärderna ska samordnas och kombineras efter varje individs behov, krav, förutsättningar och intressen (12). Arbetslivsinriktad rehabilitering Den 1 januari 1992 trädde en ny rehabiliteringsreform (14) i kraft i Sverige. Målet med reformen var att få en bättre arbetsmiljö, minska risken för utslagning, få en mer effektiv rehabilitering och på så vis hjälpa individen att behålla jobbet (14). I och med rehabiliteringsreformen infördes arbetslivsinriktad rehabilitering i socialförsäkringen. Reformen kom till för att underlätta återgång till arbete för personer som var långvarigt sjukskrivna, hade sjukbidrag eller förtidspension. Det övergripande målet för arbetslivsinriktad rehabilitering är att så många som möjligt ska kunna försörja sig genom att arbeta (15). Om inte den anställde kan gå tillbaka till sin tidigare arbetsplats så ställs det krav på vidareutbildning, omskolning eller omplacering (1). Arbetslivsinriktad rehabilitering innefattar stöd och åtgärder som en individ behöver, för att återfå eller behålla sin arbetsförmåga, efter att den medicinska behandlingen har avslutats (4, 12). Det kan t.ex. vara arbetsträning, arbetsprövning eller utbildning för att en person ska kunna återgå till sitt tidigare arbete eller få ett annat lämpligt arbete (16). 2

6 Försäkringskassan Försäkringskassan är ansvarig för samordningen av arbetslivsinriktad rehabilitering och ska se till att personer får den rehabilitering som krävs. Samarbete sker med bl.a. arbetsgivare, arbetsförmedling och socialtjänst (10). Försäkringskassan har en samordnande roll i arbetet att förebygga arbetsoförmåga, rehabilitera och stödja vid sjukdom och handikapp (7). Det är arbetsförmågan, inte sjukdomen, som avgör om personen har rätt att få sjukpenning (17). Försäkringskassan kartlägger behov och åtgärder, även för personer utan arbetsgivare (10). Under de senaste åren har sjukfrånvaron börjat sjunka och ökningen av nya fall med sjuk- och aktivitetsersättning har stannat av, men ligger fortfarande på en hög nivå. I december 2005 var ca personer sjukskrivna (11). Under de senaste åren har undersökningar kommit fram till att arbetslösa mår både psykiskt och fysiskt dåligt (1). Regeringen har satt som mål att halvera sjukfrånvaron 2008 i förhållande till 2002 (11) och därför prioriterar Försäkringskassan att göra korrekta bedömningar när det gäller rätten till ersättning (17). Arbetsterapi Enligt arbetsterapeuternas etiska kod (18) är målet med arbetsterapi att se till patientens möjlighet att leva ett så bra liv som möjligt. De insatser som arbetsterapeuten gör ska vara individ- eller miljöinriktade och fokusera på aktiviteter i det dagliga livet. De ska vara till för de personer som har, eller kommer att få, nedsatt aktivitetsförmåga och som behöver hjälp och stöd för att kunna leva ett meningsfullt liv. Arbetsterapeuten ska göra utredningar och bedömningar i förebyggande- eller rehabiliterande syfte. Arbetsterapeuten ska bl.a. utreda behov av förändringar på arbetet och därefter komma med förslag på förändringar (18). Danielsson och Levén skriver att: Arbetsterapeuter bör se arbete som en central del i människors liv men samtidigt ha ett förhållningssätt som visar på en förståelse för de människor som av någon anledning inte väljer eller har möjlighet att arbeta. (19, s 24) Problemområde Författarna vill undersöka hur arbetsterapeuter arbetar inom arbetslivsinriktad rehabilitering för att hjälpa arbetssökande med funktionshinder och även ta reda på vilka mål arbetsterapeuter vid arbetslivsinriktad rehabilitering arbetar mot och hur de utvärderar resultaten av sina arbetsuppgifter. Arbetsterapeuter har en viktig roll i arbetslivsinriktad rehabilitering för personer med funktionshinder (20) och därför är det viktigt att synliggöra deras arbetsinsatser inom detta område. För att få en ökad förståelse och kunskap om hur arbetsterapeuter arbetar har författarna valt att undersöka detta område. SYFTE Syftet med studien är att beskriva arbetsterapeuters insatser inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Frågeställningar Hur beskriver arbetsterapeuter sina arbetsuppgifter vid arbetslivsinriktad rehabilitering? Hur beskriver arbetsterapeuter de mål som finns inom arbetslivsinriktad rehabilitering? Hur utvärderar arbetsterapeuter resultaten av arbetslivsinriktad rehabilitering och de arbetsterapeutiska insatserna? 3

7 METOD Design Som metod valdes en empirisk studie med kvalitativ, deskriptiv ansats. Datainsamling skedde genom halvstrukturerade intervjuer (21) med syfte att ge en fördjupad förståelse av arbetsterapeuters arbetsuppgifter inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Vid utarbetandet av intervjuguiden (bilaga 1) samt genomförandet av intervjuerna togs stöd av Kvale (21) och Trost (22). Intervjuerna utgick från tre frågeområden med öppna uppföljningsfrågor (21). Studiens frågeområden skulle täcka studiens syfte och besvara dess frågeställningar. Urval och undersökningsgrupp Urvalet för deltagande i studien skedde genom strategiskt urval (22). Kriterier för att ingå i studien var att deltagarna skulle vara verksamma arbetsterapeuter inom AF med inriktning arbetslivsinriktad rehabilitering. Deltagarnas geografiska spridning begränsades till fyra närliggande orter i Mellansverige. Genom AF:s telefonväxel inhämtades namn och telefonnummer till arbetsterapeuter inom AF. Arbetsterapeuter på de fyra orterna kontaktades per telefon för en kort information om studiens syfte. Därefter skickades informationsbrev (bilaga 2) till de arbetsterapeuter som författarna varit i kontakt med. Arbetsterapeuterna vidarebefordrade de medskickade exemplaren av informationsbreven till arbetsterapeutkollegor på samma arbetsplats. Författarna skickade ut informationsbrev till fyra arbetsterapeuter på fyra orter. På den första orten fanns bara en arbetsterapeut. På den andra orten tillfrågade arbetsterapeuten fyra kollegor. Av dessa tackade tre ja och en nej till att delta i studien. På den tredje orten tillfrågade arbetsterapeuten fyra kollegor, varav även här tre tackade ja och en nej. På den fjärde orten tillfrågade arbetsterapeuten en kollega som kom att tacka ja. Av de fyra arbetsterapeuter som författarna skickade ut informationsbrev till tackade samtliga ja till att delta i studien. Fyra arbetsterapeuter som från början tackat ja avböjde senare att delta i studien. Sammanlagt fick tretton arbetsterapeuter informationsbrevet. I brevet gavs en presentation av författarna och studiens syfte. Svar om deltagande i studien efterfrågades med E-post. Svar inkom från sju arbetsterapeuter varav två tackade nej till att delta. Påminnelsebrev (bilaga 3) skickades ut när anmälningstiden gått ut till de sex arbetsterapeuter som inte hade svarat. Svar om deltagande inkom från de sex arbetsterapeuterna där alla sex tackade ja. Fyra av de sex arbetsterapeuterna avböjde senare deltagande. Undersökningsgruppen kom slutligen att bestå av sju arbetsterapeuter på fyra orter i Mellansverige. De berörda arbetsterapeuterna kontaktades per telefon och tid för intervjuerna bokades. Datainsamling Sju arbetsterapeuter som arbetar med arbetslivsinriktad rehabilitering intervjuades, på fyra olika orter i Mellansverige. En intervjuguide (bilaga 1) utarbetades med en inledande del om deltagarnas erfarenheter inom yrket och arbetslivsinriktad rehabilitering. Intervjuguiden fortsatte med följande tre huvudfrågor. Beskriv dina arbetsuppgifter vid arbetslivsinriktad rehabilitering. Beskriv de uppsatta mål som finns inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Hur utvärderas resultaten av arbetslivsinriktad rehabilitering och de arbetsterapeutiska insatserna. Huvudfrågorna hade olika underfrågor för att ge en fördjupad förståelse av arbetsterapeuternas arbetsuppgifter, vilka mål de arbetar mot och hur insatserna utvärderas. Den första intervjun var en pilotintervju för att se om intervjuguidens utformning var relevant. Då endast en justering gjordes i intervjuguiden ingick pilotintervjun i studien. Pilotintervjun 4

8 varade i åttio minuter och de övriga intervjuerna varade mellan trettio och femtio minuter. I pilotintervjun avvek samtalet från ämnet vid ett flertal tillfällen vilket förklarar att den tog åttio minuter. Varje intervju spelades in på band och genomfördes av båda författarna för att stödja varandra. I enlighet med Kvale (21) tillät författarna pauser under intervjun för att ge deltagarna möjlighet till reflektion (21). Sex arbetsterapeuter valde att genomföra intervjuerna i ett ostört rum på respektive arbetsplats. En arbetsterapeut valde att intervjuas på en ostörd plats på Örebro universitet. Dataanalys Det insamlade materialet bearbetades, analyserades och tolkades utifrån Graneheim och Lundmans modell för innehållsanalys (23). Intervjuerna delades upp mellan författarna och renskrevs ordagrant var och en för sig. Den ena författaren skrev ut tre intervjuer och den andra skrev ut fyra intervjuer. Efter transkribering lästes utskrifterna igenom flera gånger, var och en för sig, för att få en helhet av textinnehållet. Därefter tog författarna tillsammans ut meningsbärande enheter (bilaga 4), som innehöll sammanhängande texter med överensstämmande innebörder. Den text som inte var relevant och som inte motsvarade studiens syfte och frågeställningar sorterades bort och var inte med i den fortsatta analysen (21). Utan att förändra innehållet kondenserades sedan textmaterialet ytterligare. Det innebar att texten kortades ner utan att kärnan i intervjuerna förändrades (23). Utifrån den kondenserade texten kodade författarna var och en för sig textmaterialet (21, 23). Därefter gjordes en sammanställning av koderna för att komma fram till gemensamma koder (bilaga 4). Koderna delades in i flera underkategorier som i sin tur sammanfördes under ett antal kategorier (bilaga 5). Utifrån kategorierna växte teman fram som motsvarade och gav svar på syftet. Analysen resulterade i fyra olika teman, Arbetsterapeuters roll vid arbetslivsinriktad rehabilitering, Arbetsterapeuters insatser och arbetsuppgifter, Arbetsterapeuters utvärderingar av resultaten vid rehabilitering och Arbetsterapeuters beskrivning av mål inom arbetslivsinriktad rehabilitering (bilaga 5). I den avslutande delen validerade författarna resultatet. Detta gjordes genom att författarna kontrollerade att det som framkommit i resultatet gick att återfinna i det transkriberade materialet (23). Etiska ställningstaganden Informationsbrev med information om studiens syfte (bilaga 2) skickades ut till arbetsterapeuter inom arbetslivsinriktad rehabilitering. I brevet informerades arbetsterapeuterna om att deras identitet, arbetsplats och ort avidentifierades vid sammanställningen av resultatet (22). De informerades även om att de när som helst kunde avbryta sitt deltagande, även om de tackat ja till att medverka. Efter studiens avslutande förstördes de inspelade banden (21). RESULTAT Undersökningsgruppen bestod av sju arbetsterapeuter, sex kvinnor och en man, som hade arbetat som arbetsterapeut mellan sex och trettioett år. Deltagarna hade arbetat med arbetslivsinriktad rehabilitering på Arbetsförmedlingen (AF) mellan tre och tretton år. Fem stycken arbetade på Arbetsförmedlingen Rehabilitering (AF Rehab) och en arbetade på AF med arbetslivsinriktad rehabilitering som inriktning. Den sjunde arbetade på AF i samarbete med Försäkringskassan. Arbetsterapeuterna arbetar i olika team med bl.a. socialkonsulenter, arbetspsykologer och sjukgymnaster. Specialresurser i AF finns att tillgå för konsultation i olika resursteam för arbetssökande med funktionshinder t.ex. syn- hörsel eller rörelsehinder. Teamen arbetar på uppdrag från handläggarna på AF och den primära uppgiften är att de arbetssökande ska få ett arbete eller en utbildning. AF ska arbeta med att klargöra arbetsförutsättningar och anpassa arbetssituationen för arbetssökande och/eller sjukskrivna 5

9 personer. Klargöra arbetsförutsättningar syftar till att den arbetssökande ska få kunskap och insikt om sina personliga förutsättningar för arbete och utbildning. Anpassning av en arbetssituation innebär att anpassa arbetsplatsen för arbetssökande med nedsatt arbetsförmåga. Arbetsterapeuters roll vid arbetslivsinriktad rehabilitering Samtliga arbetsterapeuter uppgav att de arbetade som konsulter mot AF när det gäller personer med funktionshinder. De arbetar med arbetsrehabilitering där arbetsplatsanpassningar och arbetshjälpmedel ingår. Att anpassa arbetsplatsen kan göras genom att förändra den arbetssökandes arbetsuppgifter eller arbetsförhållanden. Arbetshjälpmedel ska underlätta för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga att få anställning. Vanliga arbetshjälpmedel kan t.ex. vara arbetsstol och höjoch sänkbart bord. Fem arbetsterapeuter berättar att de har en roll där stötta, tipsa och finnas till är centrala delar i arbetet med de arbetssökande. En arbetsterapeut berättar att hennes roll var teammedlem, konsult och arbetskamrat. En annan berättar att hennes roll var att ackvirera platser till funktionshindrade personer, vilket innebär att det görs en efterfrågan av arbete eller praktik till den arbetssökande hos en arbetsgivare som inte anmält rekryteringsbehov. Fyra arbetsterapeuter känner sig uppskattade i sitt yrke och upplever att de har en viktig roll och att arbetsuppgifterna ständigt ökar...arbetsterapeuten har en ganska viktig roll....vi får mer och mer arbetsuppgifter....det är ju positivt....det är ett jätte kul jobb och man känner sig uppskattad....viktigt....att man får en helhetsbild så att man inte bara tittar på funktionshindret....det tror jag är vår styrka....givetvis så är det väldigt mycket arbetsterapeutiskt....vi är en väldigt perfekt yrkesgrupp för arbetsmarknaden över huvud taget, kan jag tycka...mera arbetsterapeuter...viktigt att titta på det här med roller och vanor och förutsättningar och möjligheter. Samtliga arbetsterapeuter anger att de tillhör ett team men de arbetar oftast individuellt och tar hjälp från andra yrkeskategorier när det behövs. En arbetsterapeut upplever att det är mycket ensamarbete. Någon annan uppger att arbete sker till viss del i team och till viss del med individuella samtal. En arbetsterapeut anger att de stödjer varandra i teamet. Samtliga arbetsterapeuter är positiva till teamarbete och tycker att det är viktigt och att det behövs mer av det i deras arbete. Vi arbetar dagligen ihop med de andra yrkeskategorierna.. Sex arbetsterapeuter beskriver det som viktigt att komma in tidigt i rehabiliteringen. En arbetsterapeut beskriver att det är viktigt att de arbetssökande kommer ut tidigt på arbetsprövning och att det görs arbetsplatsanpassning i ett tidigt skede. Ett par beskriver betydelsen av teamsamarbete mellan AF, enheter och myndigheter för att få en helhetssyn och för att förenkla. Ett par andra arbetsterapeuter beskriver att en optimal rehabilitering vore om den arbetssökande har accepterat sin situation och har en ärlig och realistisk syn på sitt funktionshinder. En arbetsterapeut beskriver att det optimala för en del arbetssökande skulle kunna vara att jobba halvtid och ha A-kassa resten av tiden. Ett par beskriver att det vore bra att kunna lägga upp planering tillsammans med ett rehabteam, med mål, delmål och åtgärdsplaner. En arbetsterapeut skulle vilja att det arbetade fler arbetsterapeuter och andra yrkeskategorier som t.ex. läkare inom denna verksamhet för att kunna ta emot fler arbetssökande och på så vis få ut ännu fler arbetssökande i jobb. 6

10 ..att man kommer igång snabbt....att arbetsterapeuten kommer in i ett tidigt skede....för ju längre tiden går ju svårare är det att komma tillbaks....inte bara med funktionshindret....utan med självförtroende och hela den biten. Arbetsterapeuters insatser och arbetsuppgifter Alla arbetsterapeuter gör kartläggningar och utredningar för att få fram den arbetssökandes arbetsförmåga och för att se vad som behöver göras för att personen ska klara av ett arbete. Sex arbetsterapeuter berättar att de utreder den arbetssökandes motoriska färdigheter, processfärdigheter och kommunikations- och interaktionsfärdigheter. Samtliga arbetsterapeuter tar reda på omgivningsfaktorer och planerar utifrån den arbetssökandes behov. Samtliga arbetar med att klargöra arbetsförutsättningar genom utredningar av arbetsförmågan och att ta fram en realistisk framtidsplan till den arbetssökande. Sex arbetsterapeuter gör observationer och bedömningar av den arbetssökandes arbetsförmåga i samband med att den arbetssökande prövar olika praktiska arbetsuppgifter. I observationer tittar arbetsterapeuterna på den arbetssökandes förmåga till anpassning i en arbetssituation. Hur ser det ut runtomkring, kan de ta sig till en arbetsplats, har de körkort eller har de bosatt sig nånstans med två hästar och hundar och grejer och liksom omöjliggjort det här att ta sig ut i arbete p.g.a. att man vant sig vid det här? Alla arbetsterapeuter använder samtal och intervjuer som metod för att göra bedömningar av arbetsförmågan hos arbetssökande före arbetsprövning. Fem arbetsterapeuter berättar att de gör observationer i praktiska aktiviteter under arbetsprövningen. Samtliga arbetsterapeuter arbetar för att motivera och stärka den arbetssökande i processen. Alla gör bedömningar om den arbetssökande står till arbetsmarknadens förfogande eller inte. En arbetsterapeut gör bedömningar i samverkan med Försäkringskassan. Sex arbetar med att ackvirera platser genom att efterfråga arbete inom de arbetssökandes intresseområden. En arbetsterapeut använder inget instrument utan arbetar efter lösningsfokuserat förhållningssätt som innebär att den arbetssökande själv ska komma fram till vad som behöver göras. Sex arbetsterapeuter använder instrument i någon form vid utredningar. För att mäta arbetsförmågan används VALPAR-test (Valpar component work sample test) som är fingerade arbetsuppgifter för att testa den arbetssökandes arbetsförmåga. En av arbetsterapeuterna använder också instrumentet AWC (Assessment of Work Characteristics) som mäter arbetets krav och som är utvecklat från instrumentet BaFiA (Bedömning av Färdigheter i Arbete). BaFiA används av fyra arbetsterapeuter vid kartläggning och utredning i praktiska uppgifter. Det mäter motoriska färdigheter, processfärdigheter och kommunikations- och interaktionsfärdigheter. Fyra av arbetsterapeuterna använder WRI (Worker Role Interview) som en intervjuform. WRI används i samtalet i början av rehabiliteringen för att kartlägga den arbetssökandes bakgrund. Sex arbetsterapeuter berättar att de plockar ut och använder delar av instrumenten vid bedömningar. Ett par arbetsterapeuter använder aktivitetsdagbok, som är ett självskattningsformulär. De arbetssökande fyller i dagboken som sedan används som underlag av arbetsterapeuten för att titta på den arbetssökandes aktivitetsbalans. De arbetssökande fyller i dagboken för att medvetandegöra vad de gör idag och hur de mår och hur det skulle kunna se ut. En arbetsterapeut använder instrumenten Grippit som mäter handfunktion och Purdue Pegboard som mäter finmotoriken...jag använde mig av WRI....men jag gör det inte så att jag sitter och frågar varje fråga och det är inte alla gånger jag kryssar i formuläret men jag tycker ändå att jag använder mig av WRI. 7

11 Alla arbetsterapeuter i studien arbetar med hjälpmedelsanpassningar. Några förskriver arbetstekniska hjälpmedel och gör individuella anpassningar av hjälpmedel. Fem arbetsterapeuter gör kompensering i någon form och rekommenderar arbetstekniska hjälpmedel till de arbetssökande. Sex av deltagarna arbetar med att kompensera med strategier, planering och checklistor för att anpassa för den arbetssökande. Det kan t.ex. vara energibesparande arbetssätt så som almanackor, dataprogram eller hur den arbetssökande kan få struktur över sin arbetsdag med pauser och liknande. Alla arbetsterapeuter arbetar med arbetsplatsanpassningar besöker arbetsplatser i reell miljö och gör arbetsanalyser. De ser till den arbetssökandes fysiska, psykiska och sociala behov och anpassar därefter arbetsplatsen och arbetsuppgifterna för varje enskild arbetssökande. Tycker vi att det behövs hjälpmedel för att de ska få ett jobb, då ska vi se till att de får det. Arbetsterapeuters utvärderingar av resultaten vid rehabilitering Sex av arbetsterapeuterna berättar att de kommer in tidigt i rehabiliteringen när det gäller oklarheter och problem runt arbetsförmågan hos den arbetssökande och vid anpassningsärenden. En arbetsterapeut, som bara är med i början och i slutet av kontakten, beskriver det som jobbigt att inte vara med i hela rehabiliteringsprocessen. Det är stor variation på insatslängden från arbetsterapeuterna. Någon säger att det kan vara från endast en timme till ibland åtta månader. En annan arbetsterapeut kan ha kontakt med den arbetssökande endast under prövningstiden som kan vara från fyra till sex veckor. En annan säger sig ha kontakt med arbetssökande från en månad till sporadisk kontakt under flera år vid långa arbetshjälpmedelsärenden. Flera arbetsterapeuter uppger att de har kontakt med arbetssökande från ett halvår till ett år. En arbetsterapeut säger att kontakten avslutas om det är meningslöst att fortsätta då den arbetssökande är för sjuk, har för stora problem eller om personen fått jobb eller när den arbetssökande är färdigutredd och kan bli arbetssökande på egen hand. I princip i max ett år, men....ingen regel som inte har ett undantag. Fem arbetsterapeuter berättar att de gör kontinuerliga uppföljningar av arbetsprövningar för att stämma av hur det går för den arbetssökande ofta tillsammans med arbetsgivaren eller handledaren på arbetsplatsen. Arbetsterapeuten ser över den arbetssökandes situation om den behöver anpassas ytterligare med t.ex. arbetstider, arbetsuppgifter eller arbetshjälpmedel. Det kan också vara uppföljningar för att se om den arbetssökande kan stå till arbetsmarknadens förfogande och är färdigutredd och kan bli arbetssökande på egen hand. Ett par arbetsterapeuter berättar att de gör uppföljningar per telefon med den arbetssökande och arbetsgivaren. Uppföljningar görs efter ett par månader och upp till ett år. En arbetsterapeut gör bara uppföljningar av hjälpmedel. Fyra av arbetsterapeuterna uppger att insatserna följs upp av AF med enkäter och utvärderingar. En arbetsterapeut gör inga egna uppföljningar utan berättar att uppföljningarna görs av resursteamen på Arbetsförmedlingarna ute i länet...vi registrerar ju folk så att vi vet hur många vi har jobbat med. Vi skriver ju och dokumenterar om varje person. Ams kollar upp så att vi gör vad vi ska....vi har utvärderingar och uppföljningar i alla nivåer.. Samtliga arbetsterapeuter har någon form av slutsamtal med den arbetssökande. Fem berättar att de har avslutande trepartsamtal, vilket innebär arbetsterapeuten, den arbetssökande och t.ex. handläggaren från AF, arbetsgivaren eller Försäkringskassan. I samtalen diskuteras hur det har gått för den arbetssökande med arbetsprövningen. Därefter bestäms vad nästa steg ska 8

12 bli för den arbetssökande. Det kan vara om personen har fått en anställning, är fortsatt sjukskriven eller om personen står till arbetsmarknadens förfogande och kan börja söka arbete på egen hand...när jag gjort en bedömning, när jag är färdig....avslutas det. Då gör jag det oftast först så sitter jag ner med personen själv och sen ska jag lämna över till någon annan....myndighet eller om det är till någon annan handläggare här så gör jag det alltid i trepart.. Samtliga arbetsterapeuter beskriver att det är mycket administration i form av registrering av de arbetssökande och dokumentation under hela kontaktperioden. Fem arbetsterapeuter berättar att det går åt mycket tid till att leta och hitta rätt hjälpmedel och prövningsplatser. De berättar också att det går åt mycket tid till att ta in offerter på hjälpmedel. Fyra uppger att de skriver och lämnar slutresultat till handläggarna på AF...sen ska vi dokumentera allting. Vi ska skriva ner hur det har sett ut bakåt, och hur det ser ut nu. Sen ska vi lämna ifrån oss ett resultat när vi är klara...brukar räkna att träffar jag de en timma så har jag två timmars administration.. Arbetsterapeuters beskrivning av mål inom arbetslivsinriktad rehabilitering För samtliga yrkeskategorier i teamet är målet att få folk i arbete. Fyra arbetsterapeuter uppger att de arbetar för att de arbetssökande ska få, finna och behålla ett arbete. Alla arbetar för att hjälpa personer med olika funktionshinder att komma ut i arbete. En arbetsterapeut har åttio ärenden som mål per år. En annan arbetsterapeut har som mål att ha åtta deltagare på en kartläggningsutredning fyra till fem gånger per termin, vara med på teamträffar och ta kontakt med arbetssökande inom fyra veckor från ärendegenomgången och dokumentationen ska vara handläggaren till handa senast två veckor efter slutsamtal. Samtliga arbetsterapeuter arbetar med målet att klargöra arbetsförutsättningar och anpassa arbetssituationen. Fyra berättar att de ska följa upp anpassningsärenden inom sex månader. Tre arbetsterapeuter berättar att de har som mål att göra färdigt sin arbetsbeskrivning och bli mer strukturerade i sitt arbete för att bli mer samspelta med övriga kollegor. De ska också återanvända hjälpmedel i större utsträckning än tidigare för att på så vis spara pengar då det ofta handlar om kostsamma hjälpmedel...det jag gör, klargör arbetsförutsättningar, det är en förutsättning för att de här personerna över huvud taget ska kunna komma ut och när de väl kommer ut så är jag där och anpassar så att de kan behålla jobbet. Samtliga arbetsterapeuter har som mål att hjälpa handläggarna på AF att få de arbetssökande i arbete. Samtliga ska skapa förutsättningar och stötta de arbetssökande ut i arbete. Alla har som mål att få så många personer med funktionshinder som möjligt i arbete och en stor del av tiden går åt till matchning, vilket innebär att den arbetssökande snabbt ska få en sysselsättning. En arbetsterapeut beskriver att det är viktigt att folk hamnar rätt och att de tar hänsyn till hela människan. En annan beskriver att ärlighet i samtal och uppföljningar är ett sätt för att nå målen. Vägleda, stödja och uppmuntra beskrivs som ett viktigt mål av en arbetsterapeut. Fem arbetsterapeuter uppger att det är positivt mål att jobba mot mål och att det skapar struktur och kvalitet i arbetet och att det är tidsbesparande när det fungerar. 9

13 Mina mål och min uppgift är att....både peppa och vägleda och stödja, uppmuntra och jobba väldigt mycket med mig själv som instrument. Det är ju bara så när man har valt det här yrket. Fem arbetsterapeuter uppger att de arbetssökandes mål med rehabiliteringen är individuella men de flesta arbetssökande vill ha ett arbete. Fyra arbetsterapeuter berättar också att de arbetssökande ibland vill bevisa att de inte klarar av ett arbete, men ibland upptäcker de arbetssökande att de klarar mer än vad de trodde...jag är förvånad över att drivkraften finns så stark....folk har en jätte drivkraft. DISKUSSION Metoddiskussion Valet av en kvalitativ metod grundar sig på studiens syfte att beskriva arbetsterapeuters insatser inom arbetslivsinriktad rehabilitering. För att samla in information och besvara studiens frågeställningar gjordes intervjuer med yrkesverksamma arbetsterapeuter. Arbetsterapeuterna fick beskriva sina arbetsuppgifter med egna ord. Enligt Kvale (21) är intervjuer bra för att få beskrivningar av den intervjuades erfarenheter, känslor och förhoppningar (21). Halvstrukturerad intervjuform användes för att få struktur då den innehöll olika teman med inledande frågor och uppföljningsfrågor (21). Intervjuguiden innehöll flera väl utarbetade frågor vilket är viktigt för studiens trovärdighet och tillförlitlighet (21, 24). Intervjuguiden anpassades efter författarna då det i enlighet med Trost (22) är viktigt med en intervjuguide som är lämplig och anpassad efter författarna (22). Användandet av strategiskt urval menar författarna i enlighet med Trost (22) vara en metod som passar till studiens syfte för att ge ett representativt urval av intervjupersoner (22). Deltagare till studien tillfrågades genom informationsbrev som skickades ut till arbetsterapeuter verksamma inom arbetslivsinriktad rehabilitering. I informationsbrevet presenterades författarna och syftet med studien. Författarna efterfrågade svar om deltagande med E-post. Då flera av deltagarna inte hade uppmärksammat rätt E-postadressen diskuterade författarna om det hade varit bättre att få svar per post. Författarna skickade ut påminnelsebrev där de uppmärksammade E-postadressen och fick därefter svar från samtliga arbetsterapeuter. Det diskuterades också om intervjufrågorna skulle ha skickats med i informationsbrevet (21). Författarna uteslöt det för att få så spontana svar som möjligt. I samband med det diskuterades om intervjuerna hade gett mer innehållsrik information om deltagarna hade fått del av frågorna innan intervjutillfället (21). Författarna menar att intervjufrågor gav innehållsrika svar men de som handlade om målen var de frågor som arbetsterapeuterna tyckte var svårast att svara på. Det resulterade i att författarna inte fick så innehållsrika svar på frågorna om målen. Författarna hade också förväntat sig att få mer likvärdiga svar från arbetsterapeuterna när det gällde målen. Författarna menar att det var ett lämpligt sätt att skicka ut informationsbrev till fyra arbetsterapeuter som i sin tur vidarebefordrade förfrågan till kollegor på arbetsplatsen för att få tag i deltagare till studien. Arbetsterapeuterna kan vara svåra att nå per telefon då de till stor del arbetar ute och inte är anträffbara. Författarna menar därför att det var ett lämpligt sätt att endast behöva kontakta fyra arbetsterapeuter som i sin tur förmedlade informationsbrevet till arbetsterapeutkollegor på samma arbetsplats. Ett annat sätt för att få tag i deltagare till studien hade varit att kontakta Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA) och därigenom fått 10

14 information om hur många arbetsterapeuter som arbetar med arbetslivsinriktad rehabilitering och var någonstans de arbetar. Författarna genomförde en pilotintervju med en arbetsterapeut som arbetade på AF Rehab för att se vilka eventuella brister som fanns och vad som behövde åtgärdas i intervjuguiden (bilaga 1). Pilotintervjun som tog åttio minuter kom slutligen att ingå i studien. Enligt Trost (22) bör materialet från pilotintervjun användas om författarna menar det vara relevant för studiens syfte (22). I pilotintervjun avvek samtalet från ämnet vid ett flertal tillfällen vilket förklarar att det tog åttio minuter. Författarna diskuterade kring sin roll som intervjuare och kom fram till att det i fortsättningen var viktigt att hålla sig till ämnet och att under intervjuns gång inte vara rädda för att avbryta den intervjuade (21). Varje intervju genomfördes av båda författarna för att stödja varandra och för att styrka tillförlitligheten. Författarna fick på så vis möjlighet att skapa sig en uppfattning av intervjuerna inför fortsatt arbete (24). Fördelen med att vara två var att författarna var samspelta och fick samma information vilket också skapar tillförlitlighet till studien (22, 24). Enligt Trost (22) finns en risk med att vara två vid intervjutillfället då den intervjuade kan känna att den kommer i underläge (22). Detta var inget författarna tror kan ha påverkat resultatet i denna studie. Alla utom en arbetsterapeut valde att genomföra intervjuerna i ett ostört rum på respektive arbetsplats. En arbetsterapeut valde att intervjuas på en ostörd plats på Örebro universitetet. Författarna tyckte att det var bra att genomföra intervjuerna i en lugn miljö för att inget runtomkring skulle kunna störa intervjuerna och att allt som sades skulle komma med på banden. Intervjuerna spelades in på band för att båda författarna skulle kunna koncentrera sig på vad som berättades i intervjuerna. Både Kvale (21) och Trost (22) beskriver som en klar fördel att använda bandspelare för att inte behöva anteckna utan kunna koncentrera sig på ämnet (21, 22). Andra fördelar med bandspelare är att kunna lyssna av vad som sagts och ordagrant skriva ut intervjun (22). Nackdelar med bandspelare är att det tar tid att lyssna på banden och att människor kan känna obehag inför att bli inspelade men de flesta vänjer sig (22). Författarna märkte inte av att någon deltagare upplevde obehag inför att bli inspelad på band. Författarna upplevde vissa svårigheter att höra vad som sades på banden vid transkriberingen p.g.a. bandspelarens kvalitet. Det resulterade vid några tillfällen i att författarna inte uppfattade allt som sades på bandet. Detta var dock inget som påverkade resultatet av studien eftersom det som berättades vid de tillfällen var utvikningar. I enlighet med Kvale (21) tillät författarna pauser under intervjun för att ge deltagarna möjlighet till reflektion (21). Författarna menar att det är viktigt att ge deltagarna tid att reflektera för att få så innehållsrika svar som möjligt. Intervjuerna tog mellan trettio och femtio minuter. Efter den femte intervjun började författarna se likheter i flera avseenden. Författarna menar att antalet intervjuer var tillräckliga för studiens storlek då de upplevde upprepningar av informationen som delgavs. För studiens trovärdighet och tillförlitlighet är intervjuerna och analysmetoden noggrant beskrivna i metoddelen och intervjuerna är omsorgsfullt analyserade enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys (23, 24). Författarna gjorde en analysmall (bilaga 4, 5) efter intervjuguiden (bilaga 1) enligt Graneheim och Lundman (23) för att skapa struktur i analysen av intervjutexterna och för att öka trovärdigheten i studien. Graneheim och Lundman (23) beskriver studiens tillförlitlighet av att ställa samma frågor till samtliga deltagare (23). Författarna genomförde den mesta delen av analysarbetet (23) tillsammans vilket gav möjlighet att diskutera innehållet av analyserna. Författarna menar att det var lämpligt att göra 11

15 det mesta av analysarbetet tillsammans då de fick tid till diskussion. Författarna började med att läsa igenom det transkriberade materialet flera gånger var och en för sig för att bilda sig en egen uppfattning om innehållet. Därefter tog författarna tillsammans ut meningsbärande enheter (bilaga 2) för att sedan kondensera texten ytterligare och få fram det väsentliga i intervjutexterna. Författarna tycker att det var bra att ta ut meningsbärande enheter och kondensera materialet tillsammans. På så sätt menar författarna att inget väsentligt i texterna sorterades bort och där med styrks tillförlitligheten och trovärdigheten i studien. Kodningen gjorde författarna var och en för sig. Författarna jämförde tillsammans varandras koder för att kunna göra en slutgiltig sammanställning av de koder de kommit fram till (bilaga 2). Efter det sorterades koderna tillsammans in i grupper som blev olika underkategorier (bilaga 3). Författarna menar att det var bra att koda materialet var och en för sig för att inte påverkas av den andra och för att öka tillförlitligheten. Eftersom författarna kom fram till likartade koder så menar de att studiens trovärdighet styrkt. Underkategorierna sammanfördes av båda författarna till ett flertal kategorier som resulterade i fyra olika teman (bilaga 3) som noga övervägdes av båda författarna. Författarna kände ibland att det var svårt att sätta in koderna i kategorier och underkategorier för att en del koder passade in under flera kategorier. Efter en noggrann sortering av koderna kom författarna fram till de kategorier där koderna passade in. Författarna upplevde ibland att det var många steg och mycket arbete i analysfasen och var ibland osäkra på om de tolkade texterna rätt. I slutskedet av analysfasen kände sig författarna mer säkra på att de hade tolkat texterna rätt och att resultatet var tillförlitligt. Enligt Polit & Beck (24) har kvalitativa studier inte för avsikt att generalisera resultatet. Eftersom deltagarna i studien endast bestod av sju arbetsterapeuter kan författarna inte dra några allmänna slutsatser utan överlämnar det till läsaren att tolka (24). Resultatdiskussion Avsikten med uppsatsen var att ta reda på hur arbetsterapeuter, inom arbetslivsinriktad rehabilitering, beskriver sina insatser för personer som är arbetslösa och/eller sjukskrivna. Författarna ville också ta reda på hur arbetsterapeuter beskriver de mål de arbetar mot samt hur de utvärderar resultaten av insatserna. Författarna menar att de har fått svar på de tre frågeställningarna och därmed har syftet med studien uppnåtts. För att stärka och tydliggöra studiens trovärdighet finns ett antal citat i resultatet (21). Det framkommer att samtliga arbetsterapeuter är positiva till att arbeta i team och tycker att det behövs mer samarbete. Författarna tycker det är bra att arbetsterapeuterna kan ta hjälp av varandra för att göra ett så bra arbete som möjligt. Författarna funderar över om det skulle vara bra att ha tillgång till andra yrkeskategorier i teamen som t.ex. läkare och sjukgymnast för att underlätta och effektivisera rehabiliteringen både för den arbetssökande och för teamet. Sex arbetsterapeuter berättar att de arbetar individuellt och tar hjälp och stöd av andra yrkeskategorier vid behov. Författarna är positiva till att arbetsterapeuterna tycker det är viktigt att kunna ta stöd från kollegor vid behov då det bidrar till ett mer öppet klimat på arbetsplatsen. Arbetsterapeuterna berättar också att de har en roll som innebär att de stöttar, tipsar och finns till för de arbetssökande och det är några av byggstenarna i arbetsterapeuternas profession som författarna tycker är en viktig del i yrket (20). Författarna menar att det är viktigt att ha ett professionellt förhållningssätt till den arbetssökande och det går ihop med resultatet i en tidigare studie av Söderberg (25). Professionellt förhållningssätt innebär att inte lägga in egna värderingar utan se varje arbetssökande som en unik person som ska behandlas med känslighet för att få personen delaktig i rehabiliteringen (25). Författarna instämmer med Isaksson och Ahlgren (20) att arbetsterapeuter har en viktig roll i arbetslivsinriktad rehabilitering eftersom arbetsterapeuter har en helhetssyn på människan (20, 12

16 13, 18). Arbetsterapeuterna berättar att arbetsuppgifterna ständigt ökar vilket ligger i linje med Isaksson och Ahlgrens studie (20). Författarna tolkar det som att arbetsterapeuterna tycker att en optimal rehabilitering innehåller teamsamarbete för att få en helhetssyn och för att förenkla arbetet mellan olika myndigheter. Arbetsterapeuterna berättar också att det är bra om den arbetssökande har accepterat sin situation och har en ärlig och realistisk syn på sitt funktionshinder. Författarna instämmer med Söderberg (25) om vikten av att den arbetssökande har accepterat sin situation (25). Författarna menar att det är lättare att lägga upp en rehabiliteringsplan då den arbetssökande har en realistisk syn på sitt funktionshinder. Arbetsterapeuterna önskar fler som arbetar inom verksamheten för att kunna ta emot fler arbetssökande och på så vis få ut fler i arbete. Författarna håller med Isaksson och Ahlgren (20) där de skriver att fler arbetsterapeuter vore bra då arbetsterapeuter är en perfekt yrkesgrupp för arbetslivsinriktad rehabilitering (20). Författarna tycker det är viktigt att poängtera att arbetsterapeuterna ser till den arbetssökandes hela situation fysiskt, psykiskt och socialt. Det är viktigt för att den arbetssökande ska få goda förutsättningar för en bra rehabilitering och på så vis komma ut i arbetslivet. De insatser som arbetsterapeuter gör är utredningar, bedömningar och anpassningar och det ligger i linje med vad Broberg och Nygren skriver (7). Det kan handla om att göra arbetsplatsanpassningar i form av olika arbetshjälpmedel, men också att underlätta för de arbetssökande med strategier, planering och checklistor. Arbetsterapeuterna tar hänsyn till hela arbetssituationen och anpassar den arbetssökandes arbetstider och arbetsuppgifter för att skapa förutsättningar så att de ska klara av ett arbete (7). En stor del i arbetsterapeuternas arbete är att vara ute på arbetsplatser och observera den arbetssökande i det praktiska arbetet. Författarna tolkar att det är viktigt att arbetsterapeuterna har ett motiverande och stärkande förhållningssätt till den arbetssökande och att det är viktigt att ta hänsyn och lyssna till den arbetssökandes vilja, intresse och motivation för en lyckad rehabilitering (25, 9, 13). Det framkommer att sex arbetsterapeuter använder någon form eller delar av instrument för att bedöma arbetsförmågan. Ett av de vanligaste instrumenten som används vid intervjuer är WRI, som enligt Isaksson och Ahlgren (20) är ett användbart instrument i att klargöra den arbetssökandes behov (20). Det framkommer också att en av arbetsterapeuterna inte använder något instrument. Författarna funderar över om det kan vara en nackdel att inte använda instrument vid bedömningar då det kan vara svårt att få med alla frågeområden. Författarna menar att fördelar med att använda instrument är att det bedömer det som ska bedömas och inget annat och det styrker resultatet och ökar trovärdigheten (22). För att klargöra förutsättningarna för den arbetssökande kartlägger arbetsterapeuten den arbetssökandes behov. Författarna håller med om att det är viktigt att kartlägga behovet av insatser och ta fram en rehabiliteringsplan där hänsyn tas till omgivningsfaktorerna. Det framkommer att fem arbetsterapeuter gör uppföljningar, men att det görs på olika vis och vid olika tidpunkter. Författarna funderar över varför det ser olika ut vid uppföljningar av rehabiliteringsinsatserna vid de olika arbetsplatserna. Författarna funderar också över varför det inte finns samordnade riktlinjer för när och hur uppföljningar ska göras inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Författarna menar att det skulle vara tydligare om alla AF hade samma riktlinjer att gå efter. Det framkommer tydligt att samtliga arbetsterapeuter har avslutande samtal med den arbetssökande och ibland också med t.ex. arbetsgivaren eller Försäkringskassan. Författarna menar att det är viktigt att arbetsterapeuten har avslutande samtal tillsammans med den arbetssökande och någon tredje part så alla parter är delaktiga i de beslut som fattas. Om den arbetssökande inte är med i beslut som fattas kan det innebära att motivationen till rehabiliteringen avtar. Det kan i sin tur leda till att den arbetssökande känner sig försummad och illa behandlad. Arbetsterapeuterna berättar att det är mycket 13

17 administrativt arbete. Det är mycket dokumentation under hela kontaktperioden med den arbetssökande. En stor del av tiden går åt till att ackvirera platser och hitta rätt hjälpmedel. Författarna funderar över om inte en annan yrkesgrupp inom verksamheten skulle kunna avlasta arbetsterapeuterna med att t.ex. ackvirera platser för att på så vis kunna ta emot fler arbetssökande. Det framkommer att sex arbetsterapeuter kommer in i ett tidigt skede i rehabiliteringen. De kommer också in tidigt i rehabiliteringen när det gäller oklarheter och problem runt arbetsförmågan och vid anpassningsärenden. Författarna instämmer med Söderberg (25) att det är viktigt att arbetsterapeuten kommer in tidigt i processen för att minska lidandet för den arbetssökande och för att få ett optimalt resultat (25). Variationen på kontaktlängden är stor. Författarna kan förstå att kontaktlängden med de arbetssökande är varierande eftersom de arbetssökande har olika funktionshinder som kräver olika insatser. En arbetsterapeut berättar att det är jobbigt att inte vara med i hela rehabiliteringsprocessen. Författarna betonar att det är viktigt för arbetsterapeuter att vara med under hela rehabiliteringsprocessen för att få en helhetssyn. Arbetsterapeuterna arbetar också mot målet att klargöra arbetsförutsättningar och anpassa arbetssituationen för de arbetssökande (26). Det framkommer att ett mål som arbetsterapeuterna arbetar mot var att följa upp anpassningsärenden. Det visar också på att arbetsterapeuterna har som mål att stötta de arbetssökande och skapa förutsättningar för att de arbetssökande ska komma ut i arbete. Det författarna saknar i studiens resultat är att endast några få arbetsterapeuter informerade tydligt om de aktuella målen och över att målen skiljer sig på de olika arbetsplatserna. Vad som ibland framkom otydligt i resultatet var vilka mål som arbetsterapeuterna arbetade mot och författarna tolkar det som att arbetsterapeuterna inte visste vilka mål som gällde. Det kan kanske förklaras av de nya målen för verksamheten i och med regeringsskiftet 2006 (4). Det är olika vad arbetsterapeuterna har som personliga mål. Någon tycker att det är viktigt att ta hänsyn till hela människan och en annan beskriver ärligheten i samtalen. Enligt Kielhofner (13) är det viktigt att se till hela människan och författarna ser det som positivt att arbetsterapeuterna har en helhetssyn på den arbetssökande (13, 18, 25). Författarna menar att det är viktigt som arbetsterapeut att vägleda, stödja och uppmuntra den arbetssökande i rehabiliteringsprocessen. Författarna instämmer med att mål skapar struktur och kvalitet och kan vara tidsbesparande. En stor del av arbetsterapeuternas tid går åt till matchning, vilket innebär att den arbetssökande snabbt ska få en sysselsättning. Arbetsterapeuten ska hjälpa till att rusta och rehabilitera så att den arbetssökande kan få ett arbete (27). Författarna menar att det är positivt att den arbetssökande får hjälp och rehabilitering för att öka sina chanser att konkurrera på arbetsmarknaden. Slutsats Arbetsterapeuterna berättar att de främst arbetar med att klargöra arbetsförutsättningar och att anpassa arbetssituationen för de arbetssökande. Arbetsterapeuterna beskriver också vikten av att komma in tidigt i rehabiliteringsprocessen för att hjälpa och stödja personer med funktionshinder för att de fortare ska komma ut i arbete. Målet är att få de arbetssökande med funktionshinder i arbete. Utvärderingar görs på olika vis och vid olika tidpunkter. För att avsluta rehabiliteringen har arbetsterapeuterna avslutande samtal med den arbetssökande. Det finns inte så mycket forskning om hur arbetsterapeuter beskriver sitt arbete inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Författarna menar att det kunde vara intressant att göra en liknande studie men med olika yrkeskategorier för att få en bredare kunskap om vilka insatser hela teamet inom arbetslivsinriktad rehabilitering erbjuder för personer med funktionshinder. 14

18 Tack Vi vill tacka alla arbetsterapeuter som låtit sig intervjuas och som gjort vår studie möjlig. Ett särskilt tack vill vi rikta till vår handledare Lis Sjöberg för ett stort stöd och engagemang. 15

19 REFERENSLISTA 1. Höök O. Rehabiliteringsmedicin. Fjärde upplagan. Stockholm: Liber; Svenning M. Rehabilitering Idé och verklighet. Lund: Studentlitteratur; Nationalencyklopedin. [online]. Tillgänglig från: false&t_word=funktionshinder. [Tillgänglig den ] 4. Arbetsförmedlingen. Om AMV. [online]. Tillgänglig från: [Tillgänglig den ] 5. Statistiska centralbyrån. [online] Tillgänglig från: asp? [Tillgänglig den ] 6. Svenning M. Tillbaka till jobbet. Lund: Studentlitteratur; Broberg A, Nygren A. Rehabilitering praktisk handbok för arbetsgivare. Näsviken: Björn Lundén Information AB; Försäkringskassan. Frågor och svar om deltidssjukskrivning och arbetsträning. [online]. Tillgänglig från: rblivrehab/index.php. [Tillgänglig den ] 9. Gard G, Larsson A. Focus on Motivation in the Work Rehabilitation Planning Process: A Qualitative Study From the Employer s Perspective. Journal of Occupational Rehabilitation 2003; 13(3): Vahlne Westerhäll L, Bergroth A, et al. Rehabiliteringsvetenskap. Studentlitteratur; SOU 2006: 107. Fokus på åtgärder En plan för effektiv rehabilitering i arbetslivet. Stockholm: Statens Offentliga Utredningar; Holm A, Jansson M. Rehabilitering. Andra upplagan. Stockholm: Liber AB; Kielhofner G. Model of Human Occupation: Theory and application. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins; Heijbel B, Josephson M, et al. Employer, Insurance, and Health System Response to Long-Term Leave in the Public Sector: Policy Implications. Journal of Occupational Rehabilitation 2005; 15(2): Gustavsson R.Å., Lundberg I. Arbetsliv och hälsa Stockholm: Liber; Statskontoret 1997:27. Perspektiv på rehabilitering. Stockholm: Statskontoret;

20 17. Försäkringskassan. Guide för dig som har blivit sjuk. [online]. Tillgänglig från: [Tillgänglig den ] 18. Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka: Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter; Danielsson L, Levén K. Begreppet arbetsförmåga utifrån bedömares perspektiv en empirisk studie. C-uppsats i ämnet arbetsterapi. Hälsouniversitetet, Linköping; Isaksson Mettävainio B, Ahlgren C. Facilitating Factors for Work Return in Unemployed with Disabilities: A Qualitative Study. Scandinavian Journal of Occupational Therapy 2004; 11: Kvale S. Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur; Trost J. Kvalitativa intervjuer. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur; Graneheim UH, Lundman B. Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today 2004; 24: Polit D, Beck C. Nursing Research: Principles and Methods. 7 th ed. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins; Söderberg S, Jumisko E, Gard G. Client s experiences of a work rehabilitation process. Disability and rehabilitation 2004; 26(7): Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingens tjänster. [online]. Tillgänglig från: [Tillgänglig den ] 27. Arbetsförmedlingen. Kort om Arbetsförmedlingens resultat år [online]. Tillgänglig från: [Tillgänglig den ] 17