Studie med amsuggor i svenska besättningar

Transkript

1 Studie med amsuggor i svenska besättningar I examensarbetet för lantmästarprogrammet genomförde Lina Larsson och Anna Nilsson en studie med amsuggor i svenska besättningar. Inledning Antal levande födda smågrisar per kull ökar i svensk smågrisproduktion, men smågrisöverlevnaden har dessvärre inte ökat motsvarande. Ungefär 80 % av grisarna som inte når avvänjning, dör under de första levnadsdagarna. De vanligaste orsakerna till att nyfödda grisar dör är inte av infektiös karaktär, utan mer vanligt beroende på undertemperatur, svält, trampningar, att grisarna är svagfödda och/eller underviktiga. Det är mycket viktigt för den nyfödda grisens överlevnad att få i sig tillräcklig mängd råmjölk som ger energi, antikroppar och cellulär immunitet. För cellulär immunitet krävs råmjölk från den egna suggan. I stora kullar säkras den genom skiftesdigivning. Brist på spenar i grisningsomgången När smågrisarna fått råmjölksbehovet tryggat följer kullutjämning. Alla smågrisar måste ha tillgång till en egen spene vid digivningstillfällena. Stora kullar och ibland hårt åtgångna spenar från suggors tidigare kullar, kan leda till spenbrist i grisningsomgången. Då behövs extra ammor. Men, hur fungerar amsuggor i svenska omgångssystem och hur går det för suggor som ger di till först sin egen kull i minst fyra veckor och direkt därefter tar hand om ytterligare en kull grisar? Är det lönsamt att ställa boxar tomma vid grisning för att kunna sätta in amsuggor i vid behov? Amsuggor i Danmark I Danmark är amsuggor vanligt. Rekommendationen är att ställa 15 % av grisningsboxarna tomma för användning av amsuggor. Det finns et-trins ammeso (ett-stegs) och to-trins (två-stegs) ammeso. Det är visat att fler smågrisar överlever och att de är tyngre vid avvänjning med två-stegs amsuggor (Grisföretagaren nr 7, 2011). En dansk ett-stegs amsugga ska ha gett di i minst 21 dagar (EU-direktiv) innan hennes grisar får avvänjas. Vid avvänjningen flyttas hon in i en avdelning med grisande suggor och får överta smågrisar från en eller flera kullar. I detta system berörs två avdelningar, en där suggan flyttas från och en där hon går in. Två-stegs amsuggor betyder att suggor flyttas i två steg. En sugga som gett di i minst 21 dagar avvänjs och suggan övertar en kull som har 2-7 dagar gamla grisar. Den 2-7 dagar gamla kullens

2 sugga flyttas i eller till avdelningen med pågående grisningar där hon får överta smågrisar som saknar spenar. Här berörs två eller tre avdelningar. Vilka suggor blir bra amsuggor? Amsuggor bör vara unga suggor. Första- och andragrisare lyckas bättre med att ta hand om en ny kull. Att tredjegrisare fungerar sämre som amsuggor är visat i danska studier. Något som talar emot förstagrisare som amsuggor är att de inte är färdigvuxna och har lättare att tappa i hull jämfört med äldre suggor. Speciellt i Sverige när 28 dagar är lägsta möjliga avvänjningsålder. Flyttning till amsuggor Danska erfarenheter visar att det är viktigt att välja pigga och livskraftiga smågrisar att lägga till amsuggor, för det kan ta lång tid innan smågrisarna accepteras. I genomsnitt tar det ca 6 timmar för en amsugga att lägga sig ner och genomföra en lyckad digivning. Det finns inga jämförande studier som visar hur man på bästa sätt flyttar suggor för att de ska acceptera de nya grisarna utan det är besättningars praktiska erfarenheter som får avgöra vilken metod som fungerar bäst. En rekommendation är att suggan ska vara utan smågrisar 1-2 timmar innan hon får sina nya smågrisar. Danska studier har visat att behandling med oxytocin inte ökar suggans villighet att ge di. Problem med brunst och hull Suggornas hull påverkar hur snabbt suggor kommer i brunst efter avvänjning och hur många födda grisar det blir i nästkommande kull. Danska studier har visat att vissa suggor som äter bra, avvänjs med tre veckor gamla grisar, blir amsuggor men inte direkt accepterar de nya grisarna och mjölkproduktion därför minskar. Detta kan i sin tur resultera i en oönskad brunst under digivningen. Vissa suggor däremot fortsätter att ge bra med mjölk till nya grisar och riskerar att tappa i hull, vilket i sin tur kan resultera i senare brunster och risk för omlöp. Båda dessa riskscenarier ställer till problem med djurflöden i besättningar. Egen studie Efter litteraturstudier och besök i danska besättningar där amsuggor användes systematiskt gjordes egna studier i två besättningar, båda med tvåveckorssystem. För att anpassa amsuggor i två steg till svenska förhållanden med avvänjning vid 28 dagar i stället för 21 dagar som i Danmark, valdes att kalla amsuggorna för 1+4 amma och 4+4 amma baserat på hur många veckor suggorna ger di. 1+4 amman har diat sin egen kull en vecka och därefter tagit hand om överskottsgrisar som saknar en spene och varit amsugga för dessa i fyra veckor. 4+4 amsuggan har först diat sin egen

3 kull i fyra veckor som sedan avvants och därefter har hon flyttats till grisningsavdelningen och tagit hand om en kull med en vecka gamla grisar. Schematisk bild över flyttprocessen i den egna studien. För att jämföra amsuggorna så valdes kontrollsuggor med samma raskorsning, kullnummer, grisningsdag och kullstorlek. Amsuggor och kontrollsuggor fanns i samma grisningsavdelningar. I besättning A jämfördes fyra 1+4 amsuggor med fyra kontrollsuggor och tre 4+4 amsuggor med tre kontrollsuggor. I besättning B jämfördes fem 1+4 amsuggor med fem kontrollsuggor och fem 4+4 amsuggor med fem kontrollsuggor. Suggor som valdes som amsuggor hade grisat en eller två gånger, var i gott hull, hade lika många fungerande spenar som grisar de tilldelades och minst 11 stora och jämna smågrisar. Resultat En av de första 1+4 amsuggorna fick utgå ur studien efter att hon slutat ge di på grund av feber och sönderbitna spenar. Därefter slipades grisarnas tänder och händelsen upprepades aldrig mer.

4 Resultat suggor, medeltal och standardavvikelser Antal suggor Dagar mellan avv. bet. Späck vid avv., mm Dräktiga 3-4 v efter bet. 1+4 amma 9 4,6 ± 0,5 8 (1 avlivad) 9 6,6 ± 5,0* 7 (1 slaktad, 1 omlöp) 4+4 amma (8 v ditid) 8 5,4 ± 2,7 11,9 ± 2,5 5 (2 omlöp, 1 ej dräktig) 8 4,4 ± 0,5 11,5 ± 2,2 7 (1 omlöp) * En sugga kom i brunst efter 19 dagar Det var få suggor som ingick i studien och det blev därför svårt att dra slutsatser. 4+4 ammorna startade med större späcklager än kontrollsuggorna (18 mm jämfört med 13,8 mm), gav di 4 veckor längre och fick också ett större hulltapp än kontrollsuggorna, men det fanns inga skillnader i hullet vid avvänjning. Det fanns emellertid en tendens att 4+4 amsuggor, som hade gett di så länge som 8 veckor, hade svårare att bli dräktiga jämfört med kontrollsuggorna. Resultat smågrisar, medeltal och standardavvikelser Antal kullar Tilldelade/befintliga grisar/kull Avvanda grisar/kull Vikt flyttdagen, kg Vikt avv., kg 1+4 amma 9 11,8 ± 0,8 11,2 ± 0,8 1,8 ± 0,2 8,7 ± 0,8 9 12,1 ± 1,3 10,3 ± 1,3 1,9 ± 0,5 9,3 ± 1,4 4+4 amma 8 11,3 ± 0,5 10,8 ± 0,9 2,6 ± 0,6 9,8 ± 1,9

5 (8 v ditid) 8 12,1 ± 1,2 11,8 ± 0,9 Dödligheten i kontrollkullarna till 4+4 amsuggorna var numeriskt högre och därmed avvandes färre men tyngre smågrisar i kontrollkullarna. Materialet var så litet att skillnaderna inte var signifikanta. kullarna till 4+4 amsuggorna blev inte vägda men det fanns inga misstankar om några skillnader i viktsutveckling. Av totalt 18 ammor, inklusive den amsugga som fick sina spenar sönderbitna, accepterade 67 % sina smågrisar inom 6-12 timmar. Ingen sugga nekade sina nya smågrisar di. Enligt uppskattning tog det ca 40 minuter att planera för amsuggor, vilka grisar ska flyttas samt flytten av suggor och smågrisar. Slutsats Smågrisarna utvecklades positivt hos amsuggorna och användning av amsuggor är en bra metod för att få fler grisar avvanda när kullstorlekarna ökar vid grisning. Däremot är det tveksamt om suggor först ska ge di till den egna kullen i fyra veckor, avvänja den och ta över en annan suggas kull som är en vecka och ge den kullen di i ytterligare fyra veckor. Att tvingas slå ut duktiga unga suggor i förtid blir kostsamt och inte förenat med god djuromsorg. En modell att testa kan vara att jobba i tvåveckorsystem med två ammor och flyttning mellan tre avdelningar. Då klarar man suggorna bättre genom att de ger di två veckor extra i stället för fyra veckor extra. Men, hur påverkas smittskyddet vid flytt mellan fler avdelningar? Tydligt är att vi behöver utveckla amsuggsystem för svenska förhållanden med de avvänjningsåldrar och gruppsystem som vi har att förhålla oss till. Examensarbetet är refererat av Barbro Mattsson